23.7.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 242/1

Föredragande:

Jonathan PEEL

Medföredragande:

Dumitru FORNEA

1.1

Kommittén välkomnar varmt att det kommande lettiska ordförandeskapet begärt ett förberedande yttrande om den kommande tvåårsöversynen av EU:s strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien (1), och särskilt förslaget att som en av sina främsta utrikespolitiska prioriteringar arbeta för att fördjupa EU:s förbindelser med de fem centralasiatiska länderna (2) i ett effektivt partnerskap.

1.1.1

I detta sammanhang vill vi på nytt fästa uppmärksamhet på slutsatserna och rekommendationerna i kommitténs yttrande från 2011 om Centralasien (3), som fortfarande är giltiga.

1.2

Kommittén noterar att det i rådets slutsatser från den tidigare översynen konstaterades att EU:s strategi har visat sig framgångsrik och fortfarande är giltig (4). Varje försök från EU:s sida att fördjupa förbindelserna med de fem centralasiatiska länderna måste hållas på pragmatisk nivå och anpassas till de föränderliga politiska, ekonomiska och sociala förhållandena i regionen, samtidigt som man inte får bortse från viktiga mänskliga rättigheter, värderingar och principer. Man måste också om möjligt eftersträva tillräcklig flexibilitet för att underlätta utvecklingen av ömsesidigt fördelaktiga förbindelser.

1.2.1

Framför allt behöver EU inte påminnas om att det mellan dessa länder – i motsats till förhållandet i Europa – inte finns någon riktig känsla av regional samhörighet, utan länderna måste hanteras var för sig. All fördjupning eller utvidgning av EU:s engagemang i regionen kommer dessutom oundvikligen att påverka EU:s vidare förbindelser med Ryssland. EU måste ta hänsyn till befintliga maktstrukturer i regionen, och samtidigt förbehålla sig rätten att agera självständigt. Eftersom dessa fem länder ingick i f.d. Sovjetunionen, anser Ryssland att de (precis som Ukraina) är en del av Rysslands intressesfär. Följaktligen är det viktigt att denna utvärdering har samma utgångspunkt som EU:s övergripande strategi gentemot Ryssland och förbindelserna med Ryssland.

1.3

Kommittén konstaterar att Centralasien har fått ett alltmer strategiskt läge sedan 2011, särskilt mot bakgrund av krisen i Ukraina. Vi noterar också att den kinesiska inblandningen i regionen ökar exponentiellt. Regionen är därför betydelsefull för förbindelserna mellan EU och Kina och utgör en viktig möjlighet att stärka det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, särskilt genom ökat samarbete inom energi och transporter. Vi rekommenderar att detta undersöks ingående.

1.3.1

I partnerskapsstrategin framhålls energi och transporter som ett prioriterat område. Kommittén upprepar sin rekommendation från 2011 att bedömningen av möjligheterna för EU att utnyttja Centralasiens omfattande potentiella energitillgångar måste baseras på praktiska och ekonomiska överväganden. EU gör rätt i att delta i utvecklingen av energisektorn i dessa länder, inte minst eftersom deras reserver kan erbjuda Europa ytterligare och kompletterande (till skillnad från alternativa) energikällor, även om denna möjlighet är förbunden med komplicerade transit- och transportaspekter. Det kommer dock att vara viktigt att undvika eventuella missförstånd med Kina, som delar vårt intresse för att öka energiförsörjningen från Centralasien.

1.3.2

Vi rekommenderar att man använder EU:s avsevärda sakkunskap när det gäller att förbättra samarbetet för att öka energieffektiviteten och utnyttja förnybara energikällor, eftersom den outnyttjade potentialen i regionen är stor. Större regionalt samarbete med utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI) (5) är också en viktig målsättning.

1.3.3

Kommittén upprepar sin rekommendation från 2011 att Kinas och EU:s föreslagna transportkorridorer ska anpassas till varandra, inte minst i fråga om järnvägsinfrastrukturen när detta är möjligt. Vi rekommenderar också att större ansträngningar görs för att uppnå resultat vid regeringskonferensen för Traceca (6) (transportkorridoren Europa–Kaukasien–Asien) för att påskynda utvecklingen av en hållbar infrastrukturkedja och säkerställa multimodala transporter (särskilt järnvägar och vägar) genom att sammakoppla korridoren med de transeuropeiska transportnäten (TEN-T).

1.4

EU kommer emellertid inte att vinna förtroende i Centralasien genom att enbart försöka uppnå ekonomiska syften. I partnerskapsstrategin läggs även tonvikt vid mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och demokratisering. Den måste främja förtroendeskapandeskapande åtgärder inom de befintliga maktstrukturerna. Här står regionen fortfarande inför stora utmaningar på grund av den svåra övergången från planekonomi till nationell marknadsekonomi och återkommande inhemska problem med perioder av etnisk oro samt miljörelaterad och ekonomisk turbulens.

1.4.1

I partnerskapsstrategin understryks särskilt EU:s förmåga att ”erbjuda erfarenheter av regional integration som leder till politisk stabilitet och välstånd”, med särskild hänvisning till de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 eller senare. Kommittén uppmanar därför med eftertryck det lettiska ordförandeskapet att uppmuntra de övriga medlemsstaterna att utbyta erfarenheter om hanteringen av övergången från planekonomi, utvecklingen av e-förvaltning (särskilt ”e-sidenmotorvägen”) och andra former av stöd som kan tillföra ett mervärde, i synnerhet i samband med insatser för att stärka rättsstatsprincipen.

1.4.2

Rekommendationerna i kommitténs yttrande om ”Hållbara förändringar i övergångssamhällen” (7) är också viktiga här. Vi vill dessutom påpeka att företag och fackföreningar, både var för sig och i egenskap av arbetsmarknadsparter, har en viktig roll att spela genom att använda sina befintliga kontakter och inte minst uppmuntra de centralasiatiska regeringarna att i större utsträckning lyfta fram den positiva roll som det civila samhället spelar. För att främja detta och även främja investeringar rekommenderar vi att en delegation från EESK besöker Centralasien så snart som möjligt.

1.4.3

Kommittén är särskilt oroad över att mandatet för EU:s särskilda representant inte har förlängts, och rekommenderar starkt att denna tjänst återupptas så snart som möjligt.

1.5

Ungdoms- och utbildningsfrågorna är särskilt viktiga. Kommittén ser positivt på det reviderade och eftertraktade EU Erasmus+-programmet, som bidrar till att främja fördjupade förbindelser inom utbildningen och rörlighet på eftergymnasial nivå, helst i kombination med viseringslättnader och avgiftsbefrielser för regionens mest begåvade studenter.

1.5.1

Hälften av befolkningen i Centralasien är under 25. Gymnasieutbildningen är därför minst lika viktig som den eftergymnasiala. Kommittén efterlyser ökad EU-verksamhet och mer EU-stöd på det här området, inte minst genom tillhandahållande av läroböcker (där det råder brist på högstadie- och gymnasienivå) och mer EU-information på lokala språk. Ökat stöd till lärare, eventuellt som en del av ett bredare program för landsbygdsutveckling, och en utvidgning av arbetet för att engagera föräldrar bör också beaktas. Att öka den allmänna utbildningsnivån bör även bidra till att motverka radikalisering bland unga lokalt.

1.5.2

Kommittén rekommenderar både större tonvikt på stöd för undervisning i naturvetenskap i Centralasien, där det historiskt sett har varit viktigt och där det i synnerhet har förekommit kontakter med de baltiska staterna, och på tillhandahållande av en förstärkt medienärvaro i regionen genom europeiska tv- och radionät, t.ex. Euronews och Euranet, med program på lokala språk.

1.6

Men kommittén är övertygad om att de mänskliga rättigheterna bäst kan främjas genom att man utvecklar och stöder kontakter med det lokala civila samhället och ökar dess kapacitet att utvecklas till en effektiv partner och samtalspartner till regeringarna, vilket även skulle stärka rättsstatsprincipen och ett oberoende rättsväsen.

1.6.1

Det är alltjämt av största vikt att främja opartisk offentlig förvaltning och en större roll för det lokala civila samhället, särskilt som det knappt finns någon egentlig tradition på dessa områden. EU:s engagemang för det lokala civila samhället på ett bredare och djupare plan som en del av dialogen om mänskliga rättigheter är viktigt och måste stärkas, inte minst genom ökad användning av internet och relevanta webbplatser.

1.6.2

Ett av de första resultaten av EU:s strategi för Centralasien 2007 var inrättandet av EU-dialogen om mänskliga rättigheter. I genomsnitt har ungefär sex omgångar av sådana dialoger genomförts med varje land. Kommittén välkomnar varmt Europeiska utrikestjänstens informationsmöten för det civila samhällets organisationer i Bryssel, men efterlyser många fler möten med centralasiatiska icke-statliga organisationer på fältet. Sådana möten förefaller ha hållits endast på ad hoc-basis, och i de flesta fall endast före dialogen, och har inte alltid behandlat de frågor som det civila samhällets organisationer anser vara viktigast.

1.6.3

Kommittén beklagar att de traditionella lokalt förankrade initiativen och självhjälpsgrupperna på landsbygden (s.k. hashar eller ashar), som är djupt rotade i Centralasien, både bland nomadiserande och bofasta befolkningsgrupper, hittills har förbisetts av EU, som endast tycks tillhandahålla finansiering till väletablerade professionella icke-statliga organisationer. Detta måste snarast rättas till.

1.7

I det här yttrandet finns inte tillräckligt med utrymme att lämna synpunkter på många specifika aspekter som omfattas av partnerskapsstrategin, men miljömässig hållbarhet och vattenfrågor är fortfarande mycket viktiga områden. Kommittén efterlyser större tonvikt vid energieffektivitet, livsmedelsförsörjningstrygghet och livsmedelssäkerhet, men framför allt vatteneffektivitet, och vi efterlyser samlade insatser för att minska det extremt stora slöseriet med vatten. Vatten är en livsnödvändig vara i regionen och bör utgöra grunden för allt stöd som EU kan ge till det lokala jordbruket.

1.7.1

Kommittén upprepar sin rekommendation från 2011 om de närliggande men svåra frågorna om tryggad livsmedels-, vatten- och energiförsörjning. Vi uppmanar åter EU att spela en mer framträdande roll när det gäller att uppmuntra de fem länderna att samarbeta i syfte att ta ett helhetsgrepp på dessa problem, inte minst på grund av de praktiska erfarenheter som EU redan har av att hjälpa andra på detta område, och när det gäller att främja större ömsesidig handel med jordbruksprodukter.

2.1

Det kommande lettiska ordförandeskapet har gjort fördjupade EU-förbindelser med de fem centralasiatiska länderna till en av sina främsta utrikespolitiska prioriteringar. I början av 2015 kommer rådet att anta slutsatser i anslutning till Europeiska utrikestjänstens tvåårsöversyn av EU:s strategi för Centralasien. Kommittén har uppmanats att framför allt behandla viktiga frågor till följd av den nuvarande geopolitiska och strategiska situationen, särskilt om det finns en klar potential att utveckla ett verkligt partnerskap mellan EU och de centralasiatiska länderna.

2.1.1

Dessa frågor omfattar bland annat följande områden: säkerhet, utbildning, energi, transporter, miljö, inklusive landsbygdsutveckling, de bredare aspekterna av hållbar utveckling, företagsklimatet, inklusive små och medelstora företag, samt handel och investeringar.

2.1.2

Det är inte nödvändigt att upprepa flera av bakgrundsfaktorerna i yttrandet från 2011 här. Det är dock viktigt att komma ihåg att även om de fem länderna täcker ett mycket stort område, så är den totala befolkningen (2013) endast omkring 66 miljoner. Dessa relativt nya stater håller fortfarande på att ta form. De blev självständiga först 1991, efter Sovjetunionens sönderfall, och ingen av dem hade sedan tidigare någon nationell befrielserörelse. De flesta av länderna har spända relationer med sina grannar, inte minst på grund av att gränserna ofta inte överensstämmer med de etniska gränserna, och detta kan övergå i våld. Det lilla känsla av sammanhållning som finns kvar kan dock också vara en negativ faktor, eftersom den är en påminnelse om Sovjettiden. Svåra utmaningar kvarstår även på grund av den svåra övergången till nationella marknadsorienterade ekonomier. Den styrande elitens tankesätt har inte heller förändrats mycket: den gamla sovjetiska nomenklaturan har omvandlats till oligarkiska, klan- eller familjebaserade byråkratier.

2.1.3

De fem länderna befinner sig också i mycket olika utvecklingsstadier. Kazakstan håller på att utvecklas till en nyckelaktör i regionen, vars förbindelser med EU utvecklas starkt. Kirgizistan och Tadzjikistan är mycket fattigare länder, men relativt öppna och med ett visst deltagande av det civila samhället. EU:s förbindelser med Uzbekistan tilltar också, medan Turkmenistan är fortfarande det mest slutna landet i regionen, och saknar i praktiken ett oberoende civilt samhälle.

3.1

Trots sin ogästvänliga terräng har Centralasiens betydelse som strategisk knutpunkt ökat sedan 2011. Läget gör också att regionen är mycket beroende av grannländerna för transportvägar till internationella marknader.

3.1.1

Det ryska inflytandet är starkt och har blivit föremål för ännu större regional och internationell uppmärksamhet efter krisen i Ukraina och Rysslands avvisande av internationella fördrag. Rysslands president uppfattas allmänt vilja återupprätta sitt lands forna inflytelsesfärer. Detta leder i sin tur till en växande oro för en återgång till det kalla krigets dagar och en ökning av det potentiella hotet, inte bara mot andra f.d. Sovjetrepubliker, utan även mot vidare intressen. Det är också viktigt att inte underskatta den framträdande roll som Rysslands ”mjuka makt” har via radio och tv, och som underlättas av att ryska är huvudspråk i regionen och av att en hög andel migranter från regionen nu arbetar i Ryssland.

3.1.2

Framför allt har omvärldens fokus och uppmärksamhet på energin (och naturresurserna) i regionen ökat, även om den kinesiska närvaron redan var mycket omfattande. Därtill skulle utsikten till ett slut på kriget i Afghanistan och ett minskat engagemang från Förenta staternas sida i regionen kunna ge bränsle åt den militanta islamismen, och framväxten av den så kallade Islamiska staten.

3.2

Många betraktar Centralasien som det främsta forumet för den pånyttfödda kinesisk-ryska rivaliteten, med EU som åskådare. Den finansiella krisen 2008 gjorde att Kina gick framåt på bekostnad av Ryssland. På energiområdet har de två länderna haft ett komplicerat förhållande, och genom att spela en mer aktiv roll i Centralasien har Kina i praktiken utmanat den ryska dominansen i regionen. Detta kan i sinom tid vara tillräckligt för att få Ryssland att börja sträva efter närmare förbindelser med EU, trots de nuvarande spänningarna. För sin del har Kina (liksom Indien) har varit påtagligt tyst om krisen i Ukraina, och många har inte helt accepterat den europeiska oron.

3.2.1

Kina är också den drivande kraften bakom Shanghai Cooperation Organisation (SCO), som inbegriper Centralasien, Ryssland och Iran. Organisationen, som ursprungligen inrättades för att lösa gränskonflikter, har hjälpt Kina att främja och stärka sin ställning i de nya staterna och i Xinjiang, på Kinas sida om gränsen. För Ryssland har SCO varit viktig för att upprätthålla landets inflytande gentemot Kinas, men den är också en gemensam grund för att diskutera säkerhetsfrågor, däribland terrorism, extremism och separatism (de ”tre onda krafterna”).

3.2.2

Kinas växande roll i regionen blev tydlig 2013 när president Xi drog igång sitt ”Sidenvägens ekonomiska band”, med stöd av en fond på 16,3 miljarder US-dollar, som syftar till att upprätta närmare förbindelser med Europa men också länderna ”på vägen” dit. Kinas ekonomiska aktiviteter i regionen har sporrats av dess behov av energi; man har byggt vägar och rörledningar och gjort omfattande investeringar i framför allt gas från Turkmenistan, förmodligen över den nivå som landet för närvarande klarar av att utvinna, men i samklang med dess enorma resurser. Rysslands nyhetsbyrå ”Novosti” har rapporterat (8) att Ryssland har erbjudit Tadzjikistan 6,7 miljoner US-dollar i stöd till omstrukturering på landsbygden, och en tadzjikistansk minister berättade senare för Financial Times att Kina kommer att investera minst 6 miljarder US-dollar i landet fram till 2017 (nästan 70 % av Tadzjikistans BNP för 2013 och över 40 gånger dess årliga utländska direktinvesteringar (9)).

3.2.3

Precis som i Afrika inbegriper Kinas engagemang en massimport av kinesisk arbetskraft och civilingenjörskompetens, vilket har orsakat en viss impopularitet i Tadzjikistan, som kanske förvärras av frånvaron av den stora mängd tadzjikistanska män som arbetar i Ryssland.

3.3

Den 1 januari 2015 kommer den Euroasiatiska ekonomiska unionen att inrättas, under Rysslands ledning och framvuxen ur den tidigare tullunionen. Kazakstan kommer att delta, och med största sannolikhet även Kirgizistan, även om detta kan orsaka problem för dess blomstrande handel som mellanhand för exporten från Kina. Tadzjikistan kanske också bli tvunget att ansluta sig, inte minst eftersom 52 % av dess BNP består av penningförsändelser från tadzjikistanier som arbetar i Ryssland. Precis som tidigare är dock både Uzbekistan och Turkmenistan är mer tveksamma till att återuppta förbindelserna med Ryssland.

3.3.1

Kazakstan betraktar dock denna union som i huvudsak ekonomisk snarare än politisk. Man är angelägen om att bibehålla en jämvikt mellan olika utländska intressen i landet. Kazakstan vill gärna parafera sitt nyligen ingångna fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtal med EU så snart som möjligt, och har som första centralasiatiska land blivit medlem i Asien–Europa-mötet (Asem) (10). Det är beklagligt att Kazakstans ansökan till WTO inte behandlades färdigt vid WTO:s ministermöte 2013, vilket många skyller på de förseningar som orsakades av dess stora euroasiatiska grannland.

3.4

Även om islamistiska militanta rörelser är ett randfenomen (religiös fanatism var en viktig faktor i inbördeskriget i Tadzjikistan under 1990-talet), har varje regim bedrivit en aggressiv sekularistisk politik, vilket är kontraproduktivt med tanke på den ökande efterfrågan på muslimsk utbildning, även från kvinnor. Majoriteten av befolkningen är sunnimuslimer, och kombattanter från regionen har påträffats i Syrien. Iran är intresserat av att stärka sina band med regionen, inte bara när det gäller transport- och energiinfrastruktur (och kopplingar till Kina), utan också i fråga om kultur och språk. Tadzjikistanierna och stora delar av befolkningen i Uzbekistan (t.ex. i Samarkand och Buchara) talar persiska. Turkiska språk hör till de viktigaste lokala huvudspråken och Turkiet också har viktiga intressen i regionen.

4.1

I kommitténs yttrande från 2011 konstaterade vi att EU hade en relativt svag roll i regionen. EU inledde sin egen strategi för Centralasien i juli 2007, och det är nu dags att göra den återkommande översynen av denna strategi. Även om handelsvolymerna är låga är EU en viktig handelspartner för alla länderna, särskilt Kazakstan. Under 2013 stod EU för 38 % av den totala handeln i Kazakstan, som mottagare av två tredjedelar av landets export (främst energi). EU:s totala import från regionen uppgick dock endast till 24,9 miljarder euro och exporten till 10,6 miljarder euro eller 1 % av EU:s totala handel.

4.1.1

Alla möjligheter måste utnyttjas för att öka handeln med och investeringarna i varje land, och att utveckla arbetsmarknadsparternas roll och verksamhet såsom viktiga aktörer i det civila samhället.

4.1.2

Kirgizistan är berättigat till förmåner inom det allmänna preferenssystemet (GSP) (11), men Uzbekistan och Tadzjikistan har ännu inte ansökt om GSP plus, utan tvekan på grund av villkoren. 2016 kommer Turkmenistan att förlora sin rätt till GSP på grund av landets omklassificering som ”medelinkomstland”. Eftersom endast Kirgizistan och Tadzjikistan är medlemmar i WTO, kan frihandelsavtal, särskilt i linje med dem som EU har ingått med Ukraina, Georgien och Moldavien, inte komma i fråga. Trots det måste EU, där så är möjligt, i mycket högre grad beakta Centralasien i samband med sina strategier för det östliga partnerskapet och Svartahavsregionen.

4.2

Centralasien erbjuder en viktig möjlighet att stärka det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina genom ökat samarbete, särskilt inom energi och transporter. Denna fråga måste undersökas grundligt eftersom båda parter strävar efter att öka sin energiförsörjning från regionen.

4.2.1

Med tanke på de enorma kolväteresurserna i Centralasien, särskilt naturgas, anses dessa målsättningar inte stå i skarp konkurrens med varandra i nuläget. Befolkningsökning och ekonomisk tillväxt i regionen kommer naturligtvis att öka de interna energibehoven, men här finns det också fortfarande en betydande outnyttjad potential att förbättra energieffektiviteten och utnyttja förnybara energikällor. Det finns väldigt starka skäl att förbättra samarbetet på dessa områden, eftersom EU har utvecklat en betydande politisk expertis och en stark och hållbar energiindustri, liksom att bredda samarbetet i regionen med utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI) (12), som medför större insyn i statsinkomsterna från energikällor och stärker det civila samhällets roll.

4.3

För EU:s del är Traceca fortfarande ett viktigt initiativ. Det är ett internationellt program för att stärka ekonomiska band samt handels- och transportförbindelser från Svartahavsbäckenet till södra Kaukasus och Centralasien på grundval av befintliga transportsystem, genom politisk vilja och gemensam strävan hos de 13 medlemsstaterna, inklusive berörda f.d. sovjetiska och centralasiatiska länder (förutom Turkmenistan), Turkiet, Bulgarien och Rumänien.

4.3.1

Att bygga en modern och driftskompatibel strategisk väg- och järnvägsinfrastruktur längs Sidenvägen är av grundläggande intresse för Kina, EU och Ryssland. En lyckad integration av denna region med hjälp av modern och tillförlitlig infrastruktur bör ge stora möjligheter, inte bara till ökad regional ekonomisk integration utan även till att främja rörligheten för personer och till multikulturellt utbyte, vilket i sin tur leder till bättre förutsättningar för att kunna främja rättsstatsprincipen och demokratin. Kommittén välkomnar därför det lettiska ordförandeskapets särskilda tonvikt på utveckling av multimodala transportförbindelser i Eurasien.

4.4

Kazakstan har enorma naturtillgångar och fossila bränslereserver som till stora delar är orörda. Landets gruvindustri utnyttjar dock inte på långt när sin fulla produktionspotential (13). Kazakstan och Uzbekistan har rika olje- och gasfyndigheter, och Turkmenistan ensamt innehar mer än 9 % av naturgasreserverna i världen (14). Å andra sidan har Kirgizistan och Tadzjikistan ännu inte utvecklat sin vattenkraftspotential eller sina värdefulla mineralfyndigheter (15). Uzbekistan och Turkmenistan är bland världens tio största bomullsproducerande länder, trots att de saknar tillräckliga vattenresurser för denna mycket vattenkrävande gröda.

4.5

EU kommer emellertid inte att vinna något större förtroende i Centralasien genom att enbart försöka uppnå sina ekonomiska mål. En tredjedel av befolkningen i Kirgizistan och Tadzjikistan lever under fattigdomsgränsen. I Kirgizistan är mer än två tredjedelar av den arbetsföra befolkningen sysselsatt inom den informella sektorn. Över en miljon tadzjikistanier och hälften så många kirgizistanier arbetar utomlands, många av dem i Ryssland eller Kazakstan, inte minst på grund av ungdomsarbetslösheten i hemlandet. Trots rättslig jämställdhet finns det fortfarande en snedfördelning av lönerna mellan könen, vilket delvis beror på låga sysselsättningsnivåer för kvinnor, som dessutom innehar låglöneyrken. Kvinnor står också inför minskande utbildningsmöjligheter.

4.6

Det här yttrandet innehåller därför en rad viktiga rekommendationer som omfattar energi- och vatteneffektivitet, livsmedelsförsörjning (som fortfarande är en central fråga i Tadzjikistan), samt vatten- och energiförsörjning. Rekommendationerna upprepar det som framfördes i yttrandet från 2011.

5.1

En grundläggande övertygelse inom EESK är att ett de bästa sätten för EU att vara effektiv är att utveckla kontakter med det lokala civila samhället. Det är också viktigt att detta sker på ett positivt sätt, inte minst för att försöka motverka ökad oro bland regeringarna i området vad gäller det civila samhällets roll (16). Främjande av mer omfattande ungdomskontakter och utbyte bör bidra till detta. Kommittén välkomnar varmt att man i Centralasien i så stor utsträckning har sökt stöd inom ramen för EU:s utvidgade program Erasmus+ för att främja fördjupade förbindelser och rörlighet på eftergymnasial nivå, helst med komplement i form av viseringslättnader och avgiftsbefrielser för regionens mest begåvade studenter.

5.1.1

Gymnasieutbildning är ett annat viktigt område där EU kan öka sin verksamhet och sitt stöd, till exempel genom att tillhandahålla bredare information om EU på de lokala språken, och söka göra föräldrarna mer delaktiga. I vissa länder håller utbildningssystemen på att försämras, det råder brist på läroböcker på gymnasienivå och en god utbildning ses ofta som något förbehållet eliten, inte minst på grund av de höga universitetskostnaderna. Att investera i åtgärder som gynnar lärare på gräsrotsnivå kan också vara till nytta, eventuellt som en del av en bredare landsbygdsutveckling. En förstärkt medienärvaro i regionen genom Europeiska radio- och tv-nätverk, t.ex. Euronews och Euranet, med program på lokala språk, bör också allvarligt övervägas.

5.2

I sitt yttrande från 2011 tog kommittén upp den roll som det bredare organiserade civila samhället har i Centralasien och den verksamhet som bedrivs. Situationen tycks tyvärr inte ha förbättrats markant i något av de fem länderna sedan dess. Regeringarnas ökade farhågor har lett till ett ökat tryck på icke-statliga organisationer, medier och oppositionsmedlemmar. I Kazakstan ledde protester bland oljearbetare i slutet av 2011 till 14 döda och många sårade. Detta gjorde att regeringarnas misstro mot fackföreningarna ökade, att oppositionsledare fängslades och att förbud mot flera medier infördes.

5.2.1

Kirgizistan och Kazakstan, som är länder med ett livskraftigare civilt samhälle, sökte skärpa greppet om internationella icke-statliga organisationer. Kazakstan inledde en undersökning av erfarenheterna från ”andra länder” (dvs. Ryssland), medan kirgiziska parlamentsledamöter återupptog ett lagförslag som inspirerats av denna lagstiftning.

5.3

Yttrandet från 2011 tog även särskilt upp de traditionella, på landsbygden mer förekommande, formerna för samhällsföreningar/självhjälpsorganisationer – hashar eller ashar – (t.ex. för att förbättra samhällsinfrastrukturen), som är djupt rotade i både nomadiserade och fast bebodda områden i Centralasien. Efter det socialistiska systemets kollaps återuppstod dessa former under 1990-talet, i synnerhet på det sociala området. Även om ashar vanligtvis inte har några formella strukturer har vissa institutionaliserats och registrerats som icke-statliga organisationer. För internationella givare erbjuder dessa grupper en grund för projekt som erbjuder möjligheter för landsbygdssamhällen.

5.3.1

Vi beklagar att EU har en tendens att endast finansiera väletablerade icke-statliga organisationer, men noterar att hashar eller ashar är helt beroende av försovjetiska traditioner som ofta är oförenliga med givarnas värderingar, inte minst när besluten fattas av aksakals (”vise äldre”). När de bedömer att ett projekt är onödigt följs detta beslut strikt av gemenskapen, vilket hämmar genomförandet.

5.4

EU:s strategi för Centralasien under 2007 följdes av inrättandet av EU-dialogen om mänskliga rättigheter, och sex omgångar av sådana dialoger har sedan dess genomförts med de flesta länder (åtta med Uzbekistan, fem med Kirgizistan).

5.4.1

Före och efter varje dialogomgång håller Europeiska utrikestjänsten informationsmöten för det civila samhällets organisationer i Bryssel. Möten med centralasiatiska icke-statliga organisationer på fältet har dock endast hållits på ad hoc-basis, i de flesta fall före dialogen. Dessa lokala seminarier erbjuder ett forum där det civila samhället i EU och Centralasien kan diskutera landsspecifika människorättsfrågor med EU-företrädare och regeringstjänstemän, som tillsammans bestämmer dagordningen. De rekommendationer som det civila samhället utarbetar vid dessa seminarier måste införlivas fullt ut i dialogerna om mänskliga rättigheter.

5.4.2

Relevansen och effekten av människorättsdialogerna och de åtföljande seminarierna för det civila samhället varierar. Endast i Kirgizistan och Tadzjikistan har seminarierna fått någon betydelse för den faktiska människorättssituationen och för dialogen med regeringarna, och följts av några konkreta lagstiftningsändringar (17), särskilt avseende användningen av tortyr. I båda fallen spelade de dialoger som EU tog initiativ till en kompletterande och underlättande roll, eftersom frågorna tidigare hade tagits upp inom olika FN-forum. Tyvärr har effekterna varit mycket begränsade på annat håll, med bara ett seminarium om det civila samhället som hölls i Uzbekistan 2008, och inte ett enda i Turkmenistan.

5.4.3

Det civila samhället i Kazakstan fick dock inte delta vid urvalet av ämnen för 2011 års seminarium för det civila samhället, som omfattade funktionshindrades rättigheter och jämställdhetsfrågor, men inte den pågående oljearbetarstrejken i västra Kazakstan. 2012 års seminarium var inriktat på ”Det civila samhällets bidrag till reformer av rättsväsendet i Kazakstan”, men den kazakstanska regeringen ägnade inte evenemanget något intresse, och det framgår inte heller huruvida rekommendationerna sedan införlivades i dialogerna om mänskliga rättigheter.

5.5

De fem länderna har mycket gemensamt när det gäller arbetsmarknadsfrågor trots att deras ekonomiska situationer skiljer sig åt: Anständiga arbetsvillkor saknas i hela regionen, den informella ekonomin spelar en betydande roll och korruptionsnivån är hög – ett klimat som inte gynnar föreningsfrihet.

5.5.1

I varje land finns det restriktiva rättsliga bestämmelser som påverkar arbetsmarknadskonflikter och framför allt strejkrätten. Regeringarna blandar sig ofta i föreningarnas verksamhet, särskilt genom att gynna kandidater till befattningar inom fackförbunden och genom att införa rättsliga begränsningar av fackföreningarnas strukturer, förfaranden och verksamhet. En ny lag i Kazakstan kan leda till fackligt monopol, såsom redan är fallet i Tadzjikistan och Uzbekistan. Systemen för social dialog på nationell nivå (trepartsdialog) domineras starkt av staten: Arbetsmarknadsparterna har främst en rådgivande roll och fackföreningsledarna är nära knutna till myndigheterna.

5.5.2

I yttrandet från 2011 studerade man ingående situationen när det gäller ILO:s grundläggande konventioner. Under många år har Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan samarbetat med ILO, inte minst i fråga om de nationella programmen för anständigt arbete, som Uzbekistan undertecknade i april 2014. ILO:s internationella program för att avskaffa barnarbete fungerar i synnerhet i Kirgizistan och Tadzjikistan, samtidigt som EU också har erkänt de positiva steg som tagits i Uzbekistan i denna fråga (18). Ett fullständigt genomförande av dessa konventioner är fortfarande ett viktigt mål.