6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 227/3

(1)

Statlig finansiering som uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) utgör statligt stöd och ska anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget. Enligt artikel 109 i fördraget får rådet fastställa vilka kategorier av stödåtgärder som är undantagna från denna anmälningsskyldighet. I enlighet med artikel 108.4 i fördraget får kommissionen anta förordningar avseende dessa kategorier av statligt stöd. Genom förordning (EG) nr 994/98 beslutade rådet, i enlighet med artikel 109 i fördraget, att stöd av mindre betydelse kan utgöra en sådan kategori. Med denna utgångspunkt anses stöd av mindre betydelse, dvs. stöd som beviljas ett och samma företag under en angiven period och inte överskrider ett bestämt fast belopp, inte uppfylla samtliga kriterier som anges i artikel 107.1 i fördraget, och omfattas därför inte av anmälningsförfarandet.

(2)

Kommissionen har i flera beslut förtydligat begreppet stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Kommissionen har också redogjort för sin politik när det gäller ett tak för stöd av mindre betydelse under vilket artikel 107.1 inte anses vara tillämplig, först i sitt meddelande om försumbart stöd (3) och sedan i kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 (4) och i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 (5). Med beaktande av de särskilda regler som gäller för jordbrukssektorn och riskerna för att även små stödbelopp inom denna sektor skulle kunna uppfylla kriterierna i artikel 107.1 i fördraget, tillämpas inte förordning (EG) nr 69/2001 på jordbrukssektorn. Förordning (EG) nr 1998/2006 som ersatte förordning (EG) nr 69/2001 omfattar inte heller primär produktion av jordbruksprodukter men bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter inkluderas i enlighet med den allmänna stödordningen.

(3)

Eftersom erfarenheten under årens lopp har visat att mycket små stödbelopp som beviljas inom området jordbrukets primärproduktion inte uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget, om vissa villkor är uppfyllda, fastställde kommissionen först regler som gör det möjligt för stöd av mindre betydelse att beviljas för produktionen i kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn (6). Den förordningen omfattade både primärproduktion och bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter.

(4)

Förordning (EG) nr 1860/2004 upphävdes med verkan från och med den 1 januari 2008 genom kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 av den 20 december 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter (7). Enligt den förordningen, som tillämpades på stöd som beviljas företag inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter, ansågs det totala beloppet för stöd av mindre betydelse som beviljas ett enda företag som är verksamt inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter inte uppfylla samtliga kriterier som anges i artikel 87.1 i EG-fördraget om det inte översteg 7 500 EUR per stödmottagare under en period om tre beskattningsår och ett ackumulerat belopp som fastställts för varje medlemsstat som företräder 0,75 % av den årliga produktionen i jordbrukssektorn.

(5)

Med företag avses vid tillämpningen av konkurrensreglerna i fördraget en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och hur den finansieras (8). Domstolen har fastställt att alla enheter som (rättsligt eller faktiskt) kontrolleras av samma enhet bör betraktas som ett enda företag (9). Av rättssäkerhetsskäl och för att minska den administrativa bördan bör det i denna förordning ges en uttömmande förteckning över tydliga kriterier för att avgöra när två eller flera enheter ska betraktas som ett enda företag. Kommissionen har bland de fastställda kriterierna för definition av ”anknutna företag” i definitionen av små och medelstora företag i bilaga I till förordning (EG) nr 800/2008 (10) valt ut de kriterier som är lämpliga vid tillämpningen av denna förordning. Dessa kriterier är redan kända för myndigheter och bör med tanke på tillämpningsområdet för denna förordning tillämpas såväl på små och medelstora företag som stora företag.

(6)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenheter av tillämpningen av förordning (EG) nr 1535/2007 får det totala stödbeloppet under en treårsperiod höjas till 10 000 EUR och taket får höjas till 1 % av den årliga produktionen, vilket fortfarande garanterar att de åtgärder som omfattas av denna förordning inte har någon inverkan på handeln mellan medlemsstaterna och/eller inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen.

(7)

Med tanke på likheterna mellan bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och bearbetning och saluföring av andra produkter än jordbruksprodukter omfattas bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter av kommissionens förordning (EU) nr …/2013 av den … om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget på stöd av mindre betydelse (11) (förordning (EU) nr …/2013 [allmän förordning om stöd av mindre betydelse]).

(8)

Domstolen har slagit fast (12) att så snart unionen har lagstiftat om en gemensam organisation av marknaden för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna skyldiga att avstå från åtgärder som kan undergräva den eller skapa undantag till den. Därför bör denna förordning inte gälla sådant stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som köps eller släpps ut på marknaden.

(9)

Förordningen bör inte omfatta exportstöd eller stöd som gynnar inhemska produkter i förhållande till importerade produkter. Den bör framför allt inte omfatta stöd till att bygga upp och driva ett distributionsnät i andra medlemsstater eller i tredjeländer. Stöd som avser kostnader för deltagande i handelsmässor eller för undersökningar eller konsulttjänster som behövs för att lansera en ny produkt eller en befintlig produkt på en ny marknad utgör normalt inte exportstöd.

(10)

Denna förordning bör inte gälla företag i svårigheter eftersom det inte är motiverat att bevilja ekonomiskt stöd till företag i svårigheter som inte omfattas av en omstruktureringsplan. Vidare är det svårt att fastställa bruttobidragsekvivalenten för stöd som ges till företag av denna typ. För att skapa rättslig säkerhet bör det fastställas tydliga kriterier som inte kräver en bedömning av alla särdrag i ett företags situation för att fastställa om ett företag anses befinna sig i svårigheter vid tillämpningen av denna förordning.

(11)

Den treårsperiod som ska beaktas vid tillämpningen av denna förordning bör vara rörlig, vilket innebär att det totala belopp som företaget har fått i stöd av mindre betydelse under det berörda beskattningsåret och under de två föregående beskattningsåren ska fastställas varje gång ett nytt stöd av mindre betydelse beviljas.

(12)

Om företag är verksamma inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter liksom en eller flera sektorer som regleras genom förordning (EU) nr …/2013 (allmän förordning om stöd av mindre betydelse), ska bestämmelserna i den förordningen tillämpas på stöd som beviljats för de sistnämnda sektorerna under förutsättning att medlemsstaterna på lämpligt sätt säkerställer en sådan åtskillnad mellan aktiviteter eller uppdelning av sådana kostnader så att verksamheten inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter inte omfattas av stöd av mindre betydelse som inte uppfyller villkoren i denna förordning.

(13)

Denna förordning bör föreskriva regler som garanterar att högsta stödnivåer som föreskrivs i särskilda förordningar eller kommissionsbeslut inte kan kringgås. Den bör också innehålla tydliga regler om kumulering som är lätta att tillämpa.

(14)

Denna förordning utesluter inte möjligheten att en åtgärd kanske inte betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget på andra grunder än de som anges i denna förordning, t.ex. därför att åtgärden är förenlig med principen om marknadsekonomiska aktörer eller därför att åtgärden inte innebär någon överföring av statliga medel.

(15)

Med hänsyn till behovet av insyn, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning endast tillämpas på stöd av mindre betydelse för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att en riskbedömning behöver göras (”genomsynligt stöd”). En sådan exakt beräkning kan till exempel göras för bidrag, räntesubventioner och begränsade skattelättnader eller andra instrument som föreskriver ett tak som garanterar att det tillämpliga tröskelvärdet inte överskrids. En begränsning innebär att så länge som det exakta stödbeloppet inte är känt eller ännu inte är känt måste den berörda medlemsstaten anta att beloppet motsvarar begränsningen för att garantera att flera stödåtgärder tillsammans inte överskrider det tak som föreskrivs i den här förordningen och för att tillämpa reglerna om kumulering.

(16)

För att säkerställa insyn, likabehandling och en korrekt tillämpning av taket för stöd av mindre betydelse bör alla medlemsstater använda samma beräkningsmetod. I syfte att underlätta denna beräkning bör stödbelopp som inte betalas ut i form av kontantbidrag omräknas till motsvarande bruttobidragsekvivalent. Vid beräkningen av bruttobidragsekvivalenten för olika typer av genomsynligt stöd som inte är bidrag eller för stöd som betalas ut i flera omgångar måste man använda de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För att tillämpningen av reglerna för statligt stöd ska vara enhetlig, överblickbar och enkel bör de marknadsräntor som används vid tillämpningen av denna förordning vara de referensräntor som fastställs i meddelandet från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (13).

(17)

Stöd som ingår i lån bör betraktas som genomsynligt stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För att förenkla handläggningen av små lån med kort löptid bör det i denna förordning föreskrivas en tydlig regel som är lätt att tillämpa och tar hänsyn till både lånets belopp och löptid. Baserat på kommissionens erfarenhet kan lån som garanteras av säkerheter som täcker minst 50 % av lånet och som inte överstiger antingen 50 000 EUR och en löptid på fem år eller 25 000 EUR och en löptid på tio år anses ha en bruttobidragsekvivalent som motsvarar taket för stöd av mindre betydelse.

(18)

Stöd i form av kapitaltillskott bör inte anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd som ingår i riskfinansieringsåtgärder i form av investeringar i aktier eller hybridkapital enligt (de nya riktlinjerna för riskfinansiering) bör inte betraktas som genomsynligt stöd av mindre betydelse, utom om den berörda åtgärden innebär att kapital som inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse ges till vart och ett målföretag.

(19)

Stöd i form av garantier bör betraktas som genomsynligt om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de säkerhetsavgifter som föreskrivs i kommissionens tillkännagivande för den berörda företagstypen. Till exempel när det gäller små och medelstora företag anger kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (14) årliga avgiftsnivåer över vilka en statlig garanti inte anses utgöra stöd. För att förenkla behandlingen av kortfristiga garantier som utgör säkerhet för högst 80 % av ett relativt litet lån bör denna förordning innehålla en tydlig och lättillämplig regel som beaktar både beloppet för det underliggande lånet och garantins löptid. Denna regel bör inte gälla för garantier för underliggande transaktioner som inte utgör ett lån, till exempel garantier för egetkapitaltransaktioner. Om garantin inte överstiger 80 % av det underliggande lånet, det garanterade beloppet inte överstiger 75 000 EUR och garantins löptid inte överstiger fem år kan garantin anses ha en bruttobidragsekvivalent lika med taket för stöd av mindre betydelse. Detsamma gäller om garantin inte överstiger 80 % av det underliggande lånet, det garanterade beloppet inte överstiger 37 500 EUR och garantins löptid inte överstiger tio år.

(20)

Om lånet eller garantin avser ett lägre belopp eller en kortare löptid än vad som anges i skälen 17 och 19 bör bruttobidragsekvivalenten beräknas genom att förhållandet mellan det faktiska beloppet och det högsta belopp som anges i skälen 17 och 19 multipliceras med förhållandet mellan den faktiska löptiden och fem år och med 10 000 EUR. Således skulle till exempel ett lån på 25 000 EUR med en löptid på 2,5 år anses ha en bruttobidragsekvivalent på 2 500 EUR.

(21)

Efter anmälan från en medlemsstat kan kommissionen undersöka om en åtgärd som inte är ett bidrag, ett lån, en garanti, ett kapitaltillskott eller en riskfinansieringsåtgärd i form av en investering i aktier eller hybridkapital leder till en bruttobidragsekvivalent som inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse och därför skulle kunna omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning.

(22)

Det är kommissionens skyldighet att se till att reglerna om statligt stöd följs, och i enlighet med den samarbetsprincip som fastställs i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen bör medlemsstaterna underlätta fullgörandet av denna uppgift genom att införa de verktyg som krävs för att säkerställa att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljas ett enda företag på grundval av regeln om stöd av mindre betydelse inte överskrider det fastställda taket.

(23)

Innan medlemsstaterna beviljar stöd av mindre betydelse bör de för sin egen medlemsstat kontrollera att det nya stödet av mindre betydelse inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse och det nationella taket samt att övriga villkor i denna förordning är uppfyllda.

(24)

För att säkerställa att medlemsstaterna har korrekta, tillförlitliga och fullständiga uppgifter som garanterar att det tak som är tillämpligt på det berörda företaget liksom det nationella taket inte överskrids när ett nytt stöd av mindre betydelse beviljas, bör medlemsstaterna åläggas att inrätta ett centralt register över stöd av mindre betydelse som innehåller fullständig information om allt stöd av mindre betydelse som en myndighet beviljat i enlighet med denna förordning i den medlemsstaten. Medlemsstaterna bör själva få utforma sina register och besluta om en lämplig mekanism för att upprätta dem i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser och sin administrativa struktur, under förutsättning att de ser till att samtliga myndigheter i den berörda medlemsstaten ges tillgång till registret för att kunna kontrollera storleken på det stöd av mindre betydelse som varje företag mottagit. Medlemsstaterna bör ges tillräckligt med tid för att upprätta ett sådant register.

(25)

Så länge som en medlemsstat ännu inte har upprättat ett centralt register som omfattar en treårsperiod bör medlemsstaten underrätta det berörda företaget om beloppet för det stöd av mindre betydelse som beviljats och om dess karaktär av stöd av mindre betydelse genom att hänvisa till denna förordning. Dessutom bör den berörda medlemsstaten, innan den beviljar sådant stöd, från stödmottagaren få en redogörelse för annat stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning eller en annan förordning om stöd av mindre betydelse som företaget fått under det berörda beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren.

(26)

För att kommissionen ska kunna övervaka tillämpningen av denna förordning och identifiera potentiell snedvridning av konkurrensen bör medlemsstaterna åläggas att årligen tillhandahålla grundläggande information om de belopp som beviljats i enlighet med denna förordning. Om medlemsstaten har underrättat kommissionen om var alla uppgifter som krävs i rapporterna har gjorts allmänt tillgängliga bör den inte ha någon skyldighet lämna en rapport till kommissionen.

(27)

Med hänsyn till kommissionens erfarenhet på detta område, och särskilt med tanke på hur ofta det i regel är nödvändigt att se över politiken för statligt stöd, bör tillämpningsperioden för denna förordning begränsas. Skulle giltighetstiden för denna förordning löpa ut utan att ha förlängts bör medlemsstaterna beviljas en anpassningsperiod på sex månader när det gäller stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning.

a)

Stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som släpps ut på marknaden.

b)

Stöd till exportrelaterad verksamhet riktad mot tredjeländer eller medlemsstater, det vill säga stöd som är direkt knutet till exporterade volymer, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet.

c)

Stöd som gynnar användningen av inhemska varor framför importerade.

d)

Stöd som beviljas företag i svårigheter enligt definitionen i artikel 2 e.

a)

lånet är garanterat av säkerheter som täcker minst 50 % av lånet och lånet inte överstiger 50 000 EUR och har en löptid på högst fem år eller 25 000 EUR och har en löptid på högst tio år. Om ett lån utgör mindre än detta belopp och/eller beviljas för en kortare period än fem år respektive tio år ska bruttobidragsekvivalenten för det lånet beräknas som en motsvarande andel av det tillämpliga tak som föreskrivs i artikel 3.2, eller

b)

bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av den referensränta som gällde vid den tidpunkt då lånet beviljades.

a)

garantin inte överstiger 80 % av det underliggande lånet och det garanterade beloppet inte överstiger 75 000 EUR och garantin har en löptid på högst fem år, eller det garanterade beloppet inte överstiger 37 500 EUR och garantin har en löptid på högst tio år. Om det garanterade beloppet är mindre än dessa belopp och/eller garantin har en kortare löptid än fem respektive tio år, ska bruttobidragsekvivalenten för garantin beräknas som en motsvarande andel av det tillämpliga tak som föreskrivs i artikel 3.2, eller

b)

bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de säkerhetsavgifter som föreskrivs i ett tillkännagivande från kommissionen (17), eller

c)

metoden för att beräkna garantins bruttobidragsekvivalent, innan den genomförs, har godkänts efter att ha anmälts till kommissionen enligt en förordning som kommissionen har antagit på området statligt stöd och som gällde vid den relevanta tidpunkten, och den godkända metoden uttryckligen avser den typ av garantier och den typ av underliggande transaktioner det är fråga om vid tillämpningen av denna förordning.

a)

Det totala beloppet av stöd av mindre betydelse som beviljats i den berörda medlemsstaten i enlighet med denna förordning under det föregående kalenderåret, uppdelat efter ekonomisk sektor och stödmottagarnas storlek (små, medelstora eller stora företag).

b)

Det totala antalet mottagare av stöd av mindre betydelse som beviljats i den berörda medlemsstaten i enlighet med denna förordning under det föregående kalenderåret, uppdelat efter ekonomisk sektor och stödmottagarnas storlek (små, medelstora eller stora företag).

c)

Andra uppgifter om tillämpningen av denna förordning som kommissionen kräver och som ska anges i god tid innan rapporten ska lämnas.