Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken /* COM/2013/0161 final - 2013/0088 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET 1.1. Allmän bakgrund och
motivering till förslaget Medlemsstaternas varumärkeslagar
harmoniserades delvis genom rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988,
kodifierat som direktiv 2008/95/EG (nedan kallat direktivet). Parallellt och
kopplat till de nationella varumärkessystemen fastställdes genom rådets
förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken,
kodifierad genom förordning (EG) nr 207/2009 (nedan kallad förordningen), ett
fristående system för registrering av EU-enhetliga rättigheter. I det
sammanhanget inrättades Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (BHIM)
för att ansvara för registrering och administrering av gemenskapsvarumärken. Ett varumärkes funktion är att särskilja ett
företags varor och tjänster. Varumärket är det märke genom vilket ett företag
kan locka och behålla kundernas lojalitet och skapa värde och tillväxt. I detta
fall fungerar varumärket som en drivkraft för innovation: Varumärket måste
hållas aktuellt och stimulerar därför till investeringar i forskning och
utveckling som i sin tur leder till en kontinuerlig process med
produktförbättring och utveckling. Denna dynamiska process har också en gynnsam
inverkan på sysselsättningen. I en miljö med allt starkare konkurrens har
varumärkenas betydelse ökat stadigt, liksom deras kommersiella värde och antal.
År 2012 ingavs ett rekordstort antal ansökningar om gemenskapsvarumärken (över
107 900, jämfört med 98 217 år 2010 och 49 503 tio år tidigare).
År 2011 tog BHIM också emot sin miljonte ansökan sedan myndigheten inledde sin
verksamhet 1996. Denna utveckling har åtföljts av växande förväntningar från
berörda parters sida på system för registrering av varumärken som är mer
harmoniserade och håller högre kvalitet samt är mer enhetliga, allmänt
tillgängliga och i fas med den tekniska utvecklingen. När rådet 2007 tog upp de ekonomiska
perspektiven för BHIM[1]
betonade man att inrättandet av myndigheten hade varit en stor framgång och att
myndigheten i hög grad hade bidragit till att stärka EU:s konkurrenskraft.
Rådet påminde om att systemet för gemenskapsvarumärken hade utformats för att
samexistera med nationella varumärkessystem, som fortfarande fyller en funktion
för företag som inte vill skydda sina varumärken på EU-nivå. Rådet noterade
vidare vikten av kompletterande arbete från de nationella
varumärkesmyndigheternas sida och uppmanade BHIM att utöka sitt samarbete med
dem för att främja gemenskapsvarumärkessystemets övergripande funktion.
Slutligen tog rådet upp att över tio år har gått sedan gemenskapsvarumärket
skapades och betonade att en övergripande bedömning behövs av
gemenskapsvarumärkessystemets funktion. Rådet uppmanade kommissionen att börja
arbeta på en motsvarande studie, särskilt med tanke på att intensifiera och
bredda de befintliga instrumenten för samarbete mellan BHIM och nationella
varumärkesmyndigheter. I sin småföretagsakt från 2008[2] lovade kommissionen att göra
systemet för gemenskapsvarumärken mer tillgängligt för små och medelstora
företag. Vidare betonade kommissionen i sitt meddelande från 2008 om en
europeisk strategi[3]
för industriell äganderätt sitt åtagande att främja ett effektivt och
ändamålsenligt varumärkesskydd och ett varumärkessystem av hög kvalitet.
Kommissionen drog slutsatsen att det är dags för en övergripande bedömning som
skulle kunna utgöra grunden för en framtida översyn av varumärkessystemet i
Europa och för ytterligare förbättring av samarbetet mellan BHIM och nationella
myndigheter. År 2010, i meddelandet om Europa 2020 under flaggskeppsinitiativet
Innovationsunionen, åtog sig kommissionen att modernisera ramverket för
varumärken för att förbättra grundvillkoren för företagens innovation[4]. Slutligen meddelade
kommissionen i sin immaterialrättsliga strategi för Europa från 2011[5] att en översyn av
varumärkessystemet i Europa skulle göras, med målet att modernisera systemet
både på EU-nivå och nationell nivå och göra det generellt effektivare, mer
ändamålsenligt och enhetligt. 1.2. Syftet med förslaget Betraktat som ett paket är det gemensamma
målet med detta initiativ och det parallella förslaget till omarbetning av
direktivet att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra system
för varumärkesregistrering i hela EU mer tillgängliga och effektivare för företagen
genom lägre kostnader och minskad komplexitet, snabbare hantering, ökad
förutsägbarhet och rättsäkerhet. Dessa justeringar samordnas med insatser för
att se till att EU:s varumärkessystem och de nationella varumärkessystemen kan
existera parallellt och komplettera varandra. När det gäller detta initiativ för att se över
förordningen föreslår kommissionen inte ett nytt system utan en väl målinriktad
modernisering av de befintliga bestämmelserna, med följande huvudsyften: ·
Anpassa terminologin till Lissabonfördraget och
bestämmelserna i den gemensamma strategin rörande decentraliserade organ (se
avsnitt 5.1). ·
Rationalisera förfarandena för att ansöka om och
registrera ett europeiskt varumärke (se avsnitt 5.2). ·
Öka rättssäkerheten genom att förtydliga bestämmelser
och avlägsna oklarheter. ·
Inrätta en lämplig ram för samarbete mellan BHIM
och nationella myndigheter för att främja likvärdig praxis och utveckla
gemensamma verktyg (se avsnitt 5.4). ·
Anpassa ramen till artikel 290 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (se avsnitt 5.5). 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER
OCH KONSEKVENSBEDÖMNING 2.1. Offentligt samråd Detta initiativ bygger på en utvärdering av
varumärkessystemets funktion i Europa som helhet och omfattande samråd med alla
viktigare berörda parter. Huvudkomponenten i utvärderingen var en studie
som Max Planck Institute for Intellectual Property and Competition Law
genomförde för kommissionens räkning. Studien genomfördes mellan november 2009
och februari 2011[6].
Förutom expertanalys omfattade studien samråd med olika berörda parter. Den
innefattade en enkät bland användare av systemet för gemenskapsvarumärken,
bidrag från organisationer som företrädde varumärkesanvändare på nationell,
europeisk och internationell nivå samt en utfrågning i juni 2010 där dessa
organisationer deltog. Slutligen samrådde institutet med de nationella
varumärkesmyndigheterna i alla medlemsstater och med BHIM. I slutrapporten drogs slutsatsen att det
europeiska varumärkessystemet vilar på en solid grund. Särskilt gäller att de
förfaranden som BHIM tillämpar i allmänhet uppfyller företagens behov och
förväntningar. Vidare förelåg enighet om att det är nödvändigt och av största
vikt för ett effektivt fungerande varumärkessystem som tillgodoser dels kraven
från företag av olika storlek och marknader, dels geografiska behov, att
gemenskapsvarumärkesrättigheterna och de nationella varumärkesrättigheterna
samexisterar. Institutet fann dock att ytterligare konvergens krävs av
varumärkeslagar och varumärkespraxis i EU. Rapporten bekräftar att många
aspekter av det befintliga gemenskapsvarumärkessystemet fungerar bra men den
tar också upp ett stort antal förslag på förbättringar. Den identifierar
specifika områden där BHIM och de nationella varumärkesmyndigheterna skulle
kunna intensifiera sitt samarbete. Som svar på delresultaten från studien antog
rådet slutsatser den 25 maj 2010[7].
I dessa godkände rådet den överenskommelse som nåddes i september 2008 inom
BHIM:s styrande organ (styrelsen och budgetutskottet). Rådet höll med om att
dessa budgetåtgärder även bidrog till att modernisera, effektivisera,
harmonisera och stärka varumärkessystemet i Europa som helhet. Rådet uppmanade
kommissionen att vid översynen ta med införandet av en specifik bestämmelse för
att definiera ramen för samarbetet mellan BHIM och de nationella
varumärkesmyndigheterna. Bestämmelsen bör uttryckligen ange att alla
EU-varumärkesmyndigheter bör fortsätta harmoniseringen av praxis och att BHIM
bör underlätta deras insatser i denna riktning. Rådet efterfrågade dessutom att
en rättslig grund skapas för distribution av ett belopp motsvarande 50 %
av BHIM:s förnyelseavgifter till nationella varumärkesmyndigheter som kan
användas för att skydda och främja varumärken och/eller för verkställighet av
varumärken. Som en uppföljning till studien anordnade
kommissionens tjänsteavdelningar en utfrågning av användarorganisationer den 26
maj 2011. Resultaten bidrog till och bekräftade kommissionens preliminära
analys. 2.2. Konsekvensbedömning Konsekvensbedömningen identifierade ett
huvudproblem som behöver tas upp i den reviderade förordningen: den låga graden
av samarbete mellan varumärkesmyndigheterna i Europa. Såsom förklaras i
konsekvensbedömningen finns det många kopplingar mellan gemenskapsvarumärkessystemet
och nationella varumärkessystem, med direkta följder för både
varumärkesanvändare och immaterialrättsmyndigheter. Dessa kräver ett visst mått
av komplementaritet mellan de båda systemen. För att uppnå och säkerställa
detta bör BHIM och de nationella myndigheterna samarbeta närmare. Ett effektivt och ändamålsenligt samarbete
mellan varumärkesmyndigheterna i Europa försvåras i dagsläget av ett antal
hinder: ·
Avsaknad av tydlig rättslig grund för samarbete om
EU-varumärkeslagstiftningen. ·
Avsaknad av tekniska faciliteter hos de nationella
varumärkesmyndigheterna. ·
Avsaknad av hållbar finansiering på medellång till
lång sikt. Följande alternativ ansågs lösa dessa problem
och uppnå de tre motsvarande målen. 1. Tillhandahålla en adekvat
rättslig grund för samarbete: (a)
Alternativ 1: ingen särskild rättslig grund för
samarbete mellan immaterialrättsmyndigheter i Europa. (b)
Alternativ 2: rättslig grund som tillåter samarbete
mellan de nationella varumärkesmyndigheterna och BHIM (valfritt samarbete). (c)
Alternativ 3: rättslig grund som innebär att de
nationella varumärkesmyndigheterna och BHIM måste samarbeta med varandra
(obligatoriskt samarbete). 2. Uppbyggnad av teknisk
kapacitet hos de nationella varumärkesmyndigheterna: (a)
Alternativ 1: varje myndighet införskaffar och
utvecklar de faciliteter och verktyg som behövs. (b)
Alternativ 2: frivillig tillgång till verktyg:
faciliteter och verktyg finns tillgängliga för nationella myndigheter för
industriell äganderätt inom ramen för ett frivilligt samarbete. (c)
Alternativ 3: obligatorisk tillgång till verktyg:
de faciliteter som krävs finns tillgängliga genom ett obligatoriskt
samarbetsnätverk. Detta alternativ överlappar alternativ 3 ovan när det gäller
en tillräcklig rättslig grund och alternativ 3 nedan för långsiktig finansiering
av samarbetsverksamhet. 3. Säkerställa långsiktig
finansiering för samarbetsverksamhet: (a)
Alternativ 1: finansiering från medlemsstaterna. (b)
Alternativ 2: finansiering från EU:s budget. (c)
Alternativ 3: finansiering från BHIM:s budget. Enligt konsekvensbedömningen skulle alternativ
3 i alla fallen vara proportionerligt och bäst lämpat för att uppnå uppsatta
mål. 3. RÄTTSLIG GRUND OCH SUBSIDIARITET När det gäller den inre marknadens upprättande
och funktion utgör artikel 118.1 i EUF-fördraget lämplig rättslig grund för att
skapa ett EU-enhetligt europeiskt immaterialrättsligt skydd, inklusive
inrättande av centraliserade system för beviljande av tillstånd, samordning och
tillsyn på unionsnivå. Gemenskapsvarumärket är en självständig
europeisk immateriell rättighet som skapats genom en EU-förordning. Den analys
som genomfördes som en del av konsekvensbedömningen visade att delar av
förordningen behöver ändras för att förbättra och effektivisera
gemenskapsvarumärkessystemet. Endast EU-lagstiftarna har behörighet att göra de
ändringar som behövs. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget
kommer inte att få några konsekvenser för Europeiska unionens budget och
åtföljs därför inte av den finansieringsöversikt som krävs enligt artikel 31 i
budgetförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr
966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna
budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002). 5. NÄRMARE REDOGÖRELSE FÖR FÖRSLAGET De föreslagna ändringarna av förordningen
presenteras enligt de mål som anges i avsnitt 1.2 ovan. 5.1. Anpassning av terminologi och
gemensam strategi rörande decentraliserade organ Som en följd av Lissabonfördragets
ikraftträdande aktualiseras terminologi i förordningen. Detta innebär att gemenskapsvarumärke
ska ändras till europeiskt varumärke. Ett antal olika åtgärder för att förbättra
styrning och effektivitet för befintliga organ och sådana som kommer att
inrättas inom ramen för den gemensamma strategi rörande decentraliserade organ
som överenskoms av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i juli 2012.
Förordningen behöver ändras med hänsyn till den gemensamma strategin när det
gäller bestämmelserna om BHIM. När det gäller byråns namn föreslås det att den
döps om till ”Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller”
(nedan kallad byrån) för att stärka dess styrelses funktioner, harmonisera
urvalsförfarandena för högre tjänstemän och tillhandahålla årliga och fleråriga
arbetsprogram och regelbundna utvärderingar. 5.2. Effektivisering av
förfaranden - Ingivande av ansökan (artikel 25) De nationella varumärkesmyndigheterna tar
numera nästan aldrig emot ansökningar om europeiska varumärken. Nästan alla
ansökningar (96,3 % år 2012) inges nu direkt via BHIM:s e-inlämningssystem.
Med tanke på att ansökningar nu lätt kan inges online bör möjligheten att inge
ansökningar till de nationella varumärkesmyndigheterna avskaffas. - Ansökningsdag (artikel 27) De flesta ansökningar om europeiska varumärken
granskas nu innan den enmånadsfrist har löpt ut inom vilken sökande måste
betala ansökningsavgift. Därigenom kan sökande inge ”provansökningar” och
slippa betala avgiften om byrån tar upp en brist eller invändning. Om sökanden
så önskar, anses betalning via löpande kredit ha skett den sista dagen i
månaden. Därför ska artikel 27 ändras så att enmånadsperioden tas bort och så
att ”skyldigheten” att betala kopplas till ingivandet av ansökan, vilket
innebär att sökande måste lägga fram bevis för att de har lämnat in eller
godkänt sin betalning samtidigt som de ingav sin ansökan. - Granskning (artiklarna 38 och 155) De gällande granskningssystemen
tillhandahåller varken ett tillförlitligt verktyg för klarering av varumärken
eller en heltäckande övervakning av registret. Svagheten i de nationella
granskningarna och EU-granskningarna har blivit allt mer akut med tiden,
samtidigt som de informationstekniska framstegen innebär att användare har
tillgång till bättre, snabbare och billigare alternativ. Sökande har nu ett
mycket begränsat intresse av att ta del av resultat från nationella
granskningar utförda av nationella varumärkesmyndigheter som deltar i det
valfria systemet. Byrån håller i samarbete med de nationella
varumärkesmyndigheterna på att utveckla ett antal lovande verktyg som erbjuder
mycket bättre möjligheter att genomföra prioritetsgranskningar och övervaka
registret avseende intrång. Därför avskaffas de gällande granskningssystemen. - Offentliggörande av ansökan (artikel 39) I och med att granskningssystemet avskaffas
blir det också möjligt att avskaffa den gällande enmånadsperioden från det att
byrån överlämnar granskningsrapporten till sökanden till offentliggörandet av
ansökan. Detta kommer att göra registreringsförfarandet snabbare. - Anmärkningar
från tredje man (artikel 40) För att göra
det lättare för tredje man att inge anmärkningar ska artikel 40 ändras genom en
förlängning av den period under vilken anmärkningar kan inges. Hänvisningen
till offentliggörandet ska utgå, med hänsyn till att ansökningar om europeiska varumärken
redan offentliggörs i byråns varumärkesdatabas (CTM online) inom några dagar
från ingivandet. För att effektivisera förfarandena kommer tredje man att få
möjlighet att inge anmärkningar så snart han eller hon får kännedom om en
ansökan. Tidsfristen för ingivande av anmärkningar kommer att vara
invändningsperiodens slut eller när invändningsförfarandet har slutförts, i
enlighet med byråns gällande praxis. - Omprövning av beslut som berör två parter
(artikel 62) Artikel 62 har visat sig sakna praktisk relevans.
Inte ett enda beslut som rör två parter har hittills omprövats enligt denna
bestämmelse. Det främsta skälet till detta är att den andra parten inte har
något intresse av att tillhandahålla det godtagande som krävs enligt artikel
62.2. Eftersom det finns tillräckliga skyddsmöjligheter för att rätta till ett
felaktigt beslut som berör två parter ska artikel 62 utgå. - Fortsatt behandling (artikel 82) Tillämpningen av artikel 82 har lett till
vissa problem i praktiken och gett upphov till ett meddelande från byråns
direktör, nr 06/05[8].
Artikel 82 ska ändras för att göra dess tillämpning effektivare och införliva
innehållet i det meddelandet. Eftersom både artikel 25.3 och artikel 62 ska
utgå ska även alla hänvisningar till dem utgå i förteckningen över uteslutna
frister. Även hänvisningen till artikel 42 ska utgå för att alla frister för
invändningsförfaranden ska kunna fortsätta gälla, med undantag av den
invändningsperiod som fastställs i artikel 41.1 och den betalningsperiod för
invändningsavgiften som fastställs i artikel 41.3. - Invändningsperiod
för internationella registreringar (artikel 156) Eftersom det inte längre finns något behov av
att behålla den sexmånadersperiod som för närvarande föreskrivs ska artikel 156
ändras så att tiden mellan offentliggörande enligt artikel 152.1 och
invändningsperiodens början för internationella registreringar förkortas till
en månad. 5.3. Ökad rättssäkerhet - Definition av europeiskt varumärke
(artikel 4) Artikel 4 ska ändras så att kravet på att ett
märke ska kunna ”återges grafiskt” utgår. Förutsättningen att tecknet måste
kunna återges grafiskt är förlegad. Den ger upphov till betydande
rättsosäkerhet när det gäller vissa icke-traditionella märken, t.ex. enbart
ljud. När det gäller ljudmärken kan återgivning på annat sätt än grafiskt
(t.ex. med en ljudfil) vara att föredra framför grafiska återgivningar, om
detta tillåter en noggrannare identifiering av märket och därmed tjänar
ändamålet att öka rättssäkerheten. Den föreslagna nya definitionen lämnar öppet
för registrering av material som kan återges med tekniska medel som erbjuder
tillfredsställande säkerhet. Tanken är inte att sträva efter en gränslös
utökning av möjligheterna att återge ett tecken utan att erbjuda större
flexibilitet i kombination med ökad rättssäkerhet. - Skydd av geografiskt ursprung och
traditionella uttryck (artikel 7) Artikel 7.1 j och k erbjuder inte samma
grad av skydd för geografiskt ursprung som följande: ·
Artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) nr 1151/2012
av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och
livsmedel[9]. ·
Artiklarna 118l and 118m i förordning (EG) nr
1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av
jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter,
i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009[10]. ·
Artikel 16 i förordning (EG) nr 110/2008 av den 15
januari 2008 om skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker[11]. För att säkerställa att den EU-lagstiftning
som skyddar geografiska beteckningar får full effekt vid förfaranden som gäller
registrering av europeiska varumärken anpassas de absoluta registreringshindren
helt till EU-lagstiftningen om geografiska beteckningar och rationaliseras i
förordningen. För enhetlighetens skull utökas vidare registreringshindren till
att omfatta skyddade traditionella uttryck för viner och garanterade
traditionella specialiteter. - Rättigheter som är knutna till ett europeiskt
varumärke (artiklarna 9 och 9a) 1. Rättigheter som är knutna till ett
europeiskt varumärke och inte påverkar äldre rättigheter Varken förordningen eller direktivet
innehåller någon tydlig regel som anger att varumärkesinnehavaren inte med
framgång kan hävda sin rätt mot användning av ett identiskt eller likartat tecken
som redan är föremål för en äldre rättighet. I linje med artikel 16.1 i
Trips-avtalet[12]
ska artikel 9 i förordningen ändras för att förtydliga att talan om intrång i
äldre rättigheter inte kan väckas. 2. Fall av dubbel identitet Erkännandet av ytterligare
varumärkesfunktioner enligt artikel 5.1 a i direktivet och artikel
9.1 a i förordningen har skapat rättsosäkerhet. Särskilt gäller att
förhållandet mellan fall av dubbel identitet och det utökade skydd som ges
genom artikel 5.2 i direktivet och artikel 9.1 c i förordningen för
varumärken med renommé har blivit oklart[13].
För att säkerställa rättssäkerhet och kongruens klargörs det att det både i
fall av dubbel identitet enligt artikel 9.1 a och av likhet enligt artikel
9.1 b endast är ursprungsfunktionen som har betydelse. 3. Användning som firma- eller
företagsnamn Enligt domstolen[14] är artikel 5.1 tillämplig när
allmänheten anser att användning av ett företagsnamn (även) gäller de varor
eller tjänster som företaget erbjuder. Därför är det lämpligt att behandla
användning av ett skyddat varumärke som firmanamn som ett intrång, om kravet på
användning med avseende på varor eller tjänster uppfylls. 4. Användning i jämförande reklam Direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006
om vilseledande och jämförande reklam[15]
reglerar under vilka omständigheter det är tillåtet med reklam som uttryckligen
eller indirekt pekar ut en konkurrent eller varor eller tjänster som erbjuds av
en konkurrent. Förhållandet mellan denna rättsakt och varumärkeslagstiftningen
har gett upphov till osäkerhet. Det är därför lämpligt att klargöra att
varumärkesinnehavaren kan förhindra att hans varumärke används i jämförande
reklam om sådan jämförande reklam inte uppfyller kraven i artikel 4 i direktiv
2006/114/EG. 5. Försändelser från kommersiella
leverantörer Ändringar
föreslås för att klargöra att varor inte får importeras till EU ens om endast
avsändaren agerar för kommersiella ändamål. Syftet med detta är att se till att
varumärkesinnehavaren har rätt att hindra företag (belägna i EU eller inte)
från att importera varor från utanför EU som har sålts, erbjudits,
marknadsförts eller levererats till privatkonsumenter och motverka beställning
och försäljning av varumärkesförfalskade varor över internet. 6. Varor som förs in till tullområdet Enligt domstolens dom i de förenade Philips/Nokia-målen[16] innebär införsel, närvaro och
befordran av icke-EU-varor inom EU:s tullområde under ett suspensivt
arrangemang inte enligt unionens gällande regelverk något intrång i immateriell
äganderätt enligt unionsrätten och medlemsstaternas rättsordningar. Sådana
varor kan klassificeras som varumärkesförfalskade endast om det finns bevis för
att de är föremål för en kommersiell handling som riktar sig till
EU-konsumenter, såsom försäljning, erbjudande om försäljning eller reklam.
Konsekvenserna av Philips/Nokia-domen har mött stark kritik från berörda
parter eftersom den lägger en orimligt stor bevisbörda på rättighetsinnehavarna
och förhindrar bekämpningen av varumärkesförfalskning. Det finns uppenbarligen
ett akut behov av en europeisk rättslig ram som möjliggör en effektivare
bekämpning av varumärkesförfalskade varor som en snabbt växande verksamhet.
Därför föreslås det att den befintliga luckan fylls genom att
rättighetsinnehavare får rätt att hindra tredje parter från att till unionens
tullområde föra in varor från tredjeländer som utan tillstånd bär ett varumärke
som i stort sett är identiskt med ett varumärke som registrerats för dessa
varor, oavsett om varorna övergår till fri omsättning eller inte. 7. Förberedande rättsakter Varken förordningen eller direktivet
innehåller några bestämmelser som tillåter förfaranden mot spridning och
försäljning av märkning och förpackningar eller liknande föremål som sedan kan
kombineras med olagliga produkter. Viss nationell lagstiftning innehåller
uttryckliga bestämmelser som omfattar denna verksamhet. Det är lämpligt att ta
med en bestämmelse om detta i förordningen och direktivet som ytterligare ett
konkret, relevant och effektivt bidrag i kampen mot varumärkesförfalskning. - Begränsningar av ett europeiskt varumärkes
rättsverkan (artikel 12) Begränsningen enligt artikel 12.1 a
gäller endast användning av personnamn i enlighet med rådets och kommissionens
gemensamma uttalande[17].
För konsekvensens skull utökas begränsningen i artikel 12.1 b till att
omfatta användning av icke särskiljande tecken eller upplysningar. Det anses
också lämpligt att i artikel 12.1 c tillhandahålla en uttrycklig
begränsning som omfattar allmän användning för hänvisning. Slutligen klargörs
det i en egen punkt under vilka betingelser användning av ett varumärke inte
anses vara förenlig med hederliga affärsmetoder. - Beteckning och klassificering av varor
och tjänster (artikel 28) Artikel 28 ska ändras för att tillhandahålla
grundläggande bestämmelser om beteckning och klassificering av varor och
tjänster i förordningen. Dessa bestämmelser ska införas i direktivet. De följer
de principer som fastställs av domstolen[18]
enligt vilka varor och tjänster för vilka skydd söks måste identifieras
tillräckligt klart och precist av sökanden för att relevanta myndigheter och
företag ska kunna bedöma vilket skyddsomfång varumärket ger. De allmänna
beteckningarna, de så kallade klassrubrikerna, i Niceklassificeringen kan
användas för att identifiera varor och tjänster, förutsatt att sådana
identifieringar är tillräckligt klara och precisa. Ändringen klargör att
användning av allmänna uttryck måste tolkas som att de innefattar alla varor
eller tjänster som uppenbart omfattas av uttrycket enligt en strikt
bokstavstolkning. Slutligen tillåter ändringen att innehavare av europeiska varumärken
för vilka ansökning ingavs före offentliggörandet av byråns nya
klassificeringspraxis[19]
anpassar sina beskrivningar av varor och tjänster i enlighet med domstolens
rättspraxis för att säkerställa att innehållet i registret uppfyller kraven på
klarhet och precision. - Europeiska kvalitetsmärken (artiklarna
74b–74k) Olika nationella system erbjuder skydd för kvalitetsmärken,
men i nuläget omfattar det europeiska varumärkessystemet endast registrering av
individuella märken och kollektivmärken. Vissa offentliga och privata organ som
inte uppfyller kraven för att ha rätt att erhålla kollektivmärkesskydd behöver
också ett system för skydd av kvalitetsmärken på EU-nivå. Ett sådant system
skulle rätta till den rådande obalansen mellan nationella system och det
europeiska varumärkessystemet. Det föreslås att en särskild uppsättning
bestämmelser läggs till i förordningen som omfattar registrering av europeiska
kvalitetsmärken. - Byråns
arbetsuppgifter (artikel 123b) För att säkerställa ett omfattande skydd,
rättssäkerhet och ökad öppenhet definieras alla byråns uppgifter i nya artikel
123b, inklusive de som härrör från andra rättsakter och inte är förknippade med
EU:s varumärkessystem. 5.4. Samarbetsram (artikel 123c) Artikel 123c innehåller en tydlig ram för
obligatoriskt samarbete mellan byrån och medlemsstaternas varumärkesmyndigheter
med syfte att främja konvergens av praxis och utveckling av gemensamma verktyg.
I artikeln anges det att byrån och medlemsstaternas varumärkesmyndigheter är
skyldiga att samarbeta. Den fastställer också huvudområdena för samarbete och
vilka specifika gemensamma projekt av intresse för unionen som byrån kommer att
samordna. Dessutom inrättas genom artikeln en finansieringsmekanism som gör att
byrån kan finansiera dessa gemensamma projekt med hjälp av bidrag. Detta
finansieringssystem representerar ett rättsligt och ekonomiskt genomförbart
alternativ till den strategi som rådet föreslår i sina slutsatser från maj 2010. 5.5. Anpassning till artikel 290 i
EUF-fördraget Förordningen ger kommissionen befogenhet att
anta vissa bestämmelser. Dessa bestämmelser finns för närvarande i
kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om
genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke[20], kommissionens förordning (EG)
nr 2869/95 av den 13 december 1995 om de avgifter som skall betalas till Byrån
för harmonisering inom den inre marknaden[21]
och kommissionens förordning (EG) nr 216/96 av den 5 februari 1996 om
processordningen för överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den
inre marknaden[22].
Ikraftträdandet av Lissabonfördraget gör det nödvändigt att anpassa
kommissionens befogenheter enligt förordningen till artikel 290 i fördraget (nya
artiklarna 24a, 35a, 45a, 49a, 57a, 65a, 74a, 74k, 93a, 114a, 144a och 161a). 2013/0088 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av rådets förordning (EG) nr
207/2009 om gemenskapsvarumärken (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 118.1 i detta, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, och efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Genom rådets förordning (EG)
nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken[23], 2009 kodifierad som rådets
förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken[24], skapades ett system med
varumärkesskydd särskilt för Europeiska unionen som gav skydd för varumärken på
EU-nivå parallellt med det skydd för varumärken som finns på medlemsstatsnivå
enligt de nationella varumärkessystem som harmoniseras genom rådets direktiv
89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas
varumärkeslagar[25],
kodifierat som Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22
oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar[26]. (2) Som en följd av
Lissabonfördragets ikraftträdande bör terminologin i förordning (EG) nr
207/2009 aktualiseras. Detta innebär att ”gemenskapsvarumärke” bör ersättas med
”europeiskt varumärke”. I linje med den gemensamma strategin rörande
decentralisering av organ som överenskoms i juli 2012 av Europaparlamentet,
rådet och kommissionen bör namnet ”Byrån för harmonisering inom den inre
marknaden (varumärken, mönster och modeller)” ersättas med ”Europeiska unionens
byrå för varumärken, mönster och modeller” (nedan kallad byrån). (3) I enlighet med sitt
meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell
äganderätt[27]
har kommissionen genomfört en grundlig utvärdering av den övergripande funktionen
av varumärkessystemet som helhet. Utvärderingen har omfattat såväl EU-nivå och
nationell nivå som samverkan mellan de båda nivåerna. (4) I sina slutsatser av den 25
maj 2010 om den framtida översynen av varumärkessystemet i EU[28] uppmanar rådet kommissionen
att lägga fram förslag för översyn av förordning (EG) nr 207/2009 och direktiv
2008/95/EG. (5) Den erfarenhet som vunnits
sedan systemet för gemenskapsvarumärken inrättades visar att företag både inom
och utanför EU har accepterat systemet, som har blivit ett framgångsrikt och
hållbart alternativ till varumärkesskyddet på medlemsstatsnivå. (6) Nationella varumärken behövs
dock fortfarande för företag som inte vill skydda sina varumärken på EU-nivå
eller som inte kan få ett EU-omspännande skydd samtidigt som det inte finns
några hinder för ett nationellt skydd. Det bör överlämnas åt varje person som
söker varumärkesskydd att välja om detta ska sökas i form av ett nationellt
märke i en eller flera medlemsstater, endast som europamärke eller båda delarna. (7) Utvärderingen av
gemenskapsvarumärkessystemets övergripande funktion bekräftade att många
aspekter av systemet, bland annat dess grundprinciper, fungerar och fortfarande
uppfyller företagens behov och förväntningar, men kommissionen drog i sitt meddelande
”En inre marknad för immateriella rättigheter” av den 24 maj 2011[29] slutsatsen att EU:s
varumärkessystem behöver moderniseras för att som helhet bli mer effektivt,
ändamålsenligt och konsekvent och anpassas till utvecklingen av internet. (8) Parallellt med förbättringar
och ändringar av gemenskapsvarumärkessystemet bör nationell
varumärkeslagstiftning och -praxis harmoniseras ytterligare och anpassas till
EU:s varumärkessystem i den grad som behövs för att så långt som möjligt skapa
lika villkor för registrering och skydd av varumärken i hela EU. (9) För att tillåta större
flexibilitet samtidigt som rättssäkerheten ökas när det gäller återgivningen av
varumärken bör kravet på att märken ska kunna återges grafiskt utgå från
definitionen av ett europeiskt varumärke. Ett tecken bör få återges i valfri
lämplig form, därmed inte nödvändigtvis i grafisk form, så länge återgivningen
är tillräckligt klar och precis för att behöriga myndigheter och allmänheten
ska kunna bedöma vilket skyddsomfång varumärket ger. (10) De gällande bestämmelserna i
förordning (EG) nr 207/2009 erbjuder inte samma skyddsnivå för
ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som andra instrument i
unionslagstiftningen. Därför är det nödvändigt att klargöra de absoluta
registreringshindren när det gäller ursprungsbeteckningar och geografiska
beteckningar och att säkerställa full överensstämmelse med relevant
unionslagstiftning gällande skydd av dessa immateriella rättigheter. För
överensstämmelse med annan unionslagstiftning bör omfattningen av dessa
absoluta registreringshinder utökas till att täcka även skyddade traditionella
uttryck för vin och garanterade traditionella specialiteter. (11) Varumärken som söks med skrift
eller språk som inte är begripliga i unionen bör inte förtjäna skydd om deras
registrering skulle ha avslagits på grund av absoluta registreringshinder vid
översättning till någon av medlemsstaternas officiella språk. (12) Det bör göras svårare att
tillägna sig varumärkesskydd på ett ohederligt sätt genom att möjligheterna att
invända mot ansökningar om europeiska varumärken som inges i ond tro utökas. (13) I syfte att bevara ett starkt
skydd för rättigheterna i samband med ursprungsbeteckningar och geografiska
beteckningar som skyddas på EU-nivå är det nödvändigt att klargöra att dessa
rättigheter ger rätt att invända mot registrering av yngre europeiska varumärken,
oavsett om det dessutom finns registreringshinder som granskaren kan ta hänsyn
till på eget initiativ. (14) För att säkerställa
rättssäkerhet och full överensstämmelse med prioritetsprincipen, enligt vilken
ett tidigare registrerat varumärke ges företräde framför senare registrerade
varumärken, är det nödvändigt att fastställa att verkställigheten av
rättigheter som är knutna till ett europeiskt varumärke inte bör påverka
rättigheter som innehavare förvärvat före ansöknings- eller prioritetsdatum för
det europeiska varumärket. Detta följer artikel 16.1 i avtalet om
handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter av den 15 april 1994[30]. (15) För att säkerställa
rättssäkerhet och klarhet är det nödvändigt att klargöra att inte bara när
varumärken liknar varandra utan också när ett identiskt tecken används för
identiska varor och tjänster, bör skydd beviljas för ett europeiskt varumärke
endast om och i den mån varumärkets huvudfunktion, som är att garantera
varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, påverkas negativt. (16) Oklarhet om vilken den
kommersiella källan är för varor och tjänster kan föreligga om ett företag
använder samma eller ett liknande tecken som firmanamn på ett sätt som ger en
koppling mellan företaget som bär namnet och de varor eller tjänster som kommer
från det företaget. Intrång i ett europeiskt varumärke bör därför även
innefatta användning av tecknet som ett firmanamn eller liknande beteckning så
länge användningens syfte är att särskilja varor eller tjänster med avseende på
deras kommersiella ursprung. (17) För att säkra rättssäkerhet
och full överensstämmelse med specifik unionslagstiftning är det lämpligt att
föreskriva att innehavaren av ett europeiskt varumärke bör ha rätt att förbjuda
en tredje part att använda ett tecken i jämförande reklam när sådan jämförande
reklam strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12
december 2006 om vilseledande och jämförande reklam[31]. (18) För att stärka
varumärkesskyddet och bekämpa varumärkesförfalskning mer effektivt bör
innehavaren av ett europeiskt varumärke ha rätt att hindra tredje parter från
att till unionens tullområde föra in varor utan att dessa övergått till fri
omsättning där, i de fall sådana varor kommer från tredjeländer och utan
tillstånd bär ett varumärke som i stort sett är identiskt med det europeiska varumärke
som registrerats för sådana varor. (19) För att mer effektivt
förhindra införsel av intrångsgörande varor, särskilt när det gäller
försäljning via internet, bör innehavaren ha rätt att förbjuda import av sådana
varor till unionen om det endast är avsändaren av varorna som verkar för
kommersiella ändamål. (20) För att göra det möjligt för
innehavare av europeiska varumärken att bekämpa varumärkesförfalskning mer
effektivt bör de ha rätt att förbjuda att ett intrångsgörande märke anbringas
på varor och på förberedande rättsakter före anbringandet. (21) De exklusiva rättigheter ett
europeiskt varumärke ger bör inte ge innehavaren rätt att förbjuda användning
av tecken eller upplysningar som används på ett rättvist sätt och i enlighet
med hederliga metoder inom industri och handel. För att skapa lika villkor för
firmanamn och varumärken vid tvister mot bakgrund av att firmanamn regelbundet
beviljas obegränsat skydd mot yngre varumärken bör sådan användning anses
innefatta användning endast av ens eget namn. Vidare bör användningen inkludera
beskrivande eller icke särskiljande tecken eller upplysningar i allmänhet.
Vidare bör innehavaren inte ha rätt att förhindra rättvis och hederlig
användning av det europeiska varumärket för att identifiera eller hänvisa till
varor och tjänster som innehavarens. (22) För att säkerställa
rättssäkerhet och skydda lagligen förvärvade varumärkesrättigheter är det
lämpligt och nödvändigt att, utan att det påverkar principen att det yngre
varumärket inte kan göras gällande mot det äldre varumärket, fastställa att
innehavare av europeiska varumärken inte bör ha rätt att invända mot användning
av ett yngre varumärke när detta förvärvades vid en tidpunkt när det äldre
varumärket inte kunde göras gällande mot det yngre varumärket. (23) Av rättviseskäl och för
rättssäkerhetens skull bör användning av ett europeiskt varumärke som skiljer
sig med avseende på elementen på ett sätt som inte förändrar märkets
särskiljande karaktär i den form det är registrerat räcka för att upprätthålla
gällande rättigheter, oavsett om varumärket även är registrerat i den form som
används eller inte. (24) Förordningen (EG) nr 207/2209
ger kommissionen befogenhet att anta bestämmelser för genomförande av den
förordningen. Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver de
befogenheter kommissionen ges enligt förordning (EG) nr 207/2009 anpassas till
artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. (25) Det är av särskild betydelse
att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete,
inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade
akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till
Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på
lämpligt sätt. (26) För att säkerställa en
effektiv registrering av rättsakter som gäller det europeiska varumärket som
förmögenhetsobjekt och säkerställa öppenhet för registret över europeiska varumärken
bör befogenheten att anta delegerade rättsakter i enlighet med artikel 290 i
fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att definiera vissa
skyldigheter för sökanden avseende specifika varumärken, detaljerna i
förfarandena för att överlåta europeiska varumärken, att skapa och överföra
begränsad sakrätt, exekutiva åtgärder, deltagande i insolvensförfaranden och
beviljande eller överföring av en licens i registret samt när det gäller att
annullera eller ändra relevanta poster. (27) Med tanke på den gradvisa
minskningen av och obetydliga antalet ansökningar om gemenskapsvarumärken som
inges till medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt
(medlemsstaternas varumärkesmyndigheter) bör det endast vara tillåtet att inge
ansökningar om europeiska varumärken till byrån. (28) Det europeiska
varumärkesskyddet beviljas i förhållande till specifika varor eller tjänster
vars art och antal avgör omfattningen av det skydd varumärkesinnehavaren
beviljas. Därför är det nödvändigt att i förordning (EG) nr 207/2209 fastställa
bestämmelser för beteckning och klassificering av varor och tjänster och att
säkerställa rättssäkerhet och en sund förvaltning genom att kräva att varor och
tjänster för vilka skydd söks identifieras tillräckligt klart och precist av
sökanden för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska kunna bedöma
varumärkets skyddsomfång. Användning av allmänna uttryck bör tolkas som att de
innefattar alla varor och tjänster som uppenbart omfattas av uttrycket enligt
en strikt bokstavstolkning. Innehavare av europeiska varumärken vilka på grund
av byråns tidigare praxis registrerats med avseende på hela rubriken för en
klass i Niceklassificeringen bör ges möjlighet att anpassa sina beskrivningar
av varor och tjänster för att se till att innehållet i registret uppfyller
kraven på klarhet och precision enligt EU-domstolens rättspraxis. (29) För att skapa ett effektivt
och ändamålsenligt system för ingivning av ansökningar om europeiska varumärken,
inklusive anspråk på prioritet och företräde, bör befogenheten att anta
delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när
det gäller att fastställa medlen och formaliteterna för att inge en ansökan om
europeiskt varumärke, närmare uppgifter om de formella villkoren för en ansökan
om europeiskt varumärke, ansökans innehåll, typen av ansökningsavgift samt
närmare uppgifter om förfarandena för att säkerställa ömsesidighet och för att
göra anspråk på prioritet från en tidigare ansökan, utställningsprioritet och företräde
för ett nationellt varumärke. (30) Det gällande systemet för
granskning av europeiska och nationella varumärken är varken tillförlitligt
eller effektivt. Det bör därför ersättas genom att heltäckande, snabba och
kraftfulla sökmaskiner för fri och allmän användning görs tillgängliga inom
ramen för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas varumärkesmyndigheter. (31) För att säkerställa en
effektiv, ändamålsenlig och snabb granskning och registrering av ansökningar om
europeiska varumärken från byråns sida, med användning av förfaranden som är
öppna, rättvisa och jämlika, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt
artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att
fastställa närmare uppgifter för förfaranden som gäller kontroll av att kraven
är uppfyllda för ansökningsdatum och formella villkor för ansökan, förfaranden
för att bekräfta att klassavgifter erlagts och granskning avseende absoluta
registreringshinder, närmare uppgifter om offentliggörande av ansökan,
förfaranden för att rätta misstag och fel i offentliggjorda ansökningar,
närmare uppgifter om förfaranden i samband med anmärkningar från tredje man,
detaljer i invändningsförfarandet, detaljer i förfaranden för att inge och
granska en invändning och när det gäller att reglera ändring och delning av
ansökningar, vilka uppgifter som ska föras in i registret vid registrering av
ett europeiskt varumärke, formaliteter för offentliggörande av registreringar
samt innehåll och formaliteter för utfärdande av registreringsbevis. (32) För att europeiska varumärken
ska kunna förnyas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och bestämmelserna
för ändring och delning av ett europeiskt varumärke ska kunna tillämpas på ett
säkert sätt i praxis utan att rättssäkerheten äventyras, bör befogenheten att
anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till
kommissionen när det gäller att fastställa formaliteter för förnyelse av ett europeiskt
varumärke och förfaranden som ska gälla för ändring och delning av ett europeiskt
varumärke. (33) För att göra det lätt för
innehavaren av ett europeiskt varumärke att avstå ett europeiskt varumärke
samtidigt som rättigheterna för tredje parter som finns upptagna i registret
för det märket respekteras, för att säkerställa att ett europeiskt varumärke
kan återkallas eller förklaras ogiltigt på ett effektivt och ändamålsenligt
sätt med hjälp av genomsynliga, noggranna, rättvisa och jämlika förfaranden och
för att ta hänsyn till de principer som fastställs i denna förordning, bör
befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras
till kommissionen när det gäller att fastställa det förfarande som ska gälla
för att avstå ett europeiskt varumärke liksom förfarandena för återkallande och
ogiltigförklarande. (34) För att göra det möjligt för
överklagandenämnderna att genomföra en effektiv, ändamålsenligt och fullständig
granskning av byråns beslut med användning av ett öppet, grundligt, rättvist
och jämlikt förfarande som tar hänsyn till de principer som fastställs i
förordning (EG) nr 207/2009, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt
artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att
fastställa vilka uppgifter som ska ingå i överklagandet, förfarandet för att
inge och granska ett överklagande, innehållet i och formen för
överklagandenämndens beslut och återbetalningen av överklagandeavgifterna. (35) Som ett komplement till de
befintliga bestämmelserna om gemenskapens kollektivmärken och för att åtgärda
den rådande obalansen mellan nationella system och det europeiska
varumärkessystemet är det nödvändigt att lägga till en uppsättning specifika
bestämmelser för att skydda europeiska kvalitetsmärken som gör det möjligt för
en institution eller organisation som kontrollerar kvaliteten att tillåta dem
som ansluter sig till kvalitetssystemet att använda märket som ett tecken på
att varor eller tjänster följer kvalitetskraven. (36) För att tillåta en effektiv
och ändamålsenlig användning av europeiska kollektiv- och kvalitetsmärken bör
befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras
till kommissionen när det gäller att fastställa perioderna för inlämning av
bestämmelser som gäller för användning av dessa märken och innehållet i dessa. (37) Erfarenheten från
tillämpningen av det gällande systemet med gemenskapsvarumärken har visat
potentialen för förbättring av vissa aspekter av förfarandet. Följaktligen bör
vissa åtgärder vidtas för att i tillämpliga fall förenkla och snabba på
förfaranden samt för att öka rättssäkerheten och förutsägbarheten där det
behövs. (38) För att säkerställa att det
europeiska varumärkessystemet fungerar smidigt, effektivt och ändamålsenligt
bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget
delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa kraven för beslutens
format, närmare uppgifter om muntliga förfaranden och formaliteterna för
bevisupptagning, formaliteterna för anmälan, förfarandet för att meddela
förlust av rättigheter, kommunikationsmetoder och format som ska användas av
parterna i förfaranden, bestämmelser som gäller för beräkning och varaktighet
av tidsgränser, förfaranden för att återkalla ett beslut eller för att
annullera en post i registret och för att rätta uppenbara fel i beslut och fel
som kan tillskrivas byrån, formaliteter för att avbryta förfaranden och de
förfaranden som gäller för fördelning och fastställande av kostnader, vilka
uppgifter som ska föras in i registret, detaljer om inspektion och förvaring av
akter, formaliteter för offentliggörande i tidningen om europeiska varumärken
och i byråns officiella tidning, formaliteter för administrativt samarbete
mellan byrån och medlemsstaternas myndigheter samt närmare uppgifter om att
företrädas av ombud inför byrån. (39) Av rättssäkerhetsskäl och för
öppenhetens skull är det lämpligt att klart definiera alla byråns uppgifter,
inklusive dem som inte har någon anknytning till förvaltningen av unionens
varumärkessystem. (40) I syfte att främja konvergens
av praxis och utveckling av gemensamma verktyg är det nödvändigt att inrätta en
lämplig ram för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas
varumärkesmyndigheter som klart definierar samarbetsområdena och ger byrån
möjlighet att samordna relevanta gemensamma projekt av intresse för unionen
samt att upp till ett högsta belopp finansiera dessa gemensamma projekt med
hjälp av bidrag. Dessa samarbetsaktiviteter bör gynna företag som använder
varumärkessystem i Europa. För användare av det unionssystem som fastställs i
denna förordning bör de gemensamma projekten, särskilt databaserna för
granskning och samråd, tillhandahålla fler heltäckande, effektiva och
kostnadsfria verktyg för att uppfylla de särskilda krav som följer av det europeiska
varumärkets enhetliga karaktär. (41) Vissa principer när det gäller
byråns ledning bör anpassas till den gemensamma strategi för EU rörande
decentraliserade organisationer som antogs av Europaparlamentet, rådet och
kommissionen i juli 2012. (42) För ökad rättssäkerhet och
öppenhet är det nödvändigt att aktualisera vissa bestämmelser som gäller byråns
organisation och funktion. (43) För att uppnå en sund
ekonomisk förvaltning bör ackumulering av betydande budgetöverskott undvikas. Detta
bör eftersträvas utan att det påverkar att byrån håller en ekonomisk reserv som
täcker ett år av byråns driftskostnader för att säkerställa en kontinuerlig
verksamhet och att byrån kan utföra sina uppgifter. (44) För att möjliggöra en effektiv
och ändamålsenlig omvandling av en ansökan om eller registrering av ett europeiskt
varumärke till en nationell varumärkesansökan samtidigt som en grundlig
granskning av relevanta krav säkerställs, bör befogenheten att anta delegerade
akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller
att fastställa de formella villkor som en begäran om omvandling måste uppfylla
och närmare uppgifter om dess granskning och offentliggörande. (45) För att säkerställa en
effektiv och ändamålsenlig metod för tvistlösning, säkerställa överensstämmelse
med det språksystem som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, att beslut
fattas snabbt om enkla ärenden och en effektiv och ändamålsenlig organisation
av överklagandenämnderna, samt för att garantera en lämplig och realistisk nivå
på de avgifter som ska tas ut av byrån, samtidigt som de budgetprinciper följs
som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, bör befogenheten att anta
delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när
det gäller att fastställa närmare uppgifter om de språk som ska användas inför
byrån, i vilka ärenden beslut om invändning och annullering bör fattas av en
enda ledamot, närmare uppgifter om överklagandenämndernas organisation,
beloppet för de avgifter som ska erläggas till byrån och närmare uppgifter om
hur avgifterna ska betalas. (46) För att säkerställa en
effektiv och ändamålsenlig registrering av internationella varumärken i full
överensstämmelse med bestämmelserna i protokollet gällande Madridöverenskommelsen
om den internationella registreringen av varumärken, bör befogenheten att anta
delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när
det gäller att fastställa närmare uppgifter om förfaranden som gäller
internationell registrering av varumärken. (47) Förordning (EG) nr 207/2009
bör därför ändras i enlighet med detta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Förordning (EG) nr 207/2009 ska ändras på
följande sätt: (1)
I rubriken ska ”gemenskapsvarumärke” ersättas med
”europeiskt varumärke”. (2)
I förordningen ska orden ”gemenskapsvarumärke”
ersättas med ”europeiskt varumärke” och eventuella grammatiska ändringar göras. (3)
I förordningen ska orden ”domstol för
gemenskapsvarumärken” ersättas med ”domstol för europeiska varumärken” och eventuella
grammatiska ändringar göras. (4)
I förordningen ska orden ”gemenskapens
kollektivmärken” ersättas med ”europeiska kollektivmärken” och eventuella
grammatiska ändringar göras. (5)
I förordningen, utom i de fall som avses i
punkterna 2, 3 och 4, ska ”gemenskap”, ”Europeiska gemenskapen” och ”Europeiska
gemenskaperna” ersättas med ”union” och eventuella grammatiska ändringar göras. (6)
I förordningen ska ordet ”byrå”, i den mån det
syftar på Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster
och modeller) som avses i artikel 2 i förordningen, ersättas med ”byrån” och
eventuella grammatiska ändringar göras. (7)
I förordningen ska ordet ”direktör” ersättas med
”verkställande direktör” och eventuella grammatiska ändringar göras. (8)
Artikel 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 2
Byrån 1. En byrå för Europeiska unionens varumärken,
mönster och modeller, nedan kallad ”byrån ”, upprättas härmed. 2. Alla hänvisningar i unionsrätten till Byrån för
harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) ska
ses som hänvisningar till byrån.” (9)
Artikel 4 ska ersättas med följande: ”Artikel 4
Tecken som kan utgöra ett europeiskt varumärke Ett europeiskt varumärke kan utgöras av alla
tecken, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror,
färger som sådana, formen på en vara eller dess förpackning, eller ljud, under
förutsättning att sådana tecken kan a) särskilja ett företags varor eller tjänster
från andra företags, b) återges på ett sådant sätt att de behöriga
myndigheterna och allmänheten kan avgöra det exakta ändamålet med det skydd som
innehavaren har.” (10)
Artikel 7 ska ändras på följande sätt: (a)
I punkt 1 ska leden j och k ersättas med följande: ”j) Varumärken som är undantagna från registrering
och som inte ska fortsätta att användas i enlighet med unionslagstiftningen
eller internationella avtal i vilka unionen är part, som ger skydd för
ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar. k) Varumärken som är undantagna från registrering
enligt unionslagstiftningen eller internationella avtal i vilka unionen är
part, som ger skydd för traditionella uttryck för vin och garanterade
traditionella specialiteter. l) Varumärken som innehåller eller består av en
äldre sortbenämning i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27
juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt med hänsyn tagen till samma typ av
produkt.” (b)
Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Punkt 1 ska tillämpas även om
registreringshindren endast finns a) i en del av unionen, b) om ett varumärke på ett främmande språk eller
skrift har översatts eller transkriberats i någon officiell handling eller
språk i en medlemsstat.” (11)
Artikel 8 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Efter invändning från varumärkesinnehavaren
får ett varumärke inte registreras a) när ett ombud eller en företrädare för
varumärkesinnehavaren ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan
innehavarens tillstånd om ombudet eller företrädaren inte kan visa fog för sitt
handlande, b) om varumärket kan förväxlas med ett äldre
varumärke skyddat utanför unionen, under förutsättning att det äldre varumärket
på dagen för ansökan fortfarande var i verkligt bruk och sökanden var i ond
tro.” (b)
I punkt 4 ska inledningsfrasen ersättas med
följande: ”4. Efter
invändning från innehavaren av ett icke registrerat varumärke eller av ett
annat tecken som används i näringsverksamhet i mer än bara lokal omfattning,
får det varumärke som ansökan avser inte registreras om och i den mån det finns
unionslagstiftning som skyddar ursprungsbeteckningar och geografiska
beteckningar eller tillämplig nationell lagstiftning om detta tecken:” (c)
Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Efter invändning från innehavaren av ett äldre
registrerat varumärke enligt punkt 2, får det varumärke som ansökan avser inte
registreras om det är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke oavsett om
de varor eller tjänster för vilka det tillämpas är identiska med, liknar eller
inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det i fråga
om ett äldre europeiskt varumärke är känt i unionen eller, i fråga om ett äldre
nationellt varumärke, är känt i medlemsstaten i fråga, och användningen av det
varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel
av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller
renommé.” (12)
Artikel 9 ska ersättas med följande: ”Artikel 9
Rättigheter som är knutna till ett europeiskt varumärke 1. Registreringen av ett europeiskt varumärke ger
innehavaren ensamrätt. 2. Utan att det påverkar de rättigheter som
förvärvats av innehavaren före ansökningsdatum eller prioritetsdatum för det
europeiska varumärket, ska innehavaren av ett europeiskt varumärke ha rätt att
förhindra tredje man som inte har hans medgivande att i näringsverksamhet använda
några tecken med avseende på varor och tjänster, där (a)
ett tecken som är identiskt med det europeiska
varumärket och som används med avseende på de varor och tjänster som är
identiska med dem för vilka det europeiska varumärket är registrerat, och där denna
användning skadar eller kan komma att skada det europeiska varumärkets funktion
för att garantera konsumenterna varornas eller tjänsternas ursprung, (b)
tecknet är identiskt med eller liknar det
europeiska varumärket och används för varor och tjänster som är identiska med
eller liknar de varor eller tjänster för vilka det europeiska varumärket är
registrerat, om det föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem; risken
för förväxling inbegriper risken för association mellan tecknet och varumärket, (c)
tecknet är identiskt med eller liknar det
europeiska varumärket oavsett om det används med avseende på de varor och
tjänster som de är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det
europeiska varumärket är registrerat, där det senare är känt i unionen och om
användningen av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel
av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. 3. Bland annat kan följande förbjudas enligt punkt
2: (a)
Anbringa tecknet på varor eller deras förpackning. (b)
Utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem
eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster
under tecknet. (c)
Importera eller exportera varor under tecknet. (d)
Använda tecknet som handels- eller företagsnamn
eller som en del av ett handels- eller företagsnamn. (e)
Använda kännetecknet på affärshandlingar och i
reklam. (f)
Använda tecknet i jämförande reklam på ett sätt som
strider mot direktiv 2006/114/EG. 4. Innehavaren av ett europeiskt varumärke ska
också ha rätt att hindra import av de varor som avses i punkt 3 c där
avsändaren av varorna bara handlar i kommersiellt syfte. 5. Innehavaren av ett europeiskt varumärke ska
också ha rätt att hindra alla tredje parter från att i samband med kommersiell
verksamhet föra in varor i unionens tullområde utan att övergå till fri
omsättning där, om dessa varor, inbegripet
emballage, kommer från tredjeland och som utan tillstånd är försedda med ett
varumärke som är identiskt med det europeiska varumärke som registrerats för
sådana varor eller som i väsentliga drag inte kan skiljas från ett sådant
varumärke.” (13)
Följande artiklar ska införas som artiklarna 9a och
9b: ”Artikel 9a
Varumärkesintrång av en innehavares rättigheter med hjälp av utstyrsel,
förpackning eller på annat sätt Om det finns risk för att den utstyrsel,
förpackning eller andra sätt på vilket märkningen anbringas kommer att användas
i unionen för varor eller tjänster och användningen avseende dessa varor och
tjänster skulle utgöra ett intrång av innehavarens rättigheter enligt artikel
9.2 och 9.3 ska innehavaren av ett europeiskt varumärke ha rätt att förbjuda
följande: (a)
I näringsverksamhet anbringa ett tecken som är
identiskt med eller liknar det europeiska varumärket vad gäller utstyrsel,
förpackning eller annat sätt på vilket varumärket kan anbringas. (b)
Saluföra eller avsätta på marknaden, eller lagra
för dessa ändamål, eller att importera eller exportera utstyrsel, förpackning
eller annat sätt på vilket märket anbringas. Artikel 9b
Dag när rättigheterna ska börja gälla i förhållande till tredje man 1. De rättigheter som är knutna till det
europeiska varumärket ska gälla i förhållande till tredje man från dagen för
offentliggörandet av varumärkets registrering. 2. Skälig ersättning får emellertid krävas
beträffande handlingar som företas efter offentliggörandet av en ansökan om
registrering av ett europeiskt varumärke, om handlingarna efter
offentliggörandet av registrering av varumärket skulle vara förbjudna på grund
av detta offentliggörande. 3. Den domstol vid vilken talan har anhängiggjorts
får inte avgöra målet förrän registreringen har offentliggjorts.” (14)
Artikel 12 ska ersättas med följande: ”Artikel 12
Begränsningar av ett europeiskt varumärkes rättsverkan 1. Ett europeiskt varumärke ger inte innehavaren
rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda (a)
sitt eget namn eller adress, (b)
tecken eller upplysningar som inte är särskiljande
eller som avser art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiskt
ursprung, tidpunkt för produktion av varor eller tjänsteprestationer eller
andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna, (c)
varumärket i syfte att identifiera eller hänvisa
till varor eller tjänster som ägs av innehavaren av varumärket, särskilt om det
vid användning av varumärket är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts
avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdelar. Första stycket ska bara tillämpas förutsatt att
tredje man handlar i enlighet med god affärssed. 2. Tredje mans användning ska inte anses
överensstämma med god affärssed i följande fall: (a)
Den ger intryck av att det finns ett kommersiellt
samband mellan tredje man och innehavaren av varumärket. (b)
Den drar otillbörlig fördel av eller är till
förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.” (15)
I artikel 13.1 ska orden ”inom gemenskapen”
ersättas med ”i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet”. (16)
Följande artikel ska införas som artikel 13a: ”Artikel 13a
Innehavarens yttranderätt avseende ett yngre registrerat varumärke som
försvar i mål om varumärkesintrång 1. I mål om varumärkesintrång ska innehavaren av
ett europeiskt varumärke inte ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre
registrerat europeiskt varumärke där det yngre varumärket inte ska förklaras
ogiltigt enligt artiklarna 53.3 och 53.4, 54.1 och 54.2 samt 57.2. 2. I mål om varumärkesintrång ska innehavaren av
ett europeiskt varumärke inte ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre
registrerat nationellt varumärke där det yngre registrerade nationella
varumärket inte ska förklaras ogiltigt enligt artiklarna 8, 9.1 och 9.2 samt
48.3 i direktiv [XXX]. 3. Om innehavaren av ett europeiskt varumärke inte
ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke enligt
punkterna 1 eller 2 ska innehavaren av det yngre registrerade varumärket inte
ges rätt att förbjuda användningen av det äldre europeiska varumärket i mål om
varumärkesintrång.” (17)
I artikel 15.1 ska andra stycket ersättas med
följande: ”Med sådant bruk som avses i första stycket
likställs (a)
att det europeiska varumärket brukas i en form som
skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så
som det registrerats, oberoende av om varumärket i den form det brukas också är
registrerat, (b)
att det europeiska varumärket i unionen anbringas
på varor eller deras emballage endast för exportändamål.” (18)
I artikel 16.1 ska inledningsfrasen ersättas med
följande: ”1. Om annat inte följer av artiklarna 17–24
ska ett europeiskt varumärke som förmögenhetsobjekt i sin helhet och för hela
unionsområdet anses som ett nationellt varumärke som registrerats i den
medlemsstaten enligt registret över europeiska varumärken (nedan kallat registret).” (19)
Artikel 17.4 ska utgå. (20)
Artikel 18 ska ersättas med följande: ”Artikel 18
Överlåtelse av ett varumärke som är registrerat i ett ombuds namn 1. Om ett europeiskt varumärke har registrerats
för ett ombud eller en företrädare för innehavaren utan dennes tillstånd ska
innehavaren ha rätt att begära att registreringen överförs till honom om inte
ombudet eller företrädaren visar fog för sitt handlande. 2. Innehavaren kan ansöka om överlåtelse enligt
punkt 1 till följande: (a)
Byrån, i stället för en ansökan om
ogiltighetsförklaring på grundval av artikel 53.1 b. (b)
En domstol för europeiska varumärken som avses i
artikel 95, i stället för ett genkäromål om ogiltighetsförklaring på grundval
av artikel 100.1.” (21)
Artikel 19 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. På
begäran av en av parterna ska de rättigheter som avses i punkt 1 eller
överföringen av dessa rättigheter bli införda i registret och offentliggöras.” (b)
Följande punkt ska läggas till som punkt 3: ”3. En registrering som gjorts i enlighet med
punkt 2 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.” (22)
I artikel 20 ska följande punkt 4 läggas till: ”4. En registrering som gjorts i enlighet med
punkt 3 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.” (23)
I artikel 22 ska följande punkt 6 läggas till: ”6. En registrering som gjorts i enlighet med
punkt 5 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.” (24)
I avdelning II ska följande avsnitt 5 införas: ”AVSNITT 5
Delegering av befogenheter Artikel 24a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av (a)
den sökandes skyldighet att tillhandahålla en
översättning eller transkribering enligt artikel 7.2 b av det språk som används
i ansökan, (b)
förfarandet för införande av en överlåtelse enligt
artikel 17.5 i registret, (c)
förfarande för införande eller överlåtelse av
sakrättsligt skydd enligt artikel 19.2 i registret. (d)
förfarande för införande av verkställighet enligt
artikel 20.3 i registret. (e)
förfarandet för att inleda ett insolvensförfarande
enligt artikel 21.3 i registret, (f)
förfarande för licensgivning eller överlåtelse av
en licens enligt artikel 22.5 i registret, (g)
förfarandet för att upphäva eller ändra uppgifterna
i registret av ett begränsat sakrättsligt skydd, verkställighet eller en licens
enligt artiklarna 19.3, 20.4 och 22.6.” (25)
Artikel 25 ska ersättas med följande: ”Artikel 25
Ingivande av ansökan En ansökan om ett europeiskt varumärke ska inges
till byrån.” (26)
Artikel 26 ska ändras på följande sätt: (a)
I punkt 1 ska led d ersättas med följande: ”d) en återgivning av märket som uppfyller kraven
i artikel 4 b.” (b)
Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Utöver de krav som avses i punkterna 1 och 2
ska en ansökan om ett europeiskt varumärke följa de formella villkor som har
fastställts i enlighet med artikel 35a b. Om det i dessa villkor
föreskrivs att varumärket ska återges elektroniskt
kan byråns verkställande direktör fastställa denna elektroniska fils format och
maximistorlek.” (27)
Artikel 27 ska ersättas med följande: ”Artikel 27
Ansökningsdag Dagen för inlämnandet av en ansökan om ett
europeiskt varumärke ska vara det datum då dokument som innehåller de uppgifter
som anges i artikel 26.1 registreras hos byrån av den sökande, mot betalning av
ansökningsavgiften för vilken betalningsföreläggandet ska ha lämnats senast det
datumet.” (28)
Artikel 28 ska ersättas med följande: ”Artikel 28
Beteckning och klassificering av varor och tjänster 1. De varor och tjänster för vilka det ansöks om
registrering ska klassificeras i enlighet med det klassificeringssystem som
fastställts genom Niceöverenskommelsen rörande den internationella
klassificeringen av varor och tjänster för vilka varumärken gäller av den 15
juni 1957 (nedan kallad Nice-klassificeringen). 2. Den sökande anger de varor eller tjänster som
det ansöks om varumärkesskydd för på ett så klart och precist sätt att de
behöriga myndigheterna och de ekonomiska aktörerna redan på grundval härav kan
fastställa omfånget av det sökta skyddet. Förteckningen över varor och tjänster
ska göra det möjligt att klassificera varje post i en enda klass i
Nice-klassificeringen. 3. För ändamålet med punkt 2 kan de allmänna beteckningar som ingår i klassrubrikerna i
Nice-klassificeringen eller andra allmänna termer användas, förutsatt att de
följer relevanta standarder för tydlighet och exakthet.
4. Byrån
ska avslå ansökan om den innehåller beteckningar eller begrepp som är oklara
eller otydliga, om sökanden inte föreslår en godtagbar formulering inom en
tidsperiod som fastställs av byrån. 5. Användningen
av allmänna begrepp, inklusive allmänna beteckningar om klassrubriker i
Nice-klassificeringen, ska tolkas som att de innefattar alla varor och tjänster
som uttryckligen omfattas av beteckningens eller begreppets bokstavliga
betydelse. Användningen av sådana begrepp
eller beteckningar ska inte tolkas som ett anspråk på varor och tjänster som
inte kan uppfattas på detta sätt. 6. När sökanden ansöker om registrering för mer än
en klass, ska varorna och tjänsterna grupperas i enlighet med
Nice-klassificeringen, där varje grupp inleds med numret på den klass i den
klassifikationen som den gruppen av varor eller tjänster tillhör och
presenteras enligt den klassificeringsordningen. 7. Klassificeringen av varor och tjänster används
uteslutande för administrativa ändamål. Varor och tjänster ska inte anses vara
lika varandra på grund av att de förekommer i samma klass enligt
Niceklassificeringen och varor och tjänster ska inte anses skilja sig från
varandra på grund av att de klassificeras i olika klasser i
Nice-klassificeringen. 8. Innehavare av europeiska varumärken som lämnat
in ansökan före den 22 juni 2012 och som bara registreras i fråga om hela
rubriken i en Nice-klassificering, kan förklara att deras avsikt den dag då
ansökningen gjordes hade varit att söka skydd för varor eller tjänster utöver
det som i bokstavlig mening omfattas av klassrubriken, under förutsättning att
de varor eller tjänster som avses ingår i den alfabetiska förteckningen för den
klass av upplagan av Nice-klassificeringen som gäller den dag då ansökan
lämnades in. Deklarationen ska inges till byrån inom fyra
månader från det att denna förordning trätt i kraft, och ska på ett klart, tydligt
och specifikt sätt ange vilka andra varor och tjänster som omfattas än de som
bokstavligen omfattas av beteckningarna i en klassrubrik, vilka ursprungligen
omfattades av innehavarens avsikt. Byrån ska vidta lämpliga åtgärder för att
ändra registret i enlighet därmed. Denna möjlighet påverkar inte tillämpningen
av artiklarna 15, 42.2, 51.1 a och 57.2. Europeiska varumärken för vilka ingen deklaration
lämnas in inom den tidsperiod som anges i andra stycket ska, räknat från
utgången av den perioden, utsträckas till att bara omfatta varor eller tjänster
som bokstavligen omfattas av de beteckningar som ingår i den relevanta
klassrubriken.” (29)
I artikel 29.5 ska följande mening läggas till: ”Vid behov ska byråns verkställande direktör
anmoda kommissionen att överväga att undersöka om en stat enligt vad som avses
i första meningen godkänner sådan ömsesidig behandling.” (30)
Artikel 30 ska ersättas med följande: ”Artikel 30
Yrkande om prioritet 1. Yrkande
om prioritet ska lämnas tillsammans med ansökan om europeiskt patent och ska
omfatta datum, antal och land i vilket den tidigare ansökan gjordes. 2. Byråns
verkställande direktör får bestämma att ytterligare information och
dokumentation som ska lämnas av den sökande som stöd för att yttrandet om
prioritet kan bestå av mindre än vad som krävs enligt de bestämmelser som
antagits i enlighet med artikel 35a d, under förutsättning att byrån kan få den
information som behövs från andra källor.” (31)
Artikel 33 ska ändras på följande sätt: (a)
I punkt 1 ska följande mening läggas till: ”Yttrandet om prioritet ska lämnas in tillsammans
med ansökan om europeiskt varumärke.” (b)
Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. En sökande som önskar yrka prioritet i
enlighet med punkt 1 ska lämna bevis på att varor eller tjänster förevisats
under det varumärke för vilket ansökan gjorts.” (32)
I artikel 34 ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. Företräde för
ett europeiskt varumärke kan inte längre åberopas, om det äldre varumärket, som
företrädesanspråket hänför sig till, har förklarats vara upphävt eller
ogiltigt. Om det äldre varumärket är upphävt ska företrädet upphöra under
förutsättning att upphävandet får verkan före det europeiska varumärkets
ansökningsdatum eller prioritetsdatum.” (33)
I avdelning III ska följande avsnitt 5 införas: ”AVSNITT 5
Delegering av befogenheter Artikel 35a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av (a)
sätt och villkor för ingivande av en ansökan om ett
europeiskt varumärke till byrån i enlighet med artikel 25, (b)
de uppgifter om innehållet i ansökan om ett
europeiskt varumärke som avses i artikel 26.1, typ av avgifter som ska betalas
för den ansökan som avses i artikel 26.2, inklusive antalet klasser av varor
och tjänster som omfattas av dessa avgifter och de formella kraven för ansökan
som avses i artikel 26.3, (c)
förfarandena för att fastställa ömsesidighet i
enlighet med artikel 29.5, (d)
förfarandet och reglerna om information och
dokumentation för att åberopa prioritet för en tidigare ansökan i enlighet med
artikel 30, (e)
förfarandet och reglerna om bevismaterial för att
åberopa en utställningsprioritet i enlighet med artikel 33.1, (f)
förfarandet för yrkande om företräde på grund av
ett nationellt varumärke i enlighet med artiklarna 34.1 och 35.1.” (34)
I artikel 36.1 ska led b ersättas med följande: ”b) ansökan om europeiskt varumärke uppfyller de
krav som fastställs i denna förordning och de formella krav som avses i artikel
26.3.” (35)
Artikel 37.2 ska utgå. (36)
I avdelning IV ska avsnitt 2 utgå. (37)
Artikel 39 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Om en
ansökan om ett europeiskt varumärke uppfyller föreskrivna krav ska ansökan
offentliggöras för ändamålet med artikel 42 om den inte har avslagits enligt
artikel 37. Offentliggörandet av ansökan ska inte påverka information som redan
gjorts tillgänglig för allmänheten på annat sätt i enlighet med denna
förordning eller med delegerade akter som antagits i enlighet med denna
förordning.” (b)
Följande punkt ska läggas till som punkt 3: ”3. Byrån ska korrigera eventuella fel eller
misstag vid offentliggörandet av ansökan.” (38)
Artikel 40 ska ersättas med följande: ”Artikel 40
Anmärkningar från tredje man 1. Fysiska eller juridiska personer och
sammanslutningar som företräder tillverkare, producenter, tjänsteproducenter,
näringsidkare och konsumenter kan till byrån ge in skriftliga anmärkningar och
i dem ange skälen till att byrån på eget initiativ ska vägra registrering av
varumärket, särskilt på grund av bestämmelserna i artiklarna 5 och 7. De ska inte betraktas som parter i förfarandet vid
byrån. 2. Anmärkningar från tredje man ska lämnas innan
invändningsperioden löper ut eller, om en invändning mot varumärket har
registrerats, innan ett slutligt beslut om invändningen fattas. 3. Det inlämnande som avses i punkt 1 ska inte
påverka byråns rätt att igen inleda en prövning av de absoluta
registreringshindren på eget initiativ innan registrering skett, när så är
lämpligt. 4. Anmärkningarna i punkt 1 ska meddelas sökanden
som får yttra sig över dem.” (39)
I artikel 41 ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. En invändning ska framställas skriftligen och
ska närmare ange vilka grunder som åberopas. Den ska inte anses som
vederbörligen framställd förrän invändningsavgiften har betalats. 4. Den som framställer en invändning får lägga
fram fakta, bevisning och argument till stöd för sin talan inom den tid som
byrån fastställer.” (40)
I artikel 42.2 ska i första meningen, frasen ”under
en tid av fem år före dagen för offentliggörandet” ersättas med ”under en tid
av fem år före ansökningsdagen eller prioritetsdagen”. (41)
Artikel 44 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 2 b ska ersättas med följande: ”b) Innan dagen för inlämnandet av en ansökan som
avses i artikel 27 har godkänts av byrån och under den invändningsperiod som
föreskrivs i artikel 41.1.” (b)
Punkt 3 ska utgå. (42)
Artikel 45 ska ersättas med följande: ”Artikel 45
Registrering 1. Om en ansökan är i överensstämmelse med
bestämmelserna i denna förordning och någon invändning inte har framställts
inom den tid som anges i artikel 41.1, eller om en invändning har avslagits
genom ett slutligt beslut, ska varumärket registreras som ett europeiskt
varumärke. Registreringen ska offentliggöras. 2. Byrån ska utfärda ett registreringsbevis.
Registreringsbeviset kan utfärdas på elektronisk väg. 3. Innehavaren av ett registrerat europeiskt
varumärke ska ha rätt att i samband med varor och tjänster som omfattas av
registreringen använda en symbol alldeles intill varumärket som visar att
varumärket är registrerat i unionen endast så länge registreringen är i kraft.
Den exakta utformningen av denna symbol ska beslutas av byråns verkställande
direktör. 4. Den registrerade varumärkessymbolen får inte
användas av någon annan person än innehavaren av märket eller utan innehavarens
medgivande. Varumärkesinnehavaren får inte använda varumärkessymbolen innan
märket är registrerat eller efter varumärkets upphävande,
ogiltighetsförklaring, utgång eller avstående från varumärket.” (43)
I avdelning IV ska följande avsnitt 7 införas: ”AVSNITT 7
Delegering av befogenheter Artikel 45a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av (a)
förfarandet för bedömning av överensstämmelse med
kraven för fastställelse av ansökningsdag som avses i artikel 36.1 a och de
formella krav som avses i artikel 26.3 och förfarandet för kontroll av
betalning av de klassavgifter som avses i artikel 36.1 c, (b)
förfarandet för prövning av de absoluta
registreringshinder som avses i artikel 37, (c)
närmare uppgifter som offentliggörandet av ansökan
som avses i artikel 39.1 ska innehålla, (d)
förfarandet för att korrigera misstag och fel vid
offentliggöranden av europeiska varumärkesansökningar som avses i artikel 39.3,
(e)
förfarandet för tredje mans ingivande av
anmärkningar enligt artikel 40, (f)
närmare uppgifter om förfarandet för ingivande och
prövning av en invändning som anges i artiklarna 41 och 42, (g)
förfaranden för ändring av en ansökan i enlighet
med artikel 43.2 och delning av ansökan enligt artikel 44, (h)
de uppgifter som ska föras in i registret när ett
europeiskt varumärke registreras och de närmare villkoren för offentliggörande
av den registrering som avses i artikel 45.1, innehåll och form för utfärdande
av registreringsbevis som avses i artikel 45.2.” (44)
I artikel 49 ska punkt 3 utgå. (45)
Följande artikel ska införas som artikel 49a: ”Artikel 49a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av (a)
förfarandena för förnyelse av det europeiska
varumärket enligt artikel 47, däribland typ av avgifter som ska betalas, (b)
förfarandet i samband med ändring av registreringen
av ett europeiskt varumärke som avses i artikel 48.2, (c)
förfarandet i samband med delning av ett europeiskt
varumärke som avses i artikel 49.” (46)
I artikel 50 ska punkterna 2 och 3 ersättas med
följande: ”2. Ett avstående ska skriftligen meddelas byrån
av varumärkets innehavare. Det ska inte ha rättsverkan förrän det har införts i
registret. Giltigheten för ett avstående av ett europeiskt varumärke som
deklareras till byrån efter inlämning av en ansökan om upphävande av detta
varumärke enligt artikel 56.1 ska bara gälla efter slutgiltig avvisning eller
återkallande av ansökan om upphävande.” ”3. Ett avstående ska införas i registret endast
med samtycke från den vilkens rätt har antecknats i registret. Om en licens har
registrerats ska avståendet införas i registret endast om innehavaren av
varumärket visar att han har underrättat licenstagaren om sin avsikt att avstå.
Avståendet ska införas efter utgången av den tidsfrist som anges i enlighet med
artikel 57a led a.” (47)
I artikel 53.1 ska följande stycke läggas till: ”De krav som avses i punkterna a, b och c i första
stycket ska vara uppfyllda på dagen för ansökan eller prioritetsdatum för det
europeiska varumärket.” (48)
I artikel 54.1 och 54.2 ska orden ”eller” och
”eller motsätta sig användning av det yngre varumärket” utgå. (49)
Artikel 56 ska ändras på följande sätt: (a)
I punkt 1, led c ska ”den berörda medlemsstatens
lagstiftning” ersättas med ”unionens eller den berörda medlemsstatens
lagstiftning.” (b)
Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. En ansökan om upphävande eller om
ogiltighetsförklaring ska avvisas om ett mål mellan samma parter om samma sak
har prövats av antingen byrån eller av en domstol för europeiska varumärken som
avses i artikel 95 och byråns eller domstolens beslut i målet har vunnit laga
kraft.” (50)
I artikel 57.2 andra meningen ska ”offentliggörs”
ersättas med ”ingavs eller på prioritetsdagen för det europeiska varumärket”. (51)
I avdelning VI ska följande avsnitt 6 införas: ”AVSNITT 6
Delegering av befogenheter Artikel 57a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av (a)
förfarandet i samband med ett avstående av ett
europeiskt varumärke som anges i artikel 50, inklusive den period som avses i
punkt 3 i samma artikel, (b)
förfarandena i samband med upphävande och
ogiltighetsförklaring av ett europeiskt varumärke som avses i artiklarna 56 och
57.” (52)
Artikel 58.1 ska ersättas med följande: ”1. Ett beslut får överklagas av byråns
beslutsfattande instanser som anges i artikel 130 a–d. Både tidsfristen för
överklagan som föreskrivs i artikel 60 och inlämnande av överklagan ska ha
suspensiv verkan.” (53)
Artikel 62 ska utgå. (54)
Artikel 64.3 ska ersättas med följande: ”3.
Beslut av överklagandenämnden vinner inte laga kraft förrän efter utgången av
den tidsfrist som anges i artikel 65.5 eller, om talan har väckts inför
tribunalen inom denna tidsfrist, från dagen då sådan talan avvisats eller om
eventuella överklaganden inges till domstolen av tribunalens beslut.” (55)
Artikel 65 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1.
Beslut av överklagandenämnden får överklagas till tribunalen.” (b)
Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Tribunalen ska vara behörig att undanröja
eller ändra ett överklagat beslut.” (c)
Punkterna 5 och 6 ska ersättas med följande: ”5. Talan ska väckas hos tribunalen inom två
månader från det att överklagandenämnden meddelat beslutet. 6. Byrån ska vidta de åtgärder som krävs för att
följa tribunalens dom eller, vid överklagan av denna dom, domstolen.” (56)
Följande artikel ska införas som artikel 65a: ”Artikel 65a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av (a)
överklagandets innehåll som avses i artikel 60 och
förfarandet för att lämna in och pröva ett överklagande, (b)
innehåll i och utformning av överklagandenämndens
beslut som avses i artikel 64, (c)
återbetalning av de överklagandeavgifter som avses
i artikel 60.” (57)
Rubriken på avdelning VIII ska ersättas med
följande: ”SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM EUROPEISKA
KOLLEKTIVMÄRKEN OCH KVALITETSMÄRKEN” (58)
Mellan rubriken för avdelning VIII och artikel 66
ska följande rubrik införas: ”AVSNITT 1
Europeiska kollektivmärken” (59)
I artikel 66 ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. Avdelningarna I–VII och IX–XIV ska tillämpas
på europeiska kollektivmärken, om inte annat föreskrivs i detta avsnitt.” (60)
I artikel 67.1 ska orden ”inom viss tid” ersättas
med ”inom den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 74a”. (61)
Artikel 69 ska ersättas med följande: ”Artikel 69
Anmärkningar från tredje man Om skriftliga anmärkningar på ett europeiskt
kollektivmärke lämnas till byrån i enlighet med artikel 40, kan dessa
skriftliga anmärkningar också baseras på den särskilda grund enligt vilken
ansökan om ett europeiskt kollektivmärke i enlighet med artikel 68 bör avslås. (62)
Följande artikel ska införas som artikel 74a: ”Artikel 74a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade
akter i enlighet med artikel 163 med angivande av den tidsperiod som avses i
artikel 67.1 för inlämnande av bestämmelserna för det europeiska
kollektivmärkets användning till byrån och innehållet i dessa förordningar
enligt vad som anges i artikel 67.2.” (63)
I bilaga VIII ska följande avsnitt läggas till som
avsnitt 2: ”AVSNITT 2
Europeiska kvalitetsmärken Artikel 74b
Europeiska kvalitetsmärken 1. Med ett europeiskt kvalitetsmärke avses ett
europeiskt varumärke som vid ansökan om registrering av märket betecknas som
sådant och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som kvalitetsmärkts
av innehavaren av märket vad gäller geografiskt ursprung, material,
tillverkningssätt för varor eller utförande av tjänster, kvalitet,
tillförlitlighet eller andra egenskaper som rör varor och tjänster som inte är
kvalitetsmärkta på detta sätt. 2. Varje juridisk person, inklusive
offentligrättsliga institutioner, myndigheter och organ, kan ansöka om
europeiska kvalitetsmärken under förutsättning att (a)
den juridiska personen inte bedriver
affärsverksamhet som inbegriper leverans av varor eller tjänster av den typ som
kvalitetsmärkts, (b)
den juridiska personen är behörig att
kvalitetsmärka de varor eller tjänster för vilka märket ska registreras. 3. Som ett undantag från artikel 7.1 c får tecken
eller uppgifter som kan användas i näringsverksamhet för att beteckna
geografiskt ursprung för varor eller tjänster utgöra europeiska kvalitetsmärken
enligt punkt 1. Ett kvalitetsmärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda
tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i näringsverksamhet,
förutsatt att de används i enlighet med god affärssed. Ett kvalitetsmärke får
inte åberopas mot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn. 4. Avdelningarna I–VII och IX–XIV ska tillämpas på
europeiska kvalitetsmärken, om inte annat föreskrivs i detta avsnitt. Artikel 74c
Bestämmelser för användning av varumärket 1. Den som ansöker om ett europeiskt
kvalitetsmärke ska inge bestämmelser för användningen av kvalitetsmärket inom den
tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 74k. 2. I bestämmelserna för användningen ska anges
vilka personer som har rätt att använda varumärket, de egenskaper som ska
kvalitetsmärkas, hur det attesterande organet ska undersöka dessa egenskaper och
övervaka användningen av märket samt villkoren för märkets användning,
däribland påföljderna. Artikel 74d
Avslag på ansökan 1. Förutom de grunder för avslag på ansökan om ett
europeiskt varumärke som anges i artiklarna 36 och 37, ska en ansökan om ett europeiskt
kvalitetsmärke avslås om den inte uppfyller villkoren i artiklarna 74b och 74c,
eller om bestämmelserna för användningen strider mot allmän ordning eller
moral. 2. Ansökan om ett europeiskt kvalitetsmärke ska
också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets
karaktär eller innebörd, särskilt om det kan uppfattas som något annat än ett
kvalitetsmärke. 3. En ansökan ska inte avslås om sökanden genom
att ändra bestämmelserna för användningen uppfyller kraven i punkterna 1 och 2. Artikel 74e
Anmärkningar från tredje man Om skriftliga anmärkningar om ett europeiskt
kollektivmärke lämnas till byrån i enlighet med artikel 40, kan dessa
skriftliga anmärkningar också baseras på den särskilda grund enligt vilken
ansökan om ett europeiskt kollektivmärke i enlighet med artikel74d bör avslås. Artikel 74f
Ändring av bestämmelserna för användning av varumärket 1. Innehavaren av ett europeiskt kvalitetsmärke
ska till byrån överlämna de bestämmelser för bruk som har ändrats. 2. En ändring ska inte införas i registret om inte
de ändrade bestämmelserna för bruk uppfyller villkoren i artikel 74c eller om
den innebär att en av grunderna för avslag i artikel 74d är uppfylld. 3. Artikel 74e ska tillämpas på ändringar i
bestämmelserna för bruk. 4. Vid tillämpning av denna förordning ska
ändringar i bestämmelserna för bruk gälla först från den dag ändringen införts
i registret. Artikel 74g
Överlåtelse Genom undantag från artikel 17.1 får ett
europeiskt kvalitetsmärke bara överlåtas till en juridisk person som uppfyller
kraven i artikel 74b.2. Artikel 74h
Talan om varumärkesintrång 1. Bara innehavaren av ett europeiskt
kvalitetsmärke eller någon som har bemyndigats av denne ska ha rätt att väcka
talan om intrång. 2. Om någon som har rätt att använda ett
europeiskt kvalitetsmärke har lidit skada på grund av olovligt bruk av
varumärket, får innehavaren av detta varumärke kräva skadestånd på deras
vägnar. Artikel 74i
Grunder för upphävande Förutom de grunder för upphävande som anges i
artikel 51 ska, efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i
mål om varumärkesintrång, de rättigheter som tillhör en innehavare av ett
europeiskt kvalitetsmärke förklaras upphävda om något av följande villkor är
uppfyllt: (a)
Innehavaren uppfyller inte längre kraven i artikel
74b 2. (b)
Innehavaren vidtar inte rimliga åtgärder för att
förhindra att varumärket används på ett sätt som inte är förenligt med de
villkor för bruk som anges i bestämmelserna för bruk och de ändringar som i
förekommande fall har införts i registret. (c)
Innehavaren har använt varumärket på ett sådant
sätt att allmänheten skulle kunna vilseledas enligt artikel 74d 2. (d)
En ändring i bestämmelserna för bruk har införts i
registret i strid med artikel 74f 2 om inte innehavaren av märket genom en ytterligare
ändring av bestämmelserna för bruk uppfyller kraven i denna artikel. Artikel 74j
Ogiltighetsgrunder Förutom de ogiltighetsgrunder som anges i
artiklarna 52 och 53 ska, efter ansökan till byrån eller på grundval av ett
genkäromål i mål om varumärkesintrång, ett europeiskt kvalitetsmärke som
registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 74d förklaras ogiltigt, om
inte innehavaren av märket genom en ytterligare ändring av bestämmelserna för
bruk uppfyller kraven i artikel 74d. Artikel 74k
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade
akter i enlighet med artikel 163 med angivande av den tidsperiod som avses i
artikel 74c 1 för inlämnande av bestämmelserna för det europeiska
kvalitetsmärkets användning till byrån och innehållet i dessa bestämmelser
enligt vad som anges i artikel 74c 2.” (64)
Artikel 75 ska ersättas med följande: ”Artikel 75
Beslutsformer och meddelanden från byrån 1. Byråns beslut ska innehålla beslutets grunder.
Beslut får endast grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har
haft tillfälle att yttra sig över. 2. Alla beslut, meddelanden eller
tillkännagivanden från byrån ska ange byråns enhet eller avdelning, samt namnet
eller namnen på den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen.
De ska antingen undertecknas av den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga
tjänstemännen eller vara försedda med byråns tryckta eller stämplade sigill.
Den verkställande direktören får fastställa att andra metoder för att
identifiera byråns enhet eller avdelning och namnet på den ansvariga
tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen eller en annan identifiering än
ett sigill används där beslut, meddelanden eller tillkännagivanden från byrån
överförs per fax eller annat tekniskt kommunikationsmedel.” (65)
I artikel 76.1 ska följande mening läggas till: ”I ogiltighetsförfaranden enligt artikel 52 ska
byrån begränsa sin granskning till de grunder och argument som parterna
lämnat.” (66)
I artikel 78 ska följande punkt 5 läggas till: ”5. Byråns verkställande direktör ska bestämma de
belopp och förskott som ska betalas enligt bestämmelserna om kostnader för
bevisupptagning som antagits enligt artikel 93a b.” (67)
Artikel 79 ska ersättas med följande: ”Artikel 79
Underrättelse 1. Byrån ska till samtliga berörda på eget
initiativ underrätta alla beslut och kallelser och om de förelägganden, från
vilka en tidsfrist ska räknas, samt om de underrättelser om vilka de berörda
ska underrättas enligt andra bestämmelser i denna förordning eller delegerade
akter som antagits till följd av denna förordning, eller enligt beslut av
byråns direktör. 2. Den verkställande direktören ska avgöra vilka
andra handlingar än beslut som omfattas av en tidsgräns för överklagande och
kallelser som ska delges genom rekommenderat brev med mottagningsbevis. 3. Delgivning får ske på elektronisk väg på det
sätt som den verkställande direktören anger. 4. Om delgivning ska ske genom kungörelse ska den
verkställande direktören bestämma hur offentliggörandet ska ske och bestämma
början av den period på en månad efter vilken dokumentet ska anses ha
delgivits.” (68)
Följande artiklar 79a, 79b, 79c och 79d ska
införas: ”Artikel 79a
Meddelande om förlust av rättigheter Om byrån anser att denna förordning eller de
delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning medför en förlust
av eventuella rättigheter, utan att något beslut har fattats, ska den meddela
detta till den berörda personen i enlighet med artikel 79. Den senare kan
begära att ett beslut fattas i frågan. Byrån ska anta ett sådant beslut när den
inte delar sökandens åsikt, i annat fall ska byrån ompröva sitt konstaterande
och underrätta sökanden om detta. Artikel 79b
Meddelanden till byrån Meddelanden till byrån får göras på elektronisk
väg. Verkställande direktören ska fastställa den omfattning och de tekniska
villkor på vilka dessa meddelanden kan lämnas in elektroniskt. Artikel 79c
Tidsfrister 1. Beräkningen av tidsfrister och tidsfristernas
längd ska omfattas av de bestämmelser som antas i enlighet med artikel 93a f. 2. Byråns verkställande direktör ska före början
av varje kalenderår fastställa de dagar då byrån inte är öppet för mottagande
av handlingar eller på vilka reguljärpost inte delas ut på den ort där byrån
har sitt säte. 3. Den verkställande direktören ska fastställa
avbrottsperiodens varaktighet i fall av ett allmänt avbrott i postgången i den
medlemsstat där byrån har sitt säte eller i fråga om ett faktiskt avbrott i
byråns anslutning till tillåtna elektroniska kommunikationsmedel. 4. Om oförutsedda händelser, som en naturkatastrof
eller en strejk, avbryter eller stör den normala kommunikationen från parterna
till byrån eller tvärtom, får byråns ordförande besluta att, för de parter som
är bosatta eller har sina registrerade kontor i den berörda staten eller som
har utsett en företrädare med verksamhetsort i den berörda staten, ska alla
tidsfrister som annars skulle löpa ut den dag eller efter den dag då en sådan
händelse inträffade på hans beslut förlängas till ett datum som fastställs av
honom. När detta datum fastställs ska han bedöma att denna oförutsedda händelse
upphör att gälla. Om händelsen berör byråns
säte ska det av ordförandens beslut framgå att det berör samtliga involverade
parter. Artikel 79d
Korrigering av fel och uppenbara förbiseenden Byrån ska korrigera språkliga fel, skrivfel och
uppenbara brister i byråns beslut eller tekniska fel som kan hänföras till
byrån vid registrering av varumärket eller vid offentliggörande av dess
registrering.” (69)
Artikel 80 ska ändras på följande sätt: (a)
I punkt 1 första meningen ska frasen ”beslut som är
behäftat med ett uppenbart handläggningsfel” ersättas med ”beslut som är
behäftat med ett uppenbart fel”. (b)
I punkt 2 ska den andra meningen ersättas med
följande: ”Borttagande av en uppgift i registret eller
återkallande av beslutet ska ske inom ett år från den dag då uppgiften infördes
i registret eller beslutet fattades, sedan parterna i ärendet och de eventuella
innehavare av rätten till det aktuella europeiska varumärket som är
registrerade har hörts.” (c)
Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Denna artikel ska inte inverka på parternas
möjlighet att överklaga enligt artiklarna 58 och 65 eller möjligheten att rätta
till fel och uppenbara förbiseenden enligt artikel 79d. Om ett överklagande har
ingivits mot ett av byrån fattat beslut som innehåller ett fel, förlorar
överklagandet sitt syfte efter det att byrån upphävt sitt beslut enligt punkt 1
i denna artikel.” (70)
Artikel 82 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Denna artikel ska inte gälla för de
tidsfrister som fastställs i artiklarna 29.1, 33.1, 36.2, 41.1 och 41.3, 47.3,
60, 65.5, 81, 112, eller de som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel eller den
tidsfrist för anspråk på företräde i enlighet med artikel 34 efter det att
ansökan har ingetts.” (b)
Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Om byrån bifaller begäran ska följderna av att
tidsfristen inte iakttagits inte anses ha inträffat. Om ett beslut har fattats
mellan utgången av den tidsfrist som inte iakttagits och en ansökan om fortsatt
behandling, ska den enhet som är behörig att fatta beslut på grund av
underlåtenheten se över beslutet och, om slutförandet av själva underlåtenheten
är tillräckligt, fatta ett annat beslut. Om det ursprungliga beslutet inte ska
ändras, ska det bekräftas skriftligen.” (71)
Följande artikel ska införas som artikel 82a: ”Artikel 82a
Avbrott i behandlingen När behandlingen avbryts eller återupptas ska
byrån uppfylla de krav som anges i artikel 93a h.” (72)
Artikel 83 ska ersättas med följande: ”Artikel 83
Tillämpning av allmänna principer I den mån denna förordning eller delegerade akter
inte innehåller förfarandebestämmelser ska byrån beakta de processrättsliga
principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna.” (73)
I artikel 85.1 ska orden ”enligt villkoren i
tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”enligt villkoren i artikel 93a i.” (74)
I artikel 86.2 ska andra meningen ersättas med
följande: ”Varje medlemsstat ska utse en myndighet som
ansvarar för att kontrollera dokumentets äkthet och lämna kontaktuppgifter till
byrån, domstolen och kommissionen. Efter prövning som bara får avse dokumentets
äkthet ska verkställighetsbeslutet bifogas till myndighetens beslut.” (75)
Artikel 87 ska ersättas med följande: ”Artikel 87
Register över europeiska varumärken 1. Byrån ska föra ett register, som ska innehålla
alla de uppgifter vilka enligt denna förordning eller en delegerad akt som
antagits enligt denna förordning ska antecknas i registret. Byrån ska uppdatera
registret. 2. Registret ska vara tillgängligt för
allmänheten. Det kan förvaras elektroniskt. 3. Byrån ska upprätthålla en elektronisk databas
som innehåller uppgifter om ansökningar om registrering av europeiska
varumärken och uppgifterna i registret. Innehållet i databasen kan göras
tillgängligt för allmänheten. Den verkställande direktören ska bestämma villkoren
för tillgång till databasen och hur innehållet i denna databas kan göras
tillgängligt i maskinläsbar form, inklusive motsvarande avgifter.” (76)
Artikel 88 ska ändras på följande sätt: (a)
Rubriken ”Handlingars offentlighet” ersätts med
”Handlingars offentlighet och arkivering”. (b)
Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. När handlingar hålls tillgängliga i enlighet
med punkt 2 eller 3 kan dock vissa handlingar i ärendet undantas. Den
verkställande direktören ska fastställa på vilket sätt kontroll ska utföras. 5. Byrån ska arkivera handlingar som avser
förfaranden relaterade till ett europeiskt varumärke eller europeisk
varumärkesregistrering. Den verkställande direktören ska fastställa i vilken
form dessa handlingar ska arkiveras. Om handlingarna arkiveras i elektronisk
form ska de originaldokument som ligger till grund för sådana elektroniska
handlingar förstöras efter en viss tid efter det att de mottagits av byrån, som
ska fastställas av den verkställande direktören.” (77)
Artikel 89 ska ersättas med följande: ”Artikel 89
Regelbundet utkommande publikationer 1. Byrån ska regelbundet utge (a)
en tidning om europeiska varumärken, vilken ska
innehålla de uppgifter som antecknats i registret och andra uppgifter vars
offentliggörande föreskrivs i denna förordning eller delegerade akter som
antagits i enlighet med denna förordning, (b)
en officiell tidning som innehåller allmänna
upplysningar och meddelanden från byråns verkställande direktör samt andra
upplysningar om denna förordning och dess tillämpning. De publikationer som avses i punkterna a) och b)
kan verkställas på elektronisk väg. 2. Tidningen om europeiska varumärken ska
offentliggöras på det sätt och med den frekvens som fastställs av den
verkställande direktören. 3. Den verkställande direktören får besluta att
vissa poster ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning
på unionens alla officiella språk.” (78)
Artikel 92 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3
andra meningen, ska en fysisk eller juridisk person som varken har sin hemvist
eller säte i unionen eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller
kommersiell verksamhet, vara företrädd inför byrån, i enlighet med artikel
93.1, vid förfaranden som äger rum enligt denna förordning utom vid ingivande
av ansökan om ett europeiskt varumärke. Genom undantag från första stycket behöver inte de
fysiska eller juridiska personer som avses i det stycket låta sig företrädas
inför byrån i de fall som föreskrivs i artikel 93a o.” (b)
Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Om de villkor som har fastställts i enlighet
med artikel 93a o är uppfyllda, ska en gemensam representant utnämnas.” (79)
Artikel 93 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. En fysisk eller juridisk person får inför
byrån endast företrädas av (a)
en utövande jurist som har rätt att verka i en
medlemsstat och som bedriver verksamhet inom unionen, i den mån juristen i den
staten är behörig att uppträda som ombud i varumärkesfrågor, (b)
auktoriserat ombud som är upptaget i byråns
förteckning. En person som är ombud inför byrån ska på begäran
av myndigheten inge en skriftlig fullmakt som ska läggas till akten.” (b)
Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Byråns verkställande direktör kan bevilja
undantag från (a)
kraven i punkt 2c andra meningen om sökanden lämnar
bevis på att han förvärvat erforderlig kompetens, (b)
kraven i punkt 2a i fall av högt kvalificerade
sakkunniga, under förutsättning att kraven i punkterna 2b och 2c är uppfyllda. (c)
Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. I artikel 93a o ska föreskrivas under vilka
förutsättningar någon får avföras från förteckningen över auktoriserade ombud.”
(80)
I avdelning IX ska följande avsnitt 5 införas: ”AVSNITT 5
Överföring av befogenheter Artikel 93a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av (a)
kraven beträffande formen på de beslut som avses i
artikel 75, (b)
villkoren för muntliga förhandlingar och
bevisupptagning som avses i artiklarna 77 och 78, (c)
villkoren för den underrättelse som avses i artikel
79, (d)
förfarande för det meddelande om förlust av
rättigheter som avses i artikel 79a, (e)
bestämmelser om kommunikationsmedel, inbegripet
elektroniska kommunikationsmedel som avses i artikel 79b som kan användas av
parter i förfarandet vid byrån samt de formulär som ska tillhandahållas av
byrån, (f)
bestämmelser om beräkning och varaktighet för de
tidsfrister som avses i artikel 79c 1, (g)
förfarande för att korrigera språkliga fel,
skrivfel och uppenbara brister i byråns beslut och tekniska fel som kan
hänföras till byrån vid registreringen av varumärket eller vid
offentliggörandet av dess registrering enligt artikel 79d, (h)
förfarande för upphävande av ett beslut eller
annullering av en post i registret enligt vad som avses i artikel 80.1, (i)
villkor för avbrott och återupptagande av
förfaranden inför byrån enligt vad som avses i artikel 82a, (j)
förfaranden för fördelning och fastställande av
kostnader enligt vad som avses i artikel 85.1, (k)
de uppgifter som avses i artikel 87.1, (l)
förfarande för granskning av handlingar som
föreskrivs i artikel 88, inbegripet de handlingar som är undantagna från
granskning, och förfaranden för arkivering av byråns handlingar som anges i
artikel 88.5, (m)
formerna för offentliggörande av information och
uppgifter som avses i artikel 89.1 a i tidningen om europeiska varumärken,
däribland typ av information, och det språk på vilket denna information och
dessa uppgifter ska offentliggöras, (n)
frekvens, form och språk på vilka byråns officiella
tidning ska offentliggöras enligt vad som avses i artikel 89.1 b, (o)
villkoren för utbyte av information och
kommunikation mellan byrån och medlemsstaternas myndigheter och granskning av
handlingar av eller via domstolar eller myndigheter i medlemsstaterna i
enlighet med artikel 90, (p)
Undantag från skyldigheten att låta sig företrädas
inför byrån enligt artikel 92.2, de villkor på vilka en gemensam representant
ska utses enligt artikel 92.4, de villkor på vilka de arbetstagare som avses i
artikel 92.3 och auktoriserade ombud som avses i artikel 93.1 ska inge en
skriftlig fullmakt för att kunna genomföra representation, innehållet i
fullmakten och under vilka förutsättningar någon får tas bort från
förteckningen över auktoriserade ombud enligt vad som avses i artikel 93.5.” (81)
I avdelning X ska rubriken på avsnitt 1 ersättas
med följande: ”Tillämpning av unionens bestämmelser om
domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på
privaträttens område” (82)
Artikel 94 ska ändras på följande sätt: (a)
Rubriken ska ersättas med följande: ”Tillämpning av unionens bestämmelser om
domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på
privaträttens område” (b)
I punkt 1 ska ”förordning (EG) nr 44/2001” ersättas
med ”unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och
verkställighet av domar på privaträttens område”. (c)
Följande punkt 3 ska läggas till: ”3. Hänvisningar i denna förordning till
förordning (EG) nr 44/2001 ska när det är lämpligt inkludera avtalet mellan
Europeiska gemenskapen och konungariket Danmark om domstols behörighet och om
erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som ingicks den
19 oktober 2005.” (83)
I artikel 96 c ska ”artikel 9.3 andra meningen”
ersättas med ”artikel 9b 2”. (84)
I artikel 99 ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. I de mål som avses i artikel 96 a och c kan en
talan om upphävande eller ogiltighet av ett europeiskt varumärke som inte utgör
ett genkäromål, tas upp i den mån svaranden hävdar att rättigheterna för
innehavaren av det europeiska varumärket skulle kunna upphävas på grund av
bristande verklig användning vid den tidpunkt när talan om varuintrång
väcktes.” (85)
Artikel 100 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. En domstol för europeiska varumärken vid
vilken ett genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring av det
europeiska varumärket har anhängiggjorts ska inte fortsätta prövningen av
genkäromålet förrän antingen den berörda parten eller domstolen har underrättat
byrån om vilken dag genkäromålet ingivits. Byrån ska införa uppgiften i
registret. Om en ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring av ett
europeiskt varumärke behandlas av byrån ska det informera domstolen om detta
och skjuta upp handläggningen till dess beslutet om ansökan är slutgiltigt
eller ansökan dras tillbaka.” (b)
Punkt 6 ska ersättas med följande: ”6. När en
domstol för ett europeiskt varumärke har avgjort ett genkäromål om upphävande
eller ogiltighet av ett europeiskt varumärke, ska utan dröjsmål en kopia av
avgörandet sändas till byrån, antingen av domstolen eller genom någon av
parterna i målet vid den nationella domstolen. Byrån eller någon annan berörd
part kan begära upplysningar om detta översändande. Byrån ska införa
uppgifterna om beslutet i registret och vidta nödvändiga åtgärder för att rätta
sig efter domslutet.” (86)
I artikel 102 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Domstolen för europeiska varumärken kan också
vidta åtgärder eller beslut som är tillgängliga enligt den tillämpliga
lagstiftning som den anser lämplig med hänsyn till omständigheterna i ärendet.” (87)
Artikel 108 ska utgå. (88)
I artikel 113.3 ska meningen ”liksom de formella
villkoren i tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”liksom de formella
villkor som anges i artikel 114a”. (89)
I artikel 114.2 ska orden
”tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”delegerade akter som antagits i
enlighet med denna förordning”. (90)
Följande artikel ska införas som artikel 114a: ”Artikel 114a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade
akter i enlighet med artikel 163 med angivande av de formella villkor som en
begäran om omvandling till en europeisk varumärkesansökan ska uppfylla,
uppgifter om dess undersökning och de som rör dess offentliggörande.” (91)
I artikel 116 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt
1, får byrån använda sig av avdelade nationella experter eller annan personal
som inte är anställd av byrån. Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser
för avdelade nationella experter till byrån. (92)
I artikel 117 ska orden ”för byrån” ersättas med
”för byrån och dess anställda”. (93)
Artikel 119 ska ändras på följande sätt: (a)
I punkt 6 andra stycket ska andra meningen ersättas
med följande: ”Översättningen ska ges in inom den tid som anges
i artikel 144a b.” (b)
Följande punkt ska läggas till som punkt 8: ”8. Den verkställande direktören ska fastställa
det sätt på vilket översättningarnas riktighet ska bestyrkas.” (94)
I artikel 120.1 ska orden
”tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”en delegerad akt som antagits enligt
denna förordning.” (95)
Artikel 122 ska utgå. (96)
Artikel 123 ska ersättas med följande: ”Artikel 123
Insyn 1. Europaparlamentets och rådets* förordning (EG)
nr 1049/2001 ska tillämpas på de handlingar som finns hos byrån. 2. Styrelsen ska anta tillämpningsföreskrifter för
förordning (EG) nr 1049/2001. 3. De beslut som fattas av byrån i enlighet med
artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan ligga till grund för ett
klagomål till ombudsmannen eller en talan inför Europeiska unionens domstol
enligt artiklarna 228 och 263 i fördraget. 4.
Byrån ska behandla personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och
rådets** förordning (EG) nr 45/2001.” * EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. ** EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. (97)
Följande artikel ska införas som artikel 123a: ”Artikel 123a
Säkerhetsbestämmelser om skydd av sekretessbelagda uppgifter och känsliga
uppgifter som inte är sekretessbelagda Byrån
ska tillämpa de säkerhetsprinciper som ingår i kommissionens
säkerhetsbestämmelser för skydd av sekretessbelagda EU-uppgifter och känsliga
uppgifter som inte är sekretessbelagda som anges i bilagan till kommissionens
beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom*. Tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna
ska bland annat omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av
sådana uppgifter.” * EUT L 317, 3.12.2001, s. 1. (98)
I avdelning XII ska följande avsnitt 1a införas: ”AVSNITT 1a
Byråns uppgifter och samarbete för att främja samsynen Artikel 123b
Byråns uppgifter 1. Byrån ska ha följande uppgifter: (a)
Administrera och främja det europeiska
varumärkessystem som inrättas genom denna förordning. (b)
Administrera och främja europeisk formgivning som
inrättas genom rådets förordning (EG) nr 6/2002*. (c)
Främja samsyn vad gäller praxis och verktyg på
områdena för varumärken och formgivning, i samarbete med medlemsstaternas
centrala myndigheter för industriellt rättsskydd, inklusive Benelux byrå för
immateriell äganderätt. (d)
De uppgifter som avses i Europaparlamentets och
rådets** förordning (EU) nr 386/2012/EU. 2. Byrån ska samarbeta med institutioner,
myndigheter, myndigheter för industriell äganderätt, internationella och
icke-statliga organisationer när det gäller de uppgifter som anges i punkt 1. 3. Byrån får lämna frivilliga förmedlingstjänster
för att hjälpa parterna att nå en uppgörelse i godo. Artikel 123c
Samarbete för att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg 1. Byrån och medlemsstaternas centrala myndigheter
för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för immateriell äganderätt ska
samarbeta med varandra för att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg på
området för varumärken och formgivning. Detta samarbete ska särskilt omfatta följande
områden: (a)
Utveckling av gemensamma standarder för prövning. (b)
Inrättandet av gemensamma eller sammankopplade
databaser och portaler för EU-omfattande samråd, sök- och klassificeringssyfte. (c)
Kontinuerligt tillhandahållande och utbyte av data
och information, inklusive inmatning av uppgifter i de databaser och portaler
som avses i punkt b. (d)
Fastställande av gemensamma standarder och metoder,
i syfte att säkerställa samstämmighet mellan förfaranden och system i hela
unionen och att göra dem mer konsekventa, effektiva och ändamålsenliga. (e)
Utbyte av information om industriella äganderätter
och förfaranden, inklusive ömsesidigt stöd till hjälpcentraler och
informationscentrum. (f)
Utbyte av teknisk sakkunskap och tekniskt bistånd
med anknytning till de områden som anges i punkterna a–e. 2. Byrån ska definiera, utarbeta och samordna
gemensamma projekt av unionsintresse med beaktande av de områden som avses i
punkt 1. Projektdefinitionen ska innehålla de särskilda skyldigheter och
ansvarsområden som gäller för varje medlemsstats deltagande myndigheter för
industriell äganderätt och Benelux byrå för industriell äganderätt. 3. Medlemsstaternas centrala myndigheter för
industriellt rättsskydd och Benelux byrå för industriell äganderätt ska
effektivt delta i de gemensamma projekt som avses i punkt 2 för att säkra deras
utveckling, funktion, samstämmighet och uppdatering. 4.
Byrån ska ge ekonomiskt stöd till de gemensamma projekt av unionsintresse som
avses i punkt 2 i den mån det, enligt punkt 3, är nödvändigt för att säkra ett
effektivt deltagande i projekten vad gäller medlemsstaternas myndigheter för
industriell äganderätt och Benelux byrå för industriell äganderätt. Det ekonomiska
stödet kan ges i form av bidrag. Det totala
finansieringsbeloppet får inte överskrida 10 % av byråns årsinkomst. Stödmottagarna
ska vara medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och
Benelux byrå för industriell äganderätt. Bidrag kan beviljas utan någon inbjudan
att lämna förslag i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för
byrån och enligt de principer för beviljande av bidrag som anges i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om
finansiella regler för unionens allmänna budget*** och kommissionens delegerade
förordning (EU) nr 1268/2012 om finansiella regler för unionens allmänna
budget****. *EUT L 3, 5.1.2002, s. 1. **EUT L 129, 16.5.2012, s. 1. ***EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. ****EUT L 362, 31.12.2012, s. 1.” (99)
I avdelning XII, ska avsnitten 2 och 3 ersättas med
följande: ”AVSNITT 2
Styrelsen Artikel 124
Styrelsens uppgifter 1. Utan att det påverkar de befogenheter som
tilldelas budgetkommittén i avsnitt 5, ska styrelsen ha följande uppgifter: (a)
Styrelsen ska anta byråns årliga arbetsprogram för
det kommande året på grundval av det förslag som lagts fram av den
verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 c och med beaktande av
kommissionens yttrande och överlämna det antagna årliga arbetsprogrammet till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen. (b)
Efter ett utbyte av synpunkter mellan den
verkställande direktören och den berörda kommittén inom Europaparlamentet ska
styrelsen anta ett flerårigt strategiskt program för byrån, inklusive byråns
strategi för internationellt samarbete på grundval av det förslag som lagts
fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 d och med
beaktande av kommissionens yttrande, och vidarebefordra det antagna fleråriga
strategiska programmet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. (c)
Styrelsen ska anta en årsrapport på grundval av det
förslag som lagts fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel
128.4 f och vidarebefordra den antagna årsrapporten till Europaparlamentet,
rådet, kommissionen och revisionsrätten. (d)
Styrelsen ska anta en flerårig plan för
personalpolitiken på grundval av det förslag som presenteras av den
verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 g. (e)
Styrelsen ska anta bestämmelser om förebyggande och
hantering av intressekonflikter inom byrån. (f)
I enlighet med punkt 2 ska byrån, med avseende på
byråns personal, utöva de befogenheter som den tilldelas i
tjänsteföreskrifterna för tjänstemän av tillsättningsmyndigheten och i
anställningsvillkoren för övriga anställda som den tilldelas av den myndighet
som är behörig att sluta anställningsavtal (tillsättningsmyndighetens
befogenheter). (g)
Styrelsen ska anta lämpliga
genomförandebestämmelser i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i
tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och
anställningsvillkoren för övriga anställda. (h)
Styrelsen ska utnämna och kunna avsätta den
verkställande direktören och den vice verkställande direktören eller de vice
verkställande direktörerna enligt artikel 129, och för utnämningen av
ordföranden, ordförandena och ledamöterna i överklagandenämnderna i enlighet
med artikel 136. (i)
Styrelsen ska säkerställa en lämplig uppföljning av
de resultat och rekommendationer som utgår från de interna eller externa
revisionsrapporter och utvärderingar som avses i artikel 165a samt från
utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). (j)
Styrelsen ska höras innan riktlinjer antas för
granskning inom byrån samt i de övriga fall som anges i denna förordning. (k)
Styrelsen kan avge yttranden och begära upplysningar
från den verkställande direktören och kommissionen när den anser det
nödvändigt. 2. Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i
tjänsteföreskrifterna och artikel 142 i anställningsvillkoren för övriga
anställda, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna
och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till den
verkställande direktören delegera relevant behörighet att sluta
anställningsavtal och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter
kan dras in. Den verkställande direktören ska ha rätt att
vidaredelegera dessa befogenheter. Vid mycket särskilda omständigheter får styrelsen
genom beslut tillfälligt dra in den verkställande direktörens behörighet att
sluta anställningsavtal och sådan behörighet som denne sedan delegerar vidare,
och utöva den själv eller delegera den till en av sina ledamöter eller till
någon annan anställd än den verkställande direktören. Artikel 125
Styrelsens sammansättning 1. Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje
medlemsstat och två företrädare för kommissionen samt suppleanter för dessa. 2. Styrelseledamöterna får enligt bestämmelserna i
arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter. 3. Mandatperioden ska vara fyra år. Mandatperioden
ska kunna förlängas. Artikel 126
Styrelsens ordförande 1. Styrelsen ska välja en ordförande och en vice
ordförande bland ledamöterna. Vice ordföranden ska ersätta ordföranden om denne
har förhinder. 2. Mandatperioden för ordföranden och vice
ordföranden ska vara fyra år. Mandatet ska kunna förnyas en gång. Om emellertid
uppdraget som styrelseledamot upphör någon gång under mandatperioden, upphör
också mandatperioden automatiskt vid denna tidpunkt. Artikel 127
Sammanträden 1. Styrelsens sammanträden ska sammankallas av
dess ordförande. 2. Den verkställande direktören ska delta i
överläggningarna, om inte styrelsen beslutar något annat. 3. Styrelsen ska hålla ordinarie sammanträde en
gång per år. I övrigt ska den sammanträda på initiativ av ordföranden eller på
begäran av kommissionen eller en tredjedel av medlemsstaterna. 4. Styrelsen ska själv anta sin arbetsordning. 5. Styrelsen ska fatta beslut med absolut
majoritet bland sina ledamöter. En majoritet av två tredjedelar av dess
ledamöter krävs för beslut som styrelsen har att fatta enligt artikel 124.1 a
och b, samt artiklarna 126.1, 129.2 och 129.4. I båda fallen har varje ledamot
en röst. 6. Styrelsen får bjuda in observatörer att delta i
dess sammanträden. 7. Styrelsens sekretariat ska tillhandahållas av
byrån. ”AVSNITT 2a
Verkställande styrelse Artikel 127a
Inrättande Styrelsen får inrätta en verkställande styrelse. Artikel 127b
Funktioner och organisation 1. Den verkställande styrelsen ska bistå
styrelsen. 2. Den verkställande styrelsen ska ha följande
funktioner: (a)
Att förbereda beslut som ska antas av styrelsen. (b)
Att, tillsammans med styrelsen, säkerställa lämplig
uppföljning av de iakttagelser och rekommendationer som härrör från interna
eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt från utredningar som utförs
av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). (c)
Utan att det påverkar de funktioner som tillfaller
den verkställande direktören enligt artikel 128, ge den verkställande
direktören stöd och rådgivning vid genomförandet av styrelsens beslut, i syfte
att förstärka tillsynen över den administrativa förvaltningen. 3. Vid behov kan den verkställande styrelsen, i
brådskande fall, fatta vissa interimistiska beslut på styrelsens vägnar,
särskilt i administrativa frågor, inklusive vid tillfälligt upphävande av
tillsättningsmyndighetens delegering av befogenheter. 4. Den verkställande styrelsen ska bestå av
styrelsens ordförande, en företrädare för kommissionen i styrelsen och tre
andra ledamöter som utses av styrelsen bland dess ledamöter. Styrelsens ordförande
ska också vara ordförande i den verkställande styrelsen. Den verkställande
direktören ska delta i den verkställande styrelsens sammanträden, men ska inte
ha rätt att rösta. 5. Mandatperioden för ledamöterna i den
verkställande styrelsen ska vara fyra år. Mandatperioden för ledamöterna i den
verkställande styrelsen ska löpa ut när uppdraget som styrelseledamot upphör. 6. Styrelsen ska hålla minst ett ordinarie möte
var tredje månad. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av ordföranden
eller på begäran av dess ledamöter. 7. Den verkställande styrelsen ska följa de
förfaranderegler som fastställts av styrelsen. AVSNITT 3
Verkställande direktör Artikel 128
Den verkställande direktörens funktioner 1. Byrån ska ledas av den verkställande
direktören. Den verkställande direktören är ansvarig inför styrelsen. 2. Utan att det påverkar befogenheterna för
kommissionen, styrelsen och budgetutskottet ska den verkställande direktören
vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot
instruktioner från någon regering eller något annat organ. 3. Den verkställande direktören ska i rättsligt
hänseende vara byråns företrädare. 4. Den verkställande direktören ska särskilt ha
följande funktioner där han ska: (a)
Vidta alla nödvändiga åtgärder för att byråns
verksamhet ska kunna bedrivas, däribland att utfärda interna administrativa
föreskrifter och att offentliggöra meddelanden. (b)
Genomföra styrelsens beslut. (c)
Utarbeta ett utkast till årligt arbetsprogram med
beräknade personal- och budgetresurser för varje verksamhet, och lägga fram det
för styrelsen efter samråd med kommissionen. (d)
Utarbeta ett utkast till det fleråriga strategiska
programmet, inklusive byråns strategi för internationellt samarbete, och lägga
fram det för styrelsen efter samråd med kommissionen och efter att ha utbytt
åsikter med den berörda kommittén inom Europaparlamentet. (e)
Genomföra det årliga arbetsprogrammet och det
fleråriga strategiska programmet och för styrelsen redovisa hur dessa
genomförs. (f)
Utarbeta årsrapporten om byråns verksamhet och
lämna den till styrelsen för godkännande. (g)
Utarbeta ett utkast till den fleråriga planen för
personalpolitiken och lämna den till styrelsen efter samråd med kommissionen. (h)
Utarbeta en handlingsplan som en uppföljning av
slutsatserna om interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt
från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),
samt rapportera om framstegen två gånger om året till kommissionen och
styrelsen. (i)
Skydda unionens finansiella intressen genom att vidta
förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet
med hjälp av effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom att
belopp som felaktigt betalats ut återkrävs samt, när så krävs, genom effektiva,
proportionerliga och avskräckande åtgärder och ekonomiska påföljder. (j)
Förbereda en bedrägeribekämpningsstrategi för byrån
och lägga fram den för budgetkommittén för godkännande. (k)
I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av
förordningen, vända sig till den utvidgade överklagandenämnden i rättsfrågor,
särskilt om överklagandenämnderna har utfärdat motstridiga beslut på denna
punkt. (l)
Beräkna byråns inkomster och utgifter och genomföra
budgeten. (m)
Gentemot de anställda utöva de befogenheter som har
anförtrotts honom av styrelsen i enlighet med artikel 124.1 f. (n)
Utöva de befogenheter som har anförtrotts honom
enligt artiklarna 26.3, 29.5, 30.2, 45.3, 75.2, 78.5, 79, 79b, 79c, 87, 88, 89,
93.4, 119.8 och 144. (o)
Han får delegera sina funktioner. 5. Den verkställande direktören ska biträdas av en
eller flera vice verkställande direktörer. Om den verkställande direktören är
frånvarande eller har förhinder ska vice verkställande direktören eller en av
de vice verkställande direktörerna ersätta honom i enlighet med det förfarande
som fastställs av styrelsen. Artikel 129
Utnämning och avsättande av den verkställande direktören samt förlängning av
mandatet 1. Den verkställande direktören ska vara
tillfälligt anställd vid byrån i enlighet med artikel 2a i
anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen. 2. Den verkställande direktören ska utses av
styrelsen från en förteckning över sökanden som föreslås av kommissionen på
grundval av ett öppet och transparent urvalsförfarande. Innan direktören utses
kan den sökande som styrelsen valt ut bli ombedd att avlägga en försäkran inför
behöriga utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöter.
I det avtal som sluts med den verkställande direktören ska byrån företrädas av
styrelsens ordförande. Den verkställande direktören kan bara avsättas
från sin post efter styrelsebeslut på förslag av kommissionen. 3. Den verkställande direktörens mandatperiod ska
vara fem år. Vid periodens utgång ska kommissionen göra en utvärdering. I
utvärderingen ska kommissionen särskilt bedöma den verkställande direktörens
arbetsinsats och byråns framtida uppgifter och utmaningar. 4. Styrelsen får på förslag av kommissionen, med
beaktande av den utvärderingsrapport som avses i punkt 3, förlänga den
verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst fem år. 5. En verkställande direktör vars mandat har
förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid
slutet på den sammantagna mandatperioden. 6. Den vice verkställande direktören eller de vice
verkställande direktörerna ska utnämnas eller avsättas från byrån enligt punkt
2, efter samråd med den verkställande direktören och, i förekommande fall, den
valde verkställande direktören. Den verkställande direktörens mandatperiod ska
vara fem år. Den kan förlängas en gång för högst fem år av styrelsen på förslag
från kommissionen enligt punkt 4 efter samråd med den verkställande
direktören.” (100)
Artikel 130 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt c ska ersättas med följande: ”c) En enhet som är ansvarig för registret.” (b)
Följande punkt f ska läggas till: ”f) En annan enhet eller person som utses av den
verkställande direktören för detta ändamål.” (101)
I artikel 132.2 ska tredje meningen ersättas med
följande: ”I vissa särskilda fall, som anges i artikel 144a
c, ska beslutet fattas av en ledamot.” (102)
Artikel 133 ska ersättas med följande: ”Artikel 133
Enhet med ansvar för registret 1. Den enhet som är ansvarig för registret ska
fatta beslut i samband med införandet av uppgifter i registret. 2. Den ska också ansvara för den förteckning över
auktoriserade ombud som avses i artikel 93.2. 3. Enhetens beslut ska fattas av en ledamot.” (103)
Artikel 134 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. En
annulleringsenhet ska svara för att fatta beslut om: (a)
En ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring
av ett europeiskt varumärke. (b)
Begäran om överlåtelse av ett europeiskt varumärke
enligt vad som anges i artikel 18.” (b)
I punkt 2 ska tredje meningen ersättas med
följande: ”I vissa särskilda fall, som anges i artikel 144a
c, ska beslutet fattas av en ledamot." (104)
Följande artikel ska införas som artikel 134a: ”Artikel 134a
Allmän behörighet Beslut som krävs enligt denna förordning och som
inte ligger inom behörigheten för en granskare, invändningsenhet,
annulleringsenhet eller enhet som ansvarar för registret, ska fattas av en
tjänsteman eller enhet som utses av den verkställande direktören för detta
ändamål.” (105)
Artikel 135 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Överklagandenämnderna svarar för att besluta
om överklaganden av beslut som fattats enligt artiklarna 131–134a.” (b)
I punkt 3 ska led a ersättas med följande: ”a) av myndigheten för överklagandenämnderna som
avses i artikel 136.4 a eller”. (c)
Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Nämnden i utökad sammansättning ska också
ansvara för att ge motiverade yttranden om juridiska frågor som hänskjuts till
den av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 k.” (d)
I punkt 5 ska sista meningen utgå. (106)
Artikel 136 ska ersättas med följande: ”Artikel 136
Ledamöternas oavhängighet i överklagandenämnderna 1. Direktören för överklagandenämnderna och
ordföranden för varje nämnd ska utnämnas för en period på fem år i enlighet med
förfarandet i artikel 129 för utnämning av byråns direktör. De ska under den
mandattiden inte skiljas från sina uppdrag, om det inte finns tungt vägande
skäl för detta och domstolen, på anmodan av den institution som utnämnde dem,
har beslutat att så ska ske. 2. Mandatet för direktören för
överklagandenämnderna kan förnyas en gång med ytterligare en femårsperiod,
eller fram till dennes pensionering om pensionsåldern uppnås under det nya
mandatet, efter en positiv utvärdering av resultatet av styrelsen. 3. Mandatet för ordföranden för varje nämnd kan
förnyas för ytterligare perioder på fem år eller fram till deras pensionering
om pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering
av deras resultat av styrelsen, med förbehåll för ett positivt yttrande från
direktören för överklagandenämnderna. 4. Direktören för överklagandenämnderna ska ha
följande lednings- och organisatoriska funktioner för att (a)
leda myndigheten för de överklagandenämnder vars
uppgift är att fastställa regler och organisera arbetet i nämnderna, (b)
ombesörja verkställandet av myndighetens beslut, (c)
fördela ärendena till nämnderna på grundval av de
objektiva kriterier som myndigheten för överklagandenämnderna har fastställt, (d)
för byråns verkställande direktör redovisa
nämndernas behov av medel, för att kunna beräkna utgifterna. Direktören för överklagandenämnderna ska leda
nämnden i utökad sammansättning. 5. Ledamöterna av överklagandenämnderna ska
utnämnas av styrelsen för en period av fem år. Deras mandat kan förnyas för
ytterligare perioder på fem år eller fram till deras pensionering om
pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering av
deras resultat av styrelsen, med förbehåll för ett positivt yttrande från
direktören för överklagandenämnderna. 6. Ledamöterna av överklagandenämnderna får inte
skiljas från sina uppdrag om det inte finns tungt vägande skäl för detta och
EU-domstolen, i mål som anhängiggjorts av styrelsen på förslag av direktören
för överklagandenämnderna, sedan ordföranden för den nämnd som ledamoten
tillhör har hörts, har beslutat att så ska ske. 7. Direktören för överklagandenämnderna samt
ordföranden för varje nämnd och ledamöterna i överklagandenämnderna ska vara
oavhängiga. Vid beslutsfattandet ska de inte vara bundna av några
instruktioner. 8. Beslut som fattas i utökad sammansättning om
överklaganden eller yttranden om juridiska frågor som hänskjuts till den av den
verkställande direktören i enlighet med artikel 135 ska vara bindande för
byråns beslutsfattande instanser som anges i artikel 130. 9. Direktören för överklagandenämnderna och
ordföranden och ledamöterna i överklagandenämnderna får inte vara granskare
eller ledamöter av invändningsenheterna, enheten som ansvarar för registret
eller annulleringsenheterna.” (107)
Artikel 138 ska ersättas med följande: ”Artikel 138
Budgetkommitté 1. Budgetkommittén ska ha de funktioner som den
tilldelas i detta avsnitt. 2. Artiklarna 125, 126 och 127.1–127.4, 127.6 och
127.7 ska tillämpas på budgetkommittén. 3. Budgetkommittén ska fatta beslut med absolut
majoritet bland sina ledamöter. En majoritet av två tredjedelar av ledamöterna
krävas dock för de beslut som budgetkommittén är bemyndigad att fatta i
enlighet med artikel 140.3 och 143. I båda fallen har varje ledamot en röst.” (108)
I artikel 139 ska följande punkt läggas till som
punkt 4: ”4. Byrån ska två gånger om året utarbeta en rapport
till kommissionen om dess ekonomiska situation. På grundval av denna rapport
ska kommissionen se över byråns ekonomiska situation.” (109)
Följande artikel ska införas som artikel 141a: ”Artikel 141a
Bedrägeribekämpning 1. För att underlätta kampen mot bedrägerier,
korruption och annan olaglig verksamhet enligt förordning (EG) nr 1073/1999 ska
byrån ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om
interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
(Olaf) och anta lämpliga bestämmelser som gäller för alla anställda vid byrån
med hjälp av mallen i bilagan till detta avtal. 2. Europeiska revisionsrätten ska ha befogenhet
att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos
alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit
EU-finansiering från byrån. 3. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)
får göra utredningar, däribland kontroller på platsen och inspektioner, i
enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96
i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan
olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med
bidrag eller kontrakt som finansierats av byrån. 4. Utan att det påverkar tillämpningen av
punkterna 1, 2 och 3 ska befogenheten att utföra revision och utredningar
uttryckligen tillerkännas revisionsrätten och Olaf enligt deras respektive
befogenheter i samarbetsavtal med tredjeland eller internationella
organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås av byrån. 5. Budgetkommittén ska anta en
bedrägeribekämpningsstrategi, som står i proportion till risken för bedrägerier
med hänsyn till lönsamheten i de åtgärder som ska vidtas.” (110)
Artikel 144 ska ersättas med följande: ”Artikel 144
Avgifter 1. Förutom de avgifter som anges i artiklarna
26.2, 36.1 c, 41.3, 44.4, 47.1 och 47.3, 49.4, 56.2, 60, 81.3, 82.1, 113.1 och
147.5, ska avgifter tas ut i följande fall: (a)
Utlämnande av kopia av registreringsbevis. (b)
Registrering av en licens eller annan rättighet som
är knuten till ett europeiskt varumärke. (c)
Registrering av en licens eller annan rättighet som
är knuten till en ansökan om europeiskt varumärke. (d)
Avförande av en licens eller annan rättighet från
registret. (e)
Ändring av ett registrerat europeiskt varumärke. (f)
Utlämnande av registerutdrag. (g)
Granskning av handlingar. (h)
Utlämnande av kopior av handlingar. (i)
Utlämnande av en bestyrkt kopia av ansökan. (j)
Lämnande av uppgifter om ett ärende. (k)
Omprövning av återbetalningsbeslut av kostnader i
ett förfarande. 2. Beloppen av de avgifter som avses i punkt 1 ska
fastställas på en sådan nivå att inkomsterna från dessa i princip är
tillräckliga för att balansera byråns budget, samtidigt som man undviker
ansamling av stora överskott. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel
139.4 ska kommissionen se över avgiftsnivån, om ett betydande överskott blitt
återkommande. Om denna översyn inte leder till en minskning eller ändring av
avgiftsnivåerna som får till verkan att förhindra ytterligare ansamling av
betydande överskott ska det överskott som ansamlats efter översynen överföras
till EU-budgeten. 3. Den verkställande direktören ska fastställa det
belopp som ska tas ut för andra tjänster som utförs av byrån andra än de som
avses i punkt 1 och för publikationer som byrån utfärdar enligt kriterierna i
de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 144a d.
Avgiftsbeloppet ska inte överskrida vad som är nödvändigt för att täcka kostnaderna
för den särskilda tjänst som utförs av byrån. 4. Enligt kriterierna i de delegerade akter som
antagits i enlighet med artikel 144a d får den verkställande direktören
vidta följande åtgärder (a)
fastställa vilka särskilda betalningsmetoder andra
än dem som anges i 144a d som får användas, särskilt genom inlåning i löpande
konton som innehas av byrån, (b)
fastställa de belopp under vilket ett för stort
belopp som betalats ut för att täcka en avgift inte ska återbetalas, (c)
åsidosätta åtgärder för indrivning av en fordran om
det belopp som ska indrivas är minimalt eller då sådan indrivning är alltför
oviss. När de betalningsmetoder som anges i punkt a kan
användas ska den verkställande direktören fatställa det datum när dessa
betalningar ska anses ha gjorts till byrån.” (111)
Följande avsnitt ska föras in som avsnitt 6: ”AVSNITT 6
Delegering av befogenheter Artikel 144a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 för att fastställa (a)
särskilda kriterier för användning av de språk som
avses i artikel 119, (b)
fall där invändningsbeslut och annulleringsbeslut
ska fattas av en enskild ledamot enligt artiklarna 132.2 och 134.2, (c)
uppgifter om organisationen av
överklagandenämnderna, inbegripet inrättande av myndigheten för
överklagandenämnderna och dess roll enligt vad som avses i artikel 135.3 a,
sammansättningen av nämnden i utökad sammansättning och reglerna för att
hänskjuta ärenden till den enligt artikel 135.4 och de förutsättningar under
vilka beslut ska fattas av en enskild ledamot i enlighet med artiklarna 135.2
och 135.5, (d)
Systemet för de avgifter som ska betalas till byrån
i enlighet med artikel 144, inklusive avgiftsbeloppet, betalningssättet,
valutor, förfallodagen för avgifterna, den dag som ska anses vara
betalningsdagen och följderna av underlåtenhet att betala eller försenad
betalning, samt under- och överutbetalning, de tjänster som kan vara
avgiftsfria och de kriterier enligt vilka den verkställande direktören kan
utöva de befogenheter som anges i artiklarna 144.3 och 144.4.” (112)
I artikel 145 ska orden ”dess
tillämpningsföreskrifter” ersättas med ”de delegerade akter som antagits i
enlighet med denna förordning”. (113)
I artikel 147 ska punkterna 4, 5 och 6 ersättas med
följande: ”4. Vid ingivandet av en internationell ansökan
ska en avgift betalas till byrån. Om den internationella registreringen ska
grundas på ett europeiskt varumärke när detta har registrerats ska avgiften
betalas senast den dag då det europeiska varumärket registreras. Ansökan ska
inte anses som ingiven förrän avgiften har betalats. 5. Den internationella ansökan ska uppfylla de
formella villkor som har fastställts i artikel 161a a. 6. Byrån ska granska huruvida den internationella
ansökan uppfyller de villkor som fastställs i artikel 146 och i punkterna 1, 3
och 5 i denna artikel. 7. Byrån ska översända den internationella ansökan
till den internationella byrån så snart som möjligt. (114)
Följande artikel ska införas som artikel 148a: ”Artikel 148a
Delgivande av den ursprungliga ansökans eller registreringens ogiltighet Inom fem år från dagen för den internationella
registreringen ska byrån till den internationella byrån delge de uppgifter och
beslut som påverkar giltigheten av den europeiska varumärkesansökan eller
europeiska varumärkesregistrering på vilket den internationella registreringen
grundas.” (115)
I artikel 149 ska följande mening läggas till: ”Begäran ska uppfylla de formella villkor som har
fastställts i enlighet med artikel 161a c.” (116)
Artikel 154.4 ska utgå. (117)
Följande artikel ska införas som artikel 154a: ”Artikel 154a
Kollektiva märken och kvalitetsmärken Om en internationell registrering som grundas på
en ursprunglig ansökan eller registrering av en kollektivmärkning,
kvalitetsmärkning eller garantimärkning ska byrån uppfylla de förfaranden som
föreskrivs i artikel 161a f.” (118)
Artikel 155 ska utgå. (119)
Artikel 156 ska ändras på följande sätt: (a)
I punkt 2 ska orden ”sex månader” ersättas med ”en
månad”. (b)
Punkt 4 ska utgå. (120)
Följande artiklar 158a, 158b och 158c ska införas: ”Artikel 158a
Rättsverkan av registrering av överlåtelser En notering om en förändring i innehavet av den
internationella registreringen i det internationella registret ska ha samma
verkan som registrering av en överlåtelse i enlighet med artikel 17. Artikel 158b
Rättsverkan av registrering av licenser och andra rättigheter En notering om en licens eller en inskränkning i
innehavarens förfoganderätt med avseende på den internationella registreringen
i det internationella registret ska ha samma verkan som registreringen av en
licens, en sakrätt, en exekutiv åtgärd eller insolvensförfaranden i registret
enligt artiklarna 19, 20, 21 och 22. Artikel 158c
Prövning av begäran om registreringar av överlåtelser, licenser eller
inskränkningar i innehavarens förfoganderätt Byrån ska överlämna begäran om registrering av en
förändring i innehav, licens eller innehavarens förfoganderätt, en ändring
eller ett upphävande av en licens eller återkallelse av inskränkning i
innehavarens förfoganderätt som har getts in till den internationella byrån i
de fall som anges i artikel 161a h.” (121)
Artikel 159 ska ändras på följande sätt: (a)
Punkt 1 b ska ersättas med följande: ”b) till en designering av en medlemsstat som är
part i Madridprotokollet, under förutsättning att det på dagen för ansökan om
omvandling enligt Madridprotokollet eller Madridöverenskommelsen hade varit
möjligt att direkt designera den medlemsstaten. Artiklarna 112, 113 och 114 ska
tillämpas.” (b)
I punkt 2 ska orden ”eller Madridöverenskommelsen”
utgå. (122)
I avdelning XIII ska följande avsnitt 4 införas: ”AVSNITT 4
Överföring av befogenheter Artikel 161a
Delegering av befogenheter Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 163 för att fastställa (a)
de formella kraven för en internationell ansökan
som avses i artikel 147.5, förfarandet för granskning av den internationella
ansökan enligt artikel 147.6 och formerna för överlämnandet av den
internationella ansökan till den internationella byrån enligt artikel 147.4, (b)
villkoren för den anmälan som föreskrivs i artikel
148a, (c)
de formella kraven för en begäran om territoriell
utsträckning som avses i artikel 149.2, förfarandet för undersökning av
villkoren och formerna för vidarebefordran av begäran om territoriell
utsträckning till den internationella byrån, (d)
förfarandet för att åberopa företräde i enlighet
med artikel 153, (e)
förfarandena för prövning av de absoluta
registreringshindren som avses i artikel 154 och för inlämning och granskning
av en invändning enligt artikel 156, inklusive nödvändiga yttranden eller
skrivelser till den internationella byrån, (f)
förfarandena med beaktande av de internationella
registreringar som avses i artikel 154a, (g)
fall där byrån ska meddela den internationella
byrån om ogiltigförklaring av en internationell registrering enligt artikel 158
och de uppgifter en sådan anmälan ska innehålla, (h)
villkoren för överlämnande av begäran enligt vad
som avses i artikel 158c till den internationella byrån, (i)
de villkor som en begäran om omvandling i enlighet
med artikel 159.1 ska uppfylla, (j)
de formella kraven för en ansökan om omvandling som
avses i artikel 161 och förfarandena för denna omvandling, (k)
villkoren för yttranden eller skrivelser mellan
byrån och den internationella byrån, däribland de yttranden eller skrivelser
som ska göras enligt artiklarna 147.4, 148a, 153.2 och 158c.” (123)
Artikel 162 ska utgå. (124)
Artikel 163 ska utgå. (125)
Följande artikel 163a införs: ”Artikel 163
Utövande av delegeringen 1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till
kommissionen på de villkor som anges i denna artikel. 2. Den delegering av befogenhet som avses i
artiklarna 24a, 35a, 45a, 49a, 57a, 65a, 74a, 74k, 93a, 114a, 144a och 161a ska
ges på obestämd tid. 3. Den delegering av de befogenheter som avses i
punkt 2 kan när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett
beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i
beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att det har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en
senare tidpunkt som anges däri. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter
som redan har trätt i kraft. 4. Så snart som kommissionen har antagit en
delegerad akt ska den samtidigt anmäla den till Europaparlamentet och rådet. 5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna
24a, 35a, 45a, 49a, 57a, 65a, 74a, 74k, 93a, 114a, 144a och 161a ska bara träda
i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den
delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs
Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före
utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer
att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets
eller rådets initiativ.” (126)
Artikel 164 ska utgå. (127)
Följande artikel ska införas som artikel 165a: ”Artikel 165a
Utvärdering och översyn 1. Från 2019 och vart femte år därefter ska
kommissionen beställa en utvärdering av genomförandet av denna förordning. 2. Vid utvärderingen ska en översyn göras av den
rättsliga ramen för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas centrala
myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för immateriell
äganderätt, särskilt beträffande finansieringsmekanismen. Vid utvärderingen ska
man vidare bedöma byråns inverkan, effektivitet och ändamålsenlighet och dess
arbetsmetoder. Vid utvärderingen ska man framför allt granska om det finns ett
eventuellt behov av att ändra byråns mandat och de ekonomiska konsekvenserna av
en sådan ändring. 3. Kommissionen ska översända
utvärderingsrapporten och sina slutsatser om denna till Europaparlamentet,
rådet och styrelsen. Resultaten från utvärderingen ska offentliggöras. 4. I varannan utvärderingsrapport ska även byråns
resultat granskas mot bakgrund av dess syften, mandat och uppgifter. Om
kommissionen anser att en fortsättning av byrån inte längre är motiverad med
avseende på de mål, uppdrag och uppgifter som den tilldelats, kan kommissionen
föreslå att denna förordning upphävs.” Artikel 2 Denna förordning träder i kraft den [ange
datum 90 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens
officiella tidning]. Artiklarna 1.9, 10b, 21, 22, 23, 25, 26, 27,
29, 30, 31, 34, 37, 38, 41, 44, 46, 57, 58, 59, 60, 61, 63, 64, 66, 67, 68, 69,
70, 71, 72, 73, 75, 76, 77, 78, 79, 88, 89, 93, 94, 99 ska i den mån de avser
artiklarna 128.4 n, 101, 103b, 105d, 112, 113, 114, 115, 117, 120, 123 och 124
tillämpas från den [första dagen i den första månaden efter 18 månader från det
datum som anges i det första stycket]. Denna förordning är till alla delar bindande
och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande
[1] Konkurrensrådets slutsatser av den 21 och 22 maj 2007,
rådets dokument 9427/07. [2] Meddelande från kommissionen: Tänk småskaligt först. En
”Small business Act” för Europa - KOM(2008) 394 slutlig, 25.6.2008. [3] KOM(2008) 465 slutlig, 16.7.2008. [4] KOM(2010)546 slutlig, 6.10.2010. [5] En inre marknad för immateriella rättigheter: Att genom
att främja kreativitet och innovation skapa ekonomisk tillväxt, högkvalitativa
arbetstillfällen och förstklassiga produkter och tjänster i Europa - KOM(2011)
287. [6] Se den slutliga MPI-studien, inklusive bilagor, på
http://ec.europa.eu/internal_market/indprop/tm/index_en.htm. [7] Konkurrensrådets slutsatser av den 25 maj 2010 om den
framtida översynen av varumärkessystemet i EU, EUT C 140, 29.5.2010, s. 22. [8] Harmoniseringsbyråns officiella tidning 2005, s. 1402. [9] EUT L 343, 14.12.2012, s. 1. [10] EUT L 154, 17.6.2009, s. 1. [11] EUT L 39, 13.2.2008, s. 16. [12] Avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter,
EGT L 336, 23.12.1994, s. 213. [13] Förslag till avgörande av generaladvokat Jääskinen i mål
C-323/09, Interflora, punkt 9. [14] Domstolens dom av den 11 september 2007, mål C-17/06, Céline,
REU I-07041. [15] EUT L 376, 27.12.2006, s. 21. [16] Domstolens dom av den 1 december 2011, förenade målen
C-446/09 Philips och C-495/09 Nokia. [17] Gemensamma uttalanden från rådet och kommissionen tagit
till protokollet vid rådets möte om rådets första direktiv om tillnärmningen av
medlemsstaternas varumärkeslagar, antaget den 21 december 1988. [18] Domstolens dom av den 19 juni 2012, mål C-307/10, ”IP
Translator”. [19] Meddelande nr 2/12 från byråns direktör,
Harmoniseringsbyråns officiella tidning 7/2012. [20] EGT L 303, 15.12.1995, s. 1. [21] EGT L 303, 15.12.1995, s. 33. [22] EGT L 28, 6.2.1996, s. 11. [23] EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 79. [24] EUT L 78, 24.3.2009, s. 1. [25] EGT L 40, 11.2.1989, s. 1. [26] EUT L 299, 8.11.2008, s. 25. [27] KOM(2008) 465. [28] EUT C 140, 29.5.2010, s. 22. [29] KOM(2011) 287. [30] EGT L 336, 23.12.1994, s. 214. [31] EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.