12.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/38

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är mycket medveten om problemet med överskuldsättning, som har förstärkts i och med finanskrisen, de ökade levnadskostnaderna och användningen av kontantlån. Kommittén har genom olika yttranden haft möjlighet att yttra sig om behovet av åtgärder på EU-nivå.

1.2

Även om orsakerna har fastställts, finns det ingen harmoniserad definition av begreppet överskuldsättning och inga metoder för att få en exakt bild av situationen i medlemsstaterna. EESK begär därför att en gemensam definition ska antas.

1.3

Definitionen bör inbegripa följande aspekter: i) hushållet, som relevant måttenhet för att kvantifiera överskuldsättningen, ii) ingångna finansiella åtaganden, iii) informella åtaganden inom familjen eller en gemenskap, iv) oförmåga att betala, v) strukturell överskuldsättning, vi) skälig levnadsstandard och vii) insolvens.

1.4

Konsumentskydd måste införlivas i praktiken i alla åtgärder som antas för att förverkliga den inre marknaden.

1.5

Överskuldsättning måste hanteras genom utbildning, förebyggande åtgärder och lämpliga förfaranden för att återintegrera de överskuldsatta i det normala ekonomiska livet.

1.6

För detta krävs det en helhetssyn på problemet med hushållens överskuldsättning, och effektiva åtgärder måste genomföras.

1.7

Den finansiella utbildningen bör först och främst äga rum i skolorna, men bör också vara tillgänglig när som helst och för alla. EESK uppmuntrar i detta sammanhang till informationskampanjer, där alla berörda parter bör delta för att säkerställa komplementaritet mellan erfarenheterna.

Kommittén betonar den avgörande roll som konsumentorganisationer och familjeorganisationer spelar i informationsspridningen och hjälpen till de personer som vill ha stöd.

1.8

Ordningar för förebyggande och hantering av överskuldsättning har införts i ett antal medlemsstater, men de skiljer sig åt.

Ett lämpligt och enhetligt förfarande som bygger på artikel 38 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 114 i EUF-fördraget eller artikel 81 i EUF-fördraget bör införas i samtliga medlemsstater i enlighet med allmänna principer som kommissionen föreslår i ett förslag till direktiv. Detta skulle vara ett konkret bevis på parlamentets intresse för att lösa EU-medborgarnas problem.

1.9

Dessa principer bör avse att förfarandet ska vara snabbt och kostnadsfritt, att de rättsliga åtgärderna ska ställas in när ett förfarande för att ta itu med överskuldsättningen har inletts, att fordringarna ska granskas, att den huvudsakliga bostaden ska kunna behållas, att vanliga borgenärer ska behandlas lika, att skuldavskrivning ska vara möjlig i de mest skuldtyngda fallen och att de överskuldsatta ska få ha kvar ett tillräckligt ”existensminimum” för att på ett anständigt sätt kunna tillgodose vardagsbehoven. Målet är att snabbt återintegrera konsumenten i det ekonomiska livet och samhällslivet.

1.10

Kommittén erinrar också om sitt engagemang för tillgång till banktjänster, som måste garanteras överskuldsatta människor för att undvika socialt utanförskap.

1.11

För att bekämpa överskuldsättning behövs det också en EU-ram mot ocker.

1.12

Man kan dock inte minska antalet fall av överskuldsättning enbart genom att införa en ordning för hantering av överskuldsättning. Det behövs också åtgärder för att utveckla den hemekonomiska och finansiella utbildningen, vilket förutsätter att nödvändiga medel avsätts för detta.

1.13

Slutligen vill EESK fästa uppmärksamheten på att skuldsättningen inte kan bemästras om inte lagstiftningen efterlevs. Kommittén påminner i detta sammanhang om att den stöder tanken på ”ansvarsfull kreditgivning”, vilket förutsätter att både kreditgivarna och kredittagarna handlar ärligt och etiskt.

2.1

I sitt paket om sociala investeringar (1) noterade kommissionen 2013 en kraftig ökning i antalet vräkningar och hemlösa sedan krisen bröt ut, och man konstaterade att överskuldsättning är en av orsakerna till denna situation.

2.2

Fenomenet med överskuldsättning ökade i början av 80-talet och har drabbat allt fler människor, från alla yrkes- och socialgrupper.

2.3

Fallen av överskuldsättning kan inte längre betraktas som ett problem där en enskild människa inte kan motstå sina ”drifter och begär”. De är i dag uttryck för en social och samhällelig kris.

2.4

År 2013 konstaterade Europeiska centralbanken att mer än hälften av befolkningen i euroområdet hade skulder hos finansinstitut (2).

2.5

Enligt denna undersökning är överskuldsättning i allmänhet en följd av oförutsett minskade inkomster, främst på grund av förlorad anställning, sjukdom, separation eller överkonsumtion (3).

2.6

Efter Danmark, som 1984 införde en heltäckande ordning för hantering av privatpersoners överskuldsättning, var Frankrike det andra europeiska land som antog liknande åtgärder i och med lagen av den 31 december 1989 om förebyggande och reglering av problem i samband med privatpersoners och familjers överskuldsättning (4).

2.7

Överskuldsättning förekommer i alla medlemsstater i varierande omfattning. Problemet har förvärrats med finanskrisen, som har destabiliserat ekonomin i flera länder. Det är särskilt viktigt att ta itu med överskuldsättningen eftersom alla ekonomiska aktörer drabbas av dess ekonomiska konsekvenser. Företag, särskilt små och medelstora företag, hamnar också i svårigheter p.g.a. utestående fordringar på sina insolventa kunder.

2.8

Överskuldsättningen är nu mer oroväckande eftersom den drabbar fattiga arbetstagare, arbetslösa som har samlat på sig obetalda räkningar för oumbärliga tjänster såsom energi, vatten, försäkringar och telefoni samt försenade hyresinbetalningar, personer i medelklassen – ofta p.g.a. en ödets nyck – samt pensionärer vars pensioner har sjunkit till följd av åtstramningspolitiken eller som ger familjemedlemmar ekonomiskt stöd (5). Orsakerna till överskuldsättning är kända: arbetslöshet, osäkra anställningar och vissa familjeförhållanden. Enföräldershushåll är de mest utsatta. I vissa fall kan överskuldsättning bero på en ödets nyck, en skilsmässa, en separation, ett dödsfall, en sjukdom eller en funktionsnedsättning med höga vårdkostnader. De oöverkomligt höga avgifterna för att studera vid universitet i vissa medlemsstater spelar också en betydande roll för unga människors överskuldsättning.

2.9

Den senaste tidens ökning av överskuldsättningen omfattar även en annan sociologisk grupp: personer i medelklassen som har förlorat sitt arbete och har stora bostadslån och som på kort sikt inte har några utsikter till att finna ett nytt arbete.

2.10

Mellan och inom kategorierna av berörda personer finns det alltså många olika orsaker till och konsekvenser av överskuldsättningen.

2.11

Risken för överskuldsättning förvärras av obalansen mellan ökningen av inkomsterna och ökningen av levnadskostnaderna till följd av förändrade levnadssätt, nationell åtstramningspolitik och högre utgifter i det dagliga livet för t.ex. energi, boende, elektronisk kommunikation, telefoni, transporter och finansiella kostnader.

2.12

Användningen av krediter i ett överflödssamhälle, som stimuleras av aggressiva och vilseledande reklamkampanjer, för att kompensera för bristande inkomster och förvärva varor och tjänster ligger också till grund för överskuldsättning i många fall. Här måste det påpekas att utsatta grupper är ”felaktigt skuldsatta” eftersom de inte har tillgång till samtliga former av kredit på grund av bristande kreditvärdighet. De är hänvisade till de mest kostsamma formerna, av typen ”kontantlån”, som ofta är kopplade till kort som utfärdas genom olika kanaler till mycket hög ränta.

2.13

Erbjudanden om denna typ av kreditkort skickas ofta per post till människors hem och innehåller formuleringar av typen ”Grattis! Du har vunnit en kostnadsfri kredit med avgiftsfri återbetalning”, vilket strider mot bestämmelserna om konsumentupplysning och konsumentskydd. EESK anser att användningstiden och användningsgränsen för dessa kort måste regleras strängt (6).

2.14

Även frågan om räntan på bostadslån och konsumentkrediter förtjänar särskild uppmärksamhet. Vissa lån ges till rörlig ränta utan övre gräns som kan förändras avsevärt beroende på marknaden.

2.15

Under förevändning att göra hushållen solventa händer det att vissa lån beviljas med progressiv ränta i förväntan om en inkomstökning, som till följd av krisen inte har ägt rum på grund av lönetaket i vissa länder eller på grund av förlorad inkomst.

2.16

I avsaknad av harmonisering på EU-nivå finns det i vissa medlemsstater inte heller några regler om ocker.

2.17

Vissa överskuldsatta hushåll med försenade betalningar eller avbetalningar löper större risk för socialt utanförskap genom att de riskerar att fråntas grundläggande tjänster eller att vräkas från sina hem, utan att glömma de problem med tillgång till vård som denna osäkerhet medför. Som ett exempel vräktes mer än 75  000 överskuldsatta spanjorer under 2012, dvs. 16,7 % fler än under 2011 (7).

2.18

Även om de viktigaste orsakerna till överskuldsättning inte är helt identiska i medlemsstaterna avtecknar sig en samsyn om dem. Det saknas dock medel att utvärdera situationen på EU-nivå med nödvändig noggrannhet, såsom kommittén har framhållit i tidigare yttranden (8). Det finns ingen europeisk kartläggning. Dessutom förutsätter införandet av detta verktyg att man först kommer överens om vad som avses med ”överskuldsättning” samt om kriterierna och metoderna för att bedöma den.

2.19

Kommittén har redan konstaterat detta och efterlyst en grönbok med genomförbara lösningar och ett elektroniskt samråd.

2.20

I detta sammanhang skulle EESK vilja att en gemensam operativ definition av överskuldsättning fastställs på EU-nivå och att den ska grundas på att det inte är möjligt för en konsument att betala alla sina skulder, oberoende av dessas typ, och fullgöra sina åtaganden. Utan en sådan definition som möjliggör en noggrann bedömning av denna mångfasetterade företeelse riskerar offentliga åtgärder att bli fruktlösa.

2.21

Kommittén stöder tanken på att utan ytterligare budgetkostnader inrätta ett europeiskt observationsorgan för överskuldsättning där befintlig och effektiv nationell praxis integreras.

2.22

Slutligen anser EESK att överskuldsättning måste förebyggas genom finansiell utbildning, som är ett oumbärligt verktyg för att utveckla en ansvarsfull och kontrollerad konsumtion.

3.1

Enligt en undersökning från februari 2008 (9) som ger en översikt över definitioner och åtgärder för att hantera överskuldsättning i 18 medlemsstater och ett land i Europeiska frihandelssammanslutningen (10) finns det ingen enighet om definitionen av överskuldsättning eftersom begreppen skiljer sig åt mellan länderna.

3.2

Överskuldsättning är en komplex, mångfasetterad och föränderlig företeelse, vilket betonas i en statistisk analys från 2013 beställd av kommissionens GD Hälso- och konsumentfrågor (11).

3.3

Såsom även Europarådet (12) har konstaterat kan denna företeelse omfatta problem som är kopplade till en kredits förfallodag och sådana som visar sig genom dagliga svårigheter att betala räkningarna.

3.4

Det framgår av dessa olika källor att måttenheten i de flesta fall är hushållet. I nästan hälften av de nationella definitionerna hänvisar man till skuldsättningens varaktighet eller dess strukturella karaktär. I de flesta fall nämns förmågan att fullgöra ingångna åtaganden.

3.5

Det finns alltså vissa gemensamma underliggande inslag som kan fungera som en gemensam grund.

3.6

EESK anser att nedanstående aspekter måste beaktas i en gemensam operativ definition av överskuldsättning:

4.1.1

Man kan inte minska antalet fall av överskuldsättning enbart genom att införa lagstiftning. En helhetssyn är nödvändig. Förebyggande åtgärder måste vidtas för att i största möjliga mån undvika överskuldsättning.

4.1.2

Behovet av finansiell utbildning är ett återkommande ämne i diskussionerna om finansiella tjänster, men det avsätts inte tillräckliga medel för detta. Detta framgår tydligt av en jämförelse mellan de belopp som anslås för reklam och de belopp som används för finansiell utbildning.

4.1.3

Bland de åtgärder som kommittén förespråkar har EESK redan framhållit behovet av att utveckla utbildningen för en hållbar konsumtion (14). Kommittén anser att finansiell utbildning är nödvändig, eftersom den bidrar till en god förvaltning av en personlig budget och till att förebygga överskuldsättning.

4.1.4

EESK konstaterar att inte i någon av de 18 ovannämnda medlemsstaterna tillhandahålls förebyggande utbildning av en enda leverantör. EU bör införa ett utbildningssystem som motsvarar det mål som eftersträvas.

4.1.5

Finansiell utbildning bör införas i skolornas läroplaner. I detta sammanhang vill EESK fästa uppmärksamheten på att utbildningen måste anpassas till mottagarnas ålder och kunskaper så att den motsvarar deras behov.

4.1.6

Kommissionen bör också uppmuntra medlemsstaterna att införa ett nationellt program för finansiell utbildning, antingen genom lärare eller genom offentlig-privata partnerskap, samt sprida mer information om de befintliga verktygen på EU-nivå.

4.1.7

Informations- och populariseringskampanjerna om finansiella frågor måste förstärkas, eftersom utbildningen måste kunna nå ut till alla målgrupper. Dessa kampanjer kan anordnas av olika socioekonomiska aktörer, myndigheter, icke-statliga organisationer, branschorganisationer och konsumentorganisationer. Det gäller att utnyttja komplementariteten mellan de olika informationskällorna till förmån för allmänintresset. Behovet av denna information erkänns för övrigt i vissa länder, som har inrättat program som är tillgängliga för allmänheten.

4.1.8

Det är också viktigt att människor som så önskar under hela livet enkelt kan få tillgång till information, råd, hjälp med budgethantering eller reglering av problem som uppstår med deras kreditinstitut eller med en tjänsteleverantör eller en myndighet. I detta sammanhang bör man stödja och lyfta fram det arbete som redan utförs av konsumentorganisationerna, som befinner sig nära allmänheten och som erbjuder hjälp både genom att organisera informationsmöten och genom att kostnadsfritt ledsaga och stödja de berörda personerna.

4.1.9

Slutligen kan skuldsättningen inte bemästras utan efterlevnad av andan och bokstaven i lagstiftningen om konsumentkrediter, bostadslån och otillbörliga affärsmetoder (oskäliga avtalsvillkor, vilseledande reklam och aggressiv hemförsäljning) (15).

4.2.1

Branschen måste uppträda ansvarsfullt redan när det gäller erbjudanden och reklam samt när det gäller råd och förklaringar till konsumenterna vid tecknandet av lånen. Detta kräver en individanpassad strategi, vilket tyvärr inte är rådande praxis trots den gällande lagstiftningen och de uppförandekoder som finns i de flesta länder. Öppenhet beträffande produkterna, särskilt när det gäller lån som tecknas i utländsk valuta, deras risker för borgensmän eller för makar som förpliktas indirekt samt tydlig information måste vara regel, oavsett vilket medium som används.

4.2.2

EESK stöder tanken på ”ansvarsfull kreditgivning” i den meningen att kontrahenterna görs ansvariga (16). Kontrollen av beviljandet av krediter genom register är ett steg i denna riktning.

4.2.3

I detta känsliga sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt behandlingen av personuppgifter.

4.3.1

Enligt direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal (17) ska medlemsstaterna ålägga kreditgivare och kreditförmedlare att i sin reklam ge konsumenterna tydlig information genom att tillhandahålla jämförelseuppgifter, och i direktivet fastställs också de viktigaste finansiella uppgifter som ska anges i avtalet.

4.3.2

Detta direktiv som bygger på konsumentupplysning är inte tillräckligt för att förebygga överskuldsättning.

4.3.3

En effektiv lagstiftning på detta område måste föreskriva utbildningsåtgärder för branschen och konsumenterna.

4.3.4

Således går vissa medlemsstater längre än vad som föreskrivs i detta direktiv och föreskriver att konsumenten i konsumentkreditavtalet måste varnas för vissa former av missbruk eller påminnas om sin rätt att få en detaljerad amorteringsplan.

4.3.5

EESK efterlyser en lagstiftning som är kraftfullare och mer långtgående än direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam (18) i syfte att förbjuda vissa typer av vilseledande eller otillbörlig reklam, särskilt när den riktas till konsumenter som är sårbara eller som redan är oförmögna att betala sina skulder (19).

4.4.1

De europeiska konsumenterna skulle skyddas bättre om det fanns en EU-ram mot ocker. Den grundläggande mekanismen för att bekämpa ocker består i att fastställa en maxgräns för den sammanlagda kreditkostnaden som inbegriper alla räntor och avgifter i samband med kreditavtalet och som uttrycks i procent i enlighet med den kända metoden med effektiv ränta. Denna skulle variera beroende på typen av kredit och det lånade beloppet.

4.4.2

Situationen på detta område varierar kraftigt i Europa (20).

4.4.3

I allmänhet finns det skydd när det gäller lån till privatpersoner, men vissa länder har helt liberaliserat sina ordningar för ocker när det gäller lån till företag. De enda undantagen är Frankrike och Italien.

4.4.4

I de flesta länder bygger kontrollen av räntesatserna inte på lagstiftning, utan på rättspraxis. Det är fallet i Storbritannien och Spanien.

4.4.5

I Tyskland bedömer domstolarna ocker utifrån de marknadsgenomsnitt som Bundesbank offentliggör varje månad för de olika typerna av krediter. Skillnaden betraktas som alltför stor om den är mer än dubbelt så hög som marknadsgenomsnittet.

4.4.6

Liksom Frankrike har Italien en lag som reglerar räntesatserna. Ockerräntan ses också där över varje kvartal. En ränta anses emellertid vara ocker om den överstiger bankernas genomsnittliga ränta med mer än 50 %.

5.1

Många medlemsstater har fastställt rättsliga förfaranden för att hålla tillbaka överskuldsättningen. De tillgängliga uppgifterna visar – trots avsaknaden av jämförande eller statistiska undersökningar av lagstiftningen i samtliga 28 medlemsstater – att det allmänna målet för hanteringen av överskuldsättning är att tillhandahålla hushållen en lösning för att förhindra socialt utanförskap och när så är möjligt ge dem möjlighet att betala tillbaka sina skulder i enlighet med sin betalningsförmåga. Enligt vissa ordningar kan skulderna avskrivas delvis eller helt när det inte finns någon möjlighet till att de överskuldsattas situation kommer att förbättras, i syfte att ge dem en andra chans.

5.2

Frågan om insolvensrätten för företag, som EESK har avgett ett yttrande om, erbjuder ett intressant exempel i detta avseende (21).

5.3

De flesta europeiska länder har fastställt rättsliga förfaranden för hantering av överskuldsättning som varierar i fråga om beskaffenhet, tillträdesvillkor och typ av skulder.

5.3.1

De omfattar alla en möjlighet för domstolen att ålägga de överskuldsatta och borgenärerna en skuldsaneringsplan. Beslutet föregås vanligen av en förlikningsfas där man försöker nå en överenskommelse mellan de olika parterna om ett förslag till plan, och om detta lyckas godkänns planen av domstolen (22).

5.3.2

Vid sidan av domstolens ingripande kan det i dessa förfaranden föreskrivas att ett juridiskt biträde (”schuldbemiddelaar/médiateur de dettes” i Belgien, ”curator” i Nederländerna) ska utses. Denna person tar emot fordringarna, granskar dem, undersöker de överskuldsattas levnadsvillkor och tillgångar, fastställer i förekommande fall den inkomst som är nödvändig för att dessa personer ska kunna betala sina löpande utgifter, kvarhåller de överskjutande inkomsterna för att ersätta borgenärerna, sörjer för att vissa tillgångar säljs, utarbetar ett förslag till skuldsaneringsplan och övervakar genomförandet av planen samt kontrollerar de överskuldsattas ärliga uppsåt (23).

5.3.3

I detta avseende framhåller EESK att det på EU-nivå måste föreskrivas att vissa livsviktiga tillgångar inte under några omständigheter får utmätas eller säljas till vrakpris.

5.3.4

Inledandet av dessa förfaranden gör det för det mesta omöjligt för vanliga borgenärer att inleda enskilda förfaranden beträffande de berörda personernas tillgångar och inkomster. Naturligtvis får dessa personer inte skuldsätta sig ännu mer, annars riskerar de att uteslutas från skuldsaneringsförfarandet.

5.3.5

Kommittén anser att ett förenhetligande av dessa förfaranden skulle bidra till att skydda konsumenterna från risken för socialt utanförskap, förutsatt att de är snabba, enkla och kostnadsfria för gäldenärerna, som per definition befinner sig i ett utsatt läge.

5.3.6

Dessutom bör de rättsliga åtgärderna ställas in så snart förfarandet inleds för att undvika påtryckningar från borgenärerna.

5.3.7

EESK vill betona att det är nödvändigt med en fas för granskning av fordringarna, för att se till att de olika parternas rättigheter respekteras.

5.3.8

I vissa länder behandlas vad som ska hända med den huvudsakliga bostaden separat för att undvika att familjer vräks från sina hem. Kommittén välkomnar detta och anser att det systematiskt bör vara fallet för att undvika att familjerna utestängs socialt, vilket bör vara ett grundläggande mål i samhällets intresse.

5.3.9

Partiell eller fullständig skuldavskrivning bör vara möjlig i de mest skuldtyngda fallen, för att förebygga risken för socialt utanförskap.

5.3.10

Ett förfarande för hantering av överskuldsättning får inte leda till utestängning från grundläggande banktjänster, eftersom sådana tjänster är absolut nödvändiga för deltagandet i det ekonomiska livet och samhällslivet.

5.3.11

EESK betonar att de resurser som ställs till förfogande för dessa ordningars funktion måste möjliggöra en individanpassad hantering av situationerna. I detta avseende skulle stödsystem för personer som har behov av det vara lämpliga.

6.1

För att detta mål ska kunna uppnås måste ett enhetligt förfarande – som också bygger på stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 114 i EUF-fördraget eller artikel 81 i EUF-fördraget – inrättas i alla medlemsstater i enlighet med allmänna principer som kommissionen skulle kunna föreslå i ett direktiv enligt nedanstående överväganden för en enhetligare inre marknad.

6.2

Vissa av de föreslagna idéerna används redan i vissa medlemsstater och bör ges allmän spridning.

6.3.1

Råd om finansiella tjänster och konsumtion, bankernas och kreditinstitutens rådgivningsskyldighet samt hjälp med budgethantering är ofta inte tillräckliga för eller inte anpassade till skuldsatta personer. De nationella offentliga myndigheterna bör därför erbjuda personer som befinner sig i svårigheter sociala stödtjänster som kan ge dem omedelbar hjälp om de så önskar, eller kostnadsfri rättshjälp. I detta sammanhang skulle medlemsstaterna kunna stödja och formalisera konsumentorganisationernas rättshjälpsfunktion.

6.3.2

Socialt stöd kan tillhandahållas i de mest kritiska fallen av skuldsättning för att täcka utgifterna för el och gas, boende, livsmedel och hälsa samt betala tillbaka hela eller en del av skulden till borgenärerna.

6.3.3

Dessutom bör man införa en ordning för att konkret analysera personernas situation, kontrollera att de belopp som de krävs på är lagliga, förhandla fram en skuldsaneringsplan med borgenärerna eller förbereda andra lösningar, t.ex. ett rättsligt förfarande, samt informera dem om deras rättigheter och skyldigheter.

7.1

EESK anser att man utan ytterligare budgetkostnader bör inrätta ett europeiskt observationsorgan för överskuldsättning. Detta organ skulle stödja sig på befintliga nationella system och bör göra det möjligt att kompensera för den nuvarande bristen på tillförlitlig statistik, göra en ingående analys av orsakerna till överskuldsättning och de grupper av människor som berörs, jämföra situationerna i medlemsstaterna och de åtgärder som föreslås för att åtgärda dem samt mäta fenomenets utveckling.

7.2

Observationsorganet skulle kunna kompletteras med ett nätverk för utbyte som står öppet för alla intresserade och där en dialog om bra metoder skulle kunna äga rum.

7.3

Att motverka konsumenters överskuldsättning och förebygga socialt utanförskap förutsätter en helhetssyn. Detta fenomen kan inte bekämpas effektivt genom isolerade åtgärder som inte samordnas på EU-nivå. Konsumenterna, de offentliga förvaltningarna och företagen måste samarbeta i större utsträckning för att fastställa mer kreativa och effektiva metoder.

7.4

Observationsorganet skulle kunna bestå av avdelningar med följande ansvarsområden: insamling av uppgifter, befintliga regelverk samt upplysnings- och utbildningsåtgärder.

7.5

Observationsorganets medlemmar skulle komma från den offentliga och den privata sektorn. Den privata sektorn skulle kunna företrädas av medlemmar i nationella och europeiska bransch- och konsumentorganisationer som kommer från flera ekonomiska sektorer och geografiska områden och som är engagerade i kampen mot överskuldsättning. De skulle delta aktivt i arbetet inom observationsorganets avdelningar, eventuellt inom ramen för specialiserade arbetsgrupper.

7.6

Den offentliga sektorn skulle företrädas av nationella experter utsedda av medlemsstaterna, med förbindelser med den privata sektorn och med erfarenhet inom överskuldsättning och konsumentskydd. De nationella företrädarna bör även ha erfarenhet av informationskampanjer riktade till allmänheten.