MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Motiv och syfte Detta förslag rör tillämpningen av artikel 10 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

Allmän bakgrund Förslaget läggs fram som ett led i tillämpningen av grundförordningen och grundar sig på en undersökning som har genomförts i enlighet med grundförordningens formella och materiella krav.

Gällande bestämmelser Preliminära antidumpningsåtgärder infördes för samma produkt genom kommissionens förordning (EU) nr 845/2012 (EUT L 252, 19.9.2010, s. 33). Parallellt förslag om att införa slutgiltiga antidumpningsåtgärder.

Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Ej tillämpligt.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENBEDÖMNINGAR

Samråd med berörda parter

De parter som berörs av förfarandet har haft möjlighet att försvara sina intressen under undersökningen, i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen.

Extern experthjälp

Någon extern experthjälp har inte behövts.

Konsekvensbedömning Förslaget är en följd av tillämpningen av grundförordningen. Någon allmän konsekvensbedömning föreskrivs inte i grundförordningen, som dock innehåller en uttömmande förteckning över villkor som måste bedömas.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Den 9 januari 2012 inledde kommissionen ett antisubventionsförfarande beträffande import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina. Vid undersökningen konstaterades subventionering av den berörda produkten, vilket vållade unionsindustrin skada. Vid undersökningen konstaterades även att det inte skulle strida mot unionens intresse att införa antisubventionsåtgärder. Det föreslås därför att rådet antar det bifogade förslaget till förordning om att införa slutgiltiga antisubventionsåtgärder beträffande import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina.

Rättslig grund Rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (nedan kallad grundförordningen).

Subsidiaritetsprincipen Förslaget avser ett område där unionen är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:

Åtgärdsformen beskrivs i grundförordningen och ger inget utrymme för nationella beslut.

Det är inte nödvändigt att ange på vilket sätt den ekonomiska och administrativa börda som faller på unionen, nationella regeringar, regionala och lokala myndigheter, ekonomiska aktörer och allmänheten begränsas till ett minimum och står i proportion till förslagets mål.

Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: Förordning.

Andra regleringsformer skulle inte vara lämpliga, eftersom det inte föreskrivs några alternativ i grundförordningen.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte EU:s budget.

2013/0052 (NLE)

Förslag till

RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING

om införande av en utjämningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen[1], särskilt artikel 17,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

1.           FÖRFARANDE

1.1.        Inledande

(1)       Den 22 februari 2012 meddelade Europeiska kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning[2] att ett antisubventionsförfarande hade inletts beträffande import till unionen av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet).

(2)       Antisubventionsförfarandet inleddes efter ett klagomål som ingavs den 9 januari 2012 av Eurofer (nedan kallad klaganden) för producenters räkning som i detta fall företräder mer än 70 % av unionens sammanlagda produktion av vissa stålprodukter belagda med organiskt materiel. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för subventionering av produkten i fråga och därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)       Innan förfarandet inleddes underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen, Kinas regering om att den hade mottagit ett vederbörligen underbyggt klagomål i vilket det påstods att subventionerad import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina vållar unionsindustrin väsentlig skada. Kinas regering inbjöds till samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller påståendena i klagomålet och i syfte att uppnå en ömsesidig lösning. Den kinesiska regeringen godtog erbjudandena om samråd, som därefter hölls. Under samråden kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås. Man beaktade dock synpunkterna från myndigheterna i Kina när det gällde påståendena i klagomålet om att subventionssystemen inte var utjämningsbara. Efter samrådet inkom inlagor från den kinesiska regeringen.

1.2.        Antidumpningsförfarande

(4)       Den 21 december 2011 meddelade Europeiska kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning[3] att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till unionen av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina.

(5)       Den 20 september 2012 införde kommissionen genom förordning (EU) nr 845/2012[4] en preliminär antidumpningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina.

(6)       De skadebedömningar som genomförts inom ramen för denna antisubventionsundersökning och den parallella antidumpningsundersökningen är identiska, eftersom definitionen av unionsindustri, representativa unionstillverkare och undersökningsperiod är desamma i båda undersökningarna. Kommentarer om skadeaspekter som kommit in i samband med någotdera förfarandet har därför beaktats vid båda förfarandena.

1.3.        Parter som berörs av förfarandet

(7)       Kommissionen underrättade officiellt klagandena, andra kända tillverkare i unionen, de kända exporterande tillverkarna i Kina, importörer, handlare, användare, leverantörer och intresseorganisationer som man visste var berörda, samt representanterna för Kina om inledandet av förfarandet. De berörda parterna gavs tillfälle att inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)       Eftersom antalet exporterande tillverkare, unionstillverkare och icke-närstående importörer föreföll vara stort, ombads alla kända exporterande tillverkare och icke-närstående importörer att ge sig till känna för kommissionen och att lämna vissa i tillkännagivandet om inledande specificerade uppgifter om sin verksamhet under undersökningsperioden (1 oktober 2010–30 september 2011) med avseende på den berörda produkten. Dessa upplysningar begärdes enligt artikel 27 i grundförordningen för att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval. Samråd ägde också rum med de kinesiska myndigheterna.

(9)       Till en början lämnade 19 exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i ett urval. På grundval av upplysningarna från de exporterande tillverkarna och i enlighet med artikel 27 i grundförordningen, föreslog kommissionen inledningsvis ett stickprov med tre exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare. En av de exporterande tillverkare som ingick i stickprovet meddelade emellertid att man inte ville samarbeta. Därför ersattes den tillverkaren med nästa exporterande tillverkare med den största volymen exportförsäljning till EU. Efter tillkännagivandet meddelade även denna tillverkare att man inte ville samarbeta.

(10)     För att inte försena förfarandet ytterligare beslutades att urvalet skulle begränsas till de två grupper av exporterande tillverkare som hade den största exportvolymen till unionen, dvs. Zhangjiagang Panhua Steel Strip Co., Ltd och dess närstående företag och Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co., Ltd och dess närstående företag. Stickprovet med dessa båda grupper av exporterande tillverkare ligger till grund för fastställandet av subventionerna till dessa grupper och även subventionsnivån för alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingår i stickprovet, enligt artiklarna 15.2 och 15.3 i grundförordningen.

(11)     När det gäller unionstillverkarna meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den preliminärt hade valt ut ett stickprov av unionstillverkare. Stickprovet bestod av sex unionstillverkare, som kommissionen visste tillverkade en likadan produkt, utvalda på grundval av försäljnings- och produktionsvolym, storlek och geografiskt läge i unionen. De unionstillverkare som ingick i urvalet svarade för 46 % av tillverkningen och för 38 % av försäljningen i unionen. Berörda parter ombads också i tillkännagivandet om inledande att lämna synpunkter på det preliminära stickprovet. En av unionstillverkarna meddelade att man inte önskade ingå i stickprovet och ersattes i stickprovet av den näst största tillverkaren.

(12)     Fem icke-närstående importörer lämnade de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. Till följd av det begränsade antalet samarbetsvilliga importörer, ansågs ett stickprovsförfarande inte längre vara nödvändigt.

(13)     Kommissionen sände frågeformulär till företrädarna för de två exporterande tillverkarna i Kina i urvalet, till 14 andra exporterande tillverkare i Kina som begärde detta, de sex unionstillverkare som ingick i urvalet, de fem samarbetsvilliga importörerna i unionen samt till de kända användarna.

(14)     Svar mottogs från företrädarna för nio exporterande tillverkare och närstående företag i Kina, de sex unionstillverkare som ingick i urvalet, två icke-närstående importörer och tio användare.

(15)     Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett avgörande i fråga om subventionering, därav vållad skada och unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande statliga myndighet och företag:

a)      Kinas regering

– Kinas handelsministerium, Peking, Kina

b)      Unionstillverkare

– ArcelorMittal Belgium, Belgien och det närstående försäljningsföretaget ArcelorMittal Flat Carbone Europe SA, Luxemburg

– ArcelorMittal Poland, Polen

– ThyssenKrupp Steel Europe AG, Tyskland

– Voestalpine Stahl GmbH och Voestalpine Stahl Service Center GmbH, Österrike

– Tata Steel Maubeuge SA (tidigare Myriad SA), Frankrike

– Tata Steel UK Ltd, Förenade kungariket

c)      Grupper av exporterande tillverkare (och närstående företag) i Kina

– Zhangjiagang Panhua Steel Strip Co., Ltd och dess närstående företag: Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd, Zhangjiagang Wanda Steel Strip Co., Ltd, Jiangsu Huasheng New Construction Materials Co. Ltd och Zhangjiagang Free Trade Zone Jiaxinda International Trade Co., Ltd

– Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co. Ltd och dess närstående företag Hangzhou P.R.P.T. Metal Material Company Ltd

d)      Importörer i unionen

– ThyssenKrupp Mannex, Tyskland

– Macrometal, Hamburg, Tyskland

(16)     Därefter underrättades alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att rekommendera en slutgiltig utjämningstull på import av av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat meddelandet om slutliga uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av dessa slutliga uppgifter.

(17)     Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

1.4.        Undersökningsperiod och skadeundersökningsperiod

(18)     Undersökningen av subventionering och skada omfattade perioden 1 oktober 2010–30 september 2011 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2008 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

2.           BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

2.1.        Berörd produkt

(19)     I tillkännagivandet om inledande angavs att undersökningen gällde vissa stålprodukter belagda med organiskt material, dvs. valsade platta produkter av olegerat och legerat stål (utom rostfritt stål) som målas, fernissas eller beläggs med plast på minst en sida, utom sandwichpaneler som används för byggändamål, bestående av två yttre metallplåtar med en stabiliserande kärna av isolermaterial mellan sig, och utom produkter med en slutbeläggning av zinkstoft (zinkrik målarfärg innehållande minst 70 viktprocent zink).

2.2.        Begäran om undantag för produkter

(20)     China Iron and Steel Association (CISA), två importörer och två användare föreslog att fem produkttyper skulle vara undantagna. Dessa krav har tagits emot och analyserats som följer:

2.2.1.     Stålprodukter med metallisk beläggning av krom eller tenn

(21)     En användare av vissa stålprodukter belagda med organiskt material lämnade in en begäran om att stålprodukter belagda med ett substrat med en metallisk beläggning av krom eller tenn skulle uteslutas från produktdefinitionen. Undersökningen har visat att den metalliska beläggningen av krom eller tenn gör att denna produkttyp skiljer sig fysiskt och tekniskt från de stålprodukter belagda med organiskt material som är under utredning. Dessutom används stålprodukter belagda med ett substrat med en metallisk beläggning av krom eller tenn nästan uteslutande i livsmedelsförpacknings- och kabelindustrin. Slutligen förklarade unionsindustrin att den inte hade avsett att låta denna produkttyp ingå i undersökningen. Därför ingår stålprodukter belagda med ett substrat med en metallisk beläggning av krom eller tenn inte i produktdefinitionen.

2.2.2.     Varmvalsad plåt med skyddande grundfärg, organisk eller oorganisk

(22)                 Denna begäran avvisades eftersom dessa produkter inte omfattas av de KN-nummer som ingår i undersökningen. Målningen eller beläggningen används endast för rostskyddsändamål och omfattas därför av KN-nummer 7208, och inte av KN-nummer 7210. Varmvalsad plåt med skyddande grundfärg, organisk eller oorganisk, ingår inte i produktdefinitionen och kan alltså inte uteslutas från den.

2.2.3.     Stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på 0,6–2,0 mm

(23)     CISA och två importörer begärde att stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på 0,6–2,0 mm, vilka motsvarar 5–10 % av importen från Kina, skulle uteslutas. De hävdade att det endast förekom direkt konkurrens mellan kinesisk export och unionsindustrins tillverkning av stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på 0,25–0,6 mm.

(24)     Denna begäran avvisades eftersom både kinesiska exportörer och unionsindustrin tillverkar och säljer stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på 0,6–2,0 mm och att dessa produkter alltså uppenbart konkurrerar med varandra. Det lämnades inga belägg för att stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på mer än 0,6 mm inte konkurrerar med stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på mindre än 0,6 mm och därför skulle vara en annan produkttyp. Stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på mer eller mindre än 0,6 mm har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma slutanvändning och är alltså samma produkt.

2.2.4.     Stålprodukter belagda med ett substrat av aluminium-zinklegering

(25)     De två importörerna hävdade att endast fyra unionstillverkare har licens för att framställa denna produkttyp och att endast ett företag verkligen framställde den. De hävdade också att dena produkt skiljer sig från zinkbelagda stålprodukter när det gäller produktegenskaper.

(26)     Denna begäran avvisades eftersom de båda produkttyperna är utbytbara, har överlappande användningsområden och minst två samarbetsvilliga unionstillverkare tillverkade denna produkttyp under undersökningsperioden. Det bör påpekas att endast en samarbetsvillig kinesisk exporterande tillverkare exporterade denna produkt till unionen under undersökningsperioden.

2.2.5.     Stålprodukter belagda med ett substrat av zinklegering

(27)     Denna begäran avvisades eftersom denna produkt, i motsats till vad en användare hävdade, tillverkas och säljs i betydande mängder av flera unionstillverkare och har samma avgörande fysiska och tekniska egenskaper och slutanvändningsområden som andra typer av stålprodukter belagda med organiskt material.

2.3.        Begäran om införlivande av produkt

(28)     En sammanslutning begärde att stålprodukter med en metallisk beläggning av krom eller tenn, med Taric-numren 7210 12 20 10 och 7210 50 00 10 skulle införas i produktdefinitionen. Denna begäran avvisades eftersom de numren inte ingick i det ursprungliga klagomålet och de produkter som omfattas av dessa nummer har andra fysiska och tekniska egenskaper än de produkter som ingick i klagomålet.

2.4.        Berörd produkt

(29)     Eftersom stålprodukter med en metallisk beläggning av krom eller tenn utesluts enligt (21) ska den berörda produkten ändras genom denna uteslutning.

(30)     Den berörda produkten är därför vissa stålprodukter belagda med organiskt material, dvs. valsade produkter av legerat och olegerat stål (med undantag för rostfritt stål) som är målade, lackerade eller plastöverdragna på åtminstone ena sidan, undantaget s.k. sandwichpaneler av en typ som används för byggändamål och bestående av två yttre metallplåtar med stabiliserande kärna av isolermaterial mellan sig, undantaget produkter med en slutbeläggning av zinkstoft (en zinkrik målarfärg innehållande minst 70 viktprocent zink) exklusive produkter med ett substrat med en metallbeläggning av krom eller tenn, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 7210 70 80, ex 7212 40 80, ex 7225 99 00 och ex 7226 99 70, med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten).

2.5.        Likadan produkt

(31)     Undersökningen har visat att stålprodukter belagda med organiskt material som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen, stålprodukter belagda med organiskt material som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kina och stålprodukter belagda med organiskt material som importeras till unionen från Kina har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande slutanvändningar. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

3.           SUBVENTIONER

3.1.        Inledande anmärkningar

(32)     Både den kinesiska regeringen och de exporterande kinesiska tillverkarna i urvalet lämnade svar på frågeformuläret och godkände besök på plats för att kontrollera svaren.

(33)     I fråga om den kinesiska regeringen skickade kommissionen, efter analysen av frågeformuläret, en skrivelse om ofullständiga svar och två skrivelser före kontrollen. Kommissionen gav den kinesiska regeringen gott om tid att utarbeta och inge sina framställningar så snart detta begärdes och motiverades. Den kinesiska regeringen beviljades faktiskt betydande förlängningar av tidsfristerna: 20 dagars förlängning för att svara på frågeformuläret, vilket ledde till en tidsfrist på sammanlagt 57 dagar för att svara på frågeformuläret och 25 dagar för att svara på den första skrivelsen om ofullständigt svar.

(34)     I sina svar på frågeformuläret, skrivelserna om ofullständiga svar och andra inlagor, lämnade den kinesiska regeringen endast upplysningar om system som användes av de exporterande tillverkarna som ingick urvalet och hävdade att den inte borde anmodas att besvara frågor om påstådda subventionssystem som var tillgängliga även för tillverkare som inte ingick i urvalet eller tillverkare som inte hade gett sig till känna.

(35)     Kommissionen kunde med all respekt inte godta denna inställning och förklarade för den kinesiska regeringen att syftet med det frågeformulär som hade skickats till den kinesiska regeringen var att inhämta upplysningar om subventioneringen av den industri som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material i Kina och avgöra i vilken omfattning importen till unionen av den berörda produkten är subventionerad. Kommissionen informerade den kinesiska regeringen om att det krävs bredare information om subventioneringens omfattning för att hantera en eventuell betydande bristande samarbetsvilja hos exportörer som påstås ha fått förmåner inom ramen för särskilda subventionssystem som inte utnyttjas av de företag som ingick i urvalet eller var samarbetsvilliga och eventuella begäranden från samarbetsvilliga exporterande tillverkare om individuell undersökning. Den kinesiska regeringen ändrade dock inte ståndpunkt och lämnade inga upplysningar om merparten av de andra subventionssystem som togs upp i klagomålet men som inte utnyttjades av företagen i urvalet.

(36)     Före kontrollbesöket på plats begärde den kinesiska regeringen att kommissionen skulle lämna ytterligare skriftliga upplysningar, framför allt en förteckning över alla frågor som kommissionen skulle ställa under kontrollen, och en förteckning över de regeringsavdelningar som förväntades delta i kontrollbesöket på plats. Utan dessa skulle den kinesiska regeringen ”lämnas ovetande om vad som borde ha förberetts eller kunde väntas under kontrollen” och att skrivelsen före kontrollen ”verkligen inte angav vad kommissionen egentligen hade för avsikt att kontrollera...”.

(37)     Kommissionen kunde inte godta den kinesiska regeringens begäran. I detta avseende konstateras att kommissionen har uppfyllt alla gällande villkor i artikel 26 i grundförordningen. Före kontrollen hade en utförlig skrivelse skickats till den kinesiska regeringen med en bekräftelse av dagordningen (dagar och grupper av system att diskutera per kontrolldag) och en begäran om att de myndigheter som ansvarar för respektive system och de tjänstemän som deltagit i utarbetandet av den kinesiska regeringens inlagor skulle närvara. Kommissionen förklarade också före kontrollbesöket på plats att endast den kinesiska regeringen kunde känna till vilka myndigheter som ansvarar för de system som skulle undersökas och veta vilka tjänstemän som lämpligen borde delta i kontrollen och svara på frågor. I fråga om förteckningen över särskilda frågor förklarade kommissionen att den inte var obligatorisk enligt EU-lagstiftningen (inte heller enligt WTO:s krav) och att syftet med denna undersökning var att kontrollera den kinesiska regeringens svar på frågeformuläret och de relevanta kompletterande inlagorna. Kontrollen skulle därför följa uppläggningen i dessa dokument. Kommissionen skulle också försöka inhämta och klargöra ytterligare uppgifter som behövdes för det pågående förfarandet, men de exakta frågorna i det sammanhanget skulle vara beroende de svar den kinesiska regeringen lämnade på den inledande kontrollen. Det gjordes också klart för den kinesiska regeringen före kontrollbesöken på plats att en vägran att tillhandahålla nödvändiga upplysningar eller bistå den undersökande myndigheten i kontrollen av information och uppgifter som bedömdes nödvändiga för förfarandet kunde få negativa effekter på undersökningsförfarandet. Kinas regering erinrades också om konsekvenserna av bestämmelsen i artikel 28 i grundförordningen.

(38)     Under kontrollbesöket på plats hos det kinesiska handelsministeriet i Peking försökte kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 11 och 26 i grundförordningen kontrollera de lämnade upplysningarna utifrån de styrkande handlingar som användes för utarbetandet av den kinesiska regeringens svar. Kommissionen drog därför den preliminära slutsatsen att avsaknaden av information och styrkande handlingar inte gjorde det möjligt att genomföra en ordentlig kontroll av svaren på frågeformuläret. Vidare hade viss information inte lämnats alls trots att den uttryckligen hade begärts och vissa frågor hade helt enkelt inte besvarats. Den kinesiska regeringen uppmärksammades därför i enlighet med artikel 28.1 och 28.6 i grundförordningen på följderna av bristande samarbetsvilja.

(39)     Den kinesiska regeringen hävdade också att kommissionen ålade den en orimlig börda och hade begärt irrelevant och onödig information i frågeformuläret och den efterföljande skrivelsen om ofullständigt svar.

(40)     När det gäller den begärda informationen noteras att kommissionen enbart begärde uppgifter om påståenden i klagomålet som den ansåg nödvändiga för att komma fram till ett representativt resultat och efterfrågade konsekvent samma uppgifter och upplysningar under hela undersökningsförfarandet och begärde att den kinesiska regeringen skulle förklara de lämnade uppgifterna och deras innebörd för de undersökta systemen. Kommissionen begärde med andra ord bara sådana uppgifter som var nödvändiga för att bedöma om och i så fall hur stora subventioner den berörda produkten kunde få enligt andra påstådda subventionssystem i klagomålet. De uppgifterna skulle ha gjort det möjligt att på ett tillfredsställande sätt fastställa storleken på de subventioner som beviljats enligt de andra subventionssystem som granskas och som är tillgängliga för de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Eftersom varken företrädare för Kina eller de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna lämnade de uppgifter som krävdes för att avgöra om de andra subventionssystemen var tillgängliga för de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna konstaterade kommissionen på grundval av de tillgängliga bästa uppgifterna att de andra påstådda subventionssystemen verkligen var tillgängliga för andra icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare och beräknade storleken på den förmån som dessa system innebär på grundval av de bästa uppgifter som fanns tillgängliga.

3.2.        Individuell undersökning

(41)     Två samarbetsvilliga exporterande tillverkare begärde en individuell undersökning i enlighet med artikel 27.3 i grundförordningen, dvs. Union Steel China (Union Steel) och Shenzhen Sino Master Steel Co. Ltd. Det var inte möjligt att bevilja båda dessa företag individuella undersökningar eftersom det, på grund av det stora antalet påstådda subventionssystem och den tidskrävande antisubventionsundersökningen, skulle medföra en alltför stor börda och kunde hindra undersökningen från att slutföras i tid.

(42)     Union Steel hade dock redan omfattats av en individuell undersökning i den parallella antidumpningsundersökningen och därefter beräknades en individuell skademarginal för detta företag.

(43)     Eftersom den kinesiska regeringen endast lämnade svar om de system som används av de exporterande tillverkarna i urvalet, vilket beskrivs i skäl 34 ovan, var det så gott som omöjligt att analysera vissa av de subventionssystem som Union Steel eventuellt utnyttjade. På grundval av bästa tillgängliga uppgifter enligt artikel 28 i grundförordningen tilldelades detta företag den genomsnittliga subventionsnivå som är tillämplig för de andra icke samarbetsvilliga företagen.

3.3.        De enskilda systemen

(44)     På grundval av uppgifterna i klagomålet begärde kommissionen information om följande system, som påstods inbegripa beviljande av subventioner från den statliga myndigheten:

(I)      Statligt tillhandahållande av varor och tjänster mot otillräcklig ersättning

– Tillhandahållande av insatsvaror mot otillräcklig ersättning: Varmvalsat och kallvalsat stål

– Tillhandahållande av markanvändningsrättigheter mot otillräcklig ersättning

– Program för tillhandahållande av vatten mot otillräcklig ersättning

– Program för tillhandahållande av el mot otillräcklig ersättning

– Program som omfattar tillhandahållande av el och vatten mot otillräcklig ersättning i Jiangsuprovinsen

– Tillhandahållande av olika insatsvaror mot otillräcklig ersättning:

(II)    Förmånliga lån och räntor till industrin för stålprodukter belagda med organiskt material

(III)   Egetkapitalprogram

– Utbyte av skulder mot aktier

– Kapitaltillskott

– Obetalda aktieutdelningar

(IV)   Inkomstskatt och andra direkta skatter

– Skatteavdrag för FoU-utgifter

– Skattelättnader för regioner i de centrala och västra regionerna

– Inkomstskatteavdrag för inköp av inhemskt tillverkad tillverkningsutrustning

– Skattemässig särbehandling av företag som främjas som högteknologiska och spjutspetsteknologiska företag

– Inkomstskattelättnader för företag med omfattande resursanvändning (”särskilda råvaror”)

– Skatteavdrag för anskaffning av särskild utrustning

– Förmånsskattepolitik för företag i den nordöstra regionen

– Befrielse från inkomstskatt vid investering i inhemska tekniska förbättringar

– Olika lokala skattelättnader (Shandongprovinsen, Chongqing City, Guangxi Zhuang-regionen, skatteförmåner för att utveckla de centrala och västra regionerna)

– Skillnader i fråga om skattebefrielse på utdelning mellan berättigade inhemska företag

– Två års total skattebefrielse, tre år med 50 % skattenedsättning för de produktiva FIE-företagen

– Program för befrielse från eller nedsättning av lokala inkomstskatter för de produktiva FIE-företagen

– Inkomstskatteavdrag för FIE-företag som anskaffar inhemskt tillverkad utrustning

– Inkomstskattesubventioner för FIE-företag baserat på geografiskt läge

(V)    Program för indirekt beskattning och importtullar

– Befrielse från importtullar och moms för FIE-företag och vissa inhemska företag som använder importerad utrustning i främjade industrier

– Återbetalning av moms för anskaffning av inhemskt tillverkad utrustning

– Momsbefrielse för anläggningstillgångar i den centrala regionen

– Andra skatteförmåner i Ma'anshan

(VI)   Bidragsprogram

– China World Top Brand-programmet

– Program för kända varumärken

– Statens projektfond för nyckelteknik

– Program för att ersätta rättsliga antidumpningsavgifter

(VII)  Statlig anskaffning av varor till orimligt hög ersättning

(VIII) Andra regionala program

– Subventioner i det nya området Tianjin Binhai och det ekonomiska och tekniska utvecklingsområdet Tianjin

– Program som berör den nordöstra regionen

– Bidrag inom ramen för vetenskaps- och teknikprogrammet i Jiangsuprovinsen

– Bidrag inom ramen för vetenskaps- och teknikprogrammet i Hebeiprovinsen

(IX) Ad hoc-subventioner som tas upp i klagomålet

3.3.1.     Statligt tillhandahållande av varor och tjänster mot otillräcklig ersättning

3.3.1.1.  Tillhandahållande av varmvalsat och kallvalsat stål mot otillräcklig ersättning

(45)     I klagomålet hävdades att den kinesiska regeringen kontrollerar vissa industrier och produkter i tidigare led och på så sätt kan erbjuda tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material insatsvaror till förmånliga priser. Därför får dessa tillverkare utjämningsbara subventioner genom anskaffning från statligt ägda företag av statligt tillverkat varmvalsat och kallvalsat stål till priser som är lägre än marknadspriset, dvs. mot otillräcklig ersättning till de statligt ägda företagen.

Bristande samarbete

(46)     Kommissionen begärde detaljerade upplysningar från den kinesiska regeringen om statligt ägda företag som tillhandahåller varmvalsat och kallvalsat stål till de kinesiska exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material för att kontrollera påståendena i klagomålet och fastställa om dessa statligt ägda företag är offentliga organ. Framför allt utarbetade kommissionen bilaga B till frågeformuläret till den kinesiska regeringen för de statliga ägda företagen och uppmanade den kinesiska regeringen att lämna de upplysningar som begärdes där. I sin skrivelse om ofullständigt svar bad kommissionen den kinesiska regeringen på nytt att lämna de upplysningar som begärdes i bilaga B och uppmanade den kinesiska regeringen att samordna svaren med de berörda statligt ägda företagen.

(47)     Den kinesiska regeringen besvarade dock inte någon av frågorna i bilaga B och lämnade inte heller relevanta upplysningar som begärdes i frågeformuläret (t.ex. om den kinesiska regeringens ägande och kontroll över de statligt ägda företagen i stålsektorn och dess deltagande i omorganisationen av den kinesiska stålindustrin). I stället för att lämna de begärda upplysningarna hävdade den kinesiska regeringen i sitt svar på frågeformuläret att de klagande inte hade kunnat visa att tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål är offentliga organ.

(48)     På grund av den kinesiska regeringens bristande samarbete var kommissionen tvungen att använda de mest tillförlitliga uppgifter som fanns tillgängliga i övrigt. Kommissionen informerade den kinesiska regeringen om detta tillvägagångssätt. I sin bedömning av om de statligt ägda företag som tillhandahåller varmvalsat och kallvalsat stål till de kinesiska exporterande tillverkarna i statligt ägda företag tog kommissionen hänsyn till den begränsade information som lämnats av den kinesiska regeringen, upplysningar i klagomålet, offentligt tillgängliga faktauppgifter från liknande förfaranden som genomförts av andra utredningsmyndigheter samt annan offentligt tillgänglig information, och baserade sina slutsatser på de sammantagna upplysningarna i fallet.

a)      Statligt ägda företag som tillhandahåller tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material med varmvalsat och kallvalsat stål är offentliga organ

Inledande anmärkningar

(49)     Den klagande hävdar att statligt ägda företag i Kina är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen och att de tillhandahåller varor (varmvalsat och kallvalsat stål) till tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material till priser som är lägre än marknadspriserna och därmed ger tillverkarna en förmån.

(50)     I sin rapport i Förenta staterna – Slutgiltig antidumpnings- och utjämningstull på vissa produkter från Kina[5] (nedan kallad överprövningsorganets rapport) definierade WTO:s överprövningsorgan ett offentligt organ som en enhet som ”har eller utövar statliga befogenheter”[6]. Överprövningsorganet ansåg vidare att offentliga organ även utmärks av att de ”utför statliga funktioner”[7] som ”normalt anses ingå i offentliga förfaranden enligt rättsordningen i det berörda medlemslandet”[8].

(51)     Mot bakgrund av WTO:s överprövningsorgans slutsatser behöver analysen besvara två frågor, nämligen a) huruvida de berörda statligt ägda företagen utför funktioner som normalt anses ingå i offentliga förfaranden i Kina och, b) om så är fallet, huruvida de utövar statliga befogenheter när de gör detta.

Utförande av statliga funktioner

(52)     När det gäller den kinesiska regeringen finns det en mängd exempel som visar att regeringen är kraftigt involverad i förvaltningen av ekonomin. Den kinesiska regeringens ledande roll i ekonomin fastställs i Folkrepubliken Kinas konstitution. I artikel 7 i konstitutionen anges följande: ”Den statliga ekonomin är den sektor i den socialistiska ekonomin som ägs av hela folket. Den är den ledande kraften i den nationella ekonomin. Staten ska se till att den statliga ekonomin konsolideras och växer.” I artikel 15 i konstitutionen anges följande: ”Staten ska tillämpa planekonomi på grundval av ett socialistiskt offentligt ägande.” Även i stadgarna för Kinas kommunistparti föreskrivs att det offentliga ägandet ska ha en ledande roll. I ingressen till kommunistpartiets stadgar anges t.ex. följande: ”Partiet måste upprätthålla och förbättra det grundläggande ekonomiska systemet, där offentligt ägande ska ha en dominerande roll...” Även i de olika femårsplaner som utarbetas av den nationella utvecklings- och reformkommissionen och antas av Kinas högsta rättsliga myndighet, statsrådet, framgår vilket starkt grepp den kinesiska regeringen har över ekonomin.

(53)     När det gäller stålsektorn tyder informationen i ärendet på att de statligt ägda företag som tillverkar varmvalsat och kallvalsat stål i Kina ofta utför de statliga funktioner som bl.a. beskrivs i sektorsplanerna för järn- och stålindustrin. Dessa planer bekräftar att den kinesiska regeringen har valt att vara starkt involverad i förvaltningen och utvecklingen av stålindustrin i Kina och de statligt ägda företagens genomförande av dessa planer kan därför anses utgöra offentliga förfaranden. I planerna fastställs mål för alla aktörer inom järn- och stålindustrin och hela sektorn får riktlinjer för att åstadkomma specifika resultat. Den kinesiska regeringen använder i själva verket de statligt ägda järn- och stålföretagen som statens förlängda arm, för att uppnå de mål som fastställs i planerna.

(54)     Order nr 35 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin omfattar bl.a. en politik för att minska antalet järn- och stålsmältverksföretag och innehåller produktionsmål för dessa stålföretagsgrupper som är bland de tio största på den inhemska marknaden (artikel 3), för produktionskapaciteten förbjuds bildandet av nya järn- och stålföretag i intressegemenskap (artikel 10), fastställer villkoren för tillträde till järn- och stålindustrin på utrustningsnivå och även de tekniska och ekonomiska index som järn- och stålföretag bör följa (artikel 12), fastställer regler för organisatoriska ändringar i stålföretag (artikel 20), tar upp investeringsförvaltning (artiklarna 22 och 23), anger villkor för tillgången till finansiella medel (artiklarna 25 och 26), ger staten rätt att ingripa vid anskaffningen av råvaror (artikel 30).

(55)     Den tolfte femåriga utvecklingsplanen för stålindustrin innehåller en sammanfattning av hur målen i den föregående planen har uppnåtts, samt en utvecklingsstrategi och mål för hela stålindustrin. På liknande sätt som order nr 35 innehåller planen mycket specifika mål på industriklusternivå (avsnitt III.III.6), främjar vissa projekt och avråder från andra (avsnitt IV.IV) och gör skillnad i stöd till järn- och stålindustrin i olika provinser (avsnitt IV.V), föreskriver stöd till storskaliga stålföretag och ger de största statligt ägda kinesiska ståltillverkarna, som Bao Steel, Anshan Iron and Steel och Wuhan Iron and Steel, en ledande roll.[9] I planen föreskrivs också att regleringen och förvaltningen av de befintliga stålföretagens tillverkning ska stärkas (avsnitt V.IV).

(56)     Enligt Folkrepubliken Kinas lag om statligt ägda företagstillgångar är statligt ägda företag också skyldiga att följa den nationella industripolitiken[10]. På liknande sätt medför de preliminära bestämmelserna om övervakning och förvaltning av centrala företags investeringar en skyldighet för de statligt ägda företagen att följa statens utvecklingsplaner och industripolitik[11]. Enligt bestämmelserna om förvaltningen av centrala företags utvecklingsstrategier och planer ska alla statligt ägda företag ta fram en utvecklings- och strategiplan som ska granskas och godkännas av statsrådets kommission för övervakning och förvaltning av statligt ägda tillgångar (SASAC). Under granskningen, och innan planen godkänns, måste SASAC bl.a. undersöka om planen följer den nationella utvecklingsplanen och industripolitiken och om den är förenlig med den strategiska anpassningen och strukturen för den statligt ägda ekonomin[12].

(57)     De konkreta exempel på tillämpningen av de åtgärder som beskrivs i planerna, t.ex. flytten av Capital Steel Corporation[13] eller ett flertal sammanslagningar av stålföretag[14], visar att planerna inte bara är vägledande dokument som fungerar som riktlinjer utan att de leder till konkreta åtgärder hos de statligt ägda företagen som är utformade av staten (företrädd av den nationella utvecklings- och reformkommissionen och statsrådet).

(58)     Alla de konkreta åtgärder som beskrivs ovan måste följas och genomföras av de företag som omfattas av planerna. Slutsatsen blir att de statligt ägda företagen, genom den direkta statliga inblandningen i stålföretagens kommersiella beteende, fungerar som regeringens förlängda arm och utför offentliga funktioner som i sin tur leder till att de mål som fastställs i planerna uppfylls.

Statlig kontroll över statligt ägda företag

(59)     Efter att ha konstaterat att de statligt ägda företagen utför offentliga funktioner måste vi undersöka om de utövar offentliga befogenheter i och med detta. En central fråga är om de är statligt kontrollerade.[15] Om så är fallet är det mot bakgrund av alla andra relevanta belägg som beskrivs ovan rimligt att anta att statligt ägda företag fungerar som statens förlängda arm och genomför den politik som fastställs i planerna.

(60)     Den statliga kontroll som beskrivs nedan tyder på att de statligt ägda myndigheterna har eller utövar offentliga befogenheter. Kontroll kan bl.a. utövas genom statligt ägande, administrativa förordningar och ingripanden genom SASAC, styrelser och statliga planer.

Statligt ägande

(61)     Som beskrivs ovan i avsnittet om bristande samarbete (skälen 46–48) lämnade den kinesiska regeringen inte de begärda upplysningarna om ägarstrukturen hos tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål i Kina. I sitt svar på frågeformuläret bifogade den kinesiska regeringen en förteckning över 54 företag där den kinesiska regeringen är den största ägaren, men under kontrollbesöket hävdade regeringen att förteckningen inte är korrekt utan även innehåller privatägda företag. Den kinesiska regeringen korrigerade inte förteckningen och angav inte heller vilka av företagen som är privatägda och vilka som ägs av den kinesiska staten. På grund av det bristande samarbetet var kommissionen tvungen att titta på andra belägg i ärendet och offentligt tillgängliga uppgifter.

(62)     Den klagande lämnade bevis på att de största tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål är statligt ägda och lämnade detaljerade upplysningar om detta i bilaga 10 till klagomålet[16]. Även andra offentligt tillgängliga uppgifter[17] bekräftar att den kinesiska regeringen har ett ägarintresse i många av tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål.

(63)     Med hänsyn till alla upplysningar i ärendet är det rimligt att konstatera att den kinesiska regeringen har ett betydande ägarintresse i många av de kinesiska tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål.

Administrativa förordningar och SASAC:s engagemang

(64)     SASAC utövar statens ansvar som investerare och förvaltar de statligt ägda tillgångar som den övervakar. Det konstateras att den kinesiska regeringen i sitt svar på frågeformuläret och efterföljande inlagor hävdade att SASAC inte är involverad i de statligt ägda företagens kommersiella verksamhet och underbyggde sitt påstående genom att hänvisa till artikel 7 i de interimistiska bestämmelserna om övervakning och förvaltning av statligt ägda företagstillgångar[18], men andra artiklar i samma lag och även andra belägg i ärendet[19] tyder på motsatsen.

(65)     I själva verket visar den kinesiska regeringens svar på antisubventionsfrågeformuläret att SASAC med statsrådets tillstånd utser och avskedar höga chefer vid de övervakade företagen och utvärderar deras resultat genom rättsliga förfaranden. SASAC har också ansvar för att uppmana de övervakade företagen att tillämpa de vägledande principerna och politiken, ansvarar för den grundläggande förvaltningen av företagens statligt ägda tillgångar och leder och övervakar förvaltningen av lokala statligt ägda tillgångar i enlighet med lagen.

(66)     SASAC har även ansvar för ersättning och bedömning av de statligt ägda företagens ledare och utser och beslutar om eventuella belöningar och bestraffningar av dem[20]. Alla belägg pekar faktiskt på att karriären för ledningen vid de statligt ägda företagen är beroende av SASAC. Dessa omständigheter visar att SASAC tydligt har offentliga befogenheter.

Styrelse

(67)     Även sammansättningen av de statligt ägda företagens styrelser avspeglar den kinesiska regeringens stora kontroll över de statligt ägda företagen. Beläggen i ärendet[21] visar att många ledamöter i företagsledningar och styrelser har eller tidigare har haft funktioner i regeringen och/eller partiet och att valet av dem påverkas kraftigt att statliga myndigheter som SASAC eller Kinas kommunistiska parti (CCP).

Statliga planer

(68)     Den kinesiska regeringens politik, intressen och mål för stålindustrin fastställs i olika statliga planer på central och även decentraliserad nivå. De statligt ägda företagen uppmanas att följa politiken (företag som inte gör det blir till och med föremål för sanktioner) och att döma av vissa stora statligt ägda stålföretags agerande på senare tid i Kina är det uppenbart att man följer politiken och att de statligt ägda stålföretagen arbetar för att nå de mål som fastställs i planerna.

(69)     Enligt utvecklingsplanen för den tolfte femårsplanen för stålindustrin ska endast de ”företag som följer nationens politik för järn- och stålindustrin och normerna och villkoren för produktionen och driften inom järn- och stålindustrin spela en ledande roll vid sammanslagningar och omorganisationer”.[22]

(70)     Även i ett antal planer på provinsnivå och lokal nivå anges specifika statligt ägda företag och det fastställs mål för dem. I klagomålet återges utdrag ur dessa planer[23]. Den kinesiska regeringen ombads att tillhandahålla alla dessa planer i frågeformuläret och i skrivelsen om ofullständigt svar för kontroll och förtydligande, men den kinesiska regeringen beslutade att inte tillhandahålla dem. Det noteras dock att den kinesiska regeringen inte ifrågasatte riktigheten i dessa citat under förfarandet. Dessutom medger flera av de företag som nämns i provinsplanerna och de lokala planerna att de samarbetar med myndigheterna och beskriver hur de agerar eller tidigare har agerat i enlighet med planerna[24].

(71)     Även om den kinesiska regeringen hävdar att vissa av dessa planer endast är vägledande, inte bindande och enbart syftar till att fungera som riktlinjer, får detta påstående inte stöd i några andra belägg i ärendet. Tvärtom är de statliga utvecklingsplanerna och industripolitiken rättsligt bindande för de statligt ägda företagen enligt många lagar och andra författningar[25].

Slutsats

(72)     Den kinesiska regeringen ställer upp mål för järn- och stålindustrin genom femårsplanerna och andra relevanta handlingar och uppnår dessa mål genom de funktioner och verksamheter som anges där. Eftersom dessa planer och handlingar utarbetas av departement i den kinesiska regeringen, t.ex. det nationella rådet eller den nationella utvecklings- och reformkommissionen, bör de funktioner och verksamheter som anges i dem betraktas som offentliga. Eftersom statligt ägda stålföretag alltså är skyldiga att följa dessa planer och denna politik fungerar de som statens förlängda arm och dessa företag utövar myndighetsbefogenheter eftersom staten har meningsfull kontroll över dem

(73)     Med hänsyn till den kinesiska statens bristande samarbete kunde det inte fastställas helt och hållet vilka enheter som ska betraktas som offentliga organ. I vilket fall som helst är ett statligt ägt företag där staten är majoritetsägare eller största aktieägare ett offentligt organ. Enheter som staten inte har något ägande i är privata organ. Det behöver dock inte dras någon skarp gräns mellan offentliga och privata organ det här fallet, eftersom det i skälen 85–98 visas att alla privata organ inom stålsektorn agerar efter direktiv från staten och därmed i allt väsentligt beter sig på samma sätt som offentliga organ.

b)      Förmån (offentliga organ)

Allmänna överväganden

(74)     För att avgöra om det föreligger en förmån i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen måste vi jämföra de priser som de berörda exporterande tillverkarna betalar för varmvalsat och kallvalsat stål med det berörda riktmärket. I överprövningsmyndighetens rapport bekräftas att det är tillåtet att använda externa riktmärken när marknaden i det land som tillhandahåller varorna snedvrids genom statens roll. Det noteras också att ”om staten är den dominerande leverantören är det sannolikt att de privata priserna är snedvridna, men det måste ändå göras en analys från fall till fall”[26]. I överprövningsorganets rapport anges också att ”….vi påstår inte att det finns ett tröskelvärde över vilket det faktum att staten är den dominerande leverantören på marknaden i sig räcker för att fastställa att priset är snedvridet, utan snarare att ju mer dominerande statens roll är på marknaden, desto mer sannolikt är det att denna roll kommer att leda till snedvridning av de privata priserna”[27]. Vidare anges i överprövningsorganets rapport att ”när staten är en ”betydande” leverantör behövs bevis som berör andra faktorer än statens marknadsandel, eftersom statens roll som betydande leverantör i sig inte är ett bevis på snedvridning av de privata priserna”. Den första frågan att besvara är alltså om statens andel av tillverkningen av varmvalsat och kallvalsat stål i Kina är dominerande eller bara betydande.

(75)     Kommissionen begärde upplysningar från den kinesiska regeringen om marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål när det gällde de andelar varmvalsat och kallvalsat stål som tillverkats av statligt ägda företag och av privata företag, men den kinesiska regeringen lämnade inga relevanta upplysningar om detta[28].

(76)     Kommissionen använde annan tillgänglig information[29] om denna fråga och fastställde att minst 63 % av produktionen av varmvalsat stål i Kina sker vid statligt ägda stålföretag. Det är viktigt att påpeka att den andelen på 63 % av de statligt ägda företagen beräknades efter en mycket försiktig analys och är en absolut lägsta siffra. Det faktum att många av de påstådda privata leverantörer som rapporteras av exportörerna förefaller vara handelsföretag (som mycket väl kan ha köpt produkten från statligt ägda företag), den kinesiska regeringens bristande samarbete (se skälen 46–48 ovan) och andra utredande myndigheters undersökningsresultat (se fotnot 32) leder till slutsatsen att de statligt ägda företagens verkliga andel av marknaden för varmvalsat stål är mycket större. Den kinesiska regeringens stora inblandning denna sektor av marknaden för varmvalsat stål (se skälen 85–94 nedan) begränsar också de privata aktörernas manöverutrymme.

(77)     Mot bakgrund av ovanstående fastställdes att de statligt ägda företagen är dominerande på marknaden för varmvalsat stål i Kina. Denna dominans för statligt ägda företag på marknaden för varmvalsat stål är så stor att de privata tillverkarna inte har något annat val än att anpassa sina priser efter de statligt ägda företagen, vilket visas nedan.

(78)     När det gäller kallvalsat stål var den rapporterade andelen för statligt ägda företag från de kinesiska exporterande tillverkarna (18 %) mycket lägre än för varmvalsat stål, vilket dock motsades av andra uppgifter (se skäl 79 nedan). Mot bakgrund av den kinesiska regeringens bristande samarbete, att många av de påstådda privata leverantörer som rapporteras av exportörerna förefaller vara handelsföretag (som mycket väl kan ha köpt produkten från statligt ägda företag) och de begränsningar för de privata aktörernas kommersiella verksamheter som den kinesiska regeringens starka inblandning i sektorn innebär (se skälen 85–94) konstateras (delvis på grundval av tillgängliga uppgifter (se skäl 79 nedan) enligt artikel 28 i grundförordningen) att statligt ägda företag även dominerar marknaden för kallvalsat stål i Kina.

(79)     Denna slutsats styrks av World Steel Capacity Book, som motsäger den andel på 18 % som rapporteras av de kinesiska exportörerna och visar att mer än 70 % av hela den kinesiska produktionskapaciteten för kallvalsat stål är statligt ägd[30].

(80)     Kommissionen begärde upplysningar från den kinesiska regeringen om de priser som statligt och privat ägda företag tog ut på varmvalsat och kallvalsat stål som såldes på den kinesiska marknaden. Den kinesiska regeringen lämnade inte några sådana upplysningar i sitt svar på frågeformuläret. Undersökningen hos exportörerna av stålprodukter belagda med organiskt material visade att de priser som de fyra exporterande tillverkarna/grupperna betalade under undersökningsperioden för varmvalsat och kallvalsat stål från privata tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål eller från handelsföretag konsekvent låg mycket nära de statligt ägda företagens priser[31]. De observerade förhållandena och de statligt ägda företagens dominans inom sektorn visar alltså att privata leverantörers priser mycket väl följer de priser som betalas till statligt ägda företag. En av de exporterande tillverkarna i urvalet lämnade dessutom in ett avtal om tillhandahållande av varmvalsat stål från en privatägd leverantör där det till och med ingår ett villkor om att priset ska knytas till de statligt ägda företagens leverantörspris.

(81)     Mot bakgrund av den samlade informationen i ärendet konstateras att priserna på varmvalsat och kallvalsat stål som säljs av statligt ägda företag i Kina är snedvridna till följd av de statligt ägda företagens stora dominans på den kinesiska marknaden. De privata leverantörernas priser på varmvalsat och kallvalsat stål är anpassade efter de statligt ägda företagens Därför konstateras att det inte finns några tillförlitliga marknadspriser i Kina för varmvalsat och kallvalsat stål. Eftersom det inte finns några ”rådande marknadsvillkor” på marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål i Kina måste kommissionen i enlighet med artikel 6 d i grundförordningen söka ett alternativt riktmärke. Eftersom hela den kinesiska marknaden är snedvriden är det inte praktiskt möjligt att justera kostnader och priser i Kina på ett meningsfullt sätt och importpriserna torde vara lika snedvridna av de statligt ägda företagens dominans. Därför söktes ett externt riktmärke i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen.

(82)     Det lämpligaste riktmärket verkar vara ett konstruerat riktmärke som bygger på de världsmarknadspriser på varmvalsat och kallvalsat stål som regelbundet offentliggörs i olika specialiserade ståltidskrifter som Steel Business Briefing, MEPS och CRU.

(83)     En jämförelse mellan de statligt ägda företagens priser och det utländska riktmärket (konstruerat i enlighet med skäl 103) visade att dessa priser var betydligt lägre än riktpriserna och alltså gav de kinesiska exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

c)      Selektivitet

(84)     Detta subventionsprogram är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom det varmvalsade och kallvalsade stålet endast används i produktionen hos ett begränsat antal industrier och företag i Kina.

d)      Uppmaningar och direktiv till privata leverantörer

(85)     Nästa fråga är huruvida privata tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål som inte är offentliga organ ändå får uppmaningar eller direktiv av den kinesiska regeringen att tillhandahålla varmvalsat och kallvalsat stål till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

Statlig politik

(86)     Det har från början stått klart att den kinesiska regeringen bedriver en politik för att tillhandahålla varmvalsat och kallvalsat stål till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material, eftersom offentliga organ, som ingår i staten, deltar i detta tillhandahållande och har en dominerande ställning på marknaden, vilket gör det möjligt för dem att ta ut priser som är lägre än marknadspriserna. I vilket fall som helst, oavsett om dessa enheter betecknas som ”offentliga” eller ej, visar samma bevisning att det förekommer en statlig politik som har starkt inflytande på sektorn. Nu måste det fastställas om denna politik även omfattar privata leverantörer.

Utvidgning av politiken till att omfatta privata leverantörer av varmvalsat och kallvalsat stål

Statliga planer med vägledning och uppmuntran

(87)     I ett antal statliga planer och policydokument finns det indikationer på att ståltillverkare (både statligt och privat ägda) uppmuntras och stöds av den kinesiska regeringen. Vissa avsnitt i dessa handlingar tyder på att det finns en direkt koppling mellan regeringen och de privatägda stålföretagens beteende och vid ett antal tillfällen kan man konstatera att denna ”vägledning” har lett till att stålföretagen har vidtagit åtgärder enligt rekommendationerna i planerna.

(88)     I order nr 35 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin uppmuntras stålföretagen t.ex. att agera på ett visst sätt[32], det fastställs villkor för investeringar och anges att investeringarna måste godkännas av myndigheterna[33], konkurrensen om resurser styrs[34] och det föreskrivs till och med påföljder för företag som inte följer riktlinjerna[35]. Även den tolfte femårsplanen för stålindustrin påverkar stålföretagens affärsbeslut, vilket i sin tur kan påverka kostnadsstrukturer och priser[36].

(89)     I tillägg till detta lämnade den klagande i bilaga 24 till klagomålet en samling utdrag ur olika politiska handlingar från olika statliga organisationer där den kinesiska regeringens stöd till stålindustrin i allmänhet eller till produktionen av produkter belagda med organiskt material i synnerhet framhålls[37].

(90)     Vidare finns det offentligt tillgänglig information som visar att de privatägda företagen agerar i enlighet med olika statliga planer och policydokument[38].

Exportbegränsningar för varmvalsat och kallvalsat stål

(91)     Den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att avskräcka från export av varmvalsat och kallvalsat stål i form av exportbegränsningar genom det komplicerade systemet för återbetalning av moms. Varmvalsat och kallvalsat stål omfattas av moms på 17 %. Moms på inhemskt sålda stålprodukter belagda med organiskt material som tillverkas av kallvalsat stål (som tillverkas av varmvalsat stål) återbetalas upp till 13 %, medan momsen inte återbetalas alls om företaget väljer att exportera varmvalsat eller kallvalsat stål. Detta system innebär att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål inte kan agera med normal kommersiell frihet och får till effekt att den inhemska tillgången på varmvalsat och kallvalsat stål ökar och att priset på den kinesiska marknaden oundvikligen pressas ned. Det innebär att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål (precis som de statligt ägda företagen) inte kan agera oberoende av den kinesiska regeringens politik.

Privata leverantörers prissättning

(92)     I avsnittet ovan om förmåner för offentliga organ konstaterades det att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål inte har något annat val än att anpassa sina priser efter de statligt ägda företagens, till följd av de statligt ägda stålföretagens dominans på marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål. De sätter med andra ord inte priserna utan får snarare ta dem. Detta är ytterligare ett tecken på att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål inte kan agera oberoende av den kinesiska regeringens och andra offentliga organs åtgärder.

(93)     Detta förhållande styrks också av de upplysningar som lämnats av de kinesiska exporterande tillverkare som besvarade antisubventionsfrågeforumulären. Av dem framgår att priserna hos privata leverantörer av varmvalsat och kallvalsat stål i stort sett är desamma som de statligt ägda företagens priser. En av de exporterande tillverkarna i urvalet lämnade dessutom in ett avtal om tillhandahållande av varmvalsat stål från en privatägd leverantör där det till och med ingår ett villkor om att priset ska knytas till de statligt ägda företagens leverantörspris.

(94)     Med tanke på att det konstaterats att de statligt ägda företagens priser ligger under marknadspriserna är det uppenbart att de privatägda leverantörernas priser, som anpassas efter de statligt ägda företagens priser, också ligger under marknadspriserna.

e)      Ekonomiskt bidrag

(95)     Enligt artikel 3.1 a iv andra strecksatsen i grundförordningen anses det förekomma ett bidrag om de offentliga myndigheterna ”ålägger ett privat organ att utföra en eller flera av de funktioner som räknas upp i leden i, ii och iii och som normalt ligger inom deras kompetens och rent faktiskt inte skiljer sig från de offentliga myndigheternas normala praxis”. Enligt WTO:s överprövningsorgans tolkning avser begreppet direktiv situationer där en stat utövar sina befogenheter, inklusive en viss grad av tvång, över ett privat organ och begreppet uppmaning avser situationer där en stat ger ett privat organ ansvar[39]. Vidare införde WTO-panelen om amerikanska exportbegränsningar[40] ett tredelat test för förekomsten av uppmaningar och direktiv enligt vilket det krävs a) en statlig åtgärd som b) riktas till en viss part och som c) gäller en viss uppgift eller skyldighet[41].

(96)     På grundval av detta utgör integreringen av privatägda leverantörer i den kinesiska regeringens politik för tillhandahållande av varmvalsat och kallvalsat stål offentliga uppmaningar eller direktiv till privatägda leverantörer av följande skäl:

En statlig ”åtgärd”:

– Den kinesiska regeringens politik (se skäl 86 ovan) är en ”åtgärd” eller ”åtgärder”. Politiken genomförs av offentliga organ (statligt ägda företag), som dominerar marknaden och säljer till underpriser, och av den kinesiska regeringen genom planer och manipulering av exportbegränsningar. Den totala effekten blir att privatägda leverantörer i praktiken tvingas att följa de offentliga organens underpriser.

”Riktade till en viss part”:

– Den statliga politiken (främst planerna och exportbegränsningarna) gäller för alla tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål, både statligt ägda och privatägda. I den bemärkelsen är politiken riktad till samtliga tillverkare. Detta bevisas av att statligt ägda och privatägda företag tar ut liknande priser och att privatägda leverantörer säljer till priser som inte är kommersiellt försvarbara.

”Gäller en viss uppgift eller skyldighet”:

– Målet för den statliga politiken är, vilket framgår av prisnivåerna i Kina, att tillhandahålla varmvalsat och kallvalsat stål till underpriser. Den kinesiska regeringens och de statligt ägda företagens agerande innebär att de privatägda leverantörerna inte har något annat val än att följa de offentliga organens praxis och detta ålägger i praktiken dem en viss uppgift eller skyldighet. Den kinesiska regeringens politik, särskilt planerna och momsmanipuleringen, innebär en allvarlig begränsning av de privatägda leverantörernas möjlighet att befria sig från denna uppgift eller skyldighet.

Slutsats

(97)     Mot bakgrund av samtliga ovanstående faktorer kan det konstateras att den kinesiska regeringens exportbegränsning, den statliga planeringen och de statligt ägda företagens dominans begränsar friheten för de privatägda leverantörerna av varmvalsat och kallvalsat stål och tvingar dem att agera icke-kommersiellt och acceptera ekonomiskt irrationella (under)priser som de inte skulle göra på en fri och öppen marknad. Detta bekräftar att den statliga politiken för tillhandahållande av varmvalsat och kallvalsat stål (däribland till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material) även omfattar privatägda leverantörer.

(98)     Mot bakgrund av denna analys ledde bevisningen i ärendet och andra offentligt tillgängliga uppgifter till att kommissionen drog slutsaten att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål i Kina uppmanas och får direktiv av den kinesiska regeringen att tillhandahålla varor enlighet med artiklarna 3.1 a iii och 3.1 a iv i grundförordningen och agera på samma sätt som de statligt ägda stålföretagen.

f)       Förmån (privatägda leverantörer)

(99)     Kommissionen konstaterade att de privatägda leverantörerna av varmvalsat och kallvalsat stål agerar på uppmaning och direktiv av den kinesiska regeringen och att undersökningen visade att de priser som privatägda leverantörer av varmvalsat och kallvalsat stål tar ut är anpassade efter de statligt ägda företagens priser (se avsnittet ovan).

(100)   Med hänsyn till detta konstateras att slutsatserna om förmån av och selektivitet i tillhandahållandet av varmvalsat och kallvalsat stål till underpriser från de statligt ägda företagen även gäller tillhandahållandet av varmvalsat och kallvalsat stål från privatägda leverantörer.

g)      Resultat av undersökningen

(101)   Två exporterande tillverkare i urvalet har främjats av detta program. En exporterande tillverkare (Panhua Steel Group) har främjats av tillhandahållandet av varmvalsat stål mot otillräcklig ersättning och den andra exporterande tillverkaren (Huadong Steel Group) har främjats av tillhandahållandet av kallvalsat stål mot otillräcklig ersättning.

h)      Beräkning av subventionens storlek

(102)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. Denna förmån beräknas med summan av skillnaderna mellan de faktiska anskaffningsvärdena och de lämpliga riktvärdena för anskaffning av varmvalsat och kallvalsat stål. Det på så sätt beräknade beloppet fördelades sedan över den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljas på grundval av framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(103)   Eftersom den kinesiska marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål är snedvriden, betraktades världsmarknadspriserna på varmvalsat och kallvalsat stål som en lämplig grund för att beräkna riktpriser för varmvalsat och kallvalsat stål. På grundval av de olika ståltidskrifterna (SBB och MEPS) valdes inhemska priser exklusive skatt från fem länder/områden (dvs. Europa, USA, Turkiet, Japan och Brasilien). För att komma fram till ett lämpligt riktvärde valde kommissionen ut den största marknaden för varje relevant geografisk region, dvs. Europa (EU), Nordamerika (USA), Latinamerika (Brasilien), Asien (Japan) och Mellanöstern/Nordafrika (Turkiet). Ett aritmetiskt genomsnitt beräknades för de månatliga genomsnittliga priserna under undersökningsperioden för vart och ett av de fem länderna/områdena för att få fram de månatliga riktpriserna. De fem utvalda länderna/regionerna hade inte de högsta priserna under undersökningsperioden, de är alla medlemmar i WTO, återfinns bland de tio största ståltillverkarna i världen och är belägna i olika världsdelar. De riktpriser som beräknats på detta sätt anses därför vara rimliga och lämpliga.

(104)   Den subventionsnivå som fastställdes under undersökningsperioden avseende detta system för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till 23,02% för Huadong-gruppen och till 27,63% för Panhua-gruppen.

(105)   Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 25,37%.

(106)   Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 32,44 %.

3.3.1.2.  Tillhandahållande av markanvändningsrättigheter mot otillräcklig ersättning

a)      Inledning

(107)   Den klagande hävdade att det inte finns någon fungerande marknad för mark i Kina och att det belopp som företagen betalat för att få använda marken ligger under den normala marknadsnivån. I sitt svar på antisubventionsfrågeformuläret hävdade den kinesiska regeringen följande: ”I enlighet med Folkrepubliken Kinas lag om markförvaltning ska mark i tätortsdistrikt ägas av staten och mark i landsbygds- och förortsområden ska, om inte annat föreskrivs av staten, ägas kollektivt av bönder.” Den kinesiska regeringen hävdade att det finns en standardiserad och ordnad konkurrensutsatt marknad för mark och att handel med markanvändningsrättigheter måste ske offentligt på marknaden för mark. Vidare framförde den kinesiska regeringen att mark för industriella och kommersiella ändamål måste anskaffas genom ersättning för användningen på den öppna marknaden genom anbud, auktion och konkurrens. Den kinesiska regeringen lämnade inga uppgifter om de faktiska priserna på markanvändningsrättigheter eller de statligt fastställda minimipriser för mark som nämndes i svaret på antisubventionsfrågeformuläret och under kontrollbesöket.

(108)   Under kontrollen begärde kommissionen att den kinesiska regeringen skulle lägga fram bevisning till stöd för sitt påstående att all industriell mark i Kina tilldelas genom anbud, kvotering eller auktionering. Den kinesiska regeringen kunde inte tillhandahålla sådana bevis under kontrollbesöket men lämnade vissa upplysningar i detta avseende efter kontrollbesöket. Den bevisningen visar dock endast att av de tretton transaktioner om markanvändningsrättigheter som berör exporterande tillverkare i urvalet skulle endast sex omfattas av anbuds- eller auktionsförfaranden. Det lämnades inga upplysningar om deltagarna i auktions- och anbudsförfarandena, trots att kommissionen begärde detta, och faktum var att det slutpris som företaget betalade vid samtliga tillfällen var detsamma som de lokala myndigheterna hade fastställt godtyckligt.

(109)   Kommissionen frågade också den kinesiska regeringen om den hade några synpunkter på eventuella riktmärken på grundval av antagandet att det inte finns något marknadspris för mark i Kina. Även om detta endast var ett antagande och inte på något sätt en slutsats när frågeformuläret skickades till den kinesiska regeringen, uttryckte den kinesiska regeringen åsikten att detta antagande var falskt och angav inga möjliga riktmärken. Den kinesiska regeringen hävdade också att klagomålet hade en brist eftersom den klagande å ena sidan påstår att det inte finns någon marknad för mark i Kina och att det borde användas ett ”utländskt riktmärke”, men å andra sidan påstår att de statligt ägda företagen får mark av regeringen på förmånliga villkor jämfört med den privatägda industrin. Den kinesiska regeringen föreslog att ett om ett riktmärke skulle användas borde det vara de priser som ”icke-främjade” kinesiska industrier betalar, men den lämnade inte några upplysningar om dessa priser. I det här sammanhanget bör det påpekas att den klagande hävdade att marknaden för markanvändningsrättigheter i Kina var snedvriden i sin helhet och att båda statligt ägda och privatägda tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material mot otillräcklig ersättning.

b)      Rättslig grund

(110)   Tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter i Kina omfattas av Folkrepubliken Kinas lag om markförvaltning och Folkrepubliken Kinas lag om reala rättigheter.

c)      Praktiskt genomförande

(111)   Enligt artikel 2 i markförvaltningslagen ägs all mark av staten, eftersom mark enligt den kinesiska författningen och tillämpliga lagbestämmelser tillhör den kinesiska befolkningen kollektivt. Ingen mark kan säljas men rätt till markanvändning kan tilldelas enligt lagen. De statliga myndigheterna kan tilldela rätten genom offentlig anbudsinfordran, anbud eller auktion.

d)      Resultat av undersökningen

(112)   De samarbetsvilliga exporterande tillverkarna har rapporterat vilken mark som de besitter samt de flesta berörda avtal eller licenser om markanvändning, men den kinesiska regeringen lämnade endast mycket begränsad information om prissättningen av markanvändningsrättigheter.

(113)   Som nämns ovan hävdade den kinesiska regeringen att markanvändningsrättigheter i Kina tilldelas genom anbud, auktioner och konkurrens. Detta föreskrivs också i artikel 137 i Folkrepubliken Kinas lag om reala rättigheter[42].

Panhua Group Co. Ltd.

(114)   Under kontrollen av samarbetsvilliga exporterande tillverkare konstaterades dock att detta system som det beskrivs av den kinesiska regeringen inte alltid fungerar så i praktiken. Av sex markanvändningsrättigheter som köptes av Chongqing Wanda Steel Strip Co. Ltd. (ingår Panhua Group Co. Ltd) genomfördes ingen anbudsprocess för fyra av dem, vilket bekräftades av företagets tjänstemän. Chongqing Wanda var den enda deltagaren och det slutliga transaktionspriset som företaget betalade var exakt samma pris som ursprungligen fastställdes av den lokala byrån för markresurser. Det genomfördes ett anbudsförfarande för de återstående två markanvändningsrättigheterna, men varken företaget eller den kinesiska regeringen lämnade några bevis på detta. Av de handlingar som den kinesiska regeringen överlämnade efter kontrollbesöket förefaller det i själva verket som om även dessa två markanvändningsrättigheter köptes till ett pris som var identiskt med det pris som fastställts av den lokala byrån för markresurser. Zhangjiagang Panhua Steel Strip Co., Ltd (ingår också i Panhua Group Co. Ltd) erhöll tre markanvändningsrättigheter genom överföring från privatägda företag i utbyte mot aktier i Panhua Group Co. Ltd.

Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co., Ltd

(115)   Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co., Ltd erhöll två av sina markanvändningsrättigheter från den lokala mark- och resursbrån i Xiaoshan-distriktet och en från det privatägda företaget. Inga bevis för ett anbudsförfarande eller en auktion kunde lämnas eftersom det enligt den kinesiska regeringen inte fanns några försäljningsbevis för markanvändningsrättigheter som köpts före den 1 september 2006 och den kinesiska regeringen vare sig bekräftade eller förnekade att dessa transaktioner varit föremål för något anbudsförfarande eller någon auktion.

(116)   Resultatet av undersökningen bekräftar att läget när det gäller tillhandahållande och förvärv av mark i Kina är oklart och saknar öppenhet och att priserna ofta fastställs godtyckligt av myndigheterna. Myndigheterna fastställer priserna enligt systemet för urban markvärdering, som bl.a. innebär att de även ska ta hänsyn till industripolitiken när de fastställer priset på industrimark. Dessutom är tillträdet till industrimark, åtminstone i stålsektorn, enligt lag begränsad till företag som uppfyller den statliga industripolitiken[43].

(117)   De oberoende uppgifter som lämnats av den klagande tyder också på att mark i Kina tillhandahålls till underpriser[44].

e)      Slutsats

(118)   Följaktligen bör den kinesiska regeringens tillhandahållande av markanvändningsrättigheter anses utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a iii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av tillhandahållande av varor som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån. Såsom anges i skälen 114–115 ovan, finns det ingen fungerande marknad för mark i Kina och användningen av externa riktmärken visar att det belopp som de samarbetsvilliga exportörerna betalar för markanvändningsrättigheter ligger långt under den normala marknadsnivån. Subventionen är selektiv enligt artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen eftersom tillgången till industrimark enligt lag är begränsad till de företag som följer statens industripolitik, endast vissa transaktioner omfattades av ett anbudsförfarande, priser fastställs ofta av myndigheter och de offentliga förfarandena i detta område är otydliga och ogenomskinliga.

(119)   Således anses denna subvention vara utjämningsbar.

f)       Beräkning av subventionens storlek

(120)   Eftersom det konstaterades att läget för markanvändning i Kina inte är marknadsstyrt verkar det inte finnas några tillgängliga privata riktmärken alls i Kina. Därför är det omöjligt att justera kostnaderna eller priserna i Kina. Under dessa omständigheter anses att det inte finns någon marknad i Kina och i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen är det befogat att använda ett externt riktmärke för att avgöra förmånens storlek. Eftersom den kinesiska regeringen inte var samarbetsvillig eller underlät att lämna förslag på ett externt riktmärke, var kommissionen tvungen att förlita sig på tillgängliga uppgifter för fastställandet av ett lämpligt externt riktmärke. Det anses därför lämpligt att använda uppgifter från det särskilda tullområdet Taiwan som ett lämpligt riktmärke.

(121)   Kommissionen anser att markpriserna i Taiwan erbjuder det bästa riktmärket för de områden i Kina där de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna är etablerade. Majoriteten av de exporterande tillverkarna är etablerade i den östra delen av Kina, i utvecklade områden med hög BNP i provinser med hög befolkningstäthet.

(122)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för mottagarna beräknas på grundval av skillnaden mellan det belopp som betalas av varje företag för rätten att använda mark och det belopp som normalt skulle ha betalats enligt det taiwanesiska riktmärket.

(123)   I denna beräkning använde kommissionen det genomsnittliga markpris per kvadratmeter som fastställts i Taiwan, korrigerat för den valutadepreciering och BNP-utveckling som inträffat efter det att kontrakten om markanvändningsrätten slöts. Informationen om priser på industrimark hämtades från webbplatsen för industribyrån inom det taiwanesiska ministeriet för ekonomiska frågor. Valutadeprecieringen och BNP:s utveckling för Taiwan beräknades på grundval av inflationstakten och utvecklingen av BNP per capita i löpande priser i US-dollar för Taiwan som IMF offentliggjort i sin World Economic Outlook 2011. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljaren) över undersökningsperioden genom användning av den normala brukstiden för rätt till markanvändning för industrimark i Kina, dvs. 50 år. Beloppet fördelades sedan över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljas på grundval av framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(124)   Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna uppgår till 0,34 % för Huadong-gruppen och till 1,12 % för Panhua-gruppen.

(125)   Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,73 %.

(126)   Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 1,36 %.

3.3.1.3.  Program för tillhandahållande av vatten mot otillräcklig ersättning

a)      Inledning

(127)   Den klagande hävdade att vattenpriserna i Kina uteslutande fastställs av offentliga myndigheter och att prissättningstrukturen fastställs med hänsyn till den industriella makropolitiken. Det rapporterades också att vattenpriserna differentierades mellan olika lokala områdena och att det också gjordes en differentiering mellan olika företag. Den klagande hävdade att det var sannolikt att tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material hade främjats av tillhandahållande av vatten mot otillräcklig ersättning enligt politiken för att främja stålprodukter med högt mervärde.

(128)   Vattenförsörjningen och vattenmarknaden i Kina förvaltas av den nationella utvecklings- och reformkommissionen, ministeriet för vattenresurser och miljöministeriet. Vattenförsörjningsmarknaden domineras fortfarande till stora delar av lokala statligt ägda företag, även om utländska investeringsföretags inträde i några vattenförsörjningsprojekt i vissa städer har brutit de statliga leverantörernas monopol. Den kinesiska regeringen kunde dock inte lämna någon detaljerad förteckning över vattenleverantörer och deras betjäningsområden och levererade volymer (se skäl 129), utan nöjde sig med att överlämna en förteckning över vattenleverantörer i de områden där de exporterande tillverkarna i urvalet var etablerade.

(129)   När det gäller prissättning utarbetar den nationella utvecklings- och reformkommissionen den övergripande prispolitiken och de lokala myndigheterna fastställer det lokala vattenpriset efter ett utfrågningsförfarande för att skapa ett hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Priset avspeglar kostnaderna plus en rimlig vinst för de lokala vattenleverantörerna. Den kinesiska regeringen överlämnade de gällande prislistorna som tillämpades i de kommuner där de exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material var etablerade. Det förklarades att de olika kommunala priserna gällde gemensamt för alla industriella användare och inte varierade mellan företag eller användare.

b)      Resultat av undersökningen

(130)   Utredningen bekräftade att den nationella utvecklings- och reformkommissionen fastställer baspriset på vatten och att de administrativa myndigheterna för kommunala priser fastställer priset för varje kommun utifrån ett flertal parametrar (t.ex. distributionskostnader, vinst och rimligt överskott). Vattenpriset kompletteras med en reningsavgift som också fastställs på kommunal nivå.

(131)   Även om det grundläggande vattenpriset, reningsavgiften och eventuella lokala ytterligare avgifter tillämpas på samma sätt för alla användare som ingår i samma kategorier, konstaterades det att en av de två exportörer som ingick i urvalet, Zhejiang Huadong Group, inte betalade reningsavgiften.

(132)   Exportören hävdade att den betalade denna avgift som en klumpsumma till miljöskyddsbyrån. Denna betalning anses dock inte motsvara reningsavgiften av följande tre orsaker: 1) I det officiella dokumentet står det avgift för ”utsläpp av avloppsvatten”, inte avgift för ”avloppsrening”. 2) Betalningen står inte i proportion till den faktiska vattenförbrukningen. 3) Det sammanlagda betalade beloppet är ganska litet jämfört med det faktiska belopp som skulle ha betalats om reningsavgiften för den verkliga vattenförbrukningen hade tagits ut.

c)      Ekonomiskt bidrag

(133)   Zhejiang Huadong Group tog emot ett ekonomiskt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a iii i grundförordningen eftersom staten tillhandahöll vatten genom det lokala offentliga vattenförsörjningsföretaget (dvs. Hangzhou Xiaoshan Water Supply Co. Ltd.). Detta är ett statligt ekonomiskt bidrag i form av tillhandahållande av andra varor än allmän infrastruktur i den mening som avses i grundförordningen. Detta skulle också kunna betraktas som uteblivna statliga intäkter eftersom ett offentligt organ inte fått de intäkter som det annars skulle ha fått i den mening som avses i artikel 3.1 a ii.

d)      Förmån

(134)   Huadong Steel Group har tagit emot en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen i den utsträckning som staten har tillhandahållit vatten mot otillräcklig ersättning. Det har fastställts att denna exportör inte har betalat det fulla pris för vattenförsörjningen som normalt gäller för den användarkategori som exportören tillhör, eftersom den ”reningsavgift” som ingår i vattenpriset inte har betalats.

e)      Selektivitet

(135)   Subventionen i form av tillhandahållande av vatten till en av de samarbetsvilliga exportörerna är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom inte alla företag slipper betala reningsavgiften. Trots att det inte finns någon lag som begränsar denna subvention till vissa företag innebär möjligheten för ett visst företag som tillverkar den berörda produkten att erhålla vattenförsörjning mot otillräcklig ersättning, tillsammans med de lokala myndigheternas uppenbara skönsmässiga befogenhet att avstå från en del av den taxa som normalt betalas för vatten, att denna subvention är selektiv. Kommissionen kunde inte inhämta några ytterligare belägg för på vilken grund myndigheterna avstod från att ta ut avgiften, eftersom den exporterande tillverkaren inte kunde tillhandahålla några sådana.

f)       Beräkning av subventionens storlek

(136)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Denna förmån anses vara beloppet av den reningsavgift som inte betalats för vattenförbrukningen under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljaren) över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(137)   Zhejiang Huadong Group har haft en fördel av att inte betala reningsavgiften. Den subventionsnivå som fastställts för gruppen är 0,01 %.

(138)   Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,01 %.

(139)   Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,01 %.

3.3.1.4.  Program för tillhandahållande av el mot otillräcklig ersättning

a)      Inledning

(140)   Enligt den klagande har den kinesiska regeringen tillhandahållit el mot otillräcklig ersättning genom förmånliga taxor. Framför allt hävdade den klagande att elpriserna fastställdes på olika sätt i olika provinser och även att de förmånliga taxorna används som ett industripolitiskt verktyg för att främja stålprodukter med högt mervärde och avskräcka från omodern produktionskapacitet.

(141)   Den nationella utvecklings- och reformkommissionen har ansvaret för att reglera elmarknaden och fastställa priserna i Kina. De provinsöverskridande och provinsiella näten drivs av två statligt ägda leverantörer: State Grid Corporation of China och China Southern Power Grid Corporation. Elleverantörerna på kommunal nivå är dotterföretag till dessa företag. Det håller på att införas en konkurrensmekanism i Kina genom några pilotprojekt, men dess inverkan är fortfarande försumbar i det här skedet.

(142)   Elpriserna fastställs av den nationella utvecklings- och reformkommissionen på grundval av ett förfarande som omfattar undersökning av kostnader, expertbedömning, offentliga utfrågningar samt slutligt fastställande och offentliggörande av priser. Den nationella utvecklings- och reformkommissionen offentliggör de priser som ska tillämpas i varje provins i meddelanden och därefter offentliggör de lokala prisbyråerna ett motsvarande meddelande på lokal nivå om tillämpning av de priser som beslutats av den centrala nationella utvecklings- och reformkommissionen. Slutpriset avspeglar inköpskostnader, överföringskostnader och förluster samt statliga avgifter. Priserna differentieras efter provins, lokala förhållanden och politiska mål för de olika provinserna. De fastställs för olika slutanvändarkategorier (t.ex. boende, industriella användare). Det görs ytterligare åtskillnad i pris för olika industriella användare för olika delar av industripolitiken, som fastställs av den kinesiska regeringen och avspeglas i katalogen i den nationella utvecklings- och reformkommissionens beslut nr 40 (2005) (se närmare förklaring i skäl 182). Användare som ingår i kategorin främjade företag enligt den nationella utvecklings- och reformkommissionens katalog betalar den grundläggande eltaxan, medan användare som ingår i kategorierna omoderna eller förbjudna företag betalar en avgift utöver grundtaxan. Användare som inte ingår i någon av de kategorier som anges i katalogen ingår i kategorin tillåtna företag och betalar också grundtaxan utan avgifter. Tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material tillhör normalt kategorin främjade företag enligt den nationella utvecklings- och reformkommissionens beslut nr 40.

b)      Bristande samarbete

(143)   Kommissionen begärde att den kinesiska regeringen skulle överlämna den rättsliga ramen för elmarknaden och prissättningen för el och vilken roll alla berörda organ eller enheter spelar. Den kinesiska regeringen underlät att överlämna en fullständig uppsättning av de gällande prisbeslut som utfärdats av den nationella utvecklings- och reformkommissionen och de lokala prisbyråerna, både för de exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet och för de exporterande tillverkare som gör det. Den kinesiska regeringen lämnade inte heller någon korrekt beskrivning av den nationella utvecklings- och reformkommissionens och de lokala prisbyråernas roll i prissättningen. Kommissionen informerade den kinesiska regeringen om dessa brister i fråga om de exporterande tillverkarna i urvalet i sin skrivelse av den 12 augusti 2012. Efter kontrollbesöken upptäcktes det också att den kinesiska regeringen hade angivit fel eltaxa för en av de samarbetsvilliga exportörer som ingick i urvalet.

c)      Resultat av undersökningen

(144)   Undersökningen bekräftade att det är den nationella utvecklings- och reformkommissionen som fastställer de elpriser som ska tillämpas i de olika provinserna. Det bekräftades att den lokala prisbyrån endast fungerar som ett verkställande organ för det beslut som fattas centralt av den nationella utvecklings- och reformkommissionen. Detta bekräftas också av att den nationella utvecklings- och reformkommissionen utfärdar meddelanden där den fastställer de faktiska priserna för varje provins. Därefter införlivas dessa meddelanden formellt i lokala meddelanden som antas av de lokala prisbyråerna och genomförs på lokal nivå. Undersökningen visade också att differentierade eltaxor som ska tillämpas på vissa sektorer och/eller på provinsnivå eller lokal nivå fastställs beroende på vissa faktorer, däribland industripolitiska mål som fastställs av de centrala och lokala myndigheterna i deras femårsplaner och i sektorsplanerna.

(145)   Undersökningen av de samarbetsvilliga exportörerna i urvalet visade att en av dem, dvs. Chongqing Wanda Steel Strip (CWSS), hade en lägre eltaxa än vad som generellt togs ut av stora industriella användare. Det konstaterades att i det område där denna exportör var etablerad hade en delkategori av vissa industriella användare, däribland dem som tillverkade den berörda produkten, rätt till denna lägre taxa.

d)      Ekonomiskt bidrag

(146)   En av de samarbetsvilliga exportörerna i urvalet (CWSS) tog emot ett ekonomiskt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a iii i grundförordningen eftersom staten tillhandahöll el genom den lokala offentliga elleverantören. Detta är ett statligt bidrag i form av tillhandahållande av andra varor än allmän infrastruktur i den mening som avses i grundförordningen.

e)      Förmån

(147)   CWSS har tagit emot en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen i den utsträckning som staten har tillhandahållit el mot otillräcklig ersättning. Det har fastställts att denna exportör hade rätt till en lägre taxa än den som generellt tillämpades för andra stora industriella användare.

f)       Selektivitet

(148)   Subventionen i form av tillhandahållande av el till en av de samarbetsvilliga exportörerna är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen. Den lägre eltaxan fastställs i det relevanta meddelandet från nationella utvecklings- och reformkommissionen och införlivas i det meddelande som utfärdas av den lokala prisbyrån, dvs. den utfärdas av en central myndighet och förvaltas på lokal nivå. Den lägre taxan är begränsad till vissa företag i vissa angivna sektorer (främst tillverkare av ferrolegeringar i elektrisk smältugn och företag som tillverkar gödningsmedel) som ingår i en delkategori av storskaliga industriella användare. Denna lägre taxa är alltså enligt lag begränsad till enbart företag som ingår i dessa kategorier i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(149)   Subventionen är också begränsad till en viss region eftersom den endast tillämpas i ett begränsat angivet geografiskt område där den exporterande tillverkaren är etablerad. Detta område främjas enligt lag som utfärdats av den centrala regeringen, dvs. statsrådets cirkulär om flera policyer för att utveckla Kinas stora västra regioner (se närmare upplysningar i skäl 233). I cirkuläret nämns uttryckligen prismekanismen för överföring och tillhandahållande av el som ett av verktygen för att styra utvecklingen i vissa sektorer. Eftersom de eltaxor som är tillämpliga i detta område fastställs av en central myndighet är subventionen också regionalt selektiv i den mening som avses i artikel 4.3 i grundförordningen.

g)      Beräkning av subventionens storlek

(150)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats med hänsyn till skillnaden mellan den faktiskt betalda eltaxan per kWh och den taxa som skulle ha betalats per kWh för stora industriprodukter användare, multiplicerad med den mängd el som förbrukats under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen har beloppet (täljaren) sedan fördelats över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(151)   En av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet som tillhör Panhua-gruppen av företag (dvs. CWSS) har främjats av denna lägre eltaxa. Den subventionsnivå som fastställdes för Panhua Group är 0,14 %.

(152)   Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,07 %.

(153)   Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,17 %.

3.3.1.5.  Tillhandahållande av olika varor mot otillräcklig ersättning:

(154)   I klagomålet hänvisas till ett antal andra varor som den kinesiska regeringen har tillhandahållit tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material via sina statligt ägda företag. Framför allt anges i klagomålet ett antal specifika transaktioner som rör tillhandahållandet av flera stålprodukter som tillverkas av statligt ägda företag, däribland anrikad järnmalm, pellets, sintrad järnmalm, skrot, råämnen, legeringar m.m. Klagomålet visade att priset för att tillhandahålla dessa varor fastställdes med hänvisning till olika faktorer och/eller riktmärken och att det fanns pristak eller justeringar beroende på de olika varorna och om transaktionen berörde närstående parter.

(155)   Den kinesiska regeringen svarade att detta program inte fanns för ståltillverkare under undersökningsperioden. Med tanke på att den kinesiska regeringen inte har lämnat någon ytterligare information om detta program baserade kommissionen sina slutsatser på de uppgifter som finns tillgängliga i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(156)   I den utsträckning priserna för de olika ovannämnda varorna inte motsvarar en tillräcklig ersättning är detta program utjämningsbart enligt artikel 3.1 a iii och artikel 6 d i grundförordningen. Komplexiteten i de olika transaktionerna för att tillhandahålla dessa varor och i de underliggande kontrakten, som inte fanns tillgängliga i protokollet över förfarandet, innebar dock att kommissionen inte kunde dra någon definitiv slutsats om detta program. Därför har kommissionen beslutat att inte bedöma detta program ytterligare.

3.3.2.     Förmånliga lån och räntor till industrin för stålprodukter belagda med organiskt material

a)      Inledning

(157)   Den klagande hävdade att tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material främjades av låga (subventionerade) räntor från statligt ägda affärsbanker och statliga banker i enlighet med den kinesiska regeringens politik för att stödja och utveckla den kinesiska stålindustrin enligt femårsplanerna.

b)      Bristande samarbete och användning av tillgängliga uppgifter

(158)   Kommissionen begärde upplysningar från den kinesiska regeringen om den andel lån som kom från banker där den kinesiska regeringen är den största eller enda ägaren, banker där den kinesiska regeringen är ägare men inte är den största ägaren, banker där den kinesiska regeringen inte är ägare och banker som har utländska ägare, både till industrin som helhet och till den industri som berörs av detta förfarande. Den kinesiska regeringen svarade att den inte för register över beloppen och procentandelarna för de lån som ges av statligt ägda banker och att den inte heller har några register över lån till stålindustrin. Den kinesiska regeringen föreslog inte någon alternativ källa till dessa upplysningar.

(159)   Kommissionen efterfrågade också upplysningar om det statliga ägandet av banker och finansinstitut, men den kinesiska regeringen lämnade inga sådana utan hävdade att den inte för sådana register. Även om det inte är troligt att den kinesiska regeringen är omedveten om vilka tillgångar den äger, konstateras det att enligt offentligt tillgängliga uppgifter[45] [46] är den kinesiska regeringen en stor ägare i många av de största bankerna i Kina och alltså, precis som i fallet med de statligt ägda företag som tillverkar varmvalsat och kallvalsat stål, har tillgång till bankernas bolagsordningar som bör innehålla detaljerad ägarinformation. I detta avseende noteras också att enligt artikel 61 i lagen om affärsbanker [2003] ska bankerna ”överlämna balansräkningar, resultaträkningar och andra redovisningsrapporter och statistiska rapporter och handlingar till statsrådets banktillsynsorgan och Kinas folkbank”.

(160)   Kommissionen begärde också in information (genom ett särskilt frågeformulär, bilaga A) rörande strukturen på den statliga kontrollen i de berörda kinesiska bankerna och utövandet av politik eller politiska intressen när det gäller stålindustrin (dvs. bolagsstyrelsen och styrelsen som representerar aktieägarna, protokoll från möten med aktieägare/företagsledning, nationalitet när det gäller aktieägare/företagsledning, utlåningspolitik och riskbedömning när det gäller lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna). I sitt svar på frågeformuläret lämnade den kinesiska regeringen emellertid endast in en bilaga A med mer allmänna upplysningar (främst sammanställda från bankernas webbplatser). Merparten av de särskilda upplysningar som efterfrågades i bilaga A lämnades inte. På några av frågorna svarade den kinesiska regeringen att den inte har den informationen i dag och i vissa fall lämnade den endast upplysningar om utvalda banker (bolagsordningar lämnades t.ex. endast för åtta banker). Kommissionen upprepade sin begäran i skrivelsen om ofullständigt svar och uppmanade den kinesiska regeringen att lämna alla upplysningar som efterfrågats i frågeformuläret. Den kinesiska regeringen lämnade några kompletterande upplysningar i sitt svar på skrivelsen om ofullständigt svar. Detta svar var dock fortfarande mycket ofullständigt och en stor del av de efterfrågade upplysningarna (t.ex. procentandelen statligt ägande i statligt ägda banker, bolagsordningarna för några av de banker som angavs i frågeformuläret, fullständiga svar på frågor i bilaga A) lämnades inte.

(161)   I frågeformuläret, skrivelsen om ofullständigt svar och återigen under kontrollbesöket på plats, begärde kommissionen cirkulär från Kinas folkbank om utvidgning av finansinstitutens låneräntepolitik (YinFa [2003] nr 250 och YinFa [2004] nr 251). Kommissionen fick reda på att dessa cirkulär fanns vid den föregående undersökningen[47]. I stället för att överlämna cirkulären hänvisade den kinesiska regeringen dock kommissionen till Kinas folkbanks webbplats för information om finansinstitutens låneräntepolitik. Under kontrollen lämnades två bevis in om detta, men det rörde sig endast om utskrifter från webbplatsen. Det går inte att hitta det fullständiga innehållet i dessa cirkulär på Kinas folkbanks webbplats.

(162)   Kommissionen begärde också att Kinas folkbanks cirkulär om ändringarna den 8 juni 2013 skulle överlämnas vid kontrollen på plats. Den kinesiska regeringen överlämnade inte cirkuläret, utan tillhandahöll enbart allmän information som skrivits ut från Kinas folkbanks webbplats om justering av riktmärkena för räntorna.

(163)   Kommissionen bad även den kinesiska regeringen att anordna möten med specifika banker för att kontrollera uppgifter om förmånliga lån till industrin för stålprodukter belagda med organiskt material. Den kinesiska regeringen anordnade emellertid inte några sådana möten och hävdade att den inte kunde ingripa i statligt ägda banker för att ordna sådana möten. Det noteras också att kommissionen i skrivelsen före kontrollen av den 7 juni 2013 förklarade att den skulle vara beredd att inleda kontrollen en dag tidigare och även avsätta mer tid för kontrollen om den kinesiska regeringen ansåg att bankerna var bäst lämpade att lämna förtydliganden och förklaringar om förmånliga lån. Därför begärde kommissionen att den kinesiska regeringen skulle bekräfta bankernas närvaro före kontrollen så att kontrollgruppen skulle kunna göra de förberedelser som krävdes. I sin skrivelse av den 15 juni 2012 hävdade den kinesiska regeringen att den skulle fortsätta att uppmana bankerna att samarbeta men att den inte kunde tvinga dem. Slutligen var det först under kontrollens första dag som kommissionens grupp informerades om att företrädaren för China Construction Bank fanns tillgänglig för frågor och förklaringar. Eftersom kommissionen inte hade informerats om detta (trots att detta uttryckligen begärts i skrivelsen före kontrollen), gick det inte att ta upp specifika frågor om avtal och lånevillkor utan endast mer allmänt hållna frågor. I vilket fall som helst lämnades inga styrkande handlingar för de uttalanden som gjordes av företrädaren för China Construction Bank, med den förklaringen att alla handlingar som kommissionen begärde var konfidentiella och interna.

(164)   Den kinesiska regeringen uppmärksammades i enlighet med artikel 28.1 och 28.6 i grundförordningen på följderna av bristande samarbetsvilja. På grund av det bristande samarbetet blev det nödvändigt att, utöver relevanta dokument från de kinesiska myndigheterna som andra parter överlämnade, använda uppgifter från andrahandskällor, däribland klagomålet och offentligt tillgänglig information som inhämtats via internet.

c)      Resultat av undersökningen

Statliga ingripanden i banksektorn

(165)   I undersökningen konstaterades att den kinesiska finansmarknaden karaktäriseras av statliga ingripanden eftersom de flesta stora banker är statsägda. De kinesiska myndigheterna lämnade bara mycket begränsad information om aktieinnehav eller ägande av bankerna i Kina. Såsom beskrivs närmare nedan, sammanställde emellertid kommissionen tillgänglig information för att komma fram till ett representativt undersökningsresultat. Vid utförandet av analysen av huruvida bankerna har eller utövar statliga befogenheter (offentliga organ), sökte kommissionen efter information rörande inte bara statligt ägande av bankerna, utan också efter andra kännetecken, såsom statlig närvaro i bolagsstyrelserna, statlig kontroll av verksamheten, utövandet av statlig politik eller statliga intressen samt huruvida bankerna inrättats genom lagstiftning.

(166)   Av de tillgängliga uppgifterna drogs slutsatsen att de statsägda bankerna i Kina har den största marknadsandelen och är de dominerande aktörerna på den kinesiska finansmarknaden. Enligt 2006 års rapport från Deutsche Bank Research om Kinas banksektor[48] kan de statsägda bankernas andel uppgå till över 2/3 av den kinesiska marknaden. I fråga om samma sak noterades i WTO:s handelspolitiska granskning av Kina att ”den höga graden av statligt ägande är ytterligare ett utmärkande drag för den kinesiska finanssektorn”[49] och att ”det har skett få förändringar i marknadsstrukturen för Kinas banksektor som domineras av statligt ägda banker”[50]. Det är relevant att påpeka att de fem största statsägda bankerna (Agricultural Bank, Bank of China, Construction Bank of China, Bank of Communications och Industrial and Commercial Bank) förefaller representera över hälften av den kinesiska banksektorn[51].

(167)   Kommissionen begärde också in information rörande strukturen på den statliga kontrollen av de nämnda kinesiska bankerna och utövandet av politik eller politiska intressen när det gäller stålindustrin (dvs. bolagsstyrelsen och styrelsen som representerar aktieägarna, protokoll från möten med aktieägare/företagsledning, nationalitet när det gäller aktieägare/företagsledning, utlåningspolitik och riskbedömning när det gäller lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna). Såsom påpekas i skäl 160 lämnade den kinesiska regeringen ändå mycket begränsade upplysningar i detta avseende. Kommissionen blev följaktligen tvungen att använda tillgängliga uppgifter. På grundval av de tillgängliga uppgifterna drog kommissionen slutsatsen att de nämnda bankerna kontrolleras av staten och utövar myndighetsbefogenheter på ett sådant sätt att deras verksamhet kan tillskrivas staten. De relevanta uppgifter som användes för att komma fram till ovannämnda resultat hämtades från information som lämnats av den kinesiska regeringen, årsredovisningar från kinesiska banker som antingen lämnats av den kinesiska regeringen eller som är offentligt tillgängliga, information som inhämtats från 2006 års rapport från Deutsche Bank Research om Kinas banksektor, WTO:s handelspolitiska granskning av Kina (2010 och 2012), Världsbankens rapport Kina 2030, information som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och information i klagomålet. I fråga om utländska banker uppskattar oberoende källor att de utgör en mindre del av den kinesiska banksektorn och spelar således en obetydlig roll i den politiskt betingade utlåningen med uppskattningsvis så lite som 1 % av den kinesiska marknaden[52]. Relevant offentlig information bekräftar också att kinesiska banker, särskilt de stora affärsbankerna, fortfarande förlitar sig på statligt ägda aktieägare och staten för kapitaltillskott när det råder brist på kapital till följd av kreditexpansion[53].

(168)   När det gäller de banker som gav lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna var dessa huvudsakligen statsägda. Det framgick av de tillgängliga uppgifterna att minst 14 av 17 rapporterade banker är statsägda, däribland de större affärsbankerna i Kina, som t.ex. Bank of China, China Construction Bank och Industrial and Commercial Bank of China. När det gäller de återstående berörda statsägda bankerna begärde kommissionen igen in samma information som nämns ovan om statskontroll och utövandet av politik eller politiska intressen när det gäller stålindustrin. Ingen sådan detaljerad information lämnades. Därför konstateras att bankerna kontrolleras av staten och utövar myndighetsbefogenheter på ett sådant sätt att deras verksamhet kan tillskrivas staten. Därför bör de statligt ägda affärsbankerna i Kina betraktas som offentliga organ.

(169)   Ett annat tecken på den kinesiska regeringens inblandning i den kinesiska finansmarknaden är den roll som Kinas folkbank (People's Bank of China) spelar i fastställandet av inom vilka gränser räntan får fluktuera. I undersökningen konstaterades det att banken har särskilda bestämmelser som reglerar hur räntan får ändras i Kina. Enligt tillgänglig information fastställs dessa bestämmelser i cirkuläret från Kinas folkbank om frågor angående justering av inlånings- och utlåningsräntorna – Yinfa (2004) nr 251. Finansinstitut ska bevilja utlåningsräntor inom ett visst intervall i förhållande till den av Kinas folkbank fastställda referensräntan. För lån från affärsbanker och politiska banker som förvaltas affärsmässigt finns det inte någon övre gräns utan bara en nedre gräns. För kreditkooperativ i städerna och på landsbygden finns det både en nedre och en övre gräns. Räntan rör sig inte uppåt för förmånliga lån och lån som statsrådet reglerar särskilt. Kommissionen bad också den kinesiska regeringen att förklara definitionen och formuleringen i ovannämnda cirkulär samt den tidigare lagstiftningen (cirkulär från Kinas folkbank om utökning av finansinstitutens intervall för utlåningsräntor – YinFa [2003] nr 250). Såsom beskrivs i skälen 161–162 vägrade den kinesiska regeringen dock att överlämna dessa cirkulär, vilket förhindrade kommissionen att kontrolleras deras innehåll och begära förklaringar. Eftersom den kinesiska regeringen inte lämnade några relevanta upplysningar i detta avseende som pekade på att läget hade ändrats sedan maj 2011 när kommissionen avslutade sin antisubventionsundersökning om bestruket finpapper[54] konstateras att Kinas folkbank är involverad i och påverkar de statligt ägda affärsbankernas fastställande av räntor. Den kinesiska regeringen lämnade ingen bevisning för att den situation som konstaterades i vid den undersökning som gällde bestruket finpapper. Därför konstaterades det på grundval av tillgängliga uppgifter och den övriga bevisning som anges ovan att situationen för metoden för att fastställa räntor skulle anses vara oförändrad under hela undersökningsperioden.

Uppmaningar och direktiv

(170)   Kommissionen försökte också analysera om de privatägda affärsbankerna i Kina uppmanas eller får direktiv av den kinesiska regeringen att ge förmånliga (subventionerade) lån till tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

Den kinesiska regeringens politik

(171)   Av avsnittet ovan om statens inblandning i banksektorn (skälen 165–169) framgår det tydligt att den kinesiska regeringen har en politik för att ge förmånliga lån till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material, eftersom offentliga organ (statligt ägda affärsbanker)[55] deltar i att tillhandahålla sådana lån och har en dominerande ställning på marknaden, vilket tillåter dem att erbjuda räntor som är lägre än marknadsräntorna. Nu måste det fastställas om denna politik även omfattar privata leverantörer.

Utvidgning av politiken till att omfatta privatägda banker

(172)   Lagen om affärsbanker [2003] tillämpas på samma sätt på statligt ägda och privatägda affärsbanker. Enligt artikel 38 i denna lag ska t.ex. alla affärsbanker (dvs. även de som är privatägda) ”fastställa låneräntan i enlighet med den övre och lägre gräns för låneräntan som fastställs av Kinas folkbank”, enligt artikel 34 i lagen om affärsbanker ska affärsbankerna ”bedriva sin utlåningsverksamhet efter den nationella ekonomins och den sociala utvecklingens behov och i överensstämmelse med andan i den statliga industripolitiken”.

(173)   Inte heller i artiklarna 24 och 25 i order nr 35 – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin, särskilt artiklarna 24 och 25 som begränsar tillhandahållandet av lån till endast de företag som följer den nationella utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin, görs det någon åtskillnad mellan statligt ägda och privatägda affärsbanker.

(174)   Vidare är de ovannämnda cirkulären (se skälen 161–162) från Kinas folkbank bindande även för privatägda affärsbanker.

(175)   Citaten ovan ur lagar och andra författningar som gäller banksektorn visar att den kinesiska regeringens politik för att tillhandahålla förmånliga lån till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material också omfattar privatägda affärsbanker och att den kinesiska regeringen i själva verket instruerar dem att ”bedriva sin utlåningsverksamhet efter den nationella ekonomins och den sociala utvecklingens behov och i överensstämmelse med andan i den statliga industripolitiken”[56].

Kreditriskbedömning

(176)   Kommissionen begärde relevanta upplysningar från den kinesiska regeringen för att bedöma hur banker i Kina gör kreditriskbedömningar av företagen som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material innan de beslutar om huruvida de ska bevilja lån och om villkoren för de lån som beviljas. I bilaga A till frågeformuläret begärde kommissionen upplysningar om hur bankerna redovisar risk när de beviljar lån, hur låntagarens kreditvärdighet bedöms, vilka riskpremier som banken tar ut för olika företag/industrier i Kina, vilka faktorer banken tar hänsyn till i sin bedömning av låneansökan, en beskrivning av låneansökan och godkännandeförfarandet osv. Varken den kinesiska regeringen eller de enskilda banker som identifierades i frågeformuläret lämnade emellertid några bevis i detta avseende. Den kinesiska regeringen lämnade endast allmänna svar som inte underbyggdes av någon bevisning på att det faktiskt utfördes någon kreditriskbedömning över huvud taget.

(177)   Kommissionen begärde också liknande upplysningar från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och försökte kontrollera dem under kontrollen på plats hos de exporterande tillverkarna i urvalet. Båda grupperna av exporterande tillverkare i urvalet svarade att bankerna kräver vissa dokument och gör någon form av kreditriskanalys innan lånen beviljas. De kunde dock inte underbygga sina påståenden med någon bevisning. Vid kontrollen på plats bad kommissionen om bevis på att bankerna begärde sådana handlingar eller att dessa handlingar lämnades till bankerna av företagen eller någon form av rapport från bankerna om att dessa kreditriskanalyser genomfördes. Grupperna av exporterande tillverkare i urvalet kunde emellertid varken lämna den sortens bevis eller några andra bevis till stöd för sina påståenden. Det noteras också att ingen av de grupper av exporterande tillverkare som ingår i urvalet eller något enskilt företag inom dessa grupper har fått något kreditbetyg.

(178)   Upplysningar om kreditriskbedömning begärdes upprepade gånger från de berörda parterna och anses vara avgörande, bland annat med hänsyn till i) slutsatsen i Internationella valutafondens (IMF) rapport 2006, där man menar att bankavregleringen i Kina är ofullständig och att kreditrisker inte avspeglas på lämpligt sätt[57], ii) IMF:s rapport 2009, som lyfte fram avsaknaden av avreglering av räntor i Kina[58], iii) IMF:s landsrapport 2010, som konstaterade att kapitalkostnaderna i Kina är ganska låga, kreditbeviljandet ibland bestäms av annat än priser och ett stort sparande i företagen delvis kan kopplas till låga kostnader för olika insatser (inklusive kapital och land)[59], och iv) OECD 2010 Economic Survey of China[60] och OECD Economic Department Working Paper No. 747 on China's Financial Sector Reforms[61], som konstaterade att ägandet av finansiella institutioner fortfarande domineras av staten, vilket leder till frågeställningar om i vilken utsträckning bankernas lånebeslut baseras på affärsmässiga överväganden, eftersom bankernas traditionella roll verkar vara att agera å statens vägnar med band till regeringen.

d)      Ekonomiskt bidrag

(179)   Med hänsyn till den samlade bevisningen konstateras att de allra flesta lånen till de båda grupperna av exporterande tillverkarna i urvalet tillhandahålls av statsägda banker som betraktas som offentliga organ, eftersom de har offentliga befogenheter och utövar statliga funktioner. Det finns ytterligare bevis för att dessa banker verkligen utövar myndighetsbefogenheter eftersom, som förklaras i skäl 169, det finns ett tydligt statligt ingripande (dvs. Kinas folkbank) i hur affärsbankerna fattar beslut om räntan på lån som ges till kinesiska företag. Under dessa omständigheter är dessa enheters utlåningspraxis direkt hänförlig till staten. Det faktum att bankerna utövar myndighetsbefogenheter bekräftas också av vad som fastställs i den nationella utvecklings- och reformkommissionens order nr 35 – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin[62], beslut 40 och artikel 34 i lagen om affärsbanker med avseende på uppfyllandet av regeringens industripolitik. Det finns också en hel del indirekta bevis, bekräftade genom objektiva studier och rapporter, för att statliga ingripanden fortfarande är mycket vanligt förekommande i det kinesiska finansväsendet, vilket förklaras i skäl 178 ovan. Slutligen kunde den kinesiska regeringen inte lämna några upplysningar som skulle ha ökat förståelsen av de statsägda bankernas förhållande till regeringen, se skälen 159–164. När det gäller lån som tillhandahålls av statligt ägda affärsbanker i Kina, drar kommissionen därför slutsatsen att det beviljas ett finansiellt bidrag till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material i form av en direkt överföring av offentliga medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i) i grundförordningen. Vidare framgår av samma bevisning att statligt ägda affärsbanker (såväl som privatägda banker) uppmanas eller får direktiv av staten, varför det finns ett ekonomiskt bidrag enligt artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(180)   Mot bakgrund av analysen i skälen 170–175 konstateras också att privatägda banker uppmanas och får direktiv av den kinesiska regeringen att ge tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material med lån och att det förekommer ett ekonomiskt bidrag enligt artiklarna 3.1 a i och 3.1 a iv i grundförordningen.

e)      Förmån

(181)   Det föreligger en förmån i enlighet med artiklarna 3.2 och 3.6 b i grundförordningen i det avseendet att statliga lån ges till mer förmånliga villkor än mottagaren skulle kunna få på marknaden. Eftersom det har fastställts att icke-statliga lån i Kina inte ger något lämpligt marknadsriktmärke (eftersom privatägda banker får uppmaningar och direktiv av den kinesiska regeringen) har ett sådant riktmärke konstruerats med den metod som beskrivs i skälen 191–192.

f)       Selektivitet

(182)   Stålindustrin tillhör den främjade kategorin enligt beslut nr 40. Beslut nr 40 är en föreskrift från statsrådet, dvs. Kinas högsta förvaltningsorgan, och är därför rättsligt bindande för andra offentliga organ och de ekonomiska aktörerna. I beslutet klassificeras industrisektorerna i ”främjade, begränsade och avskaffade projekt”. Denna rättsakt utgör en industripolitisk riktlinje som tillsammans med den vägledande katalogen visar hur den kinesiska regeringen bedriver en politik för att främja och stödja grupper av företag eller branscher, t.ex. stålindustrin eller industrin för tillverkning av stålprodukter belagda med organiskt material, som i vägledande katalogen klassificeras som en ”främjad industri”. I fråga om antalet industrier som klassificeras som ”främjade” noteras att dessa bara utgör en liten del av den kinesiska ekonomin. Vidare ges endast vissa verksamheter inom dessa sektorer statusen ”främjad”. I beslut nr 40 föreskrivs det också i artikel 17 att ”främjade investeringsprojekt” ska få särskilda privilegier och incitament, bl.a. genom finansiellt stöd. När det gäller ”begränsade och avskaffade projekt” bemyndigas däremot de statliga myndigheterna genom beslut nr 40 att ingripa direkt för att reglera marknaden. I artiklarna 18 och 19 föreskrivs att den berörda myndigheten ska förhindra finansinstitut från att ge lån till sådana begränsade och avskaffade projekt. Det framgår tydligt att beslut nr 40 innehåller bindande föreskrifter för alla ekonomiska institutioner om att stödja främjade industrier, varav en är stålindustrin.

(183)   Vidare begränsar den nationella utvecklings- och reformkommissionens order nr 35 – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin, särskilt artiklarna 24 och 25, tillhandahållandet av lån till endast de stålföretag som fullt ut följer den nationella utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin.

(184)   Den klagande lämnade också bevis för att vissa andra statliga planer och handlingar uppmuntrar till och ger instruktioner om det finansiella stödet till stålindustrin i allmänhet och även i angivna geografiska områden i Kina[63] [64].

(185)   Mot bakgrund av det ovan anförda är det tydligt att myndigheterna endast tillåter finansinstituten att ge förmånliga lån till ett begränsat antal industrier/företag som uppfyller den kinesiska regeringens utvecklingspolitik. På grundval av tillgängliga uppgifter och den kinesiska regeringens bristande samarbetsvilja konstateras att subventionerna i form av förmånliga lån inte är allmänt tillgängliga och därför är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Inte heller överlämnade någon av de berörda parterna in några bevis som tydde på att subventionen baseras på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(186)   Undersökningen visade att de båda grupperna av exporterande tillverkare i urvalet främjades av den förmånliga långivningen under undersökningsperioden.

g)      Slutsats

(187)   Med hänsyn till ovanstående bör finansieringen av industrin för stålprodukter belagda med organiskt material betraktas som en subvention.

(188)   Med hänsyn till att det föreligger ett ekonomiskt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet bör subventionen anses vara utjämningsbar.

h)      Beräkning av subventionens storlek

(189)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen anses den förmån som det lånande företaget får vara skillnaden mellan det belopp som det företaget betalar för det offentliga lånet och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för ett likvärdigt kommersiellt lån som det skulle kunna få på marknaden.

(190)   Såsom förklaras ovan (skälen 165–178) avspeglar de lån som tillhandahålls av kinesiska banker ett betydande statligt ingrepp i banksektorn och reflekterar inte räntorna på en fungerande marknad. Ett lämpligt marknadsriktmärke har därför konstruerats med hjälp av den metod som beskrivs nedan. På grund av avsaknaden av samarbete från den kinesiska regeringen har kommissionen också förlitat sig på tillgängliga uppgifter för fastställandet av en lämplig referensränta.

(191)   För att konstruera ett lämpligt riktmärke anses det rimligt att tillämpa kinesiska räntor justerade för att avspegla normal marknadsrisk. I en situation då exportörernas nuvarande ekonomiska ställning har upprättats på en snedvriden marknad och det inte finns någon tillförlitlig information från de kinesiska bankerna om riskmätningen och fastställandet av kreditbetyg, ansågs det nödvändigt att inte ta de kinesiska exportörernas kreditvärdighet för vad de uppges att vara, utan att tillämpa ett påslag för att avspegla den potentiella effekten av den snedvridna kinesiska marknaden på deras ekonomiska ställning.

(192)   Med avseende på ovanstående (se skälen 160, 163 och 164) ombads både den kinesiska regeringen och de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna att lämna information om de kinesiska bankernas utlåningspolitik och hur lån tilldelats de exporterande tillverkarna. Parterna lämnade inte någon sådan information, trots att de uppmanades ett flertal gånger att göra detta, och de vägrade tillträde till de statligt ägda bankerna. På grund av avsaknaden av samarbete och i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 28.6 i grundförordningen får det anses att alla företag i Kina skulle betygsättas som låntagare utan tillfredsställande kreditbetyg (”Non-investment grade”, betyget BB från Bloomberg) och tillämpa en lämplig premie som kan förväntas på obligationer som utfärdats av företag med detta betyg på den standardutlåningsränta som tillämpas av Kinas folkbank. Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats med ränteskillnaden, uttryckt som en procentsats, multiplicerad med den utestående delen av lånet, dvs. den ränta som inte erlagts under undersökningsperioden. Detta belopp fördelades sedan över de samarbetsvilliga tillverkarnas totala omsättning.

(193)   Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till 0,25 % för Huadong-gruppen av företag och till 0,89 % för Panhua-gruppen av företag.

(194)   Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,58 %.

(195)   Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,97 %.

3.3.3.     Egetkapitalprogram

(196)   Ett antal påstådda subventionsprogram för eget kapital beskrevs i klagomålet för exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet och/eller som inte var samarbetsvilliga under undersökningen. Kommissionen bad den kinesiska regeringen att lämna information om dessa program i de ursprungliga och kompletterande frågeformulären och gav därefter den kinesiska regeringen goda möjligheter att svara på frågorna om dessa program. Den kinesiska regeringen ansåg att den bara behövde besvara frågor om påstådda subventionsprogram som rörde de båda exporterande tillverkarna i stickprovet och stod fast vid denna tolkning under förfarandet.

(197)   Den betydande bristen på samarbete under detta förfarande innebar att kommissionen inte kunde få fram information och bevisning för de av dessa program som togs upp i klagomålet. Kommissionen kontrollerade att de exporterande tillverkare som ingick i urvalet inte använde dessa program. Kommissionen måste därför fastställa huruvida det förekom subventionsprogram och tillämpa den övriga tullen för alla de övriga program för vilka den kinesiska regeringen inte lämnade information och som inte var tillgängliga för eller användes av de exporterande tillverkarna i stickprovet, på grundval av den bevisning som fanns tillgänglig i ärendet, i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen.

3.3.3.1.  Utbyte av skulder mot aktier

a)      Beskrivning

(198)   Klagomålet innehöll bevis för att flera ståltillverkare deltog i utbyte av skulder mot aktier 2000 till sammanlagt 62,5 miljarder yuan renminbin i skulder. Det hävdades att statligt ägda ståltillverkares skulder till statligt ägda affärsbanker avskrevs i utbyte mot aktier genom ingripande från fyra kinesiska tillgångsförvaltningsföretag och att detta inte skedde på grundval av marknadsmässiga överväganden. I klagomålet angavs vidare att tillgångsförvaltningsföretagen hade bildats särskilt för att hantera enorma nödlidande lån i nyckelindustrier, däribland stålsektorn, och omstrukturera statligt ägda företags skulder, bl.a. genom utbyte av skulder mot aktier. Eftersom den kinesiska regeringen inte har lämnat några upplysningar om detta program drar kommissionen sina slutsatser på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen (se skälen 33–35). Av samma anledning tillämpades artikel 28 i grundförordningen på de program för kapitaltillskott och obetalda skatteutdelningar som beskrivs i skälen 204–215.

b)      Resultat av undersökningen

(199)   Slutsatserna om detta program baseras på de upplysningar som lämnas i klagomålet. Utbyte av skuld mot aktier är ett ekonomiskt bidrag i form av kapitaltillskott och/eller lån i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen eller i form av uteblivna intäkter till följd av att skulder efterskänks eller inte betalas tillbaka i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Detta ekonomiska bidrag lämnades av regeringen genom offentliga organ som deltog i dessa transaktioner, dvs. de fyra tillgångsförvaltningsföretagen och olika statligt ägda affärsbanker (se skäl 168 ovan). I brist på samarbete från den kinesiska regeringens sida visar de tillgängliga uppgifterna att tillgångsförvaltningsföretag är offentliga organ eftersom de har inrättats av den kinesiska regeringen specifikt för att undanröja enorma nödlidande lån i nyckelindustrier, däribland stålsektorn, och omstrukturera statligt ägda företags skulder. Därför anses de utöva myndighetsbefogenheter.

(200)   Vidare lämnade den klagande prima facie-bevis på att den enorma skuldavskrivningen inte omfattades av normala kommersiella överväganden eftersom den kinesiska regeringen inte gjorde en bedömning som en vanlig privat investerare skulle göra av den förväntade rimliga avkastning som detta utbyte av skulder mot aktier skulle ge med tiden. I stället hävdades det i klagomålet att den kinesiska regeringen utbytte enorma skulder mot aktier för att minska ståltillverkarnas skuldsättning i syfte att stärka deras konkurrenskraft, utan att göra några av de kommersiella överväganden som en privat investerare skulle göra. Efter noggranna analyser av uppgifterna i klagomålet och i brist på andra uppgifter konstaterade kommissionen att åtgärderna därför anses medföra en förmån enligt artikel 6 a i grundförordningen.

(201)   Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 i grundförordningen eftersom den är begränsad till de utvalda enheter som staten har ett ägande i och beviljandet av denna finansiering är skönsmässig och saknar objektiva kriterier. Därför konstateras att detta program är en utjämningsbar subvention för exporterande tillverkare av den berörda produkten.

c)      Beräkning av subventionens storlek

(202)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Den förmån som mottagarna får är en engångsförmån och anses vara hela beloppet av den skuld som utbyts mot aktier, dvs. beloppet på den efterskänkta skulden. I avsaknad av annan information från den kinesiska regeringen för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen har det subventionsbelopp som beräknats på detta sätt fördelats på undersökningsperioden på grundval av den normala avskrivningsperioden för tillgångar i mottagarföretagen. Beloppet har justerats med ränta för denna period för att avspegla förmånens värde över tid och på så sätt fastställa den totala förmånen med detta system för mottagarna. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den produktionsnivå som den berörda produkten genererade under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(203)   Den subventionsnivå som beräknats på detta sätt för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,05 %. Det var inte nödvändigt att beräkna subventionsnivån för de tillverkare som ingick i urvalet och andra samarbetsvilliga tillverkare, av de orsaker som beskrivs i skälen 196–197.

3.3.3.2.  Kapitaltillskott

a)      Beskrivning

(204)   Den klagande hävdar att den kinesiska regeringen under årens lopp hade gett ståltillverkarna stora mängder kontanta medel genom kapitaltillskott. Enligt den klagande köpte den kinesiska regeringen (via olika statligt ägda enheter) aktier i företag där den redan var den största aktieägaren utan att få några ytterligare rättigheter som aktieägare. Den klagande beskrev också specifika transaktioner som omfattade statligt kontrollerade enheter, däribland China International Capital Corporation (CICC) och SASAC.

b)      Resultat av undersökningen

(205)   Eftersom den kinesiska regeringen underlät att lämna några upplysningar om detta program (se skälen 196–197 ovan) baseras slutsatserna om programmet på de uppgifter som lämnades i klagomålet och som underbyggs av lämpliga källor. Kapitaltillskott är en direkt överföring av medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen. Dessa ekonomiska bidrag lämnades av regeringen genom offentliga organ som deltog i dessa transaktioner, däribland CICC och SASAC. Klagomålet innehåller specifika bevis på kapitaltillskott för en statligt ägd ståltillverkare där CICC fungerade som emissionsgarant och förvaltare av aktieemitteringen. Enligt uppgifter i klagomålet ägs CICC till 51 % av staten och kontrolleras ytterst av SASAC, som i de specifika transaktioner som dokumenteras i klagomålet också fungerade som den kinesiska regeringens kontrollerande enhet för de ståltillverkande statligt ägda företagen (SASAC:s funktion analyseras i skälen 64–66). Dessa transaktioner utfördes alltså av den kinesiska regeringen via offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen och i WTO:s gällande rättspraxis.

(206)   Dessa kapitaltillskott anses ge de mottagande företagen en förmån i den mening som avses i artikel 6 a i grundförordningen eftersom de inte är förenliga med de investeringsmetoder som privata investerare skulle använda. Att kapitaltillskotten inte är förenliga med en privat investerares metoder visas i detalj i klagomålet. När det gäller just dessa transaktioner visar klagomålet för det första att den statligt ägda ståltillverkaren betalade ett överpris för sin andel av den nya aktieemissionen som inte var i linje med rättvisa marknadsvillkor och även att företaget använde det anskaffade kapitalet för att köpa statligt ägda tillgångar och kapitalinvesteringar till priser som var lägre än marknadspriserna. Den klagande visade också att den kinesiska regeringen betalade samma pris som andra investerare trots att regeringens aktier var mindre värde eftersom de hade andra rättigheter och möjligheter än de aktier som såldes till andra aktieägare.

(207)   Dessa subventioner är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom de gavs till ett begränsat antal utvalda enheter som staten hade ett ägande i. Därför konstateras att detta program är en utjämningsbar subvention för exporterande tillverkare av den berörda produkten.

c)      Beräkning av subventionens storlek

(208)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Den förmån som mottagarna har fått anses vara beloppet för kapitaltillskottet. I avsaknad av annan information från den kinesiska regeringen för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen har det subventionsbelopp som beräknats på detta sätt fördelats på undersökningsperioden på grundval av den normala avskrivningsperioden för tillgångar i mottagarföretagen. Beloppet har justerats med ränta för denna period för att avspegla förmånens värde över tid och på så sätt fastställa den totala förmånen med detta system för mottagarna. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala produktionsnivå hos mottagarna under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(209)   Den subventionsnivå som beräknats på detta sätt för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,08 %. Det var inte nödvändigt att beräkna subventionsnivån för de tillverkare som ingick i urvalet och andra samarbetsvilliga tillverkare, av de orsaker som beskrivs i skälen 196–197.

3.3.3.3.  Obetalda aktieutdelningar

a)      Beskrivning

(210)   Den klagande hävdade att statligt ägda företag, inbegripet de stålföretag som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material, enligt den kinesiska regeringens politik inte behöver betala utdelning till regeringen som ägare ens när de går med vinst. Det innebär att de statligt ägda ståltillverkarna kan finansiera stora investeringar genom vinster som inte betalas ut i form av utdelningar i enlighet med detta program.

b)      Resultat av undersökningen

(211)   Eftersom den kinesiska regeringen underlät att lämna några upplysningar om de statligt ägda ståltillverkningsföretagens utbetalda utdelningar (se skälen 196–197 ovan) baseras slutsatserna om programmet på de uppgifter som lämnades i klagomålet och som underbyggs av lämpliga källor. Obetalda aktieutdelningar måste betraktas som ett förtäckt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen eller som uteblivna intäkter i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen eftersom den kinesiska regeringen inte driver in utdelningar som brukar betalas till privata investerare för sina aktier. Dessa förtäckta bidrag lämnades av regeringen genom den enhet som hade det direkta innehavet av aktier i de statligt ägda ståltillverkarna, i princip SASAC. Analysen av SASAC visar att den utför statliga funktioner (se 64–66).

(212)   Hela beloppet av obetalda aktieutdelningar anses vara en förmån för de mottagande statligt ägda ståltillverkarna i den mening som avses i artikel 6 a i grundförordningen eftersom detta inte är förenligt med gängse investeringspraxis hos privata investerare som kräver aktieutdelningar för sina andelar. För statligt ägda företag som delvis ägs av privata investerare motsvarar förmånsbeloppet summan av obetalda aktieutdelningar fördelat i proportion till det statliga ägandet.

(213)   Dessa subventioner är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 i grundförordningen eftersom de gavs till ett begränsat antal utvalda enheter som staten hade ett ägande i. Därför konstateras att detta program är en utjämningsbar subvention för exporterande tillverkare av den berörda produkten.

c)      Beräkning av subventionens storlek

(214)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Den förmån som mottagarna har fått anses vara beloppet för de obetalda aktieutdelningarna. I avsaknad av andra upplysningar från den kinesiska regeringen för bedömningen av denna förmån baserade kommissionen sina slutsatser på offentligt tillgänglig finansiell information om mottagarna. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala omsättningen hos mottagarna under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(215)   Den subventionsnivå som beräknats på detta sätt för alla icke samarbetsvilliga företag är 1,36 %. Det var inte nödvändigt att beräkna subventionsnivån för de tillverkare som ingick i urvalet och andra samarbetsvilliga tillverkare, av de orsaker som beskrivs i skälen 196–197.

3.3.4.     Program för inkomstskatt och andra direkta skatter

3.3.4.1.  Skatteavdrag för FoU-utgifter

(216)   Detta system innebär en förmån för företag som inför ny teknik, nya produkter eller nya produktionsmetoder. De förmånsberättigade företagen kan minska sin inkomstskatt med 50 % av de faktiska utgifterna för godkända projekt.

(217)   Det konstateras att även om den kinesiska regeringen begränsade sitt svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar till de system som användes av företagen i urvalet, lämnade den inga upplysningar om det här systemet, trots att ett av företagen i urvalet rapporterade förmåner inom ramen för detta system i sitt svar på frågeformuläret. När den kinesiska regeringen vid kontrollen på plats på nytt ombads att lämna den information som behövdes gav den delvis ett kompletterande svar om detta system. Trots att denna information lämnades så sent begärde kontrollgruppen förtydliganden i flera frågor (se skäl 219 nedan), men några sådana gavs inte. Därför var kommissionen tvungen att basera sina slutsatser på de bästa uppgifter som fanns tillgängliga.

a)      Rättslig grund

(218)   Detta system ger en förmånlig skattebehandling i enlighet med artikel 30.1 i den kinesiska lagen om företagsbeskattning (order nr 63 från Folkrepubliken Kinas president, tillämplig från och med den 1 januari 2008), artikel 95 i de kinesiska tillämpningsföreskrifterna om företagsbeskattning (det kinesiska statsrådets dekret nr 512) samt riktlinjer för centrala områden (meddelande nr 6, 2007). Den kinesiska regeringen överlämnade inte dekret nr 512 och meddelande nr 6 i detta förfarande.

b)      Villkor för stöd

(219)   Den kinesiska regeringen lämnade inga relevanta upplysningar om detta system i sina svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar. I det dokument som överlämnades under kontrollen på plats hävdade den kinesiska regeringen att endast de ”FoU-kostnader som företagen haft vid utvecklingen av ny teknik, nya produkter och ny kompetens” får tas med i beräkningen av avdrag från den beskattningsbara inkomsten. Den kinesiska regeringen gav dock ingen närmare förklaring av vad som menades med begreppen ny teknik, ny produkt och ny kompetens. Kommissionen försökte också ta reda på den exakta innebörden av dessa begrepp under kontrollen av Zhejiang Huadong, men företaget kunde inte ge någon konkret förklaring utan svarade att begreppen var generella.

(220)   I undersökningen om bestruket finpapper konstaterades dock att de FoU-projekt som omfattas av systemet endast är sådana som bedrivs av företag inom högteknologiska eller spjutspetsteknologiska sektorer som får prioriterat stöd från staten och projekt som förtecknas i riktlinjerna för viktiga områden för högteknologisk industrialisering enligt den gällande utvecklingsprioriteringen som utfärdats av den nationella utvecklings- och reformkommissionen[65]. Eftersom det inte lämnades några nya relevanta upplysningar i det här förfarandet som kunde vederlägga denna slutsats konstateras att systemet inte är allmänt tillgängligt, eftersom enbart utvalda industrier/företag/projekt är berättigade till subventionen.

c)      Praktiskt genomförande

(221)   Enligt den kinesiska regeringens svar ska företag som tänker ansöka om denna skattelättnad lämna in sin deklaration och ”andra relevanta handlingar” till skattemyndigheten, utan att det anges vad dessa andra relevanta handlingar är. I undersökningen om bestruket finpapper konstaterades det att alla företag som vill ansöka om att få använda detta system måste lämna in detaljerad information om FoU-projekten till den lokala forsknings- och teknikbyrån och att skattemyndigheten utfärdar godkännandet först efter en granskning. Efter godkännandet reduceras företagets beskattningsbara inkomst med 50 % av de faktiska kostnaderna för godkända projekt[66].

d)      Resultat av undersökningen

(222)   Detta system användes av en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co. Ltd under undersökningsperioden. På grund av den kinesiska regeringens bristande samarbete och dess sena och ofullständiga svar om det här systemet gick det inte att att fastställa vilket ansöknings- och godkännandeförfarande som de företag som omfattas av systemet måste gå igenom. Som påpekas ovan var kommissionen tvungen att delvis förlita sig på de sakförhållanden som fastställts i undersökningen om bestruket finpapper.

e)      Slutsats

(223)   Detta system bör betraktas som en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån.

(224)   För att avgöra i vilken utsträckning förmånerna av detta system är begränsade till vissa företag och om den är selektiv enligt artikel 4 i grundförordningen uppmanades den kinesiska regeringen att lämna information om kriterierna för rätten till subvention och om användningen av subventionen. Den kinesiska regeringen lämnade inga sådana upplysningar i sina svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar. De upplysningar som lämnades om detta vid kontrollen på plats verkar dessutom vara ofullständiga med tanke på slutsatserna om företag som konstaterats använda samma system i utredningen om bestruket finpapper. Väl medveten om kravet i artikel 4.5 i grundförordningen att alla beslut om selektivitet ska vara ”klart och tydligt underbyggda” genom faktiska bevis, var kommissionen därför tvungen att grunda sina beslut på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen. De bästa uppgifter som fanns tillgängliga omfattade resultatet av undersökningen av bestruket finpapper.

(225)   Subventionssystemet är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till vissa företag och industrier som klassificeras som främjade, exempelvis sådana som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material. Det förefaller inte heller finnas några objektiva kriterier som begränsar rätten att omfattas av systemet och inga avgörande bevis som gör det möjligt att i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen dra slutsatsen att rätten beviljas automatiskt. Det noteras att avsaknaden av samarbete från de kinesiska statliga myndigheternas sida innebär att kommissionen inte har möjlighet att avgöra om sådana objektiva kriterier finns.

(226)   Därmed bör denna subvention betraktas som utjämningsbar.

f)       Beräkning av subventionens storlek

(227)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, efter avdrag av det som betalades med det extra 50-procentiga avdraget för verkliga kostnader för FoU för de godkända projekten. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljaren) över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(228)   En av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet, Huadong-gruppen, har främjats av detta system. Den subventionsnivå som fastställts för Huadong-gruppen är 0,19 %.

(229)   Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,09 %.

(230)   Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,19 %.

3.3.4.2.  Skattelättnader för de centrala och västra regionerna

(231)   Detta system ger en förmån till företag i de centrala och västra regionerna. Berättigade företag får en förmånlig inkomstskattesats på 15 % i stället för 25 %, vilket är den skattesats som normalt tillämpas i Kina.

(232)   Den kinesiska regeringen ombads tillhandahålla information om detta system i frågeformuläret, i skrivelsen om ofullständigt svar och ännu en gång i samband med kontrollbesöket på plats. I sina svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar besvarade den kinesiska regeringen inte någon av frågorna och hävdade att detta program inte längre gäller eftersom det löpte ut den 31 december 2010. Man hävdade också att inget av företagen i stickprovet omfattades av detta system under undersökningsperioden. Detta motsades dock av svaren från en av de exporterande tillverkarna (Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd) och av den bevisning som samlats in under kontrollbesöket på plats på det företaget.

a)      Rättslig grund

(233)   Systemet innebar en förmånlig skattebehandling enligt meddelande om förmånlig skattepolitik för utveckling av den västra regionen (utfärdat av finansministeriet, allmänna skattebyrån och allmänna skattemyndigheten och giltigt från och med den 1 januari 2001), som uppdaterades genom meddelande om fortsatt tillämpning av skattepolitiken inom ramen för utvecklingsstrategin för västra regionen (utfärdat av finansministeriet, allmänna skattebyrån och allmänna skattemyndigheten och giltigt från och med den 1 januari 2011), som förlänger giltighetstiden för detta program till den 31 december 2020.

b)      Villkor för stöd

(234)   Det noteras att den kinesiska regeringen inte svarade på någon av frågorna om detta system i sitt svar på frågeformuläret, i skrivelsen om ofullständigt svar eller i samband med kontrollbesöket på plats. Enligt meddelande om förmånlig skattepolitik för västra regionens utveckling är dock denna förmånliga skattebehandling tillgänglig för den främjade typen av företag i västra regionen (med främjade företag avses företag vars huvudverksamhet står för 70 % eller mer av de totala intäkterna enligt beskrivningen i katalogen över industri, produkter och teknik som uppmuntras av staten). Vid kontrollbesöket på plats på Chongqing Wanda bekräftade företaget att skälet till deras förmånliga skattebehandling är att de tillhör den kategori av industrier som främjas i de västra och centrala regionerna.

c)      Praktiskt genomförande

(235)   Varken den kinesiska regeringen eller Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd tillhandahöll någon information om drift och förvaltning av detta program. Enligt cirkuläret från statsrådet om genomförande av olika utvecklingspolitiska åtgärder för Kinas vidsträckta västra regioner krävs godkännande från folkregeringarna på provinsnivå för att förmånsskattesatsen 15 % ska tillämpas i stället för den normala på 25 %. I företagets formulär för den årliga inkomstdeklarationen anges det avdragna (undantagna) inkomstskattebeloppet i post 28 – avdragen skatt.

d)      Resultat av undersökningen

(236)   Detta system användes av en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd, under undersökningsperioden. Eftersom den kinesiska regeringen inte samarbetade var det svårt att bilda sig en uppfattning om det tillämpnings- och godkännandeförfarande som krävs av de företag som erhåller subventioner enligt systemet. Kommissionen tvingades dra sina egna slutsatser från inlämnade dokument som utgjorde den rättsliga grunden för detta system utan att kunna be om förklaringar från den kinesiska regeringen.

e)      Slutsats

(237)   Detta system bör betraktas som en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån.

(238)   För att avgöra i vilken utsträckning subventionen är begränsad till vissa företag och om den är selektiv enligt artikel 4 i grundförordningen uppmanades den kinesiska regeringen att lämna information om kriterierna för rätten till subvention enligt systemet och om användningen av subventionen. Den kinesiska regeringen lämnade ingen sådan information. Väl medveten om kravet i artikel 4.5 i grundförordningen att alla beslut om selektivitet ska vara ”klart och tydligt underbyggda” genom faktiska bevis, var kommissionen därför tvungen att grunda sina beslut på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(239)   Subventionssystemet är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till vissa företag och industrier som klassificeras som främjade, exempelvis sådana som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material, och som dessutom finns i vissa regioner i Kina. Det förefaller inte heller finnas några objektiva kriterier som begränsar rätten att omfattas av systemet och det går inte att hitta inga avgörande bevis som gör det möjligt att i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen avgöra att rätten beviljas automatiskt. Det noteras att avsaknaden av samarbete från de kinesiska statliga myndigheternas sida innebär att kommissionen inte har möjlighet att avgöra om sådana objektiva kriterier finns.

(240)   Därmed bör denna subvention betraktas som utjämningsbar.

f)       Beräkning av subventionens storlek

(241)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, efter avdrag av det belopp som ska betalas enligt förmånsskattesatsen. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(242)   Den subventionsnivå som fastställdes för Panhua Group är 0,03 %.

(243)   Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,02 %.

(244)   Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,04 %.

3.3.5.     Övriga inkomstskatteprogram för vilka den kinesiska regeringen har lämnat inga eller otillräckliga svar

(245)   Ett antal påstådda subventionsprogram beskrevs i klagomålet när det gällde exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet och/eller inte samarbetade med undersökningen. Kommissionen bad den kinesiska regeringen att lämna information om dessa program i de ursprungliga och kompletterande frågeformulären och gav därefter den kinesiska regeringen goda möjligheter att svara på frågorna om dessa program. Den kinesiska regeringen ansåg att den bara behövde besvara frågor om påstådda subventionsprogram som rörde de båda exporterande tillverkarna i stickprovet och stod fast vid denna tolkning under förfarandet. För vissa av dessa program lämnade den kinesiska regeringen dock information och bevis för att de hade avslutats och inte tillämpades under undersökningsperioden. Kommissionen tog i sina resultat hänsyn till de bevis som lämnats av den kinesiska regeringen.

(246)   För alla övriga program lämnade den kinesiska regeringen varken information eller bevis. Den betydande bristen på samarbete under detta förfarande innebar att kommissionen inte kunde få fram information och bevisning för de av dessa program som togs upp i klagomålet från de exporterande tillverkarna. Kommissionen bekräftade att de exporterande tillverkarna i stickprovet inte var stödberättigade eller inte använde dessa program (huvudsakligen på grund av att de var privatägda, att de låg utanför programmets tillämpningsområde eller att de var relativt begränsade till sin storlek). Kommissionen måste därför fastställa huruvida detta program fanns och tillämpa den övriga tullen för alla de övriga program för vilka den kinesiska regeringen inte lämnade information och som inte var tillgängliga för eller användes av de exporterande tillverkarna i stickprovet, på grundval av den bevisning som fanns tillgänglig i ärendet, i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen.

3.3.5.1.  Inkomstskatteavdrag för inköp av inhemskt tillverkad tillverkningsutrustning

a)      Beskrivning

(247)   Programmet tillåter ett företag att begära skatteavdrag för inköp av inhemskt tillverkad utrustning om ett projekt överensstämmer med den kinesiska regeringens industripolitik. Ett skatteavdrag på upp till 40 % av inköpspriset för inhemskt tillverkad utrustning kan tillämpas på ökningen av skattskyldigheten från föregående år.

b)      Rättslig grund

(248)   Den rättsliga grunden för programmet är de tillfälliga åtgärderna med inkomstskatteavdrag för företag för investering i inhemskt tillverkad utrustning för tekniska renoveringsprojekt av den 1 juli 1999 och den statliga skatteförvaltningens meddelande om att stoppa tillämpningen av inkomstskatteavdraget för företag och undantagspolicyn för ett företags investeringar i inköp av inhemskt tillverkad utrustning, nr 52 [2008] från den statliga skatteförvaltningen, som trädde i kraft den 1 januari 2008.

c)      Bristande samarbete

(249)   Den kinesiska regeringen svarade att detta program var avslutat sedan januari 2008, i enlighet med ovannämnda meddelande nr 52 och att inget program såvitt regeringen visste hade ersatt detta program. Kommissionen bad den kinesiska regeringen tillhandahålla relevant kompletterande information i form av närmare uppgifter om tidtabellen för utfasningen av förmåner. Den kinesiska regeringen tillhandahöll inte denna information och begränsade sitt svar till de faktiska förmåner som tillfaller alla tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material genom att helt enkelt hänvisa till svaren i frågeformuläret från de tillverkare som ingick i stickprovet. Kommissionen har redan förklarat skälen till att den kinesiska regeringen uppmanades att lämna information om alla tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material och inte bara om de tillverkare som ingick i stickprovet(se skälen 34–35 ovan). Vidare lämnade den kinesiska regeringen inte heller information om tillverkarna i stickprovet eftersom den bara hänvisade till deras svar. Kommissionen anser inte att det räcker att tillhandahålla bevis för att ett program har avslutats utan att samtidigt lämna kompletterande bevis för utfasning av de faktiska förmånerna enligt programmet och om potentiella ersättningsprogram. När det gäller detta program får en skatteförmån (dvs. ett skatteavdrag) för ett visst år faktiskt utnyttjas ett annat beskattningsår så att förmånerna därmed kan sträcka sig utöver giltighetsperioden trots att programmet under tiden har avslutats. Andra ”avslutade” skatteprogram har visat sig fortsätta ge förmåner i några år efter deras formella utgångsdatum. Det kan också hända att ovanligt stora förmåner kan tilldelas över tid. Eftersom den kinesiska regeringen inte har lämnat någon information om detta baserar kommissionen sina resultat på uppgifter från andra källor (i detta fall klagomålet) i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

d)      Resultat av undersökningen

(250)   Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Programmet innebär en förmån för mottagarna på ett belopp motsvarande skattelättnaden i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen. Denna subvention är selektiv enligt artikel 4.4 b i grundförordningen eftersom skattelättnaden är beroende av att inhemska produkter används framför importerade.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(251)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Eftersom programmet ännu inte har granskats av EU-institutionerna i ett antisubventionsförfarande och i avsaknad av kvantifiering från annat håll har den mest lämpliga källan till information för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut från de amerikanska myndigheterna. När subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar tas det hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden. Det konstateras att storleken återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(252)   Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag var 0,38 %, vilket är subventionsnivån för detta system enligt US Decision Memorandum av den 17 november 2008 om Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (s. 26) (Federal Register/Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 november 2008). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som skatteprogrammen har medfört i princip är densamma som används av EU[67].

3.3.5.2.  Skattemässig särbehandling av högteknologiska och spjutspetsteknologiska företag

a)      Beskrivning

(253)   Detta program tillåter ett företag att ansöka om att få certifiera sig som ett högteknologiskt spjutspetsföretag för att få en nedsatt inkomstskattsats på 15 % i stället för den normala skattesatsen på 25 %. Både EU enligt undersökningen av bestruket finpapper och de amerikanska myndigheterna har funnit detta program vara utjämningsbart. [68]

b)      Rättslig grund

(254)   Programmets rättsliga grund är artikel 28 i den kinesiska lagen om företagsbeskattning (nr 63 utfärdad den 16 mars 2007) tillsammans med de administrativa bestämmelserna om fastställande av högteknologiska eller spjutspetsteknologiska företag och den statliga skatteförvaltningens meddelande om frågor rörande högteknologiska och spjutspetsteknologiska företags erläggande av inkomstskatt (Guo Shui Han [2008] nr 985).

c)      Bristande samarbete

(255)   Den kinesiska regeringen svarade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till de argument som redovisas ovan när det gäller den kinesiska regeringens begäran att få tillhandahålla fullständiga svar som inte begränsas till exportörerna i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen bygger därför sin information om detta program på den information som redan finns registrerad (enligt undersökningen om bestruket finpapper och klagomålet i det här ärendet), i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

d)      Resultat av undersökningen

(256)   Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Förmånen för mottagaren motsvarar den skattelättnad han eller hon åtnjutit tack vare programmet, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom den riktar sig till vissa företag och industrier som klassificeras som uppmuntrade, t.ex. de som är verksamma inom stålsektorn. Vidare fastställs inga objektiva kriterier i lagstiftningen eller av den beviljande myndigheten för stödberättigande enligt systemet som innebär att alla som uppfyller kraven får subventionen automatiskt, i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(257)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, efter avdrag av det belopp som ska betalas enligt den reducerade skattesatsen. I avsaknad av information för bedömning av denna förmån och eftersom detta program redan har granskats av unionsinstitutionerna i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit bedömningen av detta program i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011 om införande av en slutlig utjämningstull på import av bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina, justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(258)   Den subventionsnivå som därmed fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,9 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet av de nivåer som fastställts för detta program i den förordning som nämns i föregående skäl.

3.3.5.3.  Inkomstskattelättnader för företag med omfattande resursanvändning (särskilt råvaror)

a)      Beskrivning

(259)   Detta skatteprogram tillåter företag som använder något av de råmaterial som listas i katalogen över inkomstskattelättnader för företag med omfattande resursanvändning som huvudsaklig råvara och som tillverkar produkter som listas i samma katalog på ett sätt som uppfyller relevanta nationella standarder och industristandarder att inkludera den inkomst de erhåller därigenom i den totala inkomsten med en reducerad sats på 90 %. Därmed kan 10 % av inkomsten dras av när företagen beräknar sin inkomstskatt. Undantaget beviljas för fem år.

b)      Rättslig grund

(260)   Den rättsliga grunden för detta program är: artikel 33 i den kinesiska lagen om företags inkomstskatt, artikel 99 i statsrådets förordningar om genomförande av den kinesiska lagen om företags inkomstskatt och i katalogen över inkomstskattelättnader för företag med omfattande resursanvändning.

c)      Bristande samarbete

(261)   Den kinesiska regeringen hävdade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till de argument som redovisas ovan när det gäller den kinesiska regeringens begäran att få tillhandahålla fullständiga svar som inte begränsas till exportörerna i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen bygger därmed sin information om detta program på den information som redan finns registrerad (i detta fall klagomålet), i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

d)      Resultat av undersökningen

(262)   Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Programmet innebär en förmån för mottagaren som motsvarar den skattelättnad som åtnjutits, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen. Subventionen är selektiv enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom den är begränsad till vissa företag som använder de resurser som listas i ovannämnda katalog över skattelättnader som primära råvaror för tillverkning av produkter som listas i den katalogen.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(263)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, efter avdrag av det belopp som ska betalas enligt den reducerade skattesatsen. I avsaknad av annan information för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades de på detta sätt beräknade subventionsbeloppen över mottagarnas totala omsättning under undersökningsperioden som lämplig nämnare, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(264)   Den subventionsnivå som på så sätt fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag uppgår till 0,01 %.

3.3.5.4.  Skatteavdrag för anskaffning av särskild utrustning

a)      Beskrivning

(265)   Detta program tillåter företag att använda 10 % av anskaffningskostnaden för särskild utrustning som används för miljöskydd, för att sänka energi- och vattenanvändningen och för produktionssäkerhet till att räkna ned företagets inkomstskatt för anskaffningsåret. Återstående 10 % av det investerade beloppet kan överföras till efterföljande fem år.

b)      Rättslig grund

(266)   Den rättsliga grunden för detta program är: Artikel 34 i den kinesiska lagen om företags inkomstskatt och artikel 100 i statsrådets genomförandeförordningar för lagen om företags inkomstskatt.

c)      Bristande samarbete

(267)   Den kinesiska regeringen svarade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till de argument som redovisas ovan när det gäller den kinesiska regeringens begäran att få tillhandahålla fullständiga svar som inte begränsas till exportörerna i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen bygger därmed sina slutsatser när det gäller detta program på tillgänglig information i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

d)      Resultat av undersökningen

(268)   Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Programmet innebär en förmån för mottagaren som motsvarar den skattelättnad som åtnjutits, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen.

(269)   När det gäller programmets selektivitet anses den registrerade informationen inte räcka för att kommissionen ska kunna komma fram till ytterligare slutsatser och därefter slutgiltigt kunna besluta om programmets selektivitet. Därför kunde kommissionen inte gå vidare med bedömningen av programmet.

3.3.5.5.  Förmånsskattepolitik för företag i den nordöstra regionen

a)      Beskrivning

(270)   Detta program tillåter företag i den nordöstra regionen (inklusive provinserna Liaoning, Jilin och Heilongjiang och kommunen Dalian) att för det första reducera avskrivningstiden för fasta tillgångar med upp till 40 % för skatteändamål och därigenom öka det årliga avskrivningsbelopp som får dras av från inkomstskatten och för det andra att förkorta amorteringsperioden för immateriella tillgångar med upp till 40 % för skatteändamål, vilket leder till ett större årligt avdrag. Enligt ett dokument från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen kan företag inom vissa angivna sektorer, bl.a. metallurgi, också dra nytta av andra skatteförmåner som rör moms, skatt på råvaror och inkomstskatt, nämligen i samband med anskaffning av fasta tillgångar.

b)      Rättslig grund

(271)   Den rättsliga grunden för detta program är den skattemässiga särbehandlingen av företags inkomstskatt för att främja återhämtning av företag som tillhör den gamla industribasen i nordöst (Caishui nr 153, 20 september 2004), meddelande från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om nedskrivning av tillgångar och genomförande av amorteringspolitiken för den gamla industribasen i nordöst (Caishui nr 17, 2 februari 2005). Den kinesiska regeringen överlämnade den rättsliga grunden, som visade att detta program avslutades den 1 januari 2008, dvs. meddelandet från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om den skattemässiga särbehandlingen av företags inkomstskatt (nr 1 [2008]).

c)      Bristande samarbete

(272)   Bortsett från överlämnandet av ovannämnda rättsliga grund som visade att programmet avslutats hänvisade den kinesiska regeringen helt enkelt till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha mottagits inom ramen för programmet. Kommissionen hänvisar till de argument som redovisas ovan när det gäller den kinesiska regeringens begäran att få tillhandahålla fullständiga svar som inte begränsas till exportörerna i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen noterar också att den har beslutat att bygga sina slutsatser om detta program på den information som finns registrerad (i detta fall klagomålet och relevanta amerikanska resultat), i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, eftersom programmet innebär subventioner kopplade till anskaffning av fasta tillgångar som kan amorteras under flera år och den kinesiska regeringen inte har tillhandahållit några närmare uppgifter om utfasningen av förmånerna inom programmet eller om utestående förmåner som ännu inte amorterats helt.

d)      Resultat av undersökningen

(273)   Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Förmånen enligt artikel 3.2 i grundförordningen uppgår till den skattelättnad stödberättigade företag åtnjuter genom avdrag för snabbare avskrivning och amorteringskostnader kopplade till anskaffning av fasta tillgångar. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.3 i grundförordningen eftersom den begränsas till företag i ett visst geografiskt område, dvs. den nordöstra regionen.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(274)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Den förmån mottagarna åtnjuter anses utgöras av skillnaden mellan det skattebelopp som skulle ha erlagts under undersökningsperioden med en normal avskrivningstakt för berörda tillgångar och det belopp som faktiskt erlades med den snabbare avskrivningen. Eftersom programmet ännu inte har granskats av EU-institutionerna i ett antisubventionsförfarande och i avsaknad av kvantifiering från annat håll har den mest lämpliga källan till information för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (baserat på programmets likartade karaktär[69]) från de amerikanska myndigheterna. Såsom konstateras i skäl 252 tas det hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden när subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar. Det konstateras att storleken återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(275)   Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag var 0,08 %, vilket är subventionsnivån för systemet med undantag från inkomstskatt för investerare i vissa geografiska regioner i Liaoing, som fastställdes i US Decision Memorandum av den 3 juni 2010 om Wire Decking (s. 25) (Federal Register/Vol. 75, nr 111, s. 32902/10 juni 2010). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som skatteprogrammen har medfört i princip är densamma som används av EU[70].    

3.3.5.6.  Befrielse från inkomstskatt vid investering i inhemska tekniska innovationer

a)      Rättslig grund

(276)   Den rättsliga grunden för detta program är meddelandet om hantering av inkomstskatteavdrag för företag som investerar i teknisk omvandling av inhemsk utrustning vid revision för kontroll av inkomstskatt, antaget av den statliga skatteförvaltningen, nr 13 av den 17 januari 2000 och meddelandet om främjande och spridning av åtgärder för förvaltning av viktiga nationella projekt för teknisk förbättring.

b)      Resultat av undersökningen

(277)   Den kinesiska regeringen svarade att detta program avslutades den 1 januari 2008 genom den statliga skatteförvaltningens meddelande om att stoppa tillämpningen av företags inkomstskatteavdrag och särbehandlingen av företags investeringar i anskaffning av inhemskt tillverkad utrustning nr 52 [2008]. Eftersom programmet innebär återkommande skatteförmåner som har avslutats sedan 2008 och det inte finns några tecken på att utestående förmåner fortfarande amorterades under undersökningsperioden drog kommissionen slutsatsen att detta program inte är utjämningsbart.

3.3.5.7.  Olika lokala skatterabatter

a)      Beskrivning

(278)   I klagomålet listas ett antal skatterabatter som tillämpas i olika provinser (dvs. Shandong, kommunen Chongqing, regionen Zhuang i Guangxi, Centra och de centrala och västra regionerna) i form av en reducerad företagsskatt på 15 % jämfört med den normala skattesatsen 25 %.

b)      Rättslig grund

(279)   Klagomålet tar upp den rättsliga grunden för skatterabatten i Shandong, dvs. reducerad inkomstskatt baserat på geografisk plats (provinserna Zheijang och Shandong): den kinesiska lagen om inkomstskatt för företag med utländska investeringar och utländska företag, artikel 7, antagen den 9 april 1991, nr 45.

c)      Bristande samarbete

(280)   Den kinesiska regeringen hävdade bara att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från företagen i stickprovet för information om förmåner som de kan ha åtnjutit. Förutom argumenten om den kinesiska regeringens skyldighet att lämna utförliga svar (se skälen 34–35 ovan) noterar kommissionen att minst en av de lägre skattesatser som listas i detta avsnitt innebar förmåner för en av de samarbetsvilliga exportörerna (se skäl 231 och följande ovan). Kommissionen använder sig därför av den information som finns registrerad (i detta fall klagomålet och relevanta amerikanska resultat) i enlighet med artikel 28 i grundförordningen för bedömning av detta program.

d)      Resultat av undersökningen

(281)   Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Den återkommande förmånen motsvarar den skattelättnad som den lägre företagsskattesatsen innebär, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen. Programmet är selektivt eftersom det begränsas till företag i vissa geografiska områden i den mening som avses i artikel 4.3 i grundförordningen.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(282)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, minskad med det belopp som betalats enligt den reducerade skattesatsen. Eftersom programmet ännu inte har granskats av EU-institutionerna i ett antisubventionsförfarande och i avsaknad av kvantifiering från annat håll har den mest lämpliga källan till information för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (baserat på programmets likartade karaktär) från de amerikanska myndigheterna. När subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar tas det alltså hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden. Det konstateras att storleken av återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(283)   Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag var 0,66 %, vilket är subventionsnivån för systemet med reducerad inkomstskatt baserad på geografiskt läge enligt US Decision Memorandum av den 12 juni 2009 om Certain Tow Behind Lawn Groomers and Certain Parts Thereof (s. 11) (Federal Register/Vol. 74, nr 117, s. 29180/19 juni 2009). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som skatteprogrammen har medfört i princip är densamma som används av EU[71].

3.3.5.8.  Skillnader i fråga om skattebefrielse på utdelning mellan berättigade inhemska företag

a)      Beskrivning

(284)   Detta program består av en förmånlig skattebehandling av kinesiska inhemska företag som är aktieägare i andra kinesiska inhemska företag i form av skattebefrielse på inkomst från viss aktieutdelning, vissa bonusar och andra kapitalinvesteringar för det inhemska moderföretaget. Programmet var föremål för utjämning från EU i det antisubventionsförfarande som rörde bestruket finpapper.[72]

b)      Rättslig grund

(285)   Den rättsliga grunden är artikel 26 i den kinesiska lagen om företags inkomstskatt, artikel 83 i de kinesiska förordningarna om genomförande av lagen om företags inkomstskatt, statsrådets dekret nr 512, utfärdat den 6 december 2007.

c)      Bristande samarbete

(286)   Den kinesiska regeringen svarade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till sina argument när det gäller begäran att den kinesiska regeringen skulle lämna fullständiga svar (skälen 34–35 ovan). Kommissionen har därför beslutat att dra sina slutsatser om detta program på grundval av den information som finns tillgänglig i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, dvs. slutsatserna i beslutet om bestruket finpapper.

d)      Resultat av undersökningen

(287)   Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Denna förmån motsvarar den skattelättnad som befrielsen från skatt på utdelning, bonusar och andra kapitalinvesteringar för kinesiska inhemska företag ger, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen. Programmet är enligt lag selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom den lagstiftning den beviljande myndigheten följer begränsar åtkomsten till inhemska företag i Kina som får inkomst från utdelning från andra inhemska företag, i motsats till företag som investerar i utländska företag. Programmet är även selektivt enligt artikel 4.2 b i grundförordningen eftersom det är reserverat för betydande industrier och projekt som främjas av staten, såsom stålindustrin (se t.ex. skäl 182 ovan) och dessutom finns det inga objektiva kriterier som begränsar stödberättigandet enligt programmet och ingen avgörande bevisning för ett automatiskt stödberättigande.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(288)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas inklusive inkomst i form av utdelningar från andra inhemska företag i Kina, efter avdrag av det belopp som faktiskt betalats med skattebefrielsen för aktieutdelningar. I avsaknad av information som kan utgöra underlag för bedömning av denna förmån och eftersom programmet redan har granskats av unionsinstitutionerna i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen från detta program för de exporterande producenterna varit den bedömning som gjordes av programmet vid det förfarande som gällde bestruket finpapper, justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(289)   Den subventionsnivå som därmed fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,77 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet av de nivåer som fastställts för detta program i det förfarande som gällde bestruket finpapper.

3.3.5.9.  Program för förmånlig skattebehandling av utlandsfinansierade enheter (FIE-företag)

(290)   Klagomålet listar följande program för förmånlig skattebehandling som gynnar FIE-företag:

– Två års total skattebefrielse, tre år med 50 % skattenedsättning för de produktiva FIE-företagen

– Program för befrielse från eller nedsättning av lokala inkomstskatter för de produktiva FIE-företagen

– Inkomstskatteavdrag för FIE-företag som anskaffar inhemskt tillverkad utrustning

– Inkomstskattesubventioner för FIE-företag baserat på geografiskt läge

(291)   Den kinesiska regeringen överlämnade de relevanta rättsliga grunder som visade att de program som gällde FIE-företag hade avslutats i och med antagandet den 16 mars 2007 av den lag om företags inkomstskatt som trädde i kraft 2008 vid femte sessionen av Folkrepubliken Kinas tionde nationella folkkongress, dvs.

– statsrådets meddelande om genomförande av tillfällig skattemässig särbehandling gällande företags inkomstskatt nr 39 [2007],

– den statliga skatteförvaltningens meddelande om att stoppa tillämpningen av företags inkomstskatteavdrag och särbehandlingen av företags investeringar i anskaffning av inhemskt tillverkad utrustning nr 52 [2008].

(292)   Dessa bestämmelser visar att inkomstskatteförmåner för FIE-företag progressivt har fasats ut fram till slutet av 2011. Den kinesiska regeringen har också hävdat att det inte finns några ersättningsprogram för FIE-företag och att skattebehandlingen av FIE-företag nu är densamma som för andra företag som betalar skatt. Kommissionen noterar att dessa program för förmånlig skattebehandling av FIE-företag fortfarande är utjämningsbara eftersom tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material fortfarande kan åtnjuta utestående förmåner åtminstone för en del av undersökningsperioden fram till slutet av 2011 och det inte kan uteslutas att det finns ett ersättningsprogram för FIE-företag från 2012. Kommissionen har trots detta beslutat att inte gå vidare med bedömningen med tanke på att den administrativa bördan behöver minska för alla berörda parter och eftersom den progressiva utfasningsperioden dessutom närmar sig sitt slut och det inte finns några indikationer på ett ersättningsprogram.

3.3.6.               Program för indirekt beskattning och importtullar

3.3.6.1.  Befrielse från importtullar och moms för FIE-företag och vissa inhemska företag som använder importerad utrustning i främjade industrier

a)      Beskrivning

(293)   Detta program innebär befrielse från moms och importtullar för FIE-företag eller inhemska företag för import av fasta inventarier som används vid deras produktion. Om undantaget ska kunna utnyttjas får utrustningen inte finnas i någon förteckning över icke stödberättigande utrustning, och det företag som ansöker om undantag måste erhålla ett intyg om att de ingår i statligt främjade projekt som utfärdas av de kinesiska myndigheterna eller den nationella utvecklings- och reformkommissionen i enlighet med relevant investerings-, skatte- och tullagstiftning. Programmet var föremål för utjämning från EU i det antisubventionsförfarande som rörde bestruket finpapper[73].

b)      Rättslig grund

(294)   De rättsliga grunderna för detta program är statsrådets cirkulär nr 37/1997 om anpassning av skattepolitiken för importerad utrustning, meddelande nr 43 [2008] från finansministeriet, allmänna tullförvaltningen och den statliga skatteförvaltningen, meddelande nr 316 2006 av den 22 februari 2006 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen om berörda frågor beträffande handläggning av bekräftelseskrivelse om inhemska eller utländska utlandsfinansierade projekt vars utveckling främjas av staten samt på katalogen över icke-tullbefriade importerade varor för FIE-företag och inhemska företag 2008.

c)      Bristande samarbete

(295)   Den kinesiska regeringen hävdade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till sina argument i begäran om att den kinesiska regeringen skulle lämna fullständiga svar (skälen 34 och följande ovan), och kommer därmed att bygga sina slutsatser om detta program på den information som finns tillgänglig i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, dvs. slutsatserna från det förfarande som gällde bestruket finpapper.

d)      Resultat av undersökningen

(296)   Detta program betraktas som en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii, eftersom FIE-företag och stödberättigade inhemska företag är befriade från moms och/eller tullar som de annars skulle behöva betala om de inte kunde erhålla det relevanta intyget från den nationella utvecklings- och reformkommissionen om statligt främjade projekt. Programmet gynnar därmed de mottagande företagen enligt artikel 3.2 i grundförordningen. Programmet är selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till företag som investerar i vissa verksamhetskategorier som definieras fullständigt i lagen och erhåller intyg som statligt främjade projekt. Det finns inte heller några objektiva kriterier som begränsar rätten att omfattas av detta program och inga avgörande bevis som gör det möjligt att i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen dra slutsatsen att rätten beviljas automatiskt.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(297)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för mottagarna anses motsvara befrielsen från moms och tull på importerad utrustning. I avsaknad av information som kan utgöra underlag för bedömning av denna förmån och eftersom programmet redan har granskats av EU i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen från detta program för de exporterande producenterna varit den bedömning som gjordes av programmet vid den undersökning som gällde bestruket finpapper, justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(298)   Den subventionsnivå som därmed fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,89 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet av de nivåer som fastställts för detta program i den undersökning som gällde bestruket finpapper.

3.3.6.2.  Återbetalning av moms för anskaffning av inhemskt tillverkad utrustning

a)      Beskrivning

(299)   Detta system ger FIE-företag förmåner i form av återbetalning av mervärdesskatt för inköp av inhemskt tillverkad utrustning. Utrustningen får inte tas upp i katalogen över icke undantagna varor och dess värde får inte överstiga den totala investeringsgränsen för ett FIE-företag i enlighet med ”administrativa försöksåtgärder för inköp av inhemskt tillverkad utrustning”. Detta program gjordes av EU till föremål för utjämning i det antisubventionsförfarande som gällde bestruket finpapper[74] och av de amerikanska myndigheterna till föremål för ett förfarande avseende utjämningstullar som gällde belagd tunnplåt från Folkrepubliken Kina[75].

b)      Rättslig grund

(300)   De rättsliga grunderna för detta program är cirkuläret från den statliga skatteförvaltningens offentliggörande av tillfälliga åtgärder för tilldelning av skatteåterbetalning för inköp av inhemskt tillverkad utrustning av utlandsfinansierade företag nr 171, 1999, 20/09/1999, meddelandet från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om att stoppa tillämpningen av återbetalning av skatt till utlandsfinansierade företag för deras inköp av inhemskt tillverkad utrustning nr 176 [2008].

c)      Bristande samarbete

(301)   Den kinesiska regeringen hävdade att detta program var avslutat sedan den 1 januari 2009 genom meddelande nr 176 [2008]. Kommissionen begärde att den kinesiska regeringen skulle tillhandahålla information om det faktiska upphörandet av förmåner som måste ha tilldelats under en längre tidsperiod eftersom programmet är kopplat till inköp av inhemskt tillverkade tillgångar. Den kinesiska regeringen hänvisade bara till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha åtnjutits i enlighet med detta program. Kommissionen hänvisar till sina argument när det gäller begäran att den kinesiska regeringen skulle lämna fullständiga svar (skälen 34 och följande ovan). Kommissionen noterar också att meddelande nr 176 medger en övergångsperiod för förvärvande av stödberättigande fasta tillgångar och inlämning av ansökan om subvention fram till den 30 juni 2009. Eftersom den kinesiska regeringen inte har tillhandahållit någon information om utfasningen av förmåner och med tanke på att sådana förmåner kan tilldelas över tid och fortsätta in i undersökningsperioden, eftersom de är kopplade till fasta tillgångar, drar kommissionen sina slutsatser om programmet på grundval av den information som finns tillgänglig, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, dvs. slutsatserna från förfarandet gällande bestruket finpapper.

d)      Resultat av undersökningen

(302)   Detta program anses utgöra en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii och därmed ger mottagande företag en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen. Programmet är selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning den beviljande myndigheten följer begränsar åtkomsten till vissa företag (FIE-företag) för inköp av utrustning som inte tas upp i katalogen över utrustning som inte är undantagen från moms. Det finns inget som motsäger att selektivitet föreligger enligt artikel 4.2 b i grundförordningen eftersom objektiva kriterier som begränsar stödberättigandet enligt programmet saknas och det inte heller finns någon avgörande bevisning för ett automatiskt stödberättigande. Dessutom är programmet selektivt även enligt artikel 4.4 b i grundförordningen, eftersom stödet är knutet till villkoret att inhemska varor måste användas framför importerade varor.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(303)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för mottagarna anses motsvara den återbetalda mervärdesskatten för inköp av inhemskt tillverkad utrustning. I avsaknad av information som kan utgöra underlag för bedömning av denna förmån och eftersom programmet redan har granskats av EU i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen från detta program för de exporterande producenterna varit den bedömning som gjordes av programmet vid det förfarande som gällde bestruket finpapper, justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(304)   Den subventionsnivå som därmed fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,04 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet av de nivåer som fastställts för detta program i det förfarande som gällde bestruket finpapper.

3.3.6.3.  Momsbefrielse för anläggningstillgångar i den centrala regionen

a)      Beskrivning

(305)   Detta program omfattar momsbetalare som är aktiva huvudsakligen i vissa angivna industriområden, bl.a. metallurgi. Enligt programmet kan stödberättigade momsbetalare i 26 städer i den gamla industribasen i den centrala regionen som investerar i vissa fasta tillgångar dra av den moms som betalats på de fasta tillgångarna från den totala mervärdesskatt de ska betala.

b)      Rättslig grund

(306)   De rättsliga grunderna för detta program är finansministeriets och den statliga skatteförvaltningens meddelande om utökade möjligheter att sänka momsen i centrala regionen, nr 75, 2007, meddelande från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om flera problem som rör det nationella genomförandet av momsreformen, nr 170 [2008].

c)      Bristande samarbete

(307)   Den kinesiska regeringen hävdade att detta program var avslutat sedan den 1 januari 2009 genom meddelande nr 170 [2008] och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha åtnjutits inom ramen för detta program. Kommissionen hänvisar till sina argument när det gäller begäran att den kinesiska regeringen skulle lämna fullständiga svar (skälen 34 och följande ovan). Kommissionen noterar att det i meddelande nr 170 anges att momsförmånerna för företag i den centrala regionen avbryts i slutet av 2008 och endast kan överföras till januari 2009. Eftersom sådana förmåner är kopplade till de fast tillgångarna kan de emellertid fördelas över tid och fortsätta in i undersökningsperioden. Dessutom verkar meddelandet innehålla ytterligare ett system för momsförmåner för dessa företag i den centrala regionen från och med januari 2009 som innebär hälften så höga momssatser som de som gäller normalt. I avsaknad av förtydligande från den kinesiska regeringen om utfasningen av utestående förmåner inom ramen för detta program och närmare information om ett eventuellt ersättningsprogram drar kommissionen sina slutsatser om programmet på grundval av tillgängliga uppgifter i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

d)      Resultat av undersökningen

(308)   Detta program anses utgöra en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii och därmed ger mottagande företag en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen, motsvarande den skattelättnad som uppkommer genom avdrag för inköp av fasta tillgångar. Programmet är selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom lagstiftningen begränsar det till vissa företag, dvs. företag som är verksamma inom listade sektorer. Programmet är dessutom selektivt enligt artikel 4.3 i grundförordningen, med tanke på att det är begränsat till vissa utsedda områden, dvs. städer i centralregionens gamla industribas.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(309)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för mottagarna anses vara den besparing i obetald moms som genereras genom avdrag för inköp av fasta tillgångar. I avsaknad av information för bedömning av denna förmån och eftersom motsvarande momsprogram redan har granskats inom detta förfarande har den lämpligaste källan till information för bedömning av förmånen för den exporterande tillverkaren varit bedömningen enligt skälen 297–298.

(310)   Den subventionsnivå som på så sätt fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag uppgår till 0,89 %.

3.3.6.4.  Andra skatteförmåner i Ma'anshan

a)      Resultat av undersökningen

(311)   Klagomålet listade olika skatteförmåner från 2008 till 2010 som åtnjutits av tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material i Ma’anshan och Wuhan, inklusive undantag från stadsskatt för underhåll och anläggningar samt tilläggsavgift för utbildning. Kommissionen bad den kinesiska regeringen tillhandahålla information om dessa skatteförmåner. Den kinesiska regeringen svarade att den begärda informationen var irrelevant för undersökningen eftersom inga av de exporterande tillverkarna fanns i Ma’anshan. Kommissionen hänvisar till sin förklaring att den kinesiska regeringen skulle lämna information också om påståendena om subvention när det gällde företag som inte ingick i stickprovet (skälen 34–35 ovan).

(312)   I avsaknad av information från av den kinesiska regeringen drar kommissionen slutsatsen att de skatteförmåner som kan åtnjutas i Ma’anshan och Wuhan ska betraktas som ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Subventionen innebär en förmån för de mottagande företagen enligt artikel 3.2 i grundförordningen genom att den innebär en skattelättnad motsvarande skillnaden mellan erlagd skatt och den skatt som normalt skulle erläggas om inte programmet fanns. Programmet är selektivt enligt artikel 4.3 i grundförordningen genom att det är begränsat till företag i vissa angivna regioner eller kommuner i Ma’anshan.

b)      Beräkning av subventionens storlek

(313)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av annan information för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala omsättningen hos mottagarna under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(314)   Den subventionsnivå som på så sätt fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag uppgår till 0,08 %.

3.3.7.     Bidragsprogram

(315)   Enligt klagomålet skulle de företag som tillverkade den berörda produkten ha åtnjutit förmåner genom flera bidragsprogram och delprogram från 2005 fram tills nyligen (inklusive år 2009). Det kan inte uteslutas att betalningar inom ramen för detta program antingen fortfarande pågår eller att engångsbetalningar har gjorts i samband med kapitalinvesteringar och att det därmed finns pågående förmåner som inte har avskrivits helt under den utvalda avskrivningsperioden på 15 år. Den kinesiska regeringen ombads lämna information om dessa program men har inte lämnat något meningsfullt svar när det gäller något av programmen. I avsaknad av svar från den kinesiska regeringen när det gäller alla dessa aspekter drar kommissionen sina slutsatser på grundval av bästa tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

3.3.7.1.  China World Top Brand-programmet

a)      Rättslig grund

(316)   De rättsliga grunderna för detta program enligt rapporten i klagomålet är följande:

– Cirkulär om utvärdering av produkter som ska erkännas som China World Top Brand, GZJH [2005] nr 95.

– Meddelande nr 5 2005 från den kinesiska kommittén för främjande av Top Brand-strategin, med utfärdande av listan över China Top Brand-produkter.

– Cirkulär om tillämpningen av China World TopBrands 2006, ZJZH [2006] nr 11.

– Meddelande nr 6 2006 från den kinesiska kommittén för främjande av Top Brand-strategin, med utfärdande av listan över China Top Brand-produkter.

– Meddelande nr 6 2007 från den kinesiska kommittén för främjande av Top Brand-strategin, med utfärdande av listan över China Top Brand-produkter.

– Cirkulär om tillämpningen av China World TopBrands 2008, ZJZH [2008] nr 23.

– Åtgärder för administrering av China Top Brand-produkter, utfärdat av den kinesiska regeringen.

b)      Villkor för stöd

(317)   Endast tillverkare som beviljats beteckningen ”China World Top Brand” har rätt till stöd inom detta program. Klagomålet tar upp ett antal stålprodukter som tillverkas av stålföretag som är föremål för denna undersökning som påstås ha beviljats denna beteckning.

c)      Resultat av undersökningen

(318)   På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida grundar sig slutsatserna på tillgänglig information i ärendet i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(319)   Programmet tillhandahåller finansiellt stöd i form av bidrag, lån till bättre villkor än marknadens och andra incitament som utgör en direkt överföring av medel som innebär en förmån för mottagarna enligt artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen.

(320)   Denna subvention är selektiv enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom lagstiftningen begränsar åtkomsten till vissa företag, dvs. de som har fått beteckningen ”China World Top Brand” för sina produkter. Vidare fastställs inga objektiva kriterier av den beviljande myndigheten för stödberättigande för systemet, vilket innebär att alla som uppfyller kraven inte får subventionen automatiskt i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen.

d)      Beräkning av subventionens storlek

(321)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering på annat håll har den mest lämpliga informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit jämförbara beslut från de amerikanska myndigheterna. När subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar tas det alltså hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden. Det konstateras att storleken av återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(322)   Den subventionsnivå som därmed fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,13 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet för motsvarande program som fastställts genom US Decision Memorandum of 6 April 2009 on Citric Acid and Certain Citrate Salts (s. 6) (Federal Register Vol. 74, nr 69, s. 16836/13 april 2009), US Decision Memorandum of 14 May 2010 on Pre-Stressed Concrete Steel Wire Strand (s. 29) (Federal Register Vol. 75, nr 98, s. 28557/21 maj 2010), US Decision Memorandum of 28 May 2010 on Certain Steel Grating (s. 18) (Federal Register Vol. 75, nr 109, s. 32362/8 juni 2010), US Decision Memorandum of 28 March 2011 on Aluminium Extrusions (s. 19) (Federal Register Vol. 76, nr 64, s. 18521/4 april 2011) och US Decision Memorandum of 11 October 2011 on Multi-layered Wood Flooring (s. 17) (Federal Register Vol. 76, nr 201, s. 64313/18 oktober 2011). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som bidragsprogrammen har medfört i princip är densamma som används av EU[76].

3.3.7.2.  Famous Brands-programmet och delprogrammen (Chongqing Famous Brands, Hubei Province Famous Brands, Ma'anshan Famous Brands, Shandong Province Top Brands, Wuhan Famous Brands)

a)      Rättslig grund

(323)   De rättsliga grunderna för detta program enligt vad som rapporteras i klagomålet när det gäller Shandongdelprogrammen är följande:

– Meddelande om tryckning och spridning av 2003 års riktlinjer för främjande och expansion av utländsk export till Shandong, LWJMJCZ, [2003] nr 180.

– 2004 års riktlinjer för främjande av utvecklingen av utländsk handel och ekonomiskt samarbete i Shandong, LWJMJCZ, [2003] nr 1037.

– 2005 års riktlinjer för främjande av utvecklingen av utländsk handel och ekonomiskt samarbete i Shandong.

– Meddelande om tryckning och distribution av 2006 års riktlinjer för främjande av utveckling av utländsk handel och ekonomiskt samarbete i Shandong, LCQ [2006] nr 5.

– Meddelande om 2008 års budget för den särskilda fonden för stöd till utveckling av självexporterande varumärken, Lucaiqizhi, 2008, nr 75.

b)      Villkor för stöd

(324)   Detta program innebär förmåner för tillverkare av produkter som betecknas som ”Famous Brands” och är avsedda för exportmarknaderna. Klagomålet tar upp ett antal tillverkare av den berörda produkten som har åtnjutit förmåner enligt detta program åtminstone till och med år 2009.

c)      Resultat av undersökningen

(325)   Klagomålet hävdar att detta program utformades för att främja inhemsk avancerad industri och främja export av produkter från sådan industri till världsmarknaderna. Ramarna för detta program fastställs i centralprogrammet, och provinser och kommuner utvecklar sina egna ”Famous Brand”-program i enlighet med centralprogrammet för att främja export av lokala produkter. Förenta staterna har ifrågasatt detta bidragsprogram inom WTO (DS 387). De amerikanska myndigheterna har dessutom gjort programmet till föremål för utjämning i flera förfaranden som tas upp i klagomålet. Även kommissionen har gjort förmåner i enlighet med programmet föremål för utjämning i ärendet med bestruket finpapper[77].

(326)   ”Famous Brands”-programmet innebär finansiella bidrag i from av lån med subventionerad ränta, FoU-finansiering och kontantutbetalda exportbidrag. Dessa incitament utgör en direkt överföring av medel som ger mottagarna en förmån enligt artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen.

(327)   Denna subvention är selektiv enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom lagstiftningen begränsar åtkomsten till företag som är kända för att exportera produkter som betecknas som ”Famous Brands”. Med tanke på den uppenbara frånvaron av objektiva kriterier och villkor för den beviljande myndighetens tillämpning av programmet får det anses vara selektivt även enligt artikel 4.2 b i grundförordningen. Förmånsbehandlingen enligt detta program är också selektiv enligt artikel 4.4 a i grundförordningen eftersom förmånerna är kopplade till exportresultaten för de berörda ”Famous Brands”-produkterna.

d)      Beräkning av subventionens storlek

(328)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering på annat håll har den mest lämpliga informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit jämförbara beslut (på grundval av likheter i programmets karaktär) från de amerikanska myndigheterna. När subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar tas det alltså hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden. Det konstateras att storleken återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(329)   Den subventionsnivå som därmed fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,13 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet för motsvarande program som fastställts genom US Decision Memorandum of 6 April 2009 on Citric Acid and Certain Citrate Salts (s. 6) (Federal Register Vol. 74, nr 69, s. 16836/13 april 2009), US Decision Memorandum of 14 May 2010 on Pre-Stressed Concrete Steel Wire Strand (s. 29) (Federal Register Vol. 75, nr 98, s. 28557/21 maj 2010), US Decision Memorandum of 28 May 2010 on Certain Steel Grating (s. 18) (Federal Register Vol. 75, nr 109, s. 32362/8 juni 2010), US Decision Memorandum of 28 March 2011 on Aluminium Extrusions (s. 19) (Federal Register Vol. 76, nr 64, s. 18521/4 april 2011) och US Decision Memorandum of 11 October 2011 on Multi-layered Wood Flooring (s. 17) (Federal Register Vol. 76, nr 201, s. 64313/18 oktober 2011). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som bidragsprogrammen har medfört i princip är densamma som används av EU[78].

3.3.7.3.  Statens projektfond för nyckelteknik

a)      Den kinesiska regeringens bristande samarbete

(330)   I sitt svar på frågeformuläret uppgav den kinesiska regeringen endast att detta program avslutades 2003 och att ingen av exportörerna i stickprovet omfattades av programmet. Eftersom den kinesiska regeringen inte har kompletterat detta svar med någon stödjande bevisning eller något ytterligare förtydligande har kommissionen analyserat detta program på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med grundförordningen.

b)      Rättslig grund

(331)   De rättsliga grunderna för detta program som tas upp i klagomålet är följande:

– Statliga cirkulär: Guojingmao Touzi nr 886 från 1999, Guojingmao Touzi nr 122 från 1999, Guojingmao Touzi nr 1038 från 1999, Guojingmao Touzi nr 822 från 2000 och

– Åtgärder för förvaltning av de särskilda medlen för renoveringsprojekt för viktig nationell teknik

c)      Villkor för stöd

(332)   Enligt citaten ur den huvudsakliga rättsliga grunden i klagomålet ska företag som fått stöd genom detta program ”huvudsakligen ha valts ut bland stora statliga holdingbolag bland de 512 nyckelföretagen, 120 pilotföretagsgrupperna och de ledande företagen inom industrin”. Det finns dessutom en geografisk preferens för företag i de gamla industribaserna i de nordöstra, centrala och västra områdena.

d)      Resultat av undersökningen

(333)   Med tanke på det bristande samarbetet från den kinesiska regeringen förlitar sig kommissionen på de uppgifter som ingår i klagomålet och/eller på andra källor som nämns i klagomålet[79].

(334)   I klagomålet anges att syftet med detta program har varit att ge finansiellt stöd till berättigade företag för att främja teknisk renovering av viktiga industrier, företag och produkter, teknisk uppgradering, förbättringar av produktstruktur, kvalitetsförbättringar, ökad tillgång, ökad inhemsk efterfrågan, en kontinuerlig och sund utveckling av statens ekonomi. Enligt klagomålet har fonden stött 47 järn- och stålföretag när det gäller investeringar på sammanlagt 75 miljarder yuan renminbin. De amerikanska myndigheterna har i minst två förfaranden gjort detta program till föremål för utjämning.

(335)   Programmet utgör en subvention eftersom det ger finansiellt stöd i form av bidrag för förvärv av fasta tillgångar i enlighet med artikel 3.1 a i i grundförordningen, vilket innebär en förmån för mottagaren. Eftersom subventionen är kopplad till fasta tillgångar och beviljas över tid dras slutsatsen på grundval av tillgängliga fakta att denna förmån fortfarande har förelegat under undersökningsperioden.

(336)   Subventionen är selektiv enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom stödet begränsas till vissa stora statligt ägda företag och statliga holdingbolag bland 512 nyckelföretag och 120 pilotföretagsgrupper. Eftersom projektet är koncentrerat till företag i särskilt utsedda geografiska regioner i den gamla industribasen i de nordöstra, centrala och västra områdena är det även selektivt enligt artikel 4.3 i grundförordningen.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(337)               Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering från annat håll har den lämpligaste informationskällan vid bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett liknande beslut från de amerikanska myndigheterna, nämligen US Decision Memorandum of 10 September 2010 on Certain Seamless Carbon and Alloy Steel Standard, Line, and Pressure Pipe (s. 19 och 21) (Federal Register Vol. 75, No.182, s. 57444/21 september 2010).

(338)   Den subventionsnivå som därmed fastställts när det gäller detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,01 %, vilket är den nivå som fastställts i det amerikanska beslut om ett likartat system som det hänvisas till i föregående skäl.

3.3.7.4.  Program för att ersätta rättsliga antidumpningsavgifter

a)      Bristande samarbete från den kinesiska regeringens sida

(339)   Klagomålet tar upp olika undersökningar som genomförts av de amerikanska myndigheterna[80] och kommissionen (förfarandet gällande bestruket finpapper) enligt vilka flera provinsprogram befanns vara utjämningsbara. Enligt programmen hade ett företag rätt till ersättning med 40 % av de rättsliga antidumpningsavgifterna från den lokala provinsbyrån. Eftersom den kinesiska regeringen beslutade att inte svara på frågorna om detta program utan bara hävdade att programmet inte hade inneburit någon förmån för exportörerna i stickprovet, drar kommissionen sina slutsatser på grundval av tillgänglig information, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

b)      Rättslig grund

(340)   Enligt klagomålet och kommissionens beslut i förfarandet gällande bestruket finpapper (skäl 193) är den rättsliga grunden för programmet följande:

– Bestämmelser om genomförandet av stödpolitiken för svarande i antidumpnings-, antisubventions- och skyddsundersökningar.

c)      Villkor för stöd

(341)   Detta program är tillgängligt för företag som deltar i antidumpningsundersökningar och vars verksamhet följer anvisningarna från handelsministeriet och provinsmyndigheterna.

d)      Resultat av undersökningen

(342)   Detta program utgör en subvention eftersom det tillhandahåller finansiellt stöd i form av en direkt överföring av medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen för att täcka rättsliga avgifter vid antidumpningsförfaranden och innebär en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen. Subventionen är selektiv enligt artikel 4.2 a och c i grundförordningen eftersom den är begränsad till vissa företag som är föremål för utländska antidumpningsförfaranden. Dessutom är programmet selektivt enligt artikel 4.3 i grundförordningen eftersom det är begränsat till vissa företag som är registrerade i angivna geografiska regioner som styrs av de berörda provinsmyndigheter som förvaltar programmet.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(343)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av information som kan utgöra underlag för bedömning av denna förmån och eftersom programmet redan har granskats av unionsinstitutionerna i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen från detta program för de exporterande producenterna varit den bedömning som gjordes av programmet vid det förfarande som gällde bestruket finpapper, justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(344)   Därmed fastställdes subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till 0,01 % på grundval av slutsatserna i förfarandet gällande bestruket finpapper[81].

3.3.8.     Statlig anskaffning av varor till orimligt hög ersättning

(345)   Klagomålet innehöll bevis för att den kinesiska regeringen via statligt ägda företag anskaffade produkter från tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material. Klagomålet hänvisade till den kinesiska regeringens inköp av ett antal stålprodukter, bland annat färgbelagd plåt, varmvalsade trådringar, kallvalsad tunnplåt, medeltjock plåt, galvaniserad plåt och många andra produkter. Klagomålet visade att inköpspriset för dessa varor fastställdes av de statligt ägda företagen med hänvisning till olika faktorer och/eller riktmärken och att det fanns pristak eller justeringar beroende på de olika varorna och om transaktionen berörde närstående parter.

(346)   Den kinesiska regeringen svarade genom att hänvisa till sina generella argument när det gäller statligt ägda företag: att det inte har visats att de statligt ägda företag som köpte produkterna var offentliga organ i den mening som avses i WTO:s SCM-avtal och det var omöjligt för den kinesiska regeringen att samla in transaktionsspecifika uppgifter när det gällde okända enheter. Den kinesiska regeringen hävdade också att klagomålet inte hänvisade till något inköp av varor som involverade exportörerna i stickprovet. Kommissionen hänvisar till sina slutsatser att köpare av stålprodukter belagda med organiskt material och andra stålprodukter är statligt ägda företag (skälen 49–73 ovan) och till att dess begäran om att den kinesiska regeringen skulle tillhandahålla information även gällde exportörer som inte ingick i stickprovet (se skälen 34–35 ovan). Med tanke på att den kinesiska regeringen inte har lämnat någon ytterligare information om detta program baserar kommissionen sina slutsatser på de uppgifter som finns tillgängliga i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(347)   I den mån priserna ligger över marknadspriserna och den förmån staten låter tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material åtnjuta genom sina inköp via statligt ägda företag är detta program utjämningsbart enligt artikel 3.1 a iii och artikel 6 d i grundförordningen. Hänsyn behöver också tas till att påståendet i klagomålet om att det inte finns något tillförlitligt privat marknadspris på grund av den offentliga sektorns dominans har bekräftats genom undersökningen, eftersom den visade att de statligt ägda företagen har den största andelen av stålmarknaden i Kina, åtminstone när det gäller varmvalsad och kallvalsad plåt (se skälen 76–79). Denna subvention är selektiv enligt artikel 4.2 i grundförordningen eftersom den är begränsad till utvalda enheter inom stålsektorn med statligt ägande. Transaktionernas och de underliggande kontraktens komplexitet i kombination med avsaknaden av nödvändiga officiella uppgifter gjorde dock att kommissionen inte kunde dra någon säker slutsats om detta program. Därför har kommissionen beslutat att inte bedöma detta program ytterligare.

3.3.9.     Övriga regionala program

a)      Bristande samarbete från den kinesiska regeringens sida

(348)   Den kinesiska regeringen svarade att eftersom ingen av tillverkarna i stickprovet var belägna i tillämpningsområdena för de regionala program som ingick i detta avsnitt var den information kommissionen begärde inte relevant för undersökningen. Med tanke på denna informations betydelse för undersökningen (se skälen 34–35 ovan) drar kommissionen i avsaknad av svar från den kinesiska regeringen sina slutsatser om de regionala programmen i detta avsnitt på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

3.3.9.1.  Subventioner i det nya området Tianjin Binhai och det ekonomiska och tekniska utvecklingsområdet Tianjin

a)      Rättslig grund

(349)   Den rättsliga grunden för systemet med snabbare avskrivning är cirkuläret från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om tillhörande skattemässig särbehandling gällande företags inkomstskatt för att stödja utveckling och öppenhet i det nya området Tianjin Binhai.

b)      Resultat av undersökningen

(350)   Enligt klagomålet syftar programmet till att främja konstruktion av vetenskaplig och teknisk infrastruktur i det nya området Tianjin Binhai (TBNA) och det ekonomiska och tekniska utvecklingsområdet Tianjin (TETDA) och bygga upp ett renoveringssystem och tjänstekapacitet inom vetenskap och teknik. Enligt klagomålet beviljades en finansiell förmån enligt detta program genom vetenskaps- och teknikfonden och programmet för snabbare avskrivning. Dessa förmåner skulle begränsas till företag i jurisdiktionen för den administrativa kommittén för TBNA, inklusive företag som tillverkar/exporterar den berörda produkten. Klagomålet hänvisade till de amerikanska myndigheternas förfarande gällande vissa sömlösa ledningsrör och tryckrör av kolstål och legeringsstål med ursprung i Folkrepubliken Kina som hade gjort detta program till föremål för utjämning[82].

(351)   På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida fattar kommissionen i enlighet med artikel 28 i grundförordningen sitt beslut på grundval av bästa tillgängliga information i klagomålet och i det ovannämnda beslutet från de amerikanska myndigheterna.

(352)   Detta program innebär en engångsförmån för mottagande företag i form av bidrag från vetenskaps- och teknikfonden i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen (direktöverföring av medel) och i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen när det gäller programmet för snabbare avskrivning.

(353)   Subventionerna från vetenskaps- och teknikfonden och inom ramen för programmet för snabbare avskrivning är selektiva enligt artikel 4.3 i grundförordningen eftersom de är begränsade till vissa företag i vissa angivna geografiska regioner (dvs. TBNA och/eller TETDA).

c)      Beräkning av subventionens storlek

(354)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering från annat håll har den lämpligaste informationskällan vid bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett liknande beslut från de amerikanska myndigheterna, nämligen US Decision Memorandum of 10 September 2010 on Certain Seamless Carbon and Alloy Steel Standard, Line, and Pressure Pipe (ss. 20 och 21) (Federal Register Vol. 75, nr 182, s. 57444/21 September 2010). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som skatte- och bidragsprogrammen har medfört i princip är densamma som används av EU[83].

(355)   Därmed är den totala subventionsnivå som fastställts under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag 0,61 %, vilket motsvarar den ackumulerade nivån för de berörda systemen som fastställts genom det beslut det hänvisas till i föregående skäl.

3.3.9.2.  Program som berör den nordöstra regionen

Återhämtningsprogrammet för de nordöstra områdena

a)      Rättslig grund

(356)   Den rättsliga grunden är cirkuläret från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om tryckning och spridning av bestämmelser gällande problem med relevans för den ökade omfattningen av momsavdrag i de nordöstra områdena av den 14 september 2004.

b)      Resultat av undersökningen

(357)   Den klagande hävdade att den kinesiska regeringen inrättade återhämtningsprogrammet för de nordöstra områden 2003 för att vitalisera den gamla industribasen Dalian City och de tre nordöstra provinserna Liaoning, Jilin och Heilongjiang, som av tradition är centrum för Kinas stålindustri. Enligt klagomålet har den kinesiska regeringen skapat en särskild bank, NRB (Northeast Revitalisation Bank), som står under statsrådets kontroll och har behörighet att finansiera stöd för återhämtning av navet för tung industri i nordöst.

(358)   Klagomålet hänvisade också till subventionerna inom ramen för detta program från Export-Import Bank of China (”ExIm Bank”) genom dess filial i Dalian som uppgick till sammanlagt 5 miljarder yuan renminbin i exportkrediter och andra ”lågkostnadskrediter” och innebar 150 miljoner yuan renminbin i besparingar för lokala företag från november 2003. I klagomålet rapporterades det också att även icke kreditvärdiga företag beviljades lån för att svagpresterande statliga företag skulle kunna öka sin konkurrenskraft. Dessa hade en oproportionerligt god tillgång till finansiella resurser trots att de hade landets högsta andel nödlidande lån.

(359)   På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida fattade kommissionen sitt beslut om detta program på grundval av information i klagomålet och i US Decision Memorandum of 17 November 2008 on Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (s. 21 och 22) (Federal Register Vol. 73, nr 227, s 70961/24 november 2008), justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(360)   Detta program ger de mottagande företagen en fördel i form av: (i) bidrag genom räntesubventioner vid export och ii) återbetalning av moms för anskaffning av fasta tillgångar.

(361)   När det gäller (i) bidrag genom räntesubventioner vid export utgör räntesubventioner en subvention i form av bidrag enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen. I det amerikanska beslutet hänvisas det till detta program som ”utvecklingsfond för handel med utlandet”, i stället för ”återhämtningsprogram för de nordöstra delarna”, vilket också nämns i klagomålet. Detta program förvaltas av provinsmyndigheterna i Liaoning (nämligen Liaonings provinsbyrå för handel och ekonomiskt samarbete med utlandet och Liaonings finansministerium). Bland annat projekt som exporterande företag bedriver för att förbättra konkurrenskraft för sin exportbas och utforska de internationella marknaderna är stödberättigade. Eftersom bidragen är avhängiga av exportresultaten är programmet selektivt enligt artikel 4.4 i grundförordningen.

(362)   När det gäller (ii) återbetalning av moms för inköp av fasta tillgångar utgör sådana återbetalningar en subvention i form av uteblivna offentliga intäkter till staten enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Enligt detta program får momsbetalare inom vissa industrier dra av moms för inköp av fasta tillgångar från momsen för försäljning av färdiga varor. Denna momsbefrielse är begränsad till företag i den nordöstra regionen och är därmed regionalt selektiv enligt artikel 4.3 i grundförordningen.

c)      Beräkning av subventionens storlek

(363)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering på annat håll har den mest lämpliga informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (på grundval av likheter i programmets karaktär) från de amerikanska myndigheterna.

(364)   Den totala subventionsnivå som fastställdes för programmet för återhämtning av de nordöstra delarna för undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag är därmed 0,18 %, vilket motsvarar den ackumulerade nivån för bidrag och momsbefrielse som mottagits inom programmet ”utvecklingsfond för handel med utlandet”, såsom fastställdes i US Decision Memorandum of 17 November 2008 on Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (ss. 21 och 22) (Federal Register Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 November 2008). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som liknande program har medfört i princip är densamma som används av EU[84].

Räntesubventioner vid export

a)      Rättslig grund

(365)   Den rättsliga grunden är de tillfälliga åtgärderna för ekonomiskt stöd för export av högteknologiska produkter och utrustning för produkttillverkning från provinsen Liaoning, som infördes den 16 december 2004.

b)      Resultat av undersökningen

(366)   I klagomålet påstods det att detta program ger stöd till företag för att de ska kunna utöka exporten av högteknologiska produkter och utvecklingsstöd till företag i provinsen Liaoning. Programmet förvaltas av Liaonings provinsbyrå för handel och ekonomiskt samarbete med utlandet, Liaonings finansministerium och den provinsen Liaonings ekonomiska kommission. De amerikanska myndigheterna fann enligt det ovannämnda beslutet om ledningsrör att detta program är utjämningsbart (se skäl 359).

(367)   Detta program innebär en förmån i form av direktöverföring av medel från den kinesiska regeringen som används för att betala ränta på banklån i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen. Exportlån innebär kortfristiga lån till företag i provinsen som tillverkar högteknologiska produkter och tillverkningsutrustning från banker och andra finansinstitut än banker på grund av brist på nödvändiga medel för tillverkning och drift under tiden från exportdeklarationen för produkterna till att betalning mottas. Stödberättigade företag måste ha ett årligt exportvärde över 1 miljon US-dollar och ha exporterat produkter som finns upptagna i Kinas katalog över exporterade högteknologiska produkter eller inbegripas i tillverkningsutrustning. Detta program är därför selektivt enligt artikel 4.2 i grundförordningen eftersom det är begränsat till företag som uppfyller dessa kriterier. Detta program är också avhängigt av exportresultaten, vilket gör det selektivt enligt artikel 4.4 i grundförordningen. Programmet är även regionalt selektivt i den mening som avses i artikel 4.3, eftersom det är begränsat till företag i den angivna geografiska regionen i nordöstra Kina.

c)      Beräkning av subventionens storlek

(368)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering på annat håll har den mest lämpliga informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (på grundval av likheter i programmets karaktär) från de amerikanska myndigheterna.

(369)   Den subventionsnivå som fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag under undersökningsperioden är 0,43 %, vilket motsvarar subventionsnivån för systemet med räntesubventioner för export enligt US Decision Memorandum of 17 November 2008 on Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (s. 23) (Federal Register Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 November 2008). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som liknande program har medfört i princip är densamma som används av EU[85].

Exportlån

a)      Resultat av undersökningen

(370)   I klagomålet hänvisas det till det tidigare programmet med räntesubventioner vid export, där villkoret för stöd är utestående ”exportlån”. De amerikanska myndigheterna har i sitt beslut rörande ledningsrör funnit att även detta program är utjämningsbart.

(371)   Den rättsliga grunden är de tillfälliga åtgärderna för ekonomiskt stöd för export av högteknologiska produkter och tillverkningsutrustning från provinsen Liaoning, som infördes den 16 december 2004.

(372)   Detta program utgör en förmån i form av direktöverföring av medel från den kinesiska regeringen i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen. Subventionen innebär en förmån enligt artikel 3.2 och 6 b i grundförordningen som motsvarar skillnaden mellan vad mottagarna betalat och det belopp de skulle ha betalat för ett jämförbart kommersiellt lån utan programmet. Lånen tillhandahålls av regeringen genom dess politiska banker och dess statligt ägda affärsbanker (se analysen i skälen 157–180 ovan). Dessa exportlån är selektiva enligt artikel 4.4 a i grundförordningen eftersom de är avhängiga av exportresultaten och även enligt artikel 4.3 eftersom de är begränsade till företag i en angiven geografisk region i Kina.

b)      Beräkning av subventionens storlek

(373)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering på annat håll har den mest lämpliga informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (på grundval av likheter i programmets karaktär) från de amerikanska myndigheterna.

(374)   Den subventionsnivå som fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag under undersökningsperioden är 1,05 %, vilket motsvarar det aritmetiska genomsnittet för systemet med exportlån enligt US Decision Memorandum of 17 November 2008 on Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (s. 23) (Federal Register Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 november 2008). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som liknande program har medfört i princip är densamma som används av EU[86].

Stöd inom programmet ”Five Point One” i provinsen Liaoning

a)      Resultat av undersökningen

(375)   Enligt klagomålet infördes programmet ”Five Points, One Line Coastal Belt” den 21 januari 2006 av provinsregeringen i Liaoning. Provinsregeringen i Liaoning tillhandahåller subventioner för vissa företag i området. Första prioritet ges till företag som startas inom något av de fem nyckelområden som betraktas som baser för exporttillverkning. Förmånsbehandlingen innefattar ett antal förmåner, bland annat en reducerad inkomstskattesats på 15 % för företag som certifieras som ”högteknologiföretag”, befrielse från inkomstskatt för högteknologiska företag med ”inhemska investeringar”, prioritering för räntesubventioner, privilegier när det gäller ekonomisk förvaltning och undantag från statliga avgifter. Enligt klagomålet har CDB (China Development Bank), en statligt ägd politisk bank, tillhandahållit förmånslån inom detta program.

(376)   De amerikanska myndigheterna har funnit detta program är utjämningsbart enligt ovannämnda beslut gällande ledningsrör.

(377)   Den rättsliga grunden för programmet är ”Yttrande från Liaonings provinsbyrå om främjande av utökad exploatering i viktiga utvecklingsområden längs kusten”. Liaonings kommission för utveckling och reform och Liaonings finansbyrå förvaltar räntesubventionerna, och myndigheten för industripark, industri och handel i Huludao Beigang administrerar undantagen från avgift enligt detta program.

(378)   Detta program erbjuder finansiella fördelar i form av direktöverföring av medel från den kinesiska regeringen enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen och/eller outtagna eller uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Dessa subventioner utgör en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen som motsvarar beloppet för bidraget och/eller befrielsen från skatt/avgifter. Dessa subventioner är selektiva enligt artikel 4.3 i grundförordningen eftersom de är begränsade till vissa företag inom den angivna jurisdiktionen för Liaonings provinsmyndighet. Första prioritet för beviljade av dessa subventioner ges till företag som startas i de fem nyckelområdena som baser för exporttillverkning, varför programmet är selektivt även enligt artikel 4.4 a i grundförordningen eftersom subventionerna är avhängiga av exportresultaten.

b)      Beräkning av subventionens storlek

(379)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering på annat håll har den mest lämpliga informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (på grundval av likheter i programmets karaktär) från de amerikanska myndigheterna.

(380)   Den subventionsnivå som fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag under undersökningsperioden är därmed 0,30 %, vilket motsvarar subventionsnivån för detta system enligt US Decision Memorandum of 17 November 2008 on Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (s. 23) (Federal Register Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 November 2008). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som bidragsprogrammen har medfört i princip är densamma som används av EU[87].

3.3.9.3.  Bidrag inom ramen för vetenskaps- och teknikprogrammet i Jiangsuprovinsen

a)      Rättslig grund

(381)   Den rättsliga grunden för detta program är de administrativa bestämmelserna för plattformen för offentlig förvaltning inom vetenskaps- och teknikprogrammet i Jiangsuprovinsen (Sukeji (2006) nr 102, Sucaijiao (2006) nr 22).

b)      Resultat av undersökningen

(382)   Enligt klagomålet beviljas bidrag bland annat inom ramen för detta program. Den kinesiska regeringen hävdade i sitt svar i frågeformuläret att inget av företagen i stickprovet använde eller åtnjöt förmåner inom detta program. Kommissionen hänvisar till sina argument att den kinesiska regeringen förväntades tillhandahålla fullständiga svar även på frågor som gällde företag som inte ingick i stickprovet (skäl 34–35 ovan). Kommissionen noterar också att både företag i och utanför stickprovet av tillverkare av stålprodukter belagda med organiska material i det relevanta tillämpningsområdet finns upptagna i klagomålet som potentiella mottagare. Kommissionen drar därför sina slutsatser på grundval av tillgängliga fakta, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, och särskilt från informationen i klagomålet och de amerikanska myndigheternas slutsatser i deras beslut om ståltråd för armering av spännbetong med ursprung i Folkrepubliken Kina som gör detta program till föremål för utjämning.[88]

(383)   De ekonomiska fördelarna i form av bidrag utgör en subvention enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen. Dessa subventioner är selektiva enligt artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom det inte verkar finnas några objektiva kriterier eller villkor för berättigande till förmåner enligt detta system (enligt artikel 4.2 b i grundförordningen) och på grundval av tillgängliga uppgifter och institutionen för vetenskap och teknik i Jiangsu verkar inte fatta sina beslut på något objektiv sätt.

c)      Beräkning av subventionens storlek

(384)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering på annat håll har den mest lämpliga informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (på grundval av likheter i programmets karaktär) från de amerikanska myndigheterna.

(385)   Den subventionsnivå som fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag under undersökningsperioden är därmed 0,01 %, vilket motsvarar den nivå för detta system som fastställdes i of 14 May 2010 on Pre-Stressed Concrete Steel Wire Strand (s. 35) (Federal Register Vol. 75, nr 98, s. 28557/21 May 2010). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som bidragsprogrammen har medfört i princip är densamma som används av EU[89].

3.3.9.4.  Bidrag inom ramen för vetenskaps- och teknikprogrammet i Hebeiprovinsen

a)      Resultat av undersökningen

(386)   I klagomålet hänvisas det till två bidrag som 2009 inom ramen för provinsen Hebeis vetenskaps- och teknikprogram tillhandahölls en tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material och som uppgick till 700 000 respektive 2 080 000 yuan renminbin. Den kinesiska regeringen angav i sitt svar i frågeformuläret att inget av företagen i stickprovet låg i Hebei och att den begärda informationen därför inte var relevant för undersökningen. Kommissionen hänvisar till sina argument att den kinesiska regeringen borde ha tillhandahållit fullständiga svar även på frågor som gällde företag som inte ingick i stickprovet (skäl 34–35 ovan). Kommissionens drar därför sina slutsatser på grundval av tillgänglig information om detta program (i detta fall klagomålet), i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(387)   De finansiella fördelar som tillhandahålls enligt detta program i form av bidrag utgör subventioner eftersom de utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen. De utgör en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen som motsvarar bidragsbeloppet. Dessa subventioner är selektiva enligt artikel 4.3 i grundförordningen eftersom de endast tillhandahålls för företag i provinsen Hebei.

b)      Beräkning av subventionens storlek

(388)   Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av annan information för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala omsättningen hos mottagarna under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(389)   Den subventionsnivå som på så sätt fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är marginell (mindre än 0,01 %).

3.3.10.   Ad hoc-subventioner

a)      Resultat av undersökningen

(390)   I klagomålet förtecknas ett antal ad hoc-subventioner som påstås ha beviljats vissa företag som tillverkar stål belagt med organiskt material, både statliga och privat ägda företag. Dessa subventioner var antingen bidrag eller befrielse eller nedsättning av skatter, bland annat för att finansiera särskilda projekt eller tillgångar. De beviljades inom ramen för den allmänna strategiska politiken för att uppgradera stålindustrin.

(391)   Kommissionen bad den kinesiska regeringen tillhandahålla information om dessa ad hoc- bidrag. Den kinesiska regeringen svarade att påståendena i klagomålet byggde på citat från årsrapporterna och det föreföll inte som om någon av dessa gällde företag i stickprovet. Den kinesiska regeringen drog därför slutsatsen att det inte var nödvändigt att ta upp transaktionsspecifika påståenden som gällde företag och provinser som inte ingick i stickprovet. Dessutom upprepade den kinesiska regeringen en av sina allmänna synpunkter, nämligen att enbart att vissa transaktioner tas upp som ”subventioner” i ett företags årsrapport inte utgör ett tillräckligt bevis för att inleda en undersökning av företagen eftersom det ”inte utgör tillräckliga prima facie-bevis enligt artikel 11.2 i WTO:s SCM-avtal".

(392)   Kommissionen hänvisar till sina argument att den kinesiska regeringen var skyldig att lämna information också om påståendena om subvention när det gällde företag som inte ingick i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen drog sina slutsatser om dessa ad hoc-subventioner på grundval av tillgängliga fakta i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(393)   De ad hoc-subventioner som tas upp i klagomålet utgör en subvention enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen i form av en direkt överföring av medel avseende bidrag och liknande överföringar av resurser, och enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen i form av uteblivna offentliga intäkter för olika undantag från eller nedsättningar av skatt och/eller avgifter på central nivå, på provinsnivå eller på kommunal nivå som normalt sett skulle tas ut. Kommissionen noterar att årsrapporterna från de olika tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material själva hänvisar till dessa finansiella bidrag som ”subventioner”. Vid första anblicken förefaller ett antal av dessa subventioner vara selektiva enligt lag eller i praktiken, i den mening som avses i artikel 4.2 i grundförordningen, eftersom de på grund av bristande samarbete från den kinesiska regeringens gav intryck av att beviljas till ett begränsat antal stålföretag i den främjade stålsektorn och/eller på grund av den metod de beviljande myndigheterna har använt för att fördela dem. Dessutom förefaller vissa av dessa subventioner vara selektiva enligt artikel 4.3 i grundförordningen, eftersom tillgången till dem var begränsad till vissa företag i angivna geografiska regioner på en viss provins territorium.

b)      Beräkning av subventionens storlek

(394)   Kommissionen har noga studerat tillgänglig information i ärendet för var och en av dessa ad hoc-subventioner för olika tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material. Kommissionen fann att vissa av dessa subventioner inte har en snedvridande effekt på handeln och/eller innebär relativt små tillskott för tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material. Däremot finns det också ett stort antal selektiva subventioner som förefaller ge tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material betydande belopp. I ljuset av detta och informationen i ärendet anser kommissionen det lämpligt att beräkna den tillämpliga utjämningsskatten med hänvisning till ett enkelt medelvärde för de bidrag och skatteprogram som utjämnas i detta förfarande, trots det bristande samarbetet från den kinesiska regeringen och relevanta tillverkare av stålprodukter belagda med organsikt material.

(395)   Den subventionsnivå som på så sätt fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag uppgår till 0,5 %.

3.4.        Synpunkter från parterna efter den slutliga underrättelsen

(396)   Den kinesiska regeringen, en exporterande tillverkare i stickprovet (Zhejiang Huadong) och den klagande lämnade in synpunkter på den slutliga underrättelsen.

3.4.1.     Den kinesiska regeringens synpunkter efter den slutliga underrättelsen

(397)   På grund av de många och mycket detaljerade argument som den kinesiska regeringen lämnade in och eftersom det inte skulle vara praktiskt möjligt (även på grund av förekomsten av vissa konfidentiella uppgifter) att ta med dem alla i den här förordningen, har kommissionen skriftligen bilateralt förklarat alla rättsliga och faktiska moment som ligger till grund för att dessa påståenden har avvisats den kinesiska regeringen.

3.4.1.1.  Förfarandefrågor

(398)   I flera av sina invändningar mot inledandet av undersökningen verkade den kinesiska regeringen anse att rapporten från panelen om kornorienterade kallvalsade elektroplåtar (GOES-panelen)[90] är styrande för tolkningen av vissa bestämmelser i SCM-avtalet och EU:s grundförordning. Den kinesiska regeringen nämner t.ex. att tvivel har ”undanröjts” av GOES-panelen[91]. Kommissionen har visserligen tagit del av panelens slutsatser om detta och håller med om flera av dem, men dessa slutsatser ändrar inte det gällande fördraget eller det juridiska språket, särskilt artikel 11.2 och 11.3 i WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder eller artikel 9.2 och 9.3 i den grundläggande förordningen om utjämningstullar, som är relevanta och bindande för kommissionen i alla antisubventionsförfaranden.

(399)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen bröt mot artikel 11.2 i SCM-avtalet eftersom den hade inlett sitt förfarande på grundval av ett klagomål som inte innehöll några bevis på ”förekomsten, nivån på och effekten av någon påstådd subvention” och därför hade kommissionen brutit mot sin skyldighet enligt artikel 11.3 att kontrollera att bevisen är korrekta och tillräckliga. Detta påstående måste avvisas. Den kinesiska regeringens hänvisning till ”förekomsten, nivån och effekten” av subventionen är ett citat ur artikel 11.1 i SCM-avtalet och gäller syftet med en undersökning. Kommissionen menar att detta inte hör ihop med artikel 11.2 i SCM-avtalet, där det krävs att den klagande ska lämna ”tillräckliga bevis på förekomsten av en subvention och om möjligt dess storlek” och att den klagande ska lämna ”sådana uppgifter” som den klagande ”rimligen har tillgång till”. Kommissionen har analyserat de omfattande bevis som lämnats av den klagande, vilket tydligt framgår av den version av klagomålet som berörda parter kan konsultera. Kommissionens avdelningar föreslog endast att en undersökning skulle inledas först efter en grundlig analys av att den bevisning som de anser är tillräcklig prima facie-bevisning är korrekt och tillförlitlig.

(400)   Den kinesiska regeringen hävdade att varje del (finansiellt bidrag, förmån och selektivitet) i varje subventionssystem måste avgöras individuellt. Kommissionen håller med den kinesiska regeringen att påståenden om subventioner måste granskas individuellt. Detta innebär dock inte att de bevis som läggs fram för varje del i varje subventionsprogram måste granskas isolerat. Bevis på förekomsten av selektivitet i ett program kan t.ex. vara mycket relevanta för att avgöra selektiviteten i ett annat program, bl.a. beroende på hur mycket information som finns offentligt tillgänglig om de berörda programmen och i vilken omfattning programmen hänger nära ihop med varandra och är beroende av samma lagstiftning.

(401)   Den kinesiska regeringen hävdade att det måste finnas bevis på subventionsbeloppet (som överskrider miniminivån) under undersökningsperioden för varje program och att det måste finnas tillräckliga bevis på den verkliga subventionen i varje subvention, inte på ”potentiella” eller ”sannolika” förmåner. På den här punkten håller kommissionen inte med den kinesiska regeringen eftersom vare sig grundförordningen eller WTO:s SCM-avtal kräver att det måste visas att subventioner för ett visst program ligger över miniminivån. Det råder inga tvivel om att en subvention måste medföra en fördel under undersökningsperioden för att bli föremål för en utjämningstull och att de klagande bör anstränga sig för att lägga fram bevis för detta. Enligt artikel 11.2 i SCM-avtalet krävs emellertid ”tillräckliga bevis” på subventionering på grundval av uppgifter som den klagande ”rimligen har tillgång till”. Eftersom en stor del av informationen om subventionsförmåner (t.ex. skattebefrielser, bidrag, tillhandahållande av varor) inte är offentligt tillgänglig är det ofta omöjligt för de klagande att fastställa med säkerhet att subventionen har medfört en förmån för tillverkare av den berörda produkten. I sådana situationer måste den klagande lämna in de bästa tillgängliga bevisen som t.ex. visar att tillverkare av den berörda produkten är berättigade till subventionen och att programmet fortfarande är i kraft eller ger förmåner. Den bevisningsnivå som krävs beror på sakförhållandena i det berörda fallet och på hur mycket information som den klagande rimligen har tillgång till.

(402)   Den kinesiska regeringen hävdade att tillkännagivandet om inledande stred mot artikel 22.2 iii i SCM-avtalet eftersom en enkel upprepning av namnen på de olika programmen inte kan anses vara en ”beskrivning” av dem. Kommissionen anser att de subventionsmetoder som ska undersökas har beskrivits på ett tillfredsställande sätt i tillkännagivandet om inledande i och med att de berörda systemen har angetts och att tillkännagivandet därför inte strider mot artikel 22.2 iii i SCM-avtalet.

(403)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen felaktigt hade inlett ett förfarande för ett antal subventionsprogram eftersom den sett klagomålet som en ”helhet” i stället för att undersöka varje program. Vidare ansåg den kinesiska regeringen att slutsatserna från andra undersökande myndigheter om olika program inte i sig är tillräckliga bevis för att inleda en undersökning. Som förklaras ovan (skäl 400) har kommissionens avdelningar undersökt varje program. I vilken grad slutsatser från andra myndigheter om ett visst program kan utgöra tillräckliga bevis för inledande måste avgöras från fall till fall och beror till viss del på vilka andra uppgifter som den klagande rimligen har tillgång till.

(404)   Den kinesiska regeringen (som citerar en inlaga från Förenta staterna i GOES-ärendet[92]) hävdade att den status som ”främjade” tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material har i statliga planeringsdokument kan ha använts ”generellt” för att visa selektivitet. Detta motsvarar inte verkligheten. Den lagstiftning där tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material klassificeras som ”främjade”[93] (och de effekter som detta ger) är inte (vilket den kinesiska regeringen framför) ”allmän information som statlig politik utan direkt samband med det berörda programmet”. Eftersom denna lagstiftning uttryckligen begränsar tillgången till programmen till vissa företag (eller ger förmåner) har den uppenbart ett mycket direkt samband med det berörda programmet.

(405)   Den kinesiska regeringen hävdade att det måste finnas bevis på en pågående förmån från ett subventionsprogram och att det faktum att programmen omfattades av utjämningstullar i andra ärenden inte är tillräckligt, eftersom de slutsatserna gällde en annan undersökningsperiod. Det råder inga tvivel om att en subvention måste medföra en fördel under undersökningsperioden för att bli föremål för en utjämningstull och att de klagande bör anstränga sig för att lägga fram bevis för detta. När det gäller beslutet att inleda ett förfarande kan emellertid bevis på användning av ett program under en rimligt närliggande period vara ytterst relevanta, t.ex. om det inte finns någon offentligt tillgänglig information om att programmet har avslutats eller ändrats. Den kinesiska regeringens hänvisning till GOES-panelen[94] (till punkt 7.72 i panelens rapport) är inte övertygande eftersom den punkten avser situationer där det är ”uppenbart” att det inte förekommer subventionering i nuläget, vilket inte är fallet här.

(406)   Den kinesiska regeringen hävdade att det måste finnas bevis på att vissa tillverkare av den berörda produkten verkligen hade tagit emot en förmån från ett program för att en undersökning skulle kunna inledas. Detta påstående kunde inte godtas. Det finns inget krav vare sig i grundförordningen eller i artikel 11.2 i SCM-avtalet på att ”tillräckliga bevis på förekomsten av en subvention... ” innebär uttryckliga bevis på att vissa tillverkare verkligen har använt den. Eftersom en stor del av informationen om subventionsförmåner (t.ex. skattebefrielser, bidrag, tillhandahållande av varor) inte är offentligt tillgänglig är det ofta omöjligt för de klagande att fastställa med säkerhet att subventionen har medfört en förmån för tillverkare av den berörda produkten. I sådana situationer måste den klagande lämna in de bästa tillgängliga bevisen som t.ex. visar att tillverkare av den berörda produkten är berättigade till subventionen och att programmet fortfarande är i kraft eller ger förmåner. Den bevisningsnivå som krävs beror på sakförhållandena i det berörda fallet och på hur mycket information som den klagande rimligen har tillgång till. Att tillämpa ett sådant krav på klagande skulle i själva verket främja system som saknar insyn i stället för sådana som medger större insyn och som ger samma typ av subvention.

(407)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen inte gav den kinesiska regeringen en ”skälig period” för att lämna in de uppgifter som krävdes enligt artikel 12.7 i SCM-avtalet. Dessutom hävdade den kinesiska regeringen att kommissionen inte gett den ”goda möjligheter” att skriftligen lägga fram all relevant bevisning om undersökningen enligt artikel 12.1 i SCM-avtalet. Dessa argument måste avvisas eftersom kommissionen beviljade en rimlig tidsfrist och gav den kinesiska regeringen goda möjligheter att lämna in den relevanta informationen enligt gällande bestämmelser i WTO-avtalet och grundförordningen. Kommissionen konstaterar att den beviljade ovanligt generösa förlängningar av fristen för att besvara det ursprungliga frågeformuläret, vilket gav en svarsperiod på nästan 2 månader i stället för 37 dagar. Om man även räknar med processen i samband med ofullständiga svar hade den kinesiska regeringen mer än tre månader på sig för att lämna de begärda upplysningarna efter det att undersökningen inleddes. Den kinesiska regeringen fick också möjlighet att lämna kompletterande upplysningar fram till och med kontrollbesöket. Dessutom konstaterar kommissionen att begreppet ”rimlig tidsfrist” måste ses mot bakgrund av det förfarande som innebär att kommissionen enligt den grundläggande antisubventionsförordningen har mandat att avsluta undersökningen inom 13 månader. Att bevilja ännu längre tidsfrister enligt den kinesiska regeringens krav skulle obönhörligen ha minskat kommissionens förmåga att arbeta snabbt för att följa de lagstadgade tidsfristerna.

(408)   Den kinesiska regeringen hänvisade också till sin begäran om assistans från kommissionen när den besvarade frågeformuläret, vilket den kinesiska regeringen anser att kommissionen vägrade att ge. Detta stämmer inte med verkligheten. Den kinesiska regeringens begäran om assistans var så omfattande och öppen (dvs. den gällde alla frågor i frågeformuläret och bilagorna) att kommissionen endast kunde erbjuda den kinesiska regeringen assistans i fråga om de specifika problem den kinesiska regeringen hade i sina svar, snarare än de enskilda frågorna. Den kinesiska regeringen beslutade att inte utnyttja detta erbjudande om assistans ytterligare. Kommissionen konstaterar också att enligt artikel 12.11 i SCM-avtalet ska den begärda assistansen vara ”praktiskt genomförbar”, vilket inte är fallet när det gäller breda, öppna begäranden som innebär en orimlig börda för den undersökande myndigheten, särskilt när frågeformuläret är självförklarande. Kommissionen konstaterar att den kinesiska regeringen har stor erfarenhet av antisubventionsundersökningar och anlitar externa advokater.

(409)   När det gäller de subventionsprogram som ingår i klagomålet och som inte utnyttjades av exportörerna i stickprovet hävdade den kinesiska regeringen att den inte skulle kunna lämna de begärda upplysningarna om alla dessa program inom den frist som kommissionen angett på grund av fragmenteringen i stålindustrin. Vidare hävdade den kinesiska regeringen att den först sent i förfarandet förstod vad kommissionen menade med de potentiella konsekvenserna av att inte lämna den begärda informationen om dessa program, eftersom de gällde företag som inte ingick i stickprovet. Kommissionen konstaterade redan från början att den kinesiska regeringen inte intog en konsekvent hållning, eftersom dess påstående att den inte hade tillräckligt med tid för att lämna svara inom den anslagna tidsfristen verkar stå i strid med dess avsiktliga val att inte svara om alla de program som inte utnyttjades av exportörerna i stickprovet, eftersom den hävdade att den inte förstod syftet med kommissionens begäran och följderna av att vägra tillhandahålla den begärda informationen. Kommissionen beviljade i vilket fall som helst (skäl 407 ovan) den kinesiska regeringen flera förlängningar av tidsfristen för att ge den möjlighet att lämna in alla begärda upplysningar om samtliga program. Den totala tid som anslagits (dvs. mer än tre månader, inräknat processen med det ofullständiga svaret) var alltså mer än tillräcklig för att lämna de begärda upplysningarna. Den kinesiska regeringen erkänner själv uttryckligen i sina synpunkter att den intog ståndpunkten att den inte borde ha ålagts att lämna in upplysningar om de andra programmen och detta framgår också av att den inte ens försökte lämna in ett delsvar eller ofullständigt svar för att visa sin samarbetsvilja, utan enbart avstod från att lämna in några upplysningar alls i detta avseende.

(410)   Inte heller kan kommissionen godta den kinesiska regeringens argument att den inte förstod följderna av att inte lämna de begärda upplysningarna om de program som inte utnyttjades av exportörerna i stickprovet. I själva verket förtydligade kommissionen dessa följder vid flera tillfällen efter det att förfarandet inleddes. Närmare bestämt anges följderna av bristande samarbete uttryckligen, med hänvisning till de gällande bestämmelserna i grundförordningen i tillkännagivandet om inledande och på försättsbladet till frågeformuläret. Kommissionen lämnade också utförliga svar om syftet med stickprovet och behovet av att den kinesiska regeringen lämnade de begärda upplysningarna med tanke på den stora graden av bristande samarbetsvilja och de eventuella granskningarna av begärandena om individuell behandling i sina skrivelser av den 19 mars, 11 april, 4 maj (skrivelse om ofullständigt svar), 7 juni (skrivelse före kontrollbesök) och den 14 augusti 2012. Därför är det inte möjligt att den kinesiska regeringen inte kände till eller hade missuppfattat följderna av sin brist på samarbete om dessa program som inte utnyttjades av de exporterande tillverkarna i stickprovet. I slutändan verkar den kinesiska regeringen ha struntat i att den, som beviljare av de påstådda subventionssystemen, var skyldig att samarbeta och lämna upplysningar om alla de subventionssystem som påståtts var tillgängliga för den undersökta produkten.

(411)   Den kinesiska regeringen framförde också ett antal argument om kontrollprocessen och kontrollbesöket i sig. Den kinesiska regeringen invände mot att den utifrån kommissionens skrivelse inför kontrollbesöket inte kunde avgöra omfattningen av kontrollen av de berörda upplysningarna och klagar på en påstådd vägran från kommissionens sida att lämna en mer specifik beskrivning av kontrollen. Den kinesiska regeringen tillade att den åtminstone hade rätt att få en viss ”begränsning” av kontrollens eventuella omfattning (t.ex. genom en i förväg utskriven förteckning över alla frågor som kommissionens tjänstemän skulle ställa)[95], som enligt den kinesiska regeringen inte kunde vara uttömmande med hänsyn till det korta besöket. Kommissionen avvisar den kinesiska regeringens senare argument eftersom det inte finns någon rättslig grund, vare sig i WTO:s SCM-avtal eller i EU:s grundläggande antisubventionsförordning som ger rätt till en sådan begränsning av besökets omfattning. Inte heller har WTO beslutat, eller ens föreslagit, att det skulle finnas någon sådan rätt.           När det gäller den kinesiska regeringens övriga argument konstaterar kommissionen att den översände en detaljerad skrivelse före kontrollen den 7 juni 2012 där det tydligt framgick i) ett förslag till tidplan som tidigare hade godkänts informellt av den kinesiska regeringen, ii) syftet med kontrollbesöket, iii) besökets omfattning, innehåll och mål, och iv) möjligheten att använda tillgängliga uppgifter för de program som inte användes av exportörerna i stickprovet (se ovan). För att begränsa närvarobehovet för de berörda tjänstemännen från den kinesiska regeringen angavs också vilken dag varje program skulle tas upp. Kommissionen gick till och med ännu längre än så för att i en anda av fullt samarbete tillgodose den kinesiska regeringens krav på ytterligare upplysningar om kontrollbesöken, eftersom den träffade den kinesiska regeringens företrädare med mycket kort varsel för att göra de förtydliganden som efterfrågades angående de närmare detaljerna i kontrollbesöken. Därefter följde kommissionen skriftligen upp mötet genom att besvara ytterligare frågor om förtydliganden från den kinesiska regeringen i ett antal e-postmeddelanden som utväxlades med den kinesiska regeringen. Kommissionen gjorde alltså allt som stod i dess makt för att kontrollbesöket skulle bli lyckat, men den kinesiska regeringen tycks ha bortsett från alla dessa ansträngningar.

3.4.1.2.  Tillhandahållande av varmvalsat och kallvalsat stål mot otillräcklig ersättning

(412)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen borde ha använt ett tröskelvärde för att avgöra förekomsten av offentliga organ innan den begärde transaktionsspecifik information i bilaga B till frågeformuläret till den kinesiska regeringen. Detta krav kunde inte godtas eftersom det inte skulle vara praktiskt möjligt att dela upp undersökningen i två etapper på det sättet, då kommissionen i så fall skulle behöva göra två separata förfrågningar om upplysningar och göra två skilda kontrollbesök i Kina. Utöver vad detta skulle innebära i fråga om krav på resurser skulle detta i praktiken göra det omöjligt att avsluta undersökningen inom tidsfristen. Dessutom kan den totala bevisningen (inbegripet de transaktionsspecifika uppgifterna om priser och mängder) vara relevant för att fastställa om det är fråga om offentliga organ.

(413)   Den kinesiska regeringen hävdade att dess underlåtenhet att lämna svar på bilaga B om de statligt ägda företag som tillhandahåller varmvalsat och kallvalsat stål till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material inte kunde leda till tillämpning av artikel 28 i grundförordningen att kommissionens användning av tillgängliga uppgifter stred mot artikel 12.7 i SCM-avtalet. Vidare hävdade den kinesiska regeringen att kommissionen krävde att bilaga B skulle fyllas i av många företag som inte var relevanta för undersökningen. Detta påstående måste avvisas. Kommissionen utformade bilaga B för att kunna kontrollera påståendena i klagomålet och gjorde detta enligt slutsatserna från WTO:s överprövningsorgan i DS379 där det fastställs vissa riktlinjer för att fastställa förekomsten av offentliga organ. Den kinesiska regeringens påstående att ”bilaga B inte enbart gällde statligt ägda företag” stämmer inte. Det är sant att kommissionen till en början bad alla tillverkare av varmvalsat eller kallvalsat stål att fylla i bilaga B, men efter den kinesiska regeringens svar på kommissionens frågeformulär och i syfte att underlätta den kinesiska regeringens arbete med att besvara bilaga B begränsade kommissionen sin begäran till att enbart gälla de berörda statligt ägda företagen[96]. Trots denna ansträngning från kommissionens sida svarade varken den kinesiska regeringen eller de berörda statligt ägda företagen på bilaga B, även om det är uppenbart (inte minst i klagomålet) att de statligt ägda företag som tillhandahåller varmvalsat eller kallvalsat stål till de exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material berörs av denna undersökning.

(414)   Därför hade kommissionen inget annat alternativ än att tillämpa artikel 28.1 i grundförordningen och gjorde detta helt i enlighet med artikel 12.7 i SCM-avtalet.

(415)   Den kinesiska regeringen hävdade att de tillgängliga uppgifter som kommissionen använde inte stöder slutsatsen att de citerade ”riktlinjerna” för stålindustrin är rättsligt bindande. Det viktigaste industriplaneringsdokument som kommissionen baserar sina slutsatser på om förekomsten av ett offentligt organ är order nr 35 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin. Kommissionen ställde en direkt fråga om den rättsliga statusen för order från nationella utvecklings- och reformkommissionen och det bekräftades att order i kinesisk lagstiftning är rättsligt bindande eftersom de ingår i en av de fyra lagstiftningskategorierna i Kina. Detta påstående står alltså i strid med gällande uppgifter i ärendet.

(416)   Den kinesiska regeringen hävdade att den snedvridning av marknaden som kommissionen konstaterat för stålsektorn inte var relevant för att avgöra om tillverkarna av varmvalsat eller kallvalsat stål var offentliga organ och att avgörandet borde ha gjorts specifikt för de enheter som tillhandahåller varmvalsat eller kallvalsat stål till de båda grupper exporterande tillverkare som ingår i stickprovet och inte enbart för alla statligt ägda företag som tillverkar varmvalsat eller kallvalsat stål i Kina generellt. Enligt den kinesiska regeringen kan kommissionen inte göra något avgörande om den saknar information om dessa enheter. I annat fall skulle den göra otillåtna ofördelaktiga slutledningar. Kommissionen håller inte med om detta påstående. Förekomsten av snedvridning av marknaden är en relevant, om än inte avgörande faktor i analysen. Kommissionens slutsats om ”offentligt organ” i samband med detta förfarande gäller alla tillverkare av varmvalsat eller kallvalsat stål som är helt eller delvis statligt ägda, eftersom slutsatsen baserades på bevis som berörde övergripande politiska och industriomfattande faktorer och inte var ett företagsspecifikt avgörande. Det är uppenbart att de statligt ägda enheter som tillhandahåller varmvalsat eller kallvalsat stål till de båda exporterande tillverkarna i stickprovet ingår i slutsatsen om offentliga organ och därför ansågs det inte nödvändigt att göra ett särskilt avgörande enbart för dem. I vilket fall som helst lämnade den kinesiska regeringen inga upplysningar som kunde ligga till grund för ett företagsspecifikt avgörande i sitt svar på kommissionens frågeformulär.    Den kinesiska regeringens argument att kommissionen inte kan göra ett avgörande om den saknar ”verkliga fakta” om de specifika berörda statligt ägda företagen skulle innebära att den kinesiska regeringen skulle vinna på att inte samarbeta (eftersom den hade vägrat att lägga fram ”fakta”) och därmed skulle få ett mer gynnsamt resultat än om den hade samarbetat, vilket är motsatsen till en ofördelaktig slutledning.

(417)   Den kinesiska regeringen invände mot att den informerades av kommissionen om analysen i fråga om uppmaningar och direktiv först i meddelandet om slutliga uppgifter och att dess rätt till försvar därför hade satts ur spel. Kommissionen kunde dock inte veta att den skulle komma fram till denna slutsats i ett tidigare skede av undersökningen. Slutsatsen är ett resultat av samtliga upplysningar och uppgifter som samlats in under förfarandet och meddelades så snart det slutliga avgörandet gjordes, dvs. vid tidpunkten för meddelandet om slutliga uppgifter. I klagomålet angavs att subventionerna avsåg statligt tillhandahållande av varor från statligt ägda företag. Undersökningen visade att den statliga politiken i fråga, som ursprungligen gällde statligt ägda företag, även gällde privata enheter, vilket ledde till en slutsats om uppmaningar och direktiv från staten.

(418)   Den kinesiska regeringen hävdade att de sakförhållanden som kommissionen diskuterar inte på något sätt motiverar slutsatsen att alla privata organ inom stålsektorn uppmanas och får direktiv av staten att tillhandahålla de utjämnade subventionerna. Detta påstående måste avvisas. I sina analyser om uppmaningar och direktiv hänvisade kommissionen till ett antal statliga planer och policydokument och citerade avsnitt ur dessa dokument som visar en direkt koppling mellan regeringen och de privata stålföretagens beteende och underbyggde denna slutsats med exempel på åtgärder som dessa privata aktörer vidtagit.

(419)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen underlåtit att göra åtskillnad mellan konsekvenserna av regeringens åtgärder och avsikten med regeringens åtgärder i sin analys av uppmaningar och direktiv. Även detta påstående avvisas. Kommissionen konstaterade att de fanns en statlig politik för att stödja stålindustrin och tillhandahålla varmvalsat eller kallvalsat stål genom offentliga organ (statligt ägda företag) till priser som låg under marknadspriset. Vidare konstaterades det att denna politik (på grund av de statligt ägda företagens dominans och avrådan från export av varmvalsat och kallvalsat stål) effektivt tvingade privata tillverkare att leverera till den inhemska industrin för stålprodukter belagda med organiskt material till samma underpriser som de statligt ägda företagen. Det finns i själva verket belägg för att de privata leverantörernas priser uttryckligen är kopplade till de statligt ägda företagens. Därför konstaterade kommissionen att ett av målen för politiken var att uppmana och ge privata organ direktiv att följa samma praxis som de statligt ägda företagen. Detta är ett klassiskt exempel på en stat som på egen hand och via statligt ägda företag ”utövar sina befogenheter” gentemot privata leverantörer. Politiken har alla de nödvändiga beståndsdelarna för uppmaningar och direktiv, dvs. en ”statlig åtgärd”, ”riktad till en viss part” och som ”gäller en viss uppgift eller skyldighet”. För att illustrera regeringens avsikter innebär vissa bestämmelser i order nr 35 att företag som inte följer den politik som beskrivs i orderna bestraffas. Detta visar att den kinesiska regeringen har för avsikt att leda hela stålindustrin i en viss riktning och att om vissa företag inte följer denna avsikt kommer det att leda till konsekvenser för dem.

(420)   Den kinesiska regeringen hävdade också att kommissionen inte hade fastställt att den kinesiska regeringen för en politik i syfte att tillhandahålla varmvalsat och kallvalsat stål till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material och att kommissionen inte drog någon slutsats i det avseende. Detta påstående måste avvisas. Såsom framgår av analysen i skälen 49–72 ovan är de statligt ägda företag som tillhandahåller varmvalsat och kallvalsat stål till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material offentliga organ, den kinesiska regeringens förlängda arm, och det är uppenbart att de tillhandahåller varmvalsat och kallvalsat stål till exporterande tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material. Det fastslogs också att priserna på dessa insatsvaror inte avspeglar marknadsvärdena. Därmed konstateras att den kinesiska regeringen genom dessa statligt ägda företag bedriver en politik för att tillhandahålla billigt varmvalsat och kallvalsat stål.

(421)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen felaktigt hade dragit slutsatsen att staten utövar en genomgripande kontroll över stålsektorn i allmänhet och att stålindustrin följer vissa riktlinjer, men att den inte hade konstaterat att denna politik har som målsättning att tillhandahålla stål till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material till underpriser. Detta påstående måste avvisas. Som förklaras i skäl 419 ovan har kommissionen konstaterat att den statliga politiken innefattar en avsikt att ge privata leverantörer direktiv att följa de statligt ägda företagens praxis att tillämpa priser som är lägre än marknadspriserna.

(422)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen inte hade funnit att den kinesiska regeringen hade haft någon särskild avsikt att tillhandahålla de berörda faktiska ekonomiska bidragen i fallet med varmvalsat och kallvalsat stål såsom beskrivs i överprövningsorganets rapport US – Countervailing Duty Investigation on DRAMS from Korea[97]. Detta påstående måste avvisas. Regeringens åtgärder i fråga bygger på en statlig politik avsedd att styra privata leverantörer att följa de statligt ägda företagens leveransmetoder under marknadspriser. Detta är inte en ”konsekvens” eller ”biverkan” av ett statligt ingripande utan syftet med ingripandet. Det står klart att leverantörer av varmvalsat och kallvalsat stål i detta fall inte utövar ett ”fritt val” på marknaden eftersom denna är snedvriden genom de statligt ägda företagens dominans och att det avskräcks från export av varmvalsat eller kallvalsat stål.

(423)   Den kinesiska regeringen hävdar att kommissionen inte fick fram några undersökningsresultat om faktiska privata organ som levererade varmvalsat eller kallvalsat stål till företagen i stickprovet. Detta påstående måste avvisas. Liksom i fallet med offentliga organ gjorde kommissionen en sektorsomfattande bestämning av uppmaningar och direktiv som gäller alla privata leverantörer. Eftersom den statliga politiken i fråga gäller alla sådana enheter behöver ingen företagsspecifik bestämning göras.

(424)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen avvisade dess bevis gällande andelen av den kinesiska produktionen av varmvalsat och kallvalsat stål som kommer från statligt ägda företag. Den tabell som lämnades av den kinesiska regeringen kan inte betraktas som bevis. Den kinesiska regeringen vägrade lämna källdata före och under kontrollen av denna tabell, och därför kan information i den inte anses tillförlitlig. Kommissionen använde därför information från World Steel Capacity Book, som är allmänt vedertagen av stålindustrin globalt.

(425)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen inte förklarade varför världsmarknadspriserna på varmvalsat och kallvalsat stål är det lämpligaste riktmärket och hänvisade därför till överprövningsnämndens beslut i US – Softwood Lumber IV. Den kinesiska regeringen hävdar att ”de statligt ägda företagens dominans” inte kan leda till en uppmjukning av rättspraxisen, eftersom den ansåg att ett riktmärke utanför landet inte skulle vara tillgängligt över huvud taget. Den kinesiska regeringen hävdar att kommissionen inte har följt kraven i artikel 14 i SCM-avtalet. Kommissionen är inte ense med detta. Enligt kommissionens undersökningsresultat är de – rådande marknadsvillkoren i Kina snedvridna, vilket förklaras i skälen 49–97 ovan. Eftersom stål produceras över hela världen med liknande processer och handlas med globalt är det rimligaste riktmärket världsmarknadspriset, eftersom priserna torde anpassas till världsmarknadspriserna om marknaden i Kina skulle vara normal och inte snedvriden. Den kinesiska regeringen lämnade mycket sparsamt med information om stålmarknaden i Kina trots att kommissionen specifikt begärde information. Dessutom föreslog Kina inget annat riktmärke förutom det inhemska som inte var lämpligt på grund av de snedvridningar av marknaden som visats föreligga.  Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen inte grundade sina undersökningsresultat om selektivitet när det gällde tillhandahållande av varmvalsat eller kallvalsat stål mot otillräcklig ersättning på något annat än det tautologiska påstående som gjordes av de klagande i klagomålet och att detta inte räcker för att uppfylla SCM-avtalets krav. Detta påstående måste avvisas. Både varmvalsat och kallvalsat stål används som råvaror av ett begränsat antal företag, eftersom företag inom många sektorer inte har någon användning för dessa produkter. Den kinesiska regeringen bekräftade själv i sitt svar på frågeformuläret att varmvalsat och kallvalsat stål endast används av ett begränsat antal industrier. Den kinesiska regeringen ifrågasatte inte detta faktum i sina synpunkter på den slutliga underrättelsen. Därför bekräftas det att denna subvention är selektiv enligt artikel 4.2 c i grundförordningen, som är en återgivning av artikel 2.1 c i SCM-avtalet.

3.4.1.3.  Förmånliga lån och räntor till industrin för stålprodukter belagda med organiskt material

(426)   Den kinesiska regeringen hävdade att bankerna inte behöver följa riktlinjerna för industrin, inte får enskilda affärsbeslut dikterade för sig av regeringen och att banksektorn inte domineras av staten. Detta påstående kan inte godtas. Artiklarna 24 och 25 i order nr 35 begränsar beviljandet av lån till företag som följer den nationella utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin. Detta motsäger alltså den kinesiska regeringens påstående att bankerna inte behöver följa industripolitiken. Det är uppenbart att bestämmelserna begränsar vilka företag bankerna kan finansiera och inte. Även påståendet att banksektorn inte domineras av staten måste lämnas utan beaktande. I detta avseende noteras det att den kinesiska regeringen tillhandahöll mycket sparsamt med information om ägarstrukturen i banksektorn och hävdade att den inte hade tillgång till sådan information, trots att paragraf 24 i lagen om affärsbanker föreskriver att alla banker måste lämna sådan information till den kinesiska banktillsynskommissionen, en statlig myndighet under statsrådets kontroll. Övrig information om de akter som citeras i den förordningen ledde till slutsatsen att banksektorn i Kina faktiskt domineras av staten (se skälen 166–169 ovan). Utöver de källor som det hänvisas till i denna förordning anges det i IMF:s landsrapport nr 11/321 om Kina från november 2011 att staten också är direkt och indirekt involverad i finanssektorn och rekommenderar en omorientering av statens roll och åtaganden inom finanssektorn bort från att använda banksystemet för att uppnå övergripande statliga politiska mål och låta lånebeslut bygga på kommersiella mål[98] [99].

(427)   Den kinesiska regeringen hävdade att dess underlåtenhet att tillgodose begärandena i bilaga A till dess frågeformulär inte var ett giltigt skäl till att förlita sig på tillgängliga uppgifter, eftersom kommissionen inte borde ha hållit den kinesiska regeringen ansvarig för att tillhandahålla interna, känsliga och transaktionsspecifika data om banker, varav många inte hade något statligt ägande över huvud taget. Såsom förklaras i skäl 426 ovan hade den kinesiska regeringen tillgång till åtminstone en del av den information so begärdes men vägrade svara på frågorna i bilaga A. I detta avseende noteras det också att eftersom den kinesiska regeringen vägrade lämna uppgifter om ägarskap visste kommissionen i många fall inte vilka banker som var statligt ägda och vilka som inte var det.

(428)   När det gällde vissa cirkulär från Kinas folkbank hävdar den kinesiska regeringen att de offentligt tillgängliga sammanfattningarna av relevanta cirkulärs innehåll tillsammans med vittnesmålen från tjänstemän på Kinas folkbank räcker som ersättning för de faktiska cirkulären och att tillgängliga uppgifter inte bör användas på grund av den kinesiska regeringens underlåtenhet att tillhandahålla cirkulären. Den kinesiska regeringen hävdade också att kommissionen hade avvisat information som lämnats i god tro, dvs. vittnesmål från tjänstemannen på Kinas folkbank tillsammans med sammanfattningen av cirkulären i fråga och hänvisade till artikel 28 i grundförordningen, som anger att endast upplysningar som är felaktiga eller vilseledande får lämnas utan beaktande. Dessutom hävdade den kinesiska regeringen att kommissionen inte baserade sina undersökningsresultat på verkliga tillgängliga uppgifter eller den information som tillhandahållits utan snarare ålade den kinesiska regeringen att bevisa att de omständigheter som påvisades i fallet som gällde bestruket finpapper inte längre förelåg. Enligt den kinesiska regeringen motsäger undersökningsresultaten från fallet med bestruket finpapper inte ens den information som lämnats av den kinesiska regeringen, eftersom dessa byggde på information som gäller en helt annan tidsperiod.    När det gäller de utdrag från Kinas folkbank och dess webbplats som tillhandahållits och vittnesmålet från tjänstemannen på Kinas folkbank kunde dessa inte ha verifierats utan källdokumenten, dvs. själva cirkulären. Kommissionen förstår inte varför den kinesiska regeringen å ena sidan hävdar att cirkulären är konfidentiella interndokument och å andra sidan att sammanfattningen av deras innehåll ska ha offentliggjorts på Kinas folkbanks webbplats. Undersökningsresultaten från fallet med bestruket finpapper är i högsta grad relevant för det aktuella fallet. Att informationen härrör från en annan tidsperiod har föga relevans eftersom tillgängliga fakta (inklusive klagomålet) visar att metoderna i fråga inte har ändrats sedan dess. När det gäller den kinesiska regeringens påstående att kommissionen kastar om bevisbördan noteras det att undersökningsresultaten i fallet med bestruket finpapper är en del av hela den bevisbörda som beaktas men att den kinesiska regeringen inte behöver ”motbevisa” dem. Samarbete när det gäller sådana undersökningar är en tvåvägsprocess, och båda parter kan lägga fram bevis eller argument som motsäger tillgängliga bevis.

(429)   Den kinesiska regeringen hävdar att kommissionen inte har funnit att dess riktmärke för räntor återspeglar en icke-kommersiell snedvridning (vilket skulle innebära att de kinesiska marknadsräntorna generellt återspeglar en tillräcklig ersättning) och att det faktum att det endast finns en undre gräns för räntorna på kommersiella lån snarare är en nackdel för de exporterande tillverkare som utnyttjar sådana lån än en fördel. Utan en lägsta nivå som fastställts av Kinas folkbank kunde dessa räntor mycket väl ha varit betydligt lägre. Argumentationen är missriktad. Det faktum att den kinesiska regeringen (Kinas folkbank) godtyckligt fastställer riktmärkesräntorna, pekar först och främst på ett icke-kommersiellt beteende. Detta bekräftas också av IMF:s landsrapport nr 11/321[100] om Kina från november 2011, i vilken det hänvisas till ränteregleringen.

(430)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen inte bedömde kreditvärdigheten hos de faktiska parter som undersöktes på samma sätt som i fallet med bestruket finpapper. Som svar bedömdes inte kreditvärdigheten hos de exporterande tillverkarna i stickprovet eftersom den i vilket fall påverkas både av industripolitiken och av det statliga stödet och ingripandet. Eftersom det påvisades att det kinesiska finansväsendet är snedvridet skulle detta vara en meningslös åtgärd. Det gjordes ingen sådan kreditvärdighetsbedömning i fallet med bestruket finpapper.

(431)   Den kinesiska regeringen invänder också mot BB-betyget eftersom det påstås vara ”rent bestraffande” och ”i vilket fall har kommissionens skäl till detta urval inte redovisats på ett sätt som går att granska”. Den kinesiska regeringen anser att om kommissionen finner att det kinesiska riktmärket plus BB-riskpremien skulle vara denna ränta måste den förklara sitt resonemang därvidlag specifikt för lån och tillverkare. Detta påstående måste avvisas. Med tanke på de snedvridningar och bristen på rimlig bedömning av kreditvärdighet eller risk för tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material från de utlånande bankernas sida kunde kommissionen inte ha tagit kreditvärderingen (om en sådan över huvud taget fanns) för de enskilda exporterande tillverkarna för vad den uppgavs vara. BB-betyget är i detta fall inte ogynnsamt för de exporterande tillverkarna, eftersom det är det bästa betyget på marknaden som inte gäller investeringar.

3.4.1.4.  Tillhandahållande av markanvändningsrättigheter mot otillräcklig ersättning

(432)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen erkände dess påståenden att markanvändningsrättigheter tillhandahålls med hänvisning till konkurrens räcker för att eliminera behovet av ett externt riktmärke. Den kinesiska regeringen hävdade dessutom att kommissionen i sin förklaring till varför den kinesiska regeringens påståenden genomgående fokuserade på den kinesiska regeringens bevis och inte på de uppgifter som faktiskt fanns tillgängliga. Den kinesiska regeringen begär att kommissionen redogör för den sakliga grunden till påståendet att de lokala myndigheterna har fastställt priserna godtyckligt, dvs. att de inte hänvisat till eller relaterat till utbud och efterfrågan på industrimark.     Den kinesiska regeringens tolkning av problemet är inte korrekt. Kommissionens undersökningsresultat visade inte att markanvändningsrättigheterna tillhandahålls med hänvisning till konkurrens. Enligt kommissionens undersökningsresultat skulle endast 6 av 12 transaktioner med markanvändningsrättigheter omfattas av anbuds- och eller auktionsförfaranden. När det gäller dessa 6 visade bevis som lämnats in i sammanhanget att anbuden inte var konkurrensutsatta eftersom det endast förekom ett erbjudande/bud och priset sattes av myndigheterna. Kommissionen förstod inte den kinesiska regeringens begäranden om att tillgängliga uppgifter som använts med avseende på avsaknaden av marknad för markanvändningsrättigheter skulle lämnas ut, när inga tillgängliga uppgifter använts för att avvisa den kinesiska regeringens anspråk i detta ärende och analysen gjordes på grundval av information som lämnats av den kinesiska regeringen och exporterande tillverkare om detta. Det hänvisas till den sakliga grunden till fastställandet att priserna sätts godtyckligt i skälen 114–116 ovan, dvs. information om verkliga transaktioner från exporterande tillverkare i stickprovet, systemet för urban markvärdering och order nr 35.

(433)   Enligt den kinesiska regeringen fastställde kommissionen inte selektivitet enligt artiklarna 2.1 och 2.2 i SCM-avtalet och bestyrkte inte heller sina fastställanden av selektivitet på grundval av faktiska bevis, vilket krävs enligt artikel 2.4 i SCM-avtalet. Dessutom bestyrkte kommissionen inte varför förmånsbeloppet behövde baseras på ett riktmärke utanför landet och konstruerade inte heller det riktmärke som valdes på ett sätt som överensstämmer med artikel 14 d i SCM-avtalet. Dessa påståenden måste avvisas. Grunden för kommissionens undersökningsresultat rörande selektivitet är att alla företag som inte följer den av staten fastställda industripolitiken utesluts från möjligheten att få markanvändningsrättigheter, att priserna ofta sätts godtyckligt av myndigheterna och att de offentliga förfarandena ofta är otydliga och ogenomskinliga. Behovet av riktmärken från utanför landet förklaras och motiveras i punkterna 109, 118 och 120–121 ovan. Eftersom undersökningsresultaten visade att marknaden för markanvändningsrättigheter var snedvriden i Kina, gick det inte att tillämpa ett inhemskt riktmärke, såsom den kinesiska regeringen föreslog. Kommissionen är inte enig med påståendet att riktmärket konstruerades på ett sätt som strider mot artikel 14 d i SCM-avtalet. Det taiwanesiska riktmärket ansågs vara det bästa riktmärke som fanns tillgängligt för kommissionen och det är förenligt med överprövningsorganets rekommendationer i DS 379.

(434)   Den kinesiska regeringen hävdar att den föreslog att ett möjligt riktmärke borde vara inhemskt och bygga på priser som kinesiska industrier som ”inte var gynnade” betalade. Enligt den kinesiska regeringen beror detta först och främst på att det inte finns någon åtskillnad och att subventionsbeloppet därmed rätteligen borde vara noll. Kommissionen håller inte med om detta påstående, och i vilket fall tillhandahöll den kinesiska regeringen inte någon information om priserna på markanvändningsrättigheter för de industrier som ”inte var gynnade” och som teoretiskt skulle kunna användas för att konstruera ett riktmärke.

(435)   Den kinesiska regeringen hävdade också att klaganden inte gav någon indikation på eller något bevis för att markanvändningsrättigheterna beviljades främst till någon begränsad grupp företag och att EU inte har fått fram det avgörande undersökningsresultatet att tillhandahållande av markanvändningsrättigheter uttryckligen är förbehållet vissa/främjade företag. Kommissionens undersökningsresultat visar att tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter är begränsat till företag som följer den statliga industripolitik som den kinesiska regeringen fastställt i order nr 35 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen (skäl 116 ovan).

(436)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen inte gjorde en grundlig undersökning för att hitta ett riktmärke som avser eller står i relation till situationen i Kina och att kommissionen inte gjorde sitt bästa för att identifiera ett riktmärke som ligger nära de marknadsvillkor som skulle föreligga i frånvaro av snedvridning, eller om kommissionen gjorde sitt bästa, att den inte har förklarat på vilket sätt. Detta påstående måste avvisas. Kommissionen har detaljgranskat olika indikatorer och jämfört såväl Taiwan och Kina som helhet om enskilda berörda kinesiska provinser. Efter en sådan analys anser kommissionen att Taiwan[101] är ett lämpligt riktvärde när man ser på alla uppgifter i ärendet, dvs. i) den ekonomiska utvecklingsnivån och den ekonomiska struktur i Taiwan och de berörda kinesiska provinser och den berörda stad[102] där de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna är etablerade, ii) den fysiska närheten mellan de två berörda kinesiska provinserna och Taiwan, iii) den höga nivå av infrastruktur i både Taiwan och dessa två kinesiska provinser, iv) de starka ekonomiska banden mellan Taiwan och Kina och handeln dem emellan, v) samma befolkningstäthet i de berörda kinesiska provinserna och i Taiwan, vi) typen av mark och de transaktioner som använts för att konstruera det relevanta riktmärket i Taiwan liknar dem i Kina samt vii) de gemensamma demografiska, språkliga och kulturella egenskaperna i Taiwan och Kina. Vidare anses provinserna Jiangsu och Zhejiang tillsammans med Chongqing City vara Kinas ledande tillverkningsprovinser. Även om Taiwans, de två kinesiska provinsernas och Chongqing Citys BNP per capita inte är identiska, har dessa kinesiska provinsers och den kinesiska stadens BNP ökat snabbt under de senaste åren, vilket innebär att de håller på att komma ikapp Taiwan.            Nya uppgifter tyder dessutom på att både de två provinserna, Chongqing City och Kina som helhet har en mycket snabbare BNP-tillväxt än Taiwan[103], dvs. håller på att komma i kapp mycket snabbt. Det är emellertid viktigt att påpeka att en exakt jämförelse mellan BNP för en icke-marknadsekonomi (Kina) och BNP för en väletablerad marknadsekonomi (Taiwan) inte är en avgörande faktor, eftersom det är normalt att en icke-marknadsekonomi släpar efter en fungerande marknadsekonomi i BNP-utvecklingen. Dessutom kan många andra faktorer, t.ex. planeringsbestämmelser och miljöpolitik, påverka efterfrågan på och tillgång till industrimark. Den avgörande frågan är vad som bör betraktas som ”rådande marknadsvillkor” när det gäller markanvändningsrättigheter i Kina om landet var en fungerande marknadsekonomi, och enligt de tillgängliga bevisen skulle de vara mycket lika marknadsvillkoren i Taiwan.

(437)   Den kinesiska regeringen hävdar att kommissionen för sin beräkning använde avskrivningsperioden 50 år fastän inte alla relevanta kontrakt om markanvändningsrättigheter löpte på 50 år. Detta var inte korrekt. Alla markanvändningsrättigheter vars tillhandahållande var föremål för utjämning enligt denna undersökning löpte på 50 år.

3.4.1.5.  Program för tillhandahållande av el mot otillräcklig ersättning

(438)   Den kinesiska regeringen hävdade att slutsatsen när det gällde selektivitet är ”helt och hållet konstlad” eftersom spannet av olika ekonomiska verksamheter som betalar den icke bestraffade taxan omfattar huvuddelen av den kinesiska ekonomin. Den kinesiska regeringen ifrågasatte också kommissionens undersökningsresultat om ”regional” selektivitet, särskilt slutsatsen att denna subvention endast var tillgänglig i de geografiska områden där de exporterande tillverkarna finns. Enligt den kinesiska regeringen tillämpas påföljden i alla geografiska områden där alla exporterande tillverkare finns, och därmed föreligger ingen regional selektivitet. Detta påstående måste avvisas. Kommissionen noterar att den kinesiska regeringen förefaller basera sina synpunkter enbart på det differentierade prissättningssystemet för kategorierna "främjade", "begränsade", "förbjudna" och "tillåtna" företag enligt beslut nr 40. Kommissionen bygger dock sina undersökningsresultat på det särskilda systemet för prissättning av el som finns i det bredare kommunområdet Chongqing där en av de samarbetsvilliga exportörerna i stickprovet har en tillverkningsanläggning. Denna exportör gynnas av ett lägre elpris som endast gäller för en särskild undergrupp företag inom vissa sektorer (nämligen tillverkare av ferrolegeringar i elektronisk smältugn och tillverkare av gödselmedel) inom samma kategori av stora industriella användare. Kommissionen har därför dragit slutsatsen att det lägre elpris som endast gäller denna mycket begränsade undergrupp av företag som tillhör dessa särskilda berättigade sektorer enligt lag är selektivt.          När det gäller ”regional” selektivitet, hänvisar skäl 149 inte till något påföljdssystem, vilket den kinesiska regeringen antyder i sina synpunkter. Detta stycke klargör att detta förmånliga elpris som gäller en begränsad undergrupp företag som innefattar tillverkarna av den berörda produkten är begränsat till ett angivet geografiskt område (dvs. det bredare kommunområdet Chongqing) som är en del av Kinas vidsträckta västra region som främjas enligt den lag som det hänvisas till i samma skäl och som förklaras närmare i skäl 233 ovan. Såsom vidare anges i skäl 149 hänvisar denna lag till prissättningen av el som ett verktyg för att uppnå det huvudsakliga politiska målet att främja utvecklingen i denna region. Därmed bekräftas kommissionens undersökningsresultat att denna subvention även är regionalt selektiv.

(439)   Den kinesiska regeringen ifrågasatte slutsatserna i skäl 146 ovan när det gäller selektiviteten på grundval av systemet med differentierad prissättning mellan kategorierna ”främjade", ”begränsade”, ”förbjudna” och ”tillåtna” företag. Den kinesiska regeringen förklarade åter att skillnaden i det elpris som betalades mellan de projekt som det särskilt avråds från och alla andra verkar som en bestraffning, eller ett överpris, som avskräcker från vissa projekt snarare än som en ”rabatt” som erhålls för främjade projekt. Den kinesiska regeringen drar slutsatsen att kommissionen med ett undersökningsresultat måste visa vilken ersättning som skulle anses rimlig, och i detta fall har kommissionen antagit att påföljdspriset skulle vara tillräcklig ersättning. Detta påstående måste avvisas. Såsom förklaras grundligt ovan gäller kommissionens undersökningsresultat om ekonomiskt bidrag det lägre elpris som detta företag har rätt till som ingående i den begränsade undergrupp av företag inom den större kategorin industrianvändare. Den kinesiska regeringens argument är därför inte relevanta när det gäller kommissionens undersökningsresultat.

3.4.1.6.  Andra inkomst- och skatteprogram som inte används av tillverkarna i stickprovet och är föremål för utjämning med ”resttullsats”

(440)   Den kinesiska regeringen hävdade att kommissionen inte hade tillämpat relevanta WTO-regler på ett konsekvent sätt när det gällde stickprover som ingick i WTO:s antidumpningsavtal (dvs. artiklarna 6.10, 9.2 och 9.3), eftersom syftet med stickproverna skulle vara att begränsa undersökningens omfattning. Detta argument var kopplat till artikel 19.4 i WTO:s SCM-avtal, som begränsar beloppet för utjämningstullsatsen till det subventionsbelopp som ”visats föreligga”. Den kinesiska regeringen drog slutsatsen att kommissionen inte ansåg att subventionen fångades in tillräcklig väl i det utvalda stickprovet och att lösningen skulle ha varit att ta med fler företag i stickprovet. Kommissionen noterar för det första att analogin mellan provtagning i antidumpningsundersökningar och i antisubventionsundersökningar har vissa begränsningar, eftersom det vid antisubventionsundersökningar till skillnad från vid antidumpningsundersökningar inte finns någon allmän regel om att varje exportör som får en individuell tull och så kallade ”sammanlagda” fall uttryckligen är tillåtna. Till skillnad från i antidumpningsfallen är staten en obligatorisk deltagare och respondent i ett antisubventionsfall, och regeringen inkluderas därför underförstått i omfattningen av varje ”stickprov” för att fastställa om subventioner föreligger. Med andra ord omfattas regeringens åtgärder i egenskap av beviljare av påstådd subventionering alltid av antisubventionsundersökningar, oavsett om ett stickprov på exporterande tillverkare används.

(441)   När det gäller den kinesiska regeringens synpunkt att lösningen är att ta med fler företag i stickprovet, noterar kommissionen att det är exakt vad som gjordes i detta fall. Efter det att en av de exportörer som ursprungligen hade samtyckt till att samarbeta hade dragit sig ur samarbetet beslutade kommissionen att ta med en annan exportör i stickprovet. Kort efter att detta företag hade informerats om att det tagits med i stickprovet underrättade det dock kommissionen om att det inte längre avsåg att samarbeta inom undersökningen. För att undvika ytterligare försening som skulle innebära risk för att undersökningen inte skulle kunna slutföras inom den lagstadgade tidsfristen tvingades kommissionen därmed begränsa stickprovet till de två återstående exportörer som ursprungligen ingick i stickprovet och inte hade återtagit sitt löfte om samarbete. Kommissionen noterar att detta misslyckade försök som enbart berodde på exportörernas beteende visar tydligt att den kinesiska regeringens påstående saknar värde genom att det inte tar upp problemet med företag som antingen inte erbjuder sig att samarbete eller återkallar sitt löfte om samarbete om de väljs ut för att ingå i ett stickprov.

(442)   När det gäller användningen av tillgängliga uppgifter hänvisade den kinesiska regeringen till artikel 12.7 i SCM-avtalet och citerade rättspraxis från WTO enligt vilken tillgängliga uppgifter endast kan användas för att ersätta information som saknas och att uteblivet samarbete inte motiverar fastställanden som saknar saklig grund. Kommissionen förstår inte logiken i detta påstående, med tanke på att den i sitt fastställande har använt tillgängliga fakta på ett sätt som är tillåtet enligt WTO:s bestämmelser och grundförordningen, helt i överensstämmelse med WTO:s rättspraxis. Som den kinesiska regeringen också har erkänt utgör undersökningsresultaten i fallet med bestruket finpapper och i olika US DOC-beslut bästa tillgängliga uppgifter för kommissionen och används just för att fylla informationsluckor som uppstått på grund av bristande samarbete från den kinesiska regeringens sida.         Den kinesiska regeringen ifrågasatte också användningen av dessa uppgifter eftersom de inte skulle återspegla en nuvarande subventionering och heller inte hade något särskilt samband med den berörda produkten. Kommissionen noterar i detta avseende att de flesta av dessa subventionssystem gäller icke återkommande subventioner (t.ex. bidrag, skattefördelar kopplade till investering i tillgångar) som normalt skrivs av under flera år, vilket innebär att förmånen finns kvar långt in i framtiden och därmed även sträcker sig utöver undersökningsperioden i detta fall. För återkommande subventioner finns det inga bevis för att dessa system har förändrats sedan undersökningen i fråga. När det gäller kopplingen mellan dessa system och den berörda produkten påminner kommissionen om att alla systemen omfattar stålsektorn (de är inte produktspecifika) eller gäller i regionen där exportörerna av stålprodukter belagda med organiskt material har sina fabriker. I frånvaro av bevis för motsatsen i akten har kommissionen bestämt sig för att det är rimligt att dra slutsatsen att förmånerna med dessa system fortfarande återspeglar det bästa riktmärke som finns tillgängligt för nuvarande subventionering för tillverkarna av den berörda produkten. Det betonas att den kinesiska regeringen hade goda tillfällen att inkomma med bevis för motsatsen för alla dessa system men avsiktligt valde att inte göra det, och därför har kommissionen varit tvungen att använda tillgängliga uppgifter i enlighet med grundförordningen och WTO:s SCM-avtal.

3.4.1.7.  Egetkapitalprogram

(443)   Den kinesiska regeringen hävdade att alla dessa program (obetalda aktieutdelningar, utbyte av skulder mot aktier och kapitaltillskott) inte inleddes i enlighet med kraven i artiklarna 11.2 och 11.3 i SCM-avtalet. Detta påstående måste avvisas. Som redan förklarats i avsnittet om svaret på den kinesiska regeringens synpunkter på inledande (skälen 399–406 ovan) har kommissionens tjänsteavdelningar analyserat de bevis klaganden har lämnat in. Dessa var omfattande, vilket framgår tydligt av den version som är öppen för inspektion av berörda parter i klagomålet. Kommissionens avdelningar föreslog att en undersökning av de specifika programmen skulle inledas först efter en grundlig analys av att den bevisning som de anser är tillräcklig prima facie-bevisning är korrekt och tillförlitlig.

(444)   Enligt den kinesiska regeringen är egetkapitalprogrammen unika ad hoc-subventioner, i den mån de existerar, genom att de endast gäller en viss mottagare och inte följer någon särskild lagstiftning och eftersom ”kommissionen har tillförlitlig information om att de företag som är föremål för den övriga tullen inte bara inte tog emot, men inte kunde ha tagit emot" dessa subventioner "på grund av deras ad hoc-karaktär" bör de inte bli föremål för utjämning. Den kinesiska regeringen hävdar dessutom att fastställanden måste bygga på verkliga uppgifter i den mån sådana finns tillgängliga. Därför är utjämning av ad hoc-subventioner till andra företag än de som faktiskt påstås ha fått dem en överträdelse av artikel 12.7 i SCM-avtalet.        Det noteras att den kinesiska regeringen inte svarade på en enda fråga i frågeformuläret eller i skrivelsen om ofullständigt svar om dessa program. Därför är den kinesiska regeringens påstående att ”kommissionen har tillförlitlig information om att de företag som är föremål för den övriga tullen inte bara inte tog emot, men inte kunde ha tagit emot dessa subventioner på grund av deras ad hoc-karaktär" inte överensstämmande med verkligheten. Tvärtom listade den klagande flera företag som omfattades av dessa egetkapitalprogram och hävdade inte att listan var uttömmande. Eftersom den kinesiska regeringen inte lämnade någon information om dessa programs karaktär eller stödberättigande har kommissionen inget annat val än att använda tillgängliga uppgifter.

3.4.2.     Synpunkter från Zhejiang Huadong

3.4.2.1.  Tillhandahållande av markanvändningsrättigheter mot otillräcklig ersättning

(445)   Zhejiang Huadong hävdade att de försåg kommissionen med all relevant lagstiftning som reglerade mekanismer för och värdering av markanvändningsrättigheter i Kina och hänvisade till bestämmelserna om markförvaltning och bestämmelserna om tillhandahållandet av rätt att för byggnation använda statligt ägd mark genom anbudsinfordran, auktion och anbud för att visa att det finns en välfungerande fastighetsmarknad i Kina där bud och erlagda priser offentliggörs. Zhejiang Huadong hävdade vidare att fastighetsmarknaden i Kina i dag, och den uttömmande statistik över priser för markanvändningsrättigheter som finns tillgänglig, utgör det bästa underlaget för att bedöma priserna på markanvändningsrättigheter vid den tidpunkt då denna exporterande tillverkare köpte dem.            Detta påstående måste avvisas. Kommissionen förklarar sina undersökningsresultat när det gäller Zhejiang Huadongs markanvändningsrättigheter i skäl 115 ovan. Dessa resultat ifrågasattes inte i dess synpunkter på meddelandet om slutliga uppgifter. Tillgängliga bevis visar att marknaden för markanvändningsrättigheter i Kina är snedvriden, eftersom de anbud som undersöktes på plats av kommissionen inte var konkurrensutsatta och priserna sattes godtyckligt av myndigheterna. Det hänvisas till den sakliga grunden till fastställelsen att priserna sätts godtyckligt i skälen 114–116 ovan, dvs. information om verkliga transaktioner från exporterande tillverkare i stickprovet, systemet för urban markvärdering och order nr 35 från nationella utvecklings- och reformkommissionen.

(446)   Zhejiang Huadong hävdade att adekvata riktmärkespriser enligt artikel 14 d i WTO:s SCM-avtal borde relatera till eller hänvisa till gällande marknadsförhållanden i det land som tillhandahåller varorna i första hand, eller i frånvaro av sådana förhållanden bör vilket som helst riktmärke utanför landet anpassas på lämpligt sätt för att undvika utjämning av komparativa fördelar. Zhejiang Huadong hävdade vidare på grundval av punkt 15 b i Kinas WTO-anslutningsprotokoll att när gällande villkor i Kina inte finns tillgängliga som lämpliga riktmärken, bör importerande WTO-medlemmar anpassa sådana gällande villkor, när detta är praktiskt genomförbart, innan de överväger att använda villkor som gäller utanför Kina. Kommissionen är enig med mycket av den rättsliga teorin bakom detta anspråk men drar också slutsatsen att det inte finns någon fungerande marknad för mark i Kina och att ett externt riktmärke för markpriser därför användes. Behovet av ett riktmärke utanför landet förklarades och motiverades i skälen 109, 118 och 120–121 ovan. Eftersom undersökningsresultaten visade att marknaden för markanvändningsrättigheter i Kina var snedvriden gick det inte att tillämpa ett inhemskt riktmärke, som Zhejiang Huadong föreslår, och det fanns ingen grund för justering av ett sådant riktmärke. Det framgår dessutom inte klart från den information som lämnats om det riktmärke som föreslås av Zhejiang Huadong (Xiaoshan från provinsen Zhejiang) och det går inte att verifiera om den prisinformation som föreslås är begränsad till påstått ”icke främjade” industriers priser för markanvändningsrättigheter.

(447)   Zhejiang Huadong hävdade att valet av Taiwan som riktmärke inte är rimligt och objektivt av följande skäl: 1) Provinsen Zhejiang var inte en utvecklad region med högt BNP som Taiwan vid den tidpunkt då markanvändningsrättigheterna köptes, 2) Kommissionens val av faktiska markpriser i Taiwan grundade sig på erbjudanden om försäljning av industrimark och inte på faktiska priser för arrendering för industriell användning, vilket motsvarar de markanvändningsrättigheter som tilldelades Zhejiang Huadong.         Detta påstående måste avvisas. När det gäller 1) detaljgranskade kommissionen såsom anges ovan i skäl 436 de olika indikatorerna och jämförde både Taiwan och Kina som helhet och enskilda berörda kinesiska provinser. Efter sådana analyser betraktar kommissionen Taiwan som ett lämpligt riktmärke i enlighet med grundförordningen och WTO-reglerna. När det gäller 2) noteras det att kommissionen hade använt den bästa information som fanns tillgänglig för den med rimlig ansträngning.

(448)   Zhejiang Huadong pekade på felräkningen i beräkningen av den inflationstakt som användes vid inflationsjustering av riktmärket. Kommissionen tog hänsyn till detta påpekande och såg över den berörda beräkningen.

(449)   Zhejiang Huadong hävdade att det inte fanns någon selektivitet i dess förvärv av markanvändningsrättigheter eftersom alla företag i Kina behandlas på samma sätt enligt lagstiftningen. Zhejiang Huadong hävdade också att kommissionen inte hanterade frågan om selektivitet på rätt sätt och att det i den slutliga underrättelsen inte fanns något resonemang kring skälen till att det pris som betalades av Zhejiang Huadong innebär en förmån.         Detta påstående måste avvisas. Grunden för kommissionens slutsats om selektivitet är att alla företag som inte följer den av staten fastställda industripolitiken är uteslutna från möjligheten att få markanvändningsrättigheter, att priserna ofta sätts godtyckligt av myndigheterna och att de offentliga förfarandena ofta är otydliga och ogenomskinliga. Enligt kommissionens undersökningsresultat begränsas tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter till företag som följder den industripolitik som den kinesiska regeringen fastställer i order nr 35 från nationella utvecklings- och reformkommissionen (skäl 116 ovan).

3.4.2.2.  Tillhandahållande av kallvalsat stål mot otillräcklig ersättning

(450)   Zhejiang Huadong hävdade att kommissionen för rimlighetens och objektivitetens skull och av konsekvensskäl borde ha hämtat stålprisuppgifter från samma datakälla (dvs. Steel Business Bulletin (SBB)) för alla regioner som fanns representerade i riktmärkeskorgen när riktmärket konstruerades. Zhejiang Huadong hävdade att SBB erbjuder ett urval marknader för priser på kallvalsat stål utöver dem som valdes av kommissionen och föreslog att Mexiko och Argentina skulle användas eftersom dessa länder representerar en framväxande stålmarknad på den amerikanska kontinenten. Detta påstående måste avvisas eftersom kommissionen vid konstruktionen av riktmärket använde prisuppgifter som återspeglar den verkliga marknadssituationen i varje land eller region så exakt som möjligt. När det gäller priserna i Europa (där de flesta länder är EU-länder) ansåg kommissionen att den hade tillgång till mer detaljerade prisuppgifter från MEPS. Om kommissionen hade haft tillgång till MEPS-data även för övriga utvalda länder skulle dessa ha använts. När det gäller att ta med priserna i Mexiko och Argentina noteras det att dessa marknader är relativt små jämfört både med Kina och med övriga länder/regioner i den riktmärkeskorg som kommissionen använde. Kommissionen såg över sin beräkning av subventionsmarginalen för detta system efter en rättelse av de konstruerade riktmärkespriserna för varmvalsat och kallvalsat stål. Rättelsen gällde de stålpriser för Brasilien som användes vid konstruktion av riktmärket och som felaktigt innefattade skatter i den beräkning som utlämnades till parterna.

(451)   Zhejiang Huadong hävdade också att kommissionens slutsats om selektivitet är obestyrkt (inga faktiska bevis) och saknar grund och att den påstådda subventionen genom tillhandahållande av kallvalsat stål mot otillräcklig ersättning inte bör bli föremål för utjämning. Zhejiang Huadong hävdade att förmånen, om den föreligger, med tillhandahållande av varmvalsat och kallvalsat stål mot otillräcklig ersättning inte är begränsad till vissa företag eller sektorer utan gäller generellt för alla potentiella köpare och konsumenter från alla ekonomiska sektorer.       Detta påstående måste avvisas. Den kinesiska regeringen kom med samma synpunkt och kommissionen behandlar den i skäl 415 ovan. De ”potentiella” köparna är per definition begränsade till vissa företag.

3.4.3.     Synpunkter från klaganden

3.4.3.1.  Tillhandahållande av vatten och el mot otillräcklig ersättning

(452)   Klaganden hävdade att kommissionen på grund av snedvridningarna och statens inflytande på de kinesiska marknaderna för vatten och el borde ha använt internationella riktmärken och beräknat förmånerna för dessa system i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen.  Detta påstående måste avvisas. I detta särskilda fall kunde kommissionen inte på grundval av tillgängliga bevis dra slutsatsen att marknaderna var snedvridna i en omfattning som skulle motivera användning av ett riktmärke utanför landet.

3.4.3.2.  Vissa skatteprogram gällande utlandsfinansierade företag (FIE-företag)

(453)   Klaganden hävdade att kommissionen borde ha kvantifierat subventionsbeloppet för två skatteprogram i samband med FIE-företag, dvs. inkomstskatteavdrag för inköp av inhemskt tillverkad utrustning och två års total skattebefrielse och tre år med 50 % skatteavdrag för de produktiva FIE-företagen, med tanke på det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida och att denna borde ha tillhandahållit bevis för att inga förmåner inom ramen för dessa program beviljades tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material under undersökningsperioden. Detta påstående måste avvisas. Såsom redan förklarats i skäl 282 ovan har kommissionen beslutat att inte låta dessa program bli föremål för utjämning. Skälet till detta är att minska den administrativa bördan för alla berörda parter och ta hänsyn till den speciella situationen när det gäller den väntade avslutningen av programmen.

3.5.        De utjämningsbara subventionernas storlek

(454)   De utjämningsbara subventionernas storlek i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen, uttryckt i procent av värdet, för de undersökta företagen framgår av tabellen nedan:

Exporterande tillverkare || SLUTGILTIG SUBVENTIONSMARGINAL

HUADONGGRUPPEN || 23,8 %

PANHUAGRUPPEN || 29,7 %

UNION STEEL CHINA || 26,8 %

SAMARBETSVILLIGA FÖRETAG UTANFÖR STICKPROVET || 26,8 %

ALLA ÖVRIGA FÖRETAG || 44,7 %

(455)   I enlighet med artikel 15.3 i grundförordningen beräknas den totala subventionsmarginalen för samarbetsvilliga företag som inte ingår i stickprovet på grundval av det vägda genomsnittet av utjämningsbara subventioner för de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 26,8%.

(456)   När det gäller alla övriga exportörer i Folkrepubliken Kina fastställde kommissionen först samarbetsnivån. Jämförelse mellan importdata från Eurostat och den exportvolym till unionen av den berörda produkten som rapporterats för undersökningsperioden av de samarbetsvilliga företagen visar att samarbetsnivån för exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina var låg, närmare bestämt 58 %. Med tanke på den låga samarbetsnivån fastställs den totala subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till samma nivå som den totala subventionsnivå som fastställts för alla icke samarbetsvilliga företag i alla undersökta system, dvs. 44,7%.

4.           SKADA

4.1.        Unionstillverkning och unionsindustrin

(457)   All tillgänglig information om unionstillverkarna, däribland information i klagomålet, de uppgifter som inhämtats från unionstillverkare innan undersökningen inleddes och därefter samt de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i stickprovet användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under skadeundersökningsperioden.

(458)   Under undersökningsperioden tillverkades stålprodukter belagda med organiskt material av 22 tillverkare i unionen. I enlighet med föregående skäl beräknades den sammanlagda unionstillverkningen uppgå till ca 4 018 310 ton under undersökningsperioden. Unionstillverkarna som svarade för den sammanlagda unionstillverkningen utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen och kallas hädanefter unionsindustrin.

4.2.        Fastställande av den relevanta unionsmarknaden

(459)   Det konstaterades under undersökningen att en väsentlig del av produktionen från de unionstillverkare som ingick i urvalet var avsedd för företagsintern användning och således ofta helt enkelt överfördes (utan faktura) och/eller levererades till internpriser inom samma företag eller företagsgrupp för vidare bearbetning i senare produktionsled.

(460)   För att avgöra om unionsindustrin lidit skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersöktes om, och i vilken utsträckning, man i denna analys borde beakta den efterföljande användningen av den likadana produkt som produceras av unionsindustrin.

(461)   För att ge en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrins situation inhämtades och analyserades uppgifter beträffande all verksamhet som rör stålprodukter belagda med organiskt material och därefter fastställdes om denna produkt var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(462)   När det gällde försäljningsvolymen och försäljningspriserna på unionsmarknaden samt marknadsandelen visade det sig att en meningsfull analys och utvärdering av dessa indikatorer innebar att fokus måste läggas på den gällande situationen på den fria marknaden.

(463)   Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett rimligt sätt genom hänvisning till hela aktiviteten, inklusive den företagsinterna förbrukningen och försäljningen. Tillverkning, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, löner och kapitalanskaffningsförmåga beror på hela verksamheten, oavsett om tillverkningen är för företagsinternt bruk eller säljs på den fria marknaden.

4.3.        Förbrukningen i EU

(464)   Unionsindustrin säljer den likadana produkten till icke-närstående kunder och säljer/överför den till närstående företag för vidare bearbetning, t.ex. i stålcentraler.

(465)   Vid beräkningen av den synbara unionsförbrukningen av stålprodukter belagda med organiskt material, räknade EU-institutionerna samman den totala importvolymen av stålprodukter belagda med organiskt material till unionen enligt uppgifter från Eurostat och försäljningsvolymen och den företagsinterna förbrukningen av den likadana produkten i unionen tillverkad av unionsindustrin enligt uppgifter i klagomålet vilka kontrollerats i samband med kontrollbesöken hos unionstillverkarna i urvalet.

(466)   Importdata från Eurostat bygger dock på de fullständiga KN-numren, och det står klart att importen inte gäller den berörda produkten för vissa av dessa KN-nummer.

(467)   På denna grundval utvecklades den sammanlagda förbrukningen i unionen på följande sätt:

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Förbrukning (ton) || 5 197 716 || 3 879 380 || 4 548 528 || 4 811 310

Index (2008 = 100) || 100 || 75 || 88 || 93

(468)   Den totala förbrukningen på EU-marknaden minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Mellan 2008 och 2009 skedde en minskning med ca 25 %, huvudsakligen till följd av de globala negativa effekterna av den ekonomiska krisen, framför allt för byggindustrin. Därefter har förbrukningen börjat återhämta sig och ökade sammanlagt med 24 % från 2009 till undersökningsperioden, men var fortfarande lägre än begynnelsenivån 2008.

4.4.        Import från det berörda landet och marknadsandel

(469)   Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Undersökningsperioden Importvolym från Kina (ton) || 472 988 || 150 497 || 464 582 || 702 452

Index (2008 = 100) || 100 || 32 || 98 || 149

Marknadsandel || 9.1% || 3.9% || 10.2% || 14.6%

Index (2008 = 100) || 100 || 43 || 112 || 160

Källa: Eurostat

(470)   Trots den minskade förbrukningen ökade importvolymen från Kina med hela 49 % under skadeundersökningsperioden. Till följd av de negativa effekterna av den ekonomiska krisen, minskade importvolymen från Kina kraftigt under 2009. Importen från Kina började emellertid återhämta sig i extremt snabb takt, och ökningen från 2009 till undersökningsperioden var hela 367 %.

(471)   Marknadsandelen för denna import ökade också med 60 % under skadeundersökningsperioden. Även om den minskade med mer än hälften från 2008 till 2009, uppvisade den en imponerande ökande trend från 2009 till undersökningsperioden och ökade med 275 %.

4.4.1.     Priser för importen och prisunderskridande

Import från Folkrepubliken Kina || 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Genomsnittspris (euro/ton) || 875 || 728 || 768 || 801

Index (2008 = 100) || 100 || 83 || 88 || 91

Källa: Eurostat

(472)   Det genomsnittliga importpriset från Kina sjönk med 9 % under skadeundersökningsperioden. Mellan 2008 och 2009 minskade det betydligt med 17 %, därefter ökade det med fem procentenheter mellan 2009 och 2010 och med ytterligare tre procentenheter under undersökningsperioden.

(473)   Importpriserna från Kina låg genomgående under unionsindustrins försäljningspris under hela skadeundersökningsperioden. Av tabellen ovan framgår att under 2009, när den ekonomiska krisen var som värst, kunde inte ens prissänkningen med 17 % hjälpa den kinesiska importen att behålla sin marknadsandel i en situation där förbrukningen plötsligt minskade och marknaden bromsade in betydligt, men kontinuerligt prisunderskridande under de följande åren förklarar den stadiga imponerande ökningen av marknadsandelen för importen från Kina mellan 2009 och undersökningsperioden.

(474)   I syfte att fastställa prisunderskridandet under undersökningsperioden jämfördes det vägda genomsnittliga försäljningspriset per produkttyp som de unionstillverkare som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga importpriser per produkttyp från de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för kostnader som uppstår efter import.

(475)   De kostnader efter import som avses i skälet ovan beräknades utifrån bekräftade data från två icke-närstående importörer av den berörda produkten.

(476)   Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där så var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen, uttryckt i procent av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i urvalet visade på en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 20,2 % bland de samarbetsvilliga kinesiska exporttillverkarna.

(477)   Efter utlämnandet begärde en exporterande tillverkare ytterligare information om beräkningen av prisunderskridandet, där det inte förelåg någon exakt överensstämmelse mellan den produkttyp som exporterades från Kina och den produkttyp som såldes på unionsmarknaden av unionsindustrin. Den exporterande tillverkaren begärde även information om huruvida en justering hade gjorts för fysiska skillnader där ingen exakt överensstämmelse hade kunnat visas.

(478)   Där ingen exakt överensstämmelse förelåg mellan den exporterade produkttypen och den produkttyp som såldes av unionsindustrin jämförde kommissionen den exporterade produkttypen med den närmaste liknande produkttypen som såldes av unionsindustrin. I dessa fall gjordes en jämförelse med den närmaste liknande produkttypen där den enda skillnaden var substrattjockleken.

(479)   Om det fanns mer än en nära liknande produkttyp jämförde kommissionen den exporterade produkttypen med den billigare produkttyp som såldes på unionsmarknaden, oavsett om denna billigare produkttyp hade ett tjockare eller tunnare substrat. Därför bedömdes det att ingen justering för fysiska skillnader behövdes.

5.           UNIONSINDUSTRINS EKONOMISKA SITUATION

5.1.        Inledande anmärkningar

(480)   I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen undersökte institutionerna alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(481)   Uppgifter som tillhandahållits av klaganden avseende alla tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material i unionen, dubbelkontrollerade mot andra tillgängliga källor och kontrollerade uppgifter för de unionstillverkare som ingick i stickprovet, användes för att fastställa makroekonomiska indikatorer, t.ex. unionsindustrins tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandelar, tillväxt, företagsintern försäljning, sysselsättning och produktivitet.

(482)   Uppgifter som tillhandahållits och kontrollerats för de sex EU-tillverkarna i stickprovet användes för att fastställa mikroindikatorer, t.ex. enhetsförsäljningspris, enhetskostnad för tillverkning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga och lager- och arbetskostnader.

5.2.        Uppgifter om unionsindustrin som helhet

5.2.1.     Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(483)   All tillgänglig information om unionsindustrin, inklusive information som anfördes i klagomålet, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna innan undersökningen inleddes och senare samt de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under skadeundersökningsperioden.

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Produktionsvolym (ton) || 4 447 780 || 3 514 965 || 3 992 209 || 4 018 310

Index (2008 = 100) || 100 || 79 || 90 || 90

Produktionskapacitet (ton) || 6 007 536 || 6 128 301 || 6 099 587 || 5 923 311

Index (2008 = 100) || 100 || 102 || 102 || 99

Kapacitetsutnyttjande || 74 % || 57 % || 65 % || 68 %

Index (2008 = 100) || 100 || 77 || 88 || 92

Källa: Klagomål, svar på frågeformuläret

(484)   Av tabellen ovan framgår att tillverkningen minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden. I linje med en minskad efterfrågan minskade tillverkningen kraftigt 2009, varefter den återhämtade sig delvis 2010. Trots att förbrukningen ökade under undersökningsperioden förblev tillverkningsvolymen i stort sett oförändrad 2010.

(485)   Tillverkningskapacitet var stabil under skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet följde tillverkningstrenden och sjönk med 8 % under skadeundersökningsperioden.

5.2.2.     Försäljningsvolym, marknadsandelar och marknadstillväxt

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Försäljningsvolym (ton) || 2 951 468 || 2 280 304 || 2 643 923 || 2 592 540

Index (2008 = 100) || 100 || 77 || 90 || 88

Marknadsandel (ton) || 56.8% || 58.8% || 58.1% || 53.9%

Index (2008 = 100) || 100 || 104 || 102 || 95

Källa: Klagomål, svar på frågeformuläret

(486)   Under 2009 minskade unionsindustrins försäljning till icke-närstående kunder kraftigt med 23 %. Under 2010 ökade försäljningsvolymen med tretton procentenheter, men föll därefter med två procentenheter under undersökningsperioden.

(487)   Unionsindustrins marknadsandel minskade med 2,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Efter en inledande uppgång i marknadsandelar under 2009 såg unionsindustrin sin andel sjunka under 2010 och under undersökningsperioden, vilket medförde att dess marknadsandel var 5 procentenheter lägre under undersökningsperioden än under 2009. Detta skedde mot bakgrund av att förbrukningen ökade med mer än 24 % mellan 2009 och slutet av undersökningsperioden. Unionsindustrin kunde därmed inte dra fördel av den ökande förbrukningen och återvinna de försäljningsvolymer och en del av de marknadsandelar som tidigare förlorats.

(488)   Medan unionsförbrukningen minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden och unionsindustrins försäljning till icke-närstående parter minskade med 12 %, minskade unionsindustrins marknadsandel med 2,9 procentenheter från 56,8 % 2008 till 53,9 % under undersökningsperioden.

5.2.3.     Sysselsättning och produktivitet

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Sysselsättning (heltidsekvivalenter) || 7 088 || 6 470 || 6 097 || 6 046

Index (2008 = 100) || 100 || 91 || 86 || 85

Produktivitet (heltidsekvivalenter) || 627 || 543 || 655 || 665

Index (2008 = 100) || 100 || 87 || 104 || 106

Källa: Klagomål, svar på frågeformuläret, Eurofer

(489)   Sysselsättningen i unionsindustrin följde en stadigt minskande trend. Således minskade det totala antalet sysselsatta i industrin, mätt i heltidsekvivalenter, med 15 % under skadeundersökningsperioden och nådde sin lägsta nivå under undersökningsperioden. Produktiviteten ökade emellertid med 6 % under skadeundersökningsperioden, vilket visar att industrin försökte sänka sina produktionskostnader.

5.2.4.     Företagsintern förbrukning och försäljning

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Företagsintern förbrukning och försäljning (ton) || 1 135 987 || 914 412 || 986 386 || 970 757

Index (2008 = 100) || 100 || 80 || 87 || 85

Marknadsandel || 22 % || 24 % || 22 % || 20 %

Index (2008 = 100) || 100 || 108 || 99 || 92

Källa: Klagomål och kontrollerade svar på frågeformulär från tillverkare i stickprovet

(490)   Som framgår av skäl 459 finns det en betydande marknad för stålprodukter belagda med organiskt material inom EU tack vare unionsindustrins vidare bearbetning av stålprodukter belagda med organiskt material.

(491)   Det visade sig att den företagsinterna användningen och försäljningen var avsedd för vidare bearbetning av företagen själva eller av dem närstående företag som huvudsakligen ägnade sig åt byggmaterialverksamhet, dvs. var slutanvändare av stålprodukter belagda med organiskt material.

(492)   På grundval av ovanstående fastställdes att unionsindustrins företagsinterna förbrukning och försäljning utgjorde 24 % av den sammanlagda tillverkningsvolymen under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade de företagsinterna förbruknings- och försäljningsvolymerna med 15 % och marknadsandelen minskade med 8 %.

(493)   Undersökningen visade att det inte förelåg någon väsentlig skillnad mellan företagsintern förbrukning och försäljning när det gällde slutanvändningen av produkten. Företagsintern förbrukning inrapporterades av företag där tillverkning i senare led ägde rum inom samma juridiska enhet, medan företagsintern försäljning utgjordes av försäljningen mot faktura till andra närstående juridiska enheter. Dessutom var prissättningsmetoden både i företagsintern förbrukning och försäljning likartad, dvs. produktens verkliga värde (kostnadsplusmetoden, självkostnad plus vinstpålägg) debiterades både de närstående företagen och de interna tillverkningsenheterna för vidare bearbetning inom företagen som ingick i stickprovet.

(494)   Det genomsnittliga värdet per ton förblev stabilt under skadeundersökningsperioden och var 3 % lägre än försäljningspriset från tillverkarna i stickprovet till icke-närstående kunder under undersökningsperioden Denna prisskillnad ansågs inte vara signifikant och trenden för priset för företagsintern försäljning följer trenden för priset för icke-närstående kunder.

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Företagsintern förbrukning och försäljning (euro/ton) || 962 || 802 || 901 || 965

Index (2008 = 100) || 100 || 83 || 94 || 100

Källa: Kontrollerade svar på frågeformulär från tillverkarna i stickprovet

(495)   Eftersom huvuddelen av den företagsinterna försäljningen och förbrukningen var avsedd för vidare bearbetning inom unionstillverkarnas byggnadsmaterialverksamhet, var också denna försäljning och företagsinterna förbrukning indirekt utsatta för konkurrens från andra marknadsaktörer, inbegripet den subventionerade importen från Kina. Den interna efterfrågan från tillverkningen i senare led berodde på möjligheten att sälja de vidareförädlade produkterna på den fria marknaden, som inte påverkades av subventionerad import av stålprodukter belagda med organiskt material. Därmed kan slutsatsen dras att den minskningen av volymer och marknadsandel under skadeundersökningsperioden berodde på konkurrens från subventionerad import från Kina.

5.3.        Uppgifter avseende unionstillverkarna i stickprovet

5.3.1.     Genomsnittliga försäljningspriser per enhet i unionen och produktionskostnad

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Enhetspris i EU till icke-närstående kunder (euro/ton) || 1 023 || 805 || 911 || 994

Index (2008 = 100) || 100 || 79 || 89 || 97

Tillverkningskostnad per enhet (euro/ton) || 925 || 884 || 893 || 978

Index (2008 = 100) || 100 || 95 || 97 || 106

Källa: Kontrollerade svar på frågeformulär från tillverkarna i stickprovet

(496)   De genomsnittliga försäljningspriserna för unionstillverkarna i stickprovet till icke-närstående kunder i EU minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden. Det största fallet på 21 % inträffade 2009, samtidigt med minskningen av förbrukningen. Under perioden från 2009 till undersökningsperioden återhämtade sig priserna med 23 % i linje med en ökande förbrukning men nådde inte 2008 års nivå.

(497)   Parallellt ökade den genomsnittliga kostnaden för tillverkning och försäljning av produkten med 6 % under skadeundersökningsperioden beroende på en ökning av råvarupriserna.

(498)   Efter nedgången i enhetspriset till icke-närstående kunder med 21 % under 2009 började enhetspriset stiga. Under 2010 och under undersökningsperioden upplevde unionsindustrin en kostnadsökning jämfört med 2009 och kunde endast i måttlig utsträckning höja priserna för att täcka denna, endast så mycket så att lönsamheten hölls på samma låga nivå som under 2010 och undersökningsperioden. Detta ledde emellertid till ytterligare förlust av marknadsandelar eftersom de kinesiska importpriserna ständigt underskred unionsindustrins priser.

5.3.2.     Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Lönsamhet vid försäljning i EU till icke-närstående kunder (% av omsättningen) || 6.7% || – 9.3% || 2.8% || 2.6%

Index (2008 = 100) || 100 || -138 || 41 || 39

Kassaflöde (EUR) || 328 190 880 || 211 298 356 || 152 030 083 || 204 650 414

Index (2008 = 100) || 100 || 64 || 46 || 62

Investeringar (euro) || 55 717 957 || 4 537 128 || 12 530 132 || 15 302 264

Index (2008 = 100) || 100 || 8 || 22 || 27

Avkastning på investeringar || 13.8% || -13,9 % || 5,9 % || 6 %

Index (2008 = 100) || 100 || -101 || 43 || 44

Källa: Kontrollerade svar på frågeformulär från tillverkarna i stickprovet

(499)   Unionsindustrins lönsamhet fastställdes genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Under 2009 minskade unionsindustrins lönsamhet dramatiskt och resulterade i en förlust på 9,3 %. Från 2010 började den återhämta sig, men ökande tillverkningskostnader innebar att den nivå som anses sund och hållbar för industrin (6,7 %) inte uppnåddes. Under hela skadeundersökningsperioden sjönk lönsamheten med 61 %.

(500)   Trenden för kassaflödet följde till viss del den negativa trenden för lönsamheten. Den nådde sin lägsta nivå 2010. Likaledes sjönk räntabiliteten med 56 %, från 13,8 % under 2008 till 6 % under undersökningsperioden.

(501)   Utvecklingen av lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet under skadeundersökningsperioden begränsade unionsindustrins möjligheter att investera i sin verksamhet och underminerade dess utveckling. Unionsindustrin kunde göra betydande investeringar i början av skadeundersökningsperioden, men därefter minskade investeringarna kraftigt under 2009 och sammantaget minskade de med 73 % under skadeundersökningsperioden.

(502)   Med tanke på att unionsindustrin i viss mån utgörs av stora multinationella integrerade stålföretag påverkades dessa företags kapitalanskaffningsförmåga inte av det dåliga finansiella resultatet för sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material.

5.3.3.     Lager

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Utgående lager (ton) || 116 852 || 97 533 || 124 848 || 130 593

Index (2008 = 100) || 100 || 83 || 107 || 112

Källa: Kontrollerade svar på frågeformulär från tillverkarna i stickprovet

(503)   För de sex unionstillverkarna i stickprovet utgjorde lager ca 8 % av tillverkningsvolymen under undersökningsperioden. Den utgående lagernivån ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden. Även om det ska påpekas att lager inte är en viktig indikator för industrin eftersom tillverkningen huvudsakligen sker på beställning, ägde huvuddelen av lagerökningen rum från 2009 till undersökningsperioden och sammanföll med uppgången i subventionerad import från Kina.

5.3.4.     Sysselsättning, löner och produktivitet

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd (euro, EU-tillverkare i stickprovet) || 60,959 || 57,892 || 58,637 || 62,347

Index (2008 = 100) || 100 || 95 || 96 || 102

(504)   Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för unionstillverkarna i stickprovet ökade med endast 2 % under skadeundersökningsperioden, vilket är lägre än inflationstakten. Undersökningen visade att tillverkarna i stickprovet gjorde betydande nedskärningar, framför allt inom allmänna kostnader och administrationskostnader och därmed ansträngde sig för att öka effektiviteten.

5.3.5.     Effekter av tidigare dumpning eller subventioner

(505)   Eftersom detta är det första antisubventionsförfarandet avseende den berörda produkten, finns inga uppgifter för att bedöma effekterna av tidigare dumpning eller subventionering.

5.4.        Storleken på den faktiska subventionsmarginalen

(506)   Alla marginaler som fastställs och redovisas ovan i avsnittet om subventionen överstiger väsentligt miniminivån. Med hänsyn till volymen och priserna på den subventionerade importen från Kina kan verkan av den faktiska subventionsmarginalen på EU-marknaden inte heller anses vara försumbar.

5.5.        Slutsats om skada

(507)   Undersökningen visade att alla skadeindikatorer (förutom produktivitet) försämrades eller inte utvecklades i linje med förbrukningen under skadeundersökningsperioden.

(508)   Under skadeundersökningsperioden, i en situation där förbrukningen sjönk, ökade importvolymen från Kina betydligt. Samtidigt sjönk unionsindustrins försäljningsvolym totalt med 12 % och marknadsandelen minskade från 56,8 % år 2008 till 53,9 % under undersökningsperioden. Trots att förbrukningen återhämtade sig med 24 % från 2009 till undersökningsperioden, efter året då den ekonomiska krisen påverkade efterfrågan, minskade unionsindustrins marknadsandel. Unionsindustrin klarade inte att återvinna sin förlorade marknadsandel mot bakgrund av den betydande ökningen av subventionerad lågprisimport från Kina till EU:s marknad. Den subventionerade lågprisimporten ökade under hela skadeundersökningsperioden, och underskred hela tiden unionsindustrins priser.

(509)   Vidare påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med unionsindustrins ekonomiska resultat, såsom kassaflöde och lönsamhet i stor utsträckning. Detta innebar att unionsindustrins kapitalanskaffningsförmåga och möjligheter att investera undergrävdes.

(510)   Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

6.           ORSAKSSAMBAND

6.1.        Inledning

(511)   I enlighet med artikel 8.5 och 8.6 i grundförordningen undersöktes huruvida den subventionerade importen med ursprung i Folkrepubliken Kina har vållat unionsindustrin en skada som var så omfattande att den kunde betecknas som väsentlig. Kända faktorer, utöver den subventionerade importen, vilka eventuellt kunde ha skadat unionsindustrin, undersöktes för att säkerställa att den eventuella skada som vållats av sådana faktorer inte tillskrevs den subventionerade importen.

6.2.        Verkningar av den subventionerade importen

(512)   Undersökningen visade att förbrukningen i unionen sjönk med 7 % under skadeundersökningsperioden, medan volymen subventionerad import från Kina ökade dramatiskt med omkring 49 % och även deras marknadsandel ökade med 60 % från 9,1 % år 2008 till 14,6 % under undersökningsperioden. Samtidigt sjönk unionsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående parter med 12 % och marknadsandelen avseende denna försäljning minskade med 2,9 % från 56,8 % år 2008 till 53,9 % under undersökningsperioden.

(513)   Även om den ekonomiska krisen också påverkade importen från Kina, som föll med 68 % från 2008 till 2009, återhämtade sig denna mycket snabbt och ökade med 367 % i slutet av undersökningsperioden, trots att förbrukningen endast ökade med 24 % under denna period. Genom att sänka enhetspriset med 9 % jämfört med 2008 och underskrida unionsindustrin med upp till 20,2 % under undersökningsperioden ökade den kinesiska importen sin marknadsandel från 2008 till undersökningsperioden med 60 % upp till 14,6 %.

(514)   Samtidigt minskade från 2008 till undersökningsperioden unionstillverkarnas försäljningsvolym till icke-närstående parter sammantaget med 12 %. Vid tiden för marknadens återhämtning, från 2009 till undersökningsperioden, kunde unionsindustrin endast öka sin försäljningsvolym till icke-närstående parter med 13 % och förlorade en marknadsandel på 8 % och gynnades därmed i begränsad utsträckning av den ökande förbrukningen. Den kinesiska importen gynnades mest av den återhämtade förbrukningen och lämnade andra aktörer på marknaden långt bakom sig.

(515)   De genomsnittliga importpriserna från Kina sjönk med 9 % under skadeundersökningsperioden. Även trenden var stigande efter det kraftiga fallet 2009, låg de från 2009 till undersökningsperioden stadigt kvar under de nivåer som unionsindustrin tog ut. Enhetspriset till icke-närstående kunder i EU minskade med endast 3 % och uppvisade viss motståndskraft mot prispressen som utövades av den kinesiska importen. Dessa priser upprätthölls emellertid uppenbarligen till priset av lägre försäljningsvolym och försämrad lönsamhet för denna försäljning eftersom den minskade med 61 % från 6,7 % under 2008 till 2,6 % under undersökningsperioden.

(516)   På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att uppsvinget för subventionerad import från Kina till priser som hela tiden underskred unionsindustrins har spelat en avgörande roll för den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, och som hindrat unionsindustrin att till fullo dra fördel av återhämtningen av förbrukningen i unionen.

6.3.        Verkningar av andra faktorer

6.3.1.     Import från tredjeländer

Land || || 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Sydkorea || Volym (ton) || 228 123 || 226 568 || 173 935 || 237 164

|| Index (2008 = 100) || 100 || 99 || 76 || 104

|| Marknadsandel (i %) || 4.4% || 5.8% || 3.8% || 4.9%

|| Index (2008 = 100) || 100 || 133 || 87 || 112

|| Genomsnittspris || 901 || 727 || 846 || 903

|| Index (2008 = 100) || 100 || 81 || 94 || 100

Indien || Volym (ton) || 159 999 || 149 138 || 155 384 || 141 391

|| Index (2008 = 100) || 100 || 93 || 97 || 88

|| Marknadsandel (i %) || 3.1% || 3.8% || 3.4% || 2.9%

|| Index (2008 = 100) || 100 || 125 || 111 || 95

|| Genomsnittspris || 932 || 667 || 773 || 824

|| Index (2008 = 100) || 100 || 72 || 83 || 88

Övriga länder || Volym (ton) || 249 151 || 158 461 || 124 319 || 167 007

|| Index (2008 = 100) || 100 || 64 || 50 || 67

|| Marknadsandel (i %) || 4.8% || 4.1% || 2.7% || 3.5%

|| Index (2008 = 100) || 100 || 85 || 57 || 72

|| Genomsnittspris || 951 || 809 || 924 || 955

|| Index (2008 = 100) || 100 || 85 || 97 || 100

Totalt alla tredjeländer undantaget Kina Volym (ton) || Volym (ton) || 637 274 || 534 167 || 453 637 || 545 562

|| Index (2008 = 100) || 100 || 84 || 71 || 86

|| Marknadsandel (i %) || 12.3% || 13.8% || 10.0% || 11.3%

|| Index (2008 = 100) || 100 || 112 || 81 || 92

|| Genomsnittspris || 929 || 735 || 842 || 898

|| Index (2008 = 100) || 100 || 79 || 91 || 97

Källa: Eurostat

(517)   Även om import från Kina utgjorde 56 % av all import till EU under undersökningsperioden, var även Indien (11 %) och Sydkorea (19 %) viktiga importkällor. Till skillnad från importen från Kina minskade importen från Indien sammantaget med 12 % under skadeundersökningsperioden och marknadsandelen föll med 5 % trots att deras genomsnittliga pris föll kraftigt med 12 %. Importen från Sydkorea ökade med endast 4 % medan genomsnittspriset förblev på samma nivå som under 2008. Marknadsandelen för importen från Indien var 2,9 % under undersökningsperioden medan importen från Sydkorea hade en andel på 4,9 %.

(518)   Övrig import, som motsvarade 14 % av den totala importen, minskade med 33 % och det genomsnittliga priset låg kvar på samma nivå som under 2008.

(519)   Även om det genomsnittliga priset för all övrig import låg under unionsindustrins prisnivå kan den eventuella effekten av denna import endast vara marginell. För det första mottog kommissionen ingen bevisning om att importen från andra källor skedde på icke-konkurrensmässiga villkor. För det andra var den övergripande prisnivån för övrig import, till skillnad från den kinesiska importen, tämligen stabil under hela skadeundersökningsperioden, vilket visar att unionsindustrin kan konkurrera framgångsrikt med denna import. För det tredje har importen från övriga länder minskat generellt under skadeundersökningsperioden och är fortfarande på en låg nivå, både sammantaget och enskilt för de huvudsakliga exportländerna. Dessutom bekräftar de minskande marknadsandelarna att denna import inte skulle ha kunnat orsaka skada för unionsindustrin.

6.3.2.     Exportresultat för unionsindustrin

|| 2008 || 2009 || 2010 || Undersökningsperiod

Export, Eurostat (ton) || 669 790 || 612 204 || 580 477 || 605 760

Index (2008 = 100) || 100 || 91 || 87 || 90

Genomsnittspris (euro/ton) || 1 068 || 937 || 995 || 1 092

Index (2008 = 100) || 100 || 88 || 93 || 102

Export för unionstillverkare i stickprovet || 53 542 || 46 516 || 48 102 || 46 228

Index (2008 = 100) || 100 || 87 || 90 || 86

Genomsnittligt försäljningspris (euro/ton) || 1 086 || 826 || 984 || 1 132

Index (2008 = 100) || 100 || 76 || 91 || 104

Källa: Eurostat och kontrollerade svar på frågeformulär

(520)   Unionsindustrins totala export av stålprodukter belagda med organiskt material till tredjeländer minskade enligt Eurostat med 10 % under skadeundersökningsperioden. Det genomsnittliga priset har emellertid varit tämligen högt och ökat med 2 % under skadeundersökningsperioden. Exporten motsvarar 15 % av den totala EU-tillverkningen och hjälpte därmed unionsindustrin att uppnå skalfördelar och minska sin totala produktionskostnad. Följaktligen kan slutsatsen dras att unionsindustrins exportverksamhet inte är en möjlig orsak till den väsentliga skadan.

(521)   Denna allmänna bild återspeglas av läget för exporten från unionstillverkarna i stickprovet till icke-närstående kunder i tredjeländer. Den minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden, men även här har exportpriset per enhet hela tiden varit högre än priset i EU (i genomsnitt 2–14 % beroende på år).

6.3.3.     Klagandenas import från Kina

(522)   Under undersökningens gång och efter meddelandet om slutliga uppgifter hävdades det att de klagande (genom sina närstående företag) själva importerade den berörda produkten från Kina och att denna import utgjorde 20–40 % av den totala importen från Kina. Ingen bevisning tillhandahölls emellertid till stöd för detta påstående. Undersökning av dessa påståenden genom granskning av kontrollerade data från unionstillverkare i stickprovet visade att dessa importerade endast ca 10 000 ton under undersökningsperioden, vilket i stort sett överensstämde med data i klagomålet. En liknande volym, som inte meddelats i enlighet med artikel 29 i grundförordningen, befanns vara importerad av företag som var närstående unionstillverkarna i stickprovet. Denna import svarade sammanlagt för endast 2-3 % av den totala importen från Kina. Följaktligen kan inte slutsatsen dras att de klagande importerade sådana kvantiteter från Kina och på sådant sätt att deras egen status som unionstillverkare kan ifrågasättas i enlighet med artikel 9.1 a i grundförordningen eller de själva lider skada. Argumentet avvisas därför.

6.3.4.     Företagsintern förbrukning och försäljning

(523)   Det har av vissa berörda parter hävdats att skadan för unionsindustrin orsakades av dess engagemang i den vidareförädlande verksamheten att tillverka byggnadsmaterial (t.ex. sandwichpaneler, trapetsformad plåt m.m.) antingen direkt eller genom närstående företag inom företagsgrupperna. I synnerhet hävdades att unionsindustrin gjorde stålprodukter belagda med organiskt material tillgängliga för sin egen vidareförädlande verksamhet till lägre priser än till icke-närstående företag, och därigenom subventionerade dessa inom företagsgruppen och gjorde det möjligt för dem att underskrida sina konkurrenter i det senare ledet.

(524)   Så som visas ovan var det genomsnittliga värdet per ton av företagsintern förbrukning och försäljning endast 3 % lägre än försäljningspriserna till icke-närstående kunder under undersökningsperioden. Undersökningen att den företagsinterna förbrukningen och försäljningen med största sannolikhet påverkades indirekt av den illojala konkurrensen från subventionerad import. Om det skulle ha funnits någon fördel för företag i det senare ledet, såsom påstods, skulle detta ha visat sig vid jämförelse mellan försäljningspriserna för intern försäljning och dem för försäljning till icke närstående. Argumentet avvisas därför.

(525)   Efter meddelandet om slutliga uppgifter hävdade CISA åter att unionsindustrin gjorde stålprodukter belagda med organiskt material tillgängliga för sina närstående vidareförädlande verksamheter till ”subventionerat” pris, vilket innebar att de underskred sina konkurrenters priser i vidareförädlingssegmentet. Inga bevis tillhandahölls dock som påverkade kommissionens slutsats i skäl 524, dvs. att prisskillnaden mellan relaterad och orelaterad försäljning var liten (2 %) och att detta inte var ett fall av självförvållad skada.

(526)   CISA ifrågasatte också data om tillverkningskostnader för stålprodukter belagda med organiskt material och i förlängningen priserna på dessa produkter till närstående parter. Med tanke på försäljningspriset på varmförzinkad plåt levererad som rullar, en råvara vid tillverkningen av stålprodukter belagda med organiskt material, hävdar de att tillverkningskostnaden för sådana produkter inte kan ha överstigit 900 euro/ton.

(527)   För det första var det inte klart i vilken omfattning alla kostnader, såsom kostnader för försäljning och administration och finansieringskostnader inkluderades i den totalkostnad som CISA hänvisade till. För det andra bekräftade kommissionen tillverkningskostnaden för stålprodukter belagda med organiskt material för alla unionstillverkarna i stickprovet och är nöjd med att hela tillverkningskostnaden innefattade råmaterial, behandling, beläggning, försäljnings- och administrationskostnader, finansieringskostnader osv.

(528)   CISA hävdade sedan att försäljningen av stålprodukter belagda med organiskt material till närstående parter görs med förlust och därför orsakar skada för unionsindustrin. Detta grundar sig på jämförelse av den totala tillverkningskostnaden (978 euro/ton) och det genomsnittliga priset för försäljning till närstående parter (965 euro/ton).

(529)   Det är korrekt att en enkel matematisk jämförelse ger vid handen att försäljningen till närstående parter skedde med förlust, men detta förutsätter att unionsindustrin skulle ådra sig samma kostnadsnivå för försäljning och administration och övriga indirekta kostnader för sin företagsinterna försäljning som sin försäljning till icke närstående. Såsom anges i skäl 493, skedde försäljningen till närstående parter enligt kostnadsplusmetoden, självkostnad plus vinstpålägg, och unionsindustrin täckte därmed sina kostnader för denna försäljning.

6.3.5.     Ekonomisk kris

(530)   Den ekonomiska krisen och dess inverkan på byggindustrin förklarar åtminstone delvis minskningen av efterfrågan och prispressen under skadeundersökningsperioden. Såsom nämns ovan sjönk förbrukningen med 25 % år 2009. Under 2010 började marknaden dock återhämta sig, och mellan 2009 och slutet av undersökningsperioden ökade förbrukningen med 24 %.

(531)   I analysen av skada och orsakssamband har emellertid marknadssammanbrottet 2009 skiljts från den påföljande återhämtningen från 2009 till undersökningsperioden. Analysen av skada och orsakssamband har tydligt visat att importen från Kina drog fördel av att förbrukningen återhämtade sig och dessutom hela tiden underskred unionsindustrins priser, och därigenom förvandlade möjligheten till lika möjligheter för alla aktörer att återhämta sig från nedgången till en kontinuerlig kamp för överlevnad.

(532)   Efter det att tidsfristen löpt ut för synpunkter på det slutgiltiga meddelandet av uppgifter, påpekade en berörd part att en produktionsanläggning i Belgien har lagt ner ner, och att force majeure orsakade svårigheter med normal produktion och transporter från andra anläggningar i Belgien. Den berörda parten hävdade att detta visar på att det saknas försörjningstrygghet i EU för stålprodukter belagda med organiskt material och att man därför bör tillåta importörer och användare att fritt skaffa leveranser av stålprodukter belagda med organiskt material från EU och från Kina.

(533)   Dessa argument avvisas. Med tanke på att kapacitetsutnyttjandet i EU är lågt, rör det sig inte om leveransproblem, eftersom unionsindustrin har tillräckligt med tillgänglig kapacitet. De nedlagda anläggningarna i Belgien tillverkade hur som helst inte stålprodukter belagda med organiskt material. Försörjningstrygghet är naturligtvis viktigt, men de tullar som föreslås i detta fall är inte avsedda att hindra leverans av stålprodukter belagda med organiskt material från Kina, utan bara att hindra produkterna från att dumpas på EU:s marknad.

6.3.6.     Strukturell överkapacitet

(534)   Vissa berörda parter har hävdat att orsaken till skadan för unionsindustrin, som huvudsakligen består av vertikalt integrerad ståltillverkare, inte berodde på importen från Kina utan orsakades av strukturproblem inom EU:s stålindustri, t.ex. överkapacitet. Det hävdades också att den konsolidering av stålindustrin som ägde rum före skadeundersökningsperioden hade lett till överkapacitet och att eventuell skada unionsindustrin led var en följd av alltför många tillverkningsanläggningar.

(535)   Produktionen av stålprodukter belagda med organiskt material är kapitalintensiv och industrin har relativt höga fasta kostnader. Konsolideringen av stålindustrin – som ägde rum innan skadeundersökningsperioden inleddes – ledde dock inte till någon överkapacitet. Efter en mindre ökning av installerad kapacitet under 2009 minskade industrin sin kapacitet något under 2010 och återigen under undersökningsperioden. Den installerade kapaciteten under undersökningsperioden var lägre än den totala unionsförbrukningen, och om efterfrågan under undersökningsperioden hade återhämtat sig till 2008 års nivå och unionsindustrin hade kunnat utnyttja den ökade efterfrågan skulle kapacitetsutnyttjandet ha legat på ca 74 %.

(536)   Den negativa effekten av överkapacitet kan endast i mycket liten grad tillskrivas EU-tillverkarna av stålbelagda produkter belagda med organiskt material. För det första visade undersökningen att unionsindustrin uppenbart hade vidtagit åtgärder för att bevara sin effektivitet eftersom produktiviteten ökade med 6 % för hela industrin. För det andra bidrog fortsatta investeringar i produktionslinjen och flexibel användning av dessa för att tillverka andra produkter till att uppnå skalfördelar och minska de fasta kostnaderna. Med ett kapacitetsutnyttjande som i företagen som ingick i stickprovet minskade med 18 % under skadeundersökningsperioden, ökade därigenom den genomsnittliga tillverkningskostnaden med endast 6 %, inklusive de ökade råvarukostnaderna. Således kan inte slutsatsen dras att överkapaciteteten skulle bryta orsakssambandet. Argumentet avvisas därför.

6.4.        Slutsats om orsakssambandet

(537)   Undersökningen har visat att en betydande ökning ägde rum i volymen och marknadsandelen för den subventionerade importen med ursprung i Kina under skadeundersökningsperioden, framför allt från 2009 till undersökningsperioden. Undersökningen visade också att denna import hela tiden underskred priserna som togs ut av unionsindustrin på unionsmarknaden och framför allt under undersökningsperioden.

(538)   Denna ökning i volym och marknadsandel för den subventionerade lågprisimporten från Kina sammanföll med den negativa utvecklingen av unionsindustrins ekonomiska situation. Denna situation förvärrades under undersökningsperioden, när unionsindustrin trots återhämtningen av förbrukningen inte lyckades återvinna sin förlorade marknadsandel och lönsamhet. Andra finansiella indikatorer, t.ex. räntabilitet, stagnerade på 2010 års nivå, och sysselsättningen nådde en bottennivå.

(539)   Granskningen av andra kända faktorer som skulle ha kunnat vålla unionsindustrin skada visade att dessa faktorer inte är sådana att de bryter det orsakssamband som fastställts mellan den subventionerade importen från Kina och den skada som unionsindustrin led.

(540)   På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den subventionerade exportens skadevållande verkningar, drogs slutsatsen att den subventionerade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

7.           UNIONENS INTRESSE

7.1.        Inledande anmärkningar

(541)   I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte institutionerna om det, trots ovannämnda resultat, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att införa utjämnande åtgärder. Analysen av unionens intresse grundades på en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland unionsindustrin, importörerna och användarna av den berörda produkten.

7.2.        Unionsindustrins intresse

(542)   Unionsindustrin som helhet består av 22 kända tillverkare som representerar all tillverkning i unionen av stålprodukter belagda med organiskt material. Tillverkarna finns i olika medlemsstater i unionen och sysselsätter direkt över 5 400 personer vid tillverkningen av den likadana produkten.

(543)   Ingen av dessa tillverkare motsatte sig inledandet av undersökningen. Som visats ovan i de makroekonomiska indikatorerna försämrades situationen för hela EU-industrin, som påverkades negativt av den subventionerade importen.

(544)   Den subventionerade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada. Alla skadeindikatorer visade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Framför allt påverkades skadeindikatorer som sammanhängde med det ekonomiska resultatet för unionstillverkarna, t.ex. lönsamhet och räntabilitet, i stor utsträckning. I avsaknad av åtgärder förefaller en ytterligare försämring av unionsindustrins ekonomiska situation mycket trolig.

(545)   Införandet av utjämningstullar förväntas återupprätta rättvisa handelsvillkor på unionsmarknaden och göra det möjligt för unionsindustrin att anpassa sina priser för stålprodukter belagda med organiskt material så att de återspeglar kostnaderna för de olika komponenterna och marknadsvillkoren. Införandet av utjämningsåtgärder kan också förväntas göra det möjligt för unionsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorade under skadeundersökningsperioden, med en positiv inverkan på den ekonomiska situationen och lönsamheten.

(546)   Om inga åtgärder införs kan unionsindustrin förväntas förlora ytterligare marknadsandelar och dess lönsamhet skulle försämras. Detta skulle vara ohållbart på medellång till lång sikt. Det är också troligt att vissa enskilda tillverkare skulle tvingas lägga ner sina produktionsanläggningar, eftersom de har gjort förluster under skadeundersökningsperioden. Med hänsyn till de förluster som har orsakats och de stora investeringar som gjordes i produktionen i början av skadeundersökningsperioden kan det förväntas att flertalet unionstillverkare inte skulle kunna täcka kostnaderna för sina investeringar om inte åtgärder införs.

(547)   Slutsatsen blir därför att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att utjämningstullar införs.

7.3.        Användarnas och importörernas intresse

(548)   Såsom nämndes i skäl 14 gav sig fem importörer till känna men bara två svarade på frågeformuläret. Av ca 100 användare som namngavs i klagan gav sig 19 till känna och uttryckte intresse för förfarandet. Tio företag lämnade därefter svar på frågeformuläret.

(549)   De mest aktiva användarna och importörerna har inlämnat gemensamma skriftliga yttranden och flera utfrågningar anordnades under undersökningen. Deras huvudsakliga argument avseende införandet av åtgärder analyseras nedan.

(550)   Efter meddelandet om slutliga uppgifter mottogs synpunkter från importörer och andra berörda parter. Inga nya uppgifter utöver dem nedan tillhandahölls dock.

7.3.1.     Konkurrens på EU-marknaden

(551)   Användare och importörer hävdade att EU-marknaden för stålprodukter belagda med organiskt material inte var tillräckligt konkurrensutsatt och att importen från Kina var nödvändig för att ge en starkare förhandlingsposition för företag som importerar och använder stålprodukter belagda med organiskt material. De hävdade också att unionsindustrin var inblandad i oligopolistiska arrangemang för att kontrollera marknaden. Unionstillverkarna konkurrerade om samma marknad och sålde ofta till samma kunder, eller till varandras byggföretag. Med tanke på att ingen bevisning lämnades utöver anekdotiska klagomål om svårigheter vid prisförhandlingar och att utöver de fem grupperna av klagande unionstillverkare, ytterligare 11 andra tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material verkar i EU, och mängden av andra importkällor, avvisades dessa påståenden.

7.3.2.     Otillräckligt utbud

(552)   Användare och importörer har också hävdat att införandet av åtgärder mot kinesisk import skulle leda till en brist på stålprodukter belagda med organiskt material på EU-marknaden. Med tanke på mängden försörjningskällor som beskrivits ovan, liksom unionsindustrins lediga produktionskapacitet, anses det emellertid inte troligt att sådan brist uppstår. Argumentet avvisas därför.

7.3.3.     Slutsatser om användarnas och importörernas intresse

(553)   De tio samarbetsvilliga användarna stod för 7 % av den totala importen från Kina under undersökningsperioden. Undersökningen visade att alla användare har olika försörjningskällor. I genomsnitt utgjorde inköp från Kina ca 15 % av deras totala inköp av stålprodukter belagda med organiskt material. Vid sidan av detta kom de största volymerna från EU-tillverkarna (73 %) och 12 % importerades från andra tredjeländer. Eftersom den berörda produkten är mycket standardiserad, är i själva verket betydelsen av ”trogen kund” tämligen relativ, och både användare och importörer kan ganska lätt byta försörjningskälla vad produktkvaliteten anbelangar.

(554)   Undersökningen visade att alla samarbetsvilliga användare utom en var lönsamma i sektorn som använder den berörda produkten och deras lönsamhet under undersökningsperioden låg mellan 1 % och 13 % beroende på företaget. Lönsamheten hos dessa företag berodde inte i väsentlig utsträckning på importen av den berörda produkten från Kina.

(555)   På grundval av svar från användare på frågeformuläret, beräknades den troliga effekten av de föreslagna åtgärderna. Sålunda skulle, även för det osannolika värsta scenariot för samarbetsvilliga användare, dvs. att inga prisökningar kan överföras och att de måste importera från Kina i samma volymer som under undersökningsperioden, effekten av tullnivån på deras tillverkningskostnad motsvara en ökning med 1–5 % och för lönsamheten skulle det innebära en minskning med 1–2,8 procentenheter för huvuddelen av importen och med ca 4 procentenheter för import under den övriga tullsatsen. Det mer sannolika scenariot är emellertid en effekt som är avsevärt mindre än så. Importen från Kina utgör en ganska liten andel av användarnas verksamhet och det kan förväntas att kostnadsökningen till följd av utjämningsåtgärderna relativt lätt kan överföras. Med tanke på att det vid sidan av de många EU-tillverkarna finns betydande alternativa importkällor som inte omfattas av åtgärder, t.ex. Indien och Sydkorea, kan det vidare förväntas att priserna på marknaden efter införandet av åtgärderna kommer att återspegla även dessa faktorer.

(556)   De två samarbetsvilliga importörerna utgjorde ca 6 % av den totala importen från Kina under undersökningsperioden, varvid det exakta beloppet inte kunde meddelas i enlighet med artikel 29 i grundförordningen. När det gäller importörerna hade dessa, liksom användarna, olika försörjningskällor vid sidan av Kina. Vidare fastställdes det att importörernas lönsamhet möjligen skulle påverkas mer av åtgärderna än användarnas, om de behöll det importmönster som de hade under undersökningsperioden. I praktiken tenderar emellertid importörer, eftersom de är handlare, att vara mer flexibla än användare och de skulle sannolikt bli de första som vänder sig till de alternativa försörjningskällorna.

(557)   En del av fördelarna med kinesisk import för användare och importörer i själva verket beror på den illojala prisdiskrimineringen från de kinesiska exportörernas sida och inte på en naturlig konkurrensfördel. Återupprättandet av lika konkurrensvillkor på EU-marknaden, genom att den snedvridning av handeln som beror på subventionerad import korrigeras, kommer därför att göra det möjligt för marknaden för stålprodukter belagda med organiskt material att återgå till en sund, marknadsekonomiskt driven dynamik och prisutveckling, utan att andra aktörer missgynnas (användare, tillverkare och slutkonsumenter) som inte omedelbart kan dra fördel av subventionerad import.

7.4.        Slutsats om unionens intresse

(558)   Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det på grundval av de tillgängliga uppgifterna om unionens intresse inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av åtgärder mot import av den berörda produkten med ursprung i Kina.

8.           SLUTLIGA UTJÄMNINGSÅTGÄRDER

8.1.        Nivå för undanröjande av skada

(559)   Med hänsyn till slutsatserna beträffande subventioner, skada, orsakssamband och unionens intresse bör utjämningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom subventionerad import.

(560)   Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de subventionsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(561)   Vid beräkningen av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande subventionering, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för unionstillverkarna att täcka sina produktionskostnader och uppnå en vinst före skatt som en tillverkare av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i unionen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon subventionerad import. Den vinst som skulle kunna uppnås om det inte förekom någon subventionerad import borde beräknas på år 2008, då det inte förekom lika mycket kinesisk import på unionsmarknaden. Det anses därför att en vinstmarginal på 6,7 % av omsättningen skulle kunna vara en lämplig miniminivå som unionsindustrin kunde ha förväntats uppnå om det inte hade förekommit någon skadevållande subventionering.

(562)   På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för unionsindustrins likadana produkt. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att den ovannämnda vinstmarginalen på 6,7 % lades till produktionskostnaden.

(563)   Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina, vederbörligen justerat för importkostnader och tullar, och det icke-skadevållande priset för de produkter som unionsindustrin sålde på EU-marknaden under undersökningsperioden. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif för de typer som jämfördes.

(564)   Efter meddelandet om slutliga uppgifter ifrågasatte berörda parter att 6,7 % användes som målvinst för unionsindustrin och beskrivningen av 2008 som representativt år för vinst. Deras argument att unionsindustrins vinst år 2008 påverkades av finanskrisen, vilket gjorde 2008 till ett exceptionellt år, torde leda till argumentet att den vinst som gjordes 2008 är lägre än industrin skulle ha förväntat sig ett normalt år. Detta argument avvisas eftersom inga bevis har framlagts för vilken unionsindustrins vinst skulle ha varit 2008 utan finanskrisen.

(565)   Berörda parter påpekade också att importvolymerna från Kina var lägst 2009 och inte 2008. Med tanke på att unionsindustrin inte var lönsam 2008 är det dock omöjligt att använda data från 2009 för att sätta upp en målvinst för unionsindustrin.

(566)   CISA har vidare hävdat att vinsten på försäljning till icke-närstående kunder 2008 inte kan ha använts som målvinst eftersom det året uppvisar den största prisskillnaden mellan försäljning till närstående och icke-närstående kunder. Detta argument avvisades eftersom prisskillnaden inte är relevant för beräkningen av vinsten på försäljning till icke-närstående kunder.

(567)   CISA föreslog sedan att målvinsten för försäljning av stålprodukter belagda med organiskt material i unionen skulle baseras på den genomsnittliga totala vinsten för det multinationella företaget ArcelorMittal under åren 2010 och 2011. Detta avvisades som tillförlitlig källa till vinst på stålprodukter belagda med organiskt material i unionen i frånvaro av dumpad import, eftersom vinsten för hela den världsomspännande ArcelorMittal-gruppen uppenbart inte är representativ för vinsten på försäljning av stålprodukter belagda med organiskt material i unionen.

(568)   En berörd part ifrågasatte kommissionens metod för att beräkna prisunderskridandemarginalen. Ifrågasättandet berodde byggde dock på det felaktiga antagandet att kommissionen hade räknat prisunderskridandemarginalen genom att dra av unionsindustrins genomsnittliga vinst under undersökningsperioden (2,6 %) från marknadspriset och sedan lagt till målvinsten på denna ”nollresultatspunkt”.

(569)   Kommissionen beräknade prisunderskridandemarginalen genom att lägga målvinsten till tillverkningskostnaden för varje produkttyp. Den metod som föreslås av denna berörda part är bristfällig, eftersom den genomsnittliga vinsten på 2,6 % inte automatiskt uppnåddes för varje försäljning av varje modell av alla företag från vilka data användes.

(570)   En berörd part ifrågasatte också kommissionens beräkningar av skada. Med tanke på att parten inte hade fullständig tillgång till de data kommissionen använde för att beräkna skademarginalen försökte parten själv beräkna denna, baserat på sin tolkning av prisskillnaden på marknaden mellan substrat belagt med en aluminium-zinklegering och zinkbelagt substrat, som beräknades till 50 dollar per ton. Denna ”omräkning” byggde på ofullständiga data, vilket ledde till en lägre skademarginal än den som kommissionen hade beräknat och redovisat.

(571)   Deras argument avvisades eftersom den påstådda prisskillnaden inte kunde visas vid analys av fullständiga data från både de exporterande tillverkarna och unionsindustrin. Följaktligen bör det betonas att data som den berörda parten använde var ofullständiga och därmed inte kan användas för att upprepa kommissionens skadeberäkningar.

8.2.        Slutgiltiga åtgärder

(572)   Med hänsyn till slutsatserna beträffande subventionering, skada, orsakssamband och unionens intresse och i enlighet med artikel 15 i grundförordningen bör en slutlig utjämningstull införas på importer av stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina på en nivå motsvarande det lägre av dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med regeln om lägsta tull. I detta fall bör tullsatsen därför fastställas till en nivå som motsvarar de konstaterade subventionsmarginalerna. På grundval av ovanstående kommer nivåerna då sådan tull tas ut att fastställas till följande:

Företagets namn || Subventionsmarginal || Skademarginal || Utjämningstull

Zhangjiagang Panhua Steel Strip Co., Ltd.; Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd.; Zhangjiagang Free Trade Zone Jiaxinda International Trade Co., Ltd. || 29,7 % || 55,8 % || 29,7 %

Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co. Ltd.; Hangzhou P.R.P.T. Metal Material Co., Ltd. || 23,8 % || 29,7 % || 23,8 %

Union Steel China || 26,8 % || 13,7 % || 13,7 %

Andra samarbetsvilliga företag || 26,8 % || 43,0 % || 26,8 %

Övrig tullsats || 44,7 % || 58,3 % || 44,7 %

(573)   Storleken på de individuella företagsspecifika utjämningstullar som fastställs i denna förordning har beräknats på grundval av resultaten i den aktuella undersökningen. De avspeglar därför företagens situation såsom den konstaterats inom ramen för undersökningen. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla övriga företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i det berörda landet och som har tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikel 1 med namn och adress, däribland företag som är närstående till dem som specifikt omnämns, kan inte dra nytta av dessa tullsatser och ska omfattas av den tullsats som gäller "övriga företag".

(574)   Ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik utjämningstullsats (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen[104] tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer förordningen i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(575)   För att säkra en korrekt tillämpning av utjämningstullen bör nivån för den övriga tullen inte bara tillämpas på de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till unionen under undersökningsperioden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutlig utjämningstull införs härmed på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material, dvs. valsade produkter av legerat och olegerat stål (med undantag för rostfritt stål) som är målade, lackerade eller plastöverdragna på åtminstone ena sidan, undantaget s.k. sandwichpaneler av en typ som används för byggändamål och bestående av två yttre metallplåtar med stabiliserande kärna av isolermaterial mellan sig, och undantaget produkter med en slutbeläggning av zinkstoft (en zinkrik målarfärg innehållande minst 70 viktprocent zink), och undantaget produkter med ett substrat med en metallisk beläggning av krom eller tenn, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 7210 70 80, ex 7212 40 80, ex 7225 99 00, ex 7226 99 70 (Taric-nummer 7210 70 80 11, 7210 70 80 91, 7212 40 80 01, 7212 40 80 21, 7212 40 80 91, 7225 99 00 11, 7225 99 00 91, 7226 99 70 11 and 7226 99 70 91) och som har sitt ursprung i Folkrepubliken Kina.

2. Följande slutgiltiga utjämningstullsats ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för de produkter som anges i punkt 1 och som tillverkats av nedanstående företag:

Företag || Tull || Taric-tilläggs­nummer

Union Steel China || 13,7 % || B311

Zhangjiagang Panhua Steel Strip Co., Ltd.; Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd.; Zhangjiagang Free Trade Zone Jiaxinda International Trade Co., Ltd. || 29,7 % || B312

Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co. Ltd.; Hangzhou P.R.P.T. Metal Material Co., Ltd. || 23,8 % || B313

Angang Steel Company Ltd. || 26,8 % || B314

Baoutou City Jialong Metal Works Co. Ltd. || 26,8 % || B317

Changshu Everbright Material Technology Co., Ltd. || 26,8 % || B318

Changzhou Changsong Metal Composite Material Co., Ltd. || 26,8 % || B319

Inner Mongolia Baotou Steel Union Co., Ltd. || 26,8 % || B321

Jigang Group Co., Ltd. || 26,8 % || B324

Maanshan Iron & Steel Company Limited || 26,8 % || B325

Qingdao Hangang Color Coated Sheet Co., Ltd. || 26,8 % || B326

Shandong Guanzhou Co., Ltd. || 26,8 % || B327

Shenzen Sino Master Steel Sheet Co, .Ltd. || 26,8 % || B328

Tangshan Iron & Steel Group Co., Ltd. || 26,8 % || B329

Tianjin Xinyu Color Plate Co., Ltd. || 26,8 % || B330

Wuhan Iron And Steel Company Limited || 26,8 % || B331

Zhejiang Tiannu Color Steel Co., Ltd. || 26,8 % || B334

Alla övriga företag || 44,7 % || B999

3. Om inget annat anges, ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]               EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.

[2]               EUT C 52, 22.2.2012, s. 4.

[3]               EUT C 373, 21.12.2011, s. 16.

[4]               EUT L 252, 19.9.2012, s. 33.

[5]               Dokument WT/DS379/AB/R, 11.3.2011.

[6]               Punkt 317 i överprövningsorganets rapport.

[7]               Punkt 290 i överprövningsorganets rapport.

[8]               Punkt 297 i överprövningsorganets rapport.

[9]               S. 33 i den engelska versionen av den tolfte femåriga utvecklingsplanen för stålindustrin.

[10]             I artikel 36 i Folkrepubliken Kinas lag om statligt ägda företagstillgångar anges följande: ”Ett statligt ägt företag som gör investeringar måste följa den nationella industripolitiken...”

[11]             I artikel 6 i de preliminära bestämmelserna om övervakning och förvaltning av centrala företags investeringar anges att ”principen om att följa statens utvecklingsplaner och industripolitik ska tillämpas på såväl företagens investeringar som SASAC:s övervakning och förvaltning av företagens investeringar”.

[12]             Artiklarna 13.1 och 13.2 i bestämmelser om förvaltningen av centrala företags utvecklingsstrategier och planer.

[13]             Den kinesiska vice premiärministern Zeng Peiyan sade att flytten av Capital Steel i Hebei är ett viktigt politiskt beslut av Kinas kommunistiska partis centralkommitté och statsrådet (Xinhua News Agency den 23 oktober 2005).

[14]             Se t.ex. ”China approves Anshan Steel merger with Panzhihua” (Kina godkänner Anshan Steels sammanslagning med Panzhihua), http://www.reuters.com/article/2010/05/25/us-china-steel-merger-idUSTRE64O2G020100525.

”Steel merger will become China's biggest” (stålsammanslagning blir störst i Kina), http://www.chinadaily.com.cn/bizchina/2010-04/19/content_9747309.htm.

”Four Chinese steel makers agree to merge” (fyra kinesiska ståltillverkare överens om att gå samman), http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703792704575366830150284538.html.

”New steel group formed by merger in China's Hubei Province” (ny stålkoncern bildas genom sammanslagning i Kinas Hubei-provins), http://www.steelorbis.com/steel-news/latest-news/new-steel-group-formed-by-merger-in-chinas-hubei-province-685647.htm

[15]             ” …vi anser att bevis för att en stat utöver meningsfull kontroll över en enhet och dess beteende under vissa omständigheter kan användas som bevis för att den berörda enheten har myndighetsbefogenheter och utövar sådana befogenheter vid fullgörandet av statliga funktioner.” DS379 Överprövningsorganets rapport, punkt 318.

[16]             De 17 företag som förtecknas i bilaga tillhör några av de största statligt ägda ståltillverkarna i Kina.

[17]             T.ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Shougang_Corporation, http://en.wikipedia.org/wiki/Hebei_Iron_and_Steel, http://companies.china.org.cn/trade/company/559.html och http://companies.china.org.cn/trade/company/557.html.

[18]             I artikel 7 i de interimistiska bestämmelserna om övervakning och förvaltning av statligt ägda företagstillgångar anges att ”folkets myndigheter på olika nivåer ska strikt verkställa lagar och andra författningar om förvaltningen av statligt ägda tillgångar, ska upprätthålla uppdelningen mellan regeringens funktion att utföra den offentliga förvaltningen och funktionen som bidragsgivare till statligt ägda tillgångar samt upprätthålla uppdelningen mellan offentliga organ och företag och uppdelningen mellan ägande och ledningsbefogenheter. De organ som övervakar och förvaltar statligt ägda tillgångar ska inte utöva regeringens funktion som offentlig förvaltare och övriga statliga organ och departement ska utföra uppgifter som bidragsgivare till statligt ägda tillgångar i företag.”

[19]             The state-business nexus in China's steel industry – Chinese market distortions in domestic and international perspective, undersökning 2009 framtagen av Think!Desk – China research & Consulting för Eurofer, Analyses of State-owned Enterprises and State Capitalism in China, 2011, Capital Trade Incorporated för Förenta staternas kommission för ekonomi- och säkerhetsgranskning av Kina.

[20]             Artiklarna 22, 27 och 29 i Folkrepubliken Kinas lag om statligt ägda företagstillgångar.

[21]             The state-business nexus in China's steel industry – Chinese market distortions in domestic and international perspective, undersökning 2009 framtagen av Think!Desk – China research & Consulting för Eurofer, Analyses of State-owned Enterprises and State Capitalism in China, 2011, Capital Trade Incorporated för Förenta staternas kommission för ekonomi- och säkerhetsgranskning av Kina och bilaga 10 till klagomålet.

[22]             Utvecklingsplan i det tolfte femårsprogrammet för stålindustrin, avsnitt IV.VII – Påskynda sammanslagningar och omorganisation.

[23]             S. 108–109 i klagomålet.

[24]             T.ex. webbplatsen för Chongqing Iron and Steel (http://en.cqgtjt.com/), Baosteels webbplats

(http://www.baosteel.com/group_e/01news/ShowArticle.asp?ArticleID=2553)

[25]             T.ex. preliminära bestämmelser om övervakning och förvaltning av centrala företags investeringar, bestämmelser om förvaltning av centrala företags utvecklingsstrategier och planer, Folkrepubliken Kinas lag om företags statligt ägda tillgångar, order nr 35 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin.

[26]             DS 379 överprövningsmyndighetens rapport punkt 441.

[27]             DS 379 överprövningsmyndighetens rapport punkt 444.

[28]             Den kinesiska regeringen lämnade en tabell med siffror över varmvalsat och kallvalsat stål som tillverkats av statligt ägda företag och privata företag, men vid kontrollen konstaterades att tabellen inte är fullständig och den kinesiska regeringen vägrade att överlämna de uppgifter som låg till grund för tabellen och som hade kunnat användas för en ordentlig kontroll.

[29]             Svar från fyra kinesiska exporterande tillverkare (två i urvalet, två frivilliga svar) om deras anskaffning av varmvalsat stål (och kallvalsat stål). Liknande undersökningar från andra utredande myndigheter bekräftar dessa siffror. USDOC fastställde t.ex. att följande andelar av varmvalsat stål i Kina tidigare hade tillverkats av statligt ägda företag: Högtryckscylindrar av stål (70 %), trådplattor (OSDOC konstaterade att offentliga myndigheter stod för majoriteten av det varmvalsade stål som producerades under undersökningsperioden), rektangulära rör med tunna väggar (70,81 %).

[30]             Enligt World Steel Capacity Book, ligger produktionskapaciteten för kallvalsat stål i Kina på ungefär 81 035 000 ton per år och på grundval av offentligt tillgängliga uppgifter om ägande tillverkas ungefär 57 490 000 ton av statligt ägda företag.

[31]             Skillnaden mellan de statligt ägda företagens och de privata leverantörernas priser var i genomsnitt endast 3,75 % under undersökningsperioden.

[32]             Artikel 18 i order nr 35 – Politiken för importerad teknik och utrustning: företagen uppmuntras att använda inhemskt producerad utrustning och teknik och att minska exporten.

Artikel 20 i order nr 35 – Järn- och stålföretagen uppmuntras att utvecklas till grupper och genomföra strategiska omorganisationer genom att bilda allianser mellan stora företag…

[33]             Artikel 22 i order nr 35 – Alla investeringar i järn- och stålprojekt ska granskas och godkännas eller kontrolleras av den nationella utvecklings- och reformkommissionen enligt gällande bestämmelser.

Artikel 23 i order nr 35 – Vid eventuella utländska investeringar i järn- och stålindustrin i Kina får utländska investerare i princip inte ha en kontrollerande andel.

[34]             Artikel 24 i order nr 35 – För de projekt som inte följer utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin och som inte har granskats och godkänts eller för vilka granskningen och godkännandet inte uppfyller gällande bestämmelser ska departementet för statlig mark och statliga resurser inte hantera formaliteterna för markanvändning och departementet för näringsliv och handel ska inte godkänna registreringen, det administrativa departementet för handel ska inte godkänna dess kontrakt och stadgar, finansinstitutet ska inte ge något lån eller någon annan form av kredit…

Artikel 25 i order nr 35 – För att bevilja lån med medellång eller lång frist för investeringen i fasta anläggningstillgångar till projekt för järnsmältverk, stålsmältverk och stålvalsning, ska ett finansinstitut följa utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin och stärka sin riskhantering.

[35]             Artikel 30 Om två eller flera inhemska företag deltar i hård konkurrens om utländska resurser får staten införa en administrativ samordning för att skapa en allians eller välja ett av företagen för att göra en investering, i syfte att undvika hård konkurrens.

[36]             Avsnitt III.III.6 i den tolfte femårsplanen för stålindustrin – industriell klusternivå: Avsevärt minska mängden stålföretag, de tio största stålföretagens andel av den sammanlagda nationella stålproduktionen ska öka till ungefär 60 % från 48,6 %.

III.V i den tolfte femårsplanen för järn och stål – Optimera industrins utformning

I detta kapitel beskrivs hur järn- och stålindustrin bör rekonstrueras genom sammanslagningar, flyttningar, kontroll av produktionskapacitet, förbud i vissa provinser och stöd i andra.

[37]             Bilaga 24 till klagomålet – samling av relevanta citat ur olika planer och lagar.

[38]             Jiangsu Shagang Group anger t.ex. följande på sin webbplats (http://www.sha-steel.com/eng/index.html): Shagang Group kommer noggrant att genomföra statens politik för stålindustrins utveckling. With the guidance of Scientific Outlook on development, Shagang would pursue the sustainable development strategy, take a new road to industrialisation, speed up transformation and upgrading, vigorously promote the readjustment of product structure, further extend its industrial chain, pay adequate attention to supporting enterprises, build modern logistics, implement capital operation, constantly improve its overall competitiveness in order to further make Shagang perfect, strong and excellent and try to our best to build Shagang as a famous brand of "Hundred-year Old Factory". Also Shagang people will make new contributions to building harmonious Jiangsu nd making China become a powerful steel country.

[39]             Överprövningsorganets rapport, US – Countervailing Duty Investigation on DRAMS, punkterna 111 och 116.

[40]             Tvist nr DS194 United States – Measures treating export restraints as subsidies (panelens rapport, 29 juni 2001).

[41]             Punkterna 8.28–8.30 i panelens rapport. Även om den statliga ”åtgärden” ursprungligen betraktas som ”uttrycklig och bekräftande” tyder senare slutsatser från överprövningsorganet på att denna norm kan vara alltför strikt.

[42]             När det gäller mark som används för industriella ändamål, affärsändamål, underhållning eller kommersiella ändamål osv., samt mark med minst två avsedda användare ska avyttringen ske genom auktion, inbjudan att lämna anbud eller någon annan metod för offentliga anbud.

[43]             Artikel 24 i den nationella utvecklings- och reformkommissionens order nr 35 (utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin): För de projekt som inte följer utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin och som inte har granskats och godkänts eller för vilka granskningen och godkännandet inte uppfyller gällande bestämmelser ska departementet för statlig mark och statliga resurser inte hantera formaliteterna för markanvändning...

[44]             George E. Peterson, ”Land leasing and land sale as an infrastructure-financing option”, World Bank Policy Research Working Paper 4043, 7 november 2006.

[45]             Deutsche banks undersökning av Kinas banksektor 2006.

[46]             Dokument WT/TPR/S/230 s. 79 och WT/TPR/C/264 s. 122.

[47]             Rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina.

[48]             http://www.dbresearch.com/PROD/DBR_INTERNET_EN-PROD/PROD0000000000204417.PDF

[49]             Dokument WT/TPR/S/230, s. 79, april 2010.

[50]             Dokument WT/TPR/S/264, s. 122, juli 2012.

[51]             Ibid.

[52]             Information hämtad från 2006 års rapport från Deutsche Bank Research om Kinas banksektor.

[53]             Information som hämtats från China Monetary Report Quarter Two, 2010 från den penningpolitiska analysgruppen hos Kinas folkbank, daterad den 5 augusti 2010.

[54]             Skälen 87 och 90 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011.

[55]             Se slutsatsen om offentliga organ i skäl 53.

[56]             Artikel 34 i lagen om affärsbanker.

[57]             Arbetsdokument från IMF: Progress in China’s Banking Sector Reform: Has Bank Behaviour Changed?, WP/06/71, mars 2006 (se s. 3-4, 13, 18-20).

[58]             Interest Rate Liberalization in China, WP/09/171, augusti 2009 (se s. 3-4, 21-23).

[59]             IMF Country Report, PRC: 2010 Article IV Consultation, No 10/238, juli 2010, (se s. 22, 24 och 28-29).

[60]             OECD 2010 Economic Survey of China, februari 2010 (se kapitel 3, s. 71, 73-81, 97).

[61]             OECD China's Financial Sector Reforms, Economic Department Working Paper No. 747, ECO/WKP (2010) 3, 1 februari 2010 (se s. 2, 8–15, 36).

[62]             Artiklarna 16, 24 och 25.

[63]             I meddelandet om tillämpningsföreskrifter för anpassning och återhämtning av tio nyckelindustrier för Hubei-provinsen anges följande: ”aktivt integrera stödjande provinsiellt finansiellt kapital för industriell utveckling, optimera kapitalinvesteringar, vara innovativ på olika understödjande sätt. Öka stödet till innovation och teknisk utveckling för järn och stål...”, ”använda finansiella åtgärder för att främja industrins konsolidering och underlätta för konkurrenskraftiga företag att få finansiering för företagsförvärv”, genomföra stödplaner för nyckelindustrier. Järn- och stålindustrin: Alla finansinstitut bör förbättra och optimera kreditjänsterna för djupgående processprojekt inom järn- och annan metallindustri i syfte att tillgodose de finansiella behoven hos de berörda företagen i fråga om investeringar, försäljning på export och andra viktiga områden” osv.

[64]             I närmare föreskrifter för genomförandet av anpassnings- och återhämtningsprogrammet för stålindustrin [2009] föreskrivs att ”det finansiella stödet till viktiga nyckelföretag ska ökas”.

[65]             Artikel 116 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina, EUT L 128, 14.5.2011.

[66]             Artikel 117 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina, EUT L 128, 14.5.2011.

[67]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 25 och 26 i US Decision Memorandum av den 17 november 2008 om Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (s. 26) (Federal Register/Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 november 2008).

[68]             Certain Steel Wheels From the People's Republic of China, Preliminary Affirmative Countervailing Duty Determination, 6 september 2011, US Federal Register, dokument nummer 2011-22720.

[69]             Båda programmen avser liknande förmånlig inkomstskattebehandling i samma geografiska område.

[70]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 25 i US Decision Memorandum av den 3 juni 2010 om Wire Decking (s. 25) (Federal Register/Vol. 75, nr 111, s. 32902/10 juni 2010).

[71]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 11 i US Decision Memorandum av den 12 juni 2009 om Certain Tow Behind Lawn Groomer and Certain Parts Thereof (Federal Register/Vol. 74, nr 117, s. 29180/19 juni 2019).

[72]             Skälen 125-136 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011, EUT L 128, 14.5.2011.

[73]             Skälen 137–147 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina, EUT L 128, 14.5.2011.

[74]             Skälen 148-159 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011, EUT L 128, 14.5.2011.

[75]             Issues and Decision Memorandum for the Final Determination in the Countervailing Duty Investigation of Coated Free Sheet from the People's Republic of China, 17 oktober 2007, US Federal Register, C-570-907.

[76]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 18 i US Decision Memorandum av den 28 maj 2010 om Certain Steel Grating (Federal Register/Vol. 75, nr 109, s. 32362/8 juni 2010).

[77]             Skälen 172–181 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011, EUT L 128, 14.5.2011.

[78]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 18 i US Decision Memorandum av den 28 maj 2010 om Certain Steel Grating (Federal Register/Vol. 75, nr 109, s. 32362/8 juni 2010).

[79]             T.ex. den kinesiska vetenskapsakademins konferens för den högteknologiska industrin den 11 november 2002, Issues and Decision Memorandum for the Final Affirmative CVD Determination: OTR tires from the PRC, 188 april 2011, US Federal Register, C-570-913, s. 24.

[80]             Issues and Decision Memorandum for the Final Affirmative Countervailing Duty Determination: Laminated Woven sacks for the PRC, 16 juni 20087, US Federal Register, C-570-917, s. 27, Issues and Decision Memorandum for the Final Determination in the Countervailing Duty Investigation of Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe from the PRC, 23 mars 2009, US Federal Register, C-570-936, s. 18, Issues and Decision Memorandum for the Final Determination in the Countervailing Duty Investigation of Light – Walled Rectangular Pipe and Tube from the PRC,13 juni 2008, US Federal Register, C-570-915, s. 13.

[81]             Skäl 202 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina.

[82]             Certain Seamless Carbon and Alloy Steel Standard, Line, and Pressure Pipe From the People's Republic of China, Final Affirmative Countervailing Duty Determination, 21 september 2010, US Federal Register Vol. 75, No. 182, s. 57444.

[83]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 20 och 21 i US Decision Memorandum av den 10 september 2010 on Certain Seamless Carbon and Alloy Steel Standard, Line, and Pressure Pipe (Federal Register/Vol. 75, nr 182, s. 57444/21 september 2010).

[84]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 20 och 21 i US Decision Memorandum av den 17 november 2008 om Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (Federal Register/Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 november 2008).

[85]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 20 i US Decision Memorandum av den 17 november 2008 om Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (Federal Register/Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 november 2008).

[86]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 20 i US Decision Memorandum av den 17 november 2008 om Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (Federal Register/Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 november 2008).

[87]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 20 i US Decision Memorandum av den 17 november 2008 om Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (Line Pipe) (Federal Register/Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 november 2008).

[88]             Pre-Stressed Concrete Steel Wire Strand from the People's Republic of China, Preliminary Affirmative Countervailing Duty Determination, 2 november 2009, US Federal Register, dokument nr E9-26322, s. 56576-56592.

[89]             Metoden för att beräkna subventionsbeloppet beskrivs på s. 35 i US Decision Memorandum av den 14 maj 2010 om Pre-Stressed Concrete Steel Wire Strand (Federal Register/Vol. 75, nr 98, s. 28557/21 maj 2010).

[90]             Panel report on China – Countervailing and Anti-Dumping Duties on Grain Oriented Flat-rolled Electrical Steel from the United States.

[91]             Ibid.

[92]             Panel report on China – Countervailing and Anti-Dumping Duties on Grain Oriented Flat-rolled Electrical Steel from the United States.

[93]             Statsrådets beslut nr 40 om utfärdande och genomförande av tillfälliga bestämmelser om främjande av industriell strukturanpassning.

[94]             Panel report on China – Countervailing and Anti-Dumping Duties on Grain Oriented Flat-rolled Electrical Steel from the United States.

[95]             Enligt kommissionens uppfattning skulle en sådan förteckning vara uttömmande och därmed undanröja möjligheten till flexibilitet i kontrollen och utesluta följdfrågor eller frågor som uppstår till följd av diskussioner eller fakta som framkommer under kontrollen.

[96]             Fråga 5.12 i skrivelsen om ofullständigt svar till den kinesiska regeringen.

[97]             Överprövningsorganet i undersökningen US-Countervailing Duty Investigation on DRAMS: uppmaningarna och direktiven omfattar inte "den situation när staten ingriper på marknaden på något sätt, vilket kan men inte måste leda till ett visst resultat helt enkelt på grund av de faktiska omständigheterna och aktörernas utövande av fritt val på den marknaden. Denna ”uppmaning” eller dessa ”direktiv” från staten kan inte vara oavsiktliga eller enbart en bieffekt av statlig styrning."

[98]             "Bankernas stora exponering för statligt ägda företag, garanterade marginaler tack vare räntestyrning, fortfarande begränsat ansvar och begränsad villighet att differentiera utlåningsräntor, i kombination med underförstådda riktlinjer för takt och inriktning på ny utlåning undergräver utvecklingen av en effektiv hantering av kreditrisker hos bankerna. Det är viktigt att bankerna har verktyg och incitament för att besluta om lån utifrån rent kommersiella mål.

[99]             En stor andel av banksektorn är statligt ägd liksom en stor del av bankernas företagskundbas. Som största aktieägare utser staten högsta ledningen för alla större banker. I avsaknad av ett uttryckligt system för inlåningsförsäkring och en ram för rekonstruktion är det också underförstått staten som försäkrar all inlåning. Statens omfattande delaktighet i många aspekter av finansväsendet minskar marknadsdisciplinen, försvagar företagsstyrningen och skapar sannolikt mjuka budgetrestriktioner.

[100]            2011 Internationella valutafonden, november 2011, IMF:s landsrapport nr 11/321, Folkrepubliken Kina: Financial System Stability Assessment.

[101]            Information hämtad från http://www.taiwanembassy.org/be/ct.asp?xItem=306196&CtNode=3382&mp=102&xp1= och http://en.wikipedia.org/wiki/Taiwan.

[102]            Information hämtad från http://en.wikipedia.org/wiki/Jiangsu; http://en.wikipedia.org/wiki/Zhejiang#Economy och http://en.wikipedia.org/wiki/Chongqing#Economy.

[103]            Information hämtad från https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder.

[104]            Europeiska kommissionens generaldirektorat för handel, direktorat H, B-1049 Bryssel.