15.4.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/23

1.

Regionkommittén anser att stålindustrin spelar en avgörande roll för EU:s ekonomi som helhet. Det är en oerhört viktig strategisk sektor som direkt påverkar den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen i samtliga EU-medlemsstater.

2.

Den framtida utvecklingen av stålindustrin i Europa har även en direkt påverkan på den lokala och regionala utvecklingen. En konkurrenskraftig och hållbar stålindustri är både en förutsättning för och en nödvändig del av den ekonomiska återhämtningen i många regioner i Europa.

3.

Det är helt nödvändigt att åtgärder vidtas för att stödja en oberoende europeisk stålindustri, i syfte att garantera en långsiktig försörjningstrygghet i EU. För att behålla sitt oberoende måste stålindustrin visa att den genom innovation och miljötänk är redo att möta framtidens utmaningar. Eventuella stöd från EU ska endast öka takten på den förändringsprocess stålindustrin själv måste ta tag i.

4.

EU, som har en total produktionskapacitet på över 217 miljoner ton stål per år och en faktisk produktion som motsvarar omkring 11 % av den globala produktionen, står på grund av den svåra ekonomiska situationen inför problem på internationell nivå med överkapacitet och en svag efterfrågan från marknaden.

5.

Med tanke på att efterfrågan på stål i EU är beroende av ”den ekonomiska och finansiella situationen för ett fåtal viktiga stålförbrukande industrier[, t.ex.] bygg- och fordonssektorerna” (1) hänvisar ReK till sina yttranden om industripolitiken (2) och om ”Cars 2020: Åtgärdsplan för en konkurrenskraftig och hållbar bilindustri i Europa” (3).

6.

Byggsektorn är en av de viktigaste sektorerna i fråga om användning av stålprodukter. Allt som rör hållbart byggande och energieffektivitet bör prioriteras i samband med denna typ av verksamhet, som skulle kunna benämnas ”renovering av offentliga fastigheter” och bland annat baseras på den EU-agenda för offentligt subventionerade bostäder som ReK och Europaparlamentet vid ett flertal tillfällen har efterlyst.

7.

Under de senaste åren och efter en kraftig nedgång i industriverksamheten har en mycket stor andel av de omkring 500 produktionsanläggningar som finns i 23 av medlemsstaterna tvingats minska sin produktion drastiskt och andra har lagts ned definitivt, med omkring 40 000 förlorade arbetstillfällen som följd.

8.

Den svåra ekonomiska situationen har försvagat den ekonomiska och sociala sammanhållningen i de berörda regionerna.

9.

Det krävs en strategi på EU-nivå för stålindustrins framtid på ett generellt plan.

10.

Det är oerhört viktigt att man inleder ett direkt samarbete med de lokala och regionala myndigheterna i denna process och att man respekterar de regionala skillnaderna och särdragen och tar hänsyn till att dessa myndigheter har bäst förutsättningar att bedöma de ekonomiska och sociala utmaningarna och behovet och lönsamheten av ytterligare investeringar när det gäller att skapa eller behålla arbetstillfällen, samt att identifiera möjliga resurser för sådana investeringar. De har även den största kunskapen om utmaningarna förknippade med miljökonsekvensbedömningar.

11.

ReK anser att arbetet med att stärka EU:s konkurrenskraft måste bygga på principerna om öppenhet och goda ramvillkor för företagande. Det är bland annat genom sin kompetens, innovationsförmåga och kvalitet som den europeiska stålindustrin kan urskilja sig i konkurrensen.

12.

Regionkommittén stöder en proaktiv industripolitik som syftar till att utveckla konkurrenskraften i EU:s stålindustri och om möjligt att bevara eller utöka de produktionsanläggningar och de arbetstillfällen som redan finns, särskilt genom att dra nytta av omvandling och återvinning, så att branschen inte går miste om de kunskaper och färdigheter inom metallindustrin som arbetstagarna samlat på sig under flera årtionden.

13.

Vi anser därför att man bör införa yrkesinriktade fortbildningsprotokoll för de personer som arbetar vid anläggningar som kan påverkas av omstruktureringen för att utveckla deras yrkeskompetens inom stålsektorn.

14.

Dessutom bör man införa ytterligare åtgärder för omskolning av de arbetstagare som berörs av nedläggningar eller omstruktureringar av anläggningar genom att utvidga möjligheterna att utnyttja strukturfonderna genom en översyn av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och genom att erbjuda program som är anpassade efter individuella behov och regionala förutsättningar, samtidigt som man bevarar och lyfter fram dessa arbetstagares kompetens inom sektorn.

15.

Kommittén anser att man bör skapa ett system för ekonomiskt stöd till områden som berörs av omstruktureringar eller nedläggningar, som är inriktat på omskolning av arbetstagare och ekonomisk diversifiering och bygger på resurser där offentliga och privata ekonomiska aktörer är delaktiga.

16.

Vid utformningen och genomförandet av omstruktureringsåtgärderna inom stålindustrin anser ReK att det krävs en samordnad strategi där alla myndighetsnivåer deltar.

17.

ReK välkomnar inrättandet av en högnivågrupp för stålindustrin på EU-nivå, men beklagar att man endast planerar att hålla ett sammanträde per år. Vi föreslår att man låter en företrädare för Regionkommittén ingå i gruppen tillsammans med företrädare för lokala och regionala myndigheter, i syfte att främja samarbete och utbyte av information och bästa praxis bland de berörda parterna i medlemsstaterna.

18.

Vi anser även att det är nödvändigt att planera in en utvärdering av åtgärdsplanen inom 12 månader efter antagandet.

19.

Kommittén efterlyser en förstärkt social dialog för att övervinna krisen och anser att arbetsmarknadens parter på ett direkt sätt bör involveras i den generella industripolitiken och specifikt i politiken som rör stålindustrin.

20.

En heltäckande industrimodell som baseras på innovation och gedigna investeringar i ny teknik är en förutsättning för en hållbar utveckling i EU.

21.

Regionkommittén anser att stålindustrin i Europa måste erbjuda nyskapande kvalitetsprodukter som tillgodoser behoven på marknaden och som gör att den europeiska stålindustrin kan särskilja sig från sina konkurrenter, även om en sådan strategi kräver omfattande investeringar i kostnadskrävande produktions- eller förädlingsprocesser samt i forsking och utveckling.

22.

ReK anser att det är viktigt att utvidga innovationsstöden till samtliga verksamheter i anslutning till stålbranschen. Inom ramen för Horisont 2020 bör man därför använda EIB:s finansiella mekanismer för att främja samarbetet i fråga om forskning, utveckling och innovation mellan stålföretagen och de regioner där de är belägna i syfte att främja den ekonomiska verksamheten och göra den hållbar.

23.

Vi upprepar att man måste investera i kvalifikationer och yrkesutbildning för att främja diversifiering, specialisering och innovation inom stålindustrin för att göra den mer konkurrenskraftig i framtiden.

24.

Vi ställer oss bakom kommissionens insatser för att främja åtgärder som syftar till kompetensutveckling samt åtgärder som rör ungdomssysselsättningen inom stålsektorn, men beklagar att kommissionens meddelande inte innehåller några förslag på åtgärder för att främja kompetensöverföringen inom företagen.

25.

ReK välkomnar att handlingsplanen lägger tonvikt på att främja sådan innovation som syftar till att ta fram renare och mer resurs- och energisnål teknik i syfte att minska kostnaderna och respektera EU:s klimatpolitiska ram fram till 2030.

26.

Vi uppmanar kommissionen att på EU-nivå gynna stålproduktion som sker med elektriska ljusbågugnar, vilket ger upphov till klart mindre koldioxidutsläpp jämfört med primär stålproduktion från malm.

27.

Kommittén upprepar sitt stöd för kommissionens satsning på industriell ekologi, som är inriktad på materialåtervinning och begränsning av energiförbrukningen.

28.

Vi vill i detta sammanhang påminna om att stål lämpar sig mycket väl för återvinning och att man genom att producera stål av stålskrot i stället för av malm kan minska energitillförseln med cirka 75 % och spara cirka 90 % på de råvaror som behövs som insatsvaror.

29.

Kommittén upprepar sitt stöd för investeringar i innovation samt förbättringar av villkoren för tillträde till marknader, kapital, personalresurser och kvalifikationer, vilket utgör grundpelare i en starkare industripolitik.

30.

Vi uppmanar kommissionen att fortsätta att utvärdera den regleringsbörda som man ålagt stålindustrin och göra en bedömning av hur den påverkar konkurrenskraften.

31.

Vi ställer oss bakom kommissionens insatser när det gäller att inleda en diskussion om hur man kan minska den europeiska stålindustrins produktionskostnader. Diskussionerna bör riktas in på innovation, energieffektivitet och miljöhänsyn.

32.

Det är nödvändigt att ge elintensiva industrier möjlighet att sluta långsiktiga leveransavtal, dvs. för en period på minst tio år och med tillräckligt reglerade prisändringsklausuler, i syfte att garantera en regelbunden försörjning inom ramen för ett långsiktigt avtal, hantering av kostnaderna och därmed sektorns konkurrenskraft.

33.

Enligt kommitténs mening är det nödvändigt att stärka godstransportnäten, som spelar en avgörande roll för regionerna, i synnerhet randområden och gränsöverskridande områden.

34.

Vi välkomnar kommissionens förslag som syftar till att stödja efterfrågan på stål som tillverkas i EU, både inom och utanför unionens gränser, bland annat genom åtgärder för att stärka efterfrågan inom bilsektorn och sektorn för hållbart byggande.

35.

ReK uppmanar kommissionen att främja en diversifiering inom stålindustrin, i syfte att minska beroendet av efterfrågan och minimera riskerna.

36.

Kommittén stöder insatserna för att upprätta europeiska standarder för hållbar produktion av konstruktionsprodukter av stål samt ett kvalitetscertifikat (”SustSteel”), som kan öka de europeiska produkternas mervärde och konkurrenskraft.

37.

För att främja den ekonomiska och sociala sammanhållningen i EU och de europeiska företagens konkurrenskraft på världsmarknaden är det viktigt att slå vakt om europeiska normer när det gäller socialpolitik, miljö, klimatskydd, säkerhet på arbetsplatsen samt arbetsvillkor.

38.

Vi ställer oss bakom kommissionen när det gäller samarbete med tredjeländer för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder och främja likabehandling.

39.

ReK anser att säkerställandet av en fri och öppen handel med stål och stålprodukter är långsiktigt viktigt för sektorn. Trots kommissionens insatser för att uppnå en liberalisering av den internationella handeln inom ramen för WTO anser bedömare inom branschen att omkring 65 % av väldsmarknaden för stålprodukter fortfarande omfattas av olika slags protektionistiska hinder.

40.

ReK anser liksom kommissionen att förhandlingar om handelsavtal på bilateral nivå, särskilt frihandelsavtal, kan vara ett viktigt instrument för att skapa rättvisa konkurrensvillkor för EU-företagen.

41.

Vi uppmanar kommissionen att följa principen om ömsesidighet när det gäller normer i samband med förhandlingar om avtal, oavsett om dessa sker på bilateral nivå eller inom WTO.

42.

ReK uppmanar kommissionen att inte tveka att vid behov vidta kraftfulla och beslutsamma åtgärder mot tredjeländer som bedriver en orättvis handelspolitik och att successivt modernisera sina handelspolitiska skyddsinstrument.

43.

Kommissionen bör noggrant kontrollera att systemet ”Surveillance 2” åtminstone innebär samma garantier för övervakning och kontroll av illojala subventioner och illojal dumpning som systemet för förhandskontroll av import av vissa järn- och stålprodukter (förordning (EU) nr 1241/2009).

44.

Vi uttrycker samtidigt vår oro över den långa tid – i genomsnitt två år – som Europeiska kommissionen behöver för att ta fram antidumpningsbestämmelser, medan denna process i USA endast tar sex månader. Vi uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kunna arbeta snabbare.

45.

Det är positivt att kommissionen gör allt för att garantera ett obegränsat tillträde till marknaderna för primära och sekundära råvaror, särskilt när det gäller marknaderna för järnmalm, kokskol och återvinningsbart material. Ett obegränsat marknadstillträde är en förutsättning för att kunna säkerställa den europeiska stålindustrins konkurrenskraft på världsmarknaden.

46.

ReK anser att ökad produktivitet, bra investeringsklimat och satsningar på innovation är viktiga förutsättningar för att stålindustrin ska kunna utvecklas och långsiktigt överleva i EU. Men även energieffektivisering är ett bra sätt att minska energikostnaderna vilket kan bidra till ökad konkurrenskraft.

47.

I kommissionens meddelande nämns inte de logistiska kostnaderna, i synnerhet inte transporter till sjöss, råvaruförsörjning, försörjningstrygghet och ekonomisk utveckling i samband med utvecklingen av hamnar.

48.

ReK ställer sig bakom kommissionens intentioner att förbättra de övergripande villkoren för den europeiska stålindustrins tillväxtpotential, däribland energiförsörjningstryggheten och konkurrenskraftiga energipriser samt incitament till en resurseffektiv och koldioxidsnål produktion.

49.

Vi stöder samtliga initiativ som syftar till att övervaka och kontrollera råvarumarknaderna, däribland skrotmarknaden, i syfte att bekämpa illegal export av skrot.

50.

Kommissionen bör inte glömma bort att göra en lönsamhetsanalys av de åtgärder som föreslås för den europeiska stålindustrin och säkerställa att de inte strider mot andra EU-strategier, särskilt vad gäller miljö- och klimatskydd och hållbar utveckling.

51.

De åtgärder som föreslås i handlingsplanen för en konkurrenskraftig och hållbar stålindustri i Europa utgör inte ett mål i sig. Det är helt nödvändigt att de åtföljs av insatser från industrisektorn som främjar investeringar och nya arbetstillfällen vid produktionsanläggningar i Europa.

52.

Handlingsplanen strider inte i sin nuvarande utformning mot subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna med tanke på att den ligger i linje med artikel 173 i EUF-fördraget, som slår fast att EU har en stödjande befogenhet inom industripolitiken.

53.

Regionkommittén anser att kommissionen, i enlighet med artikel 173 i EUF-fördraget, bör utnyttja de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder när det gäller industripolitiken, i synnerhet genom att vidta alla lämpliga åtgärder för att främja samordningen mellan medlemsstaterna, fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa praxis och skapa förutsättningar för regelbunden övervakning och utvärdering.