Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Italiens nationella reformprogram 2014, med avgivande av rådets yttrande om Italiens stabilitetsprogram 2014 /* COM/2014/0413 final */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Italiens nationella reformprogram 2014,
med avgivande av rådets yttrande om Italiens stabilitetsprogram 2014
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr
1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga
finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt artikel 5.2, med beaktande av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och
korrigering av makroekonomiska obalanser[2],
särskilt artikel 6.1, med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation[3], med beaktande av Europaparlamentets
resolutioner[4], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs
yttrande, med beaktande av yttrandet från ekonomiska och
finansiella kommittén, med beaktande av yttrandet från kommittén för
socialt skydd, med beaktande av yttrandet från kommittén för
ekonomisk politik, och av följande skäl: (1)
Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet
kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och sysselsättning,
Europa 2020, som bygger på en ökad samordning av den ekonomiska politiken med
inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka
förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU. (2)
Den 13 juli 2010 antog rådet på grundval av kommissionens
förslag en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och
unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om
riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, vilka tillsammans utgör
de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta
de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och
sysselsättningspolitik. (3)
Den 29 juni 2012 beslutade stats- och
regeringscheferna om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett
enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå
med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De
beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och uttryckte i
synnerhet sitt helhjärtade åtagande att uppnå målen i Europa 2020-strategin och
genomföra de landsspecifika rekommendationerna. (4)
Den 9 juli 2013 antog rådet en rekommendation om
Italiens nationella reformprogram 2013 och avgav sitt yttrande om Italiens
stabilitetsprogram 2012–2017. Den 15 november 2013, i linje med förordning (EU)
nr 473/2013[5],
lade kommissionen fram sitt yttrande om Italiens utkast till budgetplan för
2014[6]. (5)
Den 13 november 2013 antog kommissionen den årliga
tillväxtöversikten[7],
som inledde 2014 års europeiska planeringstermin för samordning av den
ekonomiska politiken. Samma dag antog kommissionen rapporten om
varningsmekanismen[8],
baserad på förordning (EU) nr 1176/2011, i vilken Italien pekades ut som en av
de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. (6)
Den 20 december 2013 godkände Europeiska rådet
prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, budgetkonsolidering
och åtgärder för att främja tillväxt. Europeiska rådet betonade behovet av att
efterstäva differentierad och tillväxtvänlig budgetkonsolidering, återställa en
normal utlåning till ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa
arbetslöshet och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den
offentliga förvaltningen. (7)
Den 5 mars 2014 offentliggjorde kommissionen
resultatet av sin fördjupade granskning[9]
av Italien, i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Av
analysen drog kommissionen slutsatsen att Italien har stora makroekonomiska
obalanser som kräver särskild övervakning och kraftfulla politiska åtgärder. I
synnerhet den fortsatt höga offentliga skuldsättningen i kombination med den
svaga externa konkurrenskraften till följd av en långsam produktivitetstillväxt
som ytterligare förvärras av en fortsatt dålig tillväxt kräver uppmärksamhet och
beslutsamma politiska åtgärder. (8)
Den 22 april 2014 lade Italien fram sitt nationella
reformprogram 2014 och sitt stabilitetsprogram 2014. I syfte att beakta deras
inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt. (9)
Målet för den finanspolitiska strategin i
stabilitetsprogrammet är att nå det medelfristiga budgetmålet om en balanserad
budget i strukturella termer senast 2016 och samtidigt uppfylla skuldkriteriet
under övergångsperioden 2013–2015. I programmet bekräftas det medelfristiga
budgetmålet om en balanserad budget i strukturella termer, vilket ligger i
linje med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Den planerade (omräknade)
strukturanpassningen i programmet är 0,2 procentenheter av BNP 2014 och
0,4 procentenheter 2015. Enligt programmet motiveras denna begränsade
anpassning i riktning mot det medelfristiga budgetmålet med svåra ekonomiska
förutsättningar och den insats som krävs för att genomföra ett omfattande
strukturreformprogram. Framför allt har ett flertal strukturreformer planerats som
kommer att ha en positiv inverkan på den potentiella ekonomiska tillväxten och
eventuellt minska statsskulden i förhållande till BNP under de närmaste åren.
Den planerade strukturanpassningen i programmet skulle göra det möjligt för
Italien att uppfylla skuldminskningsriktmärket under övergångsperioden
2013–2015, delvis tack vare en omfattande privatiseringsplan som ska genomföras
2014–2017 (och som uppgår till 0,7 procentenheter av BNP varje år). Det
makroekonomiska scenario som ligger till grund för prognoserna i programmet,
som inte har godkänts av ett oberoende organ, är lätt optimistiska, särskilt
för åren under den senare delen av programmet. En avvikelse från anpassningen i
riktning mot det medelfristiga budgetmålet har planerats 2014. Om avvikelsen
upprepas året därpå kan den betraktas som avsevärd, bl.a. på grundval av
utgiftsriktmärket. Uppnåendet av de finanspolitiska målen backas dessutom inte
upp av tillräckligt detaljerade åtgärder, i synnerhet inte från 2015 och
framåt. Enligt kommissionens vårprognos kommer skuldminskningsriktmärket inte
att nås 2014 eftersom den planerade strukturanpassningen (endast
0,1 procentenheter av BNP) är otillräcklig med tanke på den
strukturanpassning på 0,7 procentenheter av BNP som är nödvändig. På grundval
av bedömningen av programmet och kommissionens prognos, i enlighet med rådets
förordning (EG) nr 1466/97, anser rådet att fler insatser, även 2014, måste
vara förenliga med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. (10)
Den senaste tidens insatser för att sänka skatten
på produktionsfaktorer har varit något begränsade. Det finns därför utrymme för
att i allt större utsträckning flytta över skattebördan på konsumtion,
fastigheter och miljö, i strikt överensstämmelse med de finanspolitiska målen.
När det gäller konsumtion måste en förbättring av skattesystemets struktur
under alla omständigheter gå hand i hand med en översyn av de sänkta
momsskattesatserna och de direkta skatterna, och behovet av att minska de
eventuella skatteeffekterna måste ägnas vederbörlig hänsyn. En översyn av
taxeringsvärdet för fastigheter utgående från det nuvarande marknadsvärdet
skulle möjliggöra en mer rättvis periodiskt återkommande fastighetsbeskattning.
Dessa nödvändiga reformer kan genomföras eftersom tillämpningsbestämmelser för
skattereformer nyligen antagits. Med tanke på hur stor utmaningen är måste
åtgärder i fråga om skattestrukturens utformning kompletteras med ytterligare
åtgärder för att förbättra skatteförvaltningen och skattedisciplinen. Det krävs
även beslutsamma åtgärder för att bekämpa skatteundandragande, den svarta
ekonomin och odeklarerat arbete, som fortsätter att belasta såväl de offentliga
finanserna som skattebördan för laglydiga skattebetalare. I
tillämpningsbestämmelserna för skattereformen ingår därför flera åtgärder för
att stärka skatteförvaltningen – ett omfattande system för bedömning och
övervakning av skatteklyftan, förenklingsåtgärder, åtgärder för att förbättra
kontakterna med skattebetalarna, åtgärder för att förbättra den lokala
skatteuppbörden och ökade skattekontroller. Beslutet att införa förtryckta
skattedeklarationer från och med 2015 är ytterligare ett positivt steg för att
förbättra skattedisciplinen. (11)
Det är fortsatt en utmaning för Italien att snabbt
och noggrant genomföra de antagna åtgärderna, både när det gäller att komma i
kapp med nuvarande eftersläpningar i genomförandet och förhindra att
ytterligare förseningar uppstår. En förbättrad samordning och en mer effektiv
befogenhetsfördelning mellan olika förvaltningsnivåer är viktiga drivkrafter för
att förbättra landets genomföranderesultat och på det hela taget garantera mer
smidiga politiska åtgärder. Detta kunde i sin tur vara till fördel vid
förvaltningen av EU-fonderna, där endast halvhjärtade och ofullständiga
åtgärder hittills vidtagits, särskilt i landets södra delar. Förvaltningen av
EU-fonderna lider fortfarande av bristfällig administrativ kapacitet och
avsaknaden av insyn, utvärdering och kvalitetskontroll. Kvaliteten på de
offentliga tjänsterna skulle också dra nytta av ökad effektivitet och en större
serviceinriktning samt motsvarande förändringar inom personalförvaltningen.
Korruptionen är fortsatt en mycket stor belastning för Italiens
produktionssystem och för medborgarnas förtroende för politiker och
institutioner. Bestämmelserna om preskriptionstider måste därför ses över. Om
korruptionsbekämpningen ska vara effektiv måste ANAC, Italiens
korruptionsbekämpningsmyndighet för utvärdering av och insyn i den offentliga
förvaltningen, ges nödvändiga befogenheter. Inom civilrätten är ineffektiviteten
fortsatt stor, och effekten av de antagna åtgärderna måste noggrant
kontrolleras. (12)
Med utgångspunkt i den översyn av kvaliteten på
tillgångarna som gjordes i fjol med stöd av den italienska riksbanken är det
fortfarande viktigt att förbättra hanteringen av osäkra tillgångar och främja
avyttrandet av dem för att återuppliva bankernas förmåga att bredda
kredittillgången till den reala ekonomin. När det gäller tillgången till
finansiering har huvudsyftet hittills varit att göra det lättare för företag
att få kredit. Utvecklandet av andra finansieringsinstrument än banklån har
dock varit begränsat, särskilt för små och medelstora företag. De initiativ som
tagits när det gäller bankernas ägarstyrning, särskilt de nya principer som den
italienska riksbanken nyligen fastställde, är mycket positiva. Vilken effekt
principerna kommer att ha är dock beroende av om bankerna kan genomföra dem på
rätt sätt. En noggrann övervakning av några av de största kooperativa bankerna
(banche popolari) är fortsatt nödvändig. (13)
Situationen på arbetsmarknaden försämrades
ytterligare 2013. Arbetslösheten i Italien steg till 12,2 % och
ungdomsarbetslösheten är 40 %. Ett korrekt genomförande av de antagna
arbetsmarknads- och lönereformerna och en noggrann övervakning av effekterna av
dem är oerhört viktigt för att garantera de fördelar som förväntas i form av
mer flexibla lösningar för att lämna arbetslivet, bättre reglerade möjligheter
att komma in i arbetslivet, ett mer heltäckande system för
arbetslöshetsförmåner och en bättre anpassning av lönerna till produktiviteten.
Planerna på att effektivisera arbetsförmedlingen genom att förbättra de
tjänster den har att erbjuda har försenats och måste påskyndas. Åtgärder för
att främja sysselsättningen på kort sikt måste kompletteras med åtgärder som
råder bot på segmenteringen. På det hela taget kännetecknas den italienska
arbetsmarknaden fortsättningsvis av segmentering och lågt deltagande, något som
framför allt drabbar kvinnor och unga. De begränsade åtgärder som hittills
vidtagits måste därför breddas, exempelvis i enlighet med målen i
ungdomsgarantin. xxxHushållens disponibla inkomster minskar i Italien, och
fattigdomen och den sociala utestängningen ökar, något som i första hand
drabbar familjer med barn.xxx De sociala utgifterna riktas till stor del till
de äldre och i mycket liten del till aktivering. Tillämpningsområdet är
begränsat till att minska riskerna för social utestängning och fattigdom. Det
pilotprojekt för socialt bistånd som nyligen infördes syftar till att skapa ett
socialt skyddsnät. Tanken är att pilotprojektet ska utvidgas till att gälla
hela landet och det kommer att kräva att de sociala utgifterna och tjänsterna
blir effektivare i hela landet. (14)
Insatser för att förbättra utbildningsresultatet
och satsningarna på mänskliga resurser måste ske på alla utbildningsnivåer,
d.v.s. i grundskolorna och i gymnasierna samt inom den högre utbildningen.
Läraryrket har kännetecknats av en enda karriärväg, och
fortbildningsmöjligheterna har hittills varit begränsade. Elevresultatet kunde
förbättras om lärarnas karriärer blev mer mångsidiga, om deras karriärvägar
kopplades samman med meriter och resultat och om skolsystemet utvärderades
oftare. För att garantera en smidig övergång mellan utbildning och
arbetsmarknad förefaller det mycket viktigt att i gymnasierna och inom den
högre utbildningen stärka och bredda den praktiska utbildningen genom ökat
lärande på arbetsplatsen och yrkesutbildning. Till följd av ett lagdekret från
2013 i denna fråga är det viktigt att införa ett nationellt
kvalifikationsregister för att garantera ett landsomfattande erkännande av
kvalifikationer. Att, utgående från de första stegen i denna riktning, främja
tilldelningen av offentliga medel till universitet på grundval av forsknings-
och undervisningsresultat skulle både bidra till att förbättra universitetens
kvalitet och eventuellt öka landets forsknings- och innovationskapacitet på de
områden där denna fortfarande släpar efter. (15)
Vissa steg har tagits i riktning mot ett mer
företags- och invånarvänligt klimat, men effekten av dessa åtgärder dämpas av
förseningar i det slutgiltiga godkännandet av åtgärderna och brister i
genomförandet. Det finns fortfarande ett flertal hinder för konkurrens
(begränsade verksamhetsområden, koncessioner/tillståndssystem, etc.) när det
gäller tjänster inom de fria yrkena, försäkringar, bränsledistributionen,
detaljhandeln och posttjänsterna. En rad brister inom den offentliga
upphandlingen måste också åtgärdas. En bättre konkurrens mellan de lokala
offentliga tjänsterna är en annan fråga som bör ges prioritet. Framför allt
måste man genomföra den nuvarande lagstiftning som fastställer att gällande
kontrakt som inte är förenliga med EU-bestämmelserna om kriterier för intern
verksamhet måste ändras senast den 31 december 2014. (16)
Flaskhalsar i infrastrukturen gör att
energimarknaden inte fungerar som den ska. Avsaknaden av intermodal
intrastruktur och bristen på synergier och förbindelser mellan de italienska
hamnarna och inlandet kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder. När
det gäller bredbandstäckningen finns det flera icke-urbana områden där
täckningen inte är tillräcklig. (17)
Kommissionen har inom ramen för den europeiska
planeringsterminen gjort en omfattande analys av Italiens ekonomiska politik.
Den har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet.
Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i
finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Italien utan också i vilken
utsträckning EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet
att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i Europeiska unionen genom
att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå.
Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska
planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–8 nedan. (18)
Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat
Italiens stabilitetsprogram och dess yttrande[10]
återspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan. (19)
Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning
och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet och
stabilitetsprogrammet. Dess rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU)
nr 1176/2011 återspeglas i rekommendationerna 1 till 8 nedan. (20)
Kommissionen har också inom den europeiska planeringsterminen
analyserat den ekonomiska politiken i euroområdet. Mot denna bakgrund har rådet
utfärdat specifika rekommendationer till euroländerna. Italien bör också se
till att dessa rekommendationer genomförs fullständigt och i tid. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Italien att
vidta följande åtgärder under perioden 2014–2015: 1. Stärka
de finanspolitiska åtgärderna för 2014 i ljuset av den framväxande klyftan till
följd av kraven i stabilitets- och tillväxtpakten rörande
skuldminskningskriteriet, på grundval av kommissionens vårprognos 2014.
Avsevärt stärka den finanspolitiska strategin 2015 för att säkerställa att
skuldminskningskriteriet respekteras. Därefter säkerställa att den offentliga
skulden minskar tillräckligt, utarbeta en omfattande privatiseringsplan,
anpassa finanspolitiken på ett tillväxtvänligt sätt utgående från de aviserade
stora inbesparingarna från en varaktig förbättring av de offentliga utgifternas
effektivitet och kvalitet på alla förvaltningsnivåer och samtidigt bevara
tillväxtfrämjande utgifter, såsom utgifter för forskning och utveckling,
innovation, utbildning och viktiga infrastrukturprojekt. Säkerställa så snart
som möjligt att det finanspolitiska rådet är oberoende och fullt verksamt, dock
senast i september 2014, i tid för utvärderingen av utkastet till budgetplan
2015. 2. Skatteväxla från
produktionsfaktorer till konsumtion, fast egendom och miljö, i enlighet med de
finanspolitiska målen. Utvärdera, mot bakgrund av detta, effektiviteten av den
nyligen genomförda minskningen av skattekilen för arbetstagare och garantera
finansieringen av den 2015, se över de direkta skatternas tillämpningsområde
och bredda skattebasen, särskilt på konsumtion. Överväga en harmonisering av
punktskattesatserna för diesel och bensin och indexeringen av dem med hänsyn
till inflationen samt avskaffa miljöskadliga stöd. Införa
tillämpningsbestämmelserna för skattereformen senast i mars 2015, bl.a. genom
att anta dekret om en reform av taxeringsvärdet för fastigheter för att
garantera att reformen av beskattningen av fastigheter är effektiv. Ytterligare
förbättra skattedisciplinen genom att göra skattesystemet mer förutsägbart,
förenkla förfarandena, förbättra uppbörden av skatteskulder och modernisera
skatteförvaltningen. Fortsätta bekämpa skatteundandragande och vidta
ytterligare åtgärder mot den svarta ekonomin och odeklarerat arbete. 3. Klargöra befogenheterna på
alla förvaltningsnivåer som en del av en bredare insats för att förbättra den
offentliga förvaltningens effektivitet. Garantera en bättre förvaltning av
EU-fonderna genom att vidta beslutsamma åtgärder för att förbättra den
administrativa kapaciteten, insynen, utvärderingen och kvalitetskontrollen på
regional nivå, särskilt i landets södra delar. Ytterligare förbättra de
korruptionsbekämpande åtgärdernas effektivitet, bl.a. genom att se över
bestämmelserna om preskriptionstider före slutet av 2014 och öka den nationella
korruptionsbekämpande myndighetens befogenheter. I god tid kontrollera effekten
av de reformer som antagits för att öka civilrättens effektivitet i syfte att
garantera att reformerna är effektiva och vid behov anta kompletterande
åtgärder. 4. Stärka banksektorns
motståndskraft och säkerställa dess förmåga att hantera och avyttra osäkra
tillgångar för att sätta fart på utlåningen till den reala ekonomin. Underlätta
tillgången till finansiering i icke-banksektorn för företag, i synnerhet för
små och medelstora företag Fortsätta att främja och övervaka en effektiv
ägarstyrning inom hela banksektorn, särskilt i de stora kooperativa bankerna och
i stiftelser, i syfte att förbättra förmedlingsverksamhetens effektivitet. 5. Senast i slutet av 2014
utvärdera inverkan av arbetsmarknads- och lönereformerna på skapandet av
sysselsättning, uppsägningsförfarandena, arbetsmarknadens tudelning och kostnadseffektivitet
och utvärdera behovet av ytterligare åtgärder. Arbeta för ett heltäckande
socialt skydd för arbetslösa och samtidigt begränsa användningen av
lönekompletteringssystem för att underlätta en omfördelning av arbetskraften.
Stärka bandet mellan den aktiva och passiva arbetsmarknadspolitiken, med början
i en detaljerad färdplan senast i september 2014 och stärka samordningen och
resultatet av arbetsförmedlingen i hela landet. Anta effektiva åtgärder för att
främja kvinnors sysselsättning, genom att anta åtgärder för att undanröja
skattemässiga hinder för arbete för den andra försörjaren senast i mars 2015
och tillhandahålla ändamålsenlig barnomsorg. Tillhandahålla oregistrerade unga
ändamålsenliga tjänster i hela landet och garantera ett mer engagerat åtagande
från den privata sektorns sida att erbjuda lärlingsplatser och praktik av god
kvalitet senast i slutet av 2014 i linje med målen i ungdomsgarantin. Undanröja
riskerna för fattigdom och social utestängning, utvidga pilotprojektet för ett
system för socialt bistånd på ett budgetneutralt sätt, genom att garantera
lämpliga mål och villkor och enhetlighet i hela landet och stärka sambandet med
aktiveringsåtgärder. Förbättra familjestödsystemets effektivitet och tjänster
av hög kvalitet till förmån för låginkomsthushåll med barn. 6. Genomföra det nationella
systemet för utvärdering av skolor för att förbättra skolornas resultat och
minska andelen ungdomar med enbart grundskoleutbildning. Öka lärande på
arbetsplatsen på gymnasienivå och stärka den yrkesinriktade utbildningen på
universitets- och högskolenivå. Inrätta ett nationellt kvalifikationsregister
för att garantera ett brett erkännande av kvalifikationer. Se till att de
offentliga anslagen i större utsträckning gynnar forskning och utbildning av hög
kvalitet. 7. Anta ännu inte införd
lagstiftning som syftar till att förenkla regelverket för företag och
medborgare och åtgärda eftersläpningar i genomförandet av gällande
lagstiftning. Främja en öppning av marknaden och undanröja kvarvarande hinder och
restriktioner för konkurrens när det gäller tjänster inom de fria yrkena och de
lokala offentliga tjänsterna, försäkringar, bränsledistributionen,
detaljhandeln och posttjänsterna. Förbättra den offentliga upphandlingens
effektivitet, särskilt genom en harmonisering av förfarandena, bl.a. genom att
använda sig av e-upphandling, effektivisera de centrala upphandlande
myndigheterna och säkerställa att bestämmelserna om vad som ska ske före och
efter upphandlingen tillämpas korrekt. När det gäller de lokala offentliga
tjänsterna, noggrant genomföra den lagstiftning som fastställer att kontrakt
som inte är förenliga med bestämmelserna om kriterier för intern verksamhet
måste ändras senast den 31 december 2014. 8. Se till att
transportmyndigheten är fullt verksam senast i september 2014. Förbättra
förteckningen över strategisk infrastruktur inom energisektorn och förbättra
hamnförvaltningen och förbindelserna mellan hamnarna och inlandet. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [2] EUT L 306, 23.11.2011, s. 25. [3] COM(2014) 413 final. [4] P7_TA(2014)0128 och
P7_TA(2014)0129. [5] EUT L 140, 27.5.2013, s. 11. [6] C(2013) 8005 final. [7] COM(2013) 800 final. [8] COM(2013) 790 final. [9] SWD(2014) 83 final. [10] Enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.