(7)

Flera medlemsstater utarbetar för närvarande lagstiftning (21) för att reglera förmedlingsavgifter vilket omfattar ett antal ärenden, däribland tak på förmedlingsavgifter på olika nivåer, handelns avgifter, regler om att alla kort ska godtas eller styråtgärder. I vissa medlemsstater varierar de gällande administrativa besluten avsevärt. Eftersom förmedlingsavgifterna är skadliga för både detaljhandlare och konsumenter emotses ytterligare regleringsåtgärder på nationell nivå som ska åtgärda nivån på eller skillnaderna mellan dessa avgifter. Sådana nationella åtgärder skulle antagligen leda till avsevärda svårigheter att slutföra den inre marknaden på området kort- och internetbetalning samt mobil betalning och skulle utgöra ett hinder för tillhandahållandet av tjänster.

(7)

Flera medlemsstater utarbetar för närvarande eller har redan utarbetat lagstiftning (21) för att reglera förmedlingsavgifter vilket omfattar ett antal ärenden, däribland tak på förmedlingsavgifter på olika nivåer, handelns avgifter, regler om att alla kort ska godtas eller styråtgärder. I vissa medlemsstater varierar de gällande administrativa besluten avsevärt. För att öka samstämmigheten mellan de olika förmedlingsavgifterna emotses ytterligare regleringsåtgärder på nationell nivå som ska åtgärda nivån på eller skillnaderna mellan dessa avgifter. Sådana nationella åtgärder skulle antagligen leda till avsevärda svårigheter att slutföra den inre marknaden på området kort- och internetbetalning samt mobil betalning och skulle utgöra ett hinder för tillhandahållandet av tjänster.

(8)

Betalkort är det vanligaste elektroniska betalningsmedlet vid inköp i detaljhandeln. Integrationen av EU:s betalkortsmarknad är dock långt ifrån slutförd eftersom många betalningslösningar inte kan utvecklas utanför de nationella gränserna och nya alleuropeiska leverantörer inte kan etablera sig på marknaden. Avsaknaden av en integrerad marknad leder för närvarande till högre priser och ett mindre urval av betalningstjänster för konsumenter och detaljhandlare samt begränsade möjligheter att utnyttja den inre marknaden . Därför behöver hindren för en effektivt fungerande kortmarknad undanröjas, bland annat mobil betalning och internetbetalningar som baseras på korttransaktioner , som fortfarande hindrar utvecklingen av en fullt integrerad marknad .

(8)

Betalkort är det vanligaste elektroniska betalningsmedlet vid inköp i detaljhandeln. Integrationen av EU:s betalkortsmarknad är dock långt ifrån slutförd eftersom många betalningslösningar inte kan utvecklas utanför de nationella gränserna och nya alleuropeiska leverantörer inte kan etablera sig på marknaden. För att den inre marknaden ska kunna utnyttjas fullt ut behöver hindren för införandet av nya betallösningar med kort undanröjas, bland annat mobil betalning och internetbetalningar som baseras på korttransaktioner.

(9)

För att den inre marknaden ska fungera effektivt bör användningen av elektroniska betalningar främjas och underlättas till förmån för detaljhandlare och konsumenter. Kort och andra elektroniska betalningsmedel kan användas på ett mer flexibelt sätt, bl.a. genom internetbetalningar för att den inre marknaden och e-handeln ska kunna utnyttjas, och elektroniska betalningar också ger detaljhandlare potentiellt säkra betalningar. Kort och kortbaserade betalningar i stället för kontanter kan därför gynna detaljhandlare och konsumenter, under förutsättning att avgifterna för betalningssystemen fastställs till en nivå som är ekonomiskt effektiv och samtidigt bidrar till innovationer och att nya aktörer kan etablera sig på marknaden.

(9)

För att den inre marknaden ska fungera effektivt bör användningen av elektroniska betalningar främjas och underlättas till förmån för detaljhandlare och konsumenter. Kort och andra elektroniska betalningsmedel kan användas på ett mer flexibelt sätt, bl.a. genom internetbetalningar för att den inre marknaden och e-handeln ska kunna utnyttjas, och elektroniska betalningar också ger detaljhandlare potentiellt säkra betalningar. Kort och kortbaserade betalningar i stället för kontanter kan därför gynna detaljhandlare och konsumenter, under förutsättning att avgifterna för betalningssystemen fastställs till en nivå som är ekonomiskt effektiv och samtidigt bidrar till lojal konkurrens, innovationer och att nya aktörer kan etablera sig på marknaden.

(10)

Ett av de huvudsakliga hindren för en fungerande inre marknad för kort och kortbetalningar är de vanligt förekommande förmedlingsavgifterna som i de flesta medlemsstater ännu inte omfattas av lagstiftning . Förmedlingsavgifter är avgifter mellan banker som vanligtvis tillämpas mellan inlösande och utfärdande betaltjänstleverantörer som tillhör ett särskilt kortsystem . Förmedlingsavgifter utgör huvuddelen av de avgifter som återförsäljare betalar till inlösande betaltjänstleverantörer för varje korttransaktion. Återförsäljarna överför i sin tur dessa kortkostnader till priserna på varor och tjänster. Konkurrensen mellan kortsystemen verkar i praktiken vara inriktad på att övertyga så många utfärdande betaltjänstleverantörer (t.ex. banker) som möjligt att utfärda deras kort, vilket vanligen leder till högre snarare än lägre förmedlingsavgifter på marknaden, i motsats till konkurrensens normala verkan på priserna i en marknadsekonomi. En reglering av förmedlingsavgifterna skulle förbättra den inre marknadens funktion.

(10)

I flertalet medlemsstater omfattas inte förmedlingsavgifterna av någon lagstiftning utan av beslut från nationella konkurrensmyndigheter . Förmedlingsavgifter är avgifter mellan banker som vanligtvis överförs från inlösande till utfärdande betaltjänstleverantörer som tillhör det aktuella kortsystemet . Förmedlingsavgifter utgör huvudkomponenten av de avgifter som återförsäljare betalar till inlösande betaltjänstleverantörer för varje korttransaktion. Återförsäljarna överför i sin tur dessa kortkostnader , liksom samtliga övriga kostnader, till priserna på varor och tjänster. En enhetlig tillämpning av konkurrensbestämmelserna när det gäller förmedlingsavgifterna skulle minska transaktionskostnaderna för konsumenterna och på så sätt förbättra den inre marknadens funktion.

(11)

De olika förmedlingsavgifterna och deras nivåer leder till att ”nya” alleuropeiska aktörer vilkas affärsmodeller har lägre förmedlingsavgifter inte får tillträde till marknaden vilket hindrar potentiella stordriftsfördelar och resulterande effektivitetsvinster. Detta påverkar detaljhandlare och konsumenter negativt och hämmar innovationer. Eftersom alleuropeiska aktörer skulle behöva erbjuda utfärdande banker åtminstone den högsta förmedlingsavgiftsnivån på den marknad som de vill tillträda leder detta också till en bestående marknadsfragmentering. Nuvarande nationella system som har låga eller inga förmedlingsavgifter kan också tvingas att lämna marknaden till följd av trycket från bankerna om högre intäkter från förmedlingsavgifter. Detta resulterar i ett begränsat urval för konsumenter och återförsäljare, högre priser och en lägre kvalitet på betaltjänster samt begränsade möjligheter att använda alleuropeiska betalningslösningar. Dessutom kan detaljhandlare inte utnyttja skillnaden i avgifter genom att använda kortbetalningstjänster som tillhandahålls av banker i andra medlemsstater. Betalningssystemen tillämpar särskilda regler som kräver att förmedlingsavgiften för varje betalningstransaktion debiteras av försäljningsstället (detaljhandlarens land). Detta hindrar de inlösande bankerna från att på ett ändamålsenligt sätt tillhandahålla sina tjänster över gränserna. Dessutom kan detaljhandlarna inte minska sina betalningskostnader till gagn för konsumenterna.

(11)

De olika förmedlingsavgifterna och deras nivåer leder till att ”nya” alleuropeiska aktörer vilkas affärsmodeller har lägre eller inga förmedlingsavgifter inte får tillträde till marknaden vilket hindrar potentiella stordriftsfördelar och resulterande effektivitetsvinster. Detta påverkar detaljhandlare och konsumenter negativt och hämmar innovationer. Eftersom alleuropeiska aktörer skulle behöva erbjuda utfärdande banker åtminstone den högsta förmedlingsavgiftsnivån på den marknad som de vill tillträda leder detta också till en bestående marknadsfragmentering. Nuvarande nationella system som har låga eller inga förmedlingsavgifter kan också tvingas att lämna marknaden till följd av trycket från bankerna om högre intäkter från förmedlingsavgifter. Detta resulterar i ett begränsat urval för konsumenter och återförsäljare, högre priser och en lägre kvalitet på betaltjänster samt begränsade möjligheter att använda alleuropeiska betalningslösningar. Dessutom kan detaljhandlare inte utnyttja skillnaden i avgifter genom att använda kortbetalningstjänster som tillhandahålls av banker i andra medlemsstater. De internationella betalkortssystemen tillämpar , på basis av sina territoriella licensbestämmelser, särskilda regler som kräver att förmedlingsavgiften för varje betalningstransaktion debiteras av försäljningsstället (detaljhandlarens land). Detta hindrar inlösare från att på ett ändamålsenligt sätt tillhandahålla sina tjänster över gränserna. Detta kan dessutom hindra detaljhandlarna från att minska sina betalningskostnader till gagn för konsumenterna.

(15)

Denna förordning genomförs stegvis. Först är det nödvändigt att underlätta utfärdande och inlösen av betalkortstransaktioner över gränserna. Att tillåta företagen att välja inlösande bank utanför den egna medlemsstaten (”gränsöverskridande inlösen”) och att fastställa en högsta nivå på förmedlingsavgifter för gränsöverskridande inlösentransaktioner bör ge nödvändig rättslig klarhet. Dessutom bör licenser för utfärdande eller inlösen av betalningsinstrument vara giltiga inom unionen utan geografiska begränsningar. Dessa åtgärder skulle underlätta den inre marknadens funktion vad gäller kort-, internet- och mobilbetalningar och gynna konsumenter och detaljhandlare.

(15)

För att förbättra den inre marknadens funktion vad gäller kort-, internet- och mobilbetalningar och gynna konsumenter och detaljhandlare tillämpas denna förordning på utfärdande och inlösen av betalkortstransaktioner inom och över de nationella gränserna . Om företagen kan välja inlösande bank utanför den egna medlemsstaten (”gränsöverskridande inlösen”), vilket gynnas av att det fastställs samma högsta nivå på förmedlingsavgifter för både inhemska och gränsöverskridande inlösentransaktioner och förbud mot territoriella licensavtal, bör nödvändig rättslig klarhet kunna tryggas och snedvridning av konkurrensen mellan olika betalkortssystem undvikas.

(16)

Till följd av ensidiga initiativ och åtaganden som gjorts i samband med konkurrensförfaranden genomförs redan nu många gränsöverskridande kortbetalningstransaktioner i unionen i enlighet med de maximala förmedlingsavgifter som är tillämpliga under den första fasen av denna förordning. Bestämmelserna om dessa transaktioner bör därför träda i kraft snarast för att göra det möjligt för detaljhandlarna att söka billigare inlösentjänster över gränserna och ge incitament till inhemska banksammanslutningar eller system att sänka inlösenavgifterna.

(16)

Till följd av ensidiga initiativ och åtaganden som gjorts i samband med konkurrensförfaranden genomförs redan nu många gränsöverskridande kortbetalningstransaktioner i unionen i enlighet med de maximala förmedlingsavgifterna. För att åstadkomma lojal konkurrens på marknaden för inlösentjänster bör bestämmelserna om inhemska och gränsöverskridande kortbaserade transaktioner tillämpas samtidigt och inom en rimlig period efter denna förordnings ikraftträdande, med hänsyn till svårigheterna och komplikationerna i samband med den omställning av betalkortssystem som fastställs i denna förordning.

(17)

För inhemska transaktioner är en övergångsperiod nödvändig så att leverantörer av betalningstjänster och system får tid att anpassa sig till de nya kraven. För att slutföra den inre marknaden för kortbetalningar bör taken på förmedlingsavgifter för konsumenters korttransaktioner omfatta alla gränsöverskridande och inhemska betalningar inom två år från den dag då denna förordning träder i kraft.

(17)

En övergångsperiod är emellertid nödvändig så att leverantörer av betalningstjänster och system får tid att anpassa sig till de nya kraven. För att slutföra den inre marknaden för kortbetalningar bör taken på förmedlingsavgifter för konsumenters korttransaktioner omfatta alla gränsöverskridande och inhemska betalningar inom ett år från den dag då denna förordning träder i kraft.

(18)

För att underlätta gränsöverskridande inlösen bör den maximala förmedlingsavgiften för samtliga (gränsöverskridande och inhemska) konsumentbetalkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner vara 0,20  % och den maximala förmedlingsavgiften för alla (gränsöverskridande och inhemska) konsumentkreditkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner som baseras på dem bör vara 0,30  % .

(18)

Den maximala förmedlingsavgiften för samtliga betalkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner bör vara 0,2  % och den maximala förmedlingsavgiften för alla kreditkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner som baseras på dem bör vara 0,3  % .

(18a)

Av konsekvensbedömningen framgår att ett förbud mot förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner skulle främja kortacceptans, kortanvändning och den inre marknadens utveckling samt medföra fler fördelar för näringsidkare och konsumenter än ett tak som fastställs på en högre nivå. Man skulle dessutom undvika att nationella system med mycket låga eller inga förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner skulle påverkas negativt av ett högre tak på grund av gränsöverskridande expansion eller aktörer som är nya på marknaden och som höjer avgiftsnivåerna till taknivån. Ett förbud mot förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner kan också möta hotet från export av förmedlingsavgiftsmodellen till nya, innovativa betaltjänster såsom mobila system eller onlinesystem.

(19a)

I enlighet med den inre marknadens grundprinciper bör inlösare kunna erbjuda sina tjänster till näringsidkare i hela unionen med tillämpning av de multilaterala förmedlingsavgifter som de tillämpar på den inhemska marknaden. De bör inte tillämpa högre multilaterala förmedlingsavgifter på gränsöverskridande transaktioner än vad de tillämpar på sina inhemska transaktioner.

(22)

Betalkortstransaktioner utförs normalt på grundval av två huvudsakliga affärsmodeller, s.k. trepartssystem för betalkort (kortinnehavare — system för inlösen och utfärdande — återförsäljare) och fyrpartssystem för betalkort (kortinnehavare — utfärdande bank — inlösande bank- återförsäljare). Många fyrpartssystem för betalkort använder en särskild förmedlingsavgift, oftast en multilateral sådan. Förmedlingsavgifter (avgifter som inlösande banker betalar för att ge incitament till utfärdande av kort och kortanvändning) är implicita i trepartssystem för betalkort. För att beakta förekomsten av implicita förmedlingsavgifter och bidra till skapandet av lika villkor bör de trepartssystem för betalkort som använder betaltjänstleverantörer som utfärdare eller inlösare anses vara fyrpartssystem för betalkort och de bör följa samma regler, samtidigt som öppenhet och andra företagsrelaterade regler bör gälla för alla leverantörer.

(22)

Betalkortstransaktioner utförs normalt på grundval av två huvudsakliga affärsmodeller, s.k. trepartssystem för betalkort (kortinnehavare — system för inlösen och utfärdande — återförsäljare) och fyrpartssystem för betalkort (kortinnehavare — utfärdande bank — inlösande bank- återförsäljare). Många fyrpartssystem för betalkort använder en särskild förmedlingsavgift, oftast en multilateral sådan. Förmedlingsavgifter (avgifter som inlösande banker betalar för att ge incitament till utfärdande av kort och kortanvändning) är implicita i trepartssystem för betalkort. För att beakta förekomsten av implicita förmedlingsavgifter och bidra till skapandet av lika villkor bör de trepartssystem för betalkort som använder betaltjänstleverantörer som utfärdare eller inlösare anses vara fyrpartssystem för betalkort och de bör följa samma regler, samtidigt som öppenhet och andra företagsrelaterade regler bör gälla för alla leverantörer. Trepartssystem bör tillåta transaktioner som genomförs med användning av deras kort från alla inlösare i enlighet med allmänna kortransaktionsnormer och inlösensregler som är jämförbara med handelns regler för det specifika trepartssystemet och med förmedlingstak i enlighet med denna förordning.

(23)

Det är viktigt att se till att bestämmelserna om de förmedlingsavgifter som ska betalas eller mottas av betaltjänstleverantörer inte kringgås genom alternativa avgiftsflöden till utfärdande betaltjänstleverantörer. För att detta ska undvikas bör ”nettokompensationen” för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat och mottagit från ett betalkortssystem anses vara en förmedlingsavgift. När man beräknar förmedlingsavgiften för att kontrollera om åtgärderna kringgås bör man beakta det totala beloppet på betalningar eller incitament som en utfärdande betaltjänstleverantör mottagit av ett betalkortssystem för reglerade transaktioner med avdrag för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat till systemet. De betalningar, incitament och avgifter som beaktas kan vara direkta (dvs. volymbaserade eller transaktionsspecifika) eller indirekta (bl.a. incitament till marknadsföring, bonusar, rabatter för att nå upp till vissa transaktionsvolymer).

(23)

Det är viktigt att se till att bestämmelserna om de förmedlingsavgifter som ska betalas eller mottas av betaltjänstleverantörer inte kringgås genom alternativa avgiftsflöden till utfärdande betaltjänstleverantörer. För att detta ska undvikas bör ”nettokompensationen” för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat och mottagit från ett betalkortssystem , inklusive eventuella auktorisationsavgifter, anses vara en förmedlingsavgift. När man beräknar förmedlingsavgiften för att kontrollera om åtgärderna kringgås bör man beakta det totala beloppet på betalningar eller incitament som en utfärdande betaltjänstleverantör mottagit av ett betalkortssystem för reglerade transaktioner med avdrag för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat till systemet och de monetära incitament eller motsvarande som en kortinnehavare mottagit från ett betalkortssystem . Alla betalningar, incitament och avgifter bör beaktas, oavsett om de är direkta (dvs. volymbaserade eller transaktionsspecifika) eller indirekta (bl.a. incitament till marknadsföring, bonusar, rabatter för att nå upp till vissa transaktionsvolymer). Vid bedömning av huruvida denna förordning, där tak för förmedlingsavgifter fastställs, kringgås, bör särskild hänsyn tas till de vinster som tillfaller utfärdare av betalkort som resultat av särskilda program som utfärdare av betalkort driver gemensamt med betalkortssystem, samt intäkter från behandlingsavgifter, licensavgifter och andra avgifter som genererar intäkter för kortorganisationerna.

(30)

För att begränsningarna av regeln om att alla kort måste godtas ska fungera på ett ändamålsenligt sätt är viss information nödvändig. För det första bör betalningsmottagarna ha möjlighet att identifiera de olika kortkategorierna. Därför bör de olika kategorierna kunna identifieras visuellt och elektroniskt på apparaten. För det andra bör också betalaren informeras om att hans eller hennes betalningsinstrument godtas av ett visst försäljningsställe. Det är nödvändigt att betalningsmottagaren meddelar betalaren om eventuella begränsningar i användningen av ett visst kortvarumärke samtidigt och på samma villkor som information ges om godtagande av ett visst varumärke.

(30)

Betalningsmottagare och betalare bör ha möjlighet att identifiera de olika kortkategorierna. Därför bör de olika kategorierna kunna identifieras elektroniskt och, för nyligen utfärdade kortbaserade betalningsinstrument, även visuellt på apparaten eller betalterminalen . För det andra bör också betalaren informeras om att hans eller hennes betalningsinstrument godtas av ett visst försäljningsställe.

(30a)

En betalning innebär en överenskommelse mellan betalare och mottagare. Om olika märken ska kunna konkurrera på ett ändamålsenligt sätt är det viktigt att valet av betalningsapplikation görs på användarnivå och inte av marknaden i föregående led, oavsett om det gäller betalkortssystem, betaltjänstleverantörer eller betalningshandläggare. Ett sådant arrangemang bör inte hindra betalare och betalningsmottagare från att, när det är tekniskt möjligt, påbörja ett automatiskt val av applikation, förutsatt att detta val kan ändras inför varje transaktion. Om betalningsmottagaren väljer en applikation som båda stöder, bör användaren ändå kunna avvisa den och välja en annan applikation.

(31)

För att det ska finnas möjlighet till prövning vid inkorrekt tillämpning av denna förordning eller vid tvist mellan betaltjänstanvändare och betaltjänstleverantörer bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol. Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om vilka påföljder som ska tillämpas vid överträdelse av denna förordning och se till att dessa påföljder är effektiva, proportionella och avskräckande samt att de tillämpas.

(31)

För att det ska finnas möjlighet till prövning vid inkorrekt tillämpning av denna förordning eller vid tvist mellan betaltjänstanvändare och betaltjänstleverantörer bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol. Medlemsstaterna bör i enlighet med riktlinjer från den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010  (1a), fastställa bestämmelser om vilka påföljder som ska tillämpas vid överträdelse av denna förordning och se till att dessa påföljder är effektiva, proportionella och avskräckande samt att de tillämpas.

(a)

Transaktioner med företagskort,

(b)

kontantuttag från bankautomater, och

(b)

kontantuttag eller andra transaktioner än försäljning av varor eller tjänster som utförs vid bankautomater och kontanta utbetalningar över disk i betaltjänstleverantörens lokaler , och

(c)

transaktioner med kort som utfärdats av trepartsbetalkortssystem.

(c)

transaktioner med kort som utfärdats av trepartsbetalkortssystem om deras volym inte överskrider ett tröskelvärde som fastställts av kommissionen,

(4)

Betalkortstransaktion : en kortbetalningstransaktion, bl.a. med förbetalda kort som är knutna till ett girokonto eller ett inlåningskonto som transaktionen debiteras från högst 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts .

(4)

Betalningstransaktion med kort : en kortbaserad betalningstransaktion som är knuten till ett girokonto eller ett inlåningskonto som transaktionen debiteras från omedelbart, så snart som den clearats, samt även en transaktion med ett förbetalt kort .

(5)

Kreditkortstransaktion : en kortbetalningstransaktion där transaktionen avräknas mer än 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.

(5)

Kredittransaktion med kort : en kortbaserad betalningstransaktion som debiteras minst två arbetsdagar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.

(8)

Gränsöverskridande betalningstransaktion: en kortbetalning eller en kortbaserad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer är etablerade i olika medlemsstater eller där betalkortet utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat än försäljningsstället.

(8)

Gränsöverskridande betalningstransaktion: en kortbetalning eller en kortbaserad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller en betalningsmottagare där betalarens betaltjänstleverantör är etablerad, eller där betalarens försäljningsställe är etablerat, i en annan medlemsstat än betalningsmottagarens betaltjänstleverantör eller där betalkortet utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat än försäljningsstället , inklusive om en betalningsmottagare utnyttjar tjänster från en inlösare i en annan medlemsstat .

(12a)

(13)

Betalkortssystem : en uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer för att genomföra betalningstransaktioner i hela unionen och inom medlemsstaterna och som är avskilda från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift.

(13)

Betalsystem : en uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer för att genomföra betalningstransaktioner i hela unionen och inom medlemsstaterna och som är avskilda från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift.

(15)

Trepartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där betalningarna görs från ett betalkonto som innehas av systemet på kortinnehavarens vägnar till ett betalkonto som innehas av systemet på betalningsmottagarens vägnar och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur. När ett trepartsbetalkortssystem ger andra betaltjänstleverantörer tillstånd att utfärda och/eller förvärva betalkort anses det vara ett fyrpartsbetalkortssystem.

(15)

Trepartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där betalningarna görs från ett betalkonto som innehas av systemet på kortinnehavarens vägnar till ett betalkonto som innehas av systemet på betalningsmottagarens vägnar och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur. När ett trepartsbetalkortssystem ger andra betaltjänstleverantörer tillstånd att utfärda och/eller förvärva betalkort , eller utfärdar betalkort med partner under samma varumärke eller genom en agent, anses det vara ett fyrpartsbetalkortssystem.

(a)

Utvecklingen när det gäller avgifter för kortinnehavare.

(b)

Konkurrensnivån bland betalkortsleverantörer och -system.

(c)

Kostnadseffekterna för betalare och betalningsmottagare.

(d)

I vilken omfattning näringsidkarna låter sänkningen av förmedlingsnivåerna komma nästa led till godo.

(e)

De tekniska kraven och konsekvenserna av dessa för alla berörda parter.

(f)

Effekterna av kombinerandet av flera betalmärken för användarvänligheten, särskilt för äldre och andra utsatta användare.