RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförandet av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättande av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning

(Text av betydelse för EES)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... Inledning....................................................................................................................... 3

2........... Framsteg i fråga om kvalitetssäkring av yrkesutbildning............................................. 4

2.1........ Kvalitetssäkringsmekanismer på systemnivå inom yrkesutbildning............................. 4

2.2........ Kvalitetssäkringsmekanismer för tillhandahållare........................................................ 5

3........... Utmaningar................................................................................................................... 7

3.1........ Eqavets bidrag till insynsvänlig yrkesutbildning.......................................................... 7

3.2........ Styrning........................................................................................................................ 8

4........... Slutsatser och nästa steg............................................................................................... 9

4.1........ Kritiska slutsatser.......................................................................................................... 9

4.2........ Fullborda Eqavet.......................................................................................................... 9

4.3........ Efter Eqavet................................................................................................................ 11

1.           Inledning

För att ta sig ur den ekonomiska krisen behöver Europa smart tillväxt[1], vilket kräver människor med högre kompetens. Prognoserna från Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) bekräftar att behovet av lågkvalificerad arbetskraft kommer att minska medan behovet av högre kompetens kommer att öka. Störst kommer efterfrågan att vara på medelkvalificerade personer[2].

I detta sammanhang kan yrkesutbildning spela en avgörande roll, vilket framhållits i en rad strategidokument från kommissionen den senaste tiden. Trots det starka politiska fokus som lagts på yrkesutbildning återstår ännu stora utmaningar: att göra yrkesutbildningen mer attraktiv, att stärka arbetsbaserat lärande, att öka arbetsmarknadsrelevansen, att stärka karriär- och utbildningsvägledningen, att införa yrkesutveckling för lärare och utbildare och att förbättra erkännandet för och insynen i läranderesultat inom yrkesutbildningen mellan länder och mellan olika utbildningsvägar.

Kvalitetssäkring spelar en viktig roll i arbetet med dessa utmaningar, särskilt när det gäller att komma till rätta med kompetensglapp och förbättra unga människors anställbarhet, så att en gemensam förståelse för spetskompetens inom yrkesutbildningen så småningom kan nås. Därmed underlättas ömsesidigt erkännande för utbildning som erhållits i olika länder, vilket möjliggör ökad rörlighet och en bättre respons på ekonomiska och samhälleliga utmaningar.

Detta är den första rapporten om framsteg inom kvalitetssäkring av yrkesutbildning i EU, efter antagandet av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättande av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning[3] (nedan kallad Eqavet-rekommendationen). I rapporten sammanfattas de erfarenheter som gjorts och presenteras kommissionens förslag för det fortsatta arbetet.

Eqavet-rekommendationen utgör ett referensinstrument till hjälp för medlemsstaterna i deras arbete med att ständigt förbättra sina yrkesutbildningssystem. Referensramen bör bidra till kvalitetsförbättring av yrkesutbildningen och till en ökad öppenhet och samstämmighet i utvecklingen av yrkesutbildningspolitiken mellan medlemsstater, och därvid främja ömsesidigt förtroende, rörlighet för arbetstagare och elever samt livslångt lärande.

Referensramen omfattar en cykel i fyra stadier (planering, genomförande, utvärdering och översyn). Varje stadium stöds av kvalitetskriterier och vägledande deskriptorer[4], som ska användas på såväl systemnivå som på tillhandahållande- och kvalificeringsnivå inom yrkesutbildningen. Den beskriver en systematisk metod för kvalitetshantering och lägger stor vikt vid övervakning och kvalitetsförbättring genom att kombinera intern och extern bedömning, översyn och andra processer för förbättring, med stöd av mätning och kvalitativ analys.

Referensramen bör ses som en ”verktygslåda”, ur vilken de olika användarna kan välja de delar som de anser vara mest relevanta för sina specifika system. De indikatorer som föreslås för att mäta kvalitetsförbättring av yrkesutbildning gäller faktorer som investering i utbildning för lärare och utbildare, deltagande, andel som avslutar yrkesutbildningsprogram och andel som får anställning efter yrkesutbildningsprogram, användning av förvärvade färdigheter på arbetsplatsen, arbetslöshet, prevalens av utsatta grupper, mekanismer för att kartlägga utbildningsbehov på arbetsmarknaden och program för att främja bättre tillgång till yrkesutbildning.

I rekommendationen uppmanas medlemsstaterna att utforma ett nationellt tillvägagångssätt för att förbättra kvalitetssäkringssystemen på nationell nivå, utse en nationell referenspunkt för kvalitetssäkring inom yrkesutbildningen och delta i det europeiska nätverket för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning.

2.           Framsteg i fråga om kvalitetssäkring av yrkesutbildning      

2.1.        Kvalitetssäkringsmekanismer på systemnivå inom yrkesutbildning     

Spetskompetens på systemnivå inom yrkesutbildningen kräver en strategi som går ut på kontinuerlig kompetensutveckling och syftar till goda inlärningsresultat, rörlighet, ömsesidigt erkännande och genomtränglighet. Dessutom måste en faktabaserad politik införas, som gör systemet effektivare och mer ändamålsenligt. Vidare krävs samarbete och saminvestering, liksom integrering av yrkesutbildningen i det allmänna utbildningssystemet[5].

Den undersökning som genomförts av Eqavets sekretariat[6] och den externa utvärderingen[7] visar att mer än 20 länder har konsoliderat sina kvalitetssäkringssystem. Eqavet har direkt bidragit till utformningen av de nationella systemen i 14 länder (Bulgarien, Tjeckien, Grekland, Ungern, Kroatien, Malta, Rumänien och Fyrom samt Belgiens franskspråkiga gemenskap, Spanien, Italien, Lettland, Litauen och Slovenien där reformer pågår). Merparten av systemen omfattar både grundläggande yrkesutbildning[8] och fortbildning[9], och utbildningen är i de flesta fall offentligt finansierad och tillhandahålls av institutioner. En del länder har redan system som är förenliga med Eqavet och behövde därför inte göra några betydande ändringar.

I dag har de flesta nationella yrkesutbildningssystemen i EU kvalitetsstandarder för tillhandahållare av yrkesutbildning[10], som främst används som ett villkor för finansiering eller ackreditering och/eller krävs enligt lag.

Nästan alla medlemsstater samlar in uppgifter för att förbättra systemens effektivitet och ändamålsenlighet och har för det ändamålet utformat lämpliga metoder för insamling av uppgifter, t.ex. frågeformulär och indikatorer/mätmetoder. Det betyder dock inte automatiskt att processerna ses över regelbundet och att handlingsplaner för förändring upprättas. Undersökningen visar nämligen att bara omkring en tredjedel av länderna alltid genomför regelbundna översyner och upprättar handlingsplaner. De flesta medlemsstater offentliggör information om resultaten av tillgängliga utvärderingar[11].

När det gäller användningen av indikatorer varierar praxis en hel del mellan länderna. Vissa indikatorer verkar användas av en majoritet av medlemsstaterna (t.ex. deltagande och andel som avslutar yrkesutbildningsprogram). Andra viktiga resultatindikatorer, t.ex. ”användning av färdigheter på arbetsplatsen” eller ”andel elever i sysselsättning vid en fastställd tidpunkt efter att programmet avslutats” används däremot i mindre utsträckning men skulle kunna ge viktig information om hur en bättre anpassning till arbetsmarknadens behov skulle kunna åstadkommas. Dessa indikatorer är i allmänhet de som det är svårast att få fram uppgifter om.

Enligt en undersökning nyligen bland de nationella referenspunkterna för Eqavet skulle 75 % av dem ha nytta av ett ökat EU-samarbete för att åstadkomma jämförbara förhållanden med hjälp av en eller flera av Eqavets indikatorer[12].

I samma undersökning konstateras att de vägledande deskriptorerna i Eqavet används för kvalitetssäkring i 22 system för grundläggande yrkesutbildning. I den externa utvärderingen nämns svårigheten med att jämföra nationella kvalitetssäkringsåtgärder med deskriptorerna i Eqavet. Deskriptorerna är nämligen mycket generella och innefattar ofta aspekter som inte omfattas av specifika kvalitetssäkringsåtgärder utan i stället kommer till uttryck i politik och beslutsfattande inom yrkesutbildning[13]. Detta övergripande tillvägagångssätt underlättar dock övergången från en verktygslådemetod till en kvalitetsförbättringskultur.

Ett yrkesutbildningssystem av hög kvalitet underlättar dessutom kontinuerlig kompetensutveckling, rörlighet och genomtränglighet mellan yrkesutbildning och högre utbildning. Omkring hälften av länderna hävdar att kvalitetssäkring i yrkesutbildningssystemen underlättar tillträde till högre utbildning på olika sätt. Kvalitetssäkrade yrkesutbildningskvalifikationer erkänns antingen som en normal inträdeskvalifikation för högre utbildning (t.ex. Irland och Nederländerna), eller så har de dubbel status och avser både allmän utbildning och yrkesutbildning (t.ex. Portugal). Detta belyser emellertid också att genomtränglighet fortfarande bara är ett mål i många länder, och betydande insatser måste göras för att omsätta det i praktiken.

Det stora flertalet länder har infört mekanismer och förfaranden för att kartlägga utbildningsbehov i grundläggande yrkesutbildning, och i de flesta länder finns sådana mekanismer även för fortbildning[14]. En ingående analys behövs dock för att bedöma hur effektiva sådana system är, vilka synergieffekter de har med kompetenskartan för EU[15] och om yrkesvärldens (framför allt branschorganisationer och företag) medverkan präglas av samarbete och överläggningar[16]. Detta har nämligen visat sig väsentligt för utformning av kvalifikationer grundade på goda inlärningsresultat, som motsvarar arbetsmarknadens behov.

2.2.        Kvalitetssäkringsmekanismer för tillhandahållare         

Högkvalitativt inlärningsstöd och kompetenta lärare och utbildare, liksom ett effektivt ledarskap av en kunnig skolledare, är viktiga faktorer, men tillhandahållare av yrkesutbildning erbjuder ofta tjänster av högre kvalitet när det dessutom finns strategiska kopplingar och nätverk med det bredare ekonomiska samfundet på regional, nationell och internationell nivå.[17]

De flesta länder har eller håller på att införa ett gemensamt kvalitetssäkringssystem för tillhandahållare av yrkesutbildning, som kommer att vara förenligt med den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning. Nästan alla länder har infört lagstadgad extern utvärdering av tillhandahållare av yrkesutbildning, medan 22 länder[18] kräver att tillhandahållare av yrkesutbildning ska ha interna kvalitetssäkringsmekanismer. I ytterligare sex länder (Belgiens franskspråkiga gemenskap, Bulgarien, Frankrike, Italien, Litauen, Slovakien) är detta frivilligt men uppmuntras.

Den vanligaste formen av extern granskning är inspektion. Det rör sig oftast om skolinspektioner som omfattar både grundläggande yrkesutbildning och allmän utbildning. Även andra former av extern utvärdering förekommer, men då vanligen inom fortbildning och mindre ofta inom grundläggande yrkesutbildning. Vissa delstater i Tyskland kräver t.ex. att tillhandahållare ska införa kvalitetssäkringssystem som Q2E, EFQM, QZS eller ISO 9001. Malta kräver att tillhandahållare genomgår kvalitetsgranskningar av externa experter. En del länder har särskilda kvalitetssäkrings- eller utvärderingsorgan. Några exempel är organet för kvalitetssäkring av utbildning i Belgiens flamländska gemenskap, som täcker hela utbildningsområdet utom högre utbildning, det danska utvärderingsinstitutet, som täcker hela utbildningssystemet, och det spanska nationella institutet för utvärdering av utbildning.

I många länder kräver lagstiftningen att tillhandahållare av yrkesutbildning systematiskt utvärderar sin verksamhet, liksom kvaliteten och effektiviteten i den utbildning de erbjuder. I Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Estland, Ungern, Rumänien, Slovenien och Slovakien innefattar detta obligatoriska självbedömningsrapporter och förbättringsplaner som ligger till grund för externa utvärderingar. I Österrike är självbedömning inte obligatoriskt men används i stor utsträckning av tillhandahållare av grundläggande yrkesutbildning.

En viktig grund för självbedömning hos tillhandahållare är utveckling av en kvalitetskultur vid utbildningsinstitutioner. Det får också positiva effekter i fråga om ansvarsskyldighet och styrning hos tillhandahållare av yrkesutbildning, som görs ansvariga för att säkra goda resultat. Eftersom alla tillhandahållare av yrkesutbildning verkar i olika sammanhang innebär självbedömningen att varje organisation kan utarbeta ett system och en uppsättning åtgärder som lämpar sig för dess sammanhang och situation.

Praxis varierar stort i medlemsstaterna när det gäller intern granskning. En del länder kräver att tillhandahållare av yrkesutbildning inriktar den interna granskningen på specifika verksamhetsområden. Andra ger ingen vägledning om hur kvalitetssäkringen ska gå till, medan flera länder har utarbetat manualer, metoder eller webbplatser till stöd för processen[19]. Vissa länder har infört en form av granskning av kolleger för tillhandahållare av yrkesutbildning, i de flesta fall med utgångspunkt i en europeisk metod som utarbetats inom ett Leonardo da Vinci-projekt[20].

Tillhandahållare av yrkesutbildning använder i allmänhet deskriptorerna i mindre utsträckning än vad som framgår på systemnivå[21]. Ofta tillämpas ett förfarande med ackreditering[22] och externa och interna granskningar, men Eqavet-cykeln används mer sällan. Det visar att det fortfarande finns utrymme för förbättring när det gäller att nå tillhandahållare av yrkesutbildning, framför allt genom informationsförmedlare. I det avseendet kan Eqavet-projekten utgöra god praxis. Ett exempel är det maltesiska projektet QA-VET, som resulterade i riktlinjer för yrkesutbildningsinstitutioners tillämpning av indikatorerna. Ett annat är ett nederländskt projekt där man genom samarbete med tillhandahållare av yrkesutbildning utarbetade en nedifrån och upp-orienterad metod för kvalitetssäkring och försökte införa en kvalitetskultur[23].

En stor utmaning i samband med kvalitetssäkring är den dimension som avser arbetsbaserat lärande. I många fall är lärarutbildningen inte garanterad, och överblicken över sådana arrangemang är ofta dålig.

Eqavets kriterier, deskriptorer och indikatorer ger ingen specifik vägledning om kvalitetssäkring när det gäller arbetsbaserat lärande. Denna relativa svaghet har tagits upp på politisk nivå genom Bryggekommunikén, där deltagande länder uppmanas att senast 2015 utarbeta en gemensam referensram för kvalitetssäkring för tillhandahållare av yrkesutbildning, som även gäller arbetsbaserat lärande i det sammanhanget och är förenlig med Eqavet[24]. Det europeiska nätverket för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning har inrättat en arbetsgrupp och håller på att utarbeta riktlinjer på området.

3.           Utmaningar          

Eqavet-undersökningen och den externa utvärderingen visar att vissa inslag i Eqavet är väl integrerade i medlemsstaternas kvalitetssäkringskulturer. Det finns dock fortfarande stort utrymme för förbättring när det gäller att nå en gemensam förståelse som i hög grad skulle underlätta ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och ökad rörlighet.

3.1.        Eqavets bidrag till insynsvänlig yrkesutbildning

Eqavets potential i när det gäller insyn – för att främja ömsesidigt förtroende, rörlighet mellan länder och livslångt lärande – har ännu inte utnyttjats till fullo, vilket framgår av de begränsade synergieffekterna med europeiska verktyg som specifikt avser tydlighet i fråga om kvalifikationer och kompetens: den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF)[25], det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet)[26] och Europass-systemet[27], som främst gäller lärandeprocessens resultat – vad människor vet och kan göra. Resultatens kvalitet är det slutliga kriteriet när det gäller att avgöra kvaliteten på en möjlighet till lärande, men den aspekten omfattas egentligen inte av Eqavet, som inte specifikt täcker kvalitetssäkring av utformning, bedömning och certifiering av kvalifikationer. Enligt rekommendationen bör referensramen dock användas även på kvalificeringsnivå. Detta belyser behovet av närmare kopplingar till kvalifikationssystem på nationell och europeisk nivå.

Arrangemang för att underlätta ömsesidigt erkännande finns för yrkesutbildning (internationella certifieringar för vissa yrken) och högre utbildning (nätverken ENIC/NARIC). Det står dock klart att dessa arrangemang ännu inte är fullt utvecklade. Ett annat potentiellt utvecklingsområde är att upprätta närmare kopplingar mellan Eqavet och Ecvet. Ett av syftena med Eqavet var ju från början att stödja inrättandet av Ecvet. Endast ett fåtal länder har dock utvecklat system för yrkesutbildningspoäng (Finland, Irland, Storbritannien, Estland, Sverige och Slovenien samt Luxemburg och Italien för grundläggande yrkesutbildning)[28], och i de flesta länder befinner sig Ecvet fortfarande i utvecklingsstadiet[29].

Frågan om rörlighet mellan delsektorer på utbildningsområdet är av avgörande betydelse. Genomtränglighet till högre utbildning är en väsentlig faktor när det gäller att göra yrkesutbildning attraktivt och sträva mot spetskompetens. I dag finns det fortfarande utrymme för förbättring i det avseendet. De europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom det europeiska området för högre utbildning[30] innehåller gemensamma principer men möjliggör olika operativa tillvägagångssätt, och samordningen mellan verktygen är liten. Dialogen och samarbetet har dock ökat på senare tid i och med att flera gemensamma evenemang har anordnats. I bilaga 3 till EQF föreslås gemensamma kvalitetssäkringsprinciper för både högre utbildning och yrkesutbildning men utan uttrycklig hänvisning till de europeiska standarderna och riktlinjerna eller Eqavet[31].

En lämplig utveckling av Eqavet-modellen, eventuellt med starkare fokus på goda inlärningsresultat, är en åtgärd som föreslås av den europeiska arbetsgruppen för kvalitet i vuxenutbildningen (och därmed också i fortbildningen), med sikte på ett övergripande system kvalitetssäkring av livslångt lärande på längre sikt[32].

3.2.        Styrning

I Eqavet-rekommendationen efterlyses alla intressenters medverkan i hela kvalitetssäkringscykeln, men på europeisk nivå tycks styrstrukturen främst utgöras av företrädare från sektorn för grundläggande yrkesutbildning. När det gäller nationella styrstrukturer visar undersökningen av Eqavets sekretariat att det finns behov av förbättrad och mer konsekvent medverkan av vissa kategorier av intressenter, i synnerhet elever, sektorn för högre utbildning, arbetsgivare och arbetsmarknadsaktörer samt regionala och lokala myndigheter.

I den mån Eqavet har bidragit till bättre kvalitetssäkring i nationella yrkesutbildningssystem har också kommunikation och utbyte mellan dem underlättats, vilket främjat en samstämmig utveckling av yrkesutbildningen i de olika länderna. Det bidrar i viss mån till det allmänna målet att främja öppenhet och samstämmighet i utvecklingen av yrkesutbildningspolitiken mellan medlemsstater.

Det har emellertid inte resulterat i enkelt jämförbara beskrivningar av nationella kvalitetssäkringsåtgärder, som inte alltid redovisas i heltäckande dokument och inte nödvändigtvis följer Eqavet-strukturen. Länderna beskriver för det mesta sina kvalitetssäkringssystem genom att hänvisa till intern och extern utvärdering av tillhandahållare av yrkesutbildning, utvärdering på systemnivå med sikte på utveckling av politiken eller kvaliteten på utformning och erkännande av kvalifikationer.

Detta beror i viss utsträckning på den flexibla hållningen i Eqavet-rekommendationen, som gör det möjligt för länder och tillhandahållare av yrkesutbildning att välja bland en bredare uppsättning verktyg och inslag och anpassa dem. Det har å ena sidan visat sig effektivt när det gäller att sprida användningen av sådana verktyg, men å andra sidan har det inte resulterat i ett gränsöverskridande antagande av en gemensam metod för att beskriva kvalitetssäkringsåtgärder och utveckling inom yrkesutbildningen.

Direkt användning av Eqavet som utgångspunkt för att beskriva nationella åtgärder kan också visa sig svårt eftersom Eqavet föreslår olika terminologi för yrkesutbildningssystemets kvalitet och för tillhandahållare av yrkesutbildning[33]. Detta överensstämmer inte med praxis på nationell nivå, där en klassisk åtgärd som inspektioner kan avse både systemet och den enskilda tillhandahållaren.

4.           Slutsatser och nästa steg

4.1.        Kritiska slutsatser

Övervägandena i de föregående avsnitten kan sammanfattas på följande sätt:

– Eqavet har bidragit till att främja en kvalitetskultur i yrkesutbildningen i europeiska länder, och till den kulturens praktiska tillämpning genom operativa insatser, bland annat genom att utarbeta operativa åtgärder av hög kvalitet inom Eqavet-ramen[34]

–  Dessa insatser har dock främst avsett institutionell, skolbaserad utbildning (större delen av den grundläggande yrkesutbildningen och delar av fortbildningen), med mindre synliga effekter på arbetsbaserat lärande och icke-formell utbildning (som utgör merparten av fortbildningen men även skulle kunna spela en nyckelroll för den grundläggande yrkesutbildningen i varvade system).

– Eqavets flexibla upplägg och de verktyg för urval och anpassning som tillhandahålls har underlättat användningen men samtidigt minskat Eqavets potential att fungera som ett gemensamt språk och en begreppsram för alla länder.

Det står därför klart att det finns ett tydligt behov av ökat samarbete med andra europeiska instrument för kvalitetssäkring och insyn.

Genom Eqavet införs en referensram som tillåter flexibel användning. Det kan undersökas i vilken utsträckning det behövs en referensram för att organisera kvalitetskriterier, deskriptorer och indikatorer – eftersom deras användning ändå är flexibel. Erfarenheterna av de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom högre utbildning skulle kunna beaktas, även när det gäller tillämpningsområdet (de europeiska standarderna och riktlinjerna gäller i synnerhet institutioners kvalitet, inte systemets). Samtidigt bör man dock vara medveten om deras brister.

4.2.        Fullborda Eqavet

Det slutliga målet för kvalitetsåtgärder inom utbildning är kvaliteten på lärandeprocessens resultat – elever i yrkesutbildningen bör alltså få goda yrkeskunskaper och övergripande färdigheter. Kompetensnivåernas betydelse har nyligen belysts av en specifik slutsats från undersökningen om vuxenbefolkningens kompetens (PIAAC): vuxna i olika länder med kvalifikationer på samma nivå uppvisade betydande olikheter i fråga om kompetensnivåer[35].

Ökad uppmärksamhet på kvalitetssäkring i samband med utformning och erkännande av kvalifikationer, med koppling till EQF, Ecvet och Europass-Tillägg till utbildningsbevis, skulle kunna möjliggöra en bättre hantering inom Eqavet av icke-formell och arbetsbaserad yrkesutbildning, men också av den nya frågan om öppna lärresurser (OER) och storskaliga öppna nätkurser. Bättre effekt skulle dessutom kunna nås när det gäller tydlighet och ömsesidigt erkännande, med beaktande av principerna i rådets rekommendation om valideringen av icke-formellt och informellt lärande[36].

Kommissionen planerar att med medverkan av relevanta nationella myndigheter och intressenter vidta följande åtgärder för ett bredare införande av Eqavet:

– Utarbeta deskriptorer, indikatorer och riktlinjer för dessa, för en bättre behandling av kvalitet och lämplig kunskapsnivå när det gäller resultat som nås av elever i yrkesutbildning. Det kräver samordning med andra kvalitetssäkringsinitiativ och instrument för insyn, och samarbete med relevanta organ och nätverk.

– Utarbeta och testa riktlinjer för beslutsfattare och tillhandahållare, tillsammans med stödjande checklistor, deskriptorer och indikatorer med inriktning på den skiftande situationen när det gäller fortbildning och de särskilda aspekter som kännetecknar arbetsbaserat lärande. Det kräver samarbete med olika intressenter och samordning med utvecklingen i anslutning till kvalitet i vuxenutbildning.

– Undersöka om det är lämpligt med europeiska arrangemang för att öka insynen i nationella kvalitetssäkringsåtgärder mellan länder. Här skulle kunna ingå att utarbeta ett informationssupplement för att underlätta ömsesidig förståelse för nationella ackrediteringsförfaranden för tillhandahållare av yrkesutbildning, främja gemensamma riktlinjer för beskrivning av kvalitetssäkringsförfaranden som är förenliga med Eqavet eller arbeta mot en gemensam mall för ackreditering av tillhandahållare av yrkesutbildning, även med utnyttjande av erfarenheterna i samband med det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning[37] och de nationella rapporterna om hänvisning till EQF[38].

Genom Erasmus+ kommer EU att erbjuda följande:

· Stöd för gränsöverskridande samarbete inom kvalitetssäkring av yrkesutbildning genom strategiska partnerskap och sektorskompetensallianser, som främjar en meningsfull medverkan av en rad olika intressenter, och förstärkt sektorsöverskridande dialog med högre utbildning och vuxenutbildning om kvalitetssäkring.

· Stöd för ytterligare dialog på europeisk nivå genom

– det europeiska nätverket för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning om utveckling av en kvalitetskultur genom stöd till arbetsgrupper, seminarier och lärande av kolleger med medverkan av berörda intressenter på området för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning,

– utveckling av stödmaterial som IT-verktyg och vägledningar,

– innovativa projekt för att stärka kvalitetssäkringskapaciteten för att bidra till en förbättring av yrkesutbildningen.

Genom Horisont 2020 kommer EU att göra följande:

· Främja kunskap om effektiviteten hos offentlig politik för fortbildning och andra former av vuxenutbildning (inklusive kvalitetssäkringsaspekter) i EU och hur den politiken kompletterar dynamiken på de privata marknaderna.

Slutligen noterar kommissionen att ett antal länder har för avsikt att använda en del av de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att finansiera reformer av yrkesutbildningssystemen. Förstärkt kvalitetssäkring av yrkesutbildning måste spela en central roll i samband med dessa initiativ.

4.3.        Efter Eqavet

Medborgarna rör sig alltmer mellan system – både inom den traditionella grundutbildningen och för att uppgradera och bredda sina kunskaper och sin kompetens livet igenom. Allt fler möjligheter till lärande passar inte längre in i traditionella klassificeringssystem. Eleverna erbjuds i allt större utsträckning – och med rätta – möjlighet att sätta ihop sin utbildning genom att välja möjligheter från olika delsystem och i olika former, även genom resurser som tillhandahålls med hjälp av IKT, och de måste kunna lita på kvaliteten.

Framväxten av kvalitetssäkrade referensramar för kvalifikationer för livslångt lärande, med starkt stöd av EQF, kräver reflexion om en sektorsbaserad syn på kvalitetssäkring och om huruvida det är möjligt att identifiera vissa grundläggande principer och riktlinjer som gäller för alla sektorer och kvalifikationer. För att ta itu med sådana utmaningar vore det värdefullt att diskutera Eqavet i ett övergripande sammanhang som inkluderar alla instrument för insyn och kvalitetssäkring. Möjligheten till närmare samordning av alla europeiska instrument för insyn och kvalitetssäkring undersöks för närvarande av kommissionen som ett sätt att åstadkomma ett heltäckande europeiskt område för färdigheter och kvalifikationer[39].

Mot den bakgrunden planerar kommissionen att vidta följande åtgärder för ett bättre europeiskt samarbete i fråga om kvalitetssäkring för livslångt lärande:

– Rådfråga intressenter om slutsatserna i denna rapport och om behovet av och möjligheterna att åstadkomma ökad samstämmighet mellan kvalitetssäkring inom olika delsektorer på utbildningsområdet, som ett led i det kommande offentliga samrådet om ett europeiskt område för färdigheter och kvalifikationer. I det sammanhanget ska ytterligare synergieffekter och samstämmighet mellan EU:s verktyg för insyn och erkännande eftersträvas.

– Undersöka hur målen för Eqavet skulle kunna eftersträvas genom en övergripande strategi i fråga om kvalitetssäkring för livslångt lärande.

– I samverkan med andra kvalitetssäkringsinitiativ och instrument för insyn, undersöka de praktiska kraven i samband med utarbetande av sektorsöverskridande principer och riktlinjer för kvalitetssäkring av livslångt lärande, och förutsättningarna för att bevara särdrag som är karakteristiska för delsystem eller nationella förhållanden.

[1]               Meddelande från kommissionen, En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning, COM(2012)582 final, 10.10.2012.

[2]               Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning, Roads to recovery: three skill and labour market scenarios for 2025, juni 2013.

[3]               EUT C 155, 8.7.2009, s. 1.

[4]               På exempelvis planeringsstadiet på systemnivå beskriver deskriptorerna delmål, t.ex. mål för yrkesutbildningssystemet på lång och medellång sikt i samråd med intressenter, mål och indikatorer för övervakningen samt kartläggning av utbildningsbehov.

[5]               Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, SWD(2012)375, 20.11.2012, s. 38.

[6]               Eqavet, Supporting the implementation of the European quality assurance reference framework: Results of the EQAVET Secretariat Survey, 2012, s. 20. Finns på webbplatsen för Eqavets sekretariat, http://www.eqavet.eu/gns/what-we-do/annual-forum.aspx

[7]               ICF GHK, Evaluation of implementation of EQAVET Final report (nedan kallad den externa utvärderingen), 2013, s. 51.

[8]               ”Yrkesutbildning i grundutbildningsystemet, vanligen före inträdet i arbetslivet” – se Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning, Terminology of European education and training policy, Luxemburg, Publikationsbyrån, 2008.

[9]               ”Utbildning efter grundutbildning – eller efter inträdet i arbetslivet […]”, Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning, se ovan.

[10]             Undersökning av Eqavets sekretariat, se ovan, s. 29.

[11]             Ibid., s. 68. BE (nl), BG, DK, DE, EE, IE, ES, LV, LT, NL, AT, PL, RO, SK, FI, SE, UK, HR.

[12]             Undersökning av Eqavets sekretariat, se ovan, kap. 5.

[13]             Den externa utvärderingen, se ovan, s. 32.

[14]             Undersökning av Eqavets sekretariat, se ovan, s. 61 och 72.

[15]             Se http://euskillspanorama.ec.europa.eu/

[16]             Flera forskningsprojekt inom sjunde ramprogrammet har handlat om fortbildning och vuxenutbildning. Se Adult and continuing education in Europe. Using public policy to secure a growth in skills, Europeiska kommissionen, 2013.

[17]             SWD(2012)375, se ovan, s. 38.

[18]             AT, BE (nl), CY, CZ, DK, EE, FI, HU, IE, LU, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, UK, HR, IC och FYROM, undersökning av Eqavets sekretariat, se ovan, s. 24.

[19]             Den externa utvärderingen, se ovan, s. 25.

[20]             http://www.peer-review-education.net/

[21]             Undersökning av Eqavets sekretariat, se ovan, s. 104.

[22]         Begreppet ”ackreditering” ska i detta dokument förstås som ackreditering av utbildning och inte som ”ackreditering” i den betydelse som avses i förordning (EG) nr 765/2008.

[23]             Se http://eqavetprojects.eu/

[24]             Se Bruges Communiqué on enhanced European cooperation in vocational education and training, 7.12.2010, strategiskt mål 2b.

[25]             Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008, EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

[26]             Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009, EUT C 155, 8.7.2009, s. 2.

[27]             Beslut 2241/2004/EG, EUT L 390, 31.12.2004, s. 6.

[28]             Eqavet, Serban Iosifescu, Quality assurance procedures in the processes of certification, curricula setting, accreditation and training of trainers in European VET systems, 2011.

[29]             Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning, Trends in VET policy in Europe 2010-12,2012, s. 59.

[30]             ENQA, European Standards and Guidelines for Quality Assurance in the European Higher Education Area, 2005.

[31]             Även om Eqavet ännu inte existerade i nuvarande form fanns det redan en gemensam ram för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning.

[32]             Final report of the Thematic Working Group on quality in adult learning. Jfr den parallella undersökningen om kvalitet i vuxenutbildningen, http://ec.europa.eu/education/adult/doc/qualityannex_en.pdf

[33]             Här finns en tydlig skillnad mellan Eqavet och de europeiska standarderna och riktlinjerna, som bara avser institutionsnivån.

[34]             http://www.eqavet.eu – se särskilt IT-verktyget för kvalitetscykeln.

[35]             OECD, Skills Outlook 2013, särskilt s. 204.

[36]             Rådets rekommendation (2012/C 398/01).

[37]             Se http://www.eqar.eu/

[38]             Se http://ec.europa.eu/eqf/documentation_sv.htm

[39]             Meddelande från kommissionen, En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat, COM(2012) 669 final, 2012.