Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om konsumentprodukters säkerhet och om upphävande av rådets direktiv 87/357/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG /* COM/2013/078 final - 2013/0049 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Den fria rörligheten för säkra konsumentprodukter
är en av EU:s hörnstenar. Den är en viktig del av den inre marknaden och gör
att konsumenterna kan känna sig trygga när de köper produkter. Det här förslaget till förordning om
konsumentprodukters säkerhet, som kommer att ersätta Europaparlamentets och
rådets direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet[1] gäller tillverkade produkter
som inte är livsmedel. Precis som i direktivet om allmän produktsäkerhet krävs
det i den föreslagna förordningen att konsumentprodukter ska vara säkra och det
fastställs vissa skyldigheter för ekonomiska aktörer. Förordningen innehåller
också bestämmelser om utarbetandet av standarder för att stödja det allmänna
säkerhetskravet. Tillämpningen av den föreslagna förordningen och
dess samverkan med övrig unionslagstiftning kommer att bli betydligt smidigare
och enklare samtidigt som man behåller en hög skyddsnivå för konsumenternas
hälsa och säkerhet. Reglerna om marknadskontroll och skyldigheterna
för de ekonomiska aktörerna fastställs i olika unionsrättsakter som överlappar
varandra (direktivet om allmän produktsäkerhet, förordning (EG)
nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med
saluföring av produkter[2]
och sektorsspecifik unionslagstiftning om harmonisering som även omfattar
konsumentprodukter). Detta har lett till förvirring bland de ekonomiska
aktörerna och de nationella myndigheterna och har i stor utsträckning hämmat en
effektiv marknadskontroll i unionen. Syftet med det här förslaget är att tydliggöra den
rättsliga ramen för konsumentprodukter med hänsyn till lagstiftningens
utveckling under senare år, till exempel den nya lagstiftningsramen om
saluföring av produkter som antogs 2008[3],
anpassningen av sektorsspecifik unionslagstiftning om harmonisering till den
nya ramen[4]
och den nya förordningen om europeisk standardisering som ska tillämpas från
och med den 1 januari 2013[5].
Förslaget utgör en del av
paketet om produktsäkerhet och marknadskontroll som också omfattar ett förslag
till en förordning om marknadskontroll på den inre marknaden och en flerårig
handlingsplan för marknadskontroll för perioden 2013–2015. I inremarknadsakten
(2011)[6]
fastställdes att direktivet om allmän produktsäkerhet behövde ses över och att
man borde utarbeta en handlingsplan för marknadskontroll eftersom detta kommer
att bidra till att skapa tillväxt och sysselsättning. I inremarknadsakten II[7] som antogs 2012 är paketet om
produktsäkerhet och marknadskontroll en av nyckelåtgärderna för att ”förbättra
säkerheten för produkter som omsätts i EU genom ökad enhetlighet och bättre
följande av regler om produktsäkerhet och marknadsövervakning”. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED
BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Mellan 2009 och 2011 genomförde kommissionen
omfattande offentliga samråd om översynen av direktivet om allmän
produktsäkerhet. Samråden gällde konsekvensbedömningens omfattning. Efter att
den fastställts lanserade kommissionen en andra omgång offentliga samråd om
fyra huvudområden där det finns utrymme för förbättringar när det gäller
produktsäkerheten i EU: i) förfaranden för att utfärda standardiseringsuppdrag
enligt direktivet om allmän produktsäkerhet, ii) harmonisering av
säkerhetsbedömningar, iii) samarbete och samordning när det gäller
marknadskontroll, inklusive användningen av EU-systemet för snabbt
informationsutbyte (Rapex) och distributionskanaler online samt iv) anpassning
till paketet om fri rörlighet för varor. Den andra omgången av offentliga samråd om de
problem som kartlagts och de lösningar som kommissionen förslagit ägde rum
mellan maj och december 2010. Mellan den 18 maj och den 20 augusti
genomförde kommissionen ett offentligt samråd på internet som fokuserade på
dessa fyra områden. Kommissionen ville ha feedback via fyra samrådsdokument och
nio online-frågeformulär, som riktades till olika berörda parter. 55 nationella
myndigheter från alla EU-länderna utom ett svarade. Dessutom kom svar från
Norge, Island och Schweiz. Andra berörda parter, t.ex. över 30 näringslivsorganisationer,
17 konsumentorganisationer och mer än 50 enskilda ekonomiska aktörer (bl.a.
flera små och medelstora företag) deltog i samrådet. Totalt fick kommissionen
in 305 svar på de nio online-frågeformulären. Dessutom skickade 13 företag och
konsumentorganisationer in egna synpunkter. Under samrådsperioden hölls också
en rad presentationer och direkta utbyten med de berörda parterna (både med
företag och med konsumentorganisationer). Den andra omgången av offentliga samråd avslutades
den 1 december 2010 med en internationell konferens för de berörda
parterna om översynen av direktivet om allmän produktsäkerhet. Vid konferensen
fick kommissionen feedback från de berörda parterna om de viktigaste
slutsatserna från det offentliga internet-samrådet. Ett tredje offentligt samråd genomfördes mellan
januari och mars 2011. Samrådet genomfördes i form av riktade möten med
experter inom relevanta områden. Dessa möten handlade bl.a. om hur samordningen
av marknadskontrollen organiseras, konsekvenserna för de ekonomiska aktörerna
av de nya definitionerna av deras skyldigheter (särskilt kravet på spårbarhet),
förfaranden för att fastställa uppdrag för att utarbeta europeiska standarder
enligt direktivet om allmän produktsäkerhet och sätt att upprätta en tydlig och
lättförståelig struktur för säkerhetsreglerna för andra produkter än livsmedel.
En av slutsatserna från det offentliga
samrådsförfarandet och dialogen med de berörda parterna var att föra över
reglerna om marknadskontroll från det nuvarande direktivet om allmän
produktsäkerhet till en ny fristående förordning om marknadskontroll som ska
utarbetas och antas parallellt med det här förslaget om översyn av direktivet
om allmän produktsäkerhet. Den konsekvensbedömning som kommissionen har
utarbetat omfattar därför aspekter som rör både det här förslaget och förslaget
till en ny förordning om marknadskontroll. Kommissionens
konsekvensbedömningsnämnd lämnade ett positivt yttrande i september 2012. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA
ASPEKTER ·
Tillämpningsområde och definitioner Den föreslagna förordningen har ett tydligt
avgränsat tillämpningsområde i förhållande till sektorsspecifik
unionslagstiftning om harmonisering. Medan den allmänna principen om att alla
konsumentprodukter som inte är livsmedel ska vara säkra gäller generellt,
gäller de mer detaljerade skyldigheterna för ekonomiska aktörer endast de
aktörer som inte omfattas av motsvarande skyldigheter i
harmoniseringslagstiftning som gäller en särskild produktsektor. Kommissionen
kommer att utarbeta riktlinjer som ska hjälpa företagen, i synnerhet små- och
medelstora företag, att förstå vilken lagstiftning som gäller de
konsumentprodukter som just de tillverkar eller distribuerar. Avsnittet med definitioner har uppdaterats och i
tillämpliga fall anpassats till den nya lagstiftningsramen för saluföring av
produkter[8]. ·
Allmänna säkerhetskrav och de ekonomiska
aktörernas skyldigheter Kravet på att alla konsumentprodukter ska vara
säkra när de släpps ut eller tillhandahålls på unionsmarknaden är en av
grundpelarna i EU-lagstiftningen på produktsäkerhetsområdet. Detta allmänna
produktsäkerhetskrav som fastställdes redan i direktivet om allmän
produktsäkerhet har behållits. Det kommer dock att bli betydligt enklare att
tillämpa kravet i praktiken eftersom man infört en tydlig koppling till
sektorsspecifik lagstiftning och förenklat reglerna om standarder. Konsumentprodukter som överensstämmer med
sektorsspecifik unionslagstiftning om harmonisering som ska skydda människors
hälsa och säkerhet ska antas vara säkra också enligt den här föreslagna
förordningen. Om produkterna inte överensstämmer med tillämplig
harmoniseringslagstiftning kommer de inte att omfattas av antagandet om
säkerhet, utan de kommer istället att omfattas av sektorsspecifik lagstiftning
och den framtida förordningen om marknadskontroll på den inre marknaden. I förslaget fastställs dessutom de grundläggande
skyldigheter som de ekonomiska aktörerna (tillverkare, importörer,
distributörer) som ingår i konsumentprodukternas leveranskedja ska uppfylla
såvida de inte omfattas av motsvarade krav i sektorsspecifik unionslagstiftning
om harmonisering. Skyldigheterna är baserade på referensbestämmelserna i
Europaparlamentet och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om
en gemensam ram för saluföring av produkter[9]
och gäller bl.a. olika aspekter av märkning, produktidentifiering, korrigerande
åtgärder som ska vidtas i samband med osäkra produkter samt information till
behöriga myndigheter. Tillverkarna kommer, i förhållande till den potentiella
risk deras produkt kan utgöra, att vara skyldiga att utarbeta teknisk
dokumentation för sina produkter. Dokumentationen ska innehålla de uppgifter
som är nödvändiga för att bevisa att deras produkt är säker. Mot bakgrund av beslut nr 768/2008/EG ska de
ekonomiska aktörerna enligt det här förslaget också kunna identifiera den aktör
som levererat produkten till dem och dem som de i sin tur levererat produkten
till. När det är berättigat bör kommissionen, på grund av de risker som är
förbundna med vissa typer av produkter, ha befogenhet att vidta åtgärder genom
vilka de ekonomiska aktörerna blir skyldiga att upprätta eller ansluta sig till
ett elektroniskt spårbarhetssystem. ·
Användning av europeiska standarder Liksom i direktivet om allmän produktsäkerhet
läggs det i förslaget till ny förordning vikt vid användningen av standarder
för att genomföra de allmänna säkerhetskraven. Förfarandet för att identifiera
befintliga standarder eller för att begära att det utarbetas en europeisk
standard som skulle föranleda att man kan anta att en produkt är säker har
förenklats betydligt och anpassats till förordning (EU) nr 1025/2012 som inför
en ny övergripande ram för europeisk standardisering[10]. Detta visar den vikt som
kommissionen lägger vid samreglering och man kommer att öka användningen av
europeiska standarder som stöd till den föreslagna förordningen. ·
Överföring av regler om marknadskontroll och
Rapex till en ny förordning om marknadskontroll I linje med målet att stärka och rationalisera
marknadskontrollen för alla produkter, oavsett om de är harmoniserade eller
inte och oavsett om de är avsedda för konsumenter eller för yrkesmässiga
användare, har de bestämmelser om marknadskontroll och Rapex som för närvarande
finns i direktivet om allmän produktsäkerhet överförts till förslaget till en
ny förordning om marknadskontroll på den inre marknaden. Den nya förordningen
skulle skapa ett enhetligt system som samlar alla regler om marknadskontroll i
en enda rättsakt och Rapex skulle vara det enda varningssystemet för produkter
som utgör en risk. Ytterligare information finns i förslaget till förordning om
marknadskontroll av produkter. ·
Unionens befogenheter, subsidiaritetsprincipen,
proportionalitetsprincipen och regleringsform Förslaget bygger på artikel 114 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Förslaget har alltså samma
rättsliga grund som upprättandet av den inre marknaden och dess funktion, som
det nuvarande direktivet om allmän produktsäkerhet bygger på. Vid regleringen
av produktsäkerhet utövar unionen sin delade befogenhet i enlighet med
artikel 4.2 i fördraget om EUF-fördraget. Inom den inre marknaden där produkter kan omsättas
fritt kan effektiva regler om produktsäkerhet endast antas på unionsnivå. Detta
är nödvändigt för att garantera ett högt konsumentskydd (i enlighet med
artikel 169 i EUF-fördraget) och också för att hindra medlemsstaterna från
att anta olika produktbestämmelser som kan leda till fragmentering av den inre
marknaden. I enlighet med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna i
artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen går detta förslag inte utöver
vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Förslaget är en förordning. En förordning utgör
det lämpliga rättsliga instrumentet eftersom den ger tydliga och detaljerade
regler som på ett enhetligt sätt och vid samma tidpunkt ska tillämpas i hela
unionen. Därmed finns det inget utrymme för olika tolkningar i medlemsstaterna
som kan leda till olika säkerhetsnivåer när det gäller skyddet av hälsa och
säkerhet och skapa hinder för den inre marknaden. Det innebär också en avsevärd
förenkling om de nationella införlivandeåtgärderna ersätts, eftersom de
ekonomiska aktörerna då kan bedriva sin verksamhet på grundval av ett enda
regelverk, i stället för det nuvarande lapptäcket av medlemsstaternas
nationella regelverk. ·
Grundläggande rättigheter I linje med EU:s stadga om de grundläggande
rättigheterna är syftet med detta förslag att säkerställa en hög skyddsnivå för
människors hälsa (artikel 35 i stadgan) och ett högt konsumentskydd
(artikel 38) genom att se till att de konsumentprodukter som
tillhandahålls på unionsmarknaden är säkra. Förslaget påverkar de ekonomiska
aktörernas frihet att bedriva verksamhet (artikel 16) men de skyldigheter
som åläggs tillverkare, importörer och distributörer av konsumentprodukter är
nödvändiga för att man ska kunna garantera att produkterna är säkra. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget har inga andra budgetkonsekvenser än dem
som följer av en korrekt förvaltning av förordningen som i form av direktivet
om allmän produktsäkerhet redan är en del av den gällande EU-rätten. Man har
redan räknat med budgetkonsekvenserna i befintliga eller föreslagna program och
konsekvenserna överensstämmer med kommissionen förslag till ny flerårig
budgetram. Närmare uppgifter finns i finansieringsöversikten som bifogas detta
förslag. 5. FÖRENKLING OCH SMART
LAGSTIFTNING Det här förslaget bidrar till en förenklingen av
EU:s lagstiftning i enlighet med principen om smart lagstiftning. Vid
utarbetandet av förslaget har kommissionen beaktat viktiga framsteg inom
sektorsspecifik lagstiftning, som syftar till att garantera säkerheten för
produkter, och som vanligtvis inte gör någon åtskillnad på om produkterna som
omfattas av bestämmelserna är avsedda för konsumenter eller yrkesmässiga
användare. I motsats till för 10 eller 15 år sedan är det inte längre
nödvändigt att lägga på de ekonomiska aktörerna ännu fler skyldigheter och
bestämmelser, eftersom de redan regleras i tillräckligt hög grad av
sektorsspecifik lagstiftning. Samtidigt anpassas skyldigheterna för
tillverkare, importörer och distributörer av konsumentprodukter som inte
omfattas av sektorsspecifik lagstiftning i stor utsträckning till
bestämmelserna som gäller harmoniserade produkter. På så sätt kan man minska de administrativa bördorna
och kostnaderna för överensstämmelse för företagen, i synnerhet små och
medelstora företag. I framtiden kan de lätt se vilka regler som gäller just dem
och deras kostnader kommer att minska i och med att rättsläget klarnar. På grund av området och målet för den föreslagna
förordningen kan mikroföretag enligt definitionen i kommissionens
rekommendation 2003/361/EG[11]
inte undantas från kraven i förordningen eftersom regler som har som mål att
skydda människors hälsa och säkerhet måste gälla oavsett hur liten den
ekonomiska aktören är. Mikroföretagen kommer dock förmodligen att kunna dra
störst nytta av den förenkling som den nya rättsakten kommer att medföra. Rättsakten
är ändamålsenlig och ersätter två direktiv som har blivit föråldrade.
Kommissionen kommer att ge företag, särskilt små och medelstora företag, och
konsumenter ytterligare vägledning så att de lätt ska kunna förstå vilka
rättigheter och skyldigheter de har. 2013/0049 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om konsumentprodukters säkerhet och om
upphävande av rådets direktiv 87/357/EEG och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/95/EG (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[12],
i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) I Europaparlamentets och
rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän
produktsäkerhet[13]
fastställs kravet att konsumentprodukter måste vara säkra samt att
medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter måste vidta åtgärder mot farliga
produkter och utbyta information om detta genom Rapex, unionens system för
snabbt informationsutbyte. Direktiv 2001/95/EG behöver ses över grundligt för
att fungera bättre och för att anpassas till unionslagstiftningens utveckling
när det gäller marknadskontroll, de ekonomiska operatörernas skyldigheter och
standardisering. Av tydlighetsskäl bör direktiv 2001/95/EG upphävas och
ersättas med den här förordningen. (2) En förordning utgör det
lämpliga rättsliga instrumentet eftersom den ger tydliga och detaljerade regler
som inte ger medlemsstaterna något utrymme för olika tolkningar i samband med
införlivandet. Genom en förordning säkerställs att de rättsliga kraven gäller
samtidigt i hela unionen. (3) Denna förordning måste bidra
till att målen i artikel 169 i EUF-fördraget uppnås. Den bör särskilt
syfta till att säkerställa att den inre marknaden fungerar när det gäller
konsumentprodukter, genom att fastställa enhetliga regler om ett allmänt
säkerhetskrav, bedömningskriterier och de ekonomiska aktörernas skyldigheter.
Eftersom reglerna om marknadskontroll, inklusive reglerna om Rapex, fastställs
i förordning (EU) nr […/…] [om marknadskontroll av produkter][14] som gäller även för produkter
som omfattas av den här förordningen, behövs inga ytterligare bestämmelser om
marknadskontroll eller om Rapex i den här förordningen. (4) I unionslagstiftningen om
livsmedel, foder och närliggande områden inrättas ett särskilt system för att
säkerställa att de produkter som omfattas är säkra. Den här förordningen bör
därför inte gälla för de produkterna, med undantag för material och produkter
avsedda att komma i kontakt med livsmedel, i den mån det gäller risker som inte
omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av
den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt
med livsmedel[15]
eller av annan särskild livsmedelslagstiftning som endast omfattar kemiska och
biologiska risker i samband med livsmedel. (5) Av läkemedel görs en
bedömning före utsläppandet på marknaden, som omfattar en särskild
nytta-/riskanalys. De bör därför undantas från den här förordningens räckvidd. (6) Denna förordning bör inte
omfatta tjänster. För att man ska trygga skyddet av konsumenters hälsa och
säkerhet bör det dock gälla produkter som levereras eller tillhandahålls till
konsumenter i samband med tillhandahållande av tjänster, inklusive produkter
för vilka konsumenterna är direkt exponerade i samband med att tjänster tillhandahålls.
Utrustning som konsumenter använder för att förflytta sig eller resa och som
manövreras av en tjänsteleverantör ska inte omfattas av den här förordningen,
eftersom sådan utrustning måste regleras i samband med säkerheten hos de
tjänster som tillhandahålls. (7) Trots att det utvecklats
sektorsspecifik unionslagstiftning om harmonisering som gäller
säkerhetsaspekter hos specifika produkter eller produktkategorier är det i
praktiken omöjligt att anta unionslagstiftning för alla konsumentprodukter som
existerar eller som kan komma att existera. Därför behövs det fortfarande en
horisontell rättslig ram för att täcka luckorna och säkerställa ett skydd för
konsumenterna där ett sådant annars skulle saknas, särskilt i syfte att
säkerställa en hög skyddsnivå vad gäller konsumenternas hälsa och säkerhet i
enlighet med artiklarna 114 och 169 i EUF-fördraget. (8) När det gäller
konsumentprodukter som omfattas av denna förordning bör tillämpningsområdet för
dess olika delar tydligt åtskiljas från sektorsspecifik unionslagstiftning om
harmonisering. Det allmänna produktsäkerhetskravet och därtill hörande
bestämmelser bör tillämpas på alla konsumentprodukter, men de ekonomiska
aktörernas skyldigheter bör inte tillämpas när unionens
harmoniseringslagstiftning omfattar motsvarande skyldigheter, t.ex. när det
gäller unionslagstiftningen om kosmetika, leksaker, elektriska apparater och
byggprodukter. (9) För att säkerställa
jämförbarheten mellan denna förordning och den sektorsspecifika
unionslagstiftningen om harmonisering när det gäller de ekonomiska
operatörernas särskilda skyldigheter, bör bestämmelserna om tillverkare,
tillverkarnas representanter, importörer och distributörer bygga på
referensbestämmelserna i Europaparlamentets och rådets beslut
nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring
av produkter[16]. (10) Denna förordnings räckvidd bör
inte begränsas till att omfatta något särskilt försäljningssätt för
konsumentprodukter, och även distansförsäljning bör därför ingå. (11) Denna förordning bör gälla
även begagnade produkter som på nytt kommer in i leveranskedjan i samband med
kommersiell verksamhet, utom sådana begagnade produkter för vilka konsumenterna
inte rimligen kan förvänta sig att de följer aktuella säkerhetsstandarder,
t.ex. antikviteter. (12) Denna förordning bör också
gälla konsumentprodukter som inte är livsmedel men som liknar livsmedel och kan
förväxlas med livsmedel, så att konsumenter, särskilt barn, kan stoppa dem i
munnen, suga på dem eller svälja dem, vilket kan leda till kvävning,
förgiftning, eller perforering eller stopp i mag-tarmkanalen. Sådana
livsmedelsliknande produkter har hittills reglerats genom rådets direktiv
87/357/EEG av den 25 juni 1987 om tillnärmningen av medlemsstaternas
lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas
med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och
säkerhet[17],
som bör upphävas. (13) Man bör bedöma
produktsäkerheten genom att beakta alla relevanta aspekter, särskilt
produkternas egenskaper och utformning, samt de konsumentgrupper som troligen
kommer att använda produkterna, med beaktande av deras sårbarhet, särskilt när
det gäller barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. (14) För att undvika överlappande
säkerhetskrav och konflikter med annan unionslagstiftning bör en produkt som
överensstämmer med sektorsspecifik unionslagstiftning om harmonisering som
syftar till att skydda människors hälsa och säkerhet antas vara säker i
enlighet med denna förordning. (15) De ekonomiska aktörerna ska
ansvara för produkternas överensstämmelse, i enlighet med sina respektive
roller i leveranskedjan, för att säkerställa en hög skyddsnivå vad gäller
konsumenters hälsa och säkerhet. (16) Alla ekonomiska aktörer som
ingår i leverans- och distributionskedjan bör vidta lämpliga åtgärder för att
se till att de endast tillhandahåller sådana produkter på marknaden som är
säkra och som överensstämmer med denna förordning. Det är nödvändigt att göra
en tydlig och proportionell fördelning av skyldigheterna i enlighet med varje
aktörs roll i leverans- och distributionsprocessen. (17) Importörerna har ansvar för
att produkter från tredjeländer som de släpper ut på unionsmarknaden
överensstämmer med kraven i denna förordning. De särskilda kraven för importörer
bör därför ingå i denna förordning. (18) Distributörerna
tillhandahåller en produkt på marknaden efter att den har släppts ut på
marknaden av tillverkaren eller importören, och de bör iaktta vederbörlig
omsorg för att se till att deras hantering av produkten inte inverkar negativt
på produktens överensstämmelse med denna förordning. (19) Alla ekonomiska aktörer som
släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller
som ändrar en produkt på ett sådant sätt att det kan påverka överensstämmelsen
med kraven i denna förordning bör anses vara tillverkare och bör därför överta
tillverkarens skyldigheter. (20) Att säkerställa produkternas
identifiering och spårbarhet genom hela leveranskedjan gör det lättare att
identifiera de ekonomiska operatörerna och att vidta effektiva korrigerande
åtgärder mot osäkra produkter, t.ex. riktade återkallelser.
Produktidentifiering och spårbarhet gör det på så sätt möjligt för
konsumenterna och de ekonomiska operatörerna att erhålla korrekta uppgifter om
osäkra produkter, vilket ökar förtroendet för marknaden och gör det möjligt att
undvika onödiga avbrott i handeln. Produkterna bör därför bära uppgifter som
gör det möjligt att identifiera både produkten, tillverkaren och en eventuell
importör. Tillverkarna bör också utarbeta teknisk dokumentation för sina
produkter, och de kan välja att göra detta på det lämpligaste och
kostnadseffektiva sättet, t.ex. på elektronisk väg. Dessutom bör man kräva att
de ekonomiska operatörerna identifierar de operatörer som levererat till dem
och som de levererat till. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av
den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[18] är tillämpligt fullt ut på
behandling av personuppgifter i samband med tillämpningen av denna förordning. (21) Angivandet av ursprung
kompletterar de grundläggande spårbarhetskraven när det gäller tillverkarens
namn och adress. Särskilt angivandet av ursprungsland hjälper till att
identifiera den egentliga tillverkningsplatsen i alla de fall då tillverkaren
inte kan kontaktas eller då tillverkarens adress är en annan än den egentliga
tillverkningsplatsen. Sådana uppgifter kan underlätta för
marknadskontrollmyndigheterna när de ska spåra produkten tillbaka till den
egentliga tillverkningsplatsen och möjliggör kontakter med myndigheterna i
ursprungslandet i samband med bilateralt eller multilateralt samarbete om
konsumentproduktsäkerhet för att vidta lämpliga uppföljningsåtgärder. (22) För att underlätta en effektiv
och enhetlig tillämpning av det allmänna säkerhetskravet i denna förordning är
det viktigt att använda europeiska standarder för vissa produkter och risker på
ett sätt som innebär att en produkt som följer en europeisk standard till
vilken en hänvisning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning antas uppfylla det kravet. (23) När kommissionen fastställer
att det finns ett behov av en europeisk standard som säkerställa vissa
produkters överensstämmelse med det allmänna säkerhetskravet i denna förordning
bör den tillämpa de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk
standardisering[19]
för att begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer
antingen utarbetar eller fastställer en standard som är lämplig för att
säkerställa att produkterna som följder standarden kan antas vara säkra.
Hänvisningar till sådana europeiska standarder ska offentliggöras i Europeiska
unionens officiella tidning. (24) Förfarandena för att begära
europeiska standarder som stöder denna förordning samt för formella
invändningar mot dem bör fastställas i denna förordning och samordnas med
förordning (EU) nr 1025/2012. För att säkerställa en övergripande
enhetlighet i europeiska standardiseringsfrågor bör begäran om europeiska
standarder eller invändningar mot en europeisk standard tas upp i den kommittén
som inrättas genom den förordningen, efter lämpligt samråd med medlemsstaternas
experter på konsumentprodukters säkerhet. (25) Europeiska standarder till
vilka hänvisningar har offentliggjorts i enlighet med direktiv 2001/95/EG bör även
i fortsättningen medföra antagande om överensstämmelse med det allmänna
säkerhetskravet. Standardiseringsuppdrag som kommissionen har utfärdat i
enlighet med direktiv 2001/95/EG bör anses vara begäran om standardisering i
enlighet med denna förordning. (26) Om det saknas relevanta
europeiska standarder och andra erkända sätt att bedöma produkters säkerhet bör
man vid produktsäkerhetsbedömningen beakta de rekommendationer som kommissionen
antagit för ändamålet i enlighet med artikel 292 i EUF-fördraget. (27) För att säkerställa enhetliga
villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas
genomförandebefogenheter när det gäller undantag från skyldigheten att
underrätta marknadskontrollmyndigheterna om produkter som utgör en risk, när
det gäller typen av databärare och dess placering på produkten för användning i
spårbarhetssystemet, när det gäller standardiseringsbegäran till europeiska
standardiseringsorganisation samt när det gäller beslut om formella
invändningar mot europeiska standarder. Dessa befogenheter bör utövas i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av
den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för
medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter[20]. (28) Det rådgivande förfarandet bör
användas för antagande av genomförandeakter som gäller invändningar mot
europeiska standarder och då hänvisningarna till berörd europeisk standard ännu
inte har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning,
eftersom standarden i fråga ännu inte har medfört ett antagande om
överensstämmelse med det allmänna säkerhetskravet i denna förordning. (29) För att man ska kunna
upprätthålla en hög hälso- och säkerhetsnivå för konsumenterna bör befogenheten
att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till
kommissionen när det gäller produkter för vilka tillverkarens och importörens
namn och adress inte behöver anges på själva produkten eftersom produkternas
risknivå är låg, samt när det gäller identifieringen och spårbarhetens hos
produkter som kan utgöra en allvarlig risk för hälsa och säkerhet. Det är av
särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt
förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den
förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar
översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så
snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. (30) Medlemsstaterna bör föreskriva
påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och ska
säkerställa att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna bör vara effektiva,
proportionella och avskräckande. (31) För att ekonomiska aktörer,
medlemsstater och kommissionen ska kunna anpassa sig till de ändringar som
införs genom denna förordning bör det föreskrivas om en tillräckligt lång
övergångsperiod innan förordningen tillämpas. (32) Eftersom målet för denna
förordning, nämligen att trygga en välfungerande inre marknad för
konsumentprodukter och samtidigt säkerställa en hög nivå på skyddet för
konsumenters hälsa och säkerhet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna, och därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan
uppnås på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning
inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. (33) Denna förordning står i
överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns
särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna
förordning syftar särskilt till att trygga full respekt för kravet att
säkerställa en hög nivå när det gäller skyddet av människors hälsa och
konsumentskyddet samt näringsfrihet. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I Allmänna
bestämmelser Artikel 1 Syfte I denna förordning fastställs bestämmelser om
säkerhet hos konsumentprodukter som släpps ut eller tillhandahålls på
unionsmarknaden. Artikel 2 Tillämpningsområde 1. Förordningen ska tillämpas på
alla tillverkade produkter som släppts ut eller tillhandahållits på marknaden,
oavsett om de är nya, begagnade eller renoverade, och som uppfyller något av
följande villkor: a) Produkterna är avsedda för konsumenter. b) Produkterna kommer, under de förhållanden
som rimligen kan förväntas, att användas av konsumenter även om de inte är
avsedda för konsumenter. c) Konsumenter exponeras för produkterna i
samband med tjänster som riktar sig till konsumenter. 2. Denna förordning ska inte
tillämpas på produkter som ska repareras eller renoveras innan de tas i bruk,
förutsatt att de tillhandahållits på marknaden som sådana produkter. 3. Denna förordning ska inte
tillämpas på följande produkter: a) Humanläkemedel eller veterinärmedicinska
läkemedel. b) Livsmedel. c) Material och produkter som är avsedda att
komma i kontakt med livsmedel, förutsatt att riskerna i samband med dessa
produkter omfattas av förordning (EG) nr 1935/2004 eller annan
unionslagstiftning på livsmedelsområdet. d) Foder. e) Levande växter och djur, genetiskt
modifierade organismer och genetiskt modifierade mikroorganismer i innesluten
användning, samt produkter av växter och djur med koppling till deras framtida
fortplantning. f) Animaliska biprodukter och därav
framställda produkter. g) Växtskyddsmedel. h) Utrustning som konsumenter använder för
att förflytta sig eller resa och som manövreras av en tjänsteleverantör i
samband med tjänster som riktar sig till konsumenter. i) Antikviteter. 4. Kapitel II–IV i denna
förordning ska inte tillämpas på produkter som omfattas av krav på skydd för
människors hälsa och säkerhet som fastställts i eller i enlighet med unionens
harmoniseringslagstiftning. Artikel 3 Definitioner I denna förordning avses med 1. säker produkt: varje produkt
som, vid normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden, även i
fråga om användningstid och eventuellt ibruktagande, installation och
underhållsbehov, inte medför någon risk eller endast en låg risk som är
förenlig med användningen av produkten och som kan anses som godtagbar och
förenlig med en hög skyddsnivå när det gäller människors säkerhet och hälsa, 2. tillhandahållande på marknaden:
varje leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på
unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller
gratis, 3. utsläppande på marknaden:
tillhandahållande för första gången av en produkt på unionsmarknaden, 4. tillverkare: varje fysisk
eller juridisk person som tillverkar en produkt eller som låter konstruera
eller tillverka en produkt och saluför den produkten, i eget namn eller under
eget varumärke, 5. tillverkarens representant:
fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt
skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra
särskilda uppgifter, 6. importör: varje fysisk eller
juridisk person som är etablerad i unionen och som släpper ut en produkt från
ett tredjeland på unionsmarknaden, 7. distributör: varje fysisk
eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören,
som tillhandahåller en produkt på marknaden, 8. ekonomisk aktör:
tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören, 9. europeisk standard: en
europeisk standard enligt definitionen i artikel 2.1 b i förordning
(EU) nr 1025/2012, 10. internationell standard: en
internationell standard enligt definitionen i artikel 2.1 a i
förordning (EU) nr 1025/2012, 11. nationell standard: en
nationell standard enligt definitionen i artikel 2.1 d i förordning
(EU) nr 1025/2012, 12. europeisk standardiseringsorganisation:
en europeisk standardiseringsorganisation enligt definitionen i
artikel 2.8 i förordning (EU) nr 1025/2012, 13. marknadskontrollmyndighet: en
marknadskontrollmyndighet enligt definitionen i artikel [3.12] i
förordning (EU) nr […/…] [om marknadskontroll av produkter], 14. återkallelse: varje åtgärd för
att dra tillbaka en produkt som redan tillhandahållits slutanvändaren, 15. tillbakadragande: varje åtgärd
som vidtas för att förhindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahålls på
marknaden, 16. unionens
harmoniseringslagstiftning: unionslagstiftning som harmoniserar villkoren
för saluföring av produkter, 17. allvarlig risk: en risk som
kräver ett snabbt ingripande och snabb uppföljning, inklusive fall där effekten
inte är omedelbar. Artikel 4 Allmänt säkerhetskrav Ekonomiska aktörer får endast släppa ut eller
tillhandahålla säkra produkter på unionsmarknaden. Artikel 5 Antagande om säkerhet Vid tillämpning av denna förordning ska en
produkt antas uppfylla det allmänna säkerhetskravet i artikel 4 i följande
fall: a) I fråga om risker som omfattas av
krav på skydd för människors hälsa och säkerhet som fastställts i eller i
enlighet med unionens harmoniseringslagstiftning – om produkten uppfyller de
kraven. b) Då det saknas sådana krav som
fastställts i eller i enlighet med unionens harmoniseringslagstiftning och som
avses i led a, i fråga om risker som omfattas av europeiska standarder – om
produkten överensstämmer med relevanta europeiska standarder eller delar av dem
till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning i enlighet med artiklarna 16 och 17. c) Då det saknas sådana krav som
fastställts i eller i enlighet med unionens harmoniseringslagstiftning och som
avses i led a och även europeiska standarder som avses i led b, i
fråga om risker som omfattas av hälso- och säkerhetskrav som fastställts i
lagstiftningen i den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden – om
produkten uppfyller de nationella kraven. Artikel 6 Bedömning av produktsäkerhet 1. När det saknas
unionslagstiftning om harmonisering, europeiska standarder samt hälso- och
säkerhetskrav i lagstiftningen i den medlemsstat där produkten tillhandahålls
på marknaden enligt artikel 5.a, b och c, ska följande aspekter beaktas då
man bedömer om en produkt är säker: a) Produktens egenskaper, bland annat dess
sammansättning, förpackning, anvisningar för montering och, i förekommande
fall, för installation och underhåll. b) Produktens inverkan på andra produkter,
om det rimligen kan förutses att den kommer att användas tillsammans med andra
produkter. c) Presentationen av produkten, dess
märkning, varningar, eventuella bruksanvisningar och anvisningar för
bortskaffande samt eventuella andra anvisningar och upplysningar om produkten. d) Konsumentgrupper, särskilt sårbara
konsumenter, för vilka användningen av produkten medför risker. e) Produktens utseende och särskilt om en
produkt som inte är ett livsmedel ändå är livsmedelsliknande och kan förväxlas
med livsmedel på grund av form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning,
volym, storlek eller andra egenskaper. En produkt ska inte anses vara osäker av den
anledningen att det går att uppnå en högre säkerhetsnivå eller att det finns
andra tillgängliga produkter som utgör en mindre risk. 2. Vid tillämpningen av
punkt 1, när man bedömer om en produkt är säker, ska följande aspekter
särskilt beaktas: a) Den aktuella vetenskapliga och tekniska
utvecklingsnivån. b) Europeiska standarder andra än de till
vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning, i enlighet med artiklarna 16 och 17. c) Internationella standarder. d) Internationella avtal. e) Kommissionens rekommendationer och
riktlinjer om bedömning av produktsäkerhet. f) Nationella standarder som fastställts i
den medlemsstat där produkten tillhandahålls. g) Gällande uppförandekoder för produktsäkerhet
i den berörda sektorn. h) Den säkerhetsnivå som konsumenterna
rimligen kan förvänta sig. Artikel 7 Angivande av ursprung 1. Tillverkare och importörer
ska se till att produkterna är märkta med ursprungsland eller, om produktens
storlek eller beskaffenhet inte tillåter detta, att de uppgifter som krävs
tillhandahålls på förpackningen eller i ett dokument som åtföljer produkten. 2. Vid fastställandet av
ursprungslandet i enlighet med punkt 1 ska ursprungsreglerna för varor som
inte är föremål för preferensbehandling i artiklarna 23–25 i rådets förordning
(EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen[21] tillämpas. 3. Om det ursprungsland som
fastställts i enlighet med punkt 2 är en medlemsstat i unionen kan
tillverkarna och importörerna hänvisa till unionen eller till en viss
medlemsstat. KAPITEL II De ekonomiska
aktörernas skyldigheter Artikel 8 Tillverkarnas skyldigheter 1. Tillverkarna ska, när de släpper
ut sina produkter på marknaden, se till att de har konstruerats och tillverkats
i enlighet med det allmänna säkerhetskravet i artikel 4. 2. Tillverkarna ska säkerställa
att det finns förfaranden för att produkten vid serietillverkning fortsätter att
uppfylla det allmänna säkerhetskravet i artikel 4. 3. För att skydda konsumenternas
hälsa och säkerhet ska tillverkarna, i proportion till de risker som en produkt
utgör, utföra stickprovsundersökningar av produkter som tillhandahålls på
marknaden, granska klagomål och registerföra klagomål, icke-överensstämmande
produkter och produktåterkallelser, samt informera distributörerna om all sådan
övervakning. 4. Tillverkarna ska upprätta en
teknisk dokumentation, i proportion till de risker som en produkt utgör. Den
tekniska dokumentationen ska innehålla följande: a) En allmän beskrivning av produkten och
dess grundläggande egenskaper som är relevanta vid bedömningen av
produktsäkerheten. b) En analys av möjliga säkerhetsrisker och
åtgärder som vidtagits för att undanröja eller begränsa riskerna, inklusive
resultaten av tester som utförts av tillverkaren eller någon annan på
tillverkarens uppdrag. c) I tillämpliga fall en förteckning över
europeiska standarder som avses i artikel 5.b eller hälso- och säkerhetskrav
som fastställts i lagstiftningen i den medlemsstat där produkten tillhandahålls
på marknaden och som avses i artikel 5.c eller övriga aspekter som avses i
artikel 6.2, som tillämpats för att uppfylla det allmänna säkerhetskravet
i artikel 4. Om några av de europeiska standarder, hälso- och
säkerhetskrav eller övriga aspekter som avses i led c i första stycket har
tillämpats endast delvis ska man ange vilka delar som tillämpats. 5. Tillverkarna ska bevara den
tekniska dokumentationen för en produkt under tio år efter det att produkten
har släppts ut på marknaden och de ska på begäran göra den tillgänglig för
marknadskontrollmyndigheterna. 6. Tillverkarna ska se till att
deras produkter bär ett typ-, tillverkningsparti- eller serienummer eller någon
annan beteckning som möjliggör deras identifiering och som är väl synlig och
lättläst för konsumenterna, eller, om produktens storlek eller beskaffenhet
inte tillåter detta, att de erforderliga uppgifterna tillhandahålls på
förpackningen eller i ett dokument som åtföljer produkten. 7. Tillverkarna ska ange namn,
registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och en kontaktadress på
produkten eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett
dokument som åtföljer produkten. Den angivna adressen ska ange en enda
kontaktpunkt där tillverkaren kan kontaktas. 8. Tillverkarna ska se till att
produkten åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk
som lätt kan förstås av konsumenterna och som bestämts av den medlemsstat där
produkten tillhandahålls på marknaden, utom om produkten kan användas på ett
säkert sätt och som tillverkaren avsett utan sådana anvisningar och
säkerhetsföreskrifter. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om
bestämmelser de antar om vilket eller vilka språk som ska användas. 9. Tillverkare som anser eller
har skäl att tro att en produkt som de har släppt ut på marknaden inte är säker
eller på annat sätt inte överensstämmer med denna förordning ska omedelbart
vidta de korrigerande åtgärder som krävs för produkten ska överensstämma med
kraven eller, om så är lämpligt, för att dra tillbaka eller återkalla
produkten. Om produkten inte är säker ska tillverkarna dessutom omedelbart
underrätta marknadskontrollmyndigheterna i de medlemsstater där de har
tillhandahållit produkten och lämna detaljerade uppgifter, i synnerhet om
risken för hälsa och säkerhet och om de korrigerande åtgärder som vidtagits. Artikel 9 Tillverkarens representanter 1. En tillverkare får genom
skriftlig fullmakt utse en representant. Skyldigheterna
i enlighet med artikel 8.1 och 8.4 får inte delegeras till representanten. 2. Tillverkarens representanter
ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Fullmakten
ska ge representanten rätt att åtminstone a) på begäran av en marknadskontrollmyndighet
ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa
att en produkt överensstämmer med kraven, b) på begäran samarbeta med
marknadskontrollmyndigheterna om de åtgärder som vidtas för att undanröja
riskerna med de produkter som omfattas av fullmakten. Artikel 10 Importörernas skyldigheter 1. Innan en produkt släpps ut på
marknaden ska importörerna säkerställa att produkten uppfyller det allmänna
säkerhetskravet i artikel 4 och att tillverkaren har uppfyllt kraven i
artikel 8.4, 8.6 och 8.7. 2. Om en importör anser eller
har skäl att tro att en produkt inte överensstämmer med kraven i denna
förordning får importören inte släppa ut produkten på marknaden förrän den
överensstämmer med kraven. Om produkten inte är säker ska importören underrätta
tillverkaren och marknadskontrollmyndigheterna i den medlemsstat där importören
är etablerad. 3. Importörerna ska ange namn,
registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och en kontaktadress på
produkten eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller på ett
medföljande dokument. De ska se till att eventuell tilläggsmärkning inte
skymmer information i tillverkarens märkning. 4. Importörerna ska se till att
produkten åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk
som lätt kan förstås av konsumenterna och som bestämts av den medlemsstat där
produkten tillhandahålls på marknaden, utom om produkten kan användas på ett
säkert sätt och som tillverkaren avsett utan sådana anvisningar och
säkerhetsföreskrifter. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om
bestämmelser de antar om vilket eller vilka språk som ska användas. 5. Importörerna ska, så länge de
har ansvar för en produkt, se till att lagrings- eller transportförhållandena
inte äventyrar produktens överensstämmelse med det allmänna säkerhetskravet i
artikel 4 och med artikel 8.6. 6. För att skydda konsumenternas
hälsa och säkerhet ska importörerna, i proportion till de risker som en produkt
utgör, utföra stickprovsundersökningar av produkter på marknaden, granska
klagomål och registerföra klagomål, icke-överensstämmande produkter och
produktåterkallelser, samt informera tillverkarna och distributörerna om all
sådan övervakning. 7. Importörer som anser eller
har skäl att tro att en produkt som de har släppt ut på marknaden inte är säker
eller på annat sätt inte överensstämmer med denna förordning ska omedelbart
vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få produkten att överensstämma
med kraven eller, om så är lämpligt, för att dra tillbaka eller återkalla
produkten. Om produkten inte är säker ska importörerna dessutom omedelbart
underrätta marknadskontrollmyndigheterna i de medlemsstater där de har
tillhandahållit produkten, och lämna detaljerade uppgifter i synnerhet om
risken för hälsa och säkerhet och om de korrigerande åtgärder som vidtagits. 8. Importörerna ska bevara den
tekniska dokumentationen för en produkt under tio år efter det att produkten
har släppts ut på marknaden och de ska på begäran göra den tillgänglig för
marknadskontrollmyndigheterna. Artikel 11 Distributörernas skyldigheter 1. När en distributör
tillhandahåller en produkt på marknaden ska distributören agera med
vederbörligt iakttagande av kraven i denna förordning. 2. Innan distributörerna
tillhandahåller en produkt på marknaden ska de kontrollera att tillverkaren och
importören har uppfyllt kraven i artiklarna 8.6, 8.7, 8.8, 10.3 och 10.4. 3. Om en distributör anser eller
har skäl att tro att en produkt inte överensstämmer med kraven i denna
förordning får distributören inte tillhandahålla produkten på marknaden förrän
den överensstämmer med kraven. Om produkten inte är säker ska distributören
underrätta tillverkaren eller importören samt marknadskontrollmyndigheten i den
medlemsstat där distributören är etablerad. 4. Distributörerna ska, så länge
de har ansvar för en produkt, se till att lagrings- eller
transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med det
allmänna säkerhetskravet i artikel 4 samt med artiklarna 8.6, 8.7,
8.8, 10.3 och 10.4. 5. Distributörer som anser eller
har skäl att tro att en produkt som de har tillhandahållit på marknaden inte är
säker eller inte överensstämmer med artiklarna 8.6, 8.7, 8.8, 10.3 och
10.4, ska försäkra sig om att det vidtas nödvändiga korrigerande åtgärder för
att få produkten att överensstämma med kraven eller om så är lämpligt för att
dra tillbaka eller återkalla produkten från marknaden. Om produkten inte är
säker ska distributörerna dessutom omedelbart underrätta tillverkaren eller
importören samt marknadskontrollmyndigheterna i de medlemsstater där de har
tillhandahållit produkten, och lämna detaljerade uppgifter i synnerhet om
risken för hälsa och säkerhet och om de korrigerande åtgärder som vidtagits. Artikel 12 Fall där tillverkarnas skyldigheter
gäller för importörer och distributörer Importörer eller distributörer ska anses vara
tillverkare enligt denna förordning och ska ha samma skyldigheter som
tillverkaren har enligt artikel 8 när de släpper ut en produkt på
marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en produkt som
redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med
kraven i detta direktiv kan påverkas. Artikel 13 Undantag från vissa skyldigheter för
tillverkare, importörer och distributörer 1. Skyldigheten att underrätta
marknadskontrollmyndigheterna enligt artiklarna 8.9, 10.2, 10.7, 11.3 och 11.5
ska inte gälla när följande villkor är uppfyllda: a) Endast ett begränsat antal av väl
identifierade produkter är osäkra. b) Tillverkaren, importören eller distributören
kan visa att risken är helt under kontroll och inte längre kan hota människors
hälsa och säkerhet. c) Anledningen till att produkten utgör en
risk är av den arten att det inte är till nytta för myndigheterna eller
allmänheten att känna till den. 2. Kommissionen kan genom
genomförandeakter fastställa vilka situationer som uppfyller villkoren i
punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det
granskningsförfarande som avses i artikel 19.3. 3. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 om
fastställande av produkter, kategorier eller grupper av produkter för vilka
risken är låg och för vilka de uppgifter som avses i artiklarna 8.7 och
10.3 därför inte behöver anges på själva produkten. Artikel 14 Identifiering av de ekonomiska
aktörerna 1. De ekonomiska aktörerna ska
på begäran uppge följande aktörer för marknadskontrollmyndigheterna: a) Alla ekonomiska aktörer som har levererat
en produkt till dem. b) Alla ekonomiska aktörer som de har
levererat en produkt till. 2. De ekonomiska aktörerna ska
kunna ge den information som avses i första stycket i tio år efter att de har
fått en produkt levererad och i tio år efter att de har levererat en produkt. Artikel 15 Produkternas spårbarhet 1. För vissa produkter, produktkategorier
eller produktgrupper som på grund av särskilda egenskaper eller särskilda
distributions- eller användningsförhållanden kan utgöra en allvarlig risk för
människors hälsa och säkerhet kan kommissionen kräva att de ekonomiska aktörer
som släpper ut och tillhandahåller sådana produkter på marknaden inrättar eller
använder ett spårbarhetssystem. 2. Spårbarhetssystemet ska
innebära att man samlar in och elektroniskt lagrar uppgifter som gör det
möjligt att identifiera produkten och de ekonomiska operatörer som ingår i
leveranskedjan samt att man fäster en databärare som ger åtkomst till
uppgifterna på produkten, på dess förpackning eller på ett dokument som
medföljer produkten. 3. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 för att a) fastställa vilka produkter,
produktkategorier eller produktgrupper som kan utgöra en allvarlig risk för
människors hälsa och säkerhet enligt punkt 1, b) ange vilka uppgifter som de ekonomiska
aktörerna ska samla in och lagra genom det spårbarhetssystem som avses i
punkt 2. 4. Kommissionen kan genom
genomförandeakter fastställa typen av databärare och dess placering i enlighet
med punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det
granskningsförfarande som avses i artikel 19.3. 5. När kommissionen antar de
åtgärder som avses i punkterna 3 och 4 ska den beakta a) åtgärdernas kostnadseffektivitet,
inklusive deras inverkan på företag och i synnerhet på små och medelstora
företag, b) kompatibiliteten med spårbarhetssystem på
internationell nivå. KAPITEL III Europeiska
standarder som medför antagande om överensstämmelse Artikel 16 Begäran om standardisering riktade
till europeiska standardiseringsorganisationer 1. Kommissionen kan begära att
en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar eller
fastställer en europeisk standard, som syftar till att säkerställa att
produkter som följer standarden eller delar av den också uppfyller med det
allmänna säkerhetskravet i artikel 4. Kommissionen ska fastställa innehållskraven
för den europeiska standarden samt en tidsfrist för antagandet. Kommissionen ska besluta om en sådan begäran som
avses i första stycket genom ett genomförandebeslut. Dessa genomförandeakter
ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i
artikel 19.3. 2. Den relevanta europeiska
standardiseringsorganisationen ska, inom en månad efter det att den mottagit
den begäran som avses i punkt 1, ange om den godtar begäran. 3. Om en begäran om finansiering
lämnas in ska kommissionen, inom två månader efter mottagandet av det
godkännande som avses i punkt 2, underrätta de berörda europeiska
standardiseringsorganisationerna om beviljande av bidrag för att utarbeta en
europeisk standard. 4. De europeiska
standardiseringsorganisationerna ska underrätta kommissionen om den verksamhet
som genomförs för att utarbeta en sådan europeisk standard som avses i
punkt 1. Kommissionen ska tillsammans med de europeiska
standardiseringsorganisationerna bedöma i vad mån de europeiska standarder som
utarbetats eller fastställts av de europeiska standardiseringsorganisationerna
överensstämmer med dess ursprungliga begäran. 5. Om den europeiska standarden
uppfyller de krav den är avsedd att uppfylla samt det allmänna säkerhetskravet
i artikel 4 ska kommissionen omedelbart offentliggöra en hänvisningen till
den europeiska standarden i Europeiska unionens offentliga tidning. Artikel 17 Formella invändningar mot europeiska
standarder 1. Om en medlemsstat eller
Europaparlamentet anser att en sådan europeisk standard som avses i
artikel 16 inte helt uppfyller de krav den är avsedd att uppfylla eller
det allmänna säkerhetskravet i artikel 4 ska den eller det underrätta
kommissionen med en detaljerad förklaring och kommissionen ska besluta a) att offentliggöra eller inte offentliggöra
hänvisningar till den berörda harmoniserade standarden i Europeiska unionens
officiella tidning, b) att behålla hänvisningarna till den
berörda harmoniserade standarden i Europeiska unionens officiella tidning,
att behålla hänvisningarna med restriktioner eller att dra tillbaka
hänvisningarna. 2. Kommissionen ska på sin
webbplats offentliggöra information om de europeiska standarder som har blivit
föremål för ett sådant beslut som avses i punkt 1. 3. Kommissionen ska underrätta
den berörda europeiska standardiseringsorganisationen om det beslut som avses i
punkt 1 och, om så krävs, begära en översyn av den berörda europeiska
standarden. 4. Det beslut som avses i
punkt 1 a ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som
avses i artikel 19.2. 5. Det beslut som avses i punkt
1 b ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel
19.3. KAPITEL IV Slutbestämmelser Artikel 18 Påföljder 1. Medlemsstaterna ska
föreskriva påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och
ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas.
Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den [insert
date - 3 months prior to the date of application of this Regulation] och
alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt. 2. För de påföljder som avses i
punkt 1 ska man beakta företagens storlek och särskilt små och medelstora
företags situation. Påföljderna får skärpas om den berörda ekonomiska aktören
tidigare har begått en liknande överträdelse och får inbegripa straffrättsliga
påföljder för allvarliga överträdelser. Artikel 19 Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av
en kommitté. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i
förordning (EU) nr 182/2011. För tillämpningen av artiklarna 16 och 17 i
denna förordning ska dock kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats
genom förordning (EU) nr 1025/2012. Den kommittén ska vara en kommitté i
den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. 3. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. 4. Om ett yttrande från den
kommitté som avses i punkt 1 andra stycket ska inhämtas genom skriftligt
förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom tidsfristen för
att avge yttrandet, kommitténs ordförande så beslutar eller en enkel majoritet
av kommittéledamöterna så begär. Artikel 20 Delegeringens utövande 1. Befogenheten att anta
delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i
denna artikel. 2. Den befogenhet att anta
delegerade akter som avses i artiklarna 13.3 och 15.3 ska ges till
kommissionen tills vidare från och med den [insert date – the date of
entry into force of this Regulation]. 3. Den delegering av befogenhet
som avses i artiklarna 13.3 och 15.3 får när som helst återkallas av
Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att
delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet
får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens
officiella tidning, eller vid ett senare datum i beslutet angivet datum.
Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i
kraft. 4. Så snart kommissionen antar
en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5. En delegerad akt som antas
enligt artiklarna 13.3 och 15.3 ska träda i kraft endast om varken
Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten
inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet
och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den
perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna
period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets
initiativ. Artikel 21 Utvärdering Senast [fem] år efter tillämpningsdagen ska
kommissionen bedöma tillämpningen av denna förordning och överlämna en
utvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska bedöma om
denna förordning har uppnått sina mål, i synnerhet när det gäller att bättre
skydda konsumenterna mot osäkra produkter, med beaktande av dess inverkan på
företag och i synnerhet på små och medelstora företag. Artikel 22 Upphävande 1. Direktiv 2001/95/EG ska
upphöra att gälla den [insert date – day of application of this Regulation].
2. Direktiv 87/357/EEG ska
upphöra att gälla den [insert date – day of application of this Regulation]. 3. Hänvisningar till direktiv
2001/95/EG och direktiv 87/357/EEG ska anses som hänvisningar till det här
förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan. Artikel 23 Övergångsbestämmelser 1. Medlemsstaterna får inte
förhindra att produkter som omfattas av direktiv 2001/95/EG, som överensstämmer
med detta direktiv och som släpptes ut på marknaden före den [insert date –
day of application of this Regulation] tillhandahålls på marknaden. 2. Europeiska standarder för
vilka hänvisningar offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning
i enlighet med direktiv 2001/95/EG ska anses vara sådana europeiska standarder
som avses i artikel 5.b i denna förordning. 3. Uppdrag som kommissionen gett
en europeisk standardiseringsorganisation i enlighet med direktiv 2001/95/EG
ska anses vara sådan begäran om standardisering som avses i artikel 15.1 i
denna förordning. Artikel 24 1. Denna förordning träder i
kraft den [insert date – the same day as entry into force of Regulation (EU) No
[…/…][on market surveillance of products]. 2. Den ska tillämpas från och
med den [insert date – the same day as date of application of Regulation (EU)
No […/…][on market surveillance of products]. Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande Bilaga Jämförelsetabell Direktiv 2001/95/EG || Direktiv 87/357/EEG || Den här förordningen Artikel 1.1 || || Artikel 1 Artikel 1.2 första stycket || || Artikel 2.1 Artikel 1.2 andra stycket || || Artikel 2.4 Artikel 2 || || Artikel 3 Artikel 2 b i–iv || || Artikel 6.1 Artikel 3.1 || || Artikel 4 Artikel 3.2 || || Artikel 5 Artikel 3.3 || || Artikel 6.2 Artikel 3.4 || || - Artikel 4 || || Artiklarna 16 och 17 Artikel 5.1 första stycket || || Artikel 8.8 Artikel 5.1 andra stycket || || - Artikel 5.1 tredje stycket || || Artikel 8.9 Artikel 5.1 fjärde stycket || || Artikel 8.3, 8.6 och 8.7 Artikel 5.1 femte stycket || || - Artikel 5.2 || || Artikel 11 Artikel 5.3 första stycket || || Artikel 8.9 och artikel 11.5 Artikel 5.3 andra stycket || || - Artikel 5.4 || || - Artikel 6.1 || || - Artikel 6.2 och 6.3 || || - Artikel 7 || || Artikel 18 Artikel 8.1 a || || - Artikel 8.1 b–f || || - Artikel 8.2 första stycket || || - Artikel 8.2 andra stycket || || - Artikel 8.2 tredje stycket || || - Artikel 8.3 || || - Artikel 8.4 || || - Artikel 9.1 || || - Artikel 9.2 || || - Artikel 10 || || - Artikel 11 || || - Artikel 12 || || - Artikel 13 || || - Artikel 14 || || - Artikel 15 || || Artikel 19 Artikel 16 || || - Artikel 17 || || - Artikel 18.1 || || - Artikel 18.2 || || - Artikel 18.3 || || - Artikel 19.1 || || - Artikel 19.2 || || Artikel 21 Artikel 20 || || - Artikel 21 || || - Artikel 22 || || Artikel 22 Artikel 23 || || Artikel 24 Bilaga I avsnitt 1 || || Artikel 8.9 och artikel 11.5 Bilaga I, avsnitt 2, första meningen || || - Bilaga I, avsnitt 2, andra meningen || || Artikel 13.1 och 13.2 Bilaga I avsnitt 3 || || - Bilaga II || || - Bilaga III || || - Bilaga IV || || Bilaga || Artikel 1 || Artikel 6.1 e || Artiklarna 2–7 || - FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT 1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM
FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 1.1. Förslagets eller initiativets beteckning 1.2. Berörda
politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen 1.3. Typ
av förslag eller initiativ 1.4. Mål
1.5. Motivering
till förslaget eller initiativet 1.6. Tid
under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen 1.7. Planerad
metod för genomförandet 2. FÖRVALTNING 2.1. Bestämmelser
om uppföljning och rapportering 2.2. Administrations-
och kontrollsystem 2.3. Åtgärder
för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter 3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER
AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 3.1. Berörda
rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens
utgiftsdel 3.2. Beräknad
inverkan på utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av
den beräknade inverkan på utgifterna 3.2.2. Beräknad inverkan på
driftsanslagen 3.2.3. Beräknad inverkan på
de administrativa anslagen 3.2.4. Förenlighet med den
gällande fleråriga budgetramen 3.2.5. Bidrag från tredje
part 3.3. Beräknad inverkan på
inkomsterna FINANSIERINGSÖVERSIKT
FÖR RÄTTSAKT 1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM
FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 1.1. Förslagets eller initiativets
beteckning Förslag
till Europaparlamentets och rådets förordning om konsumentprodukters säkerhet 1.2. Berörda politikområden i den
verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen[22] Avdelning
17 – Hälsa och konsumentskydd – kapitel 17 02: Konsumentpolitik 1.3. Typ av förslag eller
initiativ ¨ Ny åtgärd ¨ Ny åtgärd som
bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd[23] X Befintlig åtgärd vars genomförande förlängs i
tiden ¨ Tidigare åtgärd
som omformas till eller ersätts av en ny 1.4. Mål 1.4.1. Fleråriga strategiska mål för
kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till Förslaget
bidrar till Europa 2020, Europeiska unionens tioårsstrategi för tillväxt, genom
att det ökar konsumenternas förtroende för produkters säkerhet och förbättrar
den inre marknadens funktion. 1.4.2. Specifika mål eller
verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som
berörs Specifikt
mål för hälsa och konsumentskydd: Att befästa och förbättra produktsäkerheten
genom bättre marknadskontroll i hela unionen. 1.4.3. Verkan eller resultat som
förväntas Beskriv den verkan som
förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av
befolkningen som berörs. För
konsumenterna: Ökat förtroende för att de konsumentprodukter som finns på den
inre marknaden är säkra. För
de ekonomiska aktörerna. Tydligare regler när det gäller vilka skyldigheter som
åligger tillverkare, importörer och distributörer. För
myndigheterna: En tydligare rättslig ram för att genomföra allmänna
produktsäkerhetskrav och se till att de ekonomiska aktörerna uppfyller sina
skyldigheter samt för att lättare att identifiera (farliga) konsumentprodukter.
1.4.4. Indikatorer för bedömning av
resultat eller verkan Ange vilka indikatorer
som ska användas för att följa upp hur förslaget eller initiativet genomförs. Förhållandet
mellan spårbara/icke-spårbara konsumentprodukter som omfattas av den här
förordningen och som anmälts i Rapex. Antal
begäranden till europeiska standardiseringsorganisationer och antal europeiska
standarder som offentliggjorts i EUT i enlighet med den nya förordningen. 1.5. Motivering till förslaget
eller initiativet 1.5.1. Behov som ska tillgodoses på
kort eller lång sikt Målet
är att skapa ett konsekvent regelverk för säkra produkter på den inre
marknaden. På så sätt ska man komma till rätta med det faktum att reglerna om
marknadsövervakning och de ekonomiska aktörernas skyldigheter är spridda över
så många olika EU-rättsakter (direktivet 2001/95/EG, förordning (EG) nr
765/2008 och sektorspecifik unionslagstiftning om harmonisering) vilket har
lett till förvirring bland de ekonomiska aktörerna och de nationella
myndigheterna, och har hämmat en effektiv marknadskontroll i unionen. Översynen
av direktivet om allmän produktsäkerhet ingår i de åtgärder som nämns i
inremarknadsakten och inremarknadsakten II. Översynen är en del i paketet
om produktsäkerhet och marknadskontroll och kommer att bidra till att skapa
tillväxt och sysselsättning. 1.5.2. Mervärdet av en åtgärd på
unionsnivå Den
föreslagna översynen av direktiv 2001/95/EG, som beaktar ändringarna på grund
av Lissabonfördraget, kan endast genomföras på unionsnivå. Förslaget grundar
sig på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget), som även nämns i artikel 169 i EUF-fördraget, och är avsett
att säkerställa ett högt skydd för alla konsumenters hälsa och säkerhet i
unionen och upprätta en inre marknad för konsumentprodukter. I
enlighet med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna i artikel 5
i fördraget om Europeiska unionen går detta förslag inte utöver vad som är nödvändigt
för att uppnå dessa mål. 1.5.3. Huvudsakliga erfarenheter från
liknande försök eller åtgärder Användningen
av europeiska standarder som stöd för direktiv 2001/95/EG är besvärlig och
resurskrävande. Förslaget syftar till att förenkla förfarandena. Det
har inte varit tydligt hur direktiv 2001/95/EG ska tillämpas när det gäller
marknadskontroller av konsumentprodukter som också omfattas av sektorsspecifik
lagstiftning, och detta kommer att förtydligas. 1.5.4. Förenlighet med andra
finansieringsformer och eventuella synergieffekter Det
här förslaget är en del av paketet om produktsäkerhet och marknadskontroll och
därmed samstämmigt med förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning
om marknadskontroll av produkter. I
det här förslaget anpassas definitionerna och de ekonomiska aktörernas
skyldigheter till den nya lagstiftningsramen som antogs 2008. Förslaget är
därför samstämmigt med paketet med anpassningar av särrättsakter som för
närvarande diskuteras i Europaparlamentet och rådet. Bestämmelserna
om europeiska standarder överensstämmer med den nyligen antagna förordningen
(EU) nr 1025/2012 om europeisk standardisering. 1.6. Tid under vilken åtgärden
kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen ¨ Förslag eller initiativ som pågår under begränsad
tid –
¨ Förslaget eller initiativet ska gälla från den [DD/MM]ÅÅÅÅ till den
[DD/MM]ÅÅÅÅ. –
¨ Det påverkar resursanvändningen från ÅÅÅÅ till ÅÅÅÅ. X Förslag eller initiativ som pågår under en obegränsad
tid –
Efter en inledande period ÅÅÅÅ–ÅÅÅÅ –
beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå. 1.7. Planerad metod för
genomförandet[24] X Direkt centraliserad förvaltning som
sköts av kommissionen X Indirekt centraliserad förvaltning genom
delegering till –
x genomförandeorgan –
¨ byråer/organ som inrättats av gemenskaperna[25] –
¨ nationella offentligrättsliga organ eller organ som anförtrotts
uppgifter som faller inom offentlig förvaltning –
¨ personer som anförtrotts ansvaret för genomförandet av särskilda
åtgärder som följer av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som
anges i den grundläggande rättsakten i den mening som avses i artikel 49 i
budgetförordningen ¨ Delad förvaltning
med medlemsstaterna ¨ Decentraliserad förvaltning med tredjeländer ¨ Gemensam förvaltning
med internationella organisationer (ange vilka) Vid fler än en metod,
ange kompletterande uppgifter under ”Anmärkningar”. Anmärkningar: Genomförandet
av den föreslagna förordningen bör ske genom direkt centraliserad förvaltning
som sköts av kommissionen. Förvaltningen
av den föreslagna förordningen kan kompletteras av åtgärder som genomförs av
genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor, som i enlighet med rådets
förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002[26] kan ansvara för vissa
uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram. Kommissionen har
överlåtit förvaltningen av programmet för gemenskapsåtgärder på området
konsumentpolitik (2007–2013) åt genomförandeorganet för hälso- och
konsumentfrågor[27].
Kommissionen kan därför besluta att åt genomförandeorganet för hälso- och
konsumentfrågor också överlåta genomförandeansvaret för förvaltningen av
konsumentprogrammet 2014–2020 som, när de väl har antagits, kommer att bli den
rättsliga grunden för offentlig upphandling och bidrag på
produktsäkerhetsområdet. Den
planerade delegeringen av förvaltningen av programmet kommer att bli en
utvidgning av de uppgifter som redan överlåtits till genomförandeorganet för
hälso- och konsumentfrågor. 2. FÖRVALTNING 2.1. Bestämmelser om uppföljning
och rapportering Ange intervall och
andra villkor för sådana åtgärder. Kommittén
för direktivet om allmän produktsäkerhet (som genom den föreslagna förordningen
kommer att omvandlas till en kommitté i enlighet med förordning (EU)
nr 182/2011), befintliga expertgrupper och/eller det europeiska forumet
för marknadskontroll, som ska inrättas enligt förslaget till enhetlig
förordning om marknadskontroll, kommer regelbundet att diskutera frågor som
hänger samman med genomförandet av den nya förordningen. I
förordningen föreslås att kommissionen ska se över dess genomförande och lämna
in en rapport om detta till Europaparlamentet och rådet. 2.2. Administrations- och
kontrollsystem 2.2.1. Risker som identifierats De
två förslagen (om allmän produktsäkerhet och om marknadskontroll) som båda ingår
i samma paket behandlas separat och lagstiftningsarbetet fortskrider inte i
samma takt. 2.2.2. Planerade kontrollmetoder Bestämmelserna
om ikraftträdande är dock sammankopplade i de båda förslagen. 2.3. Åtgärder för att förebygga
bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter Beskriv förebyggande
åtgärder (befintliga eller planerade). Utöver
alla de föreskrivna kontrollåtgärderna kommer GD Hälso- och konsumentfrågor att
utforma en strategi mot bedrägerier i enlighet med kommissionens nya strategi
mot bedrägerier av den 24 juni 2011, för att bl.a. säkerställa att dess
interna bedrägerikontroller överensstämmer helt med kommissionens strategi och
att dess metod för hantering av bedrägeririsken är lämpad för kartläggning av
områden med bedrägeririsk och lämpliga motåtgärder. Vid behov kommer
samarbetsgrupper och lämpliga it-verktyg att införas för analys av bedrägerier
i anslutning till konsumentprogrammet. Bland annat kommer följande åtgärder att
vidtas: –
Beslut, avtal och kontrakt som följer av konsumentprogrammet kommer att ge
kommissionen, Olaf inbegripet, och revisionsrätten rätt att utföra revisioner,
kontroller på plats och inspektioner. –
Under utvärderingsfasen i en ansökningsomgång för förslag/anbud kontrolleras de
sökande och anbudsgivarna mot de offentliggjorda kriterierna för uteslutande på
grundval av deklarationer och system för tidig varning. –
Reglerna för bidragsberättigande kostnader kommer att förenklas i enlighet med
bestämmelserna i budgetförordningen. –
Regelbunden fortbildning i frågor som rör bedrägeri och oegentligheter ges till
all personal som sysslar med avtalsförvaltning samt revisorer och kontrollanter
som granskar stödmottagarnas deklarationer på plats. 3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER
AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 3.1. Berörda rubriker i den
fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel · Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”) Redovisa de berörda rubrikerna i budgetramen i
nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i
den årliga budgeten i nummerföljd Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av anslag || Bidrag Nummer [Beteckning………………………………..] || Diff./Icke-diff. ([28]) || från Eftaländer[29] || från kandidatländer[30] || från tredjeländer || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen Nr 3: Säkerhet och medborgarskap || 17.01.04.01 Administrativa utgifter till stöd för konsumentprogrammet 2014–2020 || Icke-diff. || JA || NEJ || NEJ || NEJ · Nya budgetrubriker som föreslås Redovisa de berörda
rubrikerna i budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik –
de berörda budgetrubrikerna i den årliga budgeten i nummerföljd Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av anslag || Bidrag Nummer [Beteckning…..........................................….] || Diff./Icke-diff. || från Efta-länder || från kandidatländer || från tredjeländer || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen Nr 3: Säkerhet och medborgarskap || 17 02 01 Konsumentprogrammet 2014–2020 || Diff. || JA || JA || NEJ || NEJ 3.2. Beräknad inverkan på
utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av den
beräknade inverkan på utgifterna[31]
Miljoner euro i löpande priser (avrundat till tre
decimaler) Rubrik i den fleråriga budgetplanen: || 3 || Säkerhet och medborgarskap GD: SANCO || || || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT Driftsanslag || || || || || || || Budgetrubrik (nr) 17 02 01 || Åtaganden || (1) || 1,107 || 1,189 || 1,272 || 1,356 || 1,443 || 1,530 || 7,897 Betalningar || (2) || 0,554 || 1,148 || 1,230 || 1,314 || 1,400 || 2,251 || 7,897 Administrativa anslag som finansieras genom specifika program[32] || || || || || || || Budgetrubrik (nr) 17 01 04 01 || Åtaganden || (1a) || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,564 Betalningar || (2a) || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,564 || || || || || || || || || TOTALA anslag för GD SANCO || Åtaganden || = 1+1a || 1,201 || 1,283 || 1,366 || 1,450 || 1,537 || 1,624 || 8,461 Betalningar || = 2+2a || 0,648 || 1,242 || 1,324 || 1,408 || 1,494 || 2,345 || 8,461 TOTALA driftsanslag || Åtaganden || (3) || 1,107 || 1,189 || 1,272 || 1,356 || 1,443 || 1,530 || 7,897 Betalningar || (4) || 0,554 || 1,148 || 1,230 || 1,314 || 1,400 || 2,251 || 7,897 TOTALA administrativa anslag som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program || (5) || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,564 TOTALA anslag för RUBRIK 3 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || =3+ 5 || 1,201 || 1,283 || 1,366 || 1,450 || 1,537 || 1,624 || 8,461 Betalningar || =4+ 5 || 0,648 || 1,242 || 1,324 || 1,408 || 1,494 || 2,345 || 8,461 Rubrik i den fleråriga budgetramen || 5 || ”Administrativa utgifter” Miljoner euro i löpande priser (avrundat till tre
decimaler) || || || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT || || || || || || || Personalresurser || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 3,144 Övriga administrativa utgifter (tjänsteresor, möten) || 0,069 || 0,069 || 0,069 || 0,069 || 0,069 || 0,069 || 0,414 TOTALT || Anslag || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 3,558 TOTALA anslag för RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (summa åtaganden = summa betalningar) || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 3,558 Miljoner euro i löpande priser (avrundat till tre
decimaler) || || || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || 1,794 || 1,876 || 1,959 || 2,043 || 2,130 || 2,217 || 12,019 Betalningar || 1,241 || 1,835 || 1,917 || 2,001 || 2,087 || 2,938 || 12,019 3.2.2. Beräknad inverkan på
driftsanslagen –
Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i
anspråk enligt följande: Åtagandebemyndiganden i miljoner euro i löpande priser
(avrundat till tre decimaler) Mål- och resultatbeteckning ò || || || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT || Typ[33] || Genomsnittliga kostnader || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Totalt antal || Total kostnad SPECIFIKT MÅL: Att befästa och förbättra produktsäkerheten genom ändamålsenlig marknadskontroll i hela unionen || || || || || || || || || || || || || || || RESULTAT || || || || || || || || || || || || || || || || || Produktsäkerhet: vetenskaplig rådgivning, internationellt samarbete, övervakning och säkerhetsbedömning av produkter, kunskapsbas || || 1,316 || 4 || 1,107 || 4 || 1,189 || 4 || 1,272 || 4 || 1,356 || 4 || 1,443 || 4 || 1,530 || 24 || 7,897 || Delsumma för det specifika målet: Att befästa och förbättra produktsäkerheten genom ändamålsenlig marknadskontroll i hela unionen || 4 || 1,107 || 4 || 1,189 || 4 || 1,272 || 4 || 1,356 || 4 || 1,443 || 4 || 1,530 || 24 || 7,897 || TOTALA KOSTNADER || 4 || 1,107 || 4 || 1,189 || 4 || 1,272 || 4 || 1,356 || 4 || 1,443 || 4 || 1,530 || 24 || 7,897 || 3.2.3. Beräknad inverkan på de
administrativa anslagen 3.2.3.1. Sammanfattning –
Förslaget/initiativet kräver att administrativa
anslag tas i anspråk enligt följande: Miljoner euro i
löpande priser (avrundat till tre decimaler) || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || || || || || || || Personalresurser || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 3,144 Övriga administrativa utgifter || 0,069 || 0,069 || 0,069 || 0,069 || 0,069 || 0,069 || 0,414 Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 0,593 || 3,558 Belopp utanför RUBRIK 5[34] i den fleråriga budgetramen || || || || || || || Personalresurser || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || 0 Övriga administrativa utgifter || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,564 Delsumma för belopp utanför RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,094 || 0,564 TOTALT || 0,687 || 0,687 || 0,687 || 0,687 || 0,687 || 0,687 || 4,122 3.2.3.2. Beräknat personalbehov –
Förslaget/initiativet kräver att personalresurser
tas i anspråk enligt följande: Miljoner euro i löpande priser (avrundat till tre
decimaler) || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT 17 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna) || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 3,144 XX 01 01 02 (vid delegationer) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || XX 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || 10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || XX 01 02 01 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier – totalt) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || XX 01 02 02 (kontraktsanställda, lokalanställda, nationella experter, vikarier och unga experter vid delegationerna) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || XX 01 04 yy[35] || – vid huvudkontoret[36] || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || – vid delegationer || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || XX 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med indirekta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || 10 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med direkta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || Annan budgetrubrik (ange vilken) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || TOTALT || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 0,524 || 3,144 XX motsvarar det
politikområde eller den avdelning i budgeten som avses. Personalbehoven ska
täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att
förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom
generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan
tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga
förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till rådande
begränsningar i fråga om budgetmedel. Behoven anges utan någon hänsyn till de
uppgifter som kommer att utföras av ett genomförandeorgan. Förslaget innebär
inget ökat resursbehov i förhållande till de resurser som genomförandeorganet
redan har. Beskrivning av
arbetsuppgifter: Tjänstemän och tillfälligt anställda || Handläggare: Säkerställa, övervaka och rapportera om korrekt genomförande och tillämpning av EU:s politik på produktsäkerhetsområdet. Följa politikutvecklingen på produktsäkerhetsområdet och informationsutbytet mellan medlemsstaterna. Delta och företräda kommissionen vid kommittémöten och i expertgrupper inom produktsäkerhetsområdet. Kartlägga och utarbeta initiativ inom ramen för förordningen om produktsäkerhet för att säkra ett konsekvent högt skydd för konsumentprodukter, i synnerhet när det gäller standardiseringsuppdrag och bedömning av standarder och specifikationer som ska vara till stöd vid tillämpningen av den här förordningen. Assistenter: Fungera som administrativt stöd i kommittén och expertgrupperna. Utföra en rad uppgifter i samband med kontakterna med interna och externa parter på produktsäkerhetsområdet. Assistera vid lansering, förvaltning och övervakning av upphandlingsförfaranden och genomförandet av kontrakten. 3.2.4. Förenlighet med den gällande fleråriga
budgetramen –
X Förslaget/initiativet är förenligt med den nya
fleråriga budgetramen 2014–2020, enligt kommissionens förslag. –
¨ Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda
rubriken i den fleråriga budgetramen. Förklara i förekommande fall vilka ändringar i
planeringen som krävs, och ange berörda budgetrubriker och belopp. Ej
tillämpligt. –
¨ Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen
utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras[37] Beskriv behovet av sådana åtgärder, och ange berörda
rubriker i budgetramen, budgetrubriker i den årliga budgeten samt belopp. Ej
tillämpligt. 3.2.5. Bidrag från tredje part –
Det ingår inga bidrag från tredje part i det
aktuella förslaget. 3.3. Beräknad inverkan på
inkomsterna –
X Förslaget påverkar inte budgetens inkomstsida. [1] EGT L 11, 15.1.2002, s. 4. [2] EUT L 218, 13.8.2008, s. 30. [3] Bestående av förordning (EU) nr 765/2008 och
Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om
en gemensam ram för saluföring av produkter, EUT L 218, 13.8.2008, s. 82. [4] Antagen av kommissionen den 21 november 2011
(http://ec.europa.eu/enterprise/policies/single-market-goods/internal-market-for-products/new-legislative-framework/index_en.htm). [5] Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012, (EUT L 316,
14.11.2012, s. 12). [6] KOM(2011) 206 slutlig. [7] COM(2012) 573 final. [8] Se fotnot 3. [9] EUT L 218, 13.8.2008, s. 82. [10] Se fotnot 5. [11] EUT L 124, 20.5.2003, s. 36. [12] EUT C , , s. . [13] EGT L 11, 15.1.2002,
s. 4. [14] EUT L , , s. . [15] EUT L 338, 13.11.2004,
s. 4. [16] EUT L 218, 13.8.2008,
s. 82. [17] EGT L 192, 11.7.1987,
s. 42. [18] EGT L 281, 23.11.1995,
s. 31. [19] EUT L 316, 14.11.2012,
s. 12. [20] EUT L 55, 28.2.2011,
s. 13. [21] EGT L 302, 19.10.1992,
s. 1. [22] Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad
budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB. [23] I den mening som avses i artikel 49.6 a respektive 49.6 b
i budgetförordningen. [24] Närmare förklaringar av de olika metoderna för
genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen
finns på BudgWeb: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html. [25] Som avses i artikel 185 i budgetförordningen. [26] EGT L 11, 16.1.2003, s. 1. [27] Kommissionens beslut K(2008) 4943 av den 9 september 2008. [28] Differentierade respektive icke-differentierade anslag. [29] Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen. [30] Kandidatländer och i förekommande fall potentiella
kandidatländer i västra Balkan. [31] Beloppen anges med reservation för vad som beslutas om
kommissionens förslag till ny flerårig budgetram 2014–2020. [32] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [33] Resultatet består i att garantera högt säkerhetsskydd för
konsumentprodukter. Det skulle vara svårt att ange kvantitativa resultat
eftersom det på grund av bristen på tillförlitliga uppgifter inte är möjligt
att i absoluta eller relativa tal ange ett mål för färre osäkra produkter på
marknaden. Antalet Rapex-underrättelser speglar inte nödvändigtvis antalet
osäkra produkter på marknaden. Ett ökat antal Rapex-underrättelser kan betyda
att marknadskontrollen fungerar bättre och att det finns färre osäkra produkter
på markanden och vice versa. [34] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [35] Särskilt tak för finansiering av extern personal genom
driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster). [36] Främst inom förvaltningen av strukturfonderna, Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska fiskerifonden
(EFF). [37] Se punkterna 19 och 24 i det interinstitutionella avtalet.