27.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 280/33

—

Kommittén påpekar att utvecklingen av e-hälsotjänster måste komma alla EU-medborgare till godo och ge dem möjlighet att få kontroll över sin egen hälsovård. Tjänsterna får inte leda till mer ojämlikhet när det gäller tillgänglighet och utnyttjandet av hälsotjänster.

—

I många medlemsstater är de lokala och regionala myndigheterna medansvariga för planering, utformning, genomförande, testning och finansiering av hälso- och välfärdspolitiken. Därför är det också självklart att de regionala myndigheterna måste göras fullt delaktiga i alla reformer som påverkar hälso- och sjukvården samt den sociala omsorgen.

—

Det behövs fortsatta insatser för hälso- och sjukvårdsutbildning, innovation och förändring som drivs av ett engagemang för spetskompetens och medvetenhet om att de lösningar man hittar idag kan vara förlegade redan imorgon, eftersom området e-hälsa är mycket föränderligt.

—

För närvarande lagras stora mängder uppgifter om hälsa, välfärd och sociala tjänster separat från varandra. Genom ett bättre utnyttjande av dessa uppgifter och samarbete mellan de olika tjänsterna kan vårdsystemen i EU förändras på ett djupgående sätt, och ett starkare och effektivare vårdkontinuum skapas.

—

De viktigaste faktorerna för att framgångsrikt utveckla och införa e-hälsotjänster är delaktighet från de lokala myndigheterna, decentraliserad uppgiftslagring, god spridning av information till patienter och medborgare samt ett aktivt samarbete med hälso- och sjukvårdspersonalen.

—

Kommittén upprepar att ett storskaligt införande av e-hälsa inte bara är en fråga om rättslig och teknisk genomförbarhet. Framför allt står och faller införandet med patienternas, medborgarnas och hälso- och sjukvårdspersonalens förtroende. Därför är det viktigt att ta itu med problemen beträffande skydd av privatlivet, sekretess, uppgiftsskydd och ansvar så att känsliga uppgifter skyddas mot hackning, läckage, integritetsintrång och andra former av missbruk.

Föredragande

Johan SAUWENS (BE–PPE) Ledamot av det flamländska parlamentet

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020 – Innovativ hälsovård för det 21:a århundradet

COM(2012) 736 final

1.

Regionkommittén välkomnar meddelandet om handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020, där kommissionen stakar ut en strategi för e-hälsa i EU och fastställer vilka huvudsakliga mål som måste uppnås för att e-hälsans potential ska kunna utnyttjas. Med denna plan tas ett viktigt steg för att förbereda de europeiska hälso- och sjukvårdssystemen för utmaningarna i fråga om förbättrad vårdkvalitet, effektivare användning av de allt knappare resurserna för hälso- och sjukvård, minskad administrativ börda för patienter, vårdgivare och myndigheter samt innovation inom it och teknik, produktion och tjänster.

2.

Kommittén instämmer i kommissionens konstaterande att inte ens de bästa e-hälsolösningarna kommer att vara till nytta för EU-medborgarna om utarbetandet och genomförandet av dem sker fragmenterat inom isolerade områden. Kommissionen förtjänar beröm för att den uppmärksammar rättsliga, organisatoriska, semantiska och tekniska interoperabilitetsramar, riktlinjer och specifikationer.

3.

Kommittén betonar att hälso- och välfärdspolitiken har decentraliserats i många medlemsstater och att de regionala myndigheternas röst måste höras starkare i debatten.

4.

Kommittén påpekar att utvecklingen av e-hälsotjänster måste komma alla EU-medborgare till godo och inte får leda till (mer) ojämlikhet när det gäller hälso- och sjukvårdstjänsternas tillgänglighet och utnyttjandet av dem. Patienternas intresse måste stå i centrum för den omvälvning som e-hälsa medför. Patienterna har rätt att besluta om tillgången till sina egna uppgifter och måste få en tydlig redogörelse för hur och av vem denna tillgång kan användas. E-hälsa måste ge medborgarna och patienterna möjlighet att i större utsträckning få kontroll över sin egen hälsa.

5.

Kommittén framhåller att nya tillämpningar måste vara lättillgängliga och stärka autonomin för personer med funktionsnedsättning, äldre människor och utsatta medborgare. Därför bör tillgänglighet vara ett obligatoriskt kriterium för försäljning av alla slags produkter och programvaror.

6.

I många medlemsstater är de lokala och regionala myndigheterna medansvariga för planering, utformning, genomförande, testning och finansiering av hälso- och välfärdspolitiken. Därför är det också självklart att de regionala myndigheterna måste göras fullt delaktiga i alla reformer som påverkar hälso- och sjukvården samt den sociala omsorgen.

7.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang till "eHealth Strategies"-rapporten från 2011 om infrastruktur för e-hälsa, där författarna uppger att hanteringen av elektroniska patientjournaler är alltför komplex i stora länder. Erfarenheterna i Europa visar att länder med mer än tio miljoner invånare – och framför allt de som inte har ett toppstyrt hälso- och sjukvårdssystem – inte uppnår sina mål. Lösningen tycks därför vara en medelväg med ett lokalt eller regionalt system som bygger på nationell infrastruktur.

8.

Dessutom visar ReK:s nyligen offentliggjorda studie "Dynamic health systems and new technologies: eHealth solutions at local and regional levels" att e-hälsa står högst upp på dagordningen för de lokala och regionala myndigheterna i Europa.

9.

Det behövs mer mellanregionalt samarbete och utbyte av politiska och praktiska erfarenheter så att föregångarna inom e-hälsa kan dela med sig av sina kunskaper till nykomlingarna. Europeiska kommissionen kan spela en roll i detta hänseende genom att föra samman och samla in kunnande och bästa praxis. Det behövs en djupgående analys för att undersöka vilka initiativ och modeller på e-hälsoområdet som smidigast kan genomföras i hela EU.

10.

Bättre kunskaper om hälsa är en viktig beståndsdel i strategierna för att undanröja ojämlikheten på hälsoområdet. Tillsammans med digital kompetens och bredbandstillgång kan en högre kunskapsnivå om hälsofrågor bidra till att fler människor i avsides belägna, glesbefolkade eller på andra sätt missgynnade regioner får tillgång till korrekt information, förebyggande hälsovård och medicinsk rådgivning samt lättillgänglig hjälp, behandling och medicinsk uppföljning online.

11.

Korrekt, tillförlitlig och tillgänglig information som är skräddarsydd för de olika samhällsgrupperna är en förutsättning för digital hälsokompetens. Detta innebär att myndigheterna och den privata sektorn tillhandahåller tydlig och relevant information och att i synnerhet hälso- och sjukvårdspersonalen får ökad kunskap om sina patienters hälsokompetens.

12.

E-hälsa är ett område som utvecklas snabbt och ständigt förändras. Dagens insikter och framsteg kan vara förlegade redan i morgon. För övergången från traditionell hälso- och sjukvård till e-hälsa krävs inte bara den nödvändiga it-infrastrukturen och digital kompetens, utan framför allt en förändring i förhållandet mellan hälso- och sjukvårdspersonal, socialarbetare, forskare, sjukvårdsförsäkringsbolag, patienter och myndigheter. Det behövs också fortsatta insatser för innovation och förändring, utbildning och sakkunskap.

13.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang till slutsatserna från workshoppen "Monitoring National eHealth Strategies" (Bryssel 2010), där man konstaterade att genomförandet av e-hälsostrategier i Europa har visat sig vara mer komplicerat och tidskrävande än förväntat. Dessutom har man kraftigt underskattat e-hälsans komplexitet ur förvaltningssynpunkt.

14.

I vissa regioner är it-färdigheterna hos hälso- och sjukvårdspersonalen och personalen inom socialtjänsten samt förståelsen av de möjligheter som e-hälsa erbjuder mycket begränsade. Det gäller likaså kvaliteten på, användarvänligheten hos och möjligheterna med vissa programvaror som hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom socialtjänsten har tillgång till eller som finns på marknaden. Dessa situationer är beklagliga och hämmar en gynnsam utveckling av e-hälsa. De villkor som de tillgängliga medicinska programvarorna och i synnerhet de elektroniska patientjournalerna måste uppfylla kan förtydligas så att deras kvalitet kan testas och märkningsförfaranden utarbetas. För närvarande saknas det effektiv kommunikation mellan hälso- och sjukvårdssektorn och it-sektorn.

15.

För närvarande lagras stora mängder uppgifter om hälsa, välfärd och sociala tjänster separat från varandra. Genom ett bättre utnyttjande av dessa uppgifter kan vården förändras på ett djupgående sätt, och ett starkare och effektivare vårdkontinuum skapas. Detta innebär att it-infrastrukturen inte får begränsas till de medicinska behandlingstjänsterna utan även måste omfatta sociala tjänster, stödboende, förebyggande åtgärder och välfärd. Det är en följd av principen om att användaren av vårdtjänster måste stå i centrum för systemet för hälso- och sjukvård och social omsorg och att de olika tjänsterna inom systemet måste anpassa sitt arbetssätt till detta. E-hälsa kan bidra till en minskad uppdelning i vården och till en helhetssyn på patienten.

16.

Elektroniskt utbyte av uppgifter mellan vårdaktörerna är avgörande för en bättre vårdkvalitet (ökad effektivitet, ökad kontinuitet, en starkare ställning för patienten osv.). För närvarande är det i många länder och regioner fortfarande så att medicinska uppgifter lagras på spridda håll (från filer på enskilda husläkares eller specialisters datorer till sjukhusens servrar) utan att dessa uppgifter kan utbytas mellan de aktörer som behandlar en viss patient. En jourhavande husläkare eller en läkare på en akutmottagning kan ställas inför en nödsituation utan att ha tillgång till en sammanfattning av patientens viktigaste medicinska uppgifter eller aktuell medicinering. Detta problem förvärras när patienten befinner sig utomlands och språkbarriären skapar stora problem i kommunikationen mellan patient och vårdgivare. Denna utmaning kommer att bli ännu större så snart som den praktiska inverkan av EU-direktivet av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård och utnyttjandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård blir tydligare. Undersökningar inom klinisk biologi och medicinsk bildteknik upprepas i onödan därför att man saknar tillgång till aktuella medicinska patientuppgifter.

17.

I handlingsplanen för e-hälsa ägnas stor uppmärksamhet åt problemet med interoperabilitetsramar, vilket måste välkomnas. Marknaden för e-hälsa i EU är mycket uppdelad, och de IKT-lösningar som erbjuds för ibland ytterst lokala förhållanden gör att dessa system blir dyrare, otillgängliga för andra, otillförlitliga och olämpliga för andra ändamål eller nya tillämpningar. Denna situation utgör också ett hinder för it-företagen, som ställs inför ett mycket begränsat marknadstillträde, och undergräver lönsamheten i deras produktutveckling, vilket är ödesdigert för den absolut nödvändiga innovationen. Handlingsplanen erbjuder möjligheter till ekonomiska initiativ för stora och små företag i alla europeiska länder.

18.

Att nätverket för e-hälsa ska erbjudas en interoperabilitetsram redan under detta kalenderår är en viktig punkt. Under undersökningen av den nationella lagstiftningen om elektroniska patientjournaler måste även de regionala bestämmelserna undersökas.

19.

Det är positivt att det läggs vikt vid närmare samarbete med internationella och globala organisationer såsom Världshälsoorganisationen (WHO). Det behövs överenskommelser om kodning av medicinska uppgifter och en enhetlig användning av internationella klassificeringssystem för sjukdomar för att möjliggöra datorstött medicinskt beslutsfattande.

20.

Ett storskaligt införande av e-hälsa är inte bara en fråga om rättslig och teknisk genomförbarhet. Framför allt står och faller införandet med medborgarnas, patienternas och hälso- och sjukvårdspersonalens förtroende. Därför måste man först ta itu med problemen beträffande skydd av privatlivet, sekretess, uppgiftsskydd och ansvar samt sörja för ständig tillsyn, så att känsliga uppgifter skyddas mot hackning, läckage, integritetsintrång och andra former av missbruk.

21.

En av de viktigaste iakttagelserna i KPMG:s internationella undersökning om elektroniska patientjournaler ("Internationaal onderzoek EPD", Utrecht den 6 februari 2012), där man undersökte och jämförde med sex andra europeiska länder, var det finns en tendens till att övergå från storskaliga nationella program till en mer regional strategi för att bättre kunna hantera komplexiteten och öka den lokala delaktigheten. Genom användningen av enhetliga standarder ökar dessutom, enligt KPMG, insikten om att nationella databaser inte är nödvändiga, utan att en decentraliserad uppgiftslagring vid källan kan förvaltas på ett bra sätt. Lokal delaktighet, decentraliserad uppgiftslagring, god spridning av information till medborgare och patienter samt en steg för steg-strategi med pilotprojekt där hälso- och sjukvårdspersonalen är aktivt involverad tycks vara viktiga framgångsfaktorer för gradvis utveckling och införande av e-hälsa.

22.

Förhållandet mellan hälso- och sjukvårdspersonalen och patienterna är personligt och unikt, och måste också så förbli. Genom utvecklingen av e-hälsa kan detta förhållande stärkas och förbättras, men det är en illusion, och inte ens önskvärt, att personliga kontakter ansikte mot ansikte helt skulle ersättas med virtuell kontakt. Av dessa orsaker bör användningen av e-hälsovård begränsas till redan etablerade yrkesgrupper inom hälso- och vårdsektorn.

23.

Det uppstår också en ökande spänning kring ägandet av och ansvaret för delade personuppgifter i en elektronisk patientjournal. I idealfallet bör patienterna också ha tillgång till ett eget patientavsnitt i sin elektroniska journal där de t.ex. kan föra in resultaten från självövervakning (egenhändigt uppmätta blodsockervärden, blodtryck, sinnesstämning m.m.).

24.

Allteftersom kroniska sjukdomar upptar en allt mer dominerande plats inom sjukvården till följd av den åldrande befolkningen, i hälsostatistiken och i listan över kostnadsdrivande faktorer i hälso- och sjukvården står vikten av en multidisciplinär modell för kroniskt sjuka patienter allt mer i förgrunden. Många äldre patienter kämpar med många åkommor samtidigt och behöver vård från olika vårdgivare med kompletterande kompetenser. Detta gäller både sjukhusvård och hemvård. E-hälsa och elektroniskt utbyte av uppgifter mellan patient, anhörigvårdare och vårdgivare som behandlar patienten kan på ett värdefullt sätt bidra till en god vård som ges i rätt tid och är skräddarsydd för patienten.

25.

Kommittén är besviken över den kraftiga nedskärningen i budgeten för Fonden för ett sammanlänkat Europa, som har minskat från 50 miljarder euro – varav 9,2 miljarder euro var avsedda för bredband och digitala tjänster – till 29,3 miljarder euro, varav bara knappt en miljard euro ska gå till bredband och digitala tjänster.

26.

Man kan fråga sig om införandet av storskaliga, interoperabla och gränsöverskridande e-hälsotjänster, som enligt kommissionen ska äga rum framåt 2014 inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa, fortfarande kommer att vara aktuellt om Europaparlamentet ger grönt ljus åt vingklippningen av denna fond.

27.

Kommittén hoppas att det inte kommer att skäras i budgeten för den verksamhet på forsknings- och innovationsområdet som står på agendan för 2014–2020 inom pelaren "Hälsa, demografiska förändringar och välbefinnande" i Horisont 2020, och att man i studierna kommer att lägga tonvikten vid e-hälsoteknikens kostnadseffektivitet samt garantierna för skydd av privatlivet, användarnas delaktighet och integreringen av patientorienterade lösningar i de europeiska hälso- och sjukvårdsystemen.

28.

Att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård är medlemsstaternas befogenhet. I många medlemsstater ansvarar de regionala och lokala myndigheterna för hela eller viktiga delar av hälso- och välfärdspolitiken.

29.

Framför allt i mindre välmående områden är det tekniskt, logistiskt och ekonomiskt svårt att bygga upp it-infrastrukturen och frigöra och utveckla e-hälsans potential. I synnerhet när det behövs samordning och uppmuntran kan EU-insatser vara ändamålsenliga. Detta gäller främst för en rad frågor som bäst kan hanteras på EU-nivå, såsom gränsöverskridande hälso- och sjukvård, erkännande av kvalifikationer, gemensamma hinder, standarder och metoder för att undersöka e-hälsotillämpningarnas effektivitet. Även ekonomiskt stöd kan vara användbart för att bidra till att täcka de höga startkostnaderna.

30.

Handlingsplanen för 2014–2020 är inriktad på forskning, innovation och interoperabilitet och anger hur den tekniska och rättsliga ramen måste se ut. Såväl näringslivet som de lokala och regionala myndigheterna, hälso- och sjukvårdspersonalen, medborgarna och patienterna borde tjäna på det. Eftersom handlingsplanen är omfattande bör Europeiska kommissionen kunna lägga större vikt vid prioriteringarna i sin verksamhet.

31.

Insatser på EU-nivå förväntas kunna ge ett mervärde till den regionala hälsopolitiken och den regionala hälso- och sjukvården samt bidra till skapandet av ett europeiskt område för e-hälsa och e-välfärd.

32.

Kommittén hoppas att man vid genomförandet av handlingsplanen inte bara kommer att ta hänsyn till medlemsstaterna, utan också de regionala och lokala myndigheterna, som kan spela en viktig roll när det gäller kommunikation och information till medborgarna och patienterna, utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, skapande av en hög nivå av lokal delaktighet vid utvecklingen av e-hälsa, inledande av pilotprojekt inom e-hälsa, hantering av e-hälsans komplexitet samt i vissa regioner utformning av lagstiftning på området.