INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.    Inledning.............................................................................................................. 3

2.    Bakgrund.............................................................................................................. 3

2.1       Utvecklingen under de senaste åren...................................................................... 3

2.2       Ramförordningen om makroekonomiskt stöd....................................................... 4

2.3       Att bryta dödläget när det gäller att godkänna nya makroekonomiska stödinsatser 6

3.    Makroekonomiskt stöd under 2013..................................................... 6

3.1       Översikt................................................................................................................ 6

3.2       Enskilda insatser i mottagarländerna under 2013.................................................. 7

3.2.1     Bosnien och Hercegovina................................................................................ 7

3.2.2     Georgien.......................................................................................................... 7

3.2.3     Jordanien......................................................................................................... 8

3.2.4     Kirgizistan........................................................................................................ 8

3.2.5     Tunisien............................................................................................................ 9

3.2.6     Ukraina.......................................................................................................... 10

4.    Säkerställa rätt användning av makroekonomiskt stöd: operationella utvärderingar och efterhandsutvärderingar.......................... 10

4.1       Operationella utvärderingar................................................................................. 10

4.2       Efterhandsutvärderingar...................................................................................... 11

5.    Begäran om stöd och framtida förslag från kommissionen – Budgetsituation................................................................................................... 11

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförandet av makroekonomiskt stöd till tredjeländer under 2013

1.         Inledning

Det makroekonomiska stödet, som ingår i EU:s ramar för externt bistånd, är ett instrument som utformats för att ta itu med extraordinära behov av extern finansiering i länder som geografiskt, ekonomiskt och politiskt sett står nära EU. Målet är att stärka den makroekonomiska och finansiella stabiliteten i kandidatländer, potentiella kandidatländer och EU:s grannländer, samtidigt som man uppmuntrar lämpliga strukturreformer. Stödet förutsätter att anpassnings- och reformprogram avtalats med Internationella valutafonden (IMF) och kompletterar sådana program. Makroekonomiskt stöd är ett instrument för betalningsbalansstöd. Det makroekonomiska stödet utgörs antingen av lån, för vilka kommissionen lånar de nödvändiga medlen på kapitalmarknaderna och sedan lånar dem vidare till det stödmottagande landet, eller, under särskilda omständigheter, av bidrag som finansieras genom EU:s budget.

Under 2013 löstes de pågående lagstiftningsärendena om makroekonomiskt stöd. Detta skedde efter mer än två års oenighet mellan Europaparlamentet och rådet om det förfarande som ska tillämpas vid antagandet av det samförståndsavtal som fastställer de ekonomisk-politiska åtgärder som bör vidtas av länder som mottar stödet. Medlagstiftarna kunde nu anta tre lagstiftningsbeslut om makroekonomiskt stöd. Besluten om Georgien och Kirgizistan föreslogs av kommissionen 2011 och beslutet om Jordanien 2013. Kommissionens beslut 2013 om Tunisien förväntas antas under 2014.

Mot bakgrund av den politiska utvecklingen i början av 2014 och den akuta sårbarheten hos Ukrainas ekonomi och betalningsbalans utarbetade kommissionen ett nytt makroekonomiskt stöd till Ukraina på upp till 1 miljarder euro i lån. Den 14 april 2014 antog rådet beslutet om detta genom ett påskyndat förfarande enligt artikel 213 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget).

Denna rapport har sammanställts i enlighet med de olika rådsbesluten och gemensamma besluten av Europaparlamentet och rådet om makroekonomiskt stöd. Den följer de rapporter som lagts fram under föregående år. Rapporten åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar som innehåller mer ingående information om och en analys av den makroekonomiska situationen och genomförandet av enskilda makroekonomiska stödinsatser.

2.         Bakgrund 2.1       Utvecklingen under de senaste åren

Den globala ekonomiska och finansiella krisen 2008–2009 drabbade tillväxtekonomierna i Europeiska unionens grannländer hårt och ledde till en plötslig ökning av antalet ansökningar om ekonomiskt stöd från EU, bland annat i form av makroekonomiskt stöd. Fyra sådana program, till förmån för Bosnien och Hercegovina, Serbien, Armenien och Georgien, beslutades av EU:s ministerråd i slutet av 2009, och det tidigare godkända makroekonomiska stödet till Kosovo[1] förlängdes med ett år 2009. Under 2010 beslutade EU:s medlagstiftare, som efter Lissabonfördragets ikraftträdande utgörs av rådet och parlamentet gemensamt, om ytterligare två program, till förmån för Ukraina och Moldavien. Insatserna för Georgien och Kosovo avslutades 2010. Under 2011, 2012 och 2013 avslutade kommissionen genomförandet av programmen för Serbien, Armenien, Moldavien och Bosnien och Hercegovina.

Den övergripande ekonomiska situationen förbättrades avsevärt under 2010 och i början av 2011, och detta minskade i någon mån trycket på betalningsbalansen för de länder som kan få makroekonomiskt stöd.

Från och med det andra halvåret 2011 försämrades finansieringsvillkoren på de globala kapitalmarknaderna betydligt, delvis till följd av statsskuldskrisen i euroområdet. Dessutom medförde den arabiska våren och den åtföljande politiska och ekonomiska omvälvningen i de arabiska partnerländerna i Medelhavsområdet[2] ett ökat tryck på dessa länders budgetar och ställning i utrikes affärer. Dessa förändringar ledde till en ökad efterfrågan på makroekonomiskt stöd under 2012 och 2013, med begäran om stöd från myndigheterna i Egypten, Jordanien och Tunisien. Ett beslut att bevilja makroekonomiskt stöd till Jordanien fattades av medlagstiftarna i december 2013. Samma månad lade kommissionen fram ett förslag till beslut om makroekonomiskt stöd till Tunisien. Detta förslag förväntas antas av medlagstiftarna under det första halvåret 2014. Ett förslag om makroekonomiskt stöd till Egypten utarbetades av kommissionens avdelningar, men det lades på is mot bakgrund av utvecklingen under det andra halvåret 2013.

Den senaste tidens svagare ekonomiska resultat för vissa östra grannländer i kombination med en betydande försämring av det politiska läget i vissa länder väntas leda till nya makroekonomiska insatser. Mot bakgrund av utvecklingen i början av 2014 och den ytterligare försämringen av Ukrainas betalningsbalans godkände rådet i april 2014 ett nytt makroekonomiskt stöd till Ukraina enligt förfarandet för brådskande ärenden (artikel 213 EUF-fördraget). Det nya programmet består av ett lån på upp till 1 miljard euro, som förväntas betalas ut under 2014.

2.2       Ramförordningen om makroekonomiskt stöd

Redan 2003 slog Europaparlamentet fast att den långdragna beslutsprocessen är en av det makroekonomiska stödets största brister – beslut om enskilda makroekonomiska stöd fattades från fall till fall av rådet efter samråd med parlamentet. Parlamentet betonade behovet av en överblickbar rättslig grund för det makroekonomiska stödet som helhet. Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 har lagstiftningsbeslut om enskilda makroekonomiska stöd fattats av Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (medbeslutande), vilket är en ännu mer tidskrävande beslutsprocess. Såsom den finansiella krisen och statsskuldkrisen visat krävs emellertid ett krisinstrument som kan utnyttjas snabbt och effektivt för att man på ett effektivt sätt ska kunna ta itu med makroekonomiska och finansiella krissituationer.

Med anledning av behovet av att rationalisera det makroekonomiska stödet antog kommissionen den 4 juli 2011 ett förslag till ramförordning om allmänna bestämmelser för makroekonomiskt stöd till tredjeländer[3]. Förslaget har följande huvudsyften: i) Att göra det makroekonomiska stödet mer effektivt genom en snabbare och effektivare beslutsprocess. ii) Att anpassa beslutsförfarandet till andra finansieringsinstrument, främst på området yttre förbindelser. iii) Att formalisera, förtydliga och förenkla de bestämmelser som reglerar makroekonomiskt stöd.

Kommissionens förslag genomgick ett utdraget lagstiftningsförfarande, där de två medlagstiftarna var särskilt oeniga om vilket förfarande som bör användas vid antagandet av samförståndsavtal. Rådet insisterade i synnerhet på att man bör behålla det nuvarande systemet där varje enskild stödinsats till ett land i kris kräver ett separat lagstiftningsbeslut. Europaparlamentet instämde till en början inte i rådets synpunkter, men förklarade senare under förfarandet att det var villigt att ingå en överenskommelse med rådet om detta. Europaparlamentet och rådet hade därför för avsikt att anta kommissionens förslag, men utan att tilldela kommissionen genomförandebefogenheter för att besluta om tillhandahållande av makroekonomiskt stöd till tredjeländer. Enligt kommissionen åsikt innebar detta att förslaget hade ändrats. Om ramförordningen antogs skulle det utgöra en allvarlig överträdelse av den interinstitutionella balansen, särskilt eftersom kommissionens rätt att ta initiativ till lagstiftning påverkades. Den 8 maj 2013 beslutade kommissionen därför att dra tillbaka sitt förslag. Det ledde till att lagstiftningsbeslut om enskilt makroekonomiskt stöd fortfarande måste antas av parlamentet och rådet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet[4].

Efter det att kommissionen dragit tillbaka sitt förslag inledde rådet i enlighet med artikel 263 i EUF‑fördraget ett förfarande om ogiltigförklaring mot kommissionen vid EU-domstolen[5]. Ärendet behandlas för närvarande av domstolen.

Erfarenheter på senare tid, särskilt behovet att snabbt inleda en ny makroekonomisk stödinsats i Ukraina, visar återigen hur viktigt det är att se till att makroekonomiskt stöd, som ett nödinstrument, kan mobiliseras snabbt som en reaktion på krissituationer. Kommissionen kommer därför att fortsätta att överväga olika sätt att förbättra effektiviteten i beslutsprocessen.

2.3       Att bryta dödläget när det gäller att godkänna nya makroekonomiska stödinsatser

Sedan den nya förordningen om kommittéförfarandet[6] trädde i kraft den 1 mars 2011 har Europaparlamentet och rådet varit oeniga om vissa procedurfrågor i kommissionens förslag om att ge makroekonomiskt stöd till Georgien och Kirgizistan. Medan parterna i stort var överens om förslagens innehåll hade de båda institutionerna olika uppfattning om vilket kommittéförfarande som skulle följas vid antagandet av samförståndsavtalet. Parlamentet insisterade på att tillämpa det rådgivande förfarandet (medlemsstaterna avger ett icke-bindande yttrande) medan rådet hävdade att granskningsförfarandet (medlemsstaterna avger ett bindande yttrande) måste tillämpas. Man lyckades slutligen komma fram till en kompromisslösning i samband med förhandlingarna om ramförordningen om makroekonomiskt stöd och förlikningsförfarandet för beslutet om makroekonomiskt stöd till Georgien. Medlagstiftarna enades om att tillämpa ett tröskelvärde på 90 miljoner euro på framtida insatser: Granskningsförfarandet ska tillämpas vid antagandet av samförståndsavtal för enskilda makroekonomiska stöd på över 90 miljoner euro, och det rådgivande förfarandet för makroekonomiska stöd på 90 miljoner euro eller lägre. Tack vare denna kompromiss (som även inbegrips i den gemensamma förklaring som nämns i fotnot 4) kunde besluten om makroekonomiskt stöd till Georgien och Kirgizistan antas i augusti respektive oktober 2013.

3.         Makroekonomiskt stöd under 2013 3.1       Översikt

Under 2013 avslutades det makroekonomiska stödet till Bosnien och Hercegovina på totalt 100 miljoner euro i lån, som godkändes 2009. Den första och den andra delutbetalningen, var och en på 50 miljoner euro, gjordes i februari och september 2013.

Genom att instrumentet för makroekonomiskt stöd frigjordes 2013 blev det, som tidigare påpekats, möjligt att anta två beslut om makroekonomiskt stöd (Georgien och Kirgizistan) som hade skjutits upp i två år. Dessutom kunde två nya beslut antas (Jordanien och Tunisien).

- I augusti 2013 antog medlagstiftarna kommissionens förslag från 2011 om att förlänga det makroekonomiska stödet till Georgien till ett totalt belopp av 23 miljoner euro i lån och 23 miljoner euro i bidrag. Detta makroekonomiska stöd kommer att kunna utbetalas när Georgien och IMF kommer överens om ett nytt utbetalningsprogram.

- Kommissionens förslag från 2011 om att bevilja exceptionellt makroekonomiskt stöd till Kirgizistan på 15 miljoner euro i lån och 15 miljoner euro i bidrag antogs i oktober 2013. Kommissionen och de kirgizistanska myndigheterna diskuterar för närvarande dokumenten för det makroekonomiska stödet. Enligt planerna kommer både den första och den andra delutbetalningen att ske under 2014.

- I april 2013 lade kommissionen fram ett nytt lagstiftningsbeslut om beviljande av 180 miljoner i lån till Jordanien, och beslutet antogs i december 2013. Samförståndsavtalet och lånefacilitetsavtalet undertecknades av de jordanska myndigheterna och EU den 18 mars 2014. Både den första och den andra utbetalningen planeras under 2014.

- I december 2013 lade kommissionen fram ett nytt lagstiftningsförslag om makroekonomiskt stöd till Tunisien på upp till 250 miljoner euro i lån. Beslutet antogs av medlagstiftarna i maj 2014. Stödet, som slutligen ökades till 300 miljoner euro under lagstiftningsförfarandets gång, ska enligt planerna genomföras under 2014–2015.

När det gäller Ukraina antogs två beslut om tillhandahållande av makroekonomiskt stöd på totalt 610 miljoner euro 2002 och 2010. Till följd av den utdragna förhandlingsprocessen var det dock omöjligt att inleda genomförandet under 2013. Samförståndsavtalet och låneavtalet undertecknades i februari och mars 2013 och ratificerades ett år senare. Utbetalningen av detta makroekonomiska stöd är dock beroende av att de ukrainska myndigheterna och IMF kommer överens om ett IMF‑utbetalningsprogram och planeras ske under 2014–2015.

3.2       Enskilda insatser i mottagarländerna under 2013 3.2.1    Bosnien och Hercegovina

År 2009 godkände rådet ett makroekonomiskt stöd till Bosnien och Hercegovina på upp till 100 miljoner euro i form av lån. Samförståndsavtalet och låneavtalet undertecknades i november 2010, men låneavtalet ratificerades först i augusti 2011, vilket delvis berodde på att det tog lång tid att bilda regering efter de allmänna valen i oktober 2010. Inget makroekonomiskt stöd betalades ut 2012, eftersom myndigheterna inte uppfyllde de villkor som fastställts i samförståndsavtalet. Till följd av överenskommelsen om ett nytt standby-avtal med IMF och myndigheternas åtgärder för att förbättra hållbarheten i de offentliga finanserna förlängde kommissionen tillgänglighetsperioden för det makroekonomiska stödet med ytterligare ett år, till och med den 7 november 2013. Den första och den andra delbetalningen, var och en på 50 miljoner euro, gjordes 2013.

Efter att ha backat 2012 (BNP-tillväxten var −0,9 %) ökade den ekonomiska tillväxten något under 2013 och förväntas öka till 1,5 %, delvis på grund av en återhämtning hos landets främsta handelspartner. Det 24-månaders standby-avtal som ingåtts med IMF om cirka 400 miljoner euro går fortfarande enligt planerna trots vissa politiska spänningar i slutet av 2013, vilka hindrade en snabb utbetalning av den sjätte delen. I januari 2014 förlängdes standby-avtalet till och med juni 2015 och ökades med ytterligare 300 miljoner euro för att hantera höga finansieringsbehov i slutet av 2014.

3.2.2    Georgien

I efterdyningarna av Georgiens militära konflikt med Ryssland i augusti 2008 utlovade EU vid en givarkonferens ett omfattande stödpaket på upp till 500 miljoner euro till stöd för Georgiens ekonomiska återhämtning. Paketet innefattade två potentiella makroekonomiska stödprogram på vardera 46 miljoner euro. Det första programmet avslutades 2009–2010. Antagandet av lagstiftningsbeslutet om det andra programmet (till hälften lån och till hälften bidrag) försenades dock i två år till följd av Europaparlamentets och rådets olika uppfattningar om vilket förfarande som ska tillämpas vid antagandet av samförståndsavtalet. Beslutet antogs slutligen i augusti 2013. Utbetalningen av det makroekonomiska stödet är emellertid beroende av ett IMF‑utbetalningsprogram, och inga utbetalningar har gjorts inom ramen för det IMF‑program som löpte ut i april 2014, eftersom de georgiska myndigheterna behandlade det som förebyggande. De georgiska myndigheterna och IMF förhandlar dock för närvarande om ett nytt avtal, som eventuellt inbegriper utnyttjande av IMF‑medel, vilket kan bana vägen för genomförandet av det makroekonomiska stödet.

Under 2013 minskade Georgiens tillväxt till 3,2 %, jämfört med 6,2 % 2012. Den externa sårbarheten förblev också ett problem, vilket yttrade sig i ett minskande men fortfarande stort underskott i bytesbalansen i förhållande till BNP, en hög bruttoskuld till utlandet och minskande utländska direktinvesteringar. Under det sista kvartalet 2013 började Georgien visa tecken på ekonomisk återhämtning, en tendens som fortsatte i januari och februari 2014. BNP-tillväxten har åter börjat att ta fart liksom inflationen, vilket drivs av utländsk och inhemsk efterfrågan.

3.2.3    Jordanien

Under de senaste tre åren har Jordanien drabbats hårt av externa regionala ekonomiska chocker. De ekonomiska och sociala följderna av den syriska konflikten till följd av den ökande tillströmningen av flyktingar, de upprepade störningarna i flödet av naturgas från Egypten, en svag världskonjunktur och höga globala energipriser har lett till kraftigt minskade externa intäkter och lägre BNP-tillväxt, som sjönk till 3,3 % 2013. Mot denna bakgrund ingick Jordanien i augusti 2012 ett standby-avtal med IMF till ett belopp av 2 miljarder US-dollar (800 % av kvoten) för en period på 36 månader. Enligt den senaste översynen går programmet i stort sett enligt planerna, och hälften av det totala beloppet hade betalats ut i slutet av 2013.

Efter en officiell begäran om makroekonomiskt stöd i december 2012 lade kommissionen den 29 april 2013 fram ett förslag till beslut om makroekonomiskt stöd till Jordanien på upp till 180 miljoner euro i lån. Beslutet antogs av parlamentet och rådet den 11 december 2013. Samförståndsavtalet och lånefacilitetsavtalet undertecknades den 18 mars 2014. Det makroekonomiska stödet till Jordanien är tänkt att vara ett komplement till de medel som tillhandahålls av IMF enligt standby-avtalet, och utbetalningarna av delbeloppen planeras ske vid två tillfällen under 2014. Syftet med biståndet är att stödja reformansträngningar när det gäller förvaltning av de offentliga finanserna och skattereformer, det sociala skyddsnätet och arbetsmarknaderna, investeringsvillkor och handel samt energisektorn.

3.2.4    Kirgizistan

Den 20 december 2011 lade kommissionen fram ett förslag om makroekonomiskt stöd till Kirgizistan på upp till 30 miljoner euro (15 miljoner euro i lån och 15 miljoner euro i bidrag). Det makroekonomiska stödet var extraordinärt, dvs. stöd gavs utanför det normala geografiska tillämpningsområdet för makroekonomiskt stöd. Det motiverades av styrkan hos den demokratibejakande politiska och ekonomiska reformrörelsen i landet och av landets läge i en region av ekonomisk och politisk betydelse för EU. Parallellt med detta nåddes en överenskommelse med IMF om ett treårigt program med löptid från juni 2011 till juni 2014, med stöd av ett avtal om en förlängd kreditfacilitet på 102,3 miljoner US‑dollar. Beslutet om makroekonomiskt stöd antogs slutligen den 22 oktober 2013, efter två års förseningar till följd av medlagstiftarnas olika uppfattning om vilket förfarande som ska tillämpas vid antagandet av samförståndsavtalet (se avsnitt 2.3). Om de pågående diskussionerna om dokumenten för det makroekonomiska stödet kan avslutas med positivt resultat kan båda delbetalningarna göras under 2014.

Efter en BNP-minskning på 0,9 % 2012 till följd av en nedgång på 40 % i produktionen inom guldbrytningssektorn återhämtade sig ekonomin 2013. BNP-tillväxten uppskattas ha nått 7,8 % 2013, vilket inte bara beror på en återhämtning inom guldproduktionen (trots en minskning på 25 % av guldpriserna 2013), utan även på goda resultat inom andra sektorer. Inflationen hölls under kontroll 2013, och var uppskattningsvis 7,0 %. Den kirgizistanska regeringen lyckades överträffa sitt budgetmål för 2013 något med ett budgetunderskott på 5,2 % av BNP tack vare starkare tillväxt än förväntat och betydlig import, vilket i sin tur ledde till förbättrade resultat för intäkter från mervärdesskatt och inkomstskatt. Underskottet i bytesbalansen förväntades också minska till 10,4 % 2013. Utlandsskulden minskade något till uppskattningsvis 44,6 % av BNP i slutet av 2013. Till följd av ökad import minskade också guld- och valutareserverna till 3,3 månaders import, från 3,7 månader året före. Kirgizistan följer i stort sett det pågående IMF‑programmet.

3.2.5    Tunisien

I mitten av april 2013 ingick Tunisien en överenskommelse med IMF om ett 24‑månaders standby-avtal om 1,75 miljarder US-dollar som IMF:s styrelse godkände i juni 2013. I augusti 2013 ansökte den tunisiska regeringen om makroekonomiskt stöd från EU till ett belopp på 500 miljoner euro. Till följd av detta lade kommissionen den 5 december fram ett förslag om att bevilja makroekonomiskt stöd till Tunisien till ett belopp upp till 250 miljoner euro i form av ett lån som skulle utbetalas i tre delar under 2014 och första halvåret 2015. Under diskussionerna i parlamentet och rådet ökades stödet till 300 miljoner euro. Beslutet om denna makroekonomiska stödinsats antogs av medlagstiftarna i maj 2014.

Den fortsatta politiska krisen, i kombination med en dålig spannmålsskörd och svag extern efterfrågan, hade en negativ inverkan på BNP-tillväxten under 2013, som förväntas uppgå till 2,6 %. De senaste uppskattningarna av budgetsituationen och bytesbalansen visar på underskott på 8,8 % respektive 8,2 % av BNP, vilket är betydligt högre än de ursprungliga IMF-prognoserna. Reserverna förväntades täcka knappt tre månaders import vid årsslutet 2013. Trots positiva politiska händelser i början av 2014 (antagandet av en ny författning och utnämningen av en expeditionsministär) är de risker som är förenade med de makroekonomiska prognoserna höga. I ett klimat av trög global tillväxt kämpar Tunisien med betydande externa och budgetära finansieringsproblem. Landet är också sårbart för ökade inhemska säkerhetshot och måttliga risker för den regionala stabiliteten. Interimsregeringen bör genomföra nödvändiga strukturella reformer för att främja tillväxt för alla och ta itu med externa och finanspolitiska obalanser, med stöd av det pågående IMF-programmet.

3.2.6    Ukraina

Mot bakgrund av ett långvarigt externt finansieringsunderskott och för att stödja den ekonomiska reformprocessen i Ukraina antog EU i juli 2010 ett beslut om 500 miljoner euro i makroekonomiskt stöd till landet. Tillsammans med de 110 miljoner euro som fortfarande var tillgängliga inom ramen för 2002 års beslut om makroekonomiskt stöd innebar detta ett totalt stödpaket på upp till 610 miljoner euro i lån, som ska betalas ut i tre delar. Samförståndsavtalet och låneavtalet undertecknades i mars 2013 och ratificerades av parlamentet i mars 2014.

Ukraina har drabbats av allvarliga makroekonomiska obalanser, och den pågående politiska oron skapar stor osäkerhet. Efter att ha stagnerat 2012–2013 beräknas Ukrainas BNP ha minskat med 10 % under det första kvartalet 2014. Den allmänna prisnivån sjönk med −0,2 % 2013. Budgetunderskottet ökade till 6,5–7,5 % av BNP 2013. Samtidigt som den totala statsskulden föreföll vara hanterlig enligt internationella standarder (41 % av BNP 2013) drabbades Ukraina av en topp i skuldåterbetalningar under 2013. Landet ställdes inför den svåra uppgiften att förlänga sina skulder till hållbara räntor, innan det att myndigheterna i december mottog 3 miljoner US-dollar i finansiellt stöd från Ryssland. Bytesbalansen fortsatte att försämras på grund av minskad export, till ett beräknat underskott på 10 % av BNP. I slutet av februari 2014 hade valutareserverna minskat till motsvarande endast två månader av nästa års import. Denna situation uppstod till följd av det stora underskottet i bytesbalansen, press på hryvnian (UAH) och stora skuldåterbetalningar under det sista kvartalet 2013. Under de första månaderna 2014 försämrades den ekonomiska situationen ytterligare till följd av den akuta politiska krisen. BNP uppskattas ha sjunkit med ungefär 3–4 % på årsbasis i januari och februari 2014.

Mot bakgrund av den politiska utvecklingen i början av 2014 och Ukrainas ekonomis och betalningsbalans akuta sårbarhet utarbetade kommissionen ett nytt makroekonomiskt stöd till Ukraina på upp till 1 miljard euro i lån. Beslutet om detta stöd antogs den 14 april 2014 i ett påskyndat förfarande i enlighet med artikel 213 i EUF‑fördraget. Utbetalningen är beroende av ett IMF-avtal och genomförandet av de politiska villkor som överenskommits i ett samförståndsavtal som förhandlades fram med de ukrainska myndigheterna i april. Samförståndsavtalet ska enligt planerna undertecknas och ratificeras av det ukrainska parlamentet i maj. I april 2014 godkände IMF:s styrelse ett 24-månaders standby-avtal för Ukraina på upp till 17 miljarder US-dollar. Avtalet innebär i stort sett att det makroekonomiska stödet för både 2002/2010 och 2014 kan börja utbetalas.

4.         Säkerställa rätt användning av makroekonomiskt stöd: operationella utvärderingar och efterhandsutvärderingar 4.1       Operationella utvärderingar

I enlighet med kraven i EU:s budgetförordning ska kommissionen med hjälp av externa konsulter genomföra operationella utvärderingar för att få rimliga försäkringar om att de administrativa förfarandena och ekonomihanteringen fungerar i mottagarländerna.

De operationella utvärderingarna är främst inriktade på förvaltningen av de offentliga finanserna, framför allt finansministeriets och centralbankens förfaranden och organisation, och mer specifikt på hur de konton dit EU-medlen utbetalas förvaltas. Dessutom uppmärksammas hur de externa revisionsinstituten fungerar, deras oberoende, deras arbetsprogram och kontrollernas effektivitet. Förfaranden för offentlig upphandling på central nivå undersöks också. Under 2013 genomförde kommissionen operationella utvärderingar i Jordanien, Egypten och Tunisien.

4.2       Efterhandsutvärderingar

I enlighet med EU:s budgetförordning genomför kommissionen efterhandsutvärderingar av de makroekonomiska stödprogrammen för att bedöma effekten av det makroekonomiska stödet. De viktigaste syftena med efterhandsutvärderingarna är att i) analysera det makroekonomiska stödets effekter på ekonomin i mottagarlandet och, i synnerhet, på utlandsställningens hållbarhet, och att ii) bedöma mervärdet av EU:s åtgärder. Tre efterhandsutvärderingar av makroekonomiska stödinsatser i Serbien, Moldavien och Armenien slutfördes 2013[7].

- Efterhandsutvärderingen av det serbiska makroekonomiska stödprogrammet visade att stödet, tillsammans med IMF-paketet, hade bidragit till att förhindra att den serbiska ekonomin hamnade i en djup ekonomisk kris. Dock är Serbiens finanspolitiska och externa finansiella situation fortfarande bräcklig och utsatt för ett stort antal risker och utmaningar.

- Bedömningen av Moldavien visade att det makroekonomiska stödet hade en positiv nettoeffekt på den moldaviska ekonomin. Stödet möjliggjorde en mer gradvis budgetkonsolidering än vad som annars skulle ha varit möjligt under perioden efter krisen, vilket i sin tur bidrog till ekonomisk tillväxt under perioden 2010–2012. Vissa strukturreformer främjades genom att delutbetalningarna kopplades till specifika villkor som överenskommits med de moldaviska myndigheterna och samordnats med övriga givare.

- För Armenien visade utvärderingen på en förstärkande effekt av det makroekonomiska stödet på området skatte- och tullpolitiska reformer. Beläggen var dock inte helt övertygande på andra områden, t.ex. pensionsreformen. Eftersom det inhemska egenansvaret redan var starkt skulle denna reform sannolikt ha genomförts även utan makroekonomiskt stöd.

5.         Begäran om stöd och framtida förslag från kommissionen – Budgetsituation

Programmet för makroekonomiskt stöd för 2014 omfattar följande:

i) Fyra beslut som redan godkänts om makroekonomiskt stöd till Kirgizistan, Jordanien, Georgien och Ukraina.

ii) Ett beslut om makroekonomiskt stöd till Tunisien, som föreslogs av kommissionen 2013 och som enligt planerna ska inledas under 2014.

iii) Ett nytt beslut om makroekonomiskt stöd till Ukraina, som antogs av rådet i april 2014 och som förväntas genomföras under 2014.

iv) Upp till två nya program, på grundval av de ansökningar som inkommit hittills från länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken (för närvarande Armenien och Egypten).

Som nämns ovan planeras de två delbetalningarna av det makroekonomiska stödet till Kirgizistan (15 miljoner euro i lån, 15 miljoner euro i bidrag) att betalas ut under 2014. Detsamma gäller det makroekonomiska stödet till Jordanien (180 miljoner euro i lån).

Enligt det makroekonomiska stödprogrammet för Ukraina, som godkändes 2002/2010 (610 miljoner euro i lån) med förbehållet att de politiska åtagandena i samförståndsavtalet efterlevs, planeras nu utbetalningen av dessa medel ske under 2014−2015. Ukrainas nya makroekonomiska stödinsats på 1 miljard euro, som godkändes i april 2014, förväntas genomföras fullständigt under 2014.

Enligt det nya lagstiftningsbeslutet om makroekonomiskt stöd på 300 miljoner euro till Tunisien (även det i form av lån), som godkändes i maj 2014, planeras utbetalningar i tre delar under perioden 2014–2015.

Ett fullständigt genomförande av alla ovanstående insatser är beroende av om de politiska villkor som anges i motsvarande samförståndsavtal uppfylls.

Om de pågående diskussionerna mellan IMF och Georgien leder till ett nytt IMF‑program och på villkor att de georgiska myndigheterna och EU enas om ett samförståndsavtal, skulle genomförandet av beslutet om makroekonomiskt stöd till Georgien (23 miljoner euro i lån och 23 miljoner euro i bidrag) kunna inledas 2014.

Kommissionen mottog en ny ansökan om makroekonomiskt stöd för Armenien i februari 2014. Tanken är att det ska fungera som en uppföljning till det makroekonomiska stödprogram som slutfördes 2012, och syftet är att hjälpa landet att täcka det återstående externa finansieringsunderskottet enligt prognosen 2014–2015. Detta stöd är ett komplement till de medel som tillhandahålls av IMF enligt ett nytt finansieringsavtal (förlängd fondfacilitet på 125 miljoner US-dollar), som godkändes den 7 mars 2014.

I november 2012 förnyade Egypten sin begäran om makroekonomiskt stöd på sammanlagt 500 miljoner euro. Mot denna bakgrund hade kommissionen övervägt att lägga fram ett förslag, eventuellt i form av ett lån på 450 miljoner euro och ett bidrag på 50 miljoner euro. En operationell utvärdering där man analyserade ekonomihanteringen och kontrollerna i Egyptens förvaltning av de offentliga finanserna genomfördes även i juni 2013. Detta förslag har dock bordlagts i väntan på att Egypten och IMF ska ingå ett IMF-utbetalningsprogram och med tanke på den politiska utvecklingen under det andra halvåret 2013.

Kommissionen kan komma att lägga fram ett förslag till ett nytt makroekonomiskt stöd till Moldavien med tanke på den försämrade ekonomiska situationen i landet och de senaste diskussionerna med IMF om ett nytt program.

I tabellen nedan ges en översikt över makroekonomiska stödåtaganden och stödutbetalningar för 2012, 2013 och 2014 (preliminära). Prognosen för 2014 är mycket preliminär och omfattar endast de makroekonomiska stödinsatser för vilka ett beslut har föreslagits av kommissionen eller insatser som redan godkänts av medlagstiftarna.

När det gäller lån uppgick det totala utestående beloppet för makroekonomiska stödlån till 582 miljoner euro vid utgången av 2013. Detta belopp täcks av garantifonden för externa åtgärder[8], som ligger kvar på 9 % av det utestående beloppet. Garantifonden täcker inte bara makroekonomiska stödlån utan även Euratomlån och EIB-lån till tredjeland, och medel tillförs från EU:s budget. Utbetalningarna av makroekonomiska stödlån beräknas uppgå till cirka 1,8 miljarder euro under 2014, vilket skulle motsvara en inbetalning till garantifonden på cirka 160 miljoner euro. Dessa siffror omfattar dock inte eventuella nya makroekonomiska insatser för vilka kommissionen ännu inte har lagt fram ett förslag.

[1] Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999) och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

[2] För bakgrundsinformation om den ekonomiska utvecklingen i de södra grannländerna, se även The EU’s neighbouring economies: managing policies in a challenging global environment, Occasional Papers nr 160, augusti 2013, GD Ekonomi och finans, Europeiska kommissionen. (http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/occasional_paper/2013/index_en.htm).

[3] KOM(2011) 396 slutlig av den 4 juli 2011.

[4] Inom ramen för antagandet av beslut nr 778/2013/EU om ytterligare makroekonomiskt bistånd till Georgien antog Europaparlamentet och rådet ett gemensamt uttalande om de kompromisser som de båda medlagstiftarna enats om under förhandlingarna om ramförordningen och förlikningsförfarandet för beslutet om Georgien (EUT L 218, 14.8.2013, s. 18). Uttalandet är en politisk överenskommelse utan rättsligt bindande verkningar.

[5] Mål C-409/13.

[6] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011.

[7] Alla efterhandsutvärderingar finns på generaldirektoratet för ekonomi och finans webbplats: http://ec.europa.eu/dgs/economy_finance/evaluation/completed/index_en.htm.

[8] För mer information, se kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om garantier som täcks av den allmänna budgeten.