Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om genomförande av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för de medlemsstater som har euron som valuta /* COM/2014/0401 final */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om genomförande av de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken för de medlemsstater som har euron som valuta EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 136 jämförd med artikel 121.2, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97
av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna
samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt artikel 5.2, med beaktande av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och
korrigering av makroekonomiska obalanser[2],
särskilt artikel 6.1, med beaktande av Europeiska kommissionens
rekommendation[3], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av ekonomiska och finansiella
kommitténs yttrande, med beaktande av yttrandet
från kommittén för ekonomisk politik, och av följande skäl: (1) De ekonomiska förhållandena i
euroområdet kännetecknas just nu av en successiv men fortfarande skör ekonomisk
återhämtning. Under 2013 och i början av 2014
minskade inflationen i euroområdet markant och förväntas öka endast mycket
långsamt under den tid som prognoserna omfattar, vilket
beror på befintligt manöverutrymme och pågående justeringar av relativpriserna
i de sårbara ekonomierna i kombination med en stärkt eurokurs. Återhämtningen
håller visserligen på att bli bredare, men skillnaderna mellan euroländerna är
fortfarande stora. (2) Euroområdet är mer än summan
av dess medlemmar. Den ekonomiska krisen blottlade tydligt de täta sambanden i
euroområdet och visade på behovet av starkare samordning av budgetpolitik,
finanspolitik och strukturpolitik mellan euroländerna för att garantera en
konsekvent politisk hållning för euroområdet som helhet. Euroländerna har
åtagit sig att genomföra vittgående politiska reformer och politisk samordning
genom att den 2 mars 2012 ingå fördraget om stabilitet, samordning och styrning
inom Ekonomiska och monetära unionen. Att förordningarna i det s.k. tvåpacket
trädde i kraft 2013 har också stärkt det budgetpolitiska och ekonomipolitiska
samarbetet i euroområdet. Euroländerna har ett särskilt ansvar för att de nya
ramarna för styrning tillämpas i praktiken. Det förutsätter ett ökat grupptryck
till stöd för nationella reformer och återhållsam budgetpolitik, mer omfattande
bedömningar av nationella reformer utifrån ett euroområdesperspektiv,
internalisering av potentiella spridningseffekter och stimulans till politiska
insatser av särskild betydelse för ett väl fungerande EMU. (3) Med tanke på hur mycket
euroländerna är beroende av varandra, finns det potentiellt stora
spridningseffekter när strukturreformer genomförs, och hänsyn behöver tas till
dem för att man ska kunna utforma och genomföra politiken på bästa sätt, både
för de enskilda euroländerna och för euroområdet som helhet. Exempelvis skulle
ett mer samordnat genomförande av reformerna underlätta konvergensen mellan
medlemsstaterna. Här är det särskilt viktigt att tidigt diskutera reformplaner
mellan euroländerna på grundval av befintlig praxis och verklig tillämpning av
förfarandet vid makroekonomiska obalanser. (4) En av de allvarligaste
politiska utmaningarna för euroområdet är att minska statsskulden genom en differentierad,
tillväxtfrämjande budgetpolitik och samtidigt stärka euroområdets
tillväxtpotential. Tack vare tidigare års budgetkonsolideringar har budgetläget
i euroområdet förbättrats, men ett antal euroländer behöver fortfarande fortsätta
sina budgetjusteringar för att få ned sina mycket höga skuldnivåer. Alla euroländer
bör öka de offentliga finansernas kvalitet i syfte att stärka produktivitet och
sysselsättning. (5) Investeringarna i euroområdet
föll drastiskt under krisens inledningsskede och har ännu inte återhämtat sig
till sitt långtidsmedelvärde. De trendmässigt svaga investeringarna beror på
den kombinerade inverkan av den privata sektorns skuldsanering, splittring på
finansmarknaden och de nödvändiga åtstramningarna av de offentliga budgetarna,
vilket lett till minskade offentliga investeringar. Mer investeringar i
infrastruktur och färdigheter är en förutsättning för att understödja
återhämtningen och stärka tillväxtpotentialen. Investeringarna måste i mångt
och mycket komma från den privata sektorn, men den offentliga sektorn kan lämna
ett viktigt bidrag genom att skapa förutsättningarna. (6) På euroområdet är
kreditflödet till den reala ekonomin fortsatt dämpat och splittringen av
finansmarknaden är fortfarande hög trots ett minskat statsskuldstryck. Tillgång
till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, är fortsatt kärv i
många medlemsstater, och det riskerar att äventyra den ekonomiska
återhämtningen. Därför krävs initiativ för att återställa kreditflödena, fördjupa
kapitalmarknaderna och stärka ekonomins finansiering på lång sikt. Åtgärder som
att färdigställa reparationen av bankernas balansräkningar, vid behov stärka
deras egna kapital, genomföra översyner av tillgångarnas kvalitet och stresstester
för att uppspåra återstående sårbara områden och stärka förtroendet för
bankväsendet som helhet. Avsevärda framsteg har gjorts med bankunionen,
särskilt när det gäller upprättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen och
överenskommelsen om den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. (7) Finanskrisen har blottat
luckor i den ekonomiska och monetära unionens uppbyggnad. Den 28 november 2012 lade
kommissionen fram en plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär
union i syfte att inleda en europeisk debatt. Den 5 december 2012 lade
Europeiska rådets ordförande i samarbete med Europeiska kommissionens
ordförande, Eurogruppens ordförande och Europeiska centralbankens ordförande
fram en rapport på grundval av ett antal idéer i kommissionens plan, bland
annat en tidsplan och en etappindelad väg mot färdigställandet av den
ekonomiska och monetära unionen. Europaparlamentet yttrade sig i en resolution den
20 november 2012. Viktiga steg har tagits sedan dess. Att vidareutveckla EMU förutsätter
en stegvis väg där disciplin förenas med solidaritet. Enligt sexpacket och
tvåpacket ska genomförandet av dem ses över i slutet av2014. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS att
medlemsstaterna i euroområdet vidtar enskilda och kollektiva åtgärder, utan
påverkan på rådets befogenheter vid samordningen av medlemsstaternas ekonomiska
politik, men särskilt vid samordningen av den ekonomiska politiken inom ramen
för Eurogruppen under perioden 2014–2015 i syfte att uppnå följande: 1. I samarbete med kommissionen
främja och övervaka genomförandet av strukturreformer på de områden som har
störst betydelse för euroområdets funktion i syfte att främja konvergens och
justeringar av interna och externa obalanser. Bedöma och uppmuntra till
framsteg med reformerna i de euroländer som har alltför stora obalanser och i
de euroländer vars obalanser kräver beslutsamma åtgärder för att begränsa
negativa spridningseffekter till övriga euroområdet och uppmuntra lämplig
politik i länder med stora överskott för att optimera de positiva
spridningseffekterna. Regelbundet hålla tematiska diskussioner om
strukturpolitiska åtgärder med potentiellt stora spridningseffekter, särskilt
när det gäller att minska den höga skattekilen på arbete och reformera
tjänstemarknaderna. 2. Samordna euroländernas
budgetpolitik i samarbete med kommissionen, särskilt vid bedömningar av utkast
till budgetplaner, för att garantera en konsekvent och tillväxtfrämjande
budgetpolitisk hållning i hela euroområdet. Öka de offentliga finansernas
kvalitet och hållbarhet genom att öka materiella och immateriella investeringar
nationellt och på EU-nivå. Se till att de nationella finanspolitiska ramarna,
inbegripet nationella finanspolitiska råd, stärks. 3. Se till att banksystemet är
motståndskraftigt, särskilt genom att vidta nödvändiga åtgärder för att följa
upp översyner av tillgångarnas kvalitet och stresstester
och genom att tillämpa förordningarna om bankunionen, vilket inbegriper de
ytterligare åtgärder som planeras under övergången till den gemensamma
rekonstruktionsmekanismen. Stimulera den privata
sektorns investeringar och öka kreditflödet till ekonomin genom åtgärder för
att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till kredit, fördjupa
kapitalmarknaderna och få ny fart på värdepapperiseringsmarknaden i enlighet
med förslagen och tidsplanen i kommissionens meddelande om långsiktig
finansiering av den europeiska ekonomin. 4. Gå vidare med arbetet för att
fördjupa den ekonomiska och monetära unionen och bidra till en förbättrad
ekonomisk övervakning i samband med översynen i slutet av 2014. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [2] EUT L 306, 23.11.2011, s. 25. [3] COM(2014) 401 final.