26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/7

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 av den 16 november 2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter och om upphävande av rådets beslut 2001/76/EG och 2001/77/EG (1),

—

med beaktande av kommissionens delegerade förordning av den 14 mars 2013 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter (C(2013)1378),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om finansiering av små och medelstora EU-företags handel och investeringar: underlättad tillgång till krediter för att stödja globalisering (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (7),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0886),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573),

—

med beaktande av Europeiska rådets uttalande av den 26 juni 2012EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012),

—

med beaktande av bakgrundsdokumentet från parlamentets utredningsavdelning Human Rights Benchmarks for EU's external policy (EXPO/B/DROI/2011/15),

—

med beaktande av FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter av den 16 juni 2011 (HR/PUB/11/04, 2011 Förenta nationerna),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 april 2013 om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG om redovisning av stora företags och koncerners icke-finansiella information och mångfaldspolitik (COM(2013)0207),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0193/2013), och av följande skäl:

A.

Medlemsstaternas exportkreditprogram är ett viktigt verktyg för att förbättra handels- och affärsmöjligheterna för europeiska företag.

B.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter fastställs krav för medlemsstaternas årliga rapportering till kommissionen. Samtidigt ges delegerande befogenheter till kommissionen, så att ändringar i överenskommelser som har ingåtts med Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) så snabbt som möjligt införlivas i EU-lagstiftningen.

C.

Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska den gemensamma handelspolitiken ”föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”.

D.

De vägledande principerna för hur unionen ska organisera sina förbindelser med den övriga världen och de vägledande principerna för unionens agerande på den internationella arenan fastställs i artiklarna 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), som är ett bindande avtal mellan medlemsstaterna.

E.

I det gemensamma meddelandet från december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen fastställs att europeiska företag ”bör uppmuntras till försiktighet så att verksamheten, oavsett var den bedrivs, tar vederbörlig hänsyn till de mänskliga rättigheterna”.

F.

I EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som har antagits av Europeiska rådet, slås det fast att ”EU kommer att främja mänskliga rättigheter på alla områden för sina yttre åtgärder utan undantag”.

G.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är rättsligt bindande för EU:s institutioner och medlemsstater, med undantag för de medlemsstater som kan åberopa en undantagsklausul i samband med sin tillämpning av EU-lagstiftningen. I kommissionens Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna sägs uttryckligen att stadgan är tillämplig på EU:s yttre åtgärder.

H.

Unionen och medlemsstaterna välkomnade FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter, vars princip 4 om förbindelser mellan stater och företag uttryckligen avser exportkreditinstitut.

I.

Exportkreditstöd ges ofta till stora projekt som har svårt att få handelskrediter på grund av stora handelsrisker, politiska eller ekonomiska risker eller miljörisker, vilket exportkreditinstituten måste bedöma och ta hänsyn till i sin värdering.

J.

Den 14 mars 2013 föreslog kommissionen en delegerad förordning om ändring av bilaga II till förordning (EU) nr 1233/2011.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att fastställa en ram för medlemsstaternas årliga rapportering av sin exportkreditverksamhet i enlighet med förordning (EU) nr 1233/2011 i syfte att förbättra insynen på EU-nivå. Parlamentet betonar att det viktigaste målet för denna rapportering är att kontrollera om medlemsstaternas exportkreditinstitut följer den internationella ordning som är tillämplig på exportkrediter och de skyldigheter som följer av EU-fördraget.

2.

Europaparlamentet bekräftar det informella mottagandet den 14 december 2012 av kommissionens första årliga rapport om medlemsstaternas exportkreditverksamhet. I denna rapport analyseras svaren från de 20 av de 27 medlemsstaterna som har pågående exportkreditprogram. Vidare bekräftar parlamentet mottagandet av rapporter från dessa medlemsstater i form av bilagor. Parlamentet noterar att kommissionen sedan dess har godkänt att handlingarna offentliggörs i enlighet med målet i grundförordningen om att förbättra insynen.

3.

Europaparlamentet lovordar att kommissionens rapport tydligt visar vilken omfattning och betydelse medlemsstaternas exportkrediter hade under 2011, med en kreditexponering på mer än 250 miljarder euro – varav 260 transaktioner rapporterades ha stora miljöeffekter – och betydande handels- och affärsmöjligheter för europeiska företag.

4.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna i sina årliga verksamhetsrapporter till kommissionen har lämnat den finansiella och driftsmässiga information om exportkrediter som krävs enligt punkt 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 1233/2011.

5.

När det gäller omfattningen av medlemsstaternas exportkrediter framhåller Europaparlamentet skäl 4 i förordning (EU) nr 1233/2011, enligt vilket de yttre åtgärderna ska vara förenliga med unionens allmänna bestämmelser inom utrikespolitiken, till exempel att konsolidera demokratin, värna om respekten för de mänskliga rättigheterna och nå samstämmighet mellan olika politiska åtgärder för att åstadkomma utveckling samt bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om de särskilda rapporteringskraven i bilaga I till förordningen, vilka är viktiga för att säkerställa att kommissionen och parlamentet kan bedöma denna förenlighet.

6.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas årliga rapporter, och kommissionens utvärdering av dessa, ännu inte uppfyller parlamentets krav på att kunna bedöma om medlemsstaternas exportkreditverksamhet överensstämmer med unionens utrikespolitiska mål enligt artiklarna 3 och 21 i EU-fördraget om behandlingen av miljörisker vid beräkningen av premier till exportkreditinstitut.

7.

Europaparlamentet välkomnar den tydliga, allmänna viljan från medlemsstaternas sida, som kommissionen hänvisar till i den föreliggande årsrapporten, att föra en politik när det gäller exportkreditprogrammen vars mål överensstämmer med den allmänna innebörden i artiklarna 3 och 21. Parlamentet lovordar vissa medlemsstaters ansträngningar, bland annat Tysklands, Italiens, Belgiens och Nederländernas, för att försöka få till stånd en mer meningsfull rapportering om förenligheten med vissa av unionens mål för de yttre åtgärderna.

8.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen behöver ha möjlighet att kunna bedöma om medlemsstaternas exportkreditverksamhet överensstämmer med unionens utrikespolitiska mål, och rekommenderar därför att förenlighetstestet bör handla om huruvida statligt stödda exportkreditinstitut tillämpar strategier som är verkningsfulla när det gäller att se till att deras verksamhet är förenlig med unionens utrikespolitiska mål.

9.

Europaparlamentet instämmer med kommissionens konstaterande i den årliga rapporten att det är svårt att fastställa ett exakt riktmärke för att mäta förenligheten med EU-lagstiftningen. Parlamentet upprepar att bestämmelserna i artikel 21 förblir det viktigaste riktmärke mot vilket bestämmelserna för exportkredittransaktioner måste bedömas.

10.

Europaparlamentet understryker att unionen endast kan vara en trovärdig och stark global aktör om medlemsstaterna och EU-institutionerna för en konsekvent utrikespolitik.

11.

Europaparlamentet rekommenderar att rådets arbetsgrupp för exportkrediter och kommissionen samråder med Europeiska utrikestjänsten för att utarbeta en metod för relevant rapportering om förenligheten med artikel 21 och om tillämpningen i EU av vissa OECD-riktlinjer på området för statsstödda exportkrediter innan nästa årliga rapport ska lämnas in. Parlamentet insisterar på att offentliga samråd ska vara en del av denna process.

12.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att uppmana medlemsstaterna att övervaka och rapportera om det finns förfaranden för tillbörlig aktsamhet (”due diligence”) när man granskar projekt som får statligt stöd genom exportkrediter för att kontrollera deras eventuella inverkan på de mänskliga rättigheterna, samt om sådana förfarandens resultat och effektivitet.

13.

Europaparlamentet är medvetet om att exportkreditinstituten är beroende av den information som de får av sina projektpartner. Parlamentet är övertygat om att om exportkreditinstituten måste tillämpa en strukturerad metod för due diligence-förfaranden för att få ta emot projektfinansiering, skulle projektpartnerna gärna genomföra dessa själva och därmed minska tillkommande administrativa kostnader för exportkreditinstituten.

14.

Europaparlamentet anser att framsteg i rapporteringen av exportkreditinstitutens beaktande av de mänskliga rättigheterna är det bästa för att förbättra rapporteringen i fråga om andra mål inom området för yttre åtgärder i enlighet med artikel 21, till exempel att bekämpa fattigdomen, och i fråga om hanteringen av miljörisker.

15.

Parlamentet rekommenderar medlemsstaternas exportkreditinstitut att fortsätta rapportera om hur de bedömer miljörisker, och anser att sådan rapportering från alla exportkreditinstitut inom och utanför OECD är nödvändig för att garantera lika villkor.

16.

Europaparlamentet konstaterar att exportkreditinstituten i medlemsstaterna för närvarande rapporterar om exponering för ansvarsförbindelser på olika sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en gemensam definition som beaktar parlamentets önskan om att få information om exponeringar utanför balansräkningen.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge vägledning till medlemsstaterna under nästa rapporteringsperiod, bland annat om hur de ska rapportera om eventuella due diligence-förfaranden när det gäller deras människorättspolitik och om förfarandenas effektivitet, samt om hur de ska rapportera om hanteringen av miljörisker.

18.

Europaparlamentet förväntar sig att nästa årliga rapport från kommissionen ska innehålla ett uttalande om huruvida kommissionen har kunnat bedöma hur medlemsstaterna rättar sig efter unionens mål och skyldigheter och, om svaret är negativt, rekommendationer om hur rapporteringen kan förbättras i detta avseende.

19.

Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som kommissionen har gjort under 2012 tillsammans med Förenta staterna för att engagera Kina, Brasilien, Ryssland och andra stora tillväxtekonomier i inrättandet av den internationella arbetsgruppen av exportfinansleverantörer (International Working Group of Major Providers of Export Finance, IWG).

20.

Europaparlamentet föreslår att man undersöker relevansen av en sektorsspecifik metod vid utformningen av den internationella arbetsgruppen, för att i en andra fas lägga grunden för övergripande bestämmelser som kommer att ge garantier för att effektiva och höga standarder och nya internationella bestämmelser om exportkreditinstitut antas gemensamt av alla exportkreditinstitut i länder i och utanför OECD för att garantera lika villkor.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och OECD:s sekretariat.