Förslag till RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en standardiserad mervärdesskattedeklaration /* COM/2013/0721 final - 2013/0343 (CNS) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Företag är på grundval av systemet för
mervärdesskatt skyldiga att regelbundet fylla i mervärdesskattedeklarationer
med uppgifter som behövs för betalning och kontroll av mervärdesskatt. Detta
kan vara besvärligt för företag särskilt när de måste inge
mervärdesskattedeklarationer i flera medlemsstater. Det beror på att kraven på
vilka uppgifter som ska lämnas skiljer sig åt, på att definitionerna av
uppgifterna inte har harmoniserats, på att det saknas bra gemensamma
riktlinjer, på att reglerna och förfarandena för inlämnande av deklarationer
och för korrigeringar av sådana skiljer sig åt och på att företagen måste
använda de berörda medlemsstaternas språk. Detta leder till att företagens
administrativa bördor ökar, till att deklarationerna blir mindre exakta och
inte lämnas i rätt tid och till att den gränsöverskridande handeln hämmas. I syfte att ta itu med dessa problem inhämtade
kommissionen inom ramen för samrådet om grönboken om mervärdesskattens framtid[1] berörda parters synpunkter på
en standardiserad mervärdesskattedeklaration. Med anledning av de positiva
svaren från de berörda parterna förband sig kommissionen i meddelandet om
mervärdesskattens framtid[2]
att lägga fram ett förslag om en standardiserad mervärdesskattedeklaration före
utgången av 2013. Det föreliggande förslaget underbygger andra
initiativ från kommissionens sida, t.ex. åtgärdsprogrammet för minskning av
administrativa bördor i Europeiska unionen. Detta program bistås fram till
oktober 2014 av en högnivågrupp som ger kommissionen råd om hur sådana
administrativa bördor som har samband med EU-lagstiftning kan minskas. Det är
inriktat på små och medelstora företag och mikroföretag och på frågan om hur
man kan göra medlemsstaternas offentliga förvaltningar mer effektiva och mer
lyhörda för berörda parters behov vid genomförande av EU-lagstiftning. En
standardiserad mervärdesskattedeklaration passar väl ihop med strävandena att
minska de administrativa bördorna. Att bygga vidare på principen i småföretagsakten
för Europa (Small Business Act for Europe) om att ”tänka småskaligt först”,
genom att dra ned på onödig byråkrati för små och medelstora företag, är ett
centralt mål för kommissionen. I meddelandet Smart lagstiftning – tillgodose
de små och medelstora företagens behov framhålls, på basis av ett
onlinesamråd med små och medelstora företag och branschorganisationer för
dessa, mervärdesskattedirektivet[3]
som en av de EU-rättsakter som är mest betungande för företagen. Deltagarna i
samrådet identifierade i synnerhet mervärdesskattedeklarationer som ett område
där skillnader medlemsstaterna emellan skapar hinder för handel inom unionen.
Syftet med det föreliggande förslaget om en standardiserad
mervärdesskattedeklaration, som aviseras i meddelandet om smart lagstiftning[4], är att minska bördorna för
alla företag, men särskilt för små och medelstora företag. Företag som gör affärer på den inre marknaden
klagar allt oftare över att det är svårt att följa mervärdesskattereglerna.
Detta kan vara fallet särskilt när det gäller e-handel och leveranser av varor
på den inre marknaden där köparen är en privatperson och leverantören måste
registrera sig till mervärdesskatt i köparens medlemsstat och deklarera och
betala skatten där. Sådana skyldigheter utgör hinder för gränsöverskridande
handel. En standardiserad mervärdesskattedeklaration kan minska dessa hinder.
Tanken på en sådan deklaration nämns även i kommissionens meddelande Inremarknadsakt
II – Tillsammans för ny tillväxt[5]. Tillväxtvänlig budgetkonsolidering är en av de
fem prioriteterna i tillväxtöversikten för 2012 (Annual Growth Survey).
Mervärdesskatten svarar för ungefär 21 % av de nationella
skatteintäkterna. Eftersom 12 % av den mervärdesskatt som ska betalas inte
kommer in till skattemyndigheterna, behövs det ett effektivare, mer
bedrägerisäkert mervärdesskattesystem. Utbyte av aktuell information mellan
medlemsstaterna är ett viktigt inslag när det gäller att minska bedrägerierna
och förbättra efterlevnaden av mervärdesskattereglerna, och en standardiserad
mervärdesskattedeklaration kan bidra till uppnåendet av dessa mål. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER
OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Samråd med
berörda parter Frågan om en standardiserad
mervärdesskattedeklaration har behandlats i ett flertal samråd, t.ex. i
samrådet om grönboken om mervärdesskattens framtid. En rapport om resultatet av
detta samråd finns på följande adress: http://ec.europa.eu/taxation_customs/common/consultations/tax/2010_11_future_vat_en.htm Företag och medlemsstater rådfrågades inom
ramen för en studie som utfördes av företaget PwC. Denna omfattade också ett
Fiscalis-seminarium i oktober 2012. Företag rådfrågades även vid möten i expertgruppen
för mervärdesskatt i januari 2012 och vid det möte i april 2013 med företrädare
för små och medelstora företag som anordnades för att följa upp
småföretagsakten. Medlemsstaterna rådfrågades vid ett möte i januari 2013 i
gruppen för mervärdesskattens framtid. Information om arbetet i expertgruppen för
mervärdesskatt finns på följande adress: http://ec.europa.eu/taxation_customs/taxation/vat/key_documents/expert_group/index_en.htm Information om arbetet i gruppen för
mervärdesskattens framtid finns på följande adress: http://ec.europa.eu/taxation_customs/taxation/vat/key_documents/discussions_member_states/index_en.htm Konsekvensbedömning Det föreliggande förslaget åtföljs av en
konsekvensbedömning. Av de alternativ som utvärderas mer ingående i
konsekvensbedömningen är en för medlemsstaterna och företagen obligatorisk
standardiserad mervärdesskattedeklaration – med en standardiserad förteckning
över de uppgifter som medlemsstaterna får begära in, varav bara ett begränsat
antal uppgifter måste finnas med i deklarationen i varje enskilt fall – det
alternativ som förordas. Detta alternativ medger den största möjliga
minskningen av företagens administrativa bördor, och kostnaderna för
medlemsstaterna blir begränsade. Om det alternativ som förordas genomförs,
kommer företagen uppskattningsvis att kunna spara in upp till 15 miljarder euro
per år i administrativa kostnader. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER Förslaget grundar sig på artikel 113 i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom rådet enligt den
artikeln ska anta bestämmelser om harmonisering av lagstiftningen om
omsättningsskatter i den mån sådan harmonisering är nödvändig för att
säkerställa att den inre marknaden fungerar och för att undvika snedvridning av
konkurrensen. Subsidiaritetsprincipen Målen för den föreslagna åtgärden kan inte i
tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna. Harmonisering av de
skyldigheter som hänför sig till mervärdesskattedeklarationer kan endast uppnås
genom lagstiftning på EU-nivå, dvs. genom ändring av mervärdesskattedirektivet,
som innehåller regler om mervärdesskattedeklarationer. Förslaget är begränsat till det som endast kan
uppnås genom lagstiftning på EU-nivå och är därför förenligt med
subsidiaritetsprincipen. Proportionalitetsprincipen Ändringen av mervärdesskattedirektivet är
nödvändig för att uppnå en harmonisering av mervärdesskattedeklarationerna och
begränsa kraven på uppgifter till vad som behövs för uppbörd och kontroll av
mervärdesskatt, så att företagens administrativa bördor minskar och hinder för
en väl fungerande inre marknad undanröjs. Ett standardiserat deklarationsformulär kommer
att förbättra medlemsstaternas kontrollmöjligheter, vilket kommer att göra det
lättare att undvika snedvridningar av konkurrensen. Förslaget är förenligt med
proportionalitetsprincipen. Val av
regleringsform Det föreslagna instrumentet är ett direktiv,
eftersom den rättsakt som ändras är ett direktiv. Ingen annan typ av rättsakt
skulle vara lämplig. Förklarande
dokument Medlemsstaterna ska till kommissionen
överlämna texten till de nationella bestämmelser som de antar för att införliva
det föreliggande direktivet. De ska också tillhandahålla dokument som förklarar
förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i
nationella införlivandeinstrument. Tillhandahållande av sådana förklarande
dokument är berättigat i detta fall. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget får inga negativa konsekvenser för
EU:s budget. 5. NÄRMARE REDOGÖRELSE FÖR FÖRSLAGET Tanken med en standardiserad
mervärdesskattedeklaration är att företagen ska kunna tillhandahålla
medlemsstaterna standardiserade mervärdeskatteuppgifter i ett gemensamt,
företrädesvis elektroniskt, format. Eftersom bestämmelserna om vilka uppgifter
som ska finnas med i deklarationerna och om när och hur deklarationerna ska inges
standardiseras, kommer det att bli lättare för företag som är skyldiga att inge
deklarationer i flera medlemsstater att göra detta. Den standardiserade deklarationen bör gälla
för alla företag. Begränsning av användningen till vissa kategorier av företag
leder bara till att komplexiteten ökar och till att man inte uppnår en lika
stor minskning av de administrativa bördorna som man gör om deklarationen
gäller för alla. Även för att förenkla saker och ting för medlemsstaterna och
sänka kostnaderna för dessa bör det bara finnas en mervärdesskattedeklaration
på EU-nivå, den standardiserade mervärdesskattedeklarationen. I förslaget behandlas innehållet i den
standardiserade mervärdesskattedeklarationen, när och hur deklarationen ska
lämnas och frågan om korrigering av deklarationen. Vad beträffar innehållet är
både mängden information som ska lämnas och standardiseringen av denna
information centrala faktorer för att minska företagens administrativa bördor.
Enligt förslaget ska företag som mest behöva fylla i 26 uppgiftsfält, men
medlemsstaterna kan välja att undanta företag från alla utom fem. Uppgifterna
bör vara enhetliga, dvs. de uppgifter som deklareras i en medlemsstat bör
fastställas på exakt samma sätt som de fastställs i de andra medlemsstaterna. Enligt förslaget ska medlemsstaterna kunna
kräva att företag lämnar vissa ytterligare uppgifter när det gäller
transaktioner med ursprung i eller avsedda för specifika områden eller
territorier för vilka särskilda regler gäller eller transaktioner som omfattas av
en särskild ordning utanför de normala mervärdesskattereglerna. I syfte att upprätta en miniminorm för
inlämnande av standardiserade mervärdesskattedeklarationer fastläggs i
förslaget en gemensam minimitidsfrist för inlämnandet: denna tidsfrist får inte
vara kortare än en månad efter utgången av varje beskattningsperiod.
Tidsfristen får enligt förslaget inte vara längre än två månader efter utgången
av varje beskattningsperiod. Beskattningsperiodens längd ska enligt förslaget
som regel vara en kalendermånad, men medlemsstaterna ges möjlighet att tillåta
längre beskattningsperioder (upp till ett år). Mervärdesskatten ska enligt
förslaget betalas när den standardiserade mervärdesskattedeklarationen lämnas,
eller under alla omständigheter vid utgången av den tidsfrist inom vilken
deklarationen ska lämnas. För att främja elektronisk inlämning av den
standardiserade mervärdesskattedeklarationen bör företagen ha rätt att lämna
denna på elektronisk väg i alla medlemsstater, även genom elektronisk
filöverföring, med användning av avancerade elektroniska signaturer som är
interoperabla i hela unionen eller någon annan teknik som ger en liknande
säkerhetsnivå. För att säkerställa att vissa tekniska
aspekter av mervärdesskattedeklarationen standardiseras, vilket inte låter sig
göras med ett direktiv, föreskrivs i förslaget användning av
kommittéförfarandet för fastställandet av de tekniska detaljerna för
överföringen av uppgifter, av en gemensam uppsättning definitioner och
förfaranden för överföringen av uppgifter, av gemensamma förfaranden för
korrigeringar av deklarationer och av gemensamma elektroniska metoder som ger
tillräckligt hög säkerhet för ingivandet av deklarationer. Artiklarna 178,
185, 211, 271 och 318 För att undvika förvirring ersätts i
artiklarna 178, 185, 211, 271 och 318 i direktiv 2006/112/EG genom det
föreliggande direktivet begreppet ”mervärdesskattedeklaration” med begreppet ”standardiserad
mervärdesskattedeklaration”: kapitel 5 i avdelning XI i direktiv 2006/112/EG
delas genom det föreliggande direktivet nämligen upp i två delar,
”Standardiserad mervärdesskattedeklaration” respektive ”Andra deklarationer och
uppgifter”. Definitionen av ”mervärdesskattedeklaration” i
punkt 5 i artikel 358 är specifik för kapitlet ”Särskild ordning för icke
etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller icke beskattningsbara
personer tjänster på elektronisk väg” och kan lämnas oförändrad. Definitionen
av ”mervärdesskattedeklaration” i punkt 4 i den från och med den 1 januari 2015
gällande artikel 358 är specifik för kapitlet ”Särskilda ordningar för
icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller
telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller elektroniska
tjänster till icke beskattningsbara personer” och kan lämnas oförändrad. Artiklarna 206
och 252 Artikel 206 i dess nuvarande lydelse ger
medlemsstaterna möjlighet att välja en annan förfallotidpunkt för betalning av
mervärdesskatten än tidpunkten för inlämnandet av mervärdesskattedeklarationen,
eller att begära preliminär betalning. En bestämmelse som medger olika regler i
fråga om betalning skulle delvis upphäva fördelarna med den föreslagna
standardiserade mervärdesskattedeklarationen. I artikel 206 i dess lydelse
enligt förslaget anges därför att skatten ska betalas när den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen lämnas, eller under alla omständigheter vid
utgången av den tidsfrist inom vilken deklarationen ska lämnas. Enligt artikel 252 i förslaget ska den
standardiserade mervärdesskattedeklarationen lämnas inom en månad efter
utgången av beskattningsperioden eller – för att i vissa fall undvika att
företags tidsfrist för betalning av mervärdesskatten minskar – inom två månader
efter utgången av beskattningsperioden. Både mervärdesskattedeklarationen och
betalningen ska alltså komma in till skattemyndigheten som minst en månad efter
utgången av beskattningsperioden och som mest två månader efter utgången av
beskattningsperioden. Beskattningsperiodens längd ska enligt artikel
252 i förslaget som regel vara en kalendermånad, men medlemsstaterna ges
möjlighet att tillåta längre beskattningsperioder (upp till ett år), för att
undvika att företag ska behöva lämna mervärdesskattedeklarationer oftare än vad
som är fallet nu. I linje med unionens policy för mikroföretag
(företag vars årsomsättning inte överstiger 2 000 000 euro)[6] bör sådana företag kunna få
inge kvartalsvisa mervärdesskattedeklarationer, om det inte äventyrar uppbörden
och kontrollen av mervärdesskatten. Artikel 250 Fem uppgifter krävs i alla standardiserade mervärdesskattedeklarationer:
utgående skatt och ingående skatt, de därtill hörande nettobeloppen och det
nettobelopp som ska betalas eller återbetalas. Alla medlemsstater kräver dessa
uppgifter för närvarande, på grundval av artikel 250.1 i dess nuvarande lydelse. Gemensamma regler för korrigering av
mervärdesskattedeklarationer är nödvändiga för att uppnå den önskade
standardiseringsnivån. Medlemsstaterna bör dock själva få fastställa under
vilken tidsperiod sådana korrigeringar får göras, eftersom sådana korrigeringsperioder
är nära knutna till nationella granskningsförfaranden. I artikel 250.2 i
förslaget anges därför att medlemsstaterna ska tillåta korrigeringar av den
standardiserade mervärdesskattedeklarationen och fastställa under vilken
tidsperiod sådana korrigeringar får göras. Det sammanlagda beloppet för
gemenskapsinterna leveranser av varor och gemenskapsinterna förvärv av varor
kan fastställas på grundval av sammanställningar över försäljningstransaktioner
i EU och bör därför inte tas med i den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen. En övergångsperiod är dock nödvändig för att göra
det möjligt för medlemsstaterna att anpassa sina system för sammanställning av
statistik över gemenskapsintern handel med varor[7].
Dessa system är för närvarande i hög grad beroende av de uppgifter som lämnas i
mervärdesskattedeklarationer. Artikel 251 Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utöver de
obligatoriska uppgifterna i den standardiserade mervärdesskattedeklarationen
kräva vissa ytterligare uppgifter. Sådana ytterligare uppgifter kan vara av
värde vid riskanalyser och för kontrolländamål. För att minska företagens
administrativa bördor och utesluta uppgifter som behövs för statistiska ändamål
snarare än mervärdesskatteändamål bör kraven på sådana ytterligare uppgifter
standardiseras och begränsas till ett minimum. En del av de ytterligare uppgifterna är
specifika för vissa transaktioner i mervärdesskattedirektivet och är
standardiserade. Artikel 251.1 i förslaget medger inhämtande av åtta
ytterligare, standardiserade uppgifter om försäljning och mervärdesskatt som
ska betalas. Artikel 251.2 i förslaget medger inhämtande av 13 ytterligare,
standardiserade uppgifter om inköp och avdragsgill mervärdesskatt. Enligt artikel 251.3 i förslaget ska
medlemsstaterna kunna kräva att företag lämnar vissa ytterligare uppgifter när
det gäller transaktioner med ursprung i eller avsedda för specifika områden
eller territorier för vilka särskilda regler gäller eller transaktioner som
omfattas av en särskild ordning utanför de normala mervärdesskattereglerna. På
grund av uppgifternas särskilda karaktär kommer innehållet i uppgifterna att
standardiseras genom kommittéförfarandet. För att trygga transparens och göra det
lättare för företag att följa reglerna bör medlemsstater som begär ytterligare
uppgifter enligt ovan underrätta ständiga kommittén för administrativt
samarbete om detta. Artikel 252a
(ny) Medlemsstaterna ska tillåta, och får kräva,
att mervärdesskattedeklarationer lämnas på elektronisk väg. Elektronisk
inlämning bör främjas ytterligare, genom användning av elektronisk
filöverföring (såsom är fallet när det gäller sammanställningar) och gemensamma
säkra metoder för överföring (t.ex. avancerade elektroniska signaturer). Vissa
begrepp som används i artikel 252a har den betydelse de har enligt
definitionerna i direktiv 1999/93/EG[8].
Dessa definitioner kan komma att behöva ändras när kommissionens förslag till
förordning om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska
transaktioner på den inre marknaden[9]
har antagits. Genom artikel 252a standardiseras innehållet i
den nuvarande artikel 250.2 (som ersätts i förslaget) ytterligare. Artikel 253 Artikel 253 i direktiv 2006/112/EG ska enligt
förslaget utgå, eftersom det rör sig om en särskild åtgärd som endast gäller
Sverige och som står i strid med målen för en standardiserad
mervärdesskattedeklaration. Artikel 254 Artikel 254 i direktiv 2006/112/EG ska enligt
förslaget utgå. Texten i den artikeln flyttas i förslaget till en ny artikel
(artikel 257a), i ett nytt avsnitt (avsnitt 2, med rubriken ”Andra
deklarationer och uppgifter”). Detta görs för att de specifika uppgifter som
säljaren av ett nytt transportmedel enligt den nuvarande artikel 254 ska lämna
inte bör tas med i den standardiserade mervärdesskattedeklarationen, men
uppgifterna i fråga behövs fortfarande. Artikel 255 Texten i de nuvarande artiklarna 255, 256 och
257 sammanförs i förslaget i artikel 255, utan någon ändring i sak. Artiklarna 256
och 257 De nuvarande artiklarna 256 och 257 utgår. Artiklarna
258 och 259 Artikel 258 (om inlämnande av uppgifter om
gemenskapsinterna förvärv av nya transportmedel och av punktskattepliktiga
varor) och artikel 259 (om inlämnande av uppgifter som behövs för att
mervärdesskatt ska kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten)
behövs fortfarande, men artiklarna ändras för att återspegla den omständigheten
att dessa uppgifter krävs i andra deklarationer än den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen. Artikel 260 Uppgifter om import av varor tas upp i
artiklarna 251.1 g och 251.2 g i förslaget. Den nuvarande artikel 260
utgår därför. Artikel 261 Enligt förslaget ska medlemsstaterna inte
längre kunna kräva att beskattningsbara personer lämnar en årlig sammanfattande
mervärdesskattedeklaration som innehåller alla erforderliga uppgifter för
samtliga transaktioner som har utförts under det föregående året och alla
uppgifter som behövs för eventuella justeringar. Uppgifter om justeringar tas
upp i artikel 251.2 h i förslaget. Den nuvarande artikel 261 utgår därför. Artiklarna
255a och 255b (nya) Precis som för mervärdesskattedeklarationen
för de särskilda ordningarna för icke-etablerade beskattningsbara personer som
tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar
eller elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer bör
mervärdesskattedirektivet innehålla informationskraven och en
genomförandeförordning från kommissionen de tekniska detaljerna. I enlighet med
detta anges i artikel 255a att de tekniska detaljerna för överföringen av de
uppgifter som avses i artiklarna 250 och 251, en gemensam uppsättning
definitioner och förfaranden för överföringen av de uppgifterna, gemensamma
förfaranden för korrigeringar av deklarationer och gemensamma elektroniska
metoder som ger tillräckligt hög säkerhet för ingivandet av deklarationerna ska
fastställas i enlighet med kommittéförfarandet. Artikel 257a
(ny) Artikel 254 i direktiv 2006/112/EG utgår.
Texten i den artikeln flyttas till en ny artikel (artikel 257a), i ett nytt
avsnitt (avsnitt 2, med rubriken ”Andra deklarationer och uppgifter”). Detta
görs för att uppgifter om försäljning av nya transportmedel inte tas med i den
standardiserade mervärdesskattedeklarationen. Artikel 272 I syfte att se till att skyldigheten att inge
en standardiserad mervärdesskattedeklaration tillämpas enhetligt i hela unionen
bör medlemsstaternas möjligheter att befria företag från denna skyldighet
begränsas till vissa särskilda fall: beskattningsbara personer vars
gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt eller
beskattningsbara personer som omfattas av skattebefrielsen för små företag
eller av den gemensamma ordningen för schablonbeskattning för jordbrukare. Artikel 273 För att säkerställa att den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen verkligen är standardiserad bör medlemsstaterna
inte tillåtas att införa ytterligare skyldigheter för företag avseende
standardiserade mervärdesskattedeklarationer utöver de skyldigheter som
föreskrivs i direktiv 2006/112/EG. Möjligheten enligt artikel 273 att införa
andra skyldigheter utesluts i förslaget därför för standardiserade
mervärdesskattedeklarationer. 2013/0343 (CNS) Förslag till RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett
gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en standardiserad
mervärdesskattedeklaration EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 113, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europaparlamentets yttrande[10], med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[11], i enlighet med ett särskilt
lagstiftningsförfarande, och av följande skäl: (1) I rådets direktiv 2006/112/EG[12] föreskrivs att
beskattningsbara personer ska inge mervärdesskattedeklarationer, men direktivet
ger medlemsstaterna viss frihet att bestämma vilka uppgifter som ska finnas med
i deklarationerna. Detta leder till att reglerna och förfarandena i unionen för
mervärdesskattedeklarationer skiljer sig åt från en medlemstat till en annan,
vilket skapar komplikationer för företag med gränsöverskridande verksamhet och
hinder för handel inom unionen. (2) För att minska företagens administrativa
bördor och förbättra den inre marknadens funktion bör det införas en
standardiserad mervärdesskattedeklaration för företagen i unionen. Användning
av en standardiserad deklaration torde också förenkla medlemsstaternas kontroll
av mervärdesskattedeklarationer. (3) De administrativa bördorna
måste reduceras till ett minimum. Informationen i en standardiserad
mervärdesskattedeklaration bör därför utgöras av ett begränsat antal
obligatoriska uppgifter. Medlemsstaterna bör inte ha rätt att kräva andra
uppgifter i standardiserade mervärdesskattedeklarationer eller andra
deklarationer än de som föreskrivs i avdelning XI kapitel 5 i
direktiv 2006/112/EG. (4) Medlemsstaterna bör ha
möjlighet att utöver de obligatoriska uppgifterna kräva vissa ytterligare
uppgifter från beskattningsbara personer, och för detta ändamål bör det
upprättas en standardiserad förteckning över de ytterligare uppgifter som får
begäras. Sådana ytterligare uppgifter kan vara av värde vid riskanalyser och
för kontrolländamål. För att trygga transparens och standardisering bör
medlemsstater som begär sådana ytterligare uppgifter underrätta ständiga
kommittén för administrativt samarbete om detta. (5) För att göra det möjligt för
medlemsstaterna att anpassa sina system för sammanställning av statistik över
leveranser och förvärv av varor inom unionen bör uppgifter om det sammanlagda
beloppet för leveranser av varor inom unionen och för förvärv av varor inom
unionen finnas med bland de obligatoriska uppgifterna i den standardiserade mervärdesskattedeklarationen
till och med den 31 december 2019. (6) Beskattningsperiodens längd
bör vara en kalendermånad. För mikroföretag bör medlemsstaterna dock kunna
tillåta en beskattningsperiod på tre kalendermånader. För att minska företagens
administrativa bördor bör medlemsstaterna kunna tillåta längre
beskattningsperioder även i andra fall, dock inte längre än ett år. (7) I syfte att upprätta en
miniminorm för inlämnande av standardiserade mervärdesskattedeklarationer bör
det fastläggas en gemensam minimitidsfrist för inlämnandet: denna tidsfrist bör
inte få vara kortare än en månad efter utgången av varje beskattningsperiod.
För att undvika att lägga större bördor på företagen bör medlemssstaterna dock
ha möjlighet att fastlägga en tidsfrist på upp till två månader efter utgången
av varje beskattningsperiod. (8) För att minska de
administrativa bördorna bör tidsfristerna för betalning av mervärdesskatten
harmoniseras: nettobeloppet av skatten bör betalas när den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen lämnas, eller under alla omständigheter vid
utgången av den tidsfrist inom vilken deklarationen ska lämnas. (9) För att främja elektronisk
filöverföring bör medlemsstaterna tillåta att den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen lämnas på elektronisk väg. (10) Eftersom den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen täcker alla uppgifter som behövs för eventuella
justeringar, bör de särskilda kraven i direktiv 2006/112/EG rörande import av
varor och en årlig sammanfattande mervärdesskattedeklaration utgå ur
direktivet. (11) Den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen bör användas av alla företag som utför vissa
likartade transaktioner, och medlemsstaternas möjligheter att befria vissa
företag från skyldigheten att inge en standardiserad mervärdesskattedeklaration
bör därför vara begränsade, så att denna skyldighet tillämpas enhetligt i hela
unionen. (12) De uppgifter som behövs för
nya transportmedel och punktskattepliktiga varor är specifika och begränsade.
Dessa uppgifter bör inte standardiseras i den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen. De bör istället inhämtas med hjälp av en separat
deklaration, för att minska den administrativa bördan för flertalet företag. (13) För att säkerställa enhetliga
villkor för genomförandet av direktiv 2006/112/EG bör kommissionen tilldelas
genomförandebefogenheter för fastställandet av de tekniska detaljerna –
inbegripet ett gemensamt elektroniskt meddelande – för överföringen av
uppgifter, av en gemensam uppsättning definitioner och förfaranden för
överföringen av uppgifter, av gemensamma förfaranden för korrigeringar av
standardiserade mervärdesskattedeklarationer och av gemensamma elektroniska
metoder som ger tillräckligt hög säkerhet för ingivandet av standardiserade
mervärdesskattedeklarationer. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16
februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för
medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[13]. (14) I enlighet med den gemensamma
politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och
kommissionen om förklarande dokument[14]
har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan
av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar
förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i
nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser
lagstiftaren att översändande av sådana dokument är berättigat. (15) Direktiv 2006/112/EG bör
ändras i enlighet med detta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Direktiv 2006/112/EG ska ändras på följande
sätt: 1. Artikel 178 c ska ersättas med
följande: ”c) För avdrag enligt artikel 168 c, avseende
gemenskapsinterna förvärv av varor, ska denne i den standardiserade
mervärdesskattedeklaration som föreskrivs i artikel 250 ta med den
mervärdesskatt som ska betalas på hans gemenskapsinterna förvärv av varor samt
inneha en faktura som utfärdats i enlighet med avdelning XI kapitel 3 avsnitten
3, 4 och 5.” 2. Artikel 185.1 ska ersättas med
följande: ”1. Justering ska särskilt göras när det efter
det att den standardiserade mervärdesskattedeklarationen har lämnats inträffar
någon förändring i de faktorer som beaktats vid bestämningen av
avdragsbeloppet, däribland att köp hävs eller prisnedsättningar erhålls.” 3. Artikel 206 ska ersättas med följande: ”Artikel 206 Varje beskattningsbar person som är
betalningsskyldig för mervärdesskatt ska betala nettobeloppet av denna skatt
när den standardiserade mervärdesskattedeklaration som föreskrivs i artikel 250
lämnas, eller under alla omständigheter vid utgången av den tidsfrist inom
vilken den standardiserade mervärdesskattedeklarationen ska lämnas.” 4. Artikel
211 andra stycket ska ersättas med följande: ”Medlemsstaterna får bl.a. föreskriva att
mervärdesskatt som ska betalas på import av varor vilken företas av
beskattningsbara personer, av betalningsskyldiga eller av vissa kategorier av
dessa båda inte behöver betalas vid tidpunkten för importen, under
förutsättning att skatten anges som sådan i den standardiserade
mervärdesskattedeklaration som ska lämnas enligt artikel 250.” 5. Följande avsnittsrubrik ska införas före
artikel 250: ”Avsnitt 1 Standardiserad
mervärdesskattedeklaration” 6. Artiklarna 250, 251 och 252 ska ersättas
med följande: ”Artikel 250 [Artikel 250.1] 1. Varje beskattningsbar person ska inge en
standardiserad mervärdesskattedeklaration i vilken hans registreringsnummer för
mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer, den berörda
beskattningsperioden och följande uppgifter anges: a) Den skatt som blivit utkrävbar. b) Den skatt för vilken avdrag görs. c) Det nettobelopp mervärdesskatt som
ska betalas eller återbetalas. d) Det sammanlagda beloppet, exklusive
mervärdesskatt, för de transaktioner för vilka skatt blivit utkrävbar,
inbegripet beloppet för sådana transaktioner som är undantagna från
skatteplikt. e) Det sammanlagda beloppet, exklusive
mervärdesskatt, för de transaktioner för vilka avdrag görs. f) Det sammanlagda beloppet för sådana
leveranser av varor som avses i artikel 138, för beskattningsperioder fram till
och med den 31 december 2019. g) Det sammanlagda beloppet, exklusive
mervärdesskatt, för gemenskapsinterna förvärv av varor eller med
gemenskapsinterna förvärv likställda transaktioner, för beskattningsperioder
fram till och med den 31 december 2019. 2. Medlemsstaterna ska tillåta korrigeringar
av den standardiserade mervärdesskattedeklarationen och fastställa under vilken
tidsperiod sådana korrigeringar får göras. Artikel 251 [Artikel 251] 1. Vad beträffar transaktioner för vilka
mervärdesskatt har blivit utkrävbar under en viss beskattningsperiod får
medlemsstaterna kräva att den standardiserade mervärdesskattedeklarationen för
beskattningsperioden utöver de uppgifter som avses i artikel 250.1 innehåller
följande uppgifter, eller en del av dessa: a) Skatten på och det sammanlagda beloppet,
exklusive mervärdesskatt, för leveranser av varor och tillhandahållanden av
tjänster, för varje skattesats. b) Det sammanlagda beloppet för sådana
leveranser av varor som avses i artikel 138, för beskattningsperioder efter den
31 december 2019. c) Det sammanlagda beloppet, exklusive
mervärdesskatt, för sådana tillhandahållanden av andra tjänster än tjänster som
är undantagna från mervärdesskatt i den medlemsstat där transaktionen är
beskattningsbar för vilka mottagaren är skyldig att betala skatt i enlighet med
artikel 196. d) Det sammanlagda beloppet, exklusive
mervärdesskatt, för sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av
tjänster som inte faller under led c för vilka mottagaren är skyldig att betala
skatt. e) Det sammanlagda beloppet för sådana
leveranser av varor som avses i artikel 146.1 a och b. f) Det sammanlagda beloppet för sådana
transaktioner som är undantagna från skatteplikt och inte faller under leden
b–e. g) Skatten på i) gemenskapsinterna förvärv av varor
eller med gemenskapsinterna förvärv likställda transaktioner enligt artikel 21
eller 22, ii) mottagna leveranser av varor eller
tillhandahållanden av tjänster för vilka mottagaren är skyldig att betala
mervärdesskatt, iii) import av varor när medlemsstaten
utnyttjar möjligheten i artikel 211 andra stycket. 2. Vad beträffar transaktioner för
vilka avdrag av mervärdesskatt görs under en viss beskattningsperiod får
medlemsstaterna kräva att den standardiserade mervärdesskattedeklarationen för
beskattningsperioden utöver de uppgifter som avses i artikel 250.1 innehåller
följande uppgifter, eller en del av dessa: a) Skatten på och det sammanlagda beloppet,
exklusive mervärdesskatt, för andra mottagna leveranser av varor och
tillhandahållanden av tjänster än de som avses i leden b–g. b) Det sammanlagda beloppet, exklusive
mervärdesskatt, för gemenskapsinterna förvärv av varor eller med
gemenskapsinterna förvärv likställda transaktioner, för beskattningsperioder
efter den 31 december 2019. c) Skatten på gemenskapsinterna förvärv av
varor eller med gemenskapsinterna förvärv likställda transaktioner. d) Skatten på och det sammanlagda beloppet,
exklusive mervärdesskatt, för mottagna leveranser av varor eller
tillhandahållanden av tjänster för vilka mottagaren är skyldig att betala skatt
enligt artikel 199 eller 199a eller enligt en nationell åtgärd som bemyndigats
på grundval av artikel 199b eller artikel 395. e) Skatten på och det sammanlagda beloppet,
exklusive mervärdesskatt, för sådana mottagna tillhandahållanden av andra
tjänster än tjänster som är undantagna från mervärdesskatt i den medlemsstat
där transaktionen är beskattningsbar för vilka mottagaren är skyldig att betala
skatt i enlighet med artikel 196. f) Skatten på och det sammanlagda beloppet,
exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser av varor eller
tillhandahållanden av tjänster som inte faller under leden c och d för vilka
mottagaren är skyldig att betala skatt. g) Skatten på och det sammanlagda beloppet,
exklusive mervärdesskatt, för import av varor. h) Justeringar enligt artikel 184 av avdrag. 3. Vad beträffar sådana transaktioner
med ursprung i eller avsedda för specifika områden eller territorier för vilka
särskilda regler gäller – eller sådana transaktioner som omfattas av en
särskild ordning utanför de normala mervärdesskattereglerna – för vilka
mervärdesskatt har blivit utkrävbar under en viss beskattningsperiod får
medlemsstaterna kräva att den standardiserade mervärdesskattedeklarationen för
beskattningsperioden utöver de uppgifter som avses i artikel 250.1 innehåller
information enligt leden nedan, eller enligt något av dessa: a) Information som behövs för att beräkna
den skatt som har blivit utkrävbar. b) Information som behövs för att beräkna
den avdragsgilla mervärdesskatten. 4. Medlemsstaterna ska informera den kommitté
som anges i artikel 58 i rådets förordning (EU) nr 904/2010[15] om nationella lagstiftningsåtgärder
som antagits i enlighet med punkterna 1, 2 och 3. Artikel 252 [Artikel 252] 1. Den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen ska lämnas inom en av medlemsstaterna fastställd
tidsfrist. Denna tidsfrist får inte vara kortare än en månad efter utgången av
varje beskattningsperiod och inte längre än två månader efter utgången av varje
beskattningsperiod. 2. Beskattningsperiodens längd ska vara en
kalendermånad. Medlemsstaterna ska dock tillåta en
beskattningsperiod på tre kalendermånader för beskattningsbara personer vars
årsomsättning beräknad enligt artikel 288 inte överstiger 2 000 000
euro eller motsvarande belopp i nationell valuta, om inte en kalendermånad är
nödvändig för att förhindra skatteundandragande eller skattebedrägeri i särskilda
fall. Medlemsstaterna får tillåta längre
beskattningsperioder även i andra fall, förutsatt att dessa perioder inte
överstiger ett år.” 7. Följande artikel ska införas som artikel
252a: ”Artikel 252a [Artikel 250.2 och ny] Medlemsstaterna ska tillåta, och får kräva,
att den standardiserade mervärdesskattedeklarationen lämnas på elektronisk väg.
Detta ska inbegripa möjligheten att använda elektronisk filöverföring. Medlemsstaterna ska godta standardiserade
mervärdesskattedeklarationer som lämnas på elektronisk väg när deklarationernas
ursprungs äkthet och innehålls integritet säkerställs genom en avancerad
elektronisk signatur i den mening som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/93/EG[16]
baserad på ett kvalificerat certifikat i den mening som avses i artikel 2.10 i
direktivet och skapad av en säker anordning för skapande av signaturer i den
mening som avses i artikel 2.6 i direktivet, eller genom någon annan metod som
ger en liknande säkerhetsnivå.” 8. Artiklarna 253 och 254 ska utgå. 9. Artikel 255 ska ersättas med följande: ”Artikel 255 [Artiklarna 255, 256, 257] Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder
för att säkerställa att följande personer uppfyller de skyldigheter i detta
avsnitt som hänför sig till ingivandet av en standardiserad
mervärdesskattedeklaration: a) Förvärvare av investeringsguld som
medlemsstaten utser till betalningsskyldiga för mervärdesskatten enligt artikel
198.1, eller förvärvare av guld i råvaruform, i form av halvfärdiga produkter
eller i form av investeringsguld enligt definitionen i artikel 344.1 när
medlemsstaten utnyttjar möjligheten i artikel 198.2 att utse dessa till
betalningsskyldiga för mervärdesskatten. b) Personer som i enlighet med
artiklarna 194–197 och artikel 204 anses som betalningsskyldiga för
mervärdesskatten i stället för en beskattningsbar person som inte är etablerad
inom medlemsstatens territorium. c) Icke beskattningsbara juridiska
personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt som ska betalas för
sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel
2.1 b i.” 10. Följande artiklar ska införas som
artiklarna 255a och 255b: ”Artikel 255a [ny] Följande ska fastställas i enlighet med
förfarandet i artikel 255b: a) De tekniska detaljerna, inbegripet
ett gemensamt elektroniskt meddelande, för överföringen av de uppgifter som
avses i artiklarna 250 och 251. b) En gemensam uppsättning definitioner
och förfaranden för överföringen av de uppgifter som avses i artiklarna 250 och
251. c) Gemensamma förfaranden för korrigeringar
av standardiserade mervärdesskattedeklarationer. d) Gemensamma elektroniska metoder som
ger tillräckligt hög säkerhet för ingivandet av standardiserade
mervärdesskattedeklarationer. Artikel 255b [ny] 1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté
som anges i artikel 58 i rådets förordning (EU) nr 904/2010(*). Denna kommitté
ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 182/2011(**). 2. När det hänvisas till denna punkt ska
artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. __________________________ (*) EUT L 268, 12.10.2010, s. 1. (**) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.” 11. Artiklarna 256 och 257 ska utgå. 12. Följande avsnittsrubrik ska införas efter
artikel 255b: ”Avsnitt 2 Andra
deklarationer och uppgifter” 13. Följande artikel ska införas som artikel
257a: ”Artikel
257a [Artikel 254] För leveranser av nya transportmedel som görs
på de villkor som anges i artikel 138.2 a av en beskattningsbar person som är
registrerad till mervärdesskatt till en förvärvare som inte är registrerad till
mervärdesskatt eller av en sådan beskattningsbar person som avses i artikel 9.2
ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att säljaren
meddelar alla uppgifter som behövs för att mervärdesskatt ska kunna tillämpas
och kunna kontrolleras av skattemyndigheten.” 14. Artiklarna 258 och 259 ska ersättas med
följande: ”Artikel
258 Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler
för deklarationer när det gäller sådana gemenskapsinterna förvärv av nya
transportmedel som avses i artikel 2.1 b ii och sådana
gemenskapsinterna förvärv av punktskattepliktiga varor som avses i
artikel 2.1 b iii. Artikel
259 Medlemsstaterna får kräva att personer som gör
sådana gemenskapsinterna förvärv av nya transportmedel som avses i artikel 2.1 b ii
i sin deklaration lämnar alla uppgifter som behövs för att mervärdesskatt ska
kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten.” 15. Artiklarna 260 och 261 ska utgå. 16. I artikel 271 ska inledningsfrasen
ersättas med följande: ”Medlemsstater som med stöd av
artikel 269 fastställer den beskattningsperiod för vilken beskattningsbara
personer ska lämna den standardiserade mervärdesskattedeklaration som
föreskrivs i artikel 250 till längre tid än tre månader får tillåta dessa
personer att lämna sammanställningen för samma period, om de uppfyller följande
tre villkor:” 17. Artikel 272 ska ändras på följande
sätt: a) I punkt 1 ska andra stycket utgå. b) Följande punkt ska införas som punkt 1a: ”1a. Medlemsstaterna får inte befria följande
beskattningsbara personer från skyldigheterna enligt nedan: a) De beskattningsbara personer som
avses i punkt 1 b från faktureringsskyldigheterna enligt
kapitel 3 avsnitten 3–6 och kapitel 4 avsnitt 3. b) De beskattningsbara personer som
avses i punkt 1 b och c från de skyldigheter i kapitel 5
avsnitt 1 som hänför sig den standardiserade
mervärdesskattedeklarationen.” 18. I artikel 273 ska andra stycket ersättas
med följande: ”Möjligheten i första stycket får inte
användas för att införa ytterligare skyldigheter avseende fakturering och
standardiserade mervärdesskattedeklarationer utöver de skyldigheter som anges i
kapitel 3 och kapitel 5 avsnitt 1.” 19. I artikel 318.1 ska första stycket
ersättas med följande: ”För att förenkla uttaget av skatt får medlemsstaterna,
efter samråd med mervärdesskattekommittén, för vissa transaktioner eller vissa
kategorier av beskattningsbara återförsäljare föreskriva att
beskattningsunderlaget för leveranser av varor som omfattas av ordningen för
beskattning av vinstmarginal ska fastställas för varje beskattningsperiod för
vilken den beskattningsbara återförsäljaren ska lämna den standardiserade
mervärdesskattedeklaration som föreskrivs i artikel 250.” Artikel 2 1. Medlemsstaterna ska senast
den 31 december 2016 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast
överlämna texten till dessa bestämmelser. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska
göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till
kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell
lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 3 Detta direktiv träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Artikel 4 Detta direktiv riktar sig till
medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] KOM(2010) 695 slutlig. [2] KOM(2011) 851 slutlig. [3] Rådets direktiv 2006/112/EG av den
28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt
(EUT L 347, 11.12.2006, s. 1). [4] COM(2013) 122 final. [5] COM(2012) 573 final. [6] Se kommissionens rekommendation av den
6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora
företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36). [7] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
638/2004 av den 31 mars 2004 om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan
medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3330/91 (EUT L
102, 7.4.2004, s. 1). [8] Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den
13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (EGT L
13, 19.1.2000, s. 12). [9] COM(2012) 238 final – 2012/0146 (COD). [10] EUT C [...], [...], s. [...]. [11] EUT C [...], [...], s. [...]. [12] Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006
om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006,
s. 1). [13] EUT
L 55, 28.2.2011, s. 13. [14] EUT
C 369, 17.12.2011, s. 14. [15] Rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010
om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 268,
12.10.2010, s. 1). [16] Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den
13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (EGT L
13, 19.1.2000, s. 12).