MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

om EU:s strategi mot olaglig handel med vilda djur och växter

1.            Den nya handeln med vilda djur och växter: dramatiskt förändrad karaktär, omfattning och inverkan

Världen står i dag inför en kraftig ökning av den olagliga gränsöverskridande handeln med vilda djur och växter. Den har blivit en av de mest lönsamma kriminella verksamheterna globalt sett. Olaglig handel med vilda djur och växter är inte någon ny företeelse, men dess karaktär, omfattning och inverkan har förändrats avsevärt de senaste åren. I en FN-resolution[1] fastslogs nyligen att olaglig handel med vilda djur och växter utgör ”allvarlig organiserad brottslighet” som begås av samma slags globala organiserade kriminella grupper som ligger bakom t.ex. människo-, narkotika- och vapenhandel. Vissa milisgrupper finansierar sin verksamhet med tjuvjakt och olaglig handel med vilda djur och växter, och FN:s generalsekreterare och säkerhetsrådet har insett att det är en av de faktorer som bidrar till instabilitet i Centralafrika och hotar freden och säkerheten i regionen[2].

Olaglig handel med vilda djur och växter – omfattning och värde[3] Enligt bedömningar har antalet afrikanska elefanter som dödas olagligt fördubblats det senaste årtiondet, och mängden elfenben som beslagtas har tredubblats. Under 2012 dödade tjuvskyttar omkring 22 000 elefanter. Mer än 40 ton olagligt elfenben beslagtogs 2013. Populationen av afrikansk elefant, som beräknas uppgå till 500 000, är nu sannolikt på tillbakagång i alla afrikanska subregioner. Tjuvjakten på noshörning har ökat kraftigt i Sydafrika. Mer än 1 000 djur dödades av tjuvskyttar 2013, jämfört med 13 djur 2007. Sedan 2010 har totalt ca 2 500 djur dödats av tjuvskyttar i Sydafrika som har 80 % av hela populationen av afrikanska noshörningar. Om tjuvjakten i Sydafrika fortsätter att öka i samma takt kommer landets noshörningspopulation att börja minska 2016. Världens tigerpopulation har minskat från 100 000 för hundra år sedan till mindre än 3 500 i dag. Tjuvjakt ligger bakom 78 % av dödsfallen bland Sumatratigrar. Återförsäljningsvärdet för noshörningshorn uppskattas till omkring 40 000 euro/kg (dagspriset för 1 kg guld är omkring 31 000 euro), medan priset för obearbetat elfenben uppgår till 620 euro/kg på den svarta marknaden. Tigerben säljs för upp till 900 euro/kg. Olaglig skogsavverkning beräknas stå för upp till 30 % av den globala virkeshandeln och svarar för mer än 50 % av den tropiska avskogningen i Centralafrika, Amazonas och Sydostasien. Det globala värdet av olagligt fiske uppskattas till omkring 10 miljarder euro per år, vilket motsvarar 19 % av det rapporterade fångstvärdet.

Ökningen av den olagliga handeln med vilda djur och växter hänger främst samman med en stor och växande efterfrågan på produkter av vilda djur och växter, i synnerhet i delar av Asien[4]. Andra bidragande faktorer är fattigdom, svagt styre, instabilitet och kriser i viktiga ursprungsområden. Handeln underlättas av brister i brottsbekämpningen och av att påföljderna inte är tillräckligt avskräckande.

Olaglig handel med vilda djur och växter är ett allvarligt hot mot biologisk mångfald och hållbar utveckling. Symboliska arter som elefanter, noshörningar, stora apor, tigrar och hajar drabbas särskilt hårt av den olagliga handeln med vilda djur och växter, och det har gått så långt att vissa av dessa arter är utrotningshotade i vilt tillstånd. Tjuvjakten på elefant och noshörning ligger på de högsta nivåerna i modern tid, vilket underminerar den återhämtning som setts de senaste tre årtiondena. Den olagliga handeln med vilda djur och växter omfattar dock många fler djur- och växtarter (t.ex. koraller, reptiler, myrkottar samt växter och djur som används för medicinska ändamål) och produkter (t.ex. virke, träkol och kött från vilda djur). Dessutom äventyras folkhälsan på grund av risken för sjukdomsspridning när djur smugglas utan sanitär kontroll.

Olaglig handel med vilda djur och växter innebär att några av världens mest marginaliserade befolkningsgrupper, däribland ursprungsbefolkningar, berövas viktiga möjligheter till hållbar försörjning. Produkter av vilda djur och växter är en betydande ekonomisk sektor i många industriländer och utvecklingsländer, direkt eller indirekt, t.ex. genom turism. Regeringar går miste om viktiga inkomstkällor genom olaglig handel med vilda djur och växter, medan internationella kriminella nätverk gör vinster. Den olagliga handeln med vilda djur och växter är starkt kopplad till korruption och olagliga penningflöden, exempelvis genom penningtvätt, och får negativa effekter på rättsstaten och den goda samhällsstyrningen. Olaglig handel med vilda djur och växter kostar även människoliv: uppskattningsvis 1 000 parkvakter har dödats vid insatser mot tjuvjakt de senaste tio åren.

EU är fortfarande en viktig destinationsmarknad för olagliga produkter av vilda djur och växter, och efterfrågan är stor framför allt på arter som betingar höga priser på den svarta marknaden. Samtidigt är EU:s största hamnar och flygplatser viktiga transitplatser för olaglig handel, särskilt mellan Afrika och Asien. Varje år görs omkring 2 500 beslag av produkter av vilda djur och växter i EU[5]. Dessutom förekommer olaglig handel med vissa sällsynta fågel-, korall-, fisk- och sköldpaddsarter från EU-medlemsstater, inom EU eller till tredjeländer.

Enligt Europol får organiserade kriminella grupper en allt större roll i den olagliga handeln med vilda djur och växter inom EU. Det har sin grund i förväntningarna om hög lönsamhet, liten risk för upptäckt och milda påföljder[6].

Den nya omfattningen av den olagliga handeln med vilda djur och växter har lett till ökad politisk uppmärksamhet, bl.a. i form av initiativ av flera av EU:s medlemsstater[7]. Europaparlamentet har efterlyst en särskild EU-handlingsplan[8]. FN:s generalförsamling uttryckte sin djupa oro i december 2012. G8-ledare, afrikanska finansministrar och ledare för Ekonomiska samarbetet i Asien och Stillahavsområdet (Apec) förband sig 2013 att vidta åtgärder mot den olagliga handeln med vilda djur och växter.

Syftet med detta meddelande är att fästa uppmärksamhet på vikten av att snarast och på ett effektivare sätt ta itu med det globala problem som olaglig handel med vilda djur och växter utgör. I meddelandet görs en genomgång och en bedömning av befintliga EU-åtgärder för att stödja kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter både globalt (del 2) och inom EU (del 3). Slutligen tas initiativ till en diskussion om EU:s framtida strategi när det gäller olaglig handel med vilda djur och växter.

2.           Globala insatser mot olaglig handel med vilda djur och växter

EU har gett sitt stöd åt en rad olika initiativ för att stärka de internationella insatserna mot olaglig handel med vilda djur och växter. 

2.1. Reglering av handeln

Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) syftar till att säkerställa att den internationella handeln med omkring 35 000 skyddade djur- och växtarter inte hotar deras överlevnad. I mars 2013 kom parterna i Cites överens om en rad konkreta åtgärder mot tjuvjakt och olaglig handel med en rad hotade arter (t.ex. elefanter, noshörningar, tigrar, tropiskt timmer). EU är en stark anhängare av konventionen och har spelat en huvudroll i antagandet av dessa åtgärder.

När det gäller olaglig virkeshandel har EU ingått bilaterala frivilliga partnerskapsavtal genom vilka man stöder partnerländer i arbetet med att stärka förvaltningen av skogssektorn och bygga upp ett nationellt system för spårbarhet och laglighetskontroll. EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) har kompletterats med EU:s timmerförordning för att se till att timmer och trävaror som släpps ut på EU-marknaden har lagligt ursprung. 

EU är också ledande i kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) på internationell nivå och stöder antagandet av omfattande marknads- och kontrollåtgärder och konkreta insatser inom regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, FAO, FN och Interpol. EU har lämnat tekniskt bistånd till mer än 50 tredjeländer för att stärka deras fullgörande av internationella åtaganden om att bekämpa IUU. Som en sista utväg om tredjeländer vägrar att samarbeta kan EU svartlista dessa länder och därmed blockera deras handel med fiskeriprodukter med EU.

EU har inkluderat bestämmelser för att stärka det effektiva genomförandet av multilaterala miljöavtal och bestämmelser som rör handel på områden som skogsnäring och fiske i alla frihandelsavtal som den senaste tiden har ingåtts med tredjeländer (t.ex. Centralamerika, Colombia/Peru och Singapore). EU driver samma hållning i pågående förhandlingar om frihandelsavtal med t.ex. Kanada, Japan, Thailand, Förenta staterna och Vietnam. Genom den särskilda ordningen inom det allmänna preferenssystemet (GSP+) erbjuder EU dessutom ytterligare handelsförmåner för utsatta utvecklingsländer som ratificerar och genomför internationella konventioner om hållbar utveckling och god samhällsstyrning, däribland Cites.

2.2. Kontroll av att reglerna följs

I många ursprungs-, transit- eller slutmarknadsländer som berörs av tjuvjakt och olaglig handel med vilda djur och växter saknas resurser och engagemang hos nationella rättsvårdande myndigheter när det gäller att genomföra gällande regler. Effektiv kontroll av efterlevnad är fortfarande en kritisk utmaning, och rutterna för den olagliga handeln kan enkelt ledas om för att utnyttja brister i det globala systemet för kontroll av efterlevnad.

Som den främsta givaren (1,73 miljoner euro) till International Consortium to Combat Wildlife Crime[9] (internationella konsortiet för att bekämpa artskyddsbrott) siktar kommissionen på att ta itu med några av dessa utmaningar. Konsortiet fokuserar på internationellt utbyte av information och underrättelser, samordning av åtgärder för kontroll av efterlevnad och förstärkning av kapaciteten på området, t.ex. genom att uppmana länder att använda dess Wildlife and Forest Crime Analytical Toolkit (analysverktyg för artskydds- och skogsbrott).

2.3. Stöd för samarbete och insatser på internationell nivå

EU och samtliga medlemsstater är parter i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (nedan kallad Palermokonventionen), som kan spela en viktig roll för kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter. Sådan handel erkänns nämligen som ”allvarlig organiserad brottslighet” och kan därmed bestraffas med en maximal påföljd på minst fyra års fängelse. I nuläget når inte alla medlemsstater upp till denna påföljdsnivå för olaglig handel med vilda djur och växter. Ett annat viktigt instrument är FN:s konvention mot korruption, som en medlemsstat ännu inte har ratificerat[10]. De konkreta och målinriktade åtgärderna mot olaglig handel med vilda djur och växter inom konventionernas ramar har hittills varit begränsade. Fördelarna med specifika verktyg, t.ex. ett tilläggsprotokoll till Palermokonventionen, skulle kunna analyseras närmare.

Arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF), som fastställer standarder och utvärderar genomförandet av åtgärder mot penningtvätt, tog 2012 med ”miljöbrott” på sin förteckning över brott som bör betraktas som relevanta för åtgärder mot penningtvätt[11]. Verktyg, t.ex. riktlinjer, för att underlätta genomförandet av denna nya rekommendation skulle eventuellt kunna gynna kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter.

På diplomatisk nivå har EU tagit upp problemet med olaglig handel med vilda djur och växter direkt med viktiga ursprungsländer och efterfrågeländer, bl.a. via EU:s delegationer. Hittills har Afrika stått i fokus för de internationella insatserna. EU:s diplomatiska strategi skulle kunna gynnas av ökad samverkan med viktiga efterfrågeländer[12] och andra regioner där den olagliga handeln med vilda djur och växter blomstrar. Även högnivådialoger och partnerskap på regional nivå skulle kunna vara värdefulla, på samma sätt som för kampen mot IUU-fiske. En rad andra tankar har också förts fram i detta sammanhang, t.ex. att öka insatserna för att nå ut till civilsamhället och den privata sektorn. En annan möjlighet är en särskild FN-representant eller ett FN-sändebud som samordnar och övervakar de globala insatserna på olika områden. 

EU har dessutom ingått ett antal partnerskaps- och samarbetsavtal med tredjeländer, t.ex. Indonesien, Filippinerna, Vietnam, Thailand och Singapore, som ger uttryck för parternas engagemang för samarbete i miljöfrågor, bl.a. genom kapacitetsuppbyggnad för att delta i och genomföra multilaterala miljöavtal. Dessa avtal innehåller även bestämmelser om samarbete i kampen mot organiserad brottslighet.

2.4. Utvecklingssamarbete

Inom EU:s utvecklingssamarbete har hoten mot vilda djur och växter hanterats genom insatser för bevarande, kapacitetsuppbyggnad och stöd för kontroll av efterlevnad. I överensstämmelse med EU:s nyligen reviderade utvecklingspolitik inser EU att kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter även kräver långsiktiga åtgärder för att erbjuda lokalsamhällen hållbara inkomstkällor, eftersom sådan handel ofta framstår som ett enkelt sätt att tjäna pengar.

EU har satsat mer än 500 miljoner euro på bevarande av biologisk mångfald i Afrika de senaste 30 åren, och i dag pågår projekt till ett sammanlagt värde av omkring 160 miljoner euro. Behoven är dock fortfarande stora när det gäller god förvaltning och bevarande av biologisk mångfald i utvecklingsländer.

EU har sedan 2001 varit den största givaren till programmet MIKE[13], med ett bidrag på 12 miljoner euro för 71 områden i Afrika och Asien. I december 2013 godkände kommissionen finansiering av ett nytt program, MIKES[14], med ett bidrag på 12,3 miljoner euro.

EU stöder ett antal nationella och lokala projekt, t.ex. inom ramen för handlingsplanen Flegt och mekanismen Redd+. Dessutom syftar en mängd EU-finansierade projekt till att motverka korruption och bygga upp kapaciteten hos åklagar- och rättsväsenden för att generellt stödja rättsstatsprincipen, vilket är avgörande för en framgångsrik bekämpning av olaglig handel med vilda djur och växter.

Alla dessa initiativ har visserligen lett till vissa framsteg, men synergieffekterna mellan bevarande, lokalbefolkningars försörjning, kontroll av efterlevnad och god samhällsstyrning har inte alltid utnyttjats i tillräcklig utsträckning. Dessutom är den långsiktiga hållbarheten för vissa projekt fortfarande svag på grund av otillräckligt egenansvar och stöd från nationella och lokala myndigheter (och ibland befolkningar) och starkt beroende av extern finansiering. Planeringen av EU:s utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 utgör ett tillfälle att åtgärda dessa brister och utforma en övergripande strategi för olaglig handel med vilda djur och växter.   

3.           EU:s insatser mot olaglig handel med vilda djur och växter

3.1. Reglering av handeln med vilda djur och växter

Handeln med vilda djur och växter, både till och inom EU, regleras genom en omfattande uppsättning bestämmelser. Det rör sig t.ex. om förordning (EG) nr 338/97 om handel med vilda djur och växter, varigenom Cites genomförs i EU, samt timmerförordningen (EU) nr 995/2010 och IUU-förordningen (EG) nr 1005/2008 som förbjuder utsläppande på EU-marknaden av olagligt avverkat timmer respektive olagligt fångad fisk.

EU har också lagstiftning om förbud mot olagligt dödande av hotade arter, särskilt direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar och 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Kommissionen har antagit en färdplan mot olagligt dödande och infångande av fåglar och olaglig handel med fåglar och övervakar noga genomförandet[15].

Kriminella nätverk har i en del fall utnyttjat de komplexa reglerna om handel med vilda djur och växter, särskilt det faktum att samma art kan omfattas av olika handelsordningar beroende på ursprunget eller vilken typ av produkter det rör sig om. Ett exempel är handeln med jakttroféer, som undantagits från vissa handelsrestriktioner. EU uppdaterar kontinuerligt sina interna regler, och vid behov skärps reglerna för att säkra en striktare övervakning från de rättsvårdande myndigheternas sida.  

3.2. Effektiv kontroll av att reglerna följs

En effektiv kontroll av reglernas efterlevnad av medlemsstaternas samtliga rättsvårdande organ är nödvändig. Här ingår miljö- och fiskerimyndigheter, tull och polis samt åklagar- och rättsväsende.

För att få medlemsstaterna att förbättra kontrollen av efterlevnaden av EU-reglerna om handel med arter som är skyddade enligt Cites antog kommissionen 2007 en EU-plan för kontroll av efterlevnaden, i form av en rekommendation[16]. Där anges en rad åtgärder, t.ex. nationella handlingsplaner, avskräckande påföljder för brott mot bestämmelserna om handel med vilda djur och växter och användning av riskanalyser och underrättelseutvärderingar. Genomförandet av dessa icke-bindande rekommendationer varierar dock runtom i EU, och de tar inte upp organiserad brottslighet i samband med olaglig handel med vilda djur och växter.

Begränsade resurser, avsaknad av specialenheter inom polisen och åklagarväsendet och en varierande grad av samarbete mellan myndigheter med ansvar för vilda djur och växter och andra rättsvårdande myndigheter är ytterligare hinder för en effektiv kontroll av efterlevnaden. Lagstiftning om bindande kriterier för effektiva inspektioner och övervakning av medlemsstaterna, vilket efterlyses i EU:s sjunde miljöhandlingsprogram för 2014–2020[17], skulle kunna bidra till en bättre kontroll av efterlevnaden av EU-regler mot olaglig handel med vilda djur och växter. Det kräver dock att frågan samtidigt ges högre prioritet.

Enligt direktiv 2008/99/EG om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser ska samtliga medlemsstater säkerställa att olaglig handel med vilda djur och växter utgör en straffbar gärning enligt nationell lagstiftning och beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder. En första bedömning av direktivets införlivande med nationell lagstiftning visar dock att det i flera medlemsstater fortfarande finns brister som måste åtgärdas.

Nivåerna för straffrättsliga påföljder för olaglig handel med vilda djur och växter varierar avsevärt i EU. I vissa medlemsstater är de högsta påföljdsnivåerna mindre än ett års fängelse. Det gör inte bara att deras avskräckande verkan begränsas utan utesluter ofta användning av potentiellt viktiga verktyg för gränsöverskridande eller nationella utredningar och för rättsligt samarbete mellan medlemsstater, särskilt den europeiska arresteringsordern.

3.3 Utbildning och kapacitetsuppbyggnad

Effektiv kontroll av efterlevnad kräver teknisk kompetens och medvetenhet. Utbildning och kapacitetsuppbyggnad måste inriktas på hela systemet för kontroll av efterlevnad, inklusive åklagar- och rättsväsende, för att undvika att ett stort antal ärenden utreds men inte går till åtal och för att se till att domarna inser överträdelsernas allvar. Några initiativ har tagits på EU-nivå, t.ex. av Europeiska polisakademin, Cepol. Planeringen av relevanta finansieringsinstrument för nästa finansieringsperiod utgör en möjlighet att ta hänsyn till befintliga luckor i kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter.

EU:s nätverk av rättsvårdande organ[18], tullmyndigheter[19], åklagare och domare[20] spelar också en viktig roll i uppbyggnaden av en rättsvårdande gemenskap för att motverka olaglig handel med vilda djur och växter. Verktyg som EU-TWIX, en databas med begränsad åtkomst för att underlätta samarbete och utbyte av underrättelser mellan EU:s rättsvårdande myndigheter för vilda djur och växter, är till kontinuerlig hjälp. Nätverkens ställning och finansiering är emellertid endast säkrade på kort sikt, och deras samarbete har hittills varit begränsat.

3.4 Bekämpning av organiserad brottslighet

Den organiserade brottsligheten får allt större betydelse i samband med olaglig handel med vilda djur och växter. Det finns flera övergripande EU-instrument för att generellt hantera denna typ av brottslighet, t.ex. rambesluten om organiserad brottslighet[21] och om förverkande och återvinning av tillgångar[22]. Dessa instrument kan i princip vara användbara verktyg i kampen mot organiserad olaglig handel med vilda djur och växter. De kan dock bara tillämpas när en viss påföljdströskel nåtts, vilket för närvarande inte är fallet i alla medlemsstater när det gäller olaglig handel med vilda djur och växter.

Att utreda de olagliga kapitalrörelserna i anslutning till organiserad brottslighet, t.ex. genom penningtvätt och skattebedrägeri, är väsentligt i kampen mot organiserad olaglig handel med vilda djur och växter. EU:s direktiv 2005/60/EG[23] innehåller bestämmelser om förebyggande åtgärder, särskilt genom krav på kundkontroll för finansiella institut för att upptäcka misstänkta finansiella transaktioner. Särskilda riktlinjer om innebörden av ”kundkontroll” i samband med miljöbrott skulle kunna vara till hjälp för att upptäcka penningtvätt i detta specifika sammanhang.

Europol utfärdade i oktober 2013 en särskild miljöbrottsbedömning med fokus på bl.a. handel med hotade arter[24]. Europol har dock i nuläget ingen särskild kontaktpunkt som arbetar med miljöbrott. Både Europol och Eurojust skulle kunna ge viktigt bistånd med att sammanföra nationella myndigheter i gränsöverskridande ärenden som rör olaglig handel med vilda djur och växter och med att ge analytiskt och praktiskt stöd. För detta krävs att nationella rättsvårdande myndigheter förser dem med kvalitetsdata och begär deras bistånd, vilket hittills inte ofta har skett i samband med olaglig handel med vilda djur och växter.

EU:s överenskomna prioriteringar för 2014–2017 för kampen mot allvarlig och organiserad brottslighet[25] innefattar inte miljöbrottslighet på något område. Halvtidsöversynen 2015 kommer att ge tillfälle att ompröva dessa prioriteringar, med beaktande av Europols nya bedömning av miljöbrottslighet som ett framväxande hot i EU, så att ytterligare resurser kan ställas till förfogande och mekanismerna för gränsöverskridande samarbete utnyttjas i högre grad.

3.5. Det civila samhällets medverkan

Det civila samhället är en viktig partner för att EU ska kunna se till att insatserna mot olaglig handel med vilda djur och växter når alla berörda intressenter. Vissa icke-statliga organisationer har stor erfarenhet av verksamhet som informationskampanjer, utredningar av påstått olagligt agerande eller specialiserade utbildningar, och deras bidrag har visat sig mycket värdefulla när det gäller att bistå offentliga myndigheter i beslutsfattande och genomförande.EU samarbetar regelbundet med sådana icke-statliga organisationer i frågor som rör olaglig handel med vilda djur och växter.

4. Slutsats

Det finns övergripande globala och EU-omfattande bestämmelser som reglerar handeln med vilda djur och växter. EU har också gett betydande stöd till initiativ för att bekämpa olaglig handel med vilda djur och växter, t.ex. förbättrad förvaltning av skyddade områden, kapacitetsuppbyggnad och internationellt samarbete kring kontroll av efterlevnad. Det internationella samfundets åtgärder de senaste åren har emellertid inte varit tillräckliga för att förhindra den senaste tidens ökning av olaglig handel med vilda djur och växter, som hänger samman med ökande efterfrågan, fattigdom och svagt styre i ursprungsländer. 

Ett stort problem är att det fortfarande finns stora luckor när det gäller en effektiv kontroll av att gällande regler efterlevs, både i EU och globalt. Detta hänger ofta samman med den låga politiska prioritet som frågan ges, otillräckliga resurser på nationell nivå och bristande medvetenhet om problemets allvar. 

En annan väsentlig brist hos de befintliga strategierna är att de inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till att åtgärder mot organiserad brottslighet kräver medverkan av olika aktörer och instrument. Freds- och säkerhetsaspekterna av olaglig handel med vilda djur och växter har också blivit tydliga först på senare tid, och de har därför inte hittills funnits med som ett inslag i den del av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik som gäller krishantering och förebyggande åtgärder.

Vikten av åtgärder på efterfrågesidan har nyligen erkänts av det internationella samfundet, särskilt inom ramen för Cites, men få konkreta åtgärder har ännu vidtagits på det området.

Sammanfattningsvis saknas ännu en samordnad och heltäckande strategi för olaglig handel med vilda djur och växter, som avser både utbuds- och efterfrågesidan och omfattar alla berörda aktörer på olika politikområden.

Kommissionen uppmanar därför intressenter att bidra till debatten om hur de främsta utmaningarna bättre kan hanteras, och om EU:s roll i denna framtida strategi mot olaglig handel med vilda djur och växter. Kommissionen efterlyser skriftliga bidrag[26] särskilt med koppling till följande frågor:

Är EU:s nuvarande politiska och rättsliga ram mot olaglig handel med vilda djur och växter tillräcklig? Bör EU stärka sin strategi mot olaglig handel med vilda djur och växter genom att utarbeta en ny EU-handlingsplan, som Europaparlamentet har krävt? Hur kan EU öka det politiska engagemanget på alla nivåer mot olaglig handel med vilda djur och växter? Vilka diplomatiska verktyg är lämpligast för att säkra samstämmighet mellan olika internationella initiativ? Vilka verktyg på internationell nivå bör EU fokusera på för att intensifiera åtgärderna mot olaglig handel med vilda djur och växter och stärka styrningen? Vilka verktyg lämpar sig bäst för EU-insatser som avser efterfrågan på olagliga produkter av vilda djur och växter, internationellt och på EU-nivå? Vilken roll kan det civila samhället och den privata sektorn spela i detta avseende? Hur kan EU bäst bidra till arbetet med freds- och säkerhetsaspekterna av olaglig handel med vilda djur och växter? Hur kan EU:s samarbetsinstrument bättre stödja en förstärkning av utvecklingsländernas kapacitet för bevarande av vilda djur och växter och åtgärder mot olaglig handel med vilda djur och växter? Vilka åtgärder kan vidtas för att förbättra informationen om brottslighet avseende vilda djur och växter i EU, så att beslutsfattandet kan målinriktas mer effektivt? Vilka åtgärder kan vidtas för att miljömyndigheterna, polisen, tullen och åklagarväsendet i medlemsstaterna ska kunna stärka bekämpningen av olaglig handel med vilda djur och växter, och för att stärka samarbetet mellan dessa myndigheter? Hur kan en ökad medvetenhet inom rättsväsendet åstadkommas? Hur kan befintliga verktyg mot organiserad brottslighet på EU-nivå och nationell nivå utnyttjas bättre i kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter? Vilka ytterligare åtgärder bör övervägas, t.ex. när det gäller påföljder? Hur kan Europol och Eurojust bidra i det avseendet?

[1]               Antagen av FN:s kommission för brottsförebyggande arbete och straffrätt och godkänd av Ekonomiska och sociala rådet.

[2]               Rapport från FN:s generalsekreterare av den 20 maj 2013, S/2013/297; FN:s säkerhetsråds resolution 2121 (2013).

[3]               Liksom för all olaglig verksamhet är det mycket svårt att uppskatta volymen och värdet av den olagliga handeln med vilda djur och växter. Eftersom de flesta länder i dag har begränsade resurser för att bekämpa denna brottslighet är de verkliga siffrorna sannolikt mycket högre.

[4]               Kina är t.ex. den största slutdestinationen för elfenben, och Vietnam för noshörningshorn.

[5]               Illegal Wildlife Trade and the European Union: an analysis of EU-TWIX seizure data for the period 2007-2011. Rapport utarbetad för Europeiska kommissionens räkning.

[6]               Europol, hotbildsbedömningar avseende den grova organiserade brottsligheten (Socta) 2011, 2012, 2013.

[7]               Tyskland anordnade tillsammans med Gabon ett sidoevenemang på hög nivå i samband med generalförsamlingens ministervecka i september 2013. Frankrike höll ett rundabordssammanträde i samband med regeringschefernas toppmöte om fred och säkerhet i Afrika den 5 december 2013. Storbritannien håller en högnivåkonferens om den olagliga handeln med vilda djur och växter den 13 februari 2014.

[8]               Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2014 (2013/2747(RSP)). 

[9]               I konsortiet ingår Cites, Interpol, UNODC, Världsbanken och Världstullorganisationen.

[10]             Tyskland.

[11]             FATF, International standards on combatting money laundering and the financing of terrorism and proliferation, 2012.

http://www.fatf-gafi.org/media/fatf/documents/recommendations/pdfs/FATF_Recommendations.pdf

[12]             Det avtal som nyligen undertecknats av kommissionsledamot Janez Potočnik och Kinas miljöskyddsminister Zhou Sengxian om gemensamma insatser för att bekämpa olaglig handel med vilda djur och växter är ett exempel på denna hållning.

[13]             Monitoring the Illegal Killing of Elephants.

[14]             Minimising the Illegal Killing of Elephants and Other Endangered Species.

[15]             www.ec.europa.eu/environment/nature/conservation/wildbirds/docs/Roadmap%20illegal%20killing.pdf

[16]             EUT L 159, 20.6.2007, s. 45.

[17]             EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

[18]             Exempelvis Wildlife Trade Enforcement Group (gruppen för kontroll av handel med vilda djur och växter) och EnviCrimeNet.

[19]             Expert Group on Customs Action to protect Health, Cultural Heritage, the Environment and Nature (expertgruppen för tullåtgärder för skydd av hälsa, kulturarv, miljö och natur – PARCS Expert Group).

[20]             European Network of Prosecutors for the Environment (europeiskt nätverk för miljöåklagare) och European Forum of Judges for the Environment (europeiskt forum för miljödomare).

[21]             Rambeslut 2008/841/RIF om kampen mot organiserad brottslighet.

[22]             Rambeslut 2005/212/RIF om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott, för närvarande under översyn.

[23]             EU:s direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, för närvarande under översyn.

[24]             Europol Environmental Crime Threat Assessment, 2013.

[25]             www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/en/jha/137401.pdf.

[26]             Skickas senast den 10 april 2014 till env-eu-against-wildlife-trafficking@ec.europa.eu.