Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar och om ändring av direktiv 2003/35/EG /* COM/2013/0920 final - 2013/0443 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Allmän bakgrund – motiv och syfte I Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/81/EG[1]
fastställs årliga nationella utsläppstak för varje medlemsstat som skulle nås
till 2010, beträffande utsläpp av svaveldioxid (SO2), kväveoxider
(NOx), flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC) samt ammoniak (NH3).
Syftet var att minska luftföroreningarna och deras skadliga effekter på
folkhälsan och miljön i unionen, och dessutom att uppfylla kraven i
Göteborgsprotokollet[2].
Dessa krav behöver ses över och uppdateras för
att motverka de mycket betydande hälsorisker och miljöeffekter som fortfarande
orsakas av luftföroreningar i unionen, och för att anpassa unionslagstiftningen
till nya internationella åtaganden till följd av en revidering av
Göteborgsprotokollet 2012. De nödvändiga minskningarna av dessa effekter
anges i den reviderade tematiska strategin för luftförorening[3] som är en uppdatering
av färdplanen mot unionens långsiktiga mål: att uppnå en sådan luftkvalitetsnivå
som inte leder till betydande negativa konsekvenser och risker för människors
hälsa eller miljön. Förslaget är en av de viktigaste rättsliga grunderna för
att åstadkomma dessa minskningar. Utöver att fastställa de ytterligare
utsläppsminskningar som krävs, behandlas i detta förslag några av bristerna i
genomförandet av unionens regelverk för luftpolitiken och behovet av att
förbättra samordningen mellan utsläppsminskningar och luftkvalitet samt
klimatförändring och skydd av biologisk mångfald. På grund av arten och omfattningen av de
nödvändiga ändringarna av direktiv 2001/81/EG och behovet av att få ökad
konsekvens och rättslig klarhet, har översynen av direktiv 2001/81/EG lett till
slutsatsen att det direktivet bör upphävas och att ett nytt direktiv bör antas
(det här direktivet). Förenlighet med Europeiska unionens politik
och mål på andra områden Målen
för detta initiativ är förenliga med och förstärker Europa 2020-strategins mål
om smart och hållbar tillväxt för alla. De kommer sannolikt att stimulera
innovation som bidrar till att stödja grön tillväxt och upprätthålla den
europeiska ekonomins konkurrenskraft och samtidigt underlätta övergången till
en koldioxidsnål ekonomi, skydda Europas naturkapital och dra nytta av EU:s
ledande ställning i utvecklingen av ny miljövänlig teknik[4]. Förenkling och
förtydligande av befintlig politik för att möjliggöra ett bättre genomförande
eftersträvas där så är möjligt, i enlighet med principerna för smart
lagstiftning[5].
När åtgärder införs läggs särskild vikt läggs vid att skydda små och medelstora
företags intressen enligt principen ”tänk småskaligt först”[6]. Samstämmigheten har
säkerställts med nära relaterade områden som transport, industri, jordbruk och
klimatförändring samt resurseffektivitet. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH
KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Samråd med berörda parter Översynen drog nytta av den sakkunskap som
byggts upp under flera årtionden av luftkvalitetsbedömningar, förvaltning och
översynsverksamhet i unionen och internationellt. Bland de parter som deltog i
samrådet ingick bland annat medlemsstaternas myndigheter med ansvar för
genomförandet av den nuvarande policyramen på alla administrativa nivåer. Fem
möten med berörda parter hölls mellan juni 2011 och april 2013 för att
säkerställa öppenhet och erbjuda möjligheter för berörda parter att lämna
synpunkter och bidrag. Alla möten direktsändes via internet för att möjliggöra
största möjliga deltagande. Två offentliga samråd hölls: ett första samråd i
slutet av 2011 gav en översikt över styrkor och svagheter i det befintliga
regelverket för luftpolitik, det andra var ett nätbaserat samråd med alla
intressenter i början av 2013 och handlade om de främsta policyalternativen för
att åtgärda kvarstående luftkvalitetsproblem[7].
En Eurobarometerundersökning om allmänhetens syn på luftföroreningsfrågor
genomfördes och rapporterades 2012[8].
Kommissionen och Europeiska miljöbyrån (EEA) genomförde också ett pilotprojekt
om luftpolitik som sammanförde tolv städer runtom i unionen för att bedöma
lokala erfarenheter av genomförandet av regelverket för luftpolitik[9]. Resultat av konsekvensbedömningen Full efterlevnad av
lagstiftningen om luftkvalitet kan uppnås på kort till medellång sikt genom
inriktning på genomförande av befintlig politik i kombination med åtgärder från
medlemsstaternas sida. Direktiv 2001/81/EG bör revideras för att införliva
unionens internationella åtaganden för 2020 enligt Göteborgsprotokollet, men
minskningskraven till 2020 bör inte skärpas. För perioden fram till
2030 finns dock andra förutsättningar. För att komma till rätta med kvarstående
hälso- och miljöeffekter krävs avsevärt striktare åtaganden om
utsläppsminskning. För 2030 är det alternativ som föredras 70 % av den
maximala genomförbara minskningen av hälsoeffekter till 2030, optimerat för
ytterligare minskningar av övergödning och marknära ozon. Dessa åtaganden om
utsläppsminskning ger en kontinuerlig minskningsbana mot unionens långsiktiga
mål. Genomförandet av
Göteborgsprotokollets minskningsåtaganden för 2020 medför inga ytterligare
utgifter för unionen över referensscenariot. De nya minskningsåtagandena för
2030 är utformade för att få till stånd den minskning av luftkvalitetseffekter
till 2030 som fastställs i meddelandet Ett program för ren luft i Europa.
I konsekvensbedömningen modellerades ett optimalt förverkligande av den
önskvärda minskningen, och denna optimering resulterade i nationella åtaganden
om utsläppsminskning för de sex mest relevanta föroreningarna. Dessa
minskningsåtaganden kommer att reducera de totala externa kostnaderna för
luftföroreningar med 40 miljarder euro (den försiktigaste bedömningen) jämfört
med kostnaderna på 212 miljarder euro i referensscenariot, inklusive direkta
ekonomiska fördelar på mer än 2,8 miljarder euro: 1,85 miljarder euro i minskade
arbetsproduktivitetsförluster, 600 miljoner euro i minskade hälso- och
sjukvårdskostnader, 230 miljoner euro i minskade värdeförluster för grödor och
120 miljoner euro i minskade skador på den byggda miljön. Detta kan jämföras
med årliga efterlevnadskostnader på 3,3 miljarder euro, dvs. ca en tolftedel av
de externa kostnadsbesparingarna. Referensscenariot ska till 2030 leda till att
hälsobelastningen minskar med 40 % jämfört med 2005. Detta förslag ger
ytterligare 12 % vilket innebär att hälsobelastningen totalt minskar med
52 % jämfört med 2005. För övergödning ger förslaget ytterligare 50 %
utöver referensscenariot. Med
utsläppstak för metan enligt unionens system med nationella utsläppstak skulle
utsläppen kunna minskas på ett kostnadseffektivt sätt även om politiken skulle
behöva vara förenlig med Europaparlamentets och rådets beslut
nr 406/2009/EG[10].
Bestämmelser för att förbättra styrningen och anpassa övervakning och
rapportering till internationella åtaganden skulle kunna införas till en mycket
måttlig administrativ kostnad (initialkostnad ca 8 miljoner euro och en
årskostnad på 3,5 miljoner euro för hela unionen). 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Förslaget upphäver och ersätter det nuvarande
unionssystemet för årliga utsläppstak för nationella utsläpp av
luftföroreningar, som inrättas i direktiv 2001/81/EG. Därigenom säkerställs att
de nationella utsläppstak som anges i direktiv 2001/81/EG för 2010 och därefter
för SO2, NOx, NMVOC och NH3 gäller till och med 2020, och
det införs nya nationella åtaganden om utsläppsminskning (nedan kallade minskningsåtaganden)
som gäller från och med 2020 och 2030 för SO2, NOx, NMVOC, NH3,
fina partiklar (PM2,5) och metan (CH4) samt intermediära
utsläppsnivåer för 2025 för samma föroreningar. Särskild information om de viktigaste
artiklarna och bilagorna ges nedan. I artiklarna 1, 2 och 3 anges
förslagets syfte och tillämpningsområde samt definitioner av viktiga termer. I enlighet med artikel 4 jämförd med bilaga
II måste medlemsstaterna begränsa sina årliga utsläpp av SO2,
NOx, NMVOC, NH3, PM2,5 och CH4 för att
uppfylla de minskningsåtaganden som gäller från och med 2020 och 2030. Dessutom
måste medlemsstaterna 2025 begränsa sina årliga utsläpp av dessa föroreningar
till de nivåer som fastställts på grundval av en linjär minskningsbana, såvida
inte detta skulle kräva åtgärder som medför oproportionerliga kostnader.
Artikel 4 anger vilka utsläppskällor som inte ska redovisas. Artikel 5 ger
medlemsstaterna rätt att använda vissa typer av flexibilitet, förutsatt att
kommissionen inte invänder – att på vissa villkor inräkna en del av de
utsläppsminskningar av NOx, SO2, och PM2,5 som uppnås av
internationell sjöfart, att gemensamt genomföra sina minskningsåtaganden för CH4
samt att föreslå justerade utsläppsinventeringar om bättre inventeringsmetoder
leder till bristande uppfyllelse av ett minskningsåtagande (utom för CH4).
Enligt artikel 6 måste medlemsstaterna
anta, genomföra och regelbundet uppdatera sina nationella luftvårdsprogram och
beskriva hur deras minskningsåtaganden ska uppfyllas. De nationella
luftvårdsprogrammen bör minst innehålla den information som anges i del 2 i
bilaga III och uppgifter om minskning av sotutsläpp. De får också
föreskriva särskilda åtgärder som anges i del 1 i bilaga III för att
minska utsläppen av PM2,5 och NH3 från jordbruket.
Luftvårdsprogrammen ska utarbetas mot bakgrund av den övergripande policyramen
för luftkvalitet, och de ska innehålla information om den analys som ligger
till grund för valet av åtgärder. Medlemsstaterna ska genomföra offentliga
samråd om luftvårdsprogrammen innan de antas. Genom artikel 16 ändras
därför Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG[11] så att det omfattar
nationella luftvårdsprogram. Enligt artikel 7 jämförd med bilaga
I ska medlemsstaterna övervaka utsläpp av luftföroreningar och därvid
utarbeta och uppdatera, i enlighet med de skyldigheter och riktlinjer som
införts enligt luftvårdskonventionen och som avses och specificeras i bilaga
IV, nationella utsläppsinventeringar och utsläppsprognoser som ska åtföljas
av en informativ inventeringsrapport. Medlemsstater som tillämpar flexibilitet
enligt artikel 5 måste inkludera all relevant information i den informativa
inventeringsrapporten eller i en separat rapport. Enligt artikel 8 ska medlemsstaterna om
möjligt övervaka luftföroreningars negativa effekter på akvatiska och terrestra
ekosystem, i enlighet med bestämmelserna i bilaga V. Medlemsstaterna har
rätt att använda sig av övervakningssystem som inrättats i enlighet med andra
unionsinstrument. Enligt artikel 9 ska medlemsstaterna,
vid de tidpunkter som anges i bilaga I, sända in sina nationella
luftvårdsprogram och eventuella uppdateringar till kommissionen tillsammans med
all övervakningsinformation som fastställts i enlighet med artiklarna 7 och 8.
Kommissionen ska med hjälp av Europeiska miljöbyrån och medlemsstaterna
regelbundet se över de uppgifter som rapporterats i de nationella
utsläppsinventeringarna. Enligt artikel 10 ska kommissionen vart
femte år lämna en rapport om genomförandet av detta direktiv, inklusive om
tillämpningen av artikel 4.2 avseende intermediära utsläppsnivåer för 2025. Artikel 11 stöder
systematisk, aktiv och elektronisk spridning av den information som samlas in
och behandlas enligt detta förslag och hänvisar i detta sammanhang till de krav
som fastställs i unionslagstiftningen, bl.a. i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/4/EG[12].
Artikel 12 stöder
kommissionens och medlemsstaternas samarbete med tredjeländer och relevanta
internationella organisationer för att stärka och förbättra arbetet mot
luftföroreningar på global nivå. Artikel 13
fastställer formerna för det förfarande som är tillämpligt enligt artiklarna
6.7, 7.9 och 8.3 för att genom delegerade akter anpassa bilagorna I, III (del
1), IV och V till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Artikel 14 gäller
det granskningsförfarande i kommitté som kommissionen ska använda för att anta
genomförandeakter enligt artiklarna 5.6 och 6.9 och anger att den befintliga
kommitté som inrättats enligt artikel 29 i direktiv 2008/50/EG ska användas. Artiklarna 15, 17 och 19 innehåller bestämmelser om påföljder för överträdelser av de
nationella bestämmelser som antagits i enlighet med förslaget, om
ikraftträdandet och om införlivandet av direktivet i medlemsstaternas
lagstiftning. Artikel 18 gäller
upphävandet av direktiv 2001/81/EG men anger samtidigt att de nationella
utsläppstak som fastställs i det direktivet ska fortsätta att gälla till och
med den 31 december 2019. Bilaga VI
innehåller jämförelsetabellen. Rättslig grund Eftersom direktivets huvudsakliga mål är att
skydda miljön i enlighet med artikel 191 i EUF-fördraget bygger förslaget på
artikel 192.1 i EUF-fördraget. Subsidiaritets- och
proportionalitetsprinciperna och val av regleringsform Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom
förslaget inte avser ett område där unionen är ensam behörig. Målet med förslaget kan inte i tillräcklig
utsträckning uppnås av medlemsstaterna. För att ta itu med de kvarstående
betydande effekterna på luftkvaliteten i unionen måste varje medlemsstat minska
sina föroreningsutsläpp, och en kostnadseffektiv kombination av minskningar
inom Europa kan endast samordnas på unionsnivå. De angivna minskningsåtagandena
tar inte bara hänsyn till de inhemska effekterna av nationella utsläpp utan
också till deras gränsöverskridande effekter. Åtgärder på unionsnivå gör det lättare att
uppnå förslagets mål. I direktiv 2001/81/EG fastställs minskningsmål och
minimikrav för deras genomförande, men det överlåts åt medlemsstaterna att
fastställa den optimala kombinationen av åtgärder för att uppnå minskningarna.
Denna princip bibehålls i detta förslag, vilket ytterligare harmoniserar kraven
för nationella program och för övervakning och rapportering av utsläpp av
luftföroreningar, för att korrigera brister i direktiv 2001/81/EG och för att
uppfylla internationella åtaganden inom ramen för luftvårdskonventionen och
dess protokoll. Även om det i förslaget krävs att utsläppen begränsas vid
källan i jordbrukssektorn, har medlemsstaterna rätt att inte uppfylla dessa
krav om det inte är nödvändigt för att uppnå det relevanta åtagandet om
utsläppsminskning. Förslaget är därför förenligt med
subsidiaritetsprincipen. Den valda regeringsformen är ett direktiv
eftersom förslaget fastställer mål och skyldigheter samtidigt som
medlemsstaterna ges tillräcklig flexibilitet när det gäller att välja åtgärder
för att nå målen och närmare föreskrifter för genomförandet. Förslaget är
därför förenligt med proportionalitetsprincipen. 4. BUDGETKONSEKVENSER Direktivet ska genomföras inom den befintliga
budgeten och påverkar inte den fleråriga budgetramen. 5. ÖVRIGT Förklarande dokument Kommissionen anser att det
behövs förklarande dokument för att förbättra kvaliteten på informationen om
införlivandet av direktivet, av följande skäl. Ett fullständigt och korrekt genomförande av
direktivet är av avgörande betydelse för att garantera att dess mål uppnås
(dvs. att skydda människors hälsa och miljön). Eftersom vissa medlemsstater
redan i dag reglerar utsläpp av luftföroreningar skulle införlivandet av detta
direktiv förmodligen inte ske genom en enstaka rättsakt, utan snarare genom
olika ändringar eller nya förslag inom berörda områden.
Dessutom är genomförandet av direktivet ofta starkt decentraliserat,
eftersom regionala och lokala myndigheter ansvarar för dess tillämpning och, i
vissa medlemsstater, även för dess införlivande. Ovannämnda faktorer väntas öka risken för att
direktivet införlivas och genomförs på ett inkorrekt sätt och de komplicerar
kommissionens arbete med att kontrollera tillämpningen av unionens
lagstiftning. Det är viktigt att det finns tydlig information om införlivandet
av direktivet för att se till att den nationella lagstiftningen är förenlig med
dess bestämmelser. Kravet att lämna
förklarande dokument kan skapa en extra administrativ börda för de
medlemsstater som inte redan arbetar på det sättet. Den eventuella ytterligare
administrativa bördan står dock i proportion till det eftersträvade målet, nämligen
att säkerställa effektivt införlivande och till fullo uppnå direktivets mål. Mot bakgrund av
ovanstående resonemang är det rimligt att begära att medlemsstaterna låter
anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som
förklarar förhållandet mellan bestämmelserna i direktivet och motsvarande delar
i nationella instrument för införlivande. 2013/0443 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om minskning av nationella utsläpp av vissa
luftföroreningar och om ändring av direktiv 2003/35/EG (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[13],
med beaktande av Regionkommitténs yttrande[14], i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet,
och av följande skäl: (1) Under de senaste 20 åren har
betydande framsteg gjorts i unionen vad gäller antropogena utsläpp till luft
och luftkvalitet. Detta har skett genom en särskild unionspolitik, däribland
2005 års meddelande från kommissionen Tematisk strategi för luftföroreningar
(nedan kallad den tematiska strategin)[15].
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG[16] har varit avgörande
för dessa framsteg genom att fastställa tak för medlemsstaternas totala årliga
utsläpp för 2010 och därefter av svaveldioxid (SO2), kväveoxider
(NOx), flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC) samt ammoniak (NH3).
Till följd av detta har utsläppen av SO2 minskat med 82 %, NOx
med 47 %, NMVOC med 56 % och NH3 med 28 % mellan 1990
och 2010. Såsom anges i Ett program för ren luft i Europa (nedan kallat den
reviderade tematiska strategin)[17]
kvarstår dock betydande negativa konsekvenser och risker för miljön och för
människors hälsa. (2) Det sjunde
miljöhandlingsprogrammet[18]
bekräftar unionens långsiktiga mål för luftpolitiken, att nå
luftkvalitetsnivåer som inte ger upphov till betydande negativa effekter på och
risker för människors hälsa och miljön, och efterlyser därför full efterlevnad
av unionens nuvarande lagstiftning om luftkvalitet, strategiska mål och
åtgärder för tiden efter 2020, stärkta insatser i områden där människor och
ekosystem utsätts för höga nivåer av luftföroreningar, samt ökade synergier
mellan lagstiftning om luftkvalitet och unionens policymål för i synnerhet
klimat och biologisk mångfald. (3) För att ta ytterligare steg
mot EU:s långsiktiga mål fastställs i den reviderade tematiska strategin nya
strategiska mål för perioden fram till 2030. (4) Medlemsstaterna och unionen
är parter i Uneces (FN:s ekonomiska kommission för Europa) konvention om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar från 1979 (nedan kallad luftvårdskonventionen)[19] och i flera av dess
protokoll, däribland Göteborgsprotokollet från 1999 om minskning av försurning,
övergödning och marknära ozon. (5) I det reviderade
Göteborgsprotokollet, som godtagits av rådet i beslut [xxxx/xxxx/EU][20] anges, för 2020 och
därefter, nya åtaganden om utsläppsminskning, med 2005 som basår, för varje
part avseende SO2, NOx, NH3, NMVOC och fina
partiklar (PM2,5). Andra syften är minskade utsläpp av sot,
insamling och registerhållning av uppgifter om de negativa effekter som halter
och nedfall av luftföroreningar innebär för människors hälsa och miljön samt
deltagande i de effektorienterade programmen inom ramen för
luftvårdskonventionen. (6) Det system med nationella
utsläppstak som inrättas genom direktiv 2001/81/EG bör därför ses över för att
anpassas till unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden. (7) Medlemsstaterna bör genomföra
bestämmelserna i detta direktiv på ett sätt som effektivt bidrar till att uppnå
unionens långsiktiga mål för luftkvalitet, som stöds av
Världshälsoorganisationens riktlinjer och av unionens mål för skydd av
biologisk mångfald och ekosystem, genom att nivåerna och nedfallet av
luftföroreningar i form av försurande ämnen, övergödande ämnen och ozon minskas
under de kritiska belastningar och nivåer som anges i luftvårdskonventionen. (8) Detta direktiv bör även bidra
till uppnåendet av luftkvalitetsmålen i unionslagstiftningen och till
begränsningen av klimatpåverkan genom att minska utsläppen av kortlivade
klimatföroreningar liksom till förbättring av den globala luftkvaliteten. (9) Medlemsstaterna bör uppfylla
de åtaganden om utsläppsminskning som anges i detta direktiv för 2020 och 2030.
För att garantera påvisbara framsteg mot åtagandena för 2030 bör
medlemsstaterna nå intermediära utsläppsnivåer 2025, fastställda på grundval av
en linjär minskningsbana mellan deras utsläppsnivåer för 2020 och de nivåer som
definieras av deras åtaganden om utsläppsminskning för 2030, såvida inte detta
skulle medföra oproportionerliga kostnader. Om utsläppen 2025 inte kan
begränsas på detta sätt bör medlemsstaterna ange skälen i sina rapporter enligt
detta direktiv. (10) Vissa medlemsstater har inom
ramen för luftvårdskonventionen valt att fastställa utsläppstak för
transportsektorn på grundval av mängden förbrukat bränsle. Detta har lett till
bristande samstämmighet med den totala energianvändningen och energistatistiken
för dessa medlemsstater och även för unionen som helhet. För att skapa en
gemensam och enhetlig grund för alla medlemsstater och för unionen som helhet,
fastställs därför i detta direktiv rapporteringskrav och åtaganden om
utsläppsminskningar på grundval av nationell energianvändning och bränsleförsäljning,
vilket garanterar ökad samstämmighet med unionens klimat- och
energilagstiftning. (11) För att göra det lättare att
på ett kostnadseffektivt sätt uppnå de nationella åtagandena om
utsläppsminskning och de intermediära utsläppsnivåerna bör medlemsstaterna ha
rätt att inräkna minskade utsläpp från internationell sjöfart om utsläppen från
den sektorn är mindre än de utsläppsnivåer som skulle bli följden om normerna i
unionens lagstiftning efterlevs, inklusive gränsvärdena för svavel i bränslen
enligt rådets direktiv 1999/32/EG[21].
Medlemsstaterna bör också ha möjlighet att gemensamt uppfylla sina åtaganden
och intermediära utsläppsnivåer för metan (CH4) och att använda sig
av Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG i detta syfte[22]. Vid kontroll av
överensstämmelsen med nationella utsläppstak, åtaganden om utsläppsminskningar
och intermediära utsläppsnivåer kan medlemsstaterna justera sina nationella
utsläppsinventeringar mot bakgrund av bättre vetenskapliga kunskaper och
metoder beträffande utsläpp. Kommissionen kan motsätta sig att en medlemsstat
tillämpar dessa flexibilitetsbestämmelser om villkoren i detta direktiv inte är
uppfyllda. (12) Medlemsstaterna bör anta och
genomföra nationella luftvårdsprogram för att uppfylla sina utsläppsminskningskrav
och intermediära utsläppsnivåer och för att effektivt bidra till att unionens
luftkvalitetsmål uppnås. I detta syfte bör medlemsstaterna ta hänsyn till
behovet av att minska utsläppen i zoner och tätbebyggelser med höga
luftföroreningshalter och/eller i områden som kraftigt bidrar till
luftföroreningar i andra zoner och tätbebyggelser, även i grannländerna. De
nationella luftvårdsprogrammen bör därför bidra till ett framgångsrikt
genomförande av luftkvalitetsplaner enligt artikel 23 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2008/50/EG[23]. (13) För att minska utsläppen till
luft av NH3 och PM2,5 från stora utsläppskällor bör de
nationella luftvårdsprogrammen innefatta åtgärder för jordbrukssektorn.
Medlemsstaterna bör ha rätt att genomföra andra åtgärder med likvärdiga
miljöprestanda som de åtgärder som anges i detta direktiv, om det är motiverat
av särskilda nationella förhållanden. (14) De nationella
luftvårdsprogrammen, inklusive den analys som ligger till grund för strategier
och åtgärder, bör uppdateras regelbundet. (15) För att nationella
luftvårdsprogram och större uppdateringar ska vara väl underbyggda bör
medlemsstaterna se till att program och uppdateringar blir föremål för samråd
med allmänheten och de behöriga myndigheterna på alla nivåer innan valet görs
mellan olika möjliga strategier och åtgärder. Medlemsstaterna bör inleda
gränsöverskridande samråd om genomförandet av deras program kan påverka
luftkvaliteten i ett annat land, i enlighet med kraven i unionslagstiftningen
och internationell rätt, inbegripet konventionen om
miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbo, 1991)
och dess protokoll om strategiska miljöbedömningar (Kiev, 2003), som godkänts
av rådet[24].
(16) Medlemsstaterna bör fastställa
och rapportera utsläppsinventeringar, utsläppsprognoser och informativa
inventeringsrapporter för alla luftföroreningar som omfattas av detta direktiv,
vilket sedan bör göra det möjligt för unionen att uppfylla sina
rapporteringsskyldigheter enligt luftvårdskonventionen och dess protokoll. (17) För att bevara en övergripande
samstämmighet för unionen som helhet bör medlemsstaterna se till att deras
rapportering till kommissionen om nationella utsläppsinventeringar,
utsläppsprognoser och informativa inventeringsrapporter överensstämmer helt med
deras rapportering enligt luftvårdskonventionen. (18) För att bedöma effektiviteten
i de nationella åtaganden om utsläppsminskningar som anges i detta direktiv bör
medlemsstaterna, om det är praktiskt möjligt, också övervaka effekterna av
sådana minskningar i terrestra och akvatiska ekosystem, i enlighet med
internationellt erkända riktlinjer, och rapportera dessa effekter. (19) I enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG[25] bör medlemsstaterna
säkerställa aktiv och systematisk spridning av information på elektronisk väg. (20) Det är nödvändigt att ändra
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG[26] för att se till att
detta direktiv överensstämmer med Århuskonventionen från 1998 om tillgång till
information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till
rättslig prövning i miljöfrågor. (21) För att beakta den tekniska
utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen vad
gäller ändring av de riktlinjer för rapportering som anges i bilaga I, i del 1
i bilaga III samt i bilagorna IV och V för att anpassa dem till den tekniska
utvecklingen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga
samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen
bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta
handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta
sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. (22) För att säkerställa enhetliga
villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas
genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011[27]. (23) Medlemsstaterna bör föreskriva
påföljder för överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats med
tillämpning av detta direktiv och se till att dessa påföljder tillämpas.
Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. (24) Med hänsyn till typen och
omfattningen av de ändringar som bör göras av direktiv 2001/81/EG bör det
direktivet ersättas för att skapa ökad rättslig säkerhet, klarhet och öppenhet
och för att förenkla lagstiftningen. För att säkra en kontinuerlig förbättring
av luftkvaliteten bör medlemsstaterna iaktta de nationella utsläppstaken i
direktiv 2001/81/EG tills de nya nationella åtaganden om utsläppsminskningar
som fastställs i detta direktiv blir tillämpliga 2020. (25) Målet för detta direktiv, att
garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, kan inte i
tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, utan kan bättre uppnås på
unionsnivå på grund av luftföroreningarnas gränsöverskridande karaktär. Därför
kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå målet. (26) I enlighet med den gemensamma
politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och
kommissionen om förklarande dokument[28]
har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan
av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet
mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella
instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren
att översändandet av sådana dokument är berättigat. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Syfte Detta direktiv fastställer gränser för
medlemsstaternas utsläpp till luften av försurande och övergödande
föroreningar, ozonbildande ämnen, primära partiklar och prekursorer till
sekundära partiklar och andra luftföroreningar, och inför krav på att
nationella luftvårdsprogram utarbetas, antas och genomförs samt på att utsläpp
av föroreningar och deras effekter övervakas och rapporteras. Artikel 2 Tillämpningsområde Detta direktiv ska tillämpas på utsläpp av de
föroreningar som anges i bilaga I från alla källor som förekommer inom
medlemsstaternas territorium, deras exklusiva ekonomiska zoner och
föroreningskontrollzoner. Artikel 3 Definitioner I detta direktiv gäller följande definitioner: 1. utsläpp: utsläpp av
ett ämne till luften från en punktkälla eller en diffus källa. 2. ozonbildande ämnen:
kväveoxider, flyktiga organiska föreningar utom metan, metan och kolmonoxid. 3. luftkvalitetsmål: de
gränsvärden, målvärden och exponeringskoncentrationsskyldigheter för
luftkvalitet som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG
och direktiv 2004/107/EG[29]. 4. kväveoxider (NOx):
kväveoxid och kvävedioxid, uttryckt som kvävedioxid. 5. flyktiga organiska
föreningar utom metan (NMVOC): samtliga organiska föreningar av antropogen
natur utom metan som i närvaro av solljus kan bilda fotokemiska oxidanter genom
reaktion med kväveoxider. 6. PM2,5:
partiklar som passerar genom ett storleksselektivt intag enligt definitionen i
referensmetoden för provtagning och mätning av PM2,5, EN 14907, som
med 50 % effektivitet avskiljer partiklar med en aerodynamisk diameter av
2,5 µm. 7. nationellt åtagande om
utsläppsminskning: den minskning av utsläppen av ett ämne, uttryckt i
procent utsläppsminskning mellan de totala utsläppen under basåret (2005) och
de totala utsläpp under ett målkalenderår som medlemsstaterna inte får
överskrida. 8. start- och landningscykel:
en cykel som omfattar in- och uttaxning, start, stigning, inflygning, landning
och alla övriga luftfartsaktiviteter som sker under 3 000 fots höjd. 9. internationell sjöfart:
resor till sjöss och i kustvatten med vattenburna fartyg oavsett flagg, utom
fiskefartyg, som avgår från ett lands territorium och anländer till ett annat
lands territorium. 10. utsläppskontrollområde:
ett särskilt havsområde som fastställts i enlighet med bilaga VI till den
internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg
(Marpol). 11. föroreningskontrollzon:
ett havsområde högst 200 nautiska mil från de baslinjer från vilka
territorialvattnets utsträckning mäts, som fastställts av en medlemsstat för
att förhindra, minska och begränsa förorening från fartyg i enlighet med
tillämpliga internationella regler och normer. 12. sot: kolhaltiga
partiklar som absorberar ljus. Artikel 4 Nationella åtaganden om utsläppsminskning 1. Medlemsstaterna ska, som ett
minimum, begränsa sina årliga antropogena utsläpp av svaveldioxid (SO2),
kväveoxider (NOx), flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC), ammoniak
(NH3), partiklar (PM2,5) och metan (CH4)
enligt de nationella åtaganden om utsläppsminskning som gäller från och med
2020 och 2030, i enlighet med bilaga II. 2. Utan att det påverkar
tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder som
inte medför oproportionerliga kostnader för att till 2025 begränsa sina
antropogena utsläpp av SO2, NOx, NMVOC, NH3, PM2,5
och CH4. Nivåerna för dessa utsläpp ska bestämmas på grundval av
sålda bränslen, med en linjär minskningsbana mellan medlemsstaternas
utsläppsnivåer för 2020 och de utsläppsnivåer som definieras av deras åtaganden
om utsläppsminskning för 2030. Om utsläppen för 2025 inte kan begränsas i
enlighet med den fastställda minskningsbanan, ska medlemsstaterna ange skälen i
sina rapporter till kommissionen i enlighet med artikel 9. 3. Följande utsläpp inräknas
inte vad gäller efterlevnaden av punkterna 1 och 2: (a)
Utsläpp från luftfartyg som inte kan hänföras till
start- och landningscykeln. (b)
Utsläpp på Kanarieöarna, i de franska
utomeuropeiska departementen, på Madeira och Azorerna. (c)
Utsläpp från nationell sjöfart till och från de
territorier som anges i led b. (d)
Utsläpp från internationell sjöfart, utan att det
påverkar tillämpningen av artikel 5.1. Artikel 5 Flexibilitet 1. För att efterleva de
intermediära utsläppsnivåer som fastställs för 2025 i enlighet med artikel 4.2,
och de nationella åtaganden om utsläppsminskning som anges i bilaga II och som
gäller från och med 2030 för NOx, SO2 och PM2,5,
får medlemsstaterna räkna av utsläppsminskningar för NOx, SO2
och PM2,5 som uppnåtts av internationell sjöfart från utsläpp av NOx,
SO2 och PM2,5 från andra källor under samma år, förutsatt
att de uppfyller följande villkor: (a)
Utsläppsminskningarna har skett i de havsområden
som faller inom medlemsstaternas territorialvatten, i deras exklusiva
ekonomiska zoner eller i föroreningskontrollzoner om sådana zoner har
fastställts. (b)
De har antagit och genomfört effektiva
övervaknings- och inspektionsåtgärder för att garantera att flexibiliteten
tillämpas korrekt. (c)
De har genomfört åtgärder för att nå lägre utsläpp av
NOx, SO2 och PM2,5 från internationell sjöfart jämfört
med de utsläppsnivåer som skulle uppnås genom efterlevnad av unionens normer
för utsläpp av NOx, SO2 och PM2,5 och har visat en
tillfredsställande kvantifiering av de ytterligare utsläppsminskningar som
åtgärderna har lett till. (d)
De har inte räknat av mer än 20 % av
utsläppsminskningarna för NOx, SO2 och PM2,5 beräknade
enligt led c, förutsatt att avräkningen inte leder till bristande efterlevnad
av de nationella åtagandena om utsläppsminskning för 2020 enligt bilaga II. 2. Medlemsstaterna får gemensamt
genomföra sina åtaganden om utsläppsminskning och intermediära utsläppsnivåer
för metan enligt bilaga II, förutsatt att de uppfyller följande villkor: (a)
De uppfyller alla tillämpliga krav och villkor som
införts med tillämpning av unionslagstiftningen, inklusive Europaparlamentets
och rådets beslut nr 406/2009/EG. (b)
De har antagit och genomfört effektiva bestämmelser
för att garantera att det gemensamma genomförandet fungerar korrekt. 3. Medlemsstaterna får
fastställa justerade årliga nationella utsläppsinventeringar för SO2,
NOx, NH3, NMVOC och PM2,5 i enlighet med bilaga IV om
bristande efterlevnad av deras nationella åtaganden om utsläppsminskning eller
deras intermediära utsläppsnivåer skulle bli följden av en tillämpning av
bättre metoder för utsläppsinventering som uppdaterats i enlighet med
vetenskaplig kunskap. 4. Medlemsstater som avser att
tillämpa punkterna 1, 2 och 3 ska informera kommissionen senast den 30
september det år som föregår det aktuella rapporteringsåret. Informationen ska
omfatta berörda föroreningar och sektorer och, i förekommande fall, storleken
av effekterna på nationella utsläppsinventeringar. 5. Kommissionen ska med hjälp av
Europeiska miljöbyrån granska och bedöma om tillämpningen av
flexibilitetsbestämmelser för ett visst år uppfyller gällande krav och
kriterier. Om kommissionen inte har framfört några
invändningar inom nio månader från och med mottagandet av den rapport som avses
i artikel 7.4, 7.5 och 7.6, ska den berörda medlemsstaten anse att den
tillämpade flexibiliteten har godtagits och är giltig för det året. Om
kommissionen anser att tillämpningen av en flexibilitet inte överensstämmer med
gällande krav och kriterier, ska den fatta ett beslut och informera medlemsstaten
om att flexibiliteten inte kan godtas. 6. Kommissionen får anta
genomförandeakter för att ange närmare bestämmelser för tillämpningen av
flexibilitetsbestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3, i enlighet med det
granskningsförfarande som avses i artikel 14. Artikel 6 Nationella luftvårdsprogram 1. Medlemsstaterna ska utarbeta
och anta ett nationellt luftvårdsprogram i enlighet med del 2 i bilaga III för
att begränsa sina årliga antropogena utsläpp i enlighet med artikel 4. 2. Vid utarbetande, antagande
och genomförande av programmet ska medlemsstaterna göra följande: (a)
Bedöma i vilken utsträckning nationella
utsläppskällor kan påverka luftkvaliteten inom deras territorier och i
grannmedlemsstater, med hjälp av data och metoder framtagna inom det gemensamma
programmet för övervakning och utvärdering (EMEP), i tillämpliga fall. (b)
Beakta behovet av att minska utsläppen av
luftföroreningar för att uppfylla luftkvalitetsmålen inom sina territorier och,
i förekommande fall, i grannmedlemsstater. (c)
Prioritera utsläppsminskande åtgärder för sot i
genomförandet av åtgärder för att uppfylla sina nationella minskningsåtaganden
för PM2,5. (d)
Säkerställa samstämmighet med andra relevanta
planer och program som upprättats i enlighet med krav i nationell lagstiftning
eller unionslagstiftning. Medlemsstaterna ska, i den utsträckning som
behövs, inkludera de utsläppsminskande åtgärder som anges i del 1 i bilaga III
eller åtgärder med likvärdig miljöeffekt, i syfte att uppfylla de relevanta
nationella åtagandena om utsläppsminskning. 3. Det nationella
luftvårdsprogrammet ska uppdateras vartannat år. 4. Utan att det påverkar
tillämpningen av punkt 3 ska de strategier och åtgärder för utsläppsminskning
som ingår i det nationella luftvårdsprogrammet uppdateras inom 12 månader om
något av följande inträffar: (a)
De skyldigheter som anges i artikel 4 uppfylls inte
eller det finns risk för att de inte uppfylls. (b)
Medlemsstaten beslutar sig för att använda en
flexibilitet enligt artikel 5. 5. Medlemsstaterna ska, i
enlighet med relevant unionslagstiftning, innan förslag till nationella
luftvårdsprogram och betydande uppdateringar fastställs, samråda om dessa med
allmänheten och med de behöriga myndigheter som på grund av sitt särskilda
miljöansvar inom området för luftföroreningar, luftkvalitet och luftförvaltning
på alla nivåer kan antas bli berörda av genomförandet av de nationella
luftvårdsprogrammen. Om så är lämpligt ska gränsöverskridande samråd genomföras
i enlighet med relevant unionslagstiftning. 6. Kommissionen ska, vid behov,
underlätta utarbetande och genomförande av programmen genom utbyte av god
praxis. 7. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 13 för att anpassa del 1 i
bilaga III till den tekniska utvecklingen. 8. Kommissionen får fastställa
riktlinjer för utarbetande och genomförande av nationella luftvårdsprogram. 9. Kommissionen får också
närmare ange formatet och nödvändig information beträffande medlemsstaternas
nationella luftvårdsprogram i form av genomförandeakter. Dessa
genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses
i artikel 14. Artikel 7 Utsläppsinventeringar och utsläppsprognoser 1. Medlemsstaterna ska utarbeta
och årligen uppdatera nationella utsläppsinventeringar för de föroreningar som
anges i tabell A i bilaga I, i enlighet med de krav som anges där. Medlemsstaterna bör utarbeta och årligen uppdatera
nationella utsläppsinventeringar för de föroreningar som anges i tabell B i
bilaga I, i enlighet med de krav som anges där. 2. Medlemsstaterna ska utarbeta
och vartannat år uppdatera rumsligt uppdelade utsläppsinventeringar,
inventeringar av stora punktkällor och utsläppsprognoser för de föroreningar
som anges i tabell C i bilaga I, i enlighet med de krav som anges där. 3. De utsläppsinventeringar och
utsläppsprognoser som avses i punkterna 1 och 2 ska åtföljas av en informativ
inventeringsrapport, i enlighet med de krav som anges i tabell D i bilaga I. 4. Medlemsstater som tillämpar
flexibilitet enligt artikel 5.1 ska inkludera följande information i den informativa
inventeringsrapporten för det berörda året: (a)
Mängden utsläpp av NOx, SO2 och PM2,5
som skulle skett i avsaknad av ett utsläppskontrollområde. (b)
Storleken på utsläppsminskningar som uppnåtts i
medlemsstatens del av utsläppskontrollområdet i enlighet med artikel
5.1 c. (c)
I vilken utsträckning de tillämpar denna
flexibilitet. (d)
Eventuella kompletterande uppgifter som
medlemsstaterna anser lämpliga för att kommissionen med hjälp av Europeiska
miljöbyrån ska kunna göra en fullständig bedömning av de förhållanden under
vilka flexibiliteten har genomförts. 5. Medlemsstater som väljer att
tillämpa flexibilitet enligt artikel 5.2 ska lämna en separat rapport som gör
det möjligt för kommissionen att granska och bedöma om kraven i den artikeln är
uppfyllda. 6. Medlemsstater som väljer att
tillämpa flexibilitet enligt artikel 5.3 ska i den informativa
inventeringsrapporten för det berörda året ta med den information som anges i
del 4 i bilaga IV för att möjliggöra för kommissionen att granska och bedöma om
kraven i den artikeln är uppfyllda. 7. Medlemsstaterna ska
fastställa utsläppsinventeringarna, inklusive justerade utsläppsinventeringar,
utsläppsprognoserna och den informativa inventeringsrapporten i enlighet med
bilaga IV. 8. Kommissionen ska med hjälp av
Europeiska miljöbyrån årligen fastställa och uppdatera unionsomfattande
utsläppsinventeringar, utsläppsprognoser och en informativ inventeringsrapport
för alla de föroreningar som anges i bilaga I, på grundval av den information
som avses i punkterna 1, 2 och 3. 9. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 13 för att anpassa bilaga I
vad gäller tidsfrister för rapportering och bilaga IV till den vetenskapliga
och tekniska utvecklingen. Artikel 8 Övervakning av luftföroreningseffekter 1. Medlemsstaterna ska om
möjligt se till att luftföroreningars negativa effekter på ekosystem övervakas
i enlighet med kraven i bilaga V. 2. Medlemsstaterna ska om så är
lämpligt samordna övervakningen av luftföroreningseffekter med andra övervakningsprogram
som inrättats enligt unionslagstiftningen, inklusive Europaparlamentets och
rådets direktiv 2008/50/EG och direktiv 2000/60/EG[30]. 3. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 13 för att anpassa bilaga V
till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Artikel 9 Medlemsstaternas rapportering 1. Medlemsstaterna ska sända
sina nationella luftvårdsprogram till kommissionen [within three months of the
date referred to in Article 17, date to be inserted by OPOCE] och uppdateringar
vartannat år därefter. Om ett nationellt luftvårdsprogram uppdateras
enligt artikel 6.4 ska den berörda medlemsstaten informera kommissionen om
detta inom två månader. 2. Medlemsstaterna ska från och
med 2017 sända in sina nationella utsläppsinventeringar, utsläppsprognoser,
rumsligt uppdelade utsläppsinventeringar, inventeringar av stora punktkällor
och rapporter enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.3, samt i tillämpliga fall artikel
7.4, 7.5 och 7.6, till kommissionen och Europeiska miljöbyrån i enlighet med de
rapporteringsdatum som anges i bilaga I. Rapporteringen ska överensstämma med
rapporteringen till luftvårdskonventionens sekretariat. 3. Medlemsstaterna ska
rapportera sina nationella utsläpp och prognoser för CH4 i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013[31]. 4. Kommissionen ska med hjälp av
Europeiska miljöbyrån och medlemsstaterna regelbundet se över uppgifterna i de
nationella utsläppsinventeringarna. Översynen ska omfatta (a)
kontroller för att verifiera att inlämnade
uppgifter är transparenta, korrekta, enhetliga, jämförbara och fullständiga, (b)
kontroller för att upptäcka fall där
inventeringsdata tas fram på ett sätt som inte överensstämmer med kraven enligt
internationell rätt, särskilt konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar, (c)
i förekommande fall, en beräkning av nödvändiga
tekniska korrigeringar i samråd med medlemsstaterna. 5. Medlemsstaterna ska
rapportera följande information som avses i artikel 8 till kommissionen och
Europeiska miljöbyrån: (a)
[By the date referred to in Article 17 - date to be
inserted by OPOCE] och därefter vart fjärde år, övervakningsstationernas läge
och övervakade indikatorer, och (b)
inom [one year of the date referred to in Article
17 - date to be inserted by OPOCE] och därefter vart fjärde år, de uppmätta
värdena för de obligatoriska indikatorerna. Artikel 10 Rapporter från kommissionen 1. Kommissionen ska minst vart
femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta
direktiv och ge en bedömning av hur genomförandet bidrar till uppnåendet av
direktivets mål. Kommissionen ska i varje fall rapportera som ovan
för år 2025, och ska också innefatta information om uppnåendet av de
intermediära utsläppsnivåer som avses i artikel 4.2 samt skälen i den händelse
nivåerna inte nås. Kommissionen ska kartlägga behovet av ytterligare åtgärder
även med beaktande av genomförandets effekter på olika sektorer. 2. De rapporter som avses i
punkt 1 kan innefatta en bedömning av de miljömässiga och samhällsekonomiska
effekterna av detta direktiv. Artikel 11 Tillgång till information 1. Medlemsstaterna ska i
enlighet med direktiv 2003/4/EG se till att följande information aktivt och
systematiskt sprids till allmänheten genom offentliggörande på en allmänt
tillgänglig webbplats: (a)
De nationella luftvårdsprogrammen och eventuella
uppdateringar. (b)
De nationella utsläppsinventeringarna inklusive, i
förekommande fall, de justerade nationella utsläppsinventeringarna, de
nationella utsläppsprognoserna och de informativa inventeringsrapporterna samt
kompletterande rapporter och information som sänts in till kommissionen i
enlighet med artikel 9. 2. Kommissionen ska i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006[32] säkerställa aktiv och
systematisk spridning till allmänheten genom offentliggörande av
unionsomfattande utsläppsinventeringar, utsläppsprognoser och informativa
inventeringsrapporter på en allmänt tillgänglig webbplats. Artikel 12 Samarbete med tredjeländer och samordning inom internationella organisationer Unionen och medlemsstaterna ska vid behov
sörja för bilateralt och multilateralt samarbete med tredjeländer och
samordning inom relevanta internationella organisationer såsom FN:s
miljöprogram (Unep), FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece),
Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Internationella civila
luftfartsorganisationen (Icao), bland annat genom utbyte av information,
avseende vetenskaplig och teknisk forskning och utveckling, i syfte att
förbättra förutsättningarna för utsläppsminskningar. Artikel 13 Delegeringens utövande 1. Befogenheten att anta
delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i
denna artikel. 2. Den befogenhet att anta
delegerade akter som avses i artiklarna 6.7, 7.9 och 8.3 ska ges till
kommissionen tills vidare från och med den dag då detta direktiv träder i
kraft. 3. Den delegering av befogenhet
som avses i artiklarna 6.7, 7.9 och 8.3 får när som helst återkallas av
Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att
delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet
får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens
officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det
påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4. Så snart kommissionen antar
en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5. En delegerad akt som antas
enligt artiklarna 6.7, 7.9 och 8.3 ska träda i kraft endast om varken
Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten
inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet
och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den
perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna
period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets
initiativ. Artikel 14 Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av
kommittén för luftkvalitet som inrättats genom artikel 29 i direktiv
2008/50/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i
förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Artikel 15 Påföljder Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för
överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av
detta direktiv och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa
påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikel 16 Ändring av direktiv 2003/35/EG I bilaga I till direktiv 2003/35/EG ska
följande led läggas till som led g: "g) Artikel 6.1 i Europaparlamentets och
rådets direktiv XXXX/XX/EU om minskning av nationella utsläpp av vissa
luftföroreningar och om ändring av direktiv 2003/35/EG * * EUT L XX, XX.XX.XXXX, s. X." Artikel 17 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska senast
den [eighteen months after the entry into force - date to be inserted by OPOCE]
sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa
bestämmelser till kommissionen. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska
göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till
kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell
lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 18 Upphävande och övergångsbestämmelser 1. Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/81/EG ska upphöra att gälla den [by the date referred to in
Article 17 of this Directive - date to be inserted by OPOCE]. Följande bestämmelser i det upphävda direktivet
ska dock fortsätta att gälla: (a)
Artikel 1 och bilaga I till och med den 31
december 2019. (b)
Artiklarna 7.1, 7.2 och
8.1 till och med den [the date referred to in Article 17 of this Directive -
date to be inserted by OPOCE]. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska
anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med
jämförelsetabellen i bilaga VI. 2. Medlemsstaterna får till och
med den 31 december 2019 tillämpa artikel 5.3 i detta direktiv i fråga om taken
enligt artikel 4 och bilaga I till direktiv 2001/81/EG. Artikel 19 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Artikel 20 Adressater Detta direktiv riktar sig till
medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande [1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den
23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (EGT L
309, 27.11.2001, s. 22). [2] Protokollet till Uneces (FN:s ekonomiska kommission för
Europa) konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående
minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (1999). [3] Meddelande från kommissionen till rådet och
Europaparlamentet – Ett program för ren luft i Europa, COM(2013) [xxx]. [4] Meddelande från kommissionen Europa 2020 – En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020 slutlig,
3.3.2010. [5] Meddelande från kommissionen Smart lagstiftning i
Europeiska unionen, KOM(2010) 543 slutlig, 8.10.2010. [6] Meddelande från kommissionen Tänk småskaligt först –
En ”Small Business Act” för Europa, KOM(2008) 394 slutlig, 25.6.2008. [7] I samrådet användes två frågeformulär: sammanlagt
1 934 personer besvarade ett kortare frågeformulär för allmänheten, och
371 svar kom in för det längre frågeformuläret riktat till experter och
intressenter. Se http://ec.europa.eu/environment/consultations/air_pollution_en.htm
[8] Resultaten finns i Eurobarometer 2013. [9] Fullständiga resultat finns i Europeiska miljöbyråns
rapport 7/2013. [10] Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG
av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina
växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av
växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136). [11] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den
26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa
planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens
deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och
96/61/EG (EUT L 156, 25.6.2003, s. 17). [12] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28
januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande
av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26). [13] EUT C , , s. . [14] EUT C , , s. . [15] Meddelande från kommissionen till rådet och
Europaparlamentet – Tematisk strategi för luftförorening,
KOM(2005) 446 slutlig. [16] Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den
23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (EGT L
309, 27.11.2001, s. 22). [17] Meddelande från kommissionen till rådet och
Europaparlamentet – Ett program för ren luft i Europa, COM(2013) [xxx]. [18] Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett
allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom
planetens gränser, COM(2012) 710, 29.11.2012. [19] Rådets beslut 2003/507/EG av den 13 juni 2003 om
Europeiska gemenskapens anslutning till protokollet till 1979 års konvention om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning,
övergödning och marknära ozon (EUT L 179, 17.7.2003, s. 1). [20] Rådets beslut 2013/xxxx/EU om godtagande av ändringen av
1999 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära
ozon (EUT L ..., s. ...). [21] Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att
minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv
93/12/EEG (EGT L 121, 11.5.1999, s. 13). [22] Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG
av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina
växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av
växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136). [23] Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den
21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 11.6.2008, s.
1). [24] Rådets beslut 2008/871/EG av den 20 oktober 2008 om
godkännande på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet om strategiska
miljöbedömningar till FN/ECE:s Esbokonvention från 1991 om
miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (EUT L 308,
19.11.2008, s. 33). [25] Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till
miljöinformation (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26). [26] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den
26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa
planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens
deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och
96/61/EG (EUT L 156, 25.6.2003, s. 17). [27] Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler
och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). [28] EUT C 369, 17.12.2011, s. 14. [29] Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den
15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska
aromatiska kolväten i luften (EUT L 23, 26.1.2005, s. 3). [30] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den
23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på
vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1). [31] Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och
rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på
nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om
upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13). [32] Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i
Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i
beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på
gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.09.2006, s. 13). BILAGA I
Övervakning och rapportering av utsläpp till luft A. Krav på årlig
utsläppsrapportering som avses i artikel 7.1 första stycket Faktor || Föroreningar || Tidsserie || Rapporteringsdag Totala nationella utsläpp per källkategori enligt NFR(1), inklusive memorandumposter || - SO2, NOX, NMVOC, NH3, CO - tungmetaller (Cd, Hg, Pb)* - Långlivade organiska föroreningar** (PAH totalt och bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten, indeno(1,2,3-cd)pyren, dioxiner/furaner, PCB, HCB) || Årligen, från 1990 till rapporteringsår minus 2 (X–2) || 15/2**** Totala nationella utsläpp per källkategori enligt NFR || - PM2,5, PM10*** och sot || Årligen, från 2000 till rapporteringsår minus 2 (X–2) || 15/2**** Totala nationella utsläpp per källkategori || - CH4 || Årligen, från 2005 till rapporteringsår minus 2 (X–2) || 15/2**** Preliminära nationella utsläpp per aggregerad NFR(2) || - SO2, NOX, NH3, NMVOC, PM2,5 || Årligen, för rapporteringsår minus 1 (X–1) || 30/9 (1) Nomenklatur för
rapportering enligt luftvårdskonventionen. (2) Aggregerade i
sektorer enligt definitionen i bilaga IV till riktlinjerna för rapportering
enligt luftvårdskonventionen. * Cd (kadmium),
Hg (kvicksilver), Pb (bly). ** POP (långlivade
organiska föroreningar). *** PM10 är
partiklar som passerar genom ett storleksselektivt intag enligt definitionen i
referensmetoden för provtagning och mätning av PM10, EN 12341, som
med 50 % effektivitet avskiljer partiklar med en aerodynamisk diameter av
10 µm. **** Rapporter som måste
ändras till följd av fel ska lämnas inom fyra veckor och innehålla en klar
redogörelse för gjorda ändringar. B. Krav på årlig
utsläppsrapportering som avses i artikel 7.1 andra stycket Faktor || Föroreningar || Tidsserie || Rapporteringsdag Totala nationella utsläpp per källkategori enligt NFR || - tungmetaller (As, Cr, Cu, Ni, Se och Zn och deras föreningar)* - TSP** || Årligen, från 1990 (2000 för TSP) till rapporteringsår minus 2 (X–2) || 15/2 * As (arsenik),
Cr (krom), Cu (koppar), Ni (nickel), Se (selen), Zn (zink) ** TSP (totalhalt
suspenderade partiklar) C. Krav på rapportering
vartannat år från och med 2017 om utsläpp och utsläppsprognoser enligt artikel
7.2 Faktor || Föroreningar || Tidsserie/målår || Rapporteringsdag Nationella rasterdata för utsläpp per källkategori (GNFR) || - SO2, NOX, NMVOC, CO, NH3, PM10, PM2,5 - tungmetaller (Cd, Hg, Pb) - POP (PAH totalt, HCB, PCB, dioxiner/furaner) - Sot (om uppgifter finns) || Vartannat år, för rapporteringsår minus 2 (X–2) || 1/5 * Stora punktkällor (LPS) per källkategori (GNFR) || - SO2, NOX, NMVOC, CO, NH3, PM10, PM2,5 - tungmetaller (Cd, Hg, Pb) - POP (PAH totalt, HCB, PCB, dioxiner/furaner) - Sot (om uppgifter finns) || Vartannat år, för rapporteringsår minus 2 (X–2) || 1/5 * Prognostiserade utsläpp per aggregerad NFR || - SO2, NOX, NH3, NMVOC, PM2,5 och sot || Rapportering vartannat år, omfattande varje år fr.o.m. år X t.o.m. 2030 och, om uppgifter finns, 2040 och 2050 || 15/3 Prognostiserade utsläpp per aggregerad källkategori || - CH4 || 15/3 * Rapporter som
måste ändras till följd av fel ska lämnas inom fyra veckor och innehålla en
klar redogörelse för gjorda ändringar. D. Årlig rapportering av den
informativa inventeringsrapport som avses i artikel 7.3 Faktor || Föroreningar || Tidsserie/målår || Rapporteringsdag Informativ inventeringsrapport (IIR) || - SO2, NOX, NMVOC, NH3, CO, TSP, PM2,5, PM10 och sot - tungmetaller (Cd, Hg, Pb, As, Cr, Cu, Ni, Se, Zn) - POP (PAH totalt och bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten, indeno(1,2,3-cd)pyren, dioxiner/furaner, PCB, HCB) || Alla år (som anges i tabellerna A, B och C) || 15/3 BILAGA II
Nationella åtaganden om
utsläppsminskning Tabell a: Åtaganden om
utsläppsminskning för svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NOx)
och flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC). Sålda bränslen, basår
2005. Medlemsstat || SO2-minskning jämfört med 2005 || NOx-minskning jämfört med 2005 || NMVOC-minskning jämfört med 2005 För varje år fr.o.m. 2020 t.o.m. 2029 || || För varje år fr.o.m. 2030 || För varje år fr.o.m. 2020 t.o.m. 2029 || || För varje år fr.o.m. 2030 || För varje år fr.o.m. 2020 t.o.m. 2029 || || För varje år fr.o.m. 2030 Belgien || 43 % || || 68 % || 41 % || || 63 % || 21 % || || 44 % Bulgarien || 78 % || || 94 % || 41 % || || 65 % || 21 % || || 62 % Tjeckien || 45 % || || 72 % || 35 % || || 66 % || 18 % || || 57 % Danmark || 35 % || || 58 % || 56 % || || 69 % || 35 % || || 59 % Tyskland || 21 % || || 53 % || 39 % || || 69 % || 13 % || || 43 % Estland || 32 % || || 71 % || 18 % || || 61 % || 10 % || || 37 % Grekland || 74 % || || 92 % || 31 % || || 72 % || 54 % || || 67 % Spanien || 67 % || || 89 % || 41 % || || 75 % || 22 % || || 48 % Frankrike || 55 % || || 78 % || 50 % || || 70 % || 43 % || || 50 % Kroatien || 55 % || || 87 % || 31 % || || 66 % || 34 % || || 48 % Irland || 65 % || || 83 % || 49 % || || 75 % || 25 % || || 32 % Italien || 35 % || || 75 % || 40 % || || 69 % || 35 % || || 54 % Cypern || 83 % || || 95 % || 44 % || || 70 % || 45 % || || 54 % Lettland || 8 % || || 46 % || 32 % || || 44 % || 27 % || || 49 % Litauen || 55 % || || 72 % || 48 % || || 55 % || 32 % || || 57 % Luxemburg || 34 % || || 44 % || 43 % || || 79 % || 29 % || || 58 % Ungern || 46 % || || 88 % || 34 % || || 69 % || 30 % || || 59 % Malta || 77 % || || 98 % || 42 % || || 89 % || 23 % || || 31 % Nederländerna || 28 % || || 59 % || 45 % || || 68 % || 8 % || || 34 % Österrike || 26 % || || 50 % || 37 % || || 72 % || 21 % || || 48 % Polen || 59 % || || 78 % || 30 % || || 55 % || 25 % || || 56 % Portugal || 63 % || || 77 % || 36 % || || 71 % || 18 % || || 46 % Rumänien || 77 % || || 93 % || 45 % || || 67 % || 25 % || || 64 % Slovenien || 63 % || || 89 % || 39 % || || 71 % || 23 % || || 63 % Slovakien || 57 % || || 79 % || 36 % || || 59 % || 18 % || || 40 % Finland || 30 % || || 30 % || 35 % || || 51 % || 35 % || || 46 % Sverige || 22 % || || 22 % || 36 % || || 65 % || 25 % || || 38 % Förenade kungariket || 59 % || || 84 % || 55 % || || 73 % || 32 % || || 49 % EU 28 || 59 % || || 81 % || 42 % || || 69 % || 28 % || || 50 % Tabell b: Åtaganden om
utsläppsminskning för ammoniak (NH3), fina partiklar (PM2,5)
och metan (CH4). Sålda bränslen, basår 2005. Medlemsstat || NH3-minskning jämfört med 2005 || PM2,5-minskning jämfört med 2005 || CH4-minskning jämfört med 2005 För varje år fr.o.m. 2020 t.o.m. 2029 || || För varje år fr.o.m. 2030 || För varje år fr.o.m. 2020 t.o.m. 2029 || || För varje år fr.o.m. 2030 || || För varje år fr.o.m. 2030 Belgien || 2 % || || 16 % || 20 % || || 47 % || || 26 % Bulgarien || 3 % || || 10 % || 20 % || || 64 % || || 53 % Tjeckien || 7 % || || 35 % || 17 % || || 51 % || || 31 % Danmark || 24 % || || 37 % || 33 % || || 64 % || || 24 % Tyskland || 5 % || || 39 % || 26 % || || 43 % || || 39 % Estland || 1 % || || 8 % || 15 % || || 52 % || || 23 % Grekland || 7 % || || 26 % || 35 % || || 72 % || || 40 % Spanien || 3 % || || 29 % || 15 % || || 61 % || || 34 % Frankrike || 4 % || || 29 % || 27 % || || 48 % || || 25 % Kroatien || 1 % || || 24 % || 18 % || || 66 % || || 31 % Irland || 1 % || || 7 % || 18 % || || 35 % || || 7 % Italien || 5 % || || 26 % || 10 % || || 45 % || || 40 % Cypern || 10 % || || 18 % || 46 % || || 72 % || || 18 % Lettland || 1 % || || 1 % || 16 % || || 45 % || || 37 % Litauen || 10 % || || 10 % || 20 % || || 54 % || || 42 % Luxemburg || 1 % || || 24 % || 15 % || || 48 % || || 27 % Ungern || 10 % || || 34 % || 13 % || || 63 % || || 55 % Malta || 4 % || || 24 % || 25 % || || 80 % || || 32 % Nederländerna || 13 % || || 25 % || 37 % || || 38 % || || 33 % Österrike || 1 % || || 19 % || 20 % || || 55 % || || 20 % Polen || 1 % || || 26 % || 16 % || || 40 % || || 34 % Portugal || 7 % || || 16 % || 15 % || || 70 % || || 29 % Rumänien || 13 % || || 24 % || 28 % || || 65 % || || 26 % Slovenien || 1 % || || 24 % || 25 % || || 70 % || || 28 % Slovakien || 15 % || || 37 % || 36 % || || 64 % || || 41 % Finland || 20 % || || 20 % || 30 % || || 39 % || || 15 % Sverige || 15 % || || 17 % || 19 % || || 30 % || || 18 % Förenade kungariket || 8 % || || 21 % || 30 % || || 47 % || || 41 % EU 28 || 6 % || || 27 % || 22 % || || 51 % || || 33 % BILAGA III
Innehåll i nationella
luftvårdsprogram Del 1 Åtgärder som kan ingå i det nationella
luftvårdsprogrammet I tillämpliga fall ska medlemsstaterna använda
Uneces Guidance Document for Preventing and Abating Ammonia Emissions
(nedan kallat riktlinjedokumentet för ammoniak)[1], och bästa tillgängliga
teknik enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU[2] vid genomförandet av de
åtgärder som anges i del 1. A. Åtgärder för att begränsa
ammoniakutsläpp 1.
Medlemsstaterna ska fastställa nationella
riktlinjer för god lantbrukspraxis för minskning av ammoniakutsläpp, baserat på
Uneces Framework Code for Good Agricultural Practice for Reducing Ammonia
Emissions från 2001[3],
omfattande minst följande faktorer: (a)
Kvävehushållning, med beaktande av kvävets hela
kretslopp. (b)
Utfodringsstrategier vid animalieproduktion. (c)
Metoder för stallgödselspridning som ger låga
utsläpp. (d)
System för stallgödsellagring som ger låga utsläpp.
(e)
System för bearbetning och kompostering av
stallgödsel som ger låga utsläpp. (f)
System för djurhållning som ger låga utsläpp. (g)
Metoder för mineralgödselspridning som ger låga
utsläpp. 2.
Medlemsstaterna ska fastställa en nationell
kvävebudget för att övervaka förändringar av totala förluster av reaktivt kväve
från jordbruket, inklusive ammoniak, dikväveoxid, ammonium, nitrater och
nitriter, på grundval av de principer som anges i Uneces riktlinjedokument för
kvävebudgetar[4]. 3.
Medlemsstaterna ska minska ammoniakutsläppen från
oorganiska gödselmedel med hjälp av följande metoder: (h)
Användning av gödselmedel innehållande
ammoniumkarbonat ska vara förbjudet. (i)
Ureabaserade gödselmedel ska i möjligaste mån
ersättas med ammoniumnitratbaserade gödselmedel. (j)
Om spridning av ureabaserade gödselmedel fortsätter
ska man använda metoder som har visat sig minska ammoniakutsläppen med minst
30 % jämfört med den referensmetod som beskrivs i riktlinjedokumentet för
ammoniak. (k)
Oorganiska gödselmedel ska spridas i enlighet med
den mottagande grödans eller vallens förutsebara behov av kväve och fosfor, och
med beaktande av markens befintliga näringsinnehåll och näringsämnen från andra
gödselmedel. 4.
Medlemsstaterna ska senast den 1 januari 2022
minska ammoniakutsläppen från stallgödsel med hjälp av följande metoder: (l)
Minska utsläppen från spridning av flytgödsel och
fastgödsel på åkermark och vall, med hjälp av metoder som minskar utsläppen med
minst 30 % jämfört med den referensmetod som beskrivs i
riktlinjedokumentet för ammoniak, varvid följande villkor ska gälla: i) Fastgödsel och flytgödsel får endast
spridas i enlighet med den mottagande grödans eller vallens förutsebara behov
av kväve och fosfor, och med beaktande av markens befintliga näringsinnehållet
och näringsämnen från andra gödselmedel. ii) Fastgödsel och flytgödsel får inte
spridas när den mottagande marken är vattenmättad, översvämmad, frusen eller
snötäckt. iii) Flytgödsel som sprids på vall ska
anbringas med hjälp av en släpslang, släpfot eller genom yt- eller
djupmyllning. iv) Fastgödsel och flytgödsel som sprids på
åkermark ska nedbrukas i marken inom fyra timmar efter spridningen. (m)
Minska utsläppen från gödsellagring utanför
djurstallar med hjälp av följande metoder: i) För flytgödsellager anlagda efter den 1
januari 2022 ska man använda lagringssystem eller -metoder som har visat sig
minska ammoniakutsläppen med minst 60 % jämfört med den referensmetod som
beskrivs i riktlinjedokumentet för ammoniak, och för befintliga flytgödsellager
med minst 40 %. ii) Fastgödsellager ska vara täckta. iii) Gårdarna ska ha tillräcklig
lagringskapacitet för stallgödsel för att kunna sprida stallgödsel endast under
perioder som är lämpliga för grödornas tillväxt. (n)
Minska utsläpp från djurstallar genom att använda
system som har visats minska ammoniakutsläppen med minst 20 % jämfört med
den referensmetod som beskrivs i riktlinjedokumentet för ammoniak. (o)
Minska utsläpp från gödsel genom att använda
utfodringsstrategier med lågproteinfoder som har visat sig minska
ammoniakutsläppen med minst 10 % jämfört med den referensmetod som
beskrivs i riktlinjedokumentet för ammoniak. B. Utsläppsminskande åtgärder
för att begränsa utsläpp av partiklar och sot 5.
Medlemsstaterna ska förbjuda förbränning av
skörderester, skördeavfall och skogsavfall på öppen mark, och ska övervaka och
se till att förbudet tillämpas. Eventuella undantag från förbudet ska begränsas
till förebyggande program för att undvika okontrollerade terrängbränder,
bekämpa skadegörare eller skydda biologisk mångfald. 6.
Medlemsstaterna ska fastställa nationella
riktlinjer för god lantbrukspraxis för en lämplig hantering av skörderester, på
grundval av följande metoder: (p)
Förbättring av markstrukturen genom nedbrukning av
skörderester. (q)
Förbättrade metoder för nedbrukning av
skörderester. (r)
Alternativ användning av skörderester. (s)
Förbättring av näringsstatus och markstruktur genom
nedbrukning av stallgödsel som krävs för optimal grödtillväxt och därigenom
undvika förbränning av gödsel (stallgödsel, djupströbädd). C. Förhindra påverkan på små
jordbruksföretag 7.
I samband med de åtgärder som beskrivs i avsnitten
A och B ovan bör medlemsstaterna se till att påverkan på små- och mikrojordbruk
beaktas till fullo. Medlemsstaterna får exempelvis undanta dem från dessa
åtgärder när det är möjligt och lämpligt mot bakgrund av gällande
minskningsåtaganden. Del 2 Minimiinnehåll i det nationella
luftvårdsprogrammet 8.
Det första nationella luftvårdsprogram som avses i
artiklarna 6 och 9 ska minst omfatta följande: (t)
Den nationella policyram för luftkvalitet och
luftföroreningar inom vilken programmet har utarbetats, inklusive i) policyprioriteringar och deras koppling
till prioriteringar inom andra relevanta politikområden, även klimatpolitik, ii) de ansvarsområden som tilldelats
nationella, regionala och lokala myndigheter, iii) de framsteg som gjorts med nuvarande
policyer och åtgärder för minskade utsläpp och förbättrad luftkvalitet samt i
vilken grad krav på nationell nivå och EU-nivå uppfylls, iv) den beräknade fortsatta utvecklingen om
ingen ändring görs av redan antagna policyer och åtgärder. (u)
De policyalternativ som övervägts för att uppfylla
åtagandena om utsläppsminskning för 2020 och 2030 och därefter, och för att nå
de intermediära utsläppsnivåer som fastställts för 2025, och även i syfte att
ytterligare förbättra luftkvaliteten, samt en analys av alternativen med
angivande av analysmetod, de enskilda eller sammanlagda effekterna av policyer
och åtgärder för utsläppsminskningar, luftkvalitet och miljön, samt osäkerheter
i samband med detta. (v)
De åtgärder och policyer som valts ut för
antagande, inklusive en tidtabell för deras genomförande och översyn samt
ansvariga behöriga myndigheter. (w)
I förekommande fall, en redogörelse för skälen till
att de intermediära utsläppsnivåerna för 2025 inte kan uppnås utan åtgärder som
medför oproportionerliga kostnader. (x)
En bedömning av hur valda policyer och åtgärder
säkerställer samstämmighet med planer och program som upprättats inom andra
relevanta politikområden. 9.
Uppdateringarna av det nationella luftvårdsprogram
som avses i artiklarna 6 och 9 ska minst omfatta följande: (y)
En lägesbedömning av programmets genomförande,
minskning av utsläpp och minskning av halter. (z)
Alla betydande ändringar av policybakgrunden,
bedömningar, program eller tidtabellen för genomförandet. BILAGA IV
Metoder för utarbetande och uppdatering av nationella utsläppsinventeringar,
utsläppsprognoser, informativa inventeringsrapporter och justerade
utsläppsinventeringar För de föroreningar som anges i bilaga I, utom
CH4, ska medlemsstaterna upprätta utsläppsinventeringar, justerade
utsläppsinventeringar, utsläppsprognoser och informativa inventeringsrapporter
med hjälp av de metoder som antagits av parterna i luftvårdskonventionen (nedan
kallade EMEP:s riktlinjer för rapportering). De bör därvid använda EMEP/EEA
air pollutant emission inventory guidebook (nedan kallad EMEP/EEA:s
vägledning) som det hänvisas till i konventionen. Dessutom ska den
kompletterande information, särskilt aktivitetsdata, som behövs för att bedöma
inventeringarna och prognoserna tas fram enligt samma riktlinjer. Användningen av EMEP:s riktlinjer för
rapportering påverkar inte tillämpningen av de ytterligare bestämmelser som
anges i denna bilaga och de krav på rapporteringsnomenklatur, tidsserier och
rapporteringsdagar som anges i bilaga I. Del 1 Årliga nationella utsläppsinventeringar 10.
Nationella utsläppsinventeringar ska vara
transparenta, enhetliga, jämförbara, fullständiga och korrekta. 11.
Utsläpp från identifierade huvudkategorier ska
beräknas i enlighet med de metoder som anges i EMEP/EEA:s vägledning och med
målet att använda en metod på nivå 2 eller högre (mer detaljerad). Medlemsstaterna får använda sig av andra
vetenskapligt grundade och kompatibla metoder för att fastställa nationella
utsläppsinventeringar om de ger mer exakta uppskattningar än de standardmetoder
som anges i EMEP/EEA:s vägledning. 12.
För utsläpp från transporter ska medlemsstaterna
beräkna och rapportera utsläpp i överensstämmelse med rapporteringen av
nationella energibalanser till Eurostat. 13.
Utsläpp från vägtransporter ska beräknas och
rapporteras på grundval av mängden sålt bränsle i den berörda medlemsstaten.
Medlemsstaterna kan dessutom rapportera om utsläpp från vägtransporter på
grundval av mängden förbrukat bränsle eller antalet körda kilometer i
medlemsstaten. 14.
Medlemsstaterna ska rapportera sina årliga
nationella utsläpp uttryckt i lämplig enhet som anges i rapporteringsmallen i
nomenklaturen för rapportering enligt luftvårdskonventionen. Del 2 Utsläppsprognoser 15.
Utsläppsprognoser ska vara transparenta,
konsekventa, jämförbara, fullständiga och korrekta, och den rapporterade
informationen ska minst omfatta följande: (å)
En tydlig angivelse av de antagna och planerade
strategier och åtgärder som prognoserna bygger på. (ä)
Resultaten av känslighetsanalysen för prognoserna. (ö)
Beskrivningar av metoder, modeller, underliggande
antaganden samt de viktigaste parametrarna för input och output. 16.
Utsläppsprognoserna ska uppskattas och aggregeras
inom relevanta källsektorer. Medlemsstaterna ska lämna en prognos ”med
nuvarande åtgärder” (beslutade åtgärder) och, i förekommande fall, en ”med
ytterligare åtgärder” (planerade åtgärder) för varje förorening i enlighet med
EMEP/EEA:s vägledning. 17.
Prognoserna ska överensstämma med den senaste
årliga nationella utsläppsinventeringen och med de prognoser som rapporteras
enligt förordning (EU) nr 525/2013. Del 3 Informativ inventeringsrapport De informativa inventeringsrapporterna ska
utarbetas i enlighet med EMEP:s riktlinjer för rapportering och rapporteras med
den mall för inventeringsrapporter som anges i riktlinjerna.
Inventeringsrapporten ska minst innehålla följande information: (b)
Beskrivningar av, hänvisningar till och
informationskällor för specifika metoder, antaganden, emissionsfaktorer och
aktivitetsdata, samt skälet till att de valts ut. (c)
En beskrivning av de nationella huvudkategorierna
av utsläppskällor. (d)
Information om osäkerheter, kvalitetssäkring och
verifiering. (e)
En beskrivning av institutionella arrangemang för
utarbetande av inventeringar. (f)
Nya beräkningar och planerade förbättringar. (g)
I tillämpliga fall, uppgifter om användningen av
flexibiliteter enligt artikel 5.1 och 5.3. (h)
En sammanfattning. Del 4 Justering av nationella förteckningar 18.
En medlemsstat som föreslår en justering av sin
nationella utsläppsinventering i enlighet med artikel 5.3 ska i sitt förslag
till kommissionen ta med minst följande styrkande dokumentation: (a)
Uppgifter som visar att berörda nationella
åtagande(n) om utsläppsminskning inte uppfylls. (b)
Uppgifter som visar i vilken omfattning justeringen
av utsläppsinventeringen minskar överskridandet och bidrar till
överensstämmelse med berörda nationella åtagande(n) om utsläppsminskning. (c)
En uppskattning av om och när berörda nationella
åtagande(n) om utsläppsminskning väntas uppfyllas, baserat på utsläppsprognoser
utan justering. (d)
Uppgifter som visar att justeringen är förenlig med
en eller flera av följande tre situationer. I förekommande fall kan hänvisning
göras till relevanta tidigare justeringar: i) För nya kategorier av utsläppskällor: –
Uppgifter som visar att den nya kategorin av
utsläppskällor erkänns i vetenskaplig litteratur och/eller i EMEP/EEA:s
vägledning. –
Uppgifter som visar att denna källkategori inte
ingick i den relevanta historiska nationella utsläppsinventeringen vid den
tidpunkt då åtagandet om utsläppsminskning gjordes. –
Uppgifter som visar att utsläppen från en ny
källkategori bidrar till att en medlemsstat inte kan fullgöra sina åtaganden om
utsläppsminskning, underbyggt med en detaljerad beskrivning av den metod, de
uppgifter och de emissionsfaktorer som använts för att komma fram till denna
slutsats. ii) Vid betydande olikheter i
emissionsfaktorer som används för att fastställa utsläpp från specifika
källkategorier: –
En beskrivning av de ursprungliga
emissionsfaktorerna, inklusive en utförlig beskrivning av den vetenskapliga
grunden för fastställandet av emissionsfaktorn. –
Uppgifter som visar att de ursprungliga
emissionsfaktorerna användes för bestämning av utsläppsminskningarna vid den
tidpunkt då de fastställdes. –
En beskrivning av de uppdaterade
emissionsfaktorerna, inklusive utförlig information om den vetenskapliga
grunden för fastställandet av emissionsfaktorn. –
En jämförelse av utsläppsuppskattningar med
ursprungliga respektive uppdaterade emissionsfaktorer, som visar att ändringen
av emissionsfaktorer bidrar till att en medlemsstat inte kan uppfylla sina
minskningsåtaganden. –
Den logiska grunden för att avgöra om ändringarna
av emissionsfaktorer är betydande. Från och med 2025 ska emissionsfaktorer som
avviker betydligt från det som förväntats vid genomförandet av en norm eller
standard inte beaktas för justeringen. iii) Vid betydande olikheter i metoder som
används för att fastställa utsläpp från specifika källkategorier: –
En beskrivning av den ursprungliga metoden,
inklusive utförlig information om den vetenskapliga grunden för fastställandet
av emissionsfaktorn. –
Uppgifter som visar att den ursprungliga metoden
användes för bestämning av utsläppsminskningarna vid den tidpunkt då de
fastställdes. –
En beskrivning av den uppdaterade metoden,
inklusive en utförlig beskrivning av den vetenskapliga grunden eller en
referens för fastställandet av den. –
En jämförelse av utsläppsuppskattningar med
ursprungliga respektive uppdaterade metoder, som visar att ändringen av metoden
bidrar till att en medlemsstat inte kan uppfylla sitt minskningsåtagande. –
Den logiska grunden för att avgöra om ändringen av
metoden är betydande. 19.
Medlemsstaterna får lämna in samma styrkande
information för justeringsförfaranden som grundas på likartade förutsättningar,
på villkor att varje medlemsstat lämnar in den föreskrivna enskilda
landspecifika information som beskrivs i punkt 1. 20.
Medlemsstaterna ska göra en ny beräkning av
justerade utsläpp för att säkerställa konsekvens i tidsserien för varje år som
justering(ar) tillämpas. BILAGA V
Övervakning av föroreningars effekter i miljön 21.
Medlemsstaterna ska se till att deras nät av
övervakningsstationer är representativt för sötvattenekosystem, naturliga och
halvnaturliga ekosystem samt skogsekosystem. 22.
Medlemsstaterna ska se till att övervakningen
baseras på följande obligatoriska indikatorer vid alla stationer i det nät som
avses i punkt 1: (e)
För sötvattenekosystem: fastställande av
omfattningen av biologiska skador, inklusive känsliga receptorer (mikro- och
makrofyter och kiselalger) samt förlust av fiskbestånd eller ryggradslösa djur:
huvudindikatorn syraneutraliserande förmåga (ANC)
och stödindikatorerna surhetsgrad (pH), löst sulfat (SO4), nitrat
(NO3) och löst organiskt kol med en minsta provtagningsfrekvens från
en gång per år (under höstcirkulationen i sjöar) till en gång i månaden
(vattendrag). (f)
För terrestra ekosystem: bedömning av markens
surhetsgrad, förlust av näringsämnen i mark, kvävestatus och kvävebalans samt
förlust av biologisk mångfald: i) huvudindikatorn markens surhetsgrad:
utbytbara fraktioner av baskatjoner (basmättnad) och utbytbart aluminium i mark
vart tionde år samt stödindikatorerna pH, sulfat, nitrat, baskatjoner,
aluminiumhalter i marklösningen varje år (i tillämpliga fall). ii) huvudindikatorn nitratutlakning i marken
(NO3,leach) varje år. iii) huvudindikatorn kol-kvävekvot (C/N) och
stödindikatorn totalkväve i marken (Ntot) vart tionde år. iv) huvudindikatorn näringsämnesbalans i blad
och barr (N/P, N/K, N/Mg) vart fjärde år. (g)
För terrestra ekosystem: bedömning av ozonskador på
vegetationstillväxt och biologisk mångfald. i) huvudindikatorn vegetationstillväxt och
blad-/barrskador och stödindikatorn kolflöde (Cflux) varje år. ii) huvudindikatorn överskridande av
flödesbaserade kritiska nivåer varje år under vegetationsperioden. 23.
Medlemsstaterna ska använda de metoder som anges i
luftvårdskonventionen och tillhörande handböcker för de internationella
samarbetsprogrammen vid insamling och rapportering[5] av den information som
ingår i punkt 2. BILAGA VI
Jämförelsetabell Detta direktiv || Direktiv 2001/81/EG Artikel 1 || Artikel 1 Artikel 2 || Artikel 2 första stycket Artikel 3.1 || Artikel 3 e Artikel 3.2, 3.3, 3.6, 3.7, 3.9–3.12 || - Artikel 3.4 || Artikel 3 j Artikel 3.5 || Artikel 3 k Artikel 3.8 || Artikel 3 g Artikel 4.1 och 4.2 || Artikel 4.1 Artikel 4.3 || Artikel 2 andra stycket Artikel 5 || - Artikel 6.1 || Artikel 6.1 och 6.2 Artikel 6.2 och 6.5–6.9 || - Artikel 6.3 och 6.4 || Artikel 6.3 Artikel 7.1 första stycket || Artikel 7.1 Artikel 7.1 andra stycket, 7.3–7.6 || - Artikel 7.2 || - Artikel 7.7 || Artikel 7.2 Artikel 7.8 || Artikel 7.3 Artikel 7.9 || Artikel 7.4 Artikel 8 || - Artikel 9.1 || Artikel 8.2 Artikel 9.2 första stycket || Artikel 8.1 Artikel 9.2 andra stycket, 9.3–9.5 || - Artikel 10 || Artiklarna 9 och 10 Artikel 11.1 || Artikel 6.4 Artikel 11.2 || Artikel 7.3 Artikel 12 || Artikel 11 Artikel 13 || Artikel 13.3 Artikel 14 || Artikel 13.1 och 13.2 Artikel 15 || Artikel 14 Artikel 16 || - Artikel 17 || Artikel 15 Artikel 18 || - Artikel 19 || Artikel 16 Artikel 20 || Artikel 17 Bilaga I || Artikel 8.1 och bilaga III Bilaga II || Bilaga I Bilagorna III, V och VI || - Bilaga IV || Bilaga III [1] Beslut 2012/11, ECE/EB/AIR/113/Add. 1. [2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den
24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och
begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17). [3] Beslut ECE/EB.AIR/75, punkt 28a. [4] Beslut 2012/10, ECE/EB/AIR/113/Add. 1. [5] Beslut 2008/1, ECE/EB.AIR/wg.1/2008/16.