27.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 280/44

—

Ett effektivare förebyggande av avfall och en fullständig tillämpning av principen om att förorenaren betalar skulle begränsa den ekonomiska och organisatoriska bördan för de lokala och regionala myndigheterna. Kommittén efterlyser ambitiösa och bindande mål på grundval av de bästa resultat som uppnåtts hittills. Mängden kommunalt avfall per person bör minskas med 10 % till år 2020 jämfört med år 2010.

—

Medlemsstaterna bör ges bindande, kvantitativa och separata minimimål för varje kategori av avfall som har fastställts vara återanvändbart, med beaktande av i hur hög grad de nuvarande målen i EU uppfylls.

—

Kommittén stöder att man undersöker möjligheten att höja det gällande bindande målet för materialåtervinning av fast kommunalt avfall till 70 % fram till år 2025, med beaktande av i hur hög grad de nuvarande målen i EU uppfylls och med delmål och övergångsperioder som ska förhandlas fram.

—

Det bör antas materialåtervinningsmål för industriavfall. Dessa mål skulle kunna fastställas på grundval av materialet och inte typen av avfallsflöde. Målen bör vara lika ambitiösa som de som gäller för hushållsavfall.

—

Det krävs ett gemensamt regelverk som är så strängt som möjligt när det gäller sortering och rening av avfall. Senast år 2020 bör 100 % av avfallet källsorteras.

—

Regionkommittén förespråkar ett förbud senast år 2020 mot deponering av allt organiskt eller biologiskt nedbrytbart avfall som kan återanvändas, som helt eller delvis kan materialåtervinnas eller som har ett värmevärde. Det övergripande målet skulle kunna vara att högst 5 % av allt avfall, oavsett ursprung eller slag, får deponeras.

—

Regionkommittén stöder att man undersöker möjligheten att höja målet för materialåtervinning av förpackningsavfall av plast – oavsett typen av plast – till 70 % och målen för materialåtervinning av förpackningsavfall av glas, metall, papper och papp samt trä till 80 %, med beaktande av i hur hög grad de nuvarande målen i EU uppfylls och med delmål och övergångsperioder som ska förhandlas fram.

Föredragande

Michel LEBRUN (BE–PPE), ledamot av den franskspråkiga gemenskapens parlament

Referensdokument

Remiss från Europeiska kommissionen den 14 december 2012

1.

Regionkommittén anser att en ansvarsfull och hållbar politik för förebyggande och hantering av avfall måste syfta till att i största möjliga mån minska de negativa följder som generering och hantering av avfall har för människors hälsa och miljön samt till att bevara naturresurserna och till att material återinförs i det ekonomiska kretsloppet innan det blir till avfall.

2.

Kommittén noterar de framsteg som gjorts i fråga om förebyggande och behandling av avfall tack vare ett proaktivt europeiskt regelverk. Vi gläder oss åt att vissa medlemsstater och lokala och regionala myndigheter har överträffat de mål som EU har fastställt på området. I den framtida lagstiftningen måste de medlemsstater som inte har kommit lika långt uppmuntras att fortsätta sina insatser för att förbättra sina resultat.

3.

ReK noterar att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller avfallshantering. Stöd borde ges till utvecklingen av infrastruktur, metoder och kapacitet för en god avfallshantering inom och för de medlemsstater och lokala och regionala myndigheter som ligger efter i detta avseende, framför allt genom att man stärker både nationellt och kommunalt samarbete på lokal och internationell nivå.

4.

Kommittén understryker vikten av att den europeiska avfallsstatistiken i högre grad behandlar data även för den regionala nivån. Vi välkomnar i detta sammanhang att Eurostats databas redan innehåller uppgifter om återvinning av kommunalt avfall för regioner i ett flertal länder. Det är värdefullt att mäta de regionala skillnaderna i avfallsförvaltningen eftersom stora skillnader inom länderna visar på regionalpolitikens betydelse och relativa framgång (1).

5.

Vi är medvetna om att detta yttrande läggs fram före utvärderingen och översynen av den gällande lagstiftningen. De nya mål som följer av denna process bör leverera resultat för de "strävandemål" som satts upp i färdplanen för ett resurseffektivt Europa (2) och ingå i det sjunde miljöhandlingsprogrammet (3) – som ska bidra till genomförandet av målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla – samt stödja åtgärderna i EU-initiativet för bevarande av råvaror (4).

6.

Regionkommittén välkomnar kommissionens uppmaning till ReK att yttra sig om översynen av EU:s mål för avfallshantering i samband med översynen av ramdirektivet om avfall (5), direktivet om deponering av avfall (6) och direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (7).

7.

Avseende förslaget om att fastställa mer ambitiösa mål på EU-nivå anser kommittén att man, även om det införs övergångsperioder och delmål för de medlemsstater och de lokala och regionala myndigheter som släpar efter, först bör ta hänsyn till orsakerna till att man i de enskilda områdena inte har lyckats uppfylla de befintliga målsättningarna.

8.

Kommittén framhåller de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll i genomförandet av EU-lagstiftningen på området, i skapandet och finansieringen av infrastruktur för behandling och lagring av avfall samt i den operativa hanteringen av avfallsflödena. En optimal avfallshantering är för närvarande en av de största utmaningar som de lokala och regionala myndigheterna står inför. I detta sammanhang begär ReK att kommittén ska göras delaktig i alla steg i utformningen av den politik som antas på området.

9.

Vi understryker att ReK genom att göra utvärderingen av EU-politiken för avfall till en av de fem prioriteringarna i sitt subsidiaritetsarbetsprogram för 2013 har visat sin vilja att förstärka de lokala och regionala myndigheternas medverkan i utarbetandet av de nya mål som de kommer att behöva genomföra. Kommittén uppmanar i detta sammanhang EU att se till att de lokala och regionala myndigheterna görs delaktiga och samarbetar på en nivå som till fullo stämmer överens med subsidiaritetsprincipen. ReK har genomfört ett subsidiaritetsrelaterat samråd med sin sakkunniggrupp för subsidiaritet och partnerna i nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen om översynen av EU:s avfallslagstiftning.

10.

Antagandet av nya mål måste ske i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen. Kommittén uppmanar EU att i enlighet med försiktighetsprincipen beakta den inverkan som nya åtgärder kan få för de lokala och regionala myndigheterna, deras budgetar och deras administrativa och operativa kapacitet. Man bör särskilt uppmärksamma den framtida politikens genomförbarhet för de sämst presterande medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheterna. För att de slutgiltiga målen ska kunna uppnås måste frikopplade och mellanliggande mål antas och de lokala och regionala myndigheterna ges en viss operativ flexibilitet. De geografiska, demografiska och socioekonomiska särdragen bör i detta sammanhang beaktas.

11.

Översynen av målen bör bygga på närhetsprincipen. Denna princip ska förstås i både lokal och internationell mening: den framtida lagstiftningen bör i första hand inriktas på att bibehålla och utveckla avfallshanteringsverksamheten i Europa. Vid översynen av målen måste man se till att inte försämra konkurrenskraften och de lika villkoren för de offentliga och privata europeiska aktörerna i denna sektor och stödja denna näringsgren inom EU.

12.

Regionkommittén förespråkar en enda, effektiv och insynsvänlig metod för beräkning av avfall i EU för att möjliggöra en rationalisering av målen samt jämförbarhet mellan situationerna och de framsteg som gjorts. När metoden antas bör man ta hänsyn till de lokala förutsättningarna i de enskilda medlemsstaterna. Kommittén begär i synnerhet att de rådande fyra beräkningsmetoderna för målen om hushållsavfall och liknande avfall i ramdirektivet om avfall (8) ska ersättas av en enda insynsvänlig, trovärdig och välfungerande beräkningsmetod.

13.

Kommittén efterlyser ett europeiskt lexikon som innehåller en tydlig och uttömmande förteckning över de begrepp som används i samband med avfall, avfallsbehandlingsmetoder, återanvändning och olika typer av återvinning, strukturer och infrastruktur samt med avseende på de aktörer som är verksamma i denna sektor.

14.

ReK stöder inrättandet av en europeisk nomenklatur för avfall som omfattar alla avfallsflöden för att möjliggöra en entydig kategorisering i avfallshierarkin.

15.

Regionkommittén förespråkar att målen ska frikopplas och att man inom de övergripande mål som ska fastställas för varje nivå i hierarkin antar olika mål beroende på de typer av avfallsflöden och material som ska behandlas.

16.

ReK efterlyser särskilda mål för kritiska material som är viktiga för ekonomin, men inte kommer att återvinnas enbart på grundval av avfallsflödesspecifika mål.

17.

Man bör tillämpa principen om att de olika typerna av avfall automatiskt ska klassificeras i den högsta nivå i hierarkin som de kan uppnå. De materialslag som avfallsflödena innehåller måste ha företräde framför typen av avfallsflöde vid kategoriseringen av avfall i hierarkin.

18.

Verksamhet som rör de högsta nivåerna i hierarkin bör prioriteras i fråga om finansiering från EU. En förutsättning för att bidrag ska beviljas för projekt som rör lägre nivåer bör vara att man redan har genomfört alla nödvändiga åtgärder för att uppnå målen för de högre nivåerna.

19.

Avfallshantering möjliggör bara delvis en begränsning av avfallets miljöpåverkan. Därför bör man främja en hållbar avfallshantering som uppmuntrar till att ersätta naturresurserna med material som framställs av avfall. Att förebygga avfall är fortfarande det främsta och viktigaste sättet att minska bördan för miljön.

20.

Ett effektivare förebyggande av avfall och en fullständig tillämpning av principen om att förorenaren betalar skulle begränsa den ekonomiska och organisatoriska bördan för de lokala och regionala myndigheter som ansvarar för avfallshanteringen.

21.

Kommittén efterlyser strängare krav i fråga om förebyggande av avfall. Man bör anta ambitiösa och bindande mål på grundval av de bästa resultat som uppnåtts hittills. I enlighet med detta bör mängden kommunalt avfall per person minskas med 10 % till år 2020 jämfört med år 2010, men när det nya direktivets övergripande avfallsminskningsmål och målet per person står i konflikt med varandra, ska det förstnämnda vara det som gäller.

22.

ReK efterlyser åtgärder för att minska mängden livsmedels- och förpackningsavfall och för att undersöka möjligheterna att förse behövande och fattiga familjer med livsmedel som fortfarande lämpar sig för konsumtion. Syftet med dessa åtgärder måste vara att konsumenterna ska få bättre information om bästföredatum och sista förbrukningsdag, om produkternas koldioxidavtryck och om miljöfördelarna med återanvändbara förpackningar. Informationsinsatser krävs för att öka insikten om betydelsen av att bättre anpassa livsmedelsinköpen till de verkliga behoven och att låta valet av förpackning bli en del av köpbeslutet. Dessutom borde minskat livsmedelssvinn tas med som ett tema i utbildningar med koppling till produktion, bearbetning, gastronomi och handel.

23.

Principen om producenternas och importörernas utökade ansvar är i vissa fall ett effektivt verktyg för politiken för förebyggande av avfall. Utöver en systematisering av insamlingen av använda produkter sporrar den på ett effektivt sätt producenterna och importörerna att ändra produkternas utformning för att förbättra deras ekoeffektivitet och ekodesign.

24.

Vi konstaterar att kostnaden för producenternas och importörernas utökade ansvar överförs till slutkonsumenterna utan att de marginaler som uppstår används i avfallshanteringsprocessen. ReK förespråkar att de medel som genereras vid genomförande och kontroll av de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna princip ska användas för att finansiera infrastruktur för sortering, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av avfall.

25.

Principen om produktomsorg bör införas i EU:s avfallslagstiftning för att ge återförsäljarna ett större ansvar när det gäller att stödja insamling och återlämnande av produkter till tillverkarna.

26.

Medlemsstaterna bör åläggas att skapa referensvärden för produkter som vanligen har inbyggt åldrande samt bedöma produktens livslängd, reparationsmöjligheter och återanvändbarhet. Dessa uppgifter bör sedan användas för att inom fem år fastställa miniminormer. Tillverkarna bör åläggas att sälja produkter med förlängda garantier och göra reservdelar tillgängliga för reparationer. Man bör ge stöd till företag som erbjuder konsumentprodukter, t.ex. stora hushållsapparater, som en tjänst snarare än ett köp, eftersom detta kommer att öka efterfrågan på produkter som är utformade för att hålla länge och går att reparera.

27.

Kommittén skulle vilja se en förstärkning av lagstiftningen om ekodesign för att optimera förfarandena för demontering, rengöring, materialåtervinning och återvinning av avfall redan när produkterna utformas. Genom antagandet av högsta möjliga standarder på området skulle vissa typer av avfall kunna stiga i avfallshierarkin.

28.

ReK välkomnar ett ökat stöd från EU:s sida till forskning och utveckling inom ekodesignsektorn genom struktur- och sammanhållningsfonderna samt Europeiska investeringsbanken. Denna insats bör åtföljas av större vaksamhet beträffande eventuella snedvridningar av konkurrensen som skulle kunna följa av antagandet av de nya normerna.

29.

Medlemsstaterna bör ges bindande, kvantitativa och separata minimimål för varje kategori av avfall som har fastställts vara återanvändbart, med beaktande av i hur hög grad de nuvarande målen i EU uppfylls.

30.

Kommittén understryker den potential som återanvändning och förberedelse för återanvändning av avfall har för kretsloppsekonomins utveckling. Man bör vidta åtgärder till stöd för aktörer som utvecklar verksamhet i denna sektor, i form av underlättad tillgång till avfallsflödena, finansiellt stöd och stöd till uppbyggnaden av deras ekonomiska och affärsmässiga projekt.

31.

Aktörerna i den sociala ekonomin måste göras delaktiga i utarbetandet av den framtida EU-lagstiftningen om återanvändning och förberedelse för återanvändning av avfall.

32.

Regionkommittén beklagar att trots en gradvis förbättring av siffrorna för materialåtervinning och energiåtervinning fortsätter stora mängder avfall som skulle kunna materialåtervinnas eller energiåtervinnas att deponeras eller brännas i anläggningar med låg energieffektivitet. Den framtida lagstiftningen bör syfta till att förbättra utnyttjandet av de resurser som avfallet innehåller.

33.

Kommittén stöder att man undersöker möjligheten att höja det gällande bindande målet för materialåtervinning av fast kommunalt avfall till 70 % fram till år 2025, med beaktande av i hur hög grad de nuvarande målen i EU uppfylls (9). Inom ramen för EU:s genomsnittsmål bör man förhandla om delmål och övergångsperioder för medlemsstater och lokala och regionala myndigheter, i synnerhet för dem som släpar efter.

34.

En höjning av de allmänna målen torde leda till att en del av flödena av avfall som för närvarande förbränns eller deponeras leds om till materialåtervinning. Som ett resultat av den ökade mängden avfall som ska materialåtervinnas kommer ny infrastruktur och nya investeringar i denna sektor att krävas. De lokala och regionala myndigheterna, som i allmänhet har det operativa ansvaret för avfallshanteringen, bör vid behov få logistiskt och ekonomiskt stöd. Samtidigt bör man också stödja bevarande av råvaror och återanvändning av material.

35.

ReK upprepar sin uppmaning till EU att införa en rättslig ram för mål för materialåtervinning av organiskt avfall i det reviderade ramdirektivet om avfall. En sådan ram skulle göra det möjligt att uppmuntra sektorn och fastställa kvantitativa mål, samtidigt som varje medlemsstat och lokal eller regional myndighet skulle ha möjlighet att samarbeta och frihet att organisera denna materialåtervinning i enlighet med sina särskilda förutsättningar.

36.

Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt användningen av organiskt avfall. De lokala och regionala myndigheterna bör uppmuntras att vidta åtgärder som främjar ekologisk trädgårdsskötsel och individuell kompostering samt att skaffa sig egen kapacitet för lagring och behandling av organiskt avfall.

37.

Kommittén stöder en optimering av materialåtervinningen av organiskt avfall och förespråkar ett förbud mot deponering av sådant avfall samt en begränsning av förbränningen av det. Kvalitetskraven för kompostering bör harmoniseras på EU-nivå, och för produkter som släpps ut på marknaden bör det fastställas kvalitetssäkringssystem som säkerställer ett högt miljöskydd.

38.

Det bör antas materialåtervinningsmål för industriavfall. Dessa mål skulle kunna fastställas på grundval av materialet och inte typen av avfallsflöde. Målen bör vara lika ambitiösa som de som gäller för hushållsavfall.

39.

Bördan för de lokala och regionala myndigheterna kommer att öka betydligt genom att industriavfall inkluderas i flödet för materialåtervinning. Det bör säkerställas att dessa myndigheter har tillräckliga resurser för att utföra sina uppgifter. Därför bör principen om att förorenaren betalar tillämpas fullt ut i alla medlemsstater.

40.

Det krävs ett gemensamt regelverk som är så strängt som möjligt när det gäller sortering och rening av avfall, inte bara för hushållen och industrin, utan också för sorteringsanläggningarna själva. Senast år 2020 bör 100 % av avfallet källsorteras. Kommittén anser för övrigt att man för de medlemsstater och lokala och regionala myndigheter som ännu inte har gjort tillräckliga framsteg när det gäller återvinning av avfall bör fastställa delmål och övergångsperioder i samråd med dessa. Dessutom rekommenderar kommittén att man förutom att skärpa målen för insamling och sortering av avfall även bör anslå tillräckliga finansiella medel och stärka kontrollåtgärderna.

41.

Regionkommittén stöder Europarlamentets uppmaning (10) till kommissionen att föreslå ett förbud mot förbränning av materialåtervinningsbart och organiskt avfall senast år 2020, men anser att man bör undanta de anläggningar som når en mycket hög effektivitetsnivå genom produktion av värme eller kraftvärme, eftersom man bör ta hänsyn till avfallets fysikalisk-kemiska egenskaper.

42.

Kommittén är bekymrad över att förbränningsanläggningarna i vissa medlemsstater för närvarande kan bränna mer avfall som inte kan materialåtervinnas än den totala mängd som genereras i dessa länder. Detta medför en risk för att flöden av avfall som skulle kunna materialåtervinnas eller återanvändas hamnar i förbränningsanläggningarna.

43.

ReK beklagar att vissa medlemsstater, för att trygga fortlevnaden av vissa förbränningsanläggningar som är övertaliga eller har överkapacitet, inte har investerat tillräckligt i förebyggande åtgärder, sortering och materialåtervinning.

44.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att granska varje framtida investering i eller finansiering av infrastruktur för förbränning eller energiåtervinning av avfall. Struktur- och sammanhållningsmedel bör enbart tilldelas sådana projekt om de ingår i en sammanhängande strategi för avfallshantering som omfattar tillräcklig infrastruktur för sortering, rening och materialåtervinning av det insamlade avfallet i ett tidigt skede.

45.

Infrastrukturen för energiåtervinning av avfall bör uppfylla högsta möjliga standarder i fråga om värmeåtervinning, energiproduktion och begränsning av koldioxidutsläppen samt i fråga om återvinning och användning av bottenaska. Dessa dynamiska och gemensamma standarder bör vara fastställda på europeisk nivå.

46.

Regionkommittén förespråkar ett förbud senast år 2020 mot deponering av allt organiskt eller biologiskt nedbrytbart avfall som kan återanvändas, som helt eller delvis kan materialåtervinnas eller som har ett värmevärde. Det övergripande målet skulle kunna vara att högst 5 % av allt avfall, oavsett ursprung eller slag, får deponeras.

47.

En höjning av taxorna per ton avfall som deponeras skulle vara ett effektivt verktyg för att begränsa avfallsmängden och främja en omledning av avfallsflödena mot de högre nivåerna i avfallshierarkin. Nivån på taxorna bör fastställas med hänsyn till deras effektivitet. Man bör överväga en harmonisering av dessa taxor inom EU genom att fastställa minimistandarder i syfte att undvika snedvridningar inom denna sektor.

48.

Regionkommittén stöder att man undersöker olika möjligheter att höja målet för materialåtervinning av förpackningsavfall av plast – oavsett typen av plast – till 70 % och målen för materialåtervinning av förpackningsavfall av glas, metall, papper och papp samt trä till 80 %, med beaktande av i hur hög grad de nuvarande målen i EU uppfylls (11). Inom ramen för dessa övergripande genomsnittsmål för EU bör man förhandla om och införa delmål och övergångsperioder för medlemsstater och lokala och regionala myndigheter, i synnerhet för dem som släpar efter.

49.

Principen om producenternas och importörernas ansvar är ett effektivt verktyg för politiken för förebyggande av förpackningsavfall. Det kan vara nödvändigt att införa en skyldighet för producenter och importörer att själva eller genom ett avfallshanteringsorgan ta hand om avfallet, för att få dem att ta större ansvar.

50.

Regionkommittén anser att den framtida lagstiftningen måste bygga på följande gemensamma principer: hantering av avfallsflödena i deras helhet, tillämpning av avfallshierarkin, öppenhet och insyn i fråga om operativ hantering, finansiering, kostnader, gällande skattebestämmelser, kontroll och spårbarhet samt beaktande av de lokala och regionala myndigheternas och deras samarbetsorganisationers roll. Öppenhet i planerna för genomförande av EU-lagstiftningen kommer att göra det möjligt att jämföra situationer och utvärdera olika praxis samt möjliggöra en gradvis framväxt av en gemensam bas av delad god praxis.

51.

Fastställandet av ambitiösa mål för år 2020 bör åtföljas av antagandet av särskilda färdplaner som ska förhandlas fram med varje medlemsstat och behöriga lokala och regionala myndigheter när så är tillämpligt. Färdplanerna bör innehålla en preliminär tidsplan och olika delmål som är anpassade till varje typ av avfall och nivå i avfallshierarkin, och resultaten i den enskilda medlemsstaten skulle kunna uppnås på längre sikt än vad som fastställts i EU:s övergripande mål. På detta sätt skulle de som släpar efter kunna komma i kapp, samtidigt som man stöder de insatser som de som har kommit längst har gjort.

52.

Den allmänna närhetsprincipen bör ligga till grund för EU:s politik för hantering och behandling av avfall. I enlighet med denna princip bör avfallsplanerna främja behandling av avfall så nära den plats där det har genererats som möjligt, även om det kan förväntas att transport av avfall inom EU:s nuvarande ram kommer att behöva fortsätta på de platser där en lokal lösning inte visar sig praktiskt genomförbar. I detta sammanhang bör den årliga tillåtna kapaciteten för behandling och lagring i första hand avsättas för avfall som genereras lokalt eller regionalt. Samtidigt föreslår vi att potentiella offentliga och privata aktörer inom avfallshanteringen ska vara lokalt baserade, i syfte att minska miljöpåverkan från avfallstransporter och trafik och göra det möjligt att skapa nya arbetsplatser på lokal nivå. Denna övergång till en mer cirkulär ekonomi bör uttryckas i realistiska tidsramar för att göra det möjligt att utveckla infrastruktur och planeringsarrangemang.

53.

Det bör inrättas mekanismer för samråd och samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, bland annat över gränserna. EU bör uppmuntra och stödja inrättandet av regionala centrum för hantering och behandling av avfall för att möjliggöra en rationalisering av hanteringen av avfallsflöden och ett optimalt utnyttjande av den tillgängliga infrastrukturen och de tillgängliga resurserna i denna sektor.

54.

ReK anser att en förutsättning för att EU-bidrag ska beviljas bör vara att EU godkänner de stödbegärande medlemsstaternas avfallsplaner, i syfte att trygga samstämmigheten i den politik som förs och undvika onödiga eller kontraproduktiva investeringar. Investeringarna bör vara avpassade till de mål som fastställts i avfallsplanerna.

55.

De aktörer och den infrastruktur som ingår i ett gränsöverskridande regionalt centrum bör beaktas vid genomförandet och utvärderingen av den nationella avfallsplanen i den medlemsstat där en del av denna infrastruktur och av dessa aktörer och är lokaliserade.

56.

Vi stöder inrättandet av en europeisk informationsplattform med bästa praxis inom – och utanför – EU för förebyggande och hantering av avfall. Denna plattform bör omfatta regionalt samarbete så att de lokala och regionala myndigheter som så önskar kan samverka med sina motsvarigheter, även i grannländer. En sådan plattform skulle underlätta utbytet av information samt ett gradvis införande av gemensam bästa praxis på europeisk nivå.