23.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/1

1.

På grundval av artikel 107.3 a och 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) kan kommissionen betrakta ett stöd som förenligt med den inre marknaden om det främjar den ekonomiska utvecklingen i vissa missgynnade områden i Europeiska unionen (1). Denna typ av statligt stöd kallas regionalstöd.

2.

I dessa riktlinjer anger kommissionen på vilka villkor regionalstöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden och fastställer kriterier för att fastställa vilka områden som uppfyller villkoren i artikel 107.3 a och 107.3 c i fördraget.

3.

Det primära syftet med kontrollen av statligt stöd på regionalstödsområdet är att tillåta stöd till regional utveckling och samtidigt garantera lika villkor mellan medlemsstaterna framförallt genom att förhindra bidragskapplöpning, som kan uppstå då de försöker locka till sig företag i mindre gynnade områden i unionen, och att begränsa regionalstödets effekter på handel och konkurrens till vad som är absolut nödvändigt.

4.

Syftet med geografisk utveckling särskiljer regionalstöd från andra former av stöd, t.ex. stöd till forskning, utveckling och innovation, sysselsättning, utbildning, energi eller miljöskydd, som främjar andra mål av gemensamt intresse enligt artikel 107.3 i fördraget. Under vissa förhållanden kan högre stödnivåer tillåtas för dessa andra typer av stöd, när stödet beviljas företag i mindre gynnade områden, som ett erkännande av de särskilda svårigheter som företag har i sådana områden (2).

5.

Regionalstöd kan vara effektivt endast om det används sparsamt och proportionerligt och om det koncentreras till de minst gynnade regionerna i Europeiska unionen (3). Framförallt bör de tillåtna stödtaken återspegla det relativa allvaret i de problem som påverkar utvecklingen i de berörda regionerna. Dessutom måste fördelarna med stödet i form av utveckling av en mindre gynnad region uppväga den snedvridning av konkurrensen som blir följden (4). Vilken vikt de positiva effekterna av stödet ges kommer sannolikt att variera beroende på vilket undantag enligt artikel 107.3 i fördraget som tillämpas, så att en större snedvridning av konkurrensen kan godtas i de minst gynnade regioner som omfattas av artikel 107.3 a än i dem som omfattas av artikel 107.3 c (5).

6.

Regionalstöd kan vidare vara effektivt när det gäller att främja den ekonomiska utvecklingen i mindre gynnade områden endast när det ges för att uppmuntra till ytterligare investeringar eller stimulera den ekonomiska aktiviteten i dessa områden. I vissa mycket väl avgränsade fall kan dessa områden möta så svåra eller bestående hinder när det gäller att locka till sig eller upprätthålla ekonomisk aktivitet att enbart investeringsstöd kan visa sig otillräckligt för att skapa förutsättningar för utveckling i detta område. Endast i sådana fall kan ett regionalt investeringsstöd kompletteras med ett regionalt driftstöd som inte är kopplat till en investering.

7.

I sitt meddelande av den 8 maj 2012 om modernisering av det statliga stödet (6) tillkännagav kommissionen tre syften som eftersträvas med moderniseringen av kontrollen av det statliga stödet:

8.

I meddelandet efterlystes framförallt ett gemensamt tillvägagångssätt för översynen av de olika riktlinjerna och rambestämmelserna för att stärka den inre marknaden, öka effektiviteten i de offentliga utgifterna genom att se till att det statliga stödet bättre främjar mål av gemensamt intresse, noggrannare kontrollera stödets stimulanseffekt, begränsa stödet till ett minimum och undvika en negativ effekt på handel och konkurrens. De villkor för förenlighet med den inre marknaden som anges i dessa riktlinjer grundar sig på dessa gemensamma bedömningsprinciper och är tillämpliga på anmälda stödordningar och individuellt stöd.

9.

Regionalstöd till stålsektorn (7) och syntetfibersektorn (8) ska inte anses vara förenligt med den inre marknaden.

10.

Kommissionen kommer att tillämpa principerna i dessa riktlinjer på regionalstöd inom alla ekonomiska sektorer (9), med undantag för fiske och vattenbruks- (10), jordbruks- (11) och transportsektorn (12), som omfattas av särskilda bestämmelser i särskilda rättsakter, som helt eller delvis kan avvika från dessa riktlinjer. Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter till andra produkter än jordbruksprodukter. Dessa riktlinjer är tillämpliga på stödåtgärder till stöd för verksamhet som ligger utanför tillämpningsområdet för artikel 42 i fördraget men som omfattas av förordningen om landsbygdens utveckling och antingen medfinansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling eller som utgör kompletterande nationell finansiering av sådana medfinansierade åtgärder, om inte sektorspecifika regler föreskriver något annat.

11.

Dessa riktlinjer är inte tillämpliga på statligt stöd till flygplatser (13) eller inom energisektorn (14).

12.

Regionalt investeringsstöd till bredbandsnät kan anses vara förenligt med den inre marknaden om det, utöver de allmänna villkor som fastställs i dessa riktlinjer, också är förenligt med följande särskilda villkor: i stöd beviljas endast i områden där det inte finns något nät inom samma kategori (antingen grundläggande bredbandsnät eller NGA-nät) och där det inte är sannolikt att något sådant kommer att byggas ut inom den närmaste framtiden, ii den som driver det subventionerade nätet erbjuder aktivt och passivt grossisttillträde på rättvisa och icke-diskriminerande villkor med möjlighet till effektivt och fullständigt tillträde, iii stödet bör tilldelas på grundval av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande i enlighet med punkt 78 c och d i bredbandsriktlinjerna (15).

13.

Regionalt investeringsstöd till forskningsinfrastrukturer (16) kan anses vara förenligt med den inre marknaden om det, utöver de allmänna villkor som fastställs i dessa riktlinjer, förenas med villkoret att öppet och icke-diskriminerande tillträde till denna infrastruktur ska beviljas.

14.

Stora företag påverkas mindre än små och medelstora företag av regionala nackdelar när det gäller att investera eller upprätthålla den ekonomiska aktiviteten i ett föga utvecklat område. För det första kan stora företag lättare skaffa kapital och lån på globala marknader och hindras mindre av det mer begränsade utbudet av finansiella tjänster i en viss mindre gynnad region. för det andra kan investeringar som görs av stora företag medföra stordriftsfördelar som sänker lokalt betingade startkostnader, och i många avseenden saknar de koppling till den region där investeringen görs. För det tredje har stora företag som gör investeringar i regel en betydande förhandlingsstyrka i förhållande till myndigheterna, vilket kan leda till att stöd ges utan att det behövs eller är berättigat. Slutligen är det mer sannolikt att stora företag är viktiga aktörer på den berörda marknaden och därför kan den investering för vilken stödet beviljas snedvrida konkurrensen och handeln på den inre marknaden.

15.

Eftersom regionalstöd till stora företag för deras investeringar sannolikt saknar stimulanseffekt kan det inte anses vara förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget, om det inte beviljas för nyinvesteringar som skapar nya ekonomiska verksamheter i dessa områden (17) eller för nyinvesteringar för diversifiering av produktionen i befintliga anläggningar till nya produkter eller nya processinnovationer.

16.

Regionalstöd som är avsett att minska de löpande utgifterna i ett företag utgör driftstöd och kommer inte att anses vara förenligt med den inre marknaden, om det inte beviljas för att avhjälpa särskilda eller permanenta nackdelar som företag i mindre gynnade regioner har. Driftstöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden om det syftar till att lindra vissa särskilda svårigheter som små och medelstora företag har i särskilt eftersatta områden som omfattas av artikel 107.3 a i fördraget, eller kompensera för merkostnader för att utöva ekonomisk verksamhet i ett yttersta randområde eller för att förebygga eller minska avfolkningen i mycket glest befolkade områden.

17.

Driftstöd som beviljas företag vars huvudsakliga verksamhet omfattas av avsnitt K ”Finans- och försäkringsverksamhet” i den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 (18) eller företag som bedriver koncernintern verksamhet och vars huvudsakliga verksamhet omfattas av klass 70.10 ”Verksamheter som utövas av huvudkontor” eller 70.22 ”Konsultverksamhet avseende företags organisation” i Nace rev. 2 kommer inte att anses vara förenligt med den inre marknaden.

18.

Regionalstöd får inte beviljas företag i svårigheter såsom detta begrepp tillämpas i dessa riktlinjer enligt definitionen i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (19) (inbegripet senare ändringar).

19.

När kommissionen bedömer regionalstöd som beviljats ett företag som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden beaktar den det stödbelopp som återstår att återvinna (20).

20.

I dessa riktlinjer används följande definitioner:

a)   a-områden: de områden som har angetts på en regionalstödskarta genom tillämpning av bestämmelserna i artikel 107.3 a i EUF-fördraget; c-områden: de områden som har angetts på en regionalstödskarta genom tillämpning av bestämmelserna i artikel 107.2 c i fördraget.

b)   stöd för ett särskilt ändamål: stöd som inte beviljas på grundval av en stödordning,

c)   justerat stödbelopp: det högsta tillåtna stödbeloppet för ett stort investeringsprojekt, beräknat enligt följande formel:

högsta tillåtna stödbelopp = R × (50 + 0,50 × B + 0,34 × C)

där R är den högsta tillåtna stödnivå som är tillämplig i det berörda området, med undantag av den högre stödnivån för små och medelstora företag. B är den del av de stödberättigande kostnaderna som ligger mellan 50 miljoner och 100 miljoner euro. C är den del av de stödberättigande kostnaderna som överstiger 100 miljoner euro,

d)   dag då stödet beviljades: den dag då medlemsstaten gjorde ett rättsligt bindande stödåtagande som kan åberopas inför nationella domstolar,

e)   stödberättigande kostnader: materiella och immateriella tillgångar som avser en nyinvestering eller lönekostnader vid investeringsstöd,

f)   stödnivån i bruttobidragsekvivalent: det diskonterade värdet av stödet uttryckt som procentandel av det diskonterade värdet av de stödberättigande kostnaderna, beräknad vid tidpunkten för stödets beviljande på grundval av den referensränta som gäller vid den tidpunkten,

g)   individuellt stöd: stöd som beviljas antingen på grundval av en stödordning eller för ett särskilt ändamål,

h)   nyinvestering:

i)   nyinvestering till förmån för ny ekonomisk verksamhet:

j)   immateriella tillgångar: tillgångar som förvärvats genom tekniköverföring, såsom patenträttigheter, licenser, know-how eller opatenterad teknisk kunskap,

k)   skapande av sysselsättning: nettoökningen av antalet arbetstagare i den berörda anläggningen i förhållande till genomsnittet under de föregående tolv månaderna, efter avdrag för de arbetstillfällen som gått förlorade under den perioden,

l)   stort investeringsprojekt: en nyinvestering där de stödberättigande kostnaderna överstiger 50 miljoner euro, beräknat till de priser och växelkurser som gäller den dag då stödet beviljas,

m)   högsta stödnivåer: stödnivåerna uttryckta i bruttobidragsekvivalenter för stora företag som fastställs i avsnitt 5.4 i dessa riktlinjer och anges i den relevanta regionalstödskartan,

o)   antal anställda: antalet arbetskraftsenheter per år, det vill säga antalet heltidsanställda under ett år, personer i deltidsarbete eller säsongsarbete räknas som delar av arbetskraftsenheter,

p)   yttersta randområden: de områden som avses i artikel 349 i fördraget (21),

q)   driftstöd: stöd för att minska ett företags löpande utgifter som inte hänger samman med en nyinvestering. Detta omfattar sådana kostnadskategorier som kostnader för personal, material, inköpta tjänster, kommunikation, energi, underhåll, hyror, administration osv., men inte avskrivningar och finansieringskostnader, om dessa har tagits med i de stödberättigande kostnaderna när regionalt investeringsstöd har beviljats,

r)   regionalstödskarta: den förteckning över områden som en medlemsstat har utsett i enlighet med villkoren i dessa riktlinjer och som kommissionen har godkänt,

s)   samma eller liknande verksamhet: en verksamhet som omfattas av samma klass (fyrsiffrig kod) i den statistiska näringsgrensindelningen NACE rev. 2,

t)   ett enda investeringsprojekt: en nyinvestering som inleds av samma stödmottagare (på koncernnivå) under en treårsperiod räknat från den dag då en annan understödd investering inleds i samma NUTS 3-region,

u)   små och medelstora företag: företag som uppfyller villkoren i kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (22).

v)   arbetets början: antingen inledandet av bygg- och anläggningsarbetena i samband med investeringen eller det första bindande åtagandet att beställa utrustning eller ett annat åtagande som gör investeringen oåterkallelig, beroende på vilket som inträffar först. Köp av mark och förberedande arbete, till exempel att utverka tillstånd och utföra preliminära genomförbarhetsstudier, anses inte ingå i arbetets början. Vid företagsförvärv avses med ”arbetets början” tidpunkten för förvärv av de tillgångar som direkt hänför sig till den förvärvade anläggningen,

w)   glest befolkade områden: de områden som utsetts av den berörda medlemsstaten i enlighet med punkt 161 i dessa riktlinjer,

x)   anläggningstillgångar: tillgångar i form av mark, byggnader och anläggningar, maskiner och inventarier,

y)   mycket glest befolkade områden: NUTS 2-regioner med färre än åtta invånare per km2 (på grundval av uppgifter från Eurostat om befolkningstätheten för 2010) eller delar av sådana NUTS 2-regioner som den berörda medlemsstaten har utsett i enlighet med punkt 162 i dessa riktlinjer,

z)   lönekostnader: det totalbelopp som stödmottagaren faktiskt ska betala för den berörda sysselsättningen (beloppet omfattar bruttolönen, dvs. lönen före skatt, och de obligatoriska socialavgifterna samt kostnaderna för barntillsyn och vård av föräldrar under en fastställd tidsperiod.

21.

I princip måste medlemsstaterna anmäla regionalstöd enligt artikel 108.3 (23) i fördraget. Anmälningsskyldigheten omfattar dock inte åtgärder som uppfyller villkoren i en gruppundantagsförordning som kommissionen har antagit enligt artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (bemyndigandeförordning) (24).

22.

Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer på anmälda regionala stödordningar och individuellt stöd.

23.

Individuellt stöd som beviljas inom ramen för en anmäld stödordning omfattas även i fortsättningen av anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget, om stödet från alla källor överstiger tröskelvärdet för anmälan (25) eller om det beviljas en stödmottagare som lagt ned samma eller liknande verksamhet i EES två år före den dag då ansökan om stöd lämnades in, eller som vid tidpunkten för ansökan om stöd har för avsikt att lägga ned en sådan verksamhet inom en period av två år efter det att den investering som ska subventioneras har slutförts.

24.

Investeringsstöd till ett stort företag för diversifiering av produktionen i en befintlig anläggning i ett c-område till nya produkter omfattas även i fortsättningen av anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget.

25.

När kommissionen bedömer om en anmäld stödåtgärd kan anses vara förenlig med den inre marknaden analyserar den vanligtvis om stödåtgärdens utformning garanterar att stödets positiva effekt när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse är större än dess negativa effekter på handel och konkurrens.

26.

I meddelandet av den 8 maj 2012 om modernisering av det statliga stödet efterlystes gemensamma principer för kommissionens bedömning av stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden. Med hänsyn till detta anser kommissionen att en stödåtgärd är förenlig med fördraget endast om den uppfyller vart och ett av följande kriterier:

27.

Resultatet totalt sett för vissa kategorier av stödordningar kan dessutom bli föremål för ett krav på efterhandsutvärdering enligt avsnitt 4 i dessa riktlinjer. I sådana fall kan kommissionen begränsa stödordningarnas giltighetstid (vanligtvis till fyra år eller mindre) med möjlighet att förlänga dem senare genom en ny anmälan.

28.

Om en statlig stödåtgärd eller de villkor som är förbundna med den (bl.a. finansieringsmetoden när denna utgör en integrerad del av den statliga stödåtgärden) medför en icke särskiljbar överträdelse av EU-lagstiftningen kan stödet inte förklaras förenligt med den inre marknaden (26).

29.

När det gäller att bedöma förenligheten av individuellt stöd med den inre marknaden kommer kommissionen att ta hänsyn till förfaranden rörande överträdelse av artikel 101 eller 102 i fördraget som kan gälla stödmottagaren och som kan vara relevanta för kommissionens bedömning enligt artikel 107.3 i fördraget (27).

30.

Det främsta syftet med regionalstöd är att minska utvecklingsklyftan mellan de olika regionerna inom Europeiska unionen. Tack vare sitt rättvise- eller sammanhållningsmål kan regionalstödet bidra till att förverkliga Europa 2020-strategin, som syftar till en hållbar tillväxt för alla.

31.

Regionalstödsordningar bör utgöra en oskiljaktig del av en strategi för regional utveckling med tydligt fastställda mål och bör vara samstämmiga med och bidra till dessa mål.

32.

Detta är fallet särskilt med stödåtgärder som genomförs i enlighet med regional utvecklingsstrategier som fastställs inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för lantbruksutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden i syfte att bidra till målen för Europa 2020-strategin.

33.

När det gäller stödordningar utanför ett operativt program som finansieras med medel ur sammanhållningsfonderna bör medlemsstaterna kunna visa att åtgärden är förenlig med och bidrar till utvecklingsstrategin för det berörda området. För detta ändamål kan medlemsstaterna förlita sig på utvärderingar av tidigare statliga stödordningar, konsekvensbedömningar som gjorts av de beviljande myndigheterna eller expertutlåtanden. För att garantera att stödordningen bidrar till denna utvecklingsstrategi måste den omfatta ett system som ger de beviljande myndigheterna möjlighet att prioritera och välja investeringsprojekten på grundval av syftena med stödordningen (t.ex. på grundval av ett formellt poängsystem) (28).

34.

Regionala stödordningar som kan införas i a-områden till stöd för nyinvesteringar som görs av små och medelstora företag eller stora företag. I c-områden får stödordningar införas för att stödja nyinvesteringar som görs av små och medelstora företag och nyinvesteringar till förmån för ny verksamhet som bedrivs av stora företag.

35.

När den beviljande myndigheten beviljar stöd för individuella investeringsprojekt på grundval av en stödordning måste den kontrollera att det valda projektet kommer att bidra till målet för stödordningen och därmed till utvecklingsstrategin för det berörda området. För detta ändamål kan medlemsstaten förlita sig på de uppgifter som den som ansöker om stöd har lämnat på det formulär (som bifogas dessa riktlinjer) där de positiva effekterna av investeringen i det berörda området ska beskrivas (29).

36.

För att garantera att investeringen ger ett verkligt och varaktigt bidrag till utvecklingen i det berörda området måste investeringen upprätthållas i det berörda området i minst fem år, eller tre år för små och medelstora företag, efter det att den slutförts (30).

37.

Om stödet beräknas på grundval av lönekostnader ska tjänsterna vara tillsatta inom tre år efter det att arbetena slutförts. Varje arbetstillfälle som skapats genom investeringen ska finnas kvar i det berörda området under fem år från den dag då tjänsten först tillsattes. När det gäller investeringar som genomförs av små och medelstora företag kan medlemsstaterna förkorta femårsperioden för upprätthållande av investeringen eller bevarande av skapade arbetstillfällen till minst tre år.

38.

För att garantera investeringens lönsamhet ska medlemsstaten se till att stödmottagaren bidrar med minst 25 % (31) av de stödberättigande kostnaderna antingen med egna medel eller genom extern finansiering, i en form som är helt fri från statligt stöd (32).

39.

För att undvika att statliga stödåtgärder orsakar miljöskador måste medlemsstaterna också se till att unionens miljölagstiftning följs, bland annat vad gäller behovet av en miljökonsekvensbedömning om lagen kräver en sådan, och se till att alla relevanta tillstånd finns.

40.

För att visa att individuellt investeringsstöd som anmälts till kommissionen bidrar till regional utveckling kan medlemsstaterna använda en mängd olika indikatorer, till exempel de som nämns nedan, som kan vara både direkta (t.ex. direkta arbetstillfällen som skapats) och indirekta (t.ex. lokal innovation):

41.

Medlemsstaterna kan också hänvisa till stödmottagarens affärsplan som kan ge information om antalet arbetstillfällen som kommer att skapas, löner som kommer att betalas (spridningseffekt i form av ökat välstånd för hushållen), inköpsvolymen från lokala producenter, omsättning som investeringen genererat och som regionen eventuellt gynnats av genom ytterligare skatteintäkter.

42.

När det gäller stöd för särskilda ändamål (33) måste medlemsstaten visa, utöver de krav som fastställs i punkterna 35–39, att projektet är förenligt med och bidrar till utvecklingsstrategin i det berörda området.

43.

Stödordningar för driftstöd främjar utvecklingen i mindre gynnade områden endast om utmaningarna i sådana områden identifieras tydligt på förhand. Hindren för att attrahera eller upprätthålla ekonomisk aktivitet kan vara så stora eller bestående att enbart investeringsstöd i sig inte är tillräckligt för att dessa områden ska kunna utvecklas.

44.

När det gäller stöd för att minska vissa särskilda svårigheter som små och medelstora företag möter i a-områden måste de berörda medlemsstaterna visa att dessa särskilda svårigheter finns och att de är stora, och de måste visa att en stödordning för driftstöd behövs eftersom de särskilda svårigheterna inte kan övervinnas med investeringsstöd.

45.

När det gäller driftstöd för att kompensera vissa merkostnader i de yttersta randområdena anger artikel 349 i fördraget de permanenta nackdelar som allvarligt hindrar utvecklingen av de yttersta randområdena; de omfattar avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter. Den berörda medlemsstaten måste emellertid identifiera de särskilda merkostnader relaterade till dessa permanenta nackdelar som stödordningen för driftstöd ska kompensera för.

46.

När det gäller driftstöd för att förhindra eller minska avfolkningen i mycket glesbefolkade områden ska den berörda medlemsstaten påvisa risken för avfolkning i det berörda området om inget driftstöd ges.

47.

För att bedöma om statligt stöd är nödvändigt för att nå målet av gemensamt intresse måste först själva problemet diagnostiseras. Statligt stöd bör inriktas på situationer där stöd kan medföra en kraftig materiell förbättring i fall där marknaden inte klarar av uppgiften. Detta gäller särskilt i en situation med knappa offentliga resurser.

48.

Statliga stödåtgärder kan faktiskt under vissa omständigheter korrigera marknadsmisslyckanden och därigenom bidra till bättre fungerande marknader och ökad konkurrenskraft. Vidare gäller att på marknader som ger effektiva resultat som dock är otillfredsställande ur ett rättvise- eller sammanhållningsperspektiv kan statligt stöd användas för att nå ett mer önskvärt och jämlikt resultat ur marknadssynpunkt.

49.

Vad gäller stöd som beviljas för utveckling av regioner som ingår i regionalstödskartan i enlighet med de regler som anges avsnitt 5 i dessa riktlinjer anser kommissionen att marknaden inte utan statligt ingripande når de förväntade sammanhållningsmål som anges i fördraget. Därför bör stöd i dessa områden anses vara förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 a och c i fördraget.

50.

Den föreslagna stödåtgärden måste vara ett lämpligt policyinstrument med hänsyn till det berörda stödpolitiska målet. En stödåtgärd anses vara oförenlig med den inre marknaden om samma positiva bidrag till regional utveckling kan uppnås med andra, mindre snedvridande policyinstrument eller andra, mindre snedvridande stödinstrument.

51.

Regionalt investeringsstöd är inte det enda politiska instrumentet som medlemsstaterna har tillgång till för att stödja investeringar och skapande av arbetstillfällen i mindre gynnade områden. Medlemsstaterna kan använda andra åtgärder, till exempel utveckla infrastrukturen, höja kvaliteten på utbildningen eller förbättra affärsmiljön.

52.

Medlemsstaterna ska ange varför regionalstöd är ett lämpligt instrument för att uppnå det gemensamma målet om rättvisa och sammanhållning när de inför en stödordning utanför ett operativt program som finansieras med medel ur sammanhållningsfonderna.

53.

Om en medlemsstat beslutar att införa en sektorspecifik stödordning utanför ett operativt program som finansieras med medel ur de unionsfonder som nämns i punkt 32 ovan, ska den kunna påvisa fördelarna med ett sådant instrument jämfört med en sektorsövergripande stödordning eller andra policyalternativ.

54.

Kommissionen kommer särskilt att ta hänsyn till eventuella konsekvensbedömningar av den föreslagna stödordningen som medlemsstaten kan komma att ställa till förfogande. Likaså kan resultaten av de utvärderingar i efterhand som beskrivs i avsnitt 4 beaktas för att bedöma den föreslagna stödordningens lämplighet.

55.

När det gäller stöd för ett särskilt ändamål måste medlemsstaten visa att ett sådant stöd är en bättre garanti för utvecklingen i det berörda området än ett stöd som ges på grundval en stödordning eller andra typer av åtgärder.

56.

Medlemsstaten ska kunna visa att stödet är ändamålsenligt för att uppnå syftet med stödordningen med hänsyn till de problem som stödet är avsett att avhjälpa. För att visa att stödet är ändamålsenligt kan medlemsstaten beräkna stödbeloppet på förhand som ett fast belopp som täcker den förväntade kostnadsklyftan under en given period, för att uppmuntra företagen att hålla kostnaderna nere och utveckla sin verksamhet på sikt (34).

57.

Regionalstöd kan beviljas i olika form. Medlemsstaten bör dock se till att stödet beviljas i den form som sannolikt minst orsakar snedvridning av handel och konkurrens. Om stödet ges i en form som medför en direkt ekonomisk fördel (t.ex. direkta bidrag, skattebefrielser och skattesänkningar, socialavgifter och andra obligatoriska avgifter, eller tillhandahållande av mark, varor och tjänster till fördelaktiga priser osv.) ska medlemsstaten visa varför andra, potentiellt mindre snedvridande stödformer, såsom förskott med återbetalningsskyldighet eller stödformer som baseras på skuld- eller kapitalinstrument (t.ex. lågräntelån eller räntesubventioner, statliga garantier, förvärv av aktier eller annan tillförsel av kapital på förmånliga villkor) inte är lämpliga.

58.

För stödordningar som genomför mål och prioriteringar i operativa program, anses det finansieringsinstrument som valts i detta program vara ett lämpligt instrument.

59.

Resultaten av de utvärderingar i efterhand som beskrivs i avsnitt 4 kan beaktas för att bedöma det föreslagna stödinstrumentets lämplighet.

60.

Regionalstöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden endast om det har en stimulanseffekt. En stimulanseffekt föreligger om stödet ändrar företagets beteende på ett sådant sätt att det inleder ytterligare verksamhet som bidrar till utvecklingen av ett område som det inte skulle ha inlett utan stöd eller som det skulle ha inlett endast i begränsad utsträckning eller på ett annat sätt eller på en annan plats. Stödet får inte subventionera kostnader för en verksamhet som företaget i alla händelser skulle ha ådragit sig och får inte kompensera för den normala affärsrisken vid ekonomisk verksamhet.

61.

Att en stimulanseffekt föreligger kan påvisas på två olika sätt:

62.

Om stödet inte ändrar stödmottagarens beteende genom att uppmuntra till (ytterligare) investeringar i det berörda området kan man utgå från att samma investering skulle göras i regionen i fråga även utan stöd. Ett sådant stöd har inte en tillräcklig stimulanseffekt för att det regionala målet ska kunna nås och kan inte anses vara förenligt med den inre marknaden.

63.

I fråga om regionalstöd som ges via sammanhållningspolitiska medel i a-regioner för investeringar som är nödvändiga för att uppfylla normer som föreskrivs i unionslagstiftningen kan stödet dock anses ha en stimulanseffekt om det i en situation utan stöd inte hade varit tillräckligt lönsamt för stödmottagaren att göra investeringen i det berörda området, vilket skulle leda till nedläggning av en befintlig anläggning i det området.

64.

Arbeten som utförs i samband med en enskild investering kan inledas först efter det att stödansökan lämnats in.

65.

Om arbetena inleds innan stödansökan lämnats in kommer stöd som ges för den berörda individuella investeringen inte att anses vara förenligt med den inre marknaden.

66.

Vid ansökan om stöd ska medlemsstaterna använda det standardformulär som bifogas dessa riktlinjer (36). I ansökningsformuläret ska små och medelstora företag och stora företag kontrafaktiskt förklara vad som skulle ha hänt om de inte fått stöd och ange vilket av scenarierna i punkt 58 ovan som är tillämpligt.

67.

Stora företag ska dessutom lägga fram dokumentation som styrker de uppgifter om ett kontrafaktiskt scenario som anges i ansökningsformuläret. Små och medelstora företag omfattas inte av en sådan skyldighet.

68.

Den beviljande myndigheten ska kontrollera det kontrafaktiska scenariots trovärdighet och bekräfta att regionalstödet har den erforderliga stimulanseffekt som motsvarar ett av scenarierna i punkt 61. Ett kontrafaktiskt scenario är trovärdigt om det är äkta och hänger samman med de faktorer som ska beaktas vid beslutsfattandet vid den tidpunkt då stödmottagaren fattar sitt investeringsbeslut.

69.

Förutom det som krävs i punkterna 64–67 ska medlemsstaten, i fråga om anmält individuellt stöd (37), lägga fram tydliga bevis på att stödet faktiskt påverkar valet av investering eller lokalisering (38). Den måste ange vilket scenario i punkt 61 som är tillämpligt. För att möjliggöra en övergripande bedömning ska medlemsstaten inte bara ge information om det understödda projektet utan också en utförlig beskrivning av det kontrafaktiska scenariot, i vilket inget stöd beviljas stödmottagaren av någon offentlig myndighet inom EES.

70.

Enligt scenario 1 skulle medlemsstaten kunna bevisa att stödet har en stimulanseffekt genom att lägga fram företagshandlingar som visar att investeringen inte skulle vara tillräckligt lönsam utan stöd.

71.

Enligt scenario 2 skulle medlemsstaten kunna bevisa stödets stimulanseffekt genom att lägga fram företagshandlingar som visar att en jämförelse har gjorts mellan kostnader och intäkter till följd av lokaliseringen i det berörda området och de som skulle ha uppstått i alternativa områden. Kommissionen undersöker huruvida sådana jämförelser har en realistisk grund.

72.

Medlemsstaterna uppmanas särskilt att förlita sig på officiella handlingar från företagets styrelse, riskbedömningar (inklusive en bedömning av risker som hänger samman med lokaliseringen), finansiella rapporter, interna affärsplaner, expertutlåtanden och andra studier som avser det investeringsprojekt som är föremål för bedömning. Handlingar som innehåller information om efterfrågeprognoser, kostnadsprognoser, finansiella prognoser, handlingar som läggs fram för en investeringskommitté och som beskriver olika investeringsscenarier eller handlingar som är avsedda för finansinstitut kan hjälpa medlemsstaterna att påvisa en stimulanseffekt.

73.

I detta sammanhang, och särskilt i scenario 1, kan lönsamhetsnivån utvärderas med hänvisning till metoder som är sedvanlig praxis i den berörda branschen, och som kan omfatta metoder för att bedöma projektets nettonuvärde (39), internränta (40) eller den genomsnittliga avkastningen på sysselsatt kapital. Projektets lönsamhet ska jämföras med den normala avkastning som företaget tillämpar vid andra investeringsprojekt av liknande slag. Om denna avkastning inte finns tillgänglig ska projektets lönsamhet jämföras med företagets kapitalkostnader som helhet eller med den avkastning som är vanligt förekommande inom den berörda branschen.

74.

Om stödet inte ändrar stödmottagarens beteende genom att uppmuntra till (ytterligare) investeringar i det berörda området får det ingen positiv effekt för den regionen. Därför kommer stöd inte anses vara förenligt med den inre marknaden i fall där det verkar som att samma investering skulle göras i regionen även om stödet inte hade beviljats.

75.

När det gäller stödordningar för driftstöd anses stödet ha en stimulanseffekt om det är sannolikt att den ekonomiska aktiviteten i området eller regionen i fråga skulle försvagas betydligt utan stöd på grund av de problem som stödet är avsett att avhjälpa.

76.

Kommissionen kommer därför att anse att stödet ökar den ekonomiska aktiviteten i de berörda områdena eller regionerna om medlemsstaten har visat att det finns problem i det berörda området och att de är betydande (se punkterna 44–46).

77.

I princip ska regionalstödsbeloppet vara begränsat till det minimum som krävs för att uppmuntra till ytterligare investeringar eller aktivitet i det berörda området.

78.

Som allmän regel gäller att anmält individuellt stöd anses vara begränsat till ett minimum om stödbeloppet motsvarar merkostnaderna netto av att genomföra investeringen i det berörda området, jämfört med ett kontrafaktiskt scenario utan stöd. Också när det gäller investeringsstöd som beviljats stora företag enligt anmälda stödordningar ska medlemsstaterna se till att stödbeloppet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt på grundval av en merkostnader netto-metod.

79.

I situationer enligt scenario 1 (investeringsbeslut) bör stödbeloppet därför inte överstiga det minimibelopp som behövs för att göra projektet tillräckligt lönsamt, till exempel öka dess internränta utöver den normala avkastning som tillämpas av det berörda företaget i andra investeringsprojekt av liknande slag eller, om det finns tillgängligt, att öka sin internränta utöver företagets kapitalkostnader som helhet eller på en högre avkastning som är vanligt förekommande inom den berörda branschen.

80.

I situationer enligt scenario 2 (lokaliseringsincitament) bör stödbeloppet inte överstiga skillnaden mellan nettonuvärdet av investeringen i målområdet med nettonuvärdet på den alternativa lokaliseringsorten. Hänsyn måste tas till alla relevanta kostnader och intäkter, bland annat administrativa kostnader, transportkostnader, utbildningskostnader som inte omfattas av utbildningsstöd samt löneskillnader. Om den alternativa lokaliseringsorten ligger inom EES beaktas dock inte stöd som beviljats på denna andra lokaliseringsort.

81.

För att garantera förutsägbarhet och lika villkor tillämpar kommissionen dessutom de högsta tillåtna stödnivåerna (41) för investeringsstöd. Dessa högsta tillåtna stödnivåer har ett dubbelt syfte.

82.

För det första, när det gäller anmälda stödordningar, fungerar de högsta tillåtna stödnivåerna som en ”säker hamn” för små och medelstora företag: så länge som stödnivån ligger under den högsta tillåtna nivån anses kriteriet om att ”stöd ska vara begränsat till ett minimum” vara uppfyllt.

83.

För det andra, i samtliga övriga fall, används de högsta tillåtna stödnivåerna som ett tak för den merkostnader netto-metod som beskrivs i punkterna 79 och 80.

84.

De högsta tillåtna stödnivåerna anpassas på grundval av tre olika kriterier:

85.

Desto högre stödnivåer (och eventuellt större snedvridning av handel och konkurrens) tillåts ju mindre utvecklad målregionen är, och om stödmottagaren är ett litet eller medelstort företag.

86.

Med tanke på den förväntade större snedvridningen av handel och konkurrens måste den högsta tillåtna stödnivån för stora investeringsprojekt sänkas med hjälp av den mekanism som definieras i punkt 20 c.

87.

När det gäller stöd till små och medelstora företag får de höjda högsta tillåtna stödnivåer som beskrivs i avsnitt 5.4 användas. Små och medelstora företag får dock inte dra nytta av dessa höjda stödnivåer om investeringen avser ett stort investeringsprojekt.

88.

När det gäller stöd till stora företag måste medlemsstaten se till att stödbeloppet motsvarar merkostnaderna netto av att genomföra investeringen i det berörda området, jämfört med ett kontrafaktiskt scenario där inget stöd beviljas. Den metod som beskrivs i punkterna 79 och 80 ska användas tillsammans med högsta tillåtna stödnivåer som tak.

89.

Vid stöd till stora investeringsprojekt ska det säkerställas att stödet inte överstiger den sänkta stödnivån. Om en stödmottagare beviljas stöd för en investering som anses utgöra en del av ett enda investeringsprojekt ska stödet sänkas för de stödberättigande kostnader som överstiger 50 miljoner euro (42).

90.

Den beviljande myndigheten ska beräkna den högsta tillåtna stödnivån och stödbeloppet när den beviljar stödet. Stödnivån ska beräknas på grundval av en bruttobidragsekvivalent antingen i förhållande till de totala stödberättigande kostnaderna för investeringen eller de totala stödberättigande lönekostnader som stödmottagaren uppgett i sin stödansökan.

91.

Om investeringsstöd som beräknas på grundval av investeringskostnader kombineras med regionalt investeringsstöd som beräknas på grundval av lönekostnader, får det samlade stödet inte överstiga det högsta stödbelopp som blir resultatet av någotdera beräkningssättet upp till den högsta tillåtna stödnivån för det berörda området.

92.

Investeringsstöd får beviljas samtidigt på grundval av flera stödordningar för regionalstöd eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål, förutsatt att det totala stödbeloppet från alla källor inte överstiger den högsta tillåtna stödnivån per projekt, som ska beräknas på förhand av den myndighet som först beviljade stöd.

93.

För en nyinvestering som hänger samman med projekt inom det europeiska territoriella samarbetet som uppfyller villkoren i förordningen om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet europeiskt territoriellt samarbete (43) kommer den stödnivå som är tillämplig inom det område där den ursprungliga investeringen är belägen att gälla för alla stödmottagare som deltar i projektet. Om startinvesteringen är belägen i två eller flera stödområden kommer den högsta tillåtna stödnivån för startinvesteringen att vara den som är tillämplig i det stödområde där den största delen av de stödberättigande kostnaderna har uppstått. Startinvesteringar som görs av stora företag i c-områden kan endast omfattas av regionalstöd i samband med projekt för europeiskt territoriellt samarbete om de är startinvesteringar till förmån för nya verksamheter eller nya produkter.

94.

De förvärvade tillgångarna bör vara nya, utom när det gäller små och medelstora företag eller förvärv av en anläggning (44).

95.

För små och medelstora företag kan upp till 50 % av de faktiska kostnaderna för förstudier eller konsultkostnader i samband med investeringen också betraktas som stödberättigande kostnader.

96.

För stöd som beviljas för en genomgripande ändring av en produktionsprocess måste de stödberättigande kostnaderna överstiga avskrivningen under de föregående tre beskattningsåren av de tillgångar som har ett samband med den verksamhet som ska moderniseras.

97.

När det gäller stöd som beviljas för diversifiering av en befintlig anläggning måste de stödberättigande kostnaderna med minst 200 % överstiga det bokförda värdet på de tillgångar som återanvänds, registrerat under det beskattningsår som föregår arbetets början.

98.

Kostnader som hänger samman med anläggningstillgångar som omfattas av hyresavtal får beaktas endast på följande villkor:

99.

Vid förvärv av en anläggning ska endast kostnaderna för köp av tillgångarna från tredje man som inte har någon anknytning till köparen beaktas. Transaktionen skall ske på marknadsvillkor. När stöd har beviljats för förvärv av tillgångar redan innan de köps bör kostnaderna för dessa tillgångar dras av från de stödberättigande kostnader för förvärv av en anläggning. Om förvärvet av en anläggning åtföljs av en ytterligare investering som berättigar till stöd bör de stödberättigande kostnaderna för denna investering läggas till kostnaderna för köp av anläggningens tillgångar.

100.

För stora företag är kostnader för immateriella tillgångar stödberättigande endast upp till en gräns på 50 % av de sammanlagda stödberättigande investeringskostnaderna för projektet. När det gäller små och medelstora företag får de totala kostnaderna i samband med immateriella tillgångar beaktas.

101.

Immateriella tillgångar som är stödberättigande vid beräkningen av investeringskostnaderna måste förbli förknippade med det berörda stödområdet och får inte föras över till andra regioner. I detta sammanhang måste immateriella tillgångar uppfylla följande villkor:

102.

De immateriella tillgångarna ska ingå i det företagets tillgångar som tar emot stödet och förknippas med det projekt för vilket stödet beviljas i minst fem år (tre år för små och medelstora företag).

103.

Regionalstöd kan också beräknas på grundval av de förväntade lönekostnaderna för de arbetstillfällen som skapats genom den ursprungliga investeringen. Stödet får endast ersätta två års lönekostnader för den person som anställts, och stödnivån får inte överstiga den stödnivå som tillämpas i det berörda området.

104.

När det gäller situationer enligt scenario 1 (investeringsbeslut) granskar kommissionen om stödbeloppet överstiger det minimum som krävs för att göra projektet tillräckligt lönsamt genom att använda den metod som anges i punkt 79.

105.

I situationer enligt scenario 2 (lokaliseringsbeslut) jämför kommissionen, när det gäller incitament som avser lokalisering, investeringens nettonuvärde för målområdet med nettonuvärdet på investeringen på den alternativa lokaliseringsorten genom att använda den metod som anges i punkt 80.

106.

Därför kan de beräkningar som används för att bedöma stimulanseffekten också användas för att bedöma om stödet är proportionellt. Medlemsstaten ska kunna påvisa stödets proportionalitet med hjälp av dokumentation t.ex. av det slag som avses i punkt 72.

107.

Stödnivån får inte överstiga den högsta tillåtna anpassade stödnivån.

108.

Medlemsstaten ska visa att stödet är proportionellt i förhållande till de problem som det är avsett att avhjälpa.

109.

Följande krav ska vara uppfyllda:

110.

Vad gäller stöd för att kompensera för vissa merkostnader som uppstår i de yttersta randområdena måste de stödberättigande kostnaderna helt och hållet kunna skyllas på en eller flera av de permanenta nackdelar som avses i artikel 349 i EUF-fördraget. Dessa merkostnader får inte omfatta transportkostnader eller eventuella merkostnader som kan tillskrivas andra faktorer, och de måste kvantifieras i förhållande till kostnaderna för liknande företag i andra regioner i den berörda medlemsstaten.

111.

Vad gäller stöd för att minska de särskilda svårigheterna för små och medelstora företag i a-områden måste stödnivån sänkas gradvis så länge stödordningen gäller (45).

112.

För att stödet ska vara förenligt måste de negativa effekterna av stödåtgärden när det gäller snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan medlemsstater vara begränsade och uppvägas av de positiva effekterna i form av bidrag till målet av gemensamt intresse. Vissa situationer kan identifieras där de negativa effekterna är klart större än eventuella positiva effekter, vilket innebär att stödet inte kan anses vara förenligt med den inre marknaden.

113.

Regionalstöd kan orsaka huvudsakligen två typer av snedvridning av handel och konkurrens. Dessa är snedvridning av produktmarknaden och lokaliseringseffekter. Båda typerna kan leda till ineffektiv resursallokering (som undergräver den inre marknadens ekonomiska resultat) och till fördelningsproblem (dvs. hur den ekonomiska aktiviteten fördelar sig mellan olika regioner).

114.

Statligt stöd kan ha den skadliga effekten att det hindrar marknadsmekanismerna från att leverera effektiva resultat genom att de mest effektiva producenterna belönas och de minst effektiva pressas att förbättra sin effektivitet, omstrukturera sin verksamhet eller lämna marknaden. En betydande kapacitetsökning till följd av statligt stöd på en underpresterande marknad kan bland annat leda till otillbörlig snedvridning av konkurrensen, eftersom skapandet eller bibehållandet av överkapacitet kan leda till pressade vinstmarginaler och färre investeringar från konkurrenternas sida eller rentav till att konkurrenter lämnar marknaden. Det kan leda till en situation där konkurrenter som annars skulle ha kunnat vara kvar på marknaden tvingas ut från den. Det kan också hindra företag från att komma in på eller utvidga sin verksamhet på marknaden och försvaga konkurrenternas incitament att bedriva innovation. Det leder till ineffektiva marknadsstrukturer som också är till skada för konsumenterna på lång sikt. Dessutom kan tillgången till stöd locka till ett övermodigt eller alltför riskbenäget beteende från potentiella stödmottagares sida. Detta får sannolikt en negativ effekt på längre sikt för resultatet inom den berörda sektorn totalt sett.

115.

Stödet kan också ha en snedvridande effekt genom att öka eller upprätthålla en betydande marknadsmakt för stödmottagaren. Även om stödet inte direkt förstärker en betydande marknadsmakt kan detta ske indirekt genom att befintliga konkurrenter avskräcks från att utöka sin verksamhet eller förmås att lämna marknaden, eller genom att nya konkurrenter avskräcks från att komma in på marknaden.

116.

Förutom snedvridningen på produktmarknaden påverkar regionalstödet på grund av sin art även den ekonomiska aktivitetens lokalisering. När ett område lockar till sig en investering tack vare stödet går ett annat område miste om den möjligheten. Dessa negativa effekter i de områden som blir lidande av stödet ger sig till känna i form av förlorad ekonomisk verksamhet och förlorade arbetstillfällen, även på underleverantörsnivå. De kan också kännas av i form av förlorade positiva externa effekter (klustereffekt, kunskapsspridning, utbildning osv.).

117.

Det är regionalstödets geografiska begränsning som skiljer det från andra former av branschövergripande stöd. En särskild egenskap hos regionalstödet är att det är avsett att påverka det val som investerarna gör när det gäller var investeringsprojektet ska lokaliseras. När regionalstödet uppväger de merkostnader som orsakas av regionala nackdelar och främjar ytterligare investeringar i stödområden utan att locka bort det från andra stödområden bidrar det inte bara till utveckling av regionen utan också till sammanhållning och kommer till sist hela unionen till godo. Regionalstödets eventuella negativa effekter på lokaliseringen begränsas redan i viss mån av regionalstödskartorna, i vilka uttömmande fastställs i vilka områden regionalstöd får beviljas med hänsyn tagen till rättvise- och sammanhållningsmålen, och av de högsta tillåtna stödnivåerna. En förståelse av vad som skulle ha hänt utan stöd är dock fortsättningsvis viktigt med tanke på en bedömning av stödets faktiska effekter med hänsyn till sammanhållningsmålet.

118.

Kommissionen identifierar ett antal situationer där de negativa effekterna är klart större än eventuella positiva effekter, vilket innebär att stödet inte kan förklaras vara förenligt med den inre marknaden.

119.

Kommissionen fastställer högsta tillåtna stödnivåer. Dessa stödnivåer är ett grundläggande krav för proportionalitet, där syftet är att förhindra att statligt stöd används till projekt där förhållandet mellan stödbelopp och stödberättigande kostnader anses vara mycket högt och med särskilt stor sannolikhet snedvridande. Ju större positiva effekter det understödda projektet sannolikt ger upphov till och ju större det sannolika behovet av stöd är desto högre är i regel taket för stödnivån.

120.

I fall enligt scenario 1 (investeringsbeslut), där den kapacitet som skapas genom projektet avser en marknad som strukturellt befinner sig i absolut nedgång, betraktar kommissionen detta som en negativ effekt som med all sannolikhet inte kommer att uppvägas av någon positiv effekt.

121.

I fall enligt scenario 2 (lokaliseringsbeslut), där investeringen utan stöd skulle ha förlagts till en region med en regional stödnivå som är högre eller samma som i målregionen, uppstår en negativ effekt som sannolikt inte uppvägs av några positiva omständigheter eftersom det strider mot själva idén med regionalstöd (46).

122.

Om stödmottagaren lägger ned samma eller en liknande verksamhet i ett annat område inom EES och flyttar den till målområdet och om det finns ett orsakssamband mellan stödet och denna flyttning uppstår det en negativ effekt som sannolikt inte kommer att uppvägas av några positiva omständigheter.

123.

När kommissionen bedömer anmälda åtgärder kommer den att begära in all information den behöver för att kunna avgöra om det statliga stödet skulle leda till en betydande förlust av arbetstillfällen på befintliga lokaliseringsorter inom EES.

124.

Stödordningar för investeringsstöd får inte leda till betydande snedvridning av handel och konkurrens. Framför allt gäller att även om en snedvridning kan anses vara begränsad på individuell nivå (förutsatt att alla villkor för investeringsstöd är uppfyllda) kan stödordningar ändå orsaka betydande snedvridning på grund av ackumulering. Sådan snedvridning kan avse produktmarknaderna genom att skapa eller förvärra en situation med överkapacitet eller skapa, stärka eller upprätthålla vissa stödmottagares betydande marknadsmakt på ett sätt som påverkar de dynamiska incitamenten negativt. Stöd som finns tillgängligt inom ramen för stödordningar kan också leda till en betydande förlust av ekonomisk aktivitet i andra områden inom EES. Denna risk för snedvridning är ännu mer uttalad i fråga om en stödordning som är inriktad på vissa branscher.

125.

Därför måste medlemsstaten visa att de negativa effekterna kommer att begränsas till ett minimum till exempel med beaktande av de berörda projektens storlek, de individuella och kumulativa stödbeloppen, de förväntade stödmottagarna samt de berörda sektorernas särdrag. Medlemsstaterna kan lämna in eventuella konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar som gjorts för liknande tidigare stödordningar för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma de sannolika negativa effekterna.

126.

När en stödbeviljande myndighet beviljar stöd inom ramen för en stödordning för individuella projekt måste den kontrollera och bekräfta att stödet inte får uppenbart negativa effekter enligt punkt 121. Denna kontroll kan baseras på den information som stödmottagaren lämnat vid ansökan om stöd och på den försäkran som ingetts med det standardformulär för stöd där den alternativa lokaliseringsorten i ett scenario utan stöd bör anges.

127.

När kommissionen bedömer de negativa effekterna av anmält stöd gör den skillnad mellan de två kontrafaktiska scenarier som beskrivs i punkterna 104 och 105 ovan.

128.

I fall enligt scenario 1 fäster kommissionen särskild uppmärksamhet vid de negativa effekter som hänger samman med ackumuleringen av överkapacitet i branscher på nedgång, hinder för att lämna marknaden och begreppet betydande marknadsmakt. Dessa negativa effekter beskrivs nedan i punkterna 129–138 och måste uppvägas av de positiva effekterna av stödet. Om det emellertid kan fastställas att stödet skulle få uppenbart negativa effekter enligt punkt 120 kan stödet inte anses vara förenligt med den inre marknaden eftersom det med all sannolikhet inte kommer att uppvägas av något positivt inslag.

129.

För att identifiera och bedöma eventuell snedvridning av handel och konkurrens bör medlemsstaterna lägga fram bevis som ger kommissionen möjlighet att identifiera de berörda produktmarknaderna (dvs. produkter som berörs av stödmottagarens ändrade beteende) och att identifiera de konkurrenter och kunder/konsumenter som berörs.

130.

Kommissionen kommer att använda olika kriterier för att bedöma dessa eventuella snedvridningar, till exempel marknadsstrukturen för den berörda produkten, hur den berörda marknaden fungerar (vikande eller växande marknad), förfarandet för val av stödmottagare, inträdes- och utträdeshinder, produktdifferentiering.

131.

Om ett företag är systematiskt beroende av statligt stöd kan det tyda på att det inte kan stå emot konkurrens på egen hand eller att det har otillbörliga fördelar jämfört med konkurrenterna.

132.

Kommissionen gör skillnad mellan två huvudsakliga källor till potentiella negativa effekter på produktmarknaderna:

133.

För att bedöma om stödet kan användas till att skapa eller bibehålla ineffektiva marknadsstrukturer tar kommissionen hänsyn till den ökning av produktionskapaciteten som projektet ger upphov till och huruvida marknaden är ineffektiv.

134.

Om marknaden i fråga växer finns det i regel mindre anledning att bekymra sig för att stödet kommer att ha en negativ inverkan på dynamiska incitament eller hindra marknadsutträde eller marknadsinträde på ett orimligt sätt.

135.

Det finns större anledning till bekymmer när det är fråga om vikande marknader. I detta avseende skiljer kommissionen mellan fall där den relevanta marknaden i ett längre perspektiv är en vikande marknad i strukturellt hänseende (dvs. uppvisar en negativ tillväxttakt), och fall där den relevanta marknaden är vikande relativt sett (dvs. uppvisar en positiv tillväxttakt, men inte överstiger en referenstillväxttakt).

136.

Ineffektiviteten på en marknad mäts vanligtvis i förhållande till BNP-tillväxten inom EES under de senaste tre åren innan projektet inleddes (referenstillväxt). Den kan också fastställas på grundval av den beräknade tillväxttakten under de kommande tre till fem åren. Indikatorer kan omfatta den förväntade framtida tillväxten på den berörda marknaden och det åtföljande förväntade kapacitetsutnyttjandet samt kapacitetsökningens sannolika effekt på konkurrenter genom priser och vinstmarginaler.

137.

I vissa fall kan det hända att en bedömning av tillväxten på produktmarknaden inom EES inte lämpar sig för en totalbedömning av stödets effekter, särskilt om den geografiska marknaden är världsomfattande. I sådana fall tar kommissionen hänsyn till stödets inverkan på de berörda marknadsstrukturerna, särskilt dess potential att tränga ut producenter inom EES från marknaden.

138.

För att bedöma förekomsten av betydande marknadsmakt kommer kommissionen att beakta stödmottagarens position under en viss period före mottagandet av stödet och den förväntade marknadspositionen när investeringen har slutförts. Kommissionen kommer att beakta stödmottagarens marknadsandelar samt vid behov konkurrenternas marknadsandelar och andra relevanta faktorer, exempelvis marknadsstrukturen genom att granska koncentrationen på marknaden, eventuella inträdeshinder (47), köparstyrka (48) och hinder för expansion eller marknadsutträde.

139.

Om den kontrafaktiska analysen visar att investeringen hade gjorts även utan stöd på någon annan ort (scenario 2) som hör till samma geografiska marknad med beaktande av den berörda produkten, och om stödet är proportionellt, skulle eventuella resultat med avseende på överkapacitet eller betydande marknadsmakt i princip vara desamma oberoende av stödet. I sådana fall är det sannolikt att de positiva effekterna av stödet är större än de begränsade negativa effekterna på konkurrensen. Om den alternativa lokaliseringsorten ligger inom EES är kommissionen särskilt oroad över de negativa effekter som är förknippade med den alternativa lokaliseringen, vilket innebär att om stödet får uppenbart negativa effekter enligt punkterna 121 och 122 kan stödet inte anses vara förenligt med den inre marknaden eftersom det är osannolikt att det kommer att uppvägas av något positivt inslag.

140.

Om stödet är nödvändigt och proportionellt för att det gemensamma mål som anges i underavsnitt 3.2.3 ska kunna nås är det sannolikt att de negativa effekterna av stödet kommer att uppvägas av de positiva effekterna. I vissa fall kan stödet emellertid leda till förändringar i marknadsstrukturen eller särdragen inom en sektor eller bransch på ett sätt som kan orsaka en betydande konkurrenssnedvridning genom hinder för marknadsinträde eller marknadsutträde, substitutionseffekter eller förskjutning av handelsflöden. I dessa fall är det osannolikt att eventuella positiva effekter kan kompensera för de negativa effekter som konstaterats.

141.

Medlemsstaterna ska på en central webbplats, eller på en enda webbplats som samlar information från flera webbplatser (t.ex. regionala webbplatser), offentliggöra åtminstone följande information om de anmälda statliga stödåtgärderna: Texten till den anmälda stödordningen och dess tillämpningsföreskrifter, beviljande myndighet, enskilda stödmottagare, stödbelopp per stödmottagare samt stödnivå. Dessa krav gäller individuellt stöd som har beviljats inom ramen för anmälda stödordningar och stöd för särskilda ändamål. Denna information ska offentliggöras när beslutet om att bevilja stödet har fattats, bevaras minst tio år och finnas tillgängligt för allmänheten utan begränsningar (49).

142.

För att ytterligare säkerställa att snedvridningen av handel och konkurrens är begränsad kan kommissionen kräva att vissa stödordningar omfattas av en tidsgräns (på normalt fyra år eller mindre) och den utvärdering som avses i punkt 27.

143.

Utvärderingar kommer att genomföras för stödordningar där den potentiella snedvridningen är särskilt stor, dvs. som kan begränsa konkurrensen märkbart, om genomförandet av dessa stödordningar inte granskas i god tid.

144.

Med beaktande av syftet med utvärderingen och för att inte lägga en oproportionerligt stor börda på medlemsstaterna när det gäller mindre stödprojekt, kan denna skyldighet åläggas endast för stödordningar som har en stor stödbudget, innehåller nydanande egenskaper eller kan innebära betydande förändringar när det gäller marknader, teknik och lagstiftning. Utvärderingen ska utföras av en expert som är oberoende i förhållande till den myndighet som beviljar statligt stöd på grundval av en gemensam metod (50) och ska offentliggöras. Utvärderingen ska lämnas till kommissionen i tillräckligt god tid för att det ska kunna bedömas om stödordningen kan förlängas och under alla omständigheter i samband med att stödordningen upphör att gälla. Den exakta omfattningen av och metoden för denna utvärdering fastställs i beslutet om att godkänna stödåtgärden. Resultaten av utvärderingen ska beaktas i eventuella senare stödåtgärder med ett liknande syfte.

145.

I detta avsnitt anger kommissionen de kriterier som ska ligga till grund för att identifiera områden som uppfyller villkor i artikel 107.3 a och c i fördraget. De områden som uppfyller dessa villkor och som en medlemsstat vill utse till a- eller c-områden ska ringas in på en regionalstödskarta, som ska anmälas till kommissionen och godkännas av denna innan regionalstöd kan beviljas företag i de utsedda områdena. I regionalstödskartorna ska också anges de högsta tillåtna stödnivåerna i dessa områden.

146.

Eftersom beviljandet av statligt regionalstöd är ett undantag från det generella förbudet mot statligt stöd i artikel 107.1 i fördraget anser kommissionen att den sammanlagda befolkningen i a- och c-områden i unionen måste vara mindre än i icke-utsedda områden. Den sammanlagda befolkningsandelen i de utsedda områdena bör därför utgöra mindre än 50 % av unionens totala folkmängd.

147.

I riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013 (51) fastställdes den totala befolkningsandelen i a- och c-områdena till 42 % av befolkningen i EU-25 (45,5 % av befolkningen i EU-27). Kommissionen anser att denna ursprungliga nivå för total regionalstödsberättigad befolkningsandel bör anpassas till de nuvarande svåra ekonomiska situationen för många medlemsstater.

148.

Den totala befolkningsandelen i a- och c-områden bör följaktligen fastställas till 46,53 % av folkmängden i EU med 27 medlemsstater för perioden 2014–2020 (52).

149.

Enligt artikel 107.3 a i fördraget kan “stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning och i de regioner som avses i artikel 349” anses vara förenligt med den inre marknaden. Enligt domstolen visar användningen av orden ”onormalt” och ”allvarlig” i artikel 107.3 a att undantaget enbart avser områden där den ekonomiska situationen är extremt missgynnad jämfört med unionen som helhet (53).

150.

Kommissionen anser att villkoren i artikel 107.3 a i fördraget är uppfyllda i NUTS 2-regioner (54) som har en bruttonationalprodukt (BNP) per capita på högst 75 % av EU-genomsnittet (55).

151.

En medlemsstat kan således utse följande områden till a-områden:

152.

De stödberättigande a-områdena för varje medlemsstat anges i bilaga I.

153.

I artikel 107.3 c i fördraget anges att ”stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset” kan anses vara förenligt med den inre marknaden. Enligt domstolen tillåter ”undantaget i artikel 107.3 c […] utveckling av vissa regioner utan begränsning av de ekonomiska villkor som avses i artikel 107.3 a, under förutsättning att sådant stöd ”inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset”. Denna bestämmelse ger kommissionen befogenhet att godkänna stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i de områden i en medlemsstat som är mindre gynnade i förhållande till det nationella genomsnittet (58).

154.

Den sammanlagda befolkningsandelen för c-områden i unionen (c-befolkningsandel) fås genom att folkmängden i de stödberättigade a-områdena i unionen subtraheras från det tak för folkmängden som fastställs i punkt 148.

155.

Det finns två olika kategorier av c-områden:

156.

Kommissionen anser att varje berörd medlemsstat måste ha en tillräcklig befolkningsandel i c-områdena för att till c-områden kunna utse de regioner som var a-områden i regionalstödskartan under perioden 2011–2013 (59).

157.

Kommissionen anser också att varje berörd medlemsstat måste ha en tillräcklig befolkningsandel i c-områdena för att kunna utse de regioner som har låg befolkningstäthet till c-områden.

158.

Följaktligen ska följande områden betraktas som förhandsdefinierade c-områden:

159.

Den särskilda tilldelningen av en förhandsdefinierad befolkningsandel för c-områden fastställs av den berörda medlemsstaten i bilaga I. Denna särskilda tilldelning kan endast användas för att utse förhandsdefinierade c-områden.

160.

En medlemsstat får till c-områden utse de förhandsdefinierade c-områden som avses i punkt 158.

161.

När det gäller glest befolkade områden bör en medlemsstat i princip utse NUTS 2-regioner med färre än 8 invånare per km2 eller NUTS 3-regioner med färre än 12,5 invånare per km2 till c-områden. En medlemsstat får dock utse delar av NUTS 3-regioner med färre än 12,5 invånare per km2 eller andra områden som gränsar till dessa NUTS 3-regioner, förutsatt att de utsedda områdena har färre än 12,5 invånare per km2 och att den särskilda befolkningsandel för c-områden som avses i punkt 160 inte ökar som en följd av att de utses.

162.

Den sammanlagda befolkningsandelen för icke-förhandsdefinierade c-områden i unionen fås genom att folkmängden i de stödberättigade a-områdena och de förhandsdefinierade c-områdena subtraheras från det tak för folkmängd som fastställs i punkt 148. Befolkningsandelen för icke-förhandsdefinierade c-områden fördelas mellan medlemsstaterna med den metod som anges i bilaga II.

163.

För att lösa problemen i medlemsstater som har drabbats särskilt hårt av den ekonomiska krisen anser kommissionen att de totala täckningen för varje medlemsstat som får ekonomiskt stöd inom ramen för det system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstater utanför euroområdet som upprättades genom rådets förordning (EG) nr 332/2002 (61) bör den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) (62) och den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM) (63) eller den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) (64) inte minskas i förhållande till perioden 2007–2013.

164.

För att garantera kontinuiteten i regionalstödskartorna och för att alla medlemsstater ska ha ett minimum av manöverutrymme anser kommissionen att ingen medlemsstat bör förlora mer än hälften av sin totala befolkningsandel jämfört med perioden 2007–2013 och att varje medlemsstat bör ha en minimibefolkningsandel.

165.

Följaktligen höjs c-täckningen för varje berörd medlemsstat genom undantag från det sammanlagda tak för stödberättigad befolkningsandel som fastställs i punkt 148 vid behov på följande sätt:

166.

Befolkningsandelen för de icke-förhandsdefinierade c-områdena, inklusive skyddsnät och minimibefolkningsandel, per medlemsstat anges i bilaga I.

167.

Kommissionen anser att de kriterier som medlemsstaterna tillämpar när de utser c-områden bör återspegla de olika situationer där det kan vara berättigat att bevilja regionalstöd. Kriterierna bör därför ta hänsyn till vissa socioekonomiska, geografiska eller strukturella problem som sannolikt förekommer i c-områden och ge tillräckliga garantier för att beviljandet av statligt regionalstöd inte påverkar handeln negativt i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

168.

En medlemsstat kan således till c-områden utse de icke-förhandsdefinierade c-områden som definieras på grundval av följande kriterier:

169.

Vid tillämpningen av de kriterier som anges i punkt 168 avses med begreppet angränsande områden hela LAU 2-områden (73) (LAU = Local Administrative Unit) eller en grupp av hela LAU 2-områden (74). En grupp LAU 2-områden anses utgöra ett angränsande område om vart och ett område inom gruppen har en gemensam administrativ gräns med ett annat område inom gruppen (75).

170.

Huruvida den befolkningsandel som är tillåten för var och en medlemsstat följs avgörs på grundval av de mest aktuella uppgifterna om den totala bosatta befolkningen i de berörda områdena som den nationella statistikbyrån har offentliggjort.

171.

Kommissionen anser att de högsta tillåtna stödnivåer som är tillämpliga på regionalt investeringsstöd måste anpassas med hänsyn till skillnader i utvecklingsnivån mellan de olika regionerna i unionen och skillnadernas art och omfattning. Stödnivåerna bör därför vara högre i a-områden än i c-områden.

172.

Stödnivån i a-områden får inte överstiga

173.

De högsta tillåtna stödnivåer som fastställs i punkt 172 får höjas med högst 10 procentenheter i yttersta randområden som har en BNP per capita på högst 75 % av genomsnittet i EU-27 eller med högst 10 procentenheter i yttersta randområden i övriga fall.

174.

Stödnivån får inte överskrida

175.

I tidigare a-områden får stödnivån 10 % bruttobidragsekvivalenter höjas med högst 5 procentenheter under perioden 1 januari 2014–31 december 2017.

176.

Om ett c-område gränsar till ett a-område får den högsta tillåtna stödnivån i NUTS 3-regioner eller delar av NUTS 3-regioner inom det c-området som gränsar till a-området vid behov höjas så att skillnaden i stödnivå mellan de båda områdena inte överstiger 15 procentenheter.

177.

De högsta tillåtna stödnivåer som fastställs i avsnitten 5.4.1 och 5.4.2 får höjas med högst 20 procentenheter för små företag eller med högst 10 procentenheter för medelstora företag (76).

178.

När dessa riktlinjer har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning bör varje medlemsstat till kommissionen anmäla en regionalstödskarta som är tillämplig från den 1 juli 2014 till den 31 december 2020. Varje anmälan ska innehålla den information som preciseras i formuläret i bilaga III.

179.

Kommissionen kommer att granska varje anmäld regionalstödskarta på grundval av dessa riktlinjer och fatta ett beslut om att godkänna regionalstödskartan för den berörda medlemsstaten. Varje regional stödkarta kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och kommer att utgöra en oskiljaktig del av dessa riktlinjer.

180.

En medlemsstat kan på eget initiativ besluta att upprätta en reserv för nationell befolkningsandel bestående av skillnaden mellan det tak för befolkningsandel för den medlemsstaten som kommissionen har tilldelat (77), och den befolkningsandel som används för a- och c-områden som utsetts i regionalstödskartan för den medlemsstaten.

181.

Om en medlemsstat har beslutat att upprätta en sådan reserv kan den när som helst använda reserven till att lägga till nya c-områden till sin regionalstödskarta till dess att taket för nationell befolkningsandel har nåtts. För detta ändamål kan medlemsstaten använda de mest aktuella socioekonomiska uppgifterna från Eurostat eller sin nationella statistikbyrå eller andra erkända källor. Befolkningen i det berörda c-området bör beräknas på grundval av de befolkningsuppgifter som använts för att upprätta den ursprungliga regionalstödskartan.

182.

Den berörda medlemsstaten ska underrätta kommissionen varje gång den har för avsikt att använda sin befolkningsreserv till att lägga till nya c-områden innan sådana ändringar sätts i kraft.

183.

Kommissionen kommer i juni 2016 (78) att fastställa om någon NUTS 2-region (79) som inte finns förtecknad som ett a-område i bilaga I till dessa riktlinjer har en BNP per capita under 75 procent av genomsnittet i EU-28 och offentliggöra ett meddelande om resultaten av denna analys. Kommissionen kommer vid den tidpunkten att fastställa om dessa identifierade områden kan bli berättigade till regionalstöd enligt artikel 107.3 a i fördraget och fastställa den stödnivå som motsvarar BNP per capita i dessa områden. Om dessa identifierade områden utsetts antingen till förhandsdefinierade c-områden eller icke-förhandsdefinierade c-områden i den nationella regionalstödskarta som kommissionen har godkänt i enlighet med dessa riktlinjer, kommer den procentandel för den särskilda befolkningstilldelningen för c-områden som anges i bilaga I att anpassas i enlighet därmed. Kommissionen kommer att offentliggöra ändringarna av bilaga I. En medlemsstat får, inom ramen för sin anpassade särskilda tilldelning för c-områden (80) ändra förteckningen över c-områden i sin regionalstödskarta för perioden 1 januari 2017–31 december 2020. Dessa ändringar får inte överstiga 50 % av den anpassade befolkningsandelen i c-områdena i någon medlemsstat.

184.

För att ändra förteckningen över c-områden kan medlemsstaten begagna sig av uppgifter om BNP per capita och arbetslöshetsgrad från Eurostat eller den nationella statistikbyrån eller andra erkända källor genom att använda genomsnittet under de senaste tre åren för vilka sådana uppgifter finns tillgängliga (vid den tidpunkt då den ändrade regionalstödskartan anmäls). Befolkningen i det berörda c-området bör beräknas på grundval av de befolkningsuppgifter som använts för att upprätta den ursprungliga regionalstödskartan.

185.

Medlemsstaten ska till kommissionen anmäla de ändringar av regionalstödskartan som är en följd av inkludering av ytterligare a-områden och utbyte av c-områden innan de genomförs och senast den 1 september 2016.

186.

Kommissionen förlänger riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007-2013 (81) och meddelandet om kriterier för en ingående bedömning av regionalstöd till stora investeringsprojekt (82) till den 30 juni 2014.

187.

De regionalstödskartor som godkänts på grundval av riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013 upphöra att gälla den 31 december 2013. Den övergångsperiod på sex månader som anges i artikel 44.3 i den allmänna gruppundantagsförordningen (83) gäller därför inte regionala stödordningar som genomförs på grundval av den allmänna gruppundantagsförordningen. För att kunna bevilja regionalstöd efter den 31 december 2013 på grundval av befintliga gruppundantagna stödordningar uppmanas medlemsstaterna att anmäla förlängningen av regionalstödskartorna i god tid för att kommissionen ska kunna godkänna en förlängning av kartorna före den 31 december 2013. De stödordningar som godkänts på grundval av regionalstödsriktlinjerna för 2007–2013 löper i regel ut i slutet av 2013, såsom anges i motsvarande kommissionsbeslut. Eventuella förlängningar av sådana stödordningar ska anmälas till kommissionen i god tid.

188.

Kommissionen kommer att tillämpa principerna i dessa riktlinjer på allt regionalstöd som ska beviljas efter den 30 juni 2014 när den bedömer stödets förenlighet med den inre marknaden. Regionalstöd som beviljats olagligt eller regionalstöd som ska beviljas efter den 31 december 2013 och före den 1 juli 2014 kommer att bedömas i enlighet med riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013.

189.

Eftersom regionala stödordningar måste överensstämma med regionalstödskartan kan anmälningar av regionalstödsordningar, eller stödåtgärder som ska beviljas efter 30 juni 2014, inte anses vara fullständiga innan kommissionen har fattat ett beslut om att godkänna regionalstödskartan för den berörda medlemsstaten enligt det förfarande som anges i avsnitt 5,5. Därför kommer kommissionen i princip inte att undersöka anmälningar av regionalstödsordningar som ska börja gälla efter 30 juni 2014, eller anmälningar av individuellt stöd som ska beviljas efter det datumet, förrän den har antagit ett beslut om att godkänna regionalstödskartan för den berörda medlemsstaten.

190.

Enligt kommissionens uppfattning kommer genomförandet av dessa riktlinjer att leda till betydande ändringar av regionalstödsreglerna överallt i unionen. Mot bakgrund av de förändrade ekonomiska och sociala förhållandena i unionen bör man dessutom kontrollera att alla regionala stödordningar fortfarande är motiverade och effektiva. Detta gäller både stödordningar för investeringsstöd och stödordningar för driftstöd.

191.

Av dessa skäl föreslår kommissionen följande lämpliga åtgärder för medlemsstaterna i enlighet med artikel 108.1 i fördraget:

192.

Enligt rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget och kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 ska medlemsstaterna lämna in årliga rapporter till kommissionen.

193.

Medlemsstaterna ska till kommissionen översända information om varje individuellt stöd över tre miljoner euro som beviljats enligt en stödordning, i det format som anges i bilaga VI, inom 20 arbetsdagar från den dag då stödet beviljas.

194.

Medlemsstaterna ska föra detaljerade register över alla stödåtgärder. Sådana register måste innehålla all den information som krävs för att fastställa att villkoren rörande stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivåer har uppfyllts. Dessa register ska bevaras i tio år från det datum då stödet beviljades och kommissionen ska ges tillgång till dem på begäran.

195.

Kommissionen kan när som helst besluta att ändra dessa riktlinjer om det skulle vara nödvändigt av konkurrenspolitiska skäl eller av hänsyn till annan unionspolitik eller internationella åtaganden eller av något annat giltigt skäl.