4.9.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 291/1

Föredragande:

Mindaugas MACIULEVIČIUS

1.1

EESK understryker att klimatförändringarna är ett globalt problem. När EU och medlemsstaterna fattar beslut om EU:s bidrag till det globala klimatavtalet bör de ta hänsyn till skillnader i den politik som förs runtom i världen. De bör också beakta klimatförändringarnas effekter och möjligheterna att begränsa klimatförändringarna. EU-politiken måste lösa frågan om tryggad livsmedelsförsörjning trots växande efterfrågan, samtidigt som man bevarar konkurrenskraften för EU:s jord- och skogsbrukssektorer och stärker de lokala producenternas attraktionskraft utan att lägga onödiga bördor på jordbrukarna och skogsägarna. EU bör föregå med gott exempel när det gäller ekologiskt, socialt och miljömässigt hållbart jordbruk. EU:s politiska ram måste vara sammanhängande och konsekvent.

1.2

Det krävs ett globalt perspektiv för att inte energi- och utsläppsintensiv produktionskapacitet ska flyttas till andra delar av världen, vilket till och med skulle kunna leda till att de totala globala utsläppen ökar samtidigt som konkurrenskraften minskar för de europeiska jord- och skogsbrukssektorerna.

1.3

Beslutet att införliva markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i den politiska ramen för perioden efter 2020 skapar stor ovisshet för jordbrukssektorn och – i vissa fall – för skogsbrukssektorn. Det är fortfarande oklart om detta kommer att ha en kolreducerande effekt eller om resultatet blir att utsläppen ökar i ett antal regioner. Alla beslut måste vara vetenskapligt grundade och de bör fattas först efter en grundlig konsekvensbedömning av olika alternativ på medlemsstatsnivå.

1.4

EESK efterlyser flexibilitet när medlemsstaternas mål för minskade växthusgasutsläpp efter 2020 fastställs, särskilt i de medlemsstater där jord- eller skogsbrukets fotavtryck just nu är betydligt mindre.

1.5

Eftersom man förväntar sig en mycket positiv ekonomisk och social effekt, särskilt i form av nya arbetstillfällen i landsbygdsområdena, förordar EESK en aktiv strategi, som tar hänsyn till möjligheten till en hållbar och ekonomiskt bärkraftig tillväxt när det gäller biomassa för bioenergi, bioekonomin i allmänhet samt hållbara intensiva jordbruk, säkerställer stabila och höga extrainkomster för jordbrukarna, skogsägarna och landsbygdssamhällena samt främjar investeringar i landsbygdsområdenas infrastruktur och sociala behov.

1.6

Skogar och träprodukter kan lagra mer koldioxid. Genom aktiv skogsförvaltning och ökad användning av träprodukter kan man öka upptaget och lagringen av koldioxid. Om träprodukter ersätter konventionella produkter eller material kan man dessutom förvänta sig ytterligare substitutionseffekter.

1.7

Jord- och skogsbrukssektorerna är komplexa biologiska strukturer som vi inte förstår fullt ut. Därför bör inga stora förändringar föreslås och genomföras som tillfälliga lösningar för att nå kortsiktiga mål. Att fokusera på målen för 2020 och 2030 är alltför kortsiktigt för biologiska system. När det gäller biologiska system bör inga globala lösningar föreslås för hela EU-området, eftersom de lokala förhållandena är mycket olika och ibland oväntade.

1.8

Forskning, innovation och utveckling är de huvudsakliga drivkrafterna för en övergång till ett hållbart jord- och skogsbruk, inbegripet för bioenergi och bioekonomin, vilket ligger i linje med de klimatpolitiska målsättningarna. EESK uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att öka finansieringen till projekt på detta område och efterlyser en gemensam insats där resultaten delas mellan forskningssamfunden. Nyckeln till att lyckas med införandet av innovationer är att rådgivande organ och utbildningsorgan aktivt sprider dem till slutanvändare inom jord- och skogsbruket.

1.9

EU-politiken bör tillsammans med särskilda forsknings- och innovationsprogram och ekonomiska incitament till jordbrukare och skogsägare

1.10

EESK betonar att en civil dialog och civila initiativ som omfattar berörda parter och lokala, regionala, nationella och europeiska institutioner är det effektivaste sättet att skapa en politisk ram för jord- och skogsbrukssektorerna. Medlemsstaterna bör dela med sig av sina bästa exempel på sådant deltagande, t.ex. framgångsrika offentlig-privata partnerskap.

2.1

EESK beslutade att utarbeta detta yttrande efter en begäran från det lettiska EU-ordförandeskapet, och syftet är att lyfta fram det civila samhällets åsikter om hur man på bästa sätt ska minska växthusgasutsläppen och öka koldioxidupptaget inom jord- och skogsbrukssektorerna. Detta ska göras på ett kostnadseffektivt sätt och utan att det hindrar EU:s hållbara utveckling och konkurrenskraft.

2.2

EESK medger att konsekvenserna av EU:s klimat- och energipolitik för att utveckla jord- och skogsbrukssektorerna är komplexa. Med detta i åtanke syftar detta yttrande till att beskriva de viktigaste effekterna av EU:s nuvarande politiska ram för de två sektorerna, och vad som redan gjorts för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna. Vi vill även lyfta fram potentiella möjligheter för sektorerna, ta upp sociala aspekter och effekter på det civila samhället samt lägga fram rekommendationer om jord- och skogsbrukssektorernas roll i EU:s energi- och klimatpolitiska ram.

2.3

EU enades om sina energi- och klimatmål i 2009 års paket (1) med bindande lagstiftning, som ska se till att de så kallade 20-20-20-målen uppfylls. I den politiska ramen för 2020 fastställdes inget specifikt utsläppsmål för jordbruk eller markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

2.4

Den 22 januari 2014 offentliggjorde kommissionen ”En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020–2030” (2). De nya målen, som även fick stöd från Europeiska rådet i dess slutsatser från oktober, omfattar följande: växthusgasutsläppen ska minskas med 40 % jämfört med 1990 års nivåer, andelen förnybar energi ska uppgå till minst 27 % av energiförbrukningen och energieffektiviteten ska ökas med 27 %.

2.5

I ramen fram till 2030 föreslog kommissionen följande: ”För att se till att alla sektorer bidrar på ett kostnadseffektivt sätt till begränsningsåtgärderna bör jordbruk, markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk inbegripas i 2030 års mål för minskning av växthusgaser”.

2.6

Europeiska rådet uppmanar dessutom kommissionen ”att undersöka det bästa sättet att främja en hållbar intensifiering av livsmedelsproduktionen, samtidigt som man optimerar sektorns bidrag till att minska utsläppen av växthusgaser och koldioxidbindning, bland annat genom nybeskogning” (3).

2.7

I slutet av 2015 ska ett globalt bindande klimatskyddsavtal antas vid den 21:a partskonferensen (COP21) för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) i Paris. Avtalet måste innehålla åtaganden från länderna om att minska utsläppen och vidta anpassningsåtgärder.

2.8

Den nya Europeiska kommissionens åtgärder inom ramen för programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) och översynen av den befintliga politiken, som EESK generellt stöder, kan också vara ett bra tillfälle till att överbrygga inkonsekvenser och skapa samstämmighet inom EU:s miljöpolitik (för vatten, luft och mark) samt jord- och skogsbrukspolitik, särskilt för jord- och skogsbrukssektorerna. Det är också mycket viktigt att subsidiaritetsprincipen iakttas och att samstämmighet uppnås mellan enskilda nationella institutioner och regionala myndigheter (samstämmighet mellan nationell och regional politik).

2.9

Situationen, villkoren och strategierna för skogs- och jordbruket skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Med tanke på dessa skillnader skulle det vara svårt att hitta en lösning som passar alla. EU:s roll bör dock vara att främja och sprida bästa praxis inom skogs- och jordbruket i medlemsstaterna, samt att bidra till kompetensutveckling för beslutsfattare, lokalsamhällen, markägare, berörda industrier och forskare.

3.1

Klimatförändringarna kommer att påverka jord- och skogsbrukssektorerna i EU-regionerna på ett antal olika sätt och ha både positiva och negativa effekter. Det är osäkert hur stor denna påverkan kommer att bli i framtiden, men vi kan redan se ett antal betydande förändringar, bl.a. ändrade årliga och säsongsmässiga nederbördsmönster, extrema väderföreteelser, ändrad tillgång till vattenresurser, skadedjurs- och sjukdomsangrepp samt markförändringar. Dessa förändringar påverkar i sin tur skördarnas volym och kvalitet samt livsmedelsproduktionens stabilitet, vilket drabbar såväl jord- och skogsbrukssektorerna som konsumenterna. De leder också till större risker i landsbygdsområdena, t.ex. en ökad risk för översvämningar och skador på infrastrukturen.

3.2

När man fastställer hur utsläpp från jordbruket och markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk ska införlivas i den politiska ramen fram till 2030 är det viktigt att vara medveten om att jord- och skogsbruket fungerar som en markbunden kolreservoar, och att det i hög grad bidrar till att minska EU:s beroende av energiimport genom att tillhandahålla bioenergi. Jordbruket står för omkring 10 % av växthusgasutsläppen i EU28 och 18 % av utsläppen från den sektor som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem utan regleras av ansvarsfördelningsbeslutet. Det bör dock noteras att EU:s jordbrukssektor har minskat utsläppen av koldioxidekvivalenter med cirka 18 % sedan 1990, vilket kan jämföras med EU:s totala minskning på 17 % under samma period. Samtidigt har jordbruksproduktionen ökat.

3.3

Klimatmålen för med sig ett behov av resurs- och koldioxideffektiva jordbruksmetoder. När man fastställer kostnadseffektiva mål för sektorn måste hänsyn tas till antalet koldioxidekvivalenter per producerad enhet. Dessutom måste hänsyn tas till det globala perspektivet för att inte energi- och utsläppsintensiv produktionskapacitet ska flyttas till andra delar av världen, vilket till och med skulle kunna leda till att de totala utsläppen ökar samtidigt som konkurrenskraften minskar för de europeiska jord- och skogsbrukssektorerna.

3.4

EU:s jord- och skogsbrukssektorer är starkt beroende av fossila bränslen, vilket framför allt beror på att man använder gödselmedel och fossila bränslen till maskinerna. Framtida EU-politik bör tillsammans med särskilda forsknings- och innovationsprogram och ekonomiska incitament till jordbrukare och skogsägare

Dessutom bör man främja en hållbar jordbruksmodell med en sluten produktionscykel för att öka dessa sektorers konkurrenskraft globalt sett.

3.5

EESK välkomnar de miljöåtgärder som infördes genom den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommittén betonar dock att det finns skillnader mellan klimatförhållanden, typ av jordbruksföretag och andra särskilda förhållanden, bland annat en bristande medvetenhet i EU:s medlemsstater. När framtida åtgärder utformas måste jordbrukarna få en viss flexibilitet. Miljöskydd, jordbruksproduktion och skogsförvaltning bör integreras så att dessa faktorer på ett hållbart sätt stärker produktionskapaciteten och bidrar till effektivitet, produktivitet och innovation.

3.6

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) kommer den globala efterfrågan på livsmedel år 2050 att ha ökat med uppemot 70 %. Största delen av efterfrågan gäller proteinrika animalieprodukter. Inom EU:s jordbrukssektor ligger fokus på att göra jordbrukens resursanvändning effektivare. På så vis minskar man utsläppen per producerad enhet genom att införa hållbara metoder. Metoderna måste inbegripa en hög djurskyddsstandard och EU bör vara pådrivande för att detta ska få ett internationellt erkännande. EESK konstaterar dock att även om stora ansträngningar och investeringar görs för att minska metanutsläppen från animalieproduktionen kan ökningen av antalet djur fortfarande potentiellt öka nettoutsläppen.

3.7

Till följd av klimatförändringarnas effekter på jord- och skogsbrukssektorerna ändras också de traditionella växtodlingsområdena. EESK noterar att det behövs omfattande forskning och utveckling för att ta fram så bra, produktiva, kostnadseffektiva och hållbara metoder och växtsorter som möjligt med hänsyn till klimatförändringarna och specifika regionala och lokala jord- och skogsbruksförhållanden i Europa. Detta skulle kunna uppnås med traditionella förädlings- och selektionsmetoder, där lokala växtsorter bör prioriteras. Markens produktivitet och hållbar intensifiering är avgörande för resurseffektiviteten.

4.1

Vederbörlig uppmärksamhet måste ägnas åt både nuvarande och framtida utmaningar, men samtidigt efterlyser EESK smarta lösningar på de problem som redan har uppstått till följd av klimatförändringarna. Kommittén medger dock att de ambitiösa målen för klimat- och energipolitiken efter 2020 är en möjlighet för EU:s jord- och skogsbrukssektorer, som har en betydande roll inom den politiska ramen. EESK medger att insatserna måste vara gemensamma och aktiva från det civila samhället och myndigheter på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

4.2

De åtgärder som ska vidtas i jord- och skogsbrukssektorerna måste ha en långsiktig positiv effekt på växthusgasutsläppen och koldioxidupptaget, utifrån markanvändningsperspektiv, eftersom många av skogsbrukets åtgärder för minskade växthusgasutsläpp kan öka utsläppen på kort sikt, men sedan ha en väsentligt större positiv effekt på lång sikt. Att fokusera på målen för 2020 och 2030 är alltför kortsiktigt för biologiska system.

4.3

EESK noterar att jordbruket i Europa spelar en viktig roll, särskilt när det gäller familjejordbruk, livsmedelstrygghet, sysselsättning, social delaktighet och hållbar utveckling i landsbygdsområdena. För att skydda jordbruket bör alla beslut om att vidareutveckla sektorn som inbegriper minskade växthusgasutsläpp utvärderas noggrant, på ett övergripande sätt och med vederbörlig hänsyn till nationella frågor.

4.4

Skogarna fyller en viktig funktion för att begränsa klimatförändringarna. Man måste erkänna att deras multifunktionella karaktär tjänar ekonomiska, miljömässiga och sociala syften. EESK uppmuntrar medlemsstaterna att utarbeta nationella aktiva skogsstrategier och uppdatera befintliga nationella skogsprogram med hänsyn till principerna och målen i EU:s skogsstrategi.

4.5

De tillgängliga skogsresurserna i Europa är regionalt för närvarande större än den potentiella användningen. Efterfrågan på biomassa ökar dock i EU. Man måste främja ytterligare beskogning för att se till att det lokala utbudet är tillräckligt stort för att räcka till energibehoven, träförädlingsindustrin och bioekonomin i allmänhet. Detta skulle också främja användningen av restprodukter och avfall, såsom grenar, avverkningsrester och rundvirke med lågt värde. Man måste dock fokusera på en effektivare användning av biomassan genom att prioritera produktion av varor med högt värde och skapa förutsättningar för att dessa varor ska kunna användas i energiproduktionen i slutet av sin livscykel.

4.6

Beskogningsåtgärder ger i tillämpliga fall mycket positiva effekter. De ger inte bara minskade växthusgasutsläpp, utan också ökad biologisk mångfald och minskad vattenbrist. I regioner där vattenbrist är ett problem bör detta också övervägas som ett hållbart sätt att lösa problemet i både ekonomiskt och socialt hänseende. Ytterligare sociala fördelar kan uppnås genom att plantera skogar i tätorterna och träd utanför skogarna, t.ex. längs motorvägar.

4.7

Utvecklingen av hållbart producerad biomassa bör äga rum inom en tydligt definierad politisk ram med hänsyn till gränserna för produktion och användning, de sociala aspekterna och den biologiska mångfalden. EU måste inta en ledande roll för att bioekonomin ska vidareutvecklas på ett sätt som ger sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar.

4.8

Skogar och träprodukter kan lagra mer koldioxid. Genom aktiv skogsförvaltning och ökad användning av träprodukter kan man öka upptaget och lagringen av koldioxid. Om träprodukter ersätter konventionella produkter eller material kan man dessutom förvänta sig ytterligare substitutionseffekter.

4.9

EESK framhåller att det behövs en hållbar och aktiv skogsförvaltning som bygger på en effektiv användning av skogsprodukter samt produktivitets- och hållbarhetsinriktad skogsföryngring. Man bör dessutom överväga effektiva och vetenskapligt underbyggda riktade åtgärder, såsom dränering, föryngringsavverkning, gallring, askspridning och gödsling av förstörd mark, eftersom de ökar skogsbrukets avkastning och det potentiella koldioxidupptaget.

4.10

Det finns stora produktiva skogsområden där användningen av biomassa och en ytterligare ökning av det potentiella koldioxidupptaget begränsas av markens ekonomiska tillgänglighet. Det behövs investeringar för att bygga ut skogsinfrastrukturen och skogstekniken så att dessa resurser blir tillgängliga. Detta skulle kunna göras med hjälp av EU-fonder som stöder sammanhållningsmålen.

4.11

I de flesta EU-medlemsstaterna finns det stora markområden som för närvarande ligger i träda. Detta gäller t.ex. tidigare betesmark som inte passar för spannmål eller liknande växtodling samt odlingsmark som inte utnyttjas för att den har försämrad infrastruktur, saknar investeringar i dräneringssystem och har andra miljöbetingade begränsningar. Med hjälp av forskning och innovation skulle sådan mark kunna återföras till produktionen av traditionella jordbruks- och bioenergigrödor eller beskogas.

4.12

Användningen av hållbart producerad biomassa för energiändamål utgör ett viktigt bidrag till målen om energioberoende inom ramen för EU:s allmänna energipolitik. Den har också en mycket positiv effekt på den allmänna handelsbalansen, eftersom lokal biomassa kan användas i stället för att tredje land får betalt för importerade fossila bränslen.

4.13

EESK efterlyser ett utökat stöd till forskning och innovation inom skogsbrukssektorn för att fastställa och ge tillgång till hållbara tekniker och skogsförvaltningsmetoder, med hänsyn till utmaningar till följd av klimatförändringarna, miljömässiga skillnader mellan europeiska regioner och det ekonomiska trycket på sektorn när den försöker behålla eller öka sin konkurrenskraft.

4.14

Forsknings- och innovationsprojekt inom bioenergi bör bidra till att göra hela produktionskedjan kostnadseffektiv, hållbar och ekonomiskt lönsam, så att den i framtiden inte är beroende av europeiska eller nationella subventioner för bioenergi. I syfte att skapa lika villkor bör eventuella subventioner eller andra icke-finansiella stöd till fossil energi fasas ut.

4.15

EESK välkomnar kommissionens sektorsövergripande synsätt när den stöder bioekonomin i allmänhet och efterlyser ett fortsatt samarbete mellan kommissionens generaldirektorat för att främja hållbart producerad biomassa.

4.16

EESK betonar att ny informations- och kommunikationsteknik och kommissionens befintliga program för jord- och skogsbrukssektorerna, t.ex. Galileo, bidrar till att förbättra metoderna för hållbar produktion av råvaror inom EU. EESK efterlyser ytterligare forskning och utveckling inom detta område.

4.17

Europeiska kommissionens uppgift är att främja och uppmuntra ett enhetligt synsätt mellan de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna så att man uppnår goda resultat vid genomförandet av programmen på nationell nivå.

4.18

EESK är medveten om att mer än 220 miljoner euro fanns tillgängliga för att finansiera projekt som gällde hållbart jord- och skogsbruk inom ramen för EU:s sjunde ramprogram för forskning. Kommittén efterlyser en ännu ambitiösare satsning i Horisont 2020: ramprogrammet för forskning och innovation. EESK framhåller att forskningens framgång i slutändan beror på hur effektivt forskningsprojektens resultat förmedlas till slutanvändarna inom jord- och skogsbruket.

4.19

EESK betonar att den mest hållbara användningen av biomassa är lokal. Kommittén medger dock att bioenergimarknaden för närvarande är internationell. Man bör ta hänsyn till den särskilda situation som uppstår i länder med överproduktion av biomassa, eftersom produktionen av biomassa leder till utsläpp från sektorerna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i de exporterande länderna, och minskade utsläpp från energisektorn i de importerande länderna. Det behövs särskilda kompensationsinstrument för de exporterande länderna när man fastställer utsläppsmål för sektorerna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i EU.

5.1

Utvecklingen av EU:s landsbygdsområden är i stor utsträckning beroende av jord- och skogsbrukssektorernas livskraft. EESK betonar att den ökade användningen av hållbar biomassa och hållbart intensivt jordbruk, särskilt djurhållning, torde ha en mycket positiv primär effekt på landsbygdssamhällena när det gäller att skapa nya arbetstillfällen och generera inkomster.

5.2

EESK understryker att man lokalt också bör främja ytterligare förädling av rå biomassa eller jordbruksprodukter för att skapa produkter med högt värde, eftersom det har en mycket positiv sekundär effekt på sysselsättningen och genereringen av inkomster i landsbygdsområdena. EESK är mycket positiv till kommissionens arbete hittills när det gäller forskning och innovation för att hitta nya sätt att öka värdet för biomassa och jordbruksprodukter. EESK efterlyser ett ännu mer ambitiöst investeringsprogram för att EU ska ta ledningen inom detta område globalt.

5.3

EESK noterar att sol- och vindkraftsproduktion skapar nya och hållbara möjligheter i landsbygdsområden. Kostnaderna för sådana system blir allt lägre och deras effektivitet allt högre, men för att främja sådan energiproduktion i landsbygdsområdena behövs det incitament för jordbrukarna och landsbygdssamhällena. Decentraliserade system gör det möjligt för privatpersoner och samhällen att dela kostnaderna för och fördelarna med förnybar energi och att kartlägga möjligheter för en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan.

5.4

Kompletterande inkomster från ett hållbart intensivt jordbruk, ytterligare förädling av råvaror, produktion och ytterligare förädling av biomassa samt förnybar energiproduktion kan ge jordbrukare, skogsägare och landsbygdssamhällen stabila och höga extrainkomster. Detta främjar också – och kan vara en källa till – ytterligare offentliga eller privata investeringar i landsbygdsområdenas infrastruktur.

5.5

EESK understryker att en vidareutveckling av bioekonomin i allmänhet skulle kunna ge högkvalitativa arbetstillfällen och således skapa incitament för människor att stanna i, eller flytta till, landsbygdsområdena. På så vis skulle man kunna lösa problemet med avfolkning i dessa områden, vilket är en stor utmaning för EU.

5.6

Territoriell och social sammanhållning bör vara det viktigaste målet för all EU-politik. Alla åtgärder, även de som vidtas inom ramen för EU:s energi- och klimatpolitik, bör bidra till detta.

5.7

Den biologiska mångfalden kommer sannolikt att drabbas hårt av klimatförändringarnas direkta och indirekta effekter. Men den biologiska mångfalden är också viktig när det gäller att anpassa sig till och begränsa klimatförändringarna. EESK betonar att naturområden och naturreservat är mycket viktiga för att öka den biologiska mångfalden, och framhåller den roll som spelas av befintliga instrument för miljöskydd, t.ex. Life och Natura 2000. Dessa områden är mycket viktiga för jord- och skogsbrukssektorerna och ger stora sociala fördelar.

5.8

EESK konstaterar att många skogsägare i Europa på grund av bristande kunskaper eller resurser inte förvaltar sina skogar på ett korrekt sätt, och betonar att de genom samarbete skulle kunna förvalta marken effektivare och bättre.

5.9

Utbildning och tekniskt stöd till jordbrukare och skogsägare bör prioriteras av både EU och de nationella myndigheterna. De modeller för innovation, hållbart jordbruk och hållbart skogsbruk som tas fram inom EU-finansierade forsknings- och utvecklingsprojekt bör spridas på bred front av nationella kunskapscentrum och rådgivande organ.

5.10

Man bör ta fram enkla genomförandeinstrument för att redovisa växthusgasutsläppen inom jord- och skogsbrukssektorerna. De bör bygga på kunskaper och vetenskapliga antaganden. Kraven i EU:s energi- och klimatpolitiska ram fram till 2030 får inte leda till en överreglering av jord- och skogsbrukssektorerna eller till onödiga bördor för jordbrukare eller skogsägare. De bör också ta hänsyn till att jordbrukare och skogsägare har sitt dagliga arbete att sköta och begränsade resurser för administration.