MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

1.1.        Inledning

Internationella Torremolinoskonventionen om säkerhet på fiskefartyg från 1977 ändrades 1993 genom dess protokoll genom en uppdatering av bestämmelser och revidering av den obligatoriska tillämpningen av de viktigaste kapitlen på fartyg med en längd på minst 45 meter, så att det fattas beslut på regional nivå om tillämpning på fartyg med en längd på minst 24 meter. Varken den ursprungliga konventionen eller 1993 års protokoll har trätt i kraft, eftersom de nödvändiga minimikraven avseende ratificering aldrig har uppnåtts.

En diplomatkonferens sammankallades i Kapstaden, Sydafrika, av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) den 9–11 oktober 2012 för att överväga och anta en överenskommelse om genomförande av Torremolinosprotokollet, vilket var en stor insats från IMO för att underlätta ikraftträdandet av 1993 års protokoll.

Diplomatkonferensen har lett till antagandet av ett avtal om ändring av Torremolinosprotokollet från 1993, kallat ”Kapstadenavtalet från 2012 om tillämpningen av bestämmelserna i 1993 års protokoll om Internationella Torremolinoskonventionen om säkerhet på fiskefartyg från 1977” (nedan kallat avtalet).

1.2.        EU:s behörighet och förgreningar

I enlighet med bestämmelserna om extern behörighet enligt artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), omfattas ändringarna av 1993 års Torremolinosprotokoll av unionens exklusiva befogenhet, eftersom protokollet har införlivats i EU-lagstiftningen genom rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver[1].

Europeiska unionen kan inte bli part i utkastet till avtalet, eftersom det aktuella utkastet, som det godkänts av IMO:s sjösäkerhetskommitté, inte innehåller en klausul för en regional organisation för ekonomisk integration. Eftersom avtalet dock rör ett område med exklusiv EU-behörighet, kan inte medlemsstaterna själva besluta om undertecknande och ratificering av avtalet. De kan endast göra det, i unionens intresse, efter godkännande av rådet och Europaparlamentets medgivande på förslag av kommissionen.

1.3.        En utförligare beskrivning av avtalet

Avtalet innehåller bestämmelser om att Torremolinosprotokollet ska träda i kraft tolv månader efter den dag då minst 22 medlemsstater, vars sammanlagda antal fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver och som fiskar på öppet hav är minst 3 600, har uttryckt sitt samtycke att vara bundna av det. Detta är en avsevärd minskning av tröskelvärdet för fiskefartyg jämfört med 1993 års protokoll, som det nu finns realistiska hopp om att uppfylla.

Avtalet kommer att vara öppet för undertecknande i IMO: s huvudkontor under perioden 11 februari 2013 – 10 februari 2014 och därefter förbli öppet för anslutning. Det förväntas att, vilket också EU:s medlemsstater stött under förhandlingarna som ledde fram till avtalet, att användningen av de databaser som innehas av FN: s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) kommer att ge en objektiv grund för uppskattningen av de flottor som för flagg från de ratificerande parterna, och därmed underlätta ett snart ikraftträdande av avtalet.

Tillämpningsområde: Avtalets bestämmelser ska tillämpas på nya fartyg, om inget annat särskilt föreskrivs. En viss flexibilitet har lagts till genom avtalet för att underlätta en bred acceptans. Förvaltningar får, i enlighet med en plan, gradvis genomföra bestämmelserna i kapitel IX (Radiokommunikation) under en period på högst tio år, bestämmelserna i kapitlen VII (Livräddningsredskap och -anordningar), VIII (Nödförfaranden, granskning och övningar) och X (Fartygsburen navigationsutrustning och anordningar) under en period på högst fem år.

Undantag: Avtalet ger en förvaltning rätt att undanta fartyg som har rätt att föra dess flagg från något av de lagstadgade kraven, om den anser att sådan tillämpning skulle vara orimlig eller omöjlig med tanke på typ av fartyg, väderförhållandena och avsaknaden av allmänna faror för sjöfarten, på följande villkor:

a) Fartyget uppfyller säkerhetskrav som, enligt förvaltningen, är lämpliga för den verksamhet för vilken den är avsedd och som är sådana att de säkerställer den övergripande säkerheten för fartyget och de ombordvarande.

b) Fartyget fiskar endast i

i) en gemensam fiskezon fastställd i angränsande havsområden under grannländernas jurisdiktion som har inrättat den zonen, i fråga om fartyg som har rätt att föra dess flagg, enbart i den omfattning och enligt de villkor som dessa stater är överens om i enlighet med internationell lag, eller

ii) den exklusiva ekonomiska zonen i den stat vars flagg den har rätt att föra, eller, om den staten inte har infört en sådan zon, i ett område utanför och gränsande till den statens territorialhav och som fastställts av denna stat i enlighet med internationell rätt och som inte går mer än 200 nautiska mil utanför de baslinjer från vilka bredden av dess territorialvatten mäts, eller

iii) den exklusiva ekonomiska zonen, ett havsområde som lyder under jurisdiktionen i en annan stat, eller en gemensam fiskezon, i enlighet med en överenskommelse mellan de berörda staterna i enlighet med internationell rätt, enbart i den omfattning och enligt de villkor som dessa stater är överens om att upprätta i detta avseende, och

c) Förvaltningen meddelar IMO: s generalsekreterare på vilka villkor undantag har beviljats enligt denna punkt.

Besiktningar och intyg: Det internationella säkerhetscertifikatet för fiskefartyg ändras i syfte att ange att det utfärdas enligt bestämmelserna i Kapstadenavtalet från 2012 om tillämpningen av bestämmelserna i 1993 års protokoll om Internationella Torremolinoskonventionen om säkerhet på fiskefartyg från 1977.

Besiktningssystemet ändras för att återspegla den tidsram som används för last- och passagerarfartyg, nämligen en årlig besiktning, en obligatorisk mellanliggande besiktning mellan andra och tredje året och en förnyad besiktning efter högst fem år. Anståndsperioder efter tidsfristen för besiktning harmoniseras också. I avtalet föreskrivs dessutom att en förvaltning kan undanta ett fartyg från den årliga besiktningen om dess ansökan anses vara orimlig eller omöjlig.

Det nya besiktningssystemet är strängare: De årliga och periodiska besiktningarna är mer omfattande. Ärenden som tidigare kontrollerades inom de mellanliggande besiktningarna ingår nu i de obligatoriska periodiska besiktningarna. Ytterligare besiktningar av reparationer är inte längre frivilliga. Det nya högsta intervallet på fem år, inte fyra år, i fråga om en förnyelsebesiktning, återspeglar det faktum att dagens system innehöll ett femårsintervall som alternativ. De anståndsperioder som följer efter det att ett intyg löpt ut motsvarar de harmoniserade perioder för certifikat som utfärdats för andra fartyg enligt Solas. Den huvudsakliga anståndsperioden minskas från fem till tre månader.

Varken den ursprungliga Torremolinoskonventionen, 1993 års protokoll eller 2012 års avtal utesluter att parterna kan formulera reservationer eller förklaringar.

1.4.        Konsekvenser för direktiv 97/70/EG

Artikel 3.5 i Torremolinosprotokollet ändras inte, vilket möjliggör utveckling av regionala avtal som säkerställer fortsatt användning av ett enhetligt och sammanhållet säkerhetssystem för alla fiskefartyg som fiskar i EU-vatten. Avtalet utgör dessutom en minsta uppsättning säkerhetsregler, vilket gör att EU kan fortsätta tillämpa de ursprungliga reglerna i Torremolinosprotokollet.

Två frågor kan komma att kräva åtgärder för att skydda vissa EU-standarder: För det första, uteslutandet av bredare allmänna undantag och undantaget i fråga om den årliga besiktningen som infördes genom avtalet. För det andra, uppdatering av hänvisningar inom direktivet och dess bilagor. Enligt artiklarna 8 och 9 i direktiv 97/70/EG jämförda med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002[2] ska båda dessa frågor lösas genom ändring av direktivet i överensstämmelse med ett förfarande med föreskrivande kommitté med kontroll.

Direktiv 97/70/EG tillämpar bestämmelserna i Torremolinosprotokollet inte bara i fråga om fiskefartyg som för flagg från EU-medlemsstater utan också för fiskefartyg som för flagg från tredjeland som fiskar i en medlemsstats inre vatten eller territorialvatten eller landar sina fångster i en hamn i en medlemsstat i enlighet med den internationella rättens allmänna regler. Tillämpningen av Torremolinosprotokollets bestämmelser i fråga om dessa grupper av fiskefartyg bör fortsätta. Av det skälet anser kommissionen att EU:s medlemsstater när de undertecknar avtalet och enas om att bli bundna av det, bör utfärda en förklaring att Torremolinosprotokollets bestämmelser kommer att fortsätta att gälla för dessa två grupper av fartyg från tredjeland i enlighet med gällande unionsrätt.

Eftersom kraven i det nuvarande direktivet i huvudsak kommer att behållas, blir kostnaderna för EU-fiskefartyg försumbara. Besiktningarna kommer visserligen att blir mer omfattande, men de kommer att utföras under en längre tidsperiod.

1.5.        Slutsats

Antagandet och ikraftträdandet av globala säkerhetsregler för fiskefartyg är en fråga av största vikt i en sektor som plågas av ett synnerligen stort antal olyckor med över 24 000 dödsfall varje år[3].

Tack vare den flexibilitet som avtalet ger, förväntas det vara mycket viktigt för att slutligen uppnå målet om att 1993 års Torremolinosprotokoll ska träda i kraft. Vidare kan ändringar av protokollet för att uppdatera dess bestämmelser bara göras när det trätt i kraft. Eftersom direktiv 97/70/EG hänvisar till och genomför bestämmelserna i 1993 års Torremolinosprotokoll, som i de flesta fall har inte förändrats nämnvärt på 20 år, kommer ikraftträdandet av avtalet att göra det möjligt att uppdatera ändringar av flera av kraven i protokollet. Dessa ändringar ska införas inom IMO och sedan tillämpas genom direktiv 97/70/EG.

Kommissionen anser att avtalet därför i hög grad kommer att underlätta uppnåendet av målen i fördragen i enlighet med direktiv 97/70/EG. Som förklaras i punkt 1.4.3 ovan är det dock nödvändigt att se till att det nämnda direktivets tillämpningsområde inte påverkas, vilket ska ske genom krav på medlemsstaterna att utfärda lämpliga förklaringar när de undertecknar avtalet och samtycker till att bli bundna av det.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNING

Anslutning till detta avtal kommer inte att leda till en förändring av de tekniska kraven för fiskefartyg enligt det nuvarande direktivet.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Artikel 1

Genom denna artikel tillåts medlemsstaterna att vara bundna av det nuvarande avtalet mot bakgrund av unionens exklusiva behörighet eftersom EU inte kan bli part i ett sådant avtal. Avtalet innehåller olika alternativ för IMO-medlemsstaterna att uttrycka sitt samtycke till att vara bundna av avtalet och i artikeln återspeglas de olika metoder som EU:s medlemsstater kan göra detta på.

Artikel 2

I denna artikel föreskrivs att EU:s medlemsstater ska enas om att bli bundna av avtalet inom två år från och med ikraftträdandet av detta beslut. Om alla EU-medlemsstater ansluter sig tidigt till avtalet innebär det att man tidigare kan uppnå tröskelvärdet i fråga om både antalet IMO-medlemsstater och den samlade flotta som krävs (22 medlemsstater och 3 600 fiskefartyg). Eftersom avtalet kommer att förbättra fiskefartygs säkerhet i hela världen, minska skillnaderna i säkerhetsnivåer och åtföljande eventuella konkurrensnackdelar för EU-fartyg, och underlätta ytterligare uppdateringar av tekniska krav i avtalet, är det mycket önskvärt att det träder i kraft så snart som möjligt.

Artikel 3

I denna artikel fastställs en tydlig dag för ikraftträdandet av rådets beslut.

Artikel 4

Syftet med beslutet är att bemyndiga medlemsstaterna att bli bundna av avtalet och följaktligen är beslutet riktat till dem.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Inga.

2013/0020 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om att bemyndiga medlemsstaterna att underteckna, ratificera eller ansluta sig till Kapstadenavtalet från 2012 om tillämpningen av bestämmelserna i 1993 års protokoll om Internationella Torremolinoskonventionen om säkerhet på fiskefartyg från 1977

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2 jämförd med artiklarna 218.5, 218.6 a v och 218.8 första stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande[4], och

av följande skäl:

(1)       Europeiska unionens åtgärder inom sjötransportsektorn bör syfta till att förbättra sjösäkerheten.

(2)       Torremolinosprotokollet som hänför sig till Internationella Torremolinoskonventionen om säkerhet på fiskefartyg från 1977, nedan kallat Torremolinosprotokollet, antogs den 2 april 1993.

(3)       I rådets direktiv 97/70/EG[5] om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver fastställs säkerhetsstandarder som bygger på Torremolinosprotokollet, med beaktande, så långt det är nödvändigt, av regionala och lokala förhållanden.

(4)       Torremolinosprotokollet har inte trätt i kraft, eftersom de nödvändiga minimikraven för ratificering inte uppnåtts.

(5)       För att gemensamt fastställa den högsta praktiskt möjliga standarden för säkerhet på fiskefartyg som kan tillämpas i samtliga berörda länder, och under överinseende av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), färdigställdes ett utkast till avtal, som ska läsas i samband med Torremolinosprotokollet, vid en diplomatkonferens i Kapstaden, Sydafrika, den 9–11 oktober 2012.

(6)       Det avtalet, som antogs den 11 oktober 2012 heter ”Kapstadenavtalet från 2012 om tillämpningen av bestämmelserna i 1993 års protokoll om Internationella Torremolinoskonventionen om säkerhet på fiskefartyg från 1977”, nedan kallat avtalet. Avtalet kommer att vara öppet för undertecknande i IMO:s huvudkontor under perioden 11 februari 2013–10 februari 2014 och därefter förbli öppet för anslutning.

(7)       Bestämmelserna i avtalet omfattas av unionens exklusiva behörighet när det gäller säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver.

(8)       Europeiska unionen kan inte bli part i avtalet, eftersom avtalet inte innehåller en klausul för en regional organisation för ekonomisk integration.

(9)       Det gynnar sjösäkerheten och rättvis konkurrens att EU:s medlemsstater nu ratificerar eller ansluter sig till avtalet så att bestämmelserna i Torremolinosprotokollet träder i kraft. Genom ikraftträdandet av avtalet möjliggörs också uppdateringar av ett antal bestämmelser i protokollet genom framställningar till IMO, som sedan antagandet av direktiv 97/70/EG, har blivit föråldrat.

(10)     I enlighet med artikel 2.1 i EUF-fördraget bör rådet därför bemyndiga medlemsstaterna att underteckna och ratificera avtalet eller ansluta sig till det i unionens intresse. För att säkra de nuvarande säkerhetsnivåerna som skapats genom rådets direktiv 97/70/EG bör medlemsstaterna, när de undertecknar avtalet och deponerar sina ratificerings- eller anslutningsinstrument, avge en förklaring som innebär att de undantag som avtalet innehåller i dess föreskrifter 1.6 och 3.3 när det gäller besiktningar och en gemensam fiskezon eller exklusiva ekonomiska zon ska undantas från tillämpning och att tredjeländers fiskefartyg med en längd på 24 m och däröver och som fiskar inom deras territorialvatten eller inre vatten eller som landar fångster i deras hamnar kommer att omfattas av de säkerhetsnormer som fastställs i det direktivet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaterna bemyndigas härmed att underteckna, underteckna och ratificera eller ansluta sig till, beroende på vad som är lämpligt, Kapstadenavtalet från 2012 om tillämpningen av bestämmelserna i 1993 års protokoll om Internationella Torremolinoskonventionen om säkerhet på fiskefartyg från 1977.

Artikel 2

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att deponera sina instrument, för att ratificera avtalet eller ansluta sig till det, hos IMO:s generalsekretariat utan dröjsmål, dock senast två år från och med den dag då detta beslut träder i kraft.

När medlemsstaterna undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till avtalet, ska de också deponera den förklaring som återfinns i bilagan till detta beslut.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

BILAGA

FÖRKLARING SOM SKA DEPONERAS AV MEDLEMSSTATERNA I SAMBAND MED UNDERTECKNANDET, RATIFICERINGEN ELLER ANSLUTNINGEN TILL KAPSTADENAVTALET FRÅN 2012 OM TILLÄMPNINGEN AV BESTÄMMELSERNA I 1993 ÅRS PROTOKOLL OM INTERNATIONELLA TORREMOLINOSKONVENTIONEN OM SÄKERHET PÅ FISKEFARTYG FRÅN 1977

Som en del av en regional överenskommelse, som godkänts enligt artikel 3.5 i Torremolinosprotokollet av 1993, är [insert name of the Member State contracting party] bundet av relevant EU-lagstiftning (rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997) om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver och kommer följaktligen att tillämpa Torremolinosprotokollets bestämmelser på tredjelandsflaggade fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver och som fiskar i medlemsstatens inre vatten eller territorialvatten eller som landar fångst i en av dess hamnar, på de villkor som fastställs i tidigare nämnd EU-lagstiftning.

I enlighet med detta regionala arrangemang ska undantagen i Kapstadsavtalet i dess föreskrifter 1.6 när det gäller årliga besiktningar och i dess föreskrifter 3.3 när det gäller en gemensam fiskezon eller exklusiva ekonomiska zoner undantas från tillämpning.

[1]               EGT L 34, 9.2.1998, s. 1.

[2]               EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

[3]               ILO-rapport om säkerhet och hälsa inom fiskerinäringen (2001).

[4]               EUT C , , s. .

[5]               EGT L 34, 9.2.1998, s. 1.