16.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 451/81

Föredragande:

Jan Simons

1.1

På grund av att vissa punkter i det gällande direktivet har tolkats på olika sätt stöder Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) beslutet att lägga fram en förordning med artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund.

1.2

EESK välkomnar att förslaget till förordning ligger i linje med direktiv 2000/9/EG, som ska anpassas till det s.k. varupaketet från 2008, särskilt till beslut nr 768/2008/EG, som kommittén redan har yttrat sig positivt om.

1.3

EESK framhåller att man noggrant bör kontrollera terminologin, särskilt i den tyska versionen, och definitionerna samt överföringen av odiskutabelt välfungerande delar från det gällande direktivet liksom delar som följer av detta direktiv.

1.4

Kommittén har noterat alltför många brister för att kunna ta upp dem här i slutsatserna. Vi hänvisar i detta avseende särskilt till punkt 4.2 och framåt samt till avsnitt 5, där även förslag till lösningar presenteras.

2.1

EESK lade redan 1994 fram ett yttrande (1) om Europeiska kommissionens förslag till direktiv om linbaneanläggningar för persontransport. I detta stödde EESK kommissionen i synnerhet när det gällde målet att säkerställa en samordning mellan medlemsstaternas insatser och en grundläggande övervakning i hela EU, i syfte att uppnå och bibehålla en hög säkerhetsnivå och därmed minska risken för framtida olyckor.

2.2

Målet var också att skapa en bredare och mer konkurrenskraftig industri som kan hävda sig bättre på världsmarknaden. Eftersom de flesta av tillverkarna på världsmarknaden kommer från Europa måste alla säljfrämjande åtgärder utformas på ett välbetänkt och praktiskt genomförbart sätt.

2.3

Bruket av linbaneanläggningar förknippas särskilt med turism, framför allt i bergstrakter, vilken spelar en väsentlig roll för dessa regioners ekonomi och även får allt större betydelse för medlemsstaternas handelsbalans (2).

2.4

Medlemsstaterna har under uppförandet, idrifttagandet och driften ansvaret för att säkerheten i linbaneanläggningar säkerställs. De ska dessutom tillsammans med de behöriga myndigheterna ansvara för markrätt, fysisk planering och miljöskydd. I de nationella lagstiftningarna förekommer avsevärda skillnader till följd av teknik som är speciell för den nationella industrin samt i fråga om regional praxis och regionalt kunnande. Det föreskrivs särskild dimensionering, särskilda anordningar och särskilda kännetecken. Detta tvingar tillverkarna att anpassa sina produkter för varje marknad och motverkar utbudet av standardlösningar.

2.5

De grundläggande hälso- och säkerhetskraven måste uppfyllas för att garantera att linbaneanläggningar är säkra. Dessa krav bör tillämpas med omdöme, så att hänsyn tas till den tekniska utvecklingsnivån vid utsläppandet på marknaden, vid idrifttagandet och vid användningen samt till tekniska och ekonomiska krav.

2.6

Linbaneanläggningar kan dessutom vara gränsöverskridande, vilket gör att färdigställandet av en anläggning försvåras av motstridiga nationella föreskrifter.

2.7

Lagstiftning på området infördes dock först år 2000. Direktiv 2000/9/EG om linbaneanläggningar för persontransport (3) antogs den 20 mars 2000 och trädde i kraft den 3 maj 2002. De viktigaste typerna av linbaneanläggningar som omfattas av direktiv 2000/9/EG är bergbanor, gondolbanor, löstagbara stolliftar, fasta stolliftar, pendellinbanor, funitelliftar, kombinerade anläggningar (bestående av flera typer av linbanor, t.ex. gondolbanor och stolliftar) samt släpliftar.

2.8

I dag, drygt tio år senare, krävs det av olika anledningar en översyn av lagstiftningen om linbaneanläggningar.

3.1

Förslaget syftar till att ersätta direktiv 2000/9/EG med en förordning och anpassa detta direktiv till det s.k. varupaketet, som antogs 2008, särskilt till beslut nr 768/2008/EG.

3.1.1

I beslut nr 768/2008/EG fastställs en gemensam ram för EU-lagstiftningen om harmonisering med avseende på produkter. Den består av bestämmelser som ofta förekommer i EU-lagstiftningen om produkter (t.ex. definitioner, de ekonomiska aktörernas skyldigheter, anmälda organ och skyddsmekanismer). Dessa gemensamma bestämmelser har skärpts för att få till stånd en effektivare tillämpning och efterlevnad av direktiven. Nya komponenter som är viktiga för ökad produktsäkerhet på marknaden har införts, t.ex. skyldigheter för importörer.

3.1.2

Syftet med förslaget är även att åtgärda vissa problem som uppstått i samband med genomförandet av direktiv 2000/9/EG. Myndigheter, anmälda organ och tillverkare har haft skilda uppfattningar om huruvida vissa typer av anläggningar omfattas av direktiv 2000/9/EG och därmed måste tillverkas och certifieras i enlighet med direktivets krav och förfaranden.

3.1.3

Det har också funnits skilda uppfattningar om huruvida viss utrustning bör betraktas som delsystem, infrastruktur eller säkerhetskomponent.

3.1.4

Direktivet anger inte heller vilken typ av förfarande för bedömning av överensstämmelse som ska tillämpas på delsystem.

3.2

De skilda tillvägagångssätten har medfört att marknaden har snedvridits och de ekonomiska aktörerna behandlats på olika sätt. De som tillverkar och ansvarar för driften av de berörda anläggningarna var tvungna att modifiera utrustningen eller låta den genomgå ytterligare certifiering, vilket medfört extra kostnader och förseningar av godkännandet och driften av dessa anläggningar.

3.3

Den föreslagna förordningen syftar därför till att skapa ett tydligare rättsläge när det gäller tillämpningsområdet för direktiv 2000/9/EG och därmed till att förbättra genomförandet av de relevanta rättsliga bestämmelserna.

3.4

Direktiv 2000/9/EG innehåller dessutom bestämmelser om bedömning av överensstämmelse för delsystem. Det fastställs dock inte något konkret förfarande som tillverkaren och det anmälda organet ska följa, och det ger inte heller tillverkarna möjlighet att välja mellan de olika förfaranden för bedömning av överensstämmelse som är tillgängliga för säkerhetskomponenter. Genom den föreslagna förordningen anpassas således de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som finns för delsystem till de förfaranden som redan tillämpas för säkerhetskomponenter och som bygger på de moduler för bedömning av överensstämmelse som anges i beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter. Samtidigt föreskrivs också att CE-märkning ska anbringas för att visa att bestämmelserna i direktivet följs, i enlighet med det befintliga systemet för säkerhetskomponenter.

3.5

I förslaget beaktas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering (4). I förslaget ingår följande:

Följande ingår inte:

3.6

Förfarandena för bedömning av överensstämmelse när det gäller säkerhetskomponenter behålls i förslaget. De motsvarande modulerna uppdateras dock i enlighet med beslut nr 768/2008/EG.

3.7

Kravet på att ett anmält organ ska medverka i konstruktions- och produktionsfasen för alla delsystem och säkerhetskomponenter behålls.

3.8

Genom förslaget införs en rad förfaranden för bedömning av överensstämmelse för delsystem på grundval av modulerna för bedömning av överensstämmelse i beslut nr 768/2008/EG. Dessutom införs CE-märkning för delsystem, eftersom det inte finns någon anledning att behandla dem annorlunda än säkerhetskomponenter.

3.9

Genom förslaget skärps anmälningskriterierna för de anmälda organen samtidigt som det införs särskilda krav för anmälande myndigheter. Förfarandet måste anpassas till ny teknik för att möjliggöra elektronisk anmälan. Det är viktigt att en period fastställs under vilken eventuellt tvivel eller osäkerhet om kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse kan redas ut innan de börjar fungera som anmälda organ.

4.1

Eftersom det har visat sig att det inte alltid är möjligt att säkerställa en enhetlig tolkning av direktivbestämmelser framhåller EESK att man vid denna typ av harmoniseringsåtgärder (5), som syftar till att främja den fria rörligheten för varor på den inre marknaden, bör utnyttja förordningar för att garantera en enhetlig tolkning. EESK välkomnar därför att man valt en förordning med artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund.

4.1.1

I den mån som kontrollen av tillämpningen av förordningen överförs till medlemsstaterna bör kommissionen övervaka dess enhetlighet.

4.2

De odiskutabelt välfungerande delarna från det gällande direktivet samt bestämmelser som följer av detta direktiv bör tillsammans med god praxis dock föras över med så få ändringar som möjligt (6), och andra nya delar i förordningen bör formuleras på ett tydligt sätt.

4.2.1

Det är oklart varför ”för persontransport” har strukits från förordningens titel, när det i skäl 8 uttryckligen anges att tillämpningsområdet är detsamma som för direktivet.

4.2.2

Termerna skiljer sig i vissa fall stort från de harmoniserade standarderna för linbaneanläggningar, och dessa bör anpassas till varandra.

4.2.3

Den nuvarande formuleringen av förslaget till förordning (artikel 2.2 a) möjliggör ingen tydlig åtskillnad mellan hissar (i synnerhet snedhissar) i den mening som avses i direktiv 95/16/EG och bergbanor. Den information som ges om detta i skäl 11 är otillräcklig och kan i praktiken inte användas för en tydlig klassificering. Det är viktigt att det fortfarande är möjligt att bygga snedhissar för utomhusbruk i den mening som avses i hissdirektivet (mellan en parkeringsplats i en dal och en borg eller en högt belägen äldre stadskärna, mellan skidbackar osv.).

4.2.4

I artikel 2.2 f anges att förordningen inte omfattar vattenburna anläggningar. För att undvika missförstånd och skilda tolkningar har skäl 12 lagts till, vilket dock inte ökar begripligheten. Artikel 2.2 f bör förtydligas genom att man gör en uppdelning i ”linfärjor”, som definieras i direktiv 2000/9/EG, och ”vattenskidliftar”.

4.2.5

Linbaneanläggningar för persontransport omfattas – till skillnad från andra direktiv (t.ex. maskindirektivet) – av lagstadgade godkännandeförfaranden, som fastställs av medlemsstaterna. Därför är det inte nödvändigt att ange firmanamn och postadress på säkerhetskomponenter och delsystem, eftersom en EU-försäkran om överensstämmelse (7), som innehåller dessa uppgifter, ska finnas tillgänglig både vid anläggningen och hos den behöriga myndigheten. För att ge en uppfattning om de ekonomiska konsekvenserna av denna artikel kan man som exempel nämna att det för en fast stollift skulle kunna handla om cirka 500 skyltar. Artikel 11 (kapitel II) bör därför ändras genom att man stryker ”på delsystemet eller säkerhetskomponenten, eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen och”.

4.2.6

I artikel 2.2 d anges att linbaneanläggningar på nöjesfält inte omfattas av förordningen, om dessa enbart är avsedda för fritidsändamål. Man kan fråga sig om det gör någon skillnad när det gäller säkerhetsbestämmelserna och de grundläggande kraven om passagerarna utnyttjar linbanan för fritids- eller transportändamål. Vi rekommenderar därför att enbart ”fast eller flyttbar tivoliutrustning” behålls i förordningen.

4.2.7

I skälen 57 och 58 samt i artikel 41 fastställs övergångsbestämmelser. Det saknas emellertid ett allmänt uttalande om att förslaget till förordning inte omfattar anläggningar som redan släppts ut på marknaden. Formuleringen ”En anpassning av samtliga befintliga linbaneanläggningar i förhållande till gällande föreskrifter för nya linbaneanläggningar är inte nödvändig”, som finns i direktivet om linbaneanläggningar (skäl 28), bör införas som ny punkt 3 i artikel 9. Dessutom bör det införas bestämmelser efter den nuvarande punkt 3 i artikel 9 om att det ska vara möjligt att bygga upp linbaneanläggningar igen. "Det ska vara möjligt att bygga upp linbaneanläggningar igen på följande villkor:

4.2.8

Enligt artikel 36.2 ska de anmälda organen på begäran även informera de övriga organ som anmälts om positiva resultat av bedömningar av överensstämmelse. Anmälda organ är oberoende institutioner som måste agera kostnadseffektivt. För att förhindra att det sker en kunskapsöverföring bör ”och, på begäran, positiva” därför strykas.

4.3

EESK välkomnar att förslaget till förordning ligger i linje med direktiv 2000/9/EG och det s.k. varupaketet, som antogs 2008, samt inte minst beslut nr 768/2008/EG, som kommittén redan har yttrat sig positivt om (8).

5.1

I den tyska versionen av förslaget till förordning används ofta ”konstruiert” eller ”Konstruktion” i stället för ”geplant” eller ”Planung” (i linje med direktiv 2000/9/EG). Detta gäller för hela den tyska språkversionen. Exempel på detta finns i skäl 1, artikel 1, artikel 2.1, artikel 3.1, artikel 3.3 och artikel 8.1.

5.2

Definitionen av ”säkerhetskomponent” i artikel 3.4 bör ändras genom att ”eller en linbaneanläggning” stryks. Skälet till detta är att den infrastruktur som medlemsstaterna fastställer förfaranden för inte kan omfatta några ”säkerhetskomponenter” i den mening som avses i förordningen, utan dessa betecknas som ”säkerhetskritiska komponenter”.

5.3

I artikel 11.9 anges att tillverkarna på motiverad begäran av medlemsstaterna ska lägga fram all information och dokumentation avseende förfarandet för bedömning av överensstämmelse. För att säkerställa att komponenter som tillverkats i enlighet med de harmoniserade standarderna (och som därför förmodas överensstämma med bestämmelserna) inte omfattas av denna artikel rekommenderar vi att punkt 9 preciseras genom tillägget ”För komponenter som inte tillverkats i enlighet med bestämmelserna i de harmoniserade standarderna ska tillverkarna ...”.

5.4

Termen ”Drahtseilbahn” (pendellinbanor) i skäl 8 i den tyska versionen är obekant och stämmer inte överens med den nederländska och den engelska versionen.

5.5

I förslaget till förordning, exempelvis i skäl 17, talas det om ”Wartung” (service). ”Wartung” utgör dock bara en del av underhållet, som omfattar inspektion, service och reparation. Därför bör termen ”Wartung” genomgående ändras till ”Instandhaltung” (underhåll). Begreppet ”maintained” i den engelska versionen är korrekt.

5.6

Begreppet ”grundlegende Anforderungen” (grundläggande krav) som används i den tyska versionen av EU:s direktiv om linbaneanläggningar ersätts i förslaget till förordning med ”wesentliche Anforderungen” (t.ex. i artikel 6). I den engelska versionen används liksom tidigare ”essential requirements”, i linje med direktiv 2000/9/EG. I den tyska versionen av förslaget till förordning bör det genomgående talas om ”grundlegende Anforderungen”.

5.7

Skäl 19 motsvaras inte av någon text i artikeldelen och bör därför strykas.

5.8

Skäl 23 är förvirrande eftersom det kopplar samman fri rörlighet för varor med säkerhetsanalysen och bör därför strykas.

5.9

I artikel 1 fastställs förordningens syfte. Till skillnad från direktiv 2000/9/EG tas dock inte områdena ”montering” och ”idrifttagande” upp (och inte heller ”Planung” enligt den tyska versionen av 2000/9/EG). Man bör lägga till dessa eller överta direktivstexten.

5.10

Definitionen av ”linbaneanläggning” i artikel 3.1 är svårbegriplig, och man bör i stället använda definitionen i direktiv 2000/9/EG.

5.11

Termen ”Schleppaufzug” (släplift) bör ändras till ”Schlepplift” i artikel 3.8 i den tyska versionen. Denna korrigering gjordes också vid omarbetningen av de tillhörande harmoniserade standarderna.

5.12

Eftersom ”idrifttagande” i artikel 3.12 t.ex. vid ombyggnationer inte alltid behöver gälla hela anläggningen bör ”eller dess komponenter” läggas till.

5.13

I artikel 8.1 ändras kraven avseende säkerhetsanalysen på så sätt att man inte längre reglerar vem som har ansvar för detta. Med tanke på att säkerhetsanalysen utgör ett mycket viktigt dokument för byggherren bör man i artikeln lägga till ”på uppdrag av byggherren eller dennes ombud”.

5.14

I artikel 8.2 anges att säkerhetsanalysen ska ingå i en säkerhetsrapport. I direktiv 2000/9/EG fastställs det emellertid att en säkerhetsrapport ska upprättas med utgångspunkt i säkerhetsanalysen, vilket innebär en väsentlig skillnad. Kommittén rekommenderar att texten i artikel 4.2 i direktivet införs.

5.15

Artikel 9.4 är svårbegriplig och bör ersättas med formuleringen i artikel 12 i direktiv 2000/9/EG.

5.16

I artikel 10.1 anges att en linbaneanläggning endast får vara i drift om den uppfyller villkoren i säkerhetsrapporten. När det gäller en säker drift av anläggningen utgör bruks- och underhållsanvisningarna ett särskilt viktigt dokument. Vi rekommenderar därför att texten ändras genom att ”weiter” stryks i ordet ”weiterbetrieben” i den tyska versionen och att ”i säkerhetsrapporten” ersätts med ”i dokumenten enligt artikel 9.2”.

5.17

I enlighet med de moduler som definieras i bilagan kan tillverkaren endast genomföra en bedömning av överensstämmelsen tillsammans med ett anmält organ. Texten i artikel 11.2 bör därför ändras genom att ”utföra eller” stryks.

5.18

Begreppet ”säkerhetsinformation” i artikel 11.7 är oklart och bör preciseras.

5.19

I artikel 16 i den tyska versionen hänvisar man till ”Absatz 1” (punkt 1), trots att det inte finns någon sådan.

5.20

Bestämmelserna i beslut 768 om formella invändningar mot harmoniserade standarder (artikel R9 respektive R19) bör också tas upp i artikel 17.

5.21

Artikel 18.4 innebär en risk för att bestämmelserna också kan omfatta testanläggningar. För att undvika detta bör ”med undantag för testanläggningar” läggas till.

5.22

Artikel 19.2 skulle kunna tolkas som att även försäkringar om överensstämmelse för säkerhetskomponenter eller delsystem som redan släppts ut på marknaden ska uppdateras. Därför bör den sista delen av första meningen, ”ska regelbundet uppdateras”, ersättas med ”ska uppdateras när delsystemet eller säkerhetskomponenten släpps ut på marknaden”.

5.23

I artikel 21.2 föreskrivs att även delsystem ska förses med CE-märkning, Eftersom det inte finns några delsystem på marknaden som inte innehåller minst en säkerhetskomponent och därigenom är försedda med dennas CE-märkning bör detta krav avvisas. Av denna anledning bör ”delsystemet” strykas.

5.24

Även bilaga II bör ses över. Detta måste emellertid ske på ett heltäckande sätt och med deltagande av alla berörda parter.