9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/178

—

med beaktande av överenskommelsen från Libreville (Gabon) av den 11 januari 2013 om lösningen av den politisk-militära krisen i Centralafrikanska republiken, som undertecknades under överinseende av stats- och regeringscheferna i Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas), och som fastställer villkoren för en lösning av krisen i Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 14 augusti 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken och rapporterna från chefen för FN:s integrerade fredsbyggnadskontor i Centralafrikanska republiken (Binuca), FN:s undergeneralsekreterare för humanitära frågor och FN:s undergeneralsekreterare för mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2088(2013) av den 24 januari 2013 och FN:s säkerhetsråds uttalanden om Centralafrikanska republiken, och med uppmaning till säkerhetsrådet att stödja den nya Afrikaledda operationen,

—

med beaktande av beslutet av den 19 juli 2013 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd om att tillåta inledandet av den Afrikaledda fredsbevarande operationen från den 1 augusti 2013,

—

med beaktande av de extra toppmötena för Eccas stats- och regeringschefer, som hölls i N’Djamena (Tchad) den 21 december 2012, den 3 april 2013 och den 18 april 2013, och av deras beslut att inrätta ett nationellt övergångsråd med lagstiftnings- och författningsmässiga befogenheter samt att anta en färdplan för övergångsprocessen i Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av mötet i den internationella kontaktgruppen den 3 maj 2013 i Brazzaville (Kongo), där färdplanen för övergången godkändes och en särskild fond skapades till stöd för Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av uttalandena av den 21 december 2012, den 1 och 11 januari 2013, den 25 mars 2013, den 21 april 2013 och den 27 augusti 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av uttalandet av den 21 december 2012 från Europeiska kommissionens ledamot med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd om det nya konfliktutbrottet i Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution av den 19 juni 2013 om Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av pressmeddelandena av den 27 december 2012 och den 4 och 11 januari 2013 från FN:s säkerhetsråd om Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av uttalandena från FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon, av den 26 december 2012, där han fördömer rebellattackerna och med kraft uppmanar alla parter att följa de beslut som fattades av Eccas i N’Djamena den 21 december 2012, och av den 5 augusti 2013, där han kräver ett slut på straffriheten för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Centralafrikanska republiken, även med hjälp av sanktioner,

—

med beaktande av uttalandet av den 16 april 2013 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navanethem Pillay, i vilket hon krävde ett slut på våldet och återupprättandet av rättsstatsprincipen i landet,

—

med beaktande av uttalandena av den 12, 19 och 31 december 2012 från ordföranden för Afrikanska unionens kommission, Nkosazana Dlamini-Zuma, om situationen i Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken (1),

—

med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Sedan rebellalliansen Selekas militära seger den 24 mars 2013 och dess övertagande av makten har anhängare av alliansen gjort sig skyldiga till många övergrepp, våldtäkter, brott, fysiska våldshandlingar, stölder, plundringar och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, både i huvudstaden och på landsbygden, utanför all kontroll.

B.

Selekas avväpningsoperation den 20 augusti 2013 i Boy-Rabé, ett område som domineras av anhängare till den tidigare presidenten François Bozizé, ledde till att 11 personer dödades och dussintals skadades, samtidigt som plundringar utfördes.

C.

Mer än 5 000 invånare i Bangui flydde den 28 augusti 2013 till Centralafrikanska republikens centrala internationella flygplats för att komma undan tidigare rebellers plundringståg och ockuperade plattan under nästan 18 timmar.

D.

Det finns en risk för att de väpnade striderna återupptas av de tidigare centralafrikanska väpnade styrkorna, som stöder den avsatta presidenten François Bozizé. Spänningarna mellan religiösa grupper utnyttjas, vilket medför stora risker.

E.

Åklagaren vid domstolen i Bangui krävde den 4 september 2013 tio års fängelse för de 24 före detta Selekarebeller som ställdes inför rätta vid den första rättegången avseende de övergrepp som begåtts i Centralafrikanska republiken.

F.

Respekt för mänskliga rättigheter är en grundläggande värdering i Europeiska unionen och utgör en central faktor i Cotonouavtalet.

G.

Befrielse från lagföring för personer som kränker de mänskliga rättigheterna och begår krigsförbrytelser främjar ett klimat av straffrihet och uppmuntrar till nya brott.

H.

Åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen varnade den 7 augusti 2013 för andra gången om att de brott som begåtts i Centralafrikanska republiken kan falla under Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion och att domstolen om nödvändigt skulle lagföra.

I.

Detta våld medför nya förflyttningar av befolkningen och enligt FN:s byrå för samordning av humanitära frågor har en tredjedel av befolkningen lämnat sina hem och lider av undernäring, 1,6 miljoner människor är i desperat behov av hjälp, varav 200 000 är i behov av sjukvård, 484 000 människor lever under allvarlig livsmedelsbrist och 206 000 personer har förflyttats, varav 60 000 har flytt till grannländerna. 650 000 barn går dessutom inte längre i skolan eftersom skolorna ockuperas av väpnade grupper, och 3 500 barn har värvats av väpnade styrkor och väpnade grupper.

J.

Den 21 augusti 2013 stängde myndigheterna i Kamerun tillfälligt gränsen med Centralafrikanska republiken med hänvisning till att Selekarebeller hade attackerat gränsstaden Toktoyo och dödat en kamerunsk gränsvakt. Trots att gränsen har öppnats på nytt tvekar lastbilschaufförerna fortfarande att köra in i Centralafrikanska republiken på grund av den försämrade säkerhetssituationen.

K.

Centralafrikanska republiken brottas med sociala och ekonomiska svårigheter eftersom den offentliga och privata sektorn har plundrats och ödelagts, vilket allvarligt underminerar landets förvaltning och ekonomiska struktur och orsakar sociala oroligheter. Även sjukhusen har utsatts för massiva plundringar, vilket skapat en katastrofal hälsosituation i landet.

L.

Avtalet från Libreville förblir grunden för övergångsordningen. Efter övergångsperioden på 18 månader måste fria, demokratiska, transparenta och regelmässiga val anordnas. Statschefen, premiärministern, medlemmarna av övergångsregeringen och medlemmarna av det nationella övergångsrådet kommer inte att få ställa upp i valet.

M.

Det nationella övergångsrådet inrättades vid Eccas toppmöte den 3 april 2013, och vid toppmötet den 18 april 2013 antogs en färdplan för dess sammansättning och arbete.

N.

En internationell kontaktgrupp för Centralafrikanska republiken inrättades i maj 2013 för att samordna regionala, kontinentala och internationella åtgärder i syfte att finna en varaktig lösning på landets återkommande problem.

O.

Europeiska unionen för en regelbunden politisk dialog med Centralafrikanska republiken i enlighet med Cotonouavtalet och är landets största givare. Den 8 juli 2013 beslutade EU att öka sitt humanitära bistånd med 8 miljoner euro, till 20 miljoner euro. EU:s bistånd är inte tillräckligt och andra internationella partner måste också engagera sig.

P.

Centralafrikanska republiken har under flera årtionden brottats med instabilitet och politisk oro sedan landet blev självständigt 1960. Trots att landet är rikt på naturresurser (timmer, guld, diamanter, uran m.m.) ligger Centralafrikanska republiken endast på 179:e plats (av 187) på FN:s index för mänsklig utveckling (HDI), och med cirka 70 procent av sin befolkning som lever under fattigdomsgränsen förblir landet ett av de fattigaste i världen.

1.

Europaparlamentet fördömer rebellalliansen Selekas grundlagsstridiga maktövertagande den 24 mars 2013 med hjälp av väpnade styrkor.

2.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över situationen i Centralafrikanska republiken, som präglas av en fullständig avsaknad av lag och ordning och rättsstatliga principer. Parlamentet fördömer den senaste tidens våldshandlingar som ytterligare har urholkat även de mest grundläggande tjänsterna i landet och förvärrat en redan svår humanitär situation, som berör hela befolkningen.

3.

Europaparlamentet uppmanar de centralafrikanska myndigheterna att vidta konkreta åtgärder för att skydda civilbefolkningen, att stoppa de väpnade gruppernas värvning och utnyttjande av barn och att återupprätta säkerheten och den allmänna ordningen samt grundläggande el- och vattentjänster.

4.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt de allvarliga kränkningarna av den humanitära rätten och de utbredda brotten mot de mänskliga rättigheterna, som framför allt har begåtts av medlemmar av Seleka, däribland utomrättsliga och summariska avrättningar, påtvingade försvinnanden, godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, tortyr, sexuellt och könsrelaterat våld och värvning av barnsoldater.

5.

Europaparlamentet uppmanar de centralafrikanska myndigheterna och alla berörda parter att åtgärda de strukturella orsakerna till landets återkommande kriser och att arbeta tillsammans för att genomföra avtalet från Libreville, som fastställer villkoren för en övergång i landet och för en återgång till konstitutionell ordning, i syfte att uppnå en varaktig fred och demokratiska lösningar.

6.

Europaparlamentet uppmanar de internationella parterna att till fullo stödja de gemensamma insatserna på området för säkerhet, humanitärt bistånd och upprättandet av en rättsstat. Parlamentet uppmanar vidare FN:s säkerhetsråd att brådskande behandla Afrikanska unionens begäran om stöd för att finansiera de 3 600 civila och militära medlemmarna av den fredsbevarande styrkan i Centralafrikanska republiken.

7.

Europaparlamentet stöder den pågående övergången från det fredskonsoliderande uppdraget i Centralafrikanska republiken (Micopax) till det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken (AFISM-CAR), vars mandat bör utövas i FN-regi.

8.

Europaparlamentet välkomnar Eccas statschefers beslut att avsevärt utöka den multinationella styrkan i Centralafrika (Fomac) och att anta ett lämpligt mandat för uppdraget i syfte att bidra till säkerheten i Centralafrikanska republiken. Parlamentet är samtidigt bekymrat över att de 1 300 Eccas-soldater som har skickats till Centralafrikanska republiken inte har kunnat förhindra spridningen av laglöshet i landet. Parlamentet påpekar att en försämring av situationen i Centralafrikanska republiken skulle kunna leda till regional instabilitet.

9.

Europaparlamentet kräver att de som har begått människorättskränkningar, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, sexuella våldshandlingar mot kvinnor och som har värvat barnsoldater ska anmälas, identifieras, åtalas och straffas i enlighet med nationell och internationell straffrätt. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att situationen i Centralafrikanska republiken redan har hänskjutits Internationella brottmålsdomstolen och att det enligt domstolens stadgar inte finns någon preskriptionstid för folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsbrott.

10.

Europaparlamentet välkomnar Centralafrikanska republikens beslut att inleda ett program för insamling av otillåtna vapen som en reaktion på våldet och småbrottsligheten i en kroniskt instabil nation. Parlamentet uppmanar bestämt regeringen att göra denna åtgärd obligatorisk.

11.

Europaparlamentet noterar inrättandet av en gemensam utredningskommitté för de övergrepp som begåtts sedan Seleka tog makten, och uppmanar alla parter som deltar i denna struktur att arbeta i samförstånd för att främja nationell försoning.

12.

Europaparlamentet anser dessutom att det är nödvändigt att behandla konsekvenserna av konflikten, särskilt genom en reform av de väpnade styrkorna och säkerhetsstyrkorna, demilitarisering, demobilisering och återintegrering av före detta kombattanter, repatriering av flyktingar, säkrande av internflyktingars återvändande till deras hem och genomförande av livskraftiga utvecklingsprogram.

13.

Europaparlamentet insisterar på att en övergripande politisk lösning, med en rättvis fördelning av inkomster genom statsbudgeten, är av avgörande betydelse för att finna lösningar på krisen och bana vägen för hållbar utveckling i regionen. Parlamentet uppmanar FN:s generalsekreterare att utse en expertpanel som ska undersöka utnyttjandet av Centralafrikanska republikens jordbruks- och mineralresurser, i syfte att utarbeta en rättslig ram som gör det möjligt för befolkningen att dra nytta av landets resurser.

14.

Europaparlamentet välkomnar EU:s ökade stöd till hanteringen av den humanitära krisen i Centralafrikanska republiken, och uppmanar EU och dess medlemsstater, i egenskap av ledande givare till landet, att stärka samordningen med andra givare och internationella institutioner i syfte att tillgodose de akuta humanitära behoven på lämpligt sätt och lindra det centralafrikanska folkets lidande. Parlamentet kräver att ett internationellt möte om Centralafrikanska republiken anordnas med anknytning till FN:s generalförsamling i New York i september 2013.

15.

Europaparlamentet begär att de internationella operationerna trappas upp, med Centralafrikanska republikens samtycke, för att gripa medlemmarna av Herrens motståndsarmé och få stopp på den ödeläggelse som denna kriminella grupp har orsakat.

16.

Europaparlamentet uppmanar de centralafrikanska myndigheterna att uppfylla de skyldigheter som fastställs i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, som deras land har undertecknat.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Eccas, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och till Europeiska unionens medlemsstater.