Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1346/2000 om insolvensförfaranden (COM(2012)0744 – C7-0413/2012 – 2012/0360(COD))

P7_TC1-COD(2012)0360

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1346/2000 om insolvensförfaranden

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 81,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2),

efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen (3), och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1346/2000 (4) fastställs en europeisk ram för gränsöverskridande insolvensförfaranden. Den förordningen fastställer vilka medlemsstater som har behörighet att inleda insolvensförfaranden, inför enhetliga regler om tillämplig lag och reglerar erkännande och verkställighet av insolvensrelaterade beslut samt samordning av huvud- och sekundärförfaranden.

(2)

I kommissionens rapport om tillämpningen av förordning (EG) nr 1346/2000 av den 12 december 2012 (5) konstateras att förordningen generellt fungerar väl men att det vore önskvärt att förbättra tillämpningen av vissa bestämmelser för att effektivisera handläggningen av gränsöverskridande insolvensförfaranden.

(3)

Tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1346/2000 bör utvidgas till att även omfatta förfaranden som stärker förutsättningarna att rädda gäldenärer som trots allt är ekonomiskt bärkraftiga befinner sig i allvarliga ekonomiska trångmål . Syftet är att hjälpa sunda företag att överleva och ge entreprenörer en andra chans. Tillämpningsområdet bör särskilt omfatta förfaranden som gör det möjligt att rekonstruera en gäldenär innan insolvensförfaranden inleds eller som innebär att den befintliga företagsledningen sitter kvar. Förordningen bör också omfatta sådana förfaranden för skuldsanering för konsumenter och egenföretagare som inte ryms inom bestämmelserna i det nuvarande instrumentet. [Ändr. 1]

(4)

Bestämmelserna om behörighet att inleda insolvensförfaranden bör klargöras. Samtidigt är det viktigt att förbättra den processuella ramen för fastställande av vilken medlemsstats domstolar som ska vara behöriga. Förordningen bör vidare innehålla en uttrycklig bestämmelse om behörighet att vidta åtgärder väcka talan som är en direkt följd av eller och har ett nära samband med insolvensförfaranden. [Ändr. 2]

(5)

För att göra insolvensförfarandet mer effektivt i sådana fall där gäldenären har ett driftställe i en annan medlemsstat, bör kravet om att sekundärförfaranden måste avse likvidationsförfaranden avskaffas. Dessutom bör en domstol kunna vägra att inleda ett sekundärförfarande när ett sådant förfarande inte är nödvändigt för att skydda lokala borgenärers intressen. Samordningen av huvud- och sekundärförfaranden bör förbättras, särskilt genom krav på att de berörda domstolarna samarbetar.

(6)

För att förbättra informationen till borgenärer och berörda domstolar och för att förhindra att parallella insolvensförfaranden inleds, bör medlemsstaterna åläggas att offentliggöra relevanta avgöranden i gränsöverskridande insolvensfall i ett offentligt elektroniskt register. Förutsättningar att koppla samman insolvensregister bör skapas. Det bör införas standardformulär för anmälan av fordringar, för att underlätta för utländska borgenärer och minska översättningskostnaderna.

(7)

Det bör finnas särskilda regler om samordning av förfaranden som rör olika företag inom samma koncern. Förvaltare Insolvensrepresentanter och domstolar som medverkar i de olika insolvensförfarandena bör vara skyldiga att samarbeta och kommunicera med varandra. Dessutom bör alla berörda förvaltare insolvensrepresentanter ha de processrättsliga verktyg som krävs för att kunna föreslå en undsättningsplan för en koncern som är föremål för insolvensförfaranden och, om så krävs, begära inhibering av förfaranden som rör ett annat företag än det för vilket de utsetts. Definitionen av begreppet företagskoncern bör förstås såsom begränsad till insolvenssammanhang och bör inte ha någon inverkan på bolagsrättsliga aspekter när det gäller koncerner. [Ändr.3. Denna ändring gäller hela texten.]

(8)

För att möjliggöra att förordningen snabbt anpassas till relevanta ändringar av den inhemska insolvenslagstiftningen som medlemsstaterna har anmält, bör befogenheten att anta rättsakter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det är fråga om ändringar av bilagan. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(9)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1346/2000 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(10)	Förordning (EG) nr 1346/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Ändringen av denna förordning bör inte påverka bestämmelserna om återvinning av statligt stöd från insolventa företag, såsom dessa har tolkats i domstolens rättspraxis (domstolens dom i mål C-454/09, kommissionen mot Italien – ”New Interline”). I sådana fall där det är omöjligt att återvinna det statliga stödet till dess fulla belopp på grund av att beslutet om återvinning rör ett företag som är föremål för insolvensförfaranden, bör dessa förfaranden alltid vara likvidationsförfaranden som leder till att mottagarens verksamhet upphör och dennes tillgångar realiseras.

(12)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, [har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning]/[och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i protokollet, kommer Förenade kungariket och Irland inte att delta i antagandet av denna förordning, som därför inte är bindande för eller tillämplig för dem].

(13)	Enligt artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, vilken därmed inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1346/2000 ska ändras på följande sätt:

1.	I skäl 2 ska hänvisningen till artikel 65 ersättas med en hänvisning till artikel 81.

2.	I skäl 3, 5, 8, 11, 12, 14 och 21 ska ordet ”gemenskapen” ersättas med ”unionen”.

Skäl 4 ska ersättas med följande:

”(4)	För att den inre marknaden ska fungera väl är det viktigt att inte ge parterna incitament att överföra tillgångar från en medlemsstat till en annan eller att välja jurisdiktion för att få en förmånligare rättslig ställning till skada för borgenärerna (forum shopping).”

Skäl 6 ska ersättas med följande:

”6.

Denna förordning bör omfatta bestämmelser om behörighet att inleda insolvensförfaranden och förfaranden som är en direkt följd av insolvensförfaranden och har ett nära samband med dessa. Denna förordning bör också innehålla bestämmelser om erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden som meddelats i sådana förfaranden samt om vilket lands lag som ska tillämpas på insolvensförfaranden. Dessutom bör förordningen innehålla bestämmelser om samordning av insolvensförfaranden som avser samma gäldenär eller flera medlemmar i samma företagskoncern.”

Skäl 7 ska ersättas med följande:

”7.

Konkurs, ackord och liknande förfaranden är undantagna från tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 44/2001 (*1). Sådana förfaranden bör omfattas av den här förordningen. Vid tolkningen av förordningen är det viktigt att i största möjliga utsträckning undvika kryphål mellan de båda instrumenten.

(*1) Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 16.1.2001, s. 1).”"

Skäl 9 ska ersättas med följande:

”9.

Denna förordning bör tillämpas på insolvensförfaranden som uppfyller villkoren i förordningen, oavsett om gäldenären är en fysisk eller en juridisk person, näringsidkare eller privatperson. Dessa insolvensförfaranden upptas i en uttömmande förteckning i bilaga A. När ett nationellt förfarande förekommer i bilaga A, ska denna förordning vara tillämplig utan att domstolarna i en annan medlemsstat behöver undersöka vidare huruvida villkoren i förordningen är uppfyllda. Insolvensförfaranden som rör försäkringsföretag, kreditinstitut och investmentföretag bör, i den utsträckning de omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG (*2) och kollektiva investmentföretag, vara undantagna från tillämpningsområdet för denna förordning. Dessa företag bör inte omfattas av förordningen eftersom de omfattas av särskild reglering och de nationella tillsynsmyndigheterna har långtgående befogenheter att ingripa.

(*2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EGT L 125, 5.5.2001, s. 15).”"

Följande skäl ska införas som skäl 9a:

”9.)

Tillämpningsområdet för denna förordning bör utvidgas till att även omfatta förfaranden som stärker förutsättningarna att undsätta en ekonomiskt bärkraftig gäldenär i allvarliga ekonomiska trångmål . Syftet är att hjälpa sunda företag att överleva och ge entreprenörer en andra chans. Tillämpningsområdet bör särskilt omfatta förfaranden som gör det möjligt att rekonstruera en gäldenär innan insolvensförfaranden inleds, förfaranden som innebär att den befintliga företagsledningen sitter kvar samt förfaranden för skuldsanering för konsumenter och egenföretagare. Eftersom dessa förfaranden inte nödvändigtvis behöver leda till att en förvaltare insolvensrepresentant utses, bör de omfattas av denna förordning om de äger rum under en domstols kontroll eller övervakning. I detta sammanhang kan ordet ’kontroll’ inbegripa situationer där domstolen endast ingriper på begäran av en borgenär eller en berörd part.” [Ändr. 3]

(8)

Skäl 10 ska ersättas med följande:

”(10)

Insolvensförfaranden innebär inte nödvändigtvis ingripande av en rättslig myndighet. Uttrycket domstol i denna förordning bör ges en vid betydelse och inbegripa en person eller ett organ med bemyndigande enligt nationell lagstiftning att inleda insolvensförfaranden. För att förordningen ska vara tillämplig bör förfarandena (som består av åtgärder och formaliteter föreskrivna i lag) inte endast överensstämma med förordningens bestämmelser utan också vara officiellt erkända och ha rättsverkan i den medlemsstat där ett insolvensförfarande inleds.” [Ändr. 4]

8a.

Skäl 11 ska ersättas med följande:

”11.

Förordningen utgår från det förhållandet att ett enda allmängiltigt insolvensförfarande inom hela unionen knappast kan genomföras eftersom det finns så stora skillnader i materiell rätt mellan de olika medlemsstaterna. Mot bakgrund av detta skulle det ofta leda till svårigheter om rättsordningen i den stat där förfarandet inleds tillämpades undantagslöst. Detta gäller till exempel för den mycket skiftande utformningen av olika säkerhetsintressen som finns inom unionen . Utformningen av de förmånsrätter som vissa borgenärer åtnjuter vid insolvensförfaranden skiljer sig ibland också fullständigt åt. Ytterligare harmoniseringsåtgärder bör också omfatta förmånsrätter för anställda. Förordningen försöker ta hänsyn till detta på två olika sätt. Det bör å ena sidan anges särskilda bestämmelser om tillämplig lag för vissa typer av rättsliga relationer (t.ex. sakrätter och anställningsavtal). Det föreskrivs å andra sidan att det förutom ett huvudinsolvensförfarande med allmän räckvidd även skall finnas nationella förfaranden som bara omfattar tillgångar i den stat där förfarandet inleds.” [Ändr. 5]

Följande skäl ska införas:

”12a.

Innan ett insolvensförfarande inleds bör den behöriga domstolen på eget initiativ undersöka om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen eller gäldenärens driftställe faktiskt befinner sig inom dess jurisdiktion. När omständigheterna i målet ger upphov till tvivel om domstolens behörighet bör domstolen kräva att gäldenären lämnar ytterligare bevisning till stöd för sina påståenden och, när så är lämpligt, ge gäldenärens borgenärer möjlighet att lägga fram sina synpunkter beträffande domstolens behörighet. Dessutom bör borgenärerna ha tillgång till ett effektivt rättsmedel mot beslutet om att inleda insolvensförfaranden.”

10.	Skäl 13 ska utgå.

11.

Följande skäl ska införas:

”13a.

Platsen för ett företags eller en annan juridisk persons ’huvudsakliga intressen’ bör presumeras vara där företaget eller den juridiska personen har sitt säte. Det bör dock vara möjligt att motbevisa denna presumtion , i synnerhet om företagets huvudkontor är beläget i en annan medlemsstat än den där det har sitt säte och det efter en övergripande bedömning av alla relevanta faktorer kan konstateras, på ett sätt som är fastställbart för tredje part, att centrum för företagets ledning och övervakning samt för tillvaratagande av företagets intressen finns i denna andra medlemsstat. Däremot bör det inte vara möjligt att motbevisa presumtionen om de organ som ansvarar för ledningen och övervakningen av ett företag befinner sig på samma plats som dess säte och ledningsbesluten fattas där på ett sätt som är fastställbart för tredje part. [Ändr. 6]

13b.

Domstolarna i den medlemsstat där ett insolvensförfarande inleds bör också vara behöriga för åtgärder som är en direkt följd av insolvensförfarandet och har ett nära samband med detta, t.ex. ansökningar om ogiltigförklaring av vissa rättshandlingar under insolvensförfarandet (avoidance actions). Om en sådan åtgärd hänger samman med en annan åtgärd som grundar sig på allmän civil- och handelsrätt, bör förvaltaren insolvensrepresentanten kunna ansöka om båda dessa åtgärder vid domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist, om förvaltaren insolvensrepresentanten anser det mer effektivt. Detta kan t.ex. vara fallet om förvaltaren insolvensrepresentanten avser att kombinera en talan om ledningspersoners ansvar på grundval av insolvenslagstiftning med en talan grundad på bolagslagstiftning eller allmänna skadeståndsregler.”

12.

Följande skäl ska införas:

”19a.

Sekundärförfaranden kan också hämma en effektiv förvaltning av boet. På begäran av förvaltaren insolvensrepresentanten bör därför den domstol vid vilken sekundärförfaranden ett sekundärförfarande inleds ha möjlighet att skjuta upp eller vägra att inleda sådana förfaranden om de det inte är nödvändiga nödvändigt för att skydda lokala borgenärers intressen. Detta bör särskilt vara fallet om förvaltaren insolvensrepresentanten , genom ett åtagande som är bindande för boet, går med på att behandla lokala borgenärer som om sekundärförfaranden ett sekundärförfarande hade inletts och att tillämpa de bestämmelser om rangordning som gäller i den medlemsstat där inledande av sekundärförfaranden inledandet av sekundärförfarandet har begärts vid fördelningen av tillgångar som finns i den medlemsstaten. Förordningen bör ge förvaltaren insolvensrepresentanten möjlighet att göra sådana åtaganden och att fastställa objektiva kriterier som dessa åtaganden måste uppfylla . [Ändr. 7]

19b.

För att garantera ett effektivt skydd för lokala intressen bör förvaltaren insolvensrepresentanten i huvudförfarandet inte kunna realisera eller omlokalisera tillgångar i den medlemsstat där ett driftställe är beläget på ett oegentligt sätt, särskilt om det sker för att motverka möjligheterna att tillgodose sådana intressen genom att sekundärförfaranden ett sekundärförfarande inleds längre fram. Lokala borgenärer bör även ha rätt att ansöka om skyddsåtgärder från en domstol i fall där en insolvensrepresentant förefaller sakna förmåga att uppfylla sina åtaganden.” [Ändr. 8]

13.

Skäl 20 ska ersättas med följande:

”20.

Huvudinsolvensförfaranden och sekundärförfaranden kan endast bidra till en effektiv avyttring av de samlade tillgångarna om alla parallella förfaranden samordnas. En viktig förutsättning för detta är ett nära samarbete mellan de olika insolvensrepresentanterna och de berörda domstolarna, särskilt i form av utbyte av tillräcklig information. För att säkerställa huvudförfarandets dominerande roll bör förvaltaren insolvensrepresentanten av detta förfarande ges flera möjligheter att ingripa i sekundära insolvensförfaranden som pågår samtidigt. Under sekundärförfarandena bör förvaltaren insolvensrepresentanten särskilt kunna föreslå en rekonstruktionsplan eller ackord eller ansöka om att realiseringen av tillgångarna skjuts upp. I sitt samarbete bör förvaltare insolvensrepresentanter och domstolar beakta bästa praxis för samarbete i gränsöverskridande insolvensfall i enlighet med de principer och riktlinjer för kommunikation och samarbete som har antagits av europeiska och internationella organisationer som är verksamma på insolvensrättens område.”

14.

Följande skäl ska införas:

”20a.

Denna förordning bör garantera en effektiv förvaltning av insolvensförfaranden som rör olika företag som ingår i en koncern. När ett insolvensförfarande insolvensförfaranden har inletts för flera företag inom samma grupp koncern bör dessa förfaranden samordnas på ett korrekt sätt , i synnerhet för att undvika eventualiteten att en koncernmedlems insolvens äventyrar de andra medlemmarnas framtid . De olika förvaltarna insolvensrepresentanterna och de berörda domstolarna bör därför ha samma skyldighet att samarbeta och kommunicera med varandra som de som medverkar i huvud- och sekundärförfaranden rörande samma gäldenär. Dessutom bör en förvaltare som utses i förfaranden rörande en koncernmedlem ha rätt att föreslå en undsättningsplan i förfaranden som rör en annan medlem i samma koncern, i den mån ett sådant verktyg finns tillgängligt enligt nationell insolvenslagstiftning. [Ändr. 10]

20aa.

Införandet av samordningsförfaranden för koncerner bör i synnerhet stärka omstruktureringen av en koncern och/eller dess medlemmar, genom att det möjliggör ett flexibelt, samordnat genomförande av insolvensförfaranden. Samordningsförfarandena för koncerner bör inte vara bindande för de enskilda förfarandena, utan hellre tjäna som referens för de åtgärder som ska vidtas i de enskilda förfarandena. [Ändr. 9 och 11]

20b.

Införandet av bestämmelser om insolvens i koncerner bör inte begränsa möjligheten för en domstol att inleda insolvensförfaranden för flera företag inom samma koncern i en enda jurisdiktion, om domstolen anser att platsen för dessa företags huvudsakliga intressen är belägen i en enskild medlemsstat. I sådana situationer bör domstolen även, i förekommande fall, kunna utse samma förvaltare insolvensrepresentant i alla de berörda förfarandena. Medlemsstaterna bör även få lov att införa bestämmelser om företagskoncerners insolvens inom sina egna jurisdiktioner utöver bestämmelserna i denna förordning, förutsatt att de bestämmelserna inte påverkar en effektiv och verkningsfull tillämpning av denna förordning.” [Ändr. 12]

15.

Följande skäl ska införas:

”21a.

Det är viktigt att borgenärer som har sin hemvist eller sitt säte i unionen underrättas om att insolvensförfaranden som rör deras gäldenärs tillgångar har inletts. För att garantera en snabb överföring av information till borgenärerna bör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 (*3) inte vara tillämplig när den här förordningen hänvisar till skyldigheten att informera borgenärer. Användningen av standardformulär som finns på alla officiella språk i unionen bör göra det lättare för borgenärer att anmäla fordringar i förfaranden som inletts i en annan medlemsstat.

16.

Skäl 29 ska ersättas med följande:

”29.

Av affärshänsyn och på förvaltarens insolvensrepresentantens begäran bör det väsentliga innehållet i beslutet om att inleda ett insolvensförfarande offentliggöras i en annan medlemsstat. Om det finns ett driftsställe i den berörda medlemsstaten bör ett sådant offentliggörande vara obligatoriskt fram till dess att systemet för sammankoppling av insolvensregister har inrättats. I inget av fallen bör emellertid offentliggörandet vara något villkor för att förfarandet ska erkännas utomlands.”

17.

Följande skäl ska införas:

”29a.

För att förbättra informationen till borgenärer och berörda domstolar och för att förhindra att parallella insolvensförfaranden inleds, bör medlemsstaterna åläggas att offentliggöra relevanta uppgifter i gränsöverskridande insolvensfall i ett offentligt elektroniskt register. För att underlätta tillgången till denna information för borgenärer och domstolar som har hemvist respektive är belägna i en annan medlemsstat, bör denna förordning innehålla bestämmelser om sammankoppling av insolvensregister.”

18.

Skäl 31 ska ersättas med följande:

”31.

Förordningen bör innehålla bilagor som särskilt anger vilka nationella insolvensförfaranden som omfattas av den. För att möjliggöra att denna förordning snabbt anpassas till relevanta ändringar av medlemsstaternas inhemska insolvenslagstiftning bör kommissionen bemyndigas att anta ändringar av bilagorna genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Innan den antar en delegerad akt om ändring av förteckningen över nationella förfaranden i bilagorna bör kommissionen dock kontrollera om det anmälda förfarandet uppfyller kriterierna i denna förordning. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.”

19.

Följande skäl ska införas:

”31a.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*4).

31b.

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Denna förordning syftar särskilt till att främja tillämpningen av stadgans artiklar 8, 17 och 47 om skydd av personuppgifter, om rätt till egendom och om rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol.

31c.	Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (6) gäller för behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning.

(*4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13)."

(*5) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31)."

(*6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).”"

20.	I skäl 32 och 33 ska orden ”Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen” ersättas med orden ”fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”.

21.

Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på kollektiva rättsliga eller administrativa förfaranden, inbegripet interimistiska förfaranden, vilka grundar sig på lagstiftning om insolvens eller skuldsanering och i vilka, för räddnings-, undvikande av likvidation samt i skuldsanerings-, omstrukturerings- eller likvidationsändamål,

a)	gäldenären helt eller delvis berövas rådigheten över sina tillgångar och en förvaltare insolvensrepresentant utses, eller

b)	gäldenärens tillgångar och verksamhet är föremål för kontroll eller övervakning av en domstol.

Där sådana förfaranden får inledas innan insolvensen inträffar måste ändamålet med dem vara att undvika likvidation.

De förfaranden som det hänvisas till i detta stycke ska förtecknas i bilaga A. [Ändr. 13]

1a. Om de förfaranden som avses i punkt 1 är konfidentiella enligt lagstiftningen i den medlemsstat där insolvensförfarandet inleds, ska denna förordning tillämpas på sådana förfaranden först från den tidpunkt då de offentliggörs i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstaten och under förutsättning att de inte påverkar fordringar från borgenärer som inte deltar i dem. [Ändr. 14]

2. Denna förordning ska inte tillämpas på insolvensförfaranden som rör

a)	försäkringsföretag,

b)	alla kreditinstitut, även institut enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (*7) , [Ändr. 15]

c)	investeringsföretag, i den utsträckning dessa omfattas av direktiv 2001/24/EG i ändrad lydelse, och institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (*8) , samt [Ändr. 16]

d)	företag för kollektiva investeringar.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)	insolvensförfaranden: de förfaranden som förtecknas i bilaga A.

förvaltare insolvensrepresentant : varje person eller institution som har till uppgift , även provisoriskt, att helt eller delvis förvalta eller att realisera de tillgångar över vilka gäldenären berövats sin rådighet eller att övervaka dennes angelägenheter; dessa personer och institutioner anges i bilaga C,

ii)	i ärenden som inte rör utnämning av eller överföring av gäldenärens befogenheter till en förvaltare, en gäldenär som fortfarande råder över sina tillgångar. [Ändr. 17]

ba)

gäldenär som fortsätter att vara i besittning av sina tillgångar: en gäldenär mot vilken ett insolvensförfarande har inletts som inte inbegriper en fullständig överföring av rättigheterna och skyldigheterna att förvalta gäldenärens tillgångar till en insolvensrepresentant, och där gäldenären därför åtminstone delvis har kvar kontrollen över sina tillgångar och sin verksamhet. [Ändr. 18]

c)	domstol: en medlemsstats rättsliga organ eller andra myndigheter som har behörighet att inleda ett insolvensförfarande, att bekräfta att ett sådant förfarande har inletts eller att fatta beslut under förfarandet.

beslut om att inleda insolvensförfaranden:

i)	ett beslut av en domstol att inleda insolvensförfaranden eller bekräfta att sådana förfaranden har inletts, och

ii)	ett beslut av en domstol att utse en tillfällig förvaltare insolvensrepresentant .

e)	tidpunkten för inledande av förfarandet: den tidpunkt från vilken beslutet att inleda insolvensförfarandet gäller, oavsett om beslutet är slutligt slutgiltigt eller inte. [Ändr. 20]

den medlemsstat där tillgångar finns för så vitt angår

i)	materiell egendom: den medlemsstat inom vars territorium egendomen finns,

ii)	egendom och rättigheter som ägaren eller innehavaren måste låta registrera i ett offentligt register: den medlemsstat under vars överinseende registret förs,

iii)	registrerade aktier i företag: den medlemsstat inom vars territorium det företag som har utfärdat aktierna har sitt säte,

iv)	finansiella instrument till vilka äganderätten framgår av uppgifter i ett register eller på ett konto som upprätthålls av eller på uppdrag av en mellanhand (book entry securities), den medlemsstat där registret eller kontot på vilka uppgifterna finns införda förs,

v)	likvida medel på konton hos ett kreditinstitut, den medlemsstat som framgår av det internationella bankkontonumret (IBAN) för kontot,

vi)	andra fordringar på tredje man än de som avses i led v, den medlemsstat inom vars territorium tredje man i fråga har sina huvudsakliga intressen, enligt definitionen i artikel 3.1.

g)	driftställe: varje verksamhetsplats där gäldenären annat än tillfälligt idkar – eller under de tre månader som föregår begäran om inledande av huvudinsolvensförfarandet har idkat – ekonomisk verksamhet med personella och materiella resurser eller tjänster . [Ändr. 21]

ga)

talan som är en direkt följd av och har ett nära samband med ett insolvensförfarande: en talan som syftar till att erhålla ett beslut som på grund av sitt innehåll inte kan erhållas, eller inte kunde ha erhållits, utanför eller oberoende av insolvensförfarandet, och som är tillåtlig enbart om insolvensförfarandet är oavslutat. [Ändr. 22]

gb)

slutavräkningsklausul: en avtalsbestämmelse på grundval av vilken – efter en händelse som definierats i förväg i klausulen i förhållande till en part till avtalet – de fordringar som parterna har mot varandra och som omfattas av klausulen, oavsett om de vid den tidpunkten förfallit till betalning eller inte, och som automatiskt eller efter den ena partens val nedsätts till eller ersätts av en enda nettofordran – vare sig detta sker genom novation, avslut eller på annat sätt – motsvarande det sammanlagda värdet av de kombinerade fordringarna, vilken därpå förfaller till betalning från den ena parten till den andra. [Ändr. 23]

h)	lokala borgenärer: de borgenärer vilkas fordringar på gäldenären uppkommit i samband med verksamheten vid ett driftställe i en annan medlemsstat än den där gäldenärens har sina huvudsakliga intressen.

i)	koncern: ett grupp av företag som består av moder- och moderföretag med alla sina ingående dotterföretag, [Ändr. 24]

moderföretag: ett företag som kontrollerar ett eller flera dotterföretag . Ett företag som utarbetar koncernredovisning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (*9) ska anses vara ett moderföretag.

i)	kontrollerar majoriteten av aktieägarnas eller delägarnas röster i ett annat företag (ett dotterföretag), eller

ii)

är aktieägare eller delägare i dotterföretaget och har rätt att

aa)	utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets förvaltnings-, lednings- eller övervakningsorgan, eller

bb)	har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över dotterföretaget enligt ett avtal som har ingåtts med dotterföretaget eller enligt en bestämmelse i dotterföretagets stadgar. [Ändr. 25]

ja)

avgörande funktioner inom koncernen:

i)	förmågan, före inledandet av insolvensförfarandet med avseende på varje medlem i koncernen, att fatta och verkställa beslut av strategisk betydelse för koncernen eller delar av den, eller

ii)	den ekonomiska betydelsen inom koncernen, som ska anses föreligga om koncernmedlemmen eller koncernmedlemmarna bidrar med minst 10 procent till den totala konsoliderade balansräkningen och den konsoliderade omsättningen. [Ändr. 26]

(*7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). "

(*8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiven 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1). "

(*9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).” "

22.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns, har ska ha behörighet att inleda ett insolvensförfarande (huvudförfarande). Platsen där de huvudsakliga intressena finns ska vara den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen minst tre månader före inledandet av ett insolvensförfarande eller ett interimistiskt förfarande på ett sätt som är fastställbart för tredje man. [Ändr. 27]

För bolag och andra juridiska personer ska sätet anses vara platsen där de huvudsakliga intressena finns, om inte annat visas.

När det gäller enskilda som bedriver verksamhet som egenföretagare eller fria yrkesutövare ska platsen för de huvudsakliga intressena vara den berörda personens huvudsakliga verksamhetsställe; för varje annan person ska platsen för de huvudsakliga intressena vara dennes hemvist.”

punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. När ett beslut om att inleda ett insolvensförfarande har inletts i enlighet med punkt 1 har fattats , ska förfaranden som inleds därefter i enlighet med punkt 2 vara sekundärförfaranden. I sådana fall ska den relevanta utgångspunkten för bedömning av om gäldenären har ett driftställe i en annan medlemsstat vara den dag då huvudförfarandet inleddes.”[Ändr. 28]

(23)

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 3a

Behörighet för anknytande åtgärder

1. Domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium insolvensförfarandet har inletts i enlighet med artikel 3 ska vara behöriga att besluta om åtgärder som är direkt hänförliga till insolvensförfarandet och har ett nära samband med detta.

2. När en sådan åtgärd talan som avses i punkt 1 har samband med en talan i tvistemål eller handelsmål mot samma svarande, kan förvaltaren ta upp insolvensrepresentanten väcka talan i båda dessa saker målen vid domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium svaranden har hemvist eller, om åtgärden vidtas talan väcks mot flera svarande, vid domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium någon av dem är bosatt, förutsatt att de domstolarna är behöriga enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 44/2001 ( EU) nr 1215/2012 (*10). [Ändr. 29]

3. Vid tillämpningen av denna artikel punkt 2 ska åtgärder en talan anses ha samband med varandra en annan talan om de är så förenade att en gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. [Ändr. 30]

Artikel 3b

Prövning av behörighetsfrågan; rätt till överprövning

1. Den domstol till vilken en ansökan om att inleda ett insolvensförfarande lämnas in ska på eget initiativ undersöka om den är behörig enligt artikel 3. Beslutet att inleda insolvensförfarandet ska ange vilka bestämmelser domstolens behörighet grundar sig på och särskilt om behörigheten grundar sig på artikel 3.1 eller 3.2.

2. När insolvensförfaranden inleds i enlighet med nationell lagstiftning utan beslut av domstol, ska den förvaltare som utsetts i förfarandena undersöka om den medlemsstat där förfarandena pågår är behörig enligt artikel 3. Om så är fallet ska förvaltaren ange grunderna för behörigheten, och särskilt om behörigheten grundar sig på artikel 3.1 eller 3.2. [Ändr. 31]

3. Varje borgenär eller berörd part som har hemvist eller säte i en annan medlemsstat än den i vilken förfaranden förfarandet har inletts, ska ha rätt att överklaga beslutet om att inleda huvudförfarandet på grundval av internationell behörighet inom tre veckor efter det att uppgifter om den dag då insolvensförfarandet ska inledas har offentliggjorts i enlighet med artikel 20a a . Den domstol vid vilken huvudförfarandet har inletts eller förvaltaren ska underrätta dessa borgenärer, i den mån de är kända, om beslutet i god tid, så de har möjlighet att överklaga detta. [Ändr. 32]

(*10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012).” "

24.

I artikel 4.2 ska led m ersättas med följande:

”m)	vilka återvinningsbestämmelser eller liknande bestämmelser som är tillämpliga.”

25.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 6a

Avtal om nettning Slutavräkningsklausuler

Nettningsöverenskommelser Om en av parterna i ett avtal som innehåller en slutavräkningsklausul är en institution som omfattas av direktiv 2001/24/EG, ska den slutavräkningsklausulen uteslutande regleras av den avtalsrätt som är tillämplig på dessa avtal denna typ av bestämmelse .”[Ändr. 33]

26.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 10a

Krav på godkännande enligt lokal lagstiftning

När lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig när det gäller verkan av ett insolvensförfarande på sådana avtal som avses i artiklarna 8 och 10 föreskriver att ett avtal endast kan sägas upp eller ändras efter godkännande av den domstol vid vilken insolvensförfarandet har inletts, men inget insolvensförfarande har inletts i den medlemsstaten, ska den domstol vid vilken förfarandena inleddes vara behörig att godkänna uppsägningen eller ändringen av dessa avtal.”

26a.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Europeiska patent med enhetlig verkan och gemenskapsvarumärken

Vid tillämpningen av denna förordning får ett europeiskt patent med enhetlig verkan , ett gemenskapsvarumärke eller motsvarande rättighet som skapats genom gemenskapsrätten, ingå i förfarandet endast om det utgör ett förfarande som avses i artikel 3.1.” [Ändr. 34]

27.

Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Verkan av ett insolvensförfarande på pågående rättegångar eller skiljeförfaranden

Verkningar av ett insolvensförfarande på pågående rättegångar eller skiljeförfaranden beträffande egendom eller rättigheter över vilka gäldenären inte längre äger rådighet, regleras uteslutande av lagen i den medlemsstat där rättegången eller skiljeförfarandet pågår.”

28.

Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. En förvaltare insolvensrepresentant som har utsetts av en domstol som är behörig enligt artikel 3.1 har eller, när det gäller ett förfarande med en gäldenär som fortsätter att vara i besittning av sina tillgångar i enlighet med samma behörighet inom andra medlemsstaters territorier , antingen insolvensrepresentanten eller gäldenären, får utöva alla befogenheter som han har enligt lagen i inledningsstaten har i en annan medlemsstat , så länge inget annat insolvensförfarande har inletts eller säkerhetsåtgärder av motsatt innebörd har vidtagits till följd av en begäran om att ett insolvensförfarande ska inledas i denna andra stat. Förvaltaren Insolvensrepresentanten har under alla förhållanden rätt att överföra gäldenärens egendom tillgångar från den medlemsstats territorium inom vilket den de befinner sig, om inte annat följer av artiklarna 5 och 7. Förvaltaren Insolvensrepresentanten kan också göra ett verkställbart och bindande åtagande om att den utdelnings- och förmånsrätt som lokala borgenärer skulle ha haft om sekundärförfaranden hade inletts kommer att respekteras i huvudförfarandet. I ett sådant åtagande ska omfattas de faktiska omständigheter på vilket det bygger anges, i synnerhet beträffande utdelningen av lokala fordringar via prioritets- och rangordningssystemet enligt den lag som reglerar sekundärförfarandet, värdet av de utdelningsbara tillgångarna inom sekundärförfarandet, de alternativ som står till buds för att realisera detta värde, andelen borgenärer i huvudförfarandet som deltar i sekundärförfarandet samt de kostnader som skulle uppkomma genom inledandet av sekundärförfarandet. av Eventuella formkrav krav rörande formen för åtagandet ska anges i lagen i den medlemsstat där huvudförfarandet inleddes och vara verkställbart och bindande gentemot boet.”[Ändr. 35]

b)	I punkt 3 ska den sista meningen ersättas med följande: ”Hans behörighet innefattar inte rätten att använda tvångsåtgärder, såvida inte dessa har beslutats av domstol, eller avgöra tvister.”

29.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 20a

Inrättande av insolvensregister

Medlemsstaterna ska inom sitt territorium upprätta och upprätthålla ett eller flera register där följande information görs kostnadsfritt tillgänglig för allmänheten på Internet:

a)	Den dag ett insolvensförfarande inleddes.

b)	Den domstol vid vilken ett insolvensförfarande har inletts och eventuellt målnummer.

c)	Typ av insolvensförfarande som har inletts.

d)	Gäldenärens namn och adress.

da)	om gäldenären är ett företag: företagets nummer och adressen till dess säte, [Ändr. 36]

e)	Namn på och adress till den förvaltare insolvensrepresentant som har utsetts i förfarandet, i förekommande fall.

f)	Tidsfrist för att anmäla fordringar.

g)	Beslutet om att inleda ett insolvensförfarande.

h)	Det beslut varigenom förvaltaren insolvensrepresentanten utsågs, om det är ett annat det beslut som avses i led g i denna punkt.

i)	Dagen för avslutande av huvudförfarandet.

Artikel 20b

Sammankoppling av insolvensregister

1. Kommissionen ska genom att anta en genomförandeakt för ändamålet, inrätta ett decentraliserat system för sammankoppling av insolvensregister . Det systemet ska bestå av insolvensregistren samt den europeiska e-juridikportalen, som ska fungera som en central, allmän åtkomstpunkt till information i systemet. Systemet ska tillhandahålla en söktjänst på alla Europeiska unionens officiella språk i syfte att göra den information som avses i artikel 20a tillgänglig.

2. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 45b.3 senast den … (*11) anta följande genom en genomförandeakt:

—	Tekniska specifikationer som definierar metoderna för kommunikation och informationsutbyte på elektronisk väg utifrån den fastställda gränssnittsspecifikationen för systemet för sammankoppling av insolvensregister.

—	De tekniska åtgärder som garanterar att miniminormerna när det gäller it-säkerhet är uppfyllda vid förmedling och spridning av information inom systemet för sammankoppling av insolvensregister.

—	Minimikriterier för den söktjänst som tillhandahålls genom den europeiska e-juridikportalen på grundval av den information som anges i artikel 20a.

—	Minimikriterier för redovisning av resultat från sådana sökningar på grundval av den information som anges i artikel 20a.

—	Former och tekniska villkor för att få tillgång till de tjänster som tillhandahålls genom systemet för sammankoppling av register.

—	En ordlista som innehåller en grundläggande förklaring av de nationella insolvensförfaranden som förtecknas i bilaga A.

Artikel 20c

Kostnader för att upprätta och koppla samman insolvensregister

1. Upprättandet och den framtida utvecklingen av systemet för sammankoppling av insolvensregister ska finansieras genom unionens allmänna budget.

2. Varje medlemsstat ska bära kostnaderna för att anpassa sina inhemska insolvensregister så att de blir kompatibla med den europeiska e-juridikportalen samt kostnaderna för att förvalta, driva och underhålla dessa register.

Artikel 20d

Registrering av insolvensförfaranden

När ett huvud- eller sekundärförfaranden sekundärförfarande inleds med avseende på ett företag eller en juridisk person eller en enskild person som bedriver verksamhet som egenföretagare eller fri yrkesutövare, ska den domstol vid vilken insolvensförfarandena insolvensförfarandet inleds se till att den information som avses i artikel 20a omedelbart offentliggörs i inledningsstatens insolvensregister. Medlemsstaterna ska fastställa förfaranden för strykning från insolvensregistret.” [Am. 37]

30.

Artiklarna 21 ska ersättas med följande:

”Artikel 21

Offentliggörande i en annan medlemsstat

1. Till dess att ett sådant system för sammankoppling av insolvensregister som avses i artikel 20b har inrättats, ska förvaltaren insolvensrepresentanten begära att ett meddelande om det beslut varigenom ett insolvensförfarande inleds och, i förekommande fall, beslutet om att utse henne eller honom till förvaltare insolvensrepresentant , offentliggörs i varje annan medlemsstat där gäldenären har ett driftställe i enlighet med de förfaranden för offentliggörande som föreskrivs i den medlemsstaten. Ett sådant offentliggörande ska ange vem som har utsetts till förvaltare och huruvida domstolen grundar sin behörighet på artikel 3.1 eller 3.2 all annan information som avses i artikel 20a . [Ändr. 38]

2. Förvaltaren Insolvensrepresentanten får begära att den information som avses i första stycket i denna artikel offentliggörs i en annan medlemsstat där gäldenären har tillgångar eller, borgenärer, eller gäldenärer i enlighet med det förfarande som föreskrivs i den staten.”[Ändr. 39]

31.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Registrering i en annan medlemsstats offentliga register

Fram till dess att ett sådant system för sammankoppling av insolvensregister som avses i artikel 20b har inrättats, ska förvaltaren insolvensrepresentanten begära att beslut som avses i artikel 21 offentliggörs i fastighetsregister, handelsregister eller eventuella andra relevanta register i varje annan medlemsstat där gäldenären har ett driftställe som har registrerats i ett offentligt register. Förvaltaren Insolvensrepresentanten kan begära att ett sådant offentliggörande ska ske i en annan medlemsstat.”

31a.

Artikel 24.2 ska ersättas med följande:

”2. När en sådan skuld har infriats före offentliggörandet enligt artikel artikel 20a eller 21 ska betalaren anses inte ha känt till att ett insolvensförfarande har inletts, om inte annat visas. När en skuld har infriats efter offentliggörandet, ska betalaren anses ha känt till att ett insolvensförfarande har inletts, om inte annat visas.” [Ändr. 40]

32.

Artikel 25 ska ersättas med följande:

”Artikel 25

Erkännande och verkställighet av andra beslut

1. Beslut som rör ett insolvensförfarandes genomförande och slutförande, samt ackord, och som fattats av en domstol, vars beslut om att inleda förfarandet erkänns i enlighet med artikel 16, och rör ett insolvensförfarandes genomförande och slutförande samt ackord som godkänts av den domstolen ska också erkännas utan krav på ytterligare formaliteter. Sådana beslut ska verkställas i enlighet med artiklarna 32–56 39-46 , med undantag för artikel 34.2, i förordning (EG EU ) nr 44/2001 1215/2012 . [Ändr. 41]

Första stycket ska även gälla beslut som är direkt hänförliga till insolvensförfarandet och har nära samband härmed, även om de fattats av en annan domstol.

Första stycket ska även gälla beslut som rör säkerhetsåtgärder som fattats efter det att en begäran om att ett insolvensförfarande ska inledas har framställts eller i samband med en sådan framställan.

2. Andra beslut än de som avses i punkt 1 ska erkännas och verkställas i enlighet med den förordning (EU) nr 1215/2012, i den mån den är tillämplig.”

33.

Artikel 27 ska ersättas med följande:

”Artikel 27

Förutsättningar för att inleda ett förfarande

Om ett huvudförfarande har inletts av en domstol i en medlemsstat och erkänts i en annan medlemsstat, får en domstol i en annan medlemsstat som är behörig enligt artikel 3.2 inleda sekundära insolvensförfaranden i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel. Verkningarna av sekundärförfaranden ska vara begränsade till egendom som tillhör och som finns inom territoriet till den medlemsstats territorium där förfarandena har inletts.”

34.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 29a

Beslut om att inleda sekundärförfaranden

1. En domstol som mottar en ansökan om att inleda sekundärförfaranden ska omedelbart meddela förvaltaren insolvensrepresentanten i huvudförfarandet om detta och ge denne möjlighet att yttra sig om ansökan. [Ändr. 42]

2. På begäran av förvaltaren insolvensrepresentanten i huvudförfarandet ska den domstol som avses i punkt 1 skjuta upp beslutet om att inleda eller vägra att inleda sekundärförfaranden om sådana förfaranden ett sekundärförfarande om insolvensrepresentanten i huvudförfarandet lämnar tillräcklig bevisning för att ett sådant förfarande inte behöver inledas för att skydda lokala borgenärers intressen, särskilt om förvaltaren insolvensrepresentanten i huvudförfarandet har gjort ett sådant åtagande som avses i artikel 18.1 och uppfyller villkoren för detta åtagande. [Ändr. 43]

2a. Lokala borgenärer ska ha rätt att överklaga beslutet att skjuta upp eller att vägra att inleda ett sekundärförfarande inom tre veckor efter det att beslutet har offentliggjorts i enlighet med artikel 20a a. [Ändr. 44]

2b. Lokala borgenärer ska ha rätt att anhålla om att den domstol där huvudförfarandet pågår ska kräva att insolvensrepresentanten i huvudförfarandet vidtar lämpliga åtgärder som är nödvändiga för att skydda de lokala borgenärernas intressen. Sådana krav kan inbegripa ett förbud mot ett avlägsnande av tillgångar från den medlemsstat där inledandet av ett sekundärförfarande har skjutits upp eller avslagits, ett uppskjutande av utdelningen av intäkter i huvudförfarandet alternativt en skyldighet för insolvensrepresentanten i huvudförfarandet att ställa säkerhet för fullgörandet av åtagandena. [Ändr. 45]

2c. Den domstol som avses i punkt 1 får utse en förvaltare med begränsade befogenheter. Förvaltaren ska se till att åtagandet fullgörs korrekt och delta i genomförandet av det, om detta är nödvändigt för att skydda de lokala borgenärernas intressen. Förvaltaren ska ha rätt att anhålla hos domstol i enlighet med punkt 2b. [Ändr. 46]

3. När beslut om att inleda sekundärförfaranden fattas ska den domstol som avses i punkt 1 inleda det förfarande enligt dess nationella lagstiftning som är det lämpligaste med hänsyn till de lokala borgenärernas intressen, oavsett huruvida några villkor rörande gäldenärens solvens är uppfyllda.

4. Förvaltaren Insolvensrepresentanten i huvudförfarandet ska omedelbart underrättas om beslutet om att inleda sekundärförfaranden sekundärförfarandet och ha rätt att överklaga detta beslut inom tre veckor efter mottagandet av denna underrättelse . I motiverade fall får den domstol som inleder ett sekundärförfarande förkorta denna period till högst en vecka efter mottagandet av underrättelsen.” .

35.

Artikel 31 ska ersättas med följande:

”Artikel 31

Samarbete och kommunikation mellan förvaltare insolvensrepresentanter

1. Förvaltaren i huvudförfarandet och förvaltarna i sekundärförfarandena Insolvensrepresentanterna i insolvensförfaranden som rör samma gäldenär ska samarbeta med varandra i den mån sådant samarbete är lämpligt i syfte att underlätta en effektiv behandling av förfarandena, inte är oförenligt med de bestämmelser som är tillämpliga på respektive förfarande och inte medför någon intressekonflikt . Detta samarbete kan vara grundat på avtal eller protokoll. [Ändr. 48]

2. Insolvensrepresentanterna ska särskilt vidta följande åtgärder:

Omedelbart meddela varandra alla upplysningar som kan vara av värde för det andra förfarandet, särskilt eventuella framsteg när det gäller anmälan och verifikation av fordringar och alla åtgärder som syftar till att undsätta eller rekonstruera gäldenären eller avsluta förfarandena, förutsatt att lämpliga åtgärder vidtas för att skydda konfidentiell information.

(b)	Undersöka möjligheten att rekonstruera gäldenären och, om möjligt, samordna utarbetande och genomförande av en rekonstruktionsplan.

(c)

Samordna avyttringen eller användningen av gäldenärens tillgångar och verksamhet; förvaltaren insolvensrepresentanten i sekundärförfarandet ska så snart som möjligt ge förvaltaren insolvensrepresentanten i huvudförfarandet möjlighet att lämna förslag om avyttring eller användning av tillgångar som ingår i sekundärförfarandet.”

36.

Följande artiklar 31a och 31b ska införas:

”Artikel 31a

Samarbete och kommunikation mellan domstolar

1. För att underlätta samordningen av primära och sekundära insolvensförfaranden som rör samma gäldenär, ska en domstol som mottagit en ansökan om att inleda insolvensförfaranden ett insolvensförfarande , eller som har inlett sådana förfaranden ett sådant förfarande , samarbeta med andra domstolar som har mottagit en ansökan om att inleda insolvensförfaranden ett insolvensförfarande eller som har inlett sådana förfaranden ett sådant förfarande , i den utsträckning som ett sådant samarbete är lämpligt i syfte att underlätta en effektiv behandling av förfarandena och inte är oförenligt med de bestämmelser som är tillämpliga på respektive förfarande. För detta ändamål får domstolarna, när så är lämpligt, utse en person eller ett organ att handla på dess deras vägnar , förutsatt att detta inte är oförenligt med de bestämmelser som är tillämpliga på förfarandena . [Ändr. 49]

2. De domstolar som avses i punkt 1 får kommunicera direkt med eller begära information eller bistånd direkt från varandra, förutsatt att denna kommunikation är kostnadsfri och respekterar parternas rättssäkerhet och informationens konfidentialitet.

3. Samarbetet får bedrivas på lämpligt sätt, däribland genom att

a)	meddela information på alla sätt som domstolen anser lämpliga,

b)	samordna förvaltningen och övervakningen av gäldenärens tillgångar och verksamheter,

c)	samordna genomförandet av utfrågningar,

d)	samordna godkännandet av protokoll.

Artikel 31b

Samarbete och kommunikation mellan förvaltare insolvensrepresentanter och domstolar

1. För att underlätta samordningen av primära och sekundära insolvensförfaranden som inleds avseende samma gäldenär gäller följande: [Ändr. 50]

a)	En förvaltare insolvensrepresentant i huvudförfaranden ska samarbeta och kommunicera med varje domstol som har mottagit en ansökan om att inleda sekundärförfaranden eller som har inlett sådana förfaranden.

b)	En förvaltare insolvensrepresentant i sekundära eller territoriella insolvensförfaranden ska samarbeta och kommunicera med den domstol som har mottagit en ansökan om att inleda sekundärförfaranden eller som har inlett sådana förfaranden.

I varje fall i den mån som sådant samarbete och sådan kommunikation är lämpliga i syfte att underlätta en samordning av förfarandena, inte är oförenliga med de bestämmelser som är tillämpliga på respektive förfaranden och inte medför någon intressekonflikt. [Ändr. 51]

2. Det samarbete som avses i punkt 1 ska genomföras med varje lämpligt medel, inklusive de som anges i artikel 31a.3, förutsatt de inte är oförenliga med de regler som gäller för respektive förfarande.”

37.

Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas av följande [i den engelska versionen ersätts ”Stay of Liquidation” med ”Stay of Proceedings” – denna ändring berör inte den svenska versionen]: ”Vilandeförklaring”

b)	[I den engelska versionen ersätts orden ”process of liquidation” med ”proceedings”. Denna ändring berör inte den svenska versionen].

38.

Artikel 34 ska ersättas med följande:

”Artikel 34

Avslutande av huvudinsolvensförfaranden och sekundära insolvensförfaranden

1. Avslutandet av huvudförfarandet ska inte hindra en fortsättning av sekundärförfaranden som fortfarande pågår vid den tidpunkten.

2. Om sekundärförfaranden ett sekundärförfarande rörande en juridisk person har inletts i den medlemsstat där denne har sitt säte och avslutandet av dessa förfaranden detta förfarande innebär upplösning av den juridiska personen, ska upplösningen den berörda juridiska personen inte hindra en fortsättning av huvudförfaranden som har inletts i en annan medlemsstat avföras ur företagsregistret förrän efter det att huvudförfarandet har avslutats .” [Ändr. 52]

39.	[I den engelska versionen ersätts ordet ”liquidation” med ”realisation”. Denna ändring berör inte den svenska versionen].

40.

Artikel 37 ska ersättas med följande:

”Artikel 37

Omvandling av det först inledda förfarandet

Förvaltaren Insolvensrepresentanten i huvudförfarandet får anmoda domstolen i en medlemsstat där ett sekundärförfarande har inletts att besluta om omvandling av sekundärförfarandet till en annan typ av insolvensförfarande som finns tillgängligt enligt lagstiftningen i den medlemsstaten.”

41.

Artikel 39 ska ersättas med följande:

”Artikel 39

Rätt att anmäla fordringar

Varje borgenär – inklusive skattemyndighet eller socialförsäkringsorgan i medlemsstaterna – som har hemvist eller säte i en annan medlemsstat än inledningsstaten (’utländsk borgenär’), har rätt att anmäla fordringar i insolvensförfarandet med hjälp av alla kommunikationsmedel, inbegripet elektroniska sådana, som godtas enligt lagstiftningen i inledningsstaten. Det är inte obligatoriskt att låta sig företrädas av en advokat eller annan jurist vid anmälan av fordringar.”

42.

Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 2 ska följande mening läggas till: ”Underrättelsen ska också inkludera en kopia av det standardformulär som avses i artikel 41 eller en länk till formuläret på Internet.”

Följande punkt ska läggas till:

”3. Den underrättelse som avses i denna artikel ska tillhandahållas på det standardformulär som ska fastställas i enlighet med det rådgivande förfarandet i artikel 45b.4 och offentliggöras på den europeiska e-juridikportalen senast den … (*12). Formuläret ska ha rubriken ”Underrättelse om insolvensförfaranden” på alla unionens officiella språk. Det ska översändas på det officiella språket eller de officiella språken i inledningsstaten eller på ett annat språk som den staten har angett att den kan godta i enlighet med artikel 41.3, om det kan antas att det språket är lättare att förstå för de utländska borgenärerna.

(*12) EUT: Vänligen för in datum: 24 månader efter det att förordningen trätt i kraft.”"

43.

Artikel 41 ska ersättas med följande:

”Artikel 41

Förfarande för att anmäla fordringar

1. Varje känd borgenär ska anmäla sina fordringar på det standardformulär som ska fastställas i enlighet med det rådgivande förfarandet i artikel 45b.4 och offentliggöras på den europeiska e-juridikportalen senast den … (*13). Formuläret ska ha rubriken ’Anmälan av fordringar’ på alla unionens officiella språk.

2. På standardformuläret ska den borgenär som avses i punkt 1 ange

a)	sitt namn och sin adress,

b)	fordringens natur,

c)	fordringsbeloppet och dag då fordran uppkom,

d)	huruvida någon borgenär hävdar förmånsrätt,

e)	huruvida säkerhetsrätt eller återtagandeförbehåll görs gällande beträffande fordran, och i så fall vilka tillgångar den åberopade rätten gäller, och

f)	huruvida kvittning begärs och huruvida det anmälda beloppet är det belopp som återstår efter kvittning.

Standardformuläret ska i förekommande fall åtföljas av kopior på verifikationer.

3. Anmälningar får lämnas in på vilket som helst av unionens officiella språk. Borgenären kan åläggas att tillhandahålla en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i inledningsstaten eller till ett annat språk som medlemsstaten har angivit att den kan godta. Varje medlemsstat ska, utöver sitt eget eller sina egna språk, ange ytterligare minst ett av unionens officiella språk som den kan godta vid anmälan av fordringar.

4. Fordringar ska anmälas inom den tidsperiod som föreskrivs enligt lagstiftningen i inledningsstaten. Om det är fråga om en utländsk borgenär ska denna period inte understiga 45 dagar från det att beslutet om att inleda ett förfarande offentliggjordes i inledningsstatens insolvensregister.

5. Om förvaltaren insolvensrepresentanten bestrider en fordran som har anmälts i enlighet med denna artikel, ska han ge borgenären möjlighet att lägga fram ytterligare bevis för fordrans existens och belopp.”

44.	Artikel 42 ska utgå.

45.

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IVA

INSOLVENS HOS MEDLEMMAR I EN KONCERN

Artikel 42a

Förvaltares Insolvensrepresentanternas skyldighet att samarbeta och lämna upplysningar till varandra

1. När ett insolvensförfarande rör två eller flera medlemmar av en koncern, ska en förvaltare insolvensrepresentant som utses inom ramen för ett förfarande rörande en koncernmedlem samarbeta med varje förvaltare insolvensrepresentant som har utsetts inom ramen för ett förfarande rörande en annan medlem av samma koncern, i den mån ett sådant samarbete är lämpligt för att främja en effektiv förvaltning av förfarandena, är förenlig med de regler som gäller för dem och inte medför någon intressekonflikt. Detta samarbete får grunda sig på avtal eller protokoll.

2. Vid utövandet av det samarbete som avses i punkt 1 ska insolvensrepresentanterna

a)	omedelbart delge varandra all information som kan vara av relevans för de andra förfarandena, under förutsättning att lämpliga åtgärder vidtas för att skydda konfidentiell information,

b)	undersöka möjligheterna till rekonstruktion av koncernen de koncernmedlemmar som är föremål för insolvensförfarandet och, om det finns sådana möjligheter, samordna förslag och förhandlingar om en samordnad rekontruktionsplan rekonstruktionsplan , [Ändr. 53]

c)	samordna förvaltningen och övervakningen av verksamheten hos de koncernmedlemmar som är föremål för insolvensförfaranden.

Insolvensrepresentanterna kan enas om att bevilja ytterligare befogenheter för den förvaltare insolvensrepresentant som utsetts i ett av förfarandena, om en sådan överenskommelse är tillåten enligt de regler som gäller för respektive förfarande.

Artikel 42b

Kommunikation och samarbete mellan domstolar

1. När ett insolvensförfarande rör två eller flera medlemmar i samma koncern ska en domstol som har mottagit en ansökan om att inleda ett förfarande beträffande en koncernmedlem, eller som har inlett ett sådant förfarande, samarbeta med varje annan domstol som har mottagit en ansökan om att inleda ett förfarande beträffande en koncernmedlem, eller som har inlett ett sådant förfarande, i den mån ett sådant samarbete är lämpligt för att underlätta en effektiv förvaltning av förfarandena och inte är oförenligt med de regler som gäller för dem. För detta ändamål får domstolarna, när så är lämpligt, utse en person eller ett organ att handla på dess deras vägnar , förutsatt att detta inte är oförenligt med de bestämmelser som är tillämpliga på förfarandena . [Ändr. 54]

2. De domstolar som avses i punkt 1 får kommunicera direkt med varandra, eller begära information eller bistånd direkt från varandra.

3. Samarbetet ska bedrivas på lämpligt sätt, däribland genom att man

a)	meddelar information på alla sätt som domstolen anser lämpliga, under förutsättning att kommunikationen är kostnadsfri och respekterar parternas processuella rättigheter och uppgifternas konfidentialitet,

b)	samordnar förvaltningen och övervakningen av koncernmedlemmarnas tillgångar och verksamhet,

c)	samordnar genomförandet av utfrågningar,

d)	samordnar godkännandet av protokoll.

Artikel 42c

Samarbete och kommunikation mellan förvaltare insolvensrepresentanter och domstolar

En förvaltare insolvensrepresentant som utses i ett insolvensförfaranden insolvensförfarande rörande en medlem av en koncern ska samarbeta och kommunicera med varje domstol som har mottagit en ansökan om att inleda ett förfarande beträffande en annan medlem av samma koncern eller som har inlett ett sådant förfarande, i den mån ett sådant samarbete är lämpligt för att underlätta en effektiv förvaltning av förfarandena och, inte är oförenligt med de regler som gäller för dem och inte medför någon intressekonflikt . Förvaltaren Insolvensrepresentanten får särskilt begära upplysningar från den domstolen om förfarandet rörande den andra koncernmedlemmen eller begära bistånd i fråga om de förfaranden det förfarande för vilka vilket han eller har blivit utsedd. [Ändr. 55]

Artikel 42d

Insolvensrepresentanternas befogenheter och vilandeförklaring

1. En förvaltare insolvensrepresentant som utses i insolvensförfaranden som inleds med avseende på en koncernmedlem ska ha rätt

a)	att bli hörd och att delta, särskilt genom att närvara vid borgenärssammanträden, i eventuella förfaranden som inletts med avseende på andra medlemmar av samma koncern, och

b)	ansöka om vilandeförklaring en period av högst två månader för för det förfarande som inletts med avseende på en annan medlem av samma koncern, [Ändr. 56]

föreslå en rekonstruktionsplan, ett ackord eller en liknande åtgärd för alla eller vissa koncernmedlemmar mot vilka ett insolvensförfarande har inletts och att introducera denna åtgärd i något av de förfaranden som har inletts med avseende på en annan koncernmedlem i enlighet med den lagstiftning som gäller för de förfarandena, och [Ändr. 57]

d)	begära sådana ytterligare processuella åtgärder enligt den lagstiftning som avses i led c som kan vara nödvändiga för att främja rekonstruktion, inbegripet omvandling av förfaranden. [Ändr. 58]

2. Den domstol som har inlett sådana ett sådant förfarande som avses i punkt 1 b ska vilandeförklara förfarandet som helhet eller delar av det om det kan styrkas insolvensrepresentanten lämnar tillräcklig bevisning för att en sådan vilandeförklaring gynnar borgenärerna i det förfarandet. En sådan vilandeförklaring får beslutas för upp till tre två månader och kan förlängas eller förnyas för en motsvarande period. Den domstol som beslutar om vilandeförklaring kan anmoda förvaltaren insolvensrepresentanten att vidta lämpliga åtgärder för att garanterna borgenärernas intressen i förfarandet. [Ändr. 59]

Artikel 42da

Inledande av samordningsförfaranden för koncerner

1. En insolvensrepresentant får väcka talan beträffande ett samordningsförfarande för en koncern i en domstol som har behörighet över insolvensförfarandet för en av medlemmarna i koncernen, under förutsättning att

a)	insolvensförfarandet avseende den koncernmedlemmen fortfarande pågår, och

b)	de koncernmedlemmar, som har platsen för sina huvudsakliga intressen i medlemsstaten för den domstol där talan om ett samordningsförfarande för en koncern väcks, utför avgörande funktioner inom koncernen.

2. Om talan väcks vid fler än en domstol om att inleda ett samordningsförfarande för en koncern, ska detta inledas i den medlemsstat där de mest avgörande funktionerna inom koncernen utförs. I detta syfte ska de domstolar vid vilka talan har väckts utbyta information och samarbeta med varandra i enlighet med artikel 42b. Om de mest avgörande funktionerna inte går att fastställa, får den domstol där talan väcktes först inleda ett samordningsförfarande för en koncern, förutsatt att villkoren för att inleda ett sådant förfarande är uppfyllda.

3. Om ett samordningsförfarande för en koncern har inletts ska insolvensrepresentanternas rätt att begära en vilandeförklaring av förfarandet i enlighet med artikel 42d.1 b bli föremål för samordnarens godkännande. Redan gällande vilandeförklaringar ska fortsätta att vara i kraft, med förbehåll för samordnarens befogenhet att begära att sådana vilandeförklaringar ska upphöra. [Ändr. 60]

Artikel 42db

Samordnarens uppgifter och rättigheter

1. Den domstol som inleder ett samordningsförfarande för en koncern ska utse en samordnare. Samordnaren ska vara oberoende av koncernens medlemmar och dessas borgenärer samt ha i uppgift att

a)	ta fram och lämna förfarandemässiga och materiella rekommendationer för ett samordnat genomförande av insolvensförfarandet,

b)	medla i tvister som uppkommer mellan två eller flera insolvensrepresentanter för koncernmedlemmar, och

lägga fram en samordningsplan för koncernen i vilken man identifierar, beskriver och rekommenderar en bred uppsättning åtgärder som lämpar sig för en integrerad strategi för att lösa koncernmedlemmarnas insolvenser. Planen kan innehålla rekommendationer om i synnerhet

i)	vilka åtgärder som ska vidtas för att återupprätta det ekonomiska resultatet och den finansiella sundheten för koncernen eller någon del av denna,

ii)	lösningar av koncerninterna tvister, särskilt när det gäller koncerninterna transaktioner och talan om ogiltighet,

iii)	avtal mellan insolvensrepresentanterna för de insolventa koncernmedlemmarna.

2. Samordnaren ska ha rätt att

a)	bli hörd och delta, särskilt genom att närvara vid borgenärers sammanträden, i ett förfarande som inleds med avseende på en medlem av koncernen,

b)	presentera och förklara en samordningsplan för en koncern som godkänts i enlighet med artikel 42dc.3,

c)	begära upplysningar från en insolvensrepresentant vilka är eller skulle kunna vara till nytta vid identifiering och framtagning av strategier och åtgärder för samordning av förfarandet, och

d)	ansöka om vilandeförklaring för en period av högst tre månader för ett förfarande som inletts med avseende på en annan medlem av koncernen samt begära att en sådan vilandeförklaring ska upphöra. [Ändr. 61]

Artikel 42dc

Domstolsgodkännande av samordningsplaner för koncerner

1. Insolvensrepresentanter som utsetts för insolvensförfaranden som skulle påverkas av genomförandet av en samordningsplan för en koncern kan lämna synpunkter på utkastet till samordningsplanen inom en period som inte får överstiga en månad och som fastställs av samordnaren vid översändandet.

2. Ett utkast till plan som lagts fram för domstolsgodkännande ska åtföljas av

a)	samordnarens redogörelse för hur punkt 1 har följts,

b)	de synpunkter som inkommit från insolvensrepresentanterna från och med tidpunkten för översändandet av utkastet till plan, och

c)	en motiverad förklaring från samordnaren om hur synpunkterna har, eller inte har, beaktats i utkastet till plan.

3. Domstolen ska godkänna planen om den är förvissad om att samordnaren har uppfyllt de formella kraven i punkt 2 och i artikel 42db.1 c. [Ändr. 62]

Artikel 42dd

Förhållandet mellan samordningsförfaranden för koncerner och insolvensförfaranden

1. När insolvensrepresentanterna genomför sina insolvensförfaranden ska de vara skyldiga att beakta rekommendationerna från samordnaren samt samordningsplanen för koncernen. Om en insolvensrepresentant avser att avvika från åtgärder eller rekommendationer som föreslås i samordningsplanen för koncernen, ska han förklara skälen till denna avvikelse vid borgenärernas sammanträde eller till varje annat organ inför vilket han är ansvarig enligt lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.

2. Om punkt 1 inte följs ska det betraktas som försummelse av insolvensrepresentantens skyldigheter enligt lagstiftningen i den berörda medlemsstaten. [Ändr. 63]

Artikel 42de

Samordnarens ansvar

Samordnaren ska fullgöra sitt uppdrag med vederbörlig omsorg. Han ska vara ansvarig gentemot konkursboet från ett insolvensförfarande som omfattas av ett samordningsförfarande för en koncern för skada som rimligen kan tillskrivas försummelse av dessa skyldigheter. Hans ansvar ska fastställas i enlighet med lagen i den medlemsstat där samordningsförfarandet inleddes. [Ändr. 64]

Artikel 42df

Kostnader

1. Domstolsavgifterna och samordnarens arvode ska fastställas i medlemsstaternas lagar.

2. Kostnaderna för samordningsförfaranden för koncerner ska bäras proportionellt av de koncernmedlemmar mot vilka ett insolvensförfarande hade inletts vid den tidpunkt då samordningsförfarandet inleddes. Den andel som ska betalas av varje enskild koncernmedlem ska beräknas utifrån medlemmens andel av värdet av de konsoliderade tillgångarna för samtliga medlemmar i den koncern mot vilken insolvensförfarandet hade inletts.” [Ändr. 65]

46.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 44a

Information om nationell insolvenslagstiftning

1. Medlemsstaterna ska, inom ramen för det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättas genom rådets beslut 2001/470/EG (*14) och i syfte att göra informationen tillgänglig för allmänheten, tillhandahålla en beskrivning av sin nationella insolvenslagstiftning och sina nationella insolvensförfaranden, i synnerhet när det gäller de frågor som anges i artikel 4.2.

2. Medlemsstaterna ska uppdatera denna information regelbundet.

(*14) Rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område (EGT L 174, 27.6.2001, s. 25).”"

47.

Artikel 45 ska ersättas med följande:

”Artikel 45

Ändringar av bilagorna

1. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter för att ändra bilagorna A och C i enlighet med det förfarande som fastställs i denna artikel och artikel 45a.

2. För att få till stånd en ändring av bilaga A ska Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de nationella bestämmelser om insolvensförfaranden som de vill få införda i bilaga A uppfyller de kriterier som anges i artikel 1 , tillsammans med en kortfattad beskrivning. Kommissionen ska undersöka huruvida de anmälda bestämmelserna uppfyller villkoren i artikel 1 och, om så är fallet, ändra bilaga A genom en delegerad akt. [Ändr. 66]

2a. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om varje väsentlig förändring som påverkar deras nationella bestämmelser om insolvensförfaranden. Kommissionen ska undersöka huruvida de ändrade bestämmelserna uppfyller villkoren i artikel 1 och, om så är fallet, ändra bilaga A genom delegerade akter.” [Ändr. 67]

48.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 45a

Delegeringens utövande

1. Befogenheten att anta delegerade akter överförs på kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenheter som avses i artikel 45 ska överförs på kommissionen på obestämd tid från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 45 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande innebär att den delegering av befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 45 ska träda i kraft om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 45b

Befogenhet att anta genomförandeakter

1. Befogenheten att anta genomförandeakter överförs på kommissionen för att skapa förutsättningar att

a)	koppla samman insolvensregister i enlighet med artikel 22a, och

b)	upprätta och i förlängningen ändra de formulär som avses i artiklarna 40 och 41.

2. När kommissionen antar eller ändrar de genomförandeakter som avses i punkt 1 ska den bistås av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.”

49.	I artikel 46 ska datumet ”1 juni 2012” ersättas med ”…..[10 år efter det att direktivet träder i kraft].”

50.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 46a

Uppgiftsskydd

1. Medlemsstaterna ska tillämpa Nationella bestämmelser som genomför direktiv 95/46/EG ska tillämpas på behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna i enlighet med denna förordning , under förutsättning att den behandling som avses i artikel 3.2 i direktiv 95/46/EG inte påverkas . [Ändr. 68]

2. Förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas på behandling av personuppgifter som utförs av kommissionen i enlighet med denna förordning.”

51.	Bilaga B ska utgå.

51a.

I bilaga C ska avsnittet DEUTSCHLAND ersättas av följande:

”DEUTSCHLAND

—	Konkursverwalter

—	Vergleichsverwalter

—	Sachwalter (nach der Vergleichsordnung)

—

Verwalter

—	Insolvenzverwalter

—	Sachwalter (nach der Insolvenzordnung)

—	Treuhänder

—	Vorläufiger Insolvenzverwalter

—	Vorläufiger Sachwalter” [Ändr.69]

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska börja tillämpas … (*15), med undantag för artikel 44a, som ska börja tillämpas … (*16).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 271, 19.9.2013, s. 55.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 februari 2014.

(3) EUT C 358, 7.12.2013, s. 15.

(4) Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EUT L 160, 30.6.2000, s. 1).

(5) EUT C , , s. .

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EUT L 324, 10.12.2007, s. 79).”

(*11) EUT: Vänligen för in datum: 36 månader efter ikraftträdandet av denna förordning.

(*13) EUT: Vänligen för in datum: 24 månader efter det att förordningen trätt i kraft.

(*15) EUT: 24 månader efter denna förordnings ikraftträdande.

(*16) EUT: 12 månader efter denna förordnings ikraftträdande.