12.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 55/127

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som ratificerades av Rwanda 1975,

—

med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

—

med beaktande av instrumenten inom FN och Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter, särskilt principerna och riktlinjerna för rätten till en rättvis rättegång och rättsligt bistånd i Afrika,

—

med beaktande av det svar som Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant, gav den 4 februari 2013 på den skriftliga frågan E-010366/2012 om Victoire Ingabire,

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, vilket undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet), särskilt dess bilaga VII om främjande av de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer baserade på rättsstatsprincipen och ett öppet och ansvarsfullt styre,

—

med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av Amnesty Internationals rapport The first instance trial of Victoire Ingabire från 2013,

—

med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Efter 16 år i exil i Nederländerna återvände Victoire Ingabire – ordförande för de förenade demokratiska krafterna (UDF (1)), som är en koalition av Rwandas oppositionspartier – till Rwanda 2010 för att ställa upp i presidentvalet.

B.

Victoire Ingabire förbjöds slutligen att ställa upp i valet och greps den 14 oktober 2010. Valet vanns av den sittande presidenten, Paul Kagame, som är ledare för Rwandas patriotiska front och som fick 93 procent av rösterna. UDF kunde inte registrera sig som ett politiskt parti före valet 2010, och andra oppositionspartier behandlades på samma sätt.

C.

Ingabires politiska verksamhet har bland annat varit inriktad på att främja rättsstatlighet, frihet för politiska organisationer och egenmakt för kvinnor i Rwanda.

D.

Rwandas patriotiska front är alltjämt det dominerande politiska partiet i Rwanda under president Kagame. Det råder i princip ett enpartisystem i landet, där det offentliga livet kontrolleras och där de rwandiska myndigheternas kritiker trakasseras, hotas och fängslas.

E.

Den 30 oktober 2012 dömdes Victoire Ingabire till åtta års fängelse. Hon dömdes på två uppdaterade åtalspunkter, medan fyra andra åtalspunkter lades ner. Hon befanns skyldig till konspiration i syfte att skada myndigheterna genom terrordåd och till bagatellisering av folkmordet 1994 på grund av sina förmodade förbindelser med huturebellgruppen Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR). Åklagaren yrkade på livstids fängelse.

F.

Den 25 mars 2013 redogjorde Victoire Ingabire för sin inställning i sitt överklagandeförfarande och krävde att bevisningen skulle undersökas på nytt.

G.

Åtalet mot Victoire Ingabire för ”folkmordsideologi” och ”anstiftan till splittring” visar att Rwandas regering inte tolererar någon politisk mångfald.

H.

Under överklagandet i landets högsta domstol i april 2013 friades Ingabire på sex åtalspunkter men dömdes i stället på grundval av nya åtalspunkter som inte var baserade på rättsliga handlingar och som enligt hennes försvarare inte hade lagts fram under rättegången. De två nya åtalspunkterna avser förnekande/revisionism och högförräderi.

I.

Efter att ha vittnat mot Victoire Ingabire i rätten i Rwanda 2012 trädde fyra av åklagarsidans vittnen och medåtalade fram i maj 2013 och berättade för den högsta domstolen att deras vittnesmål hade förfalskats. En framträdande människorättsorganisation uttryckte farhågor för att dessa personer hållits isolerade och torterats i syfte att tvinga fram bekännelser.

J.

Många bedömare anser att rättegången, som inleddes 2011, är politiskt motiverad. Rwandas nationella lagstiftning och rättsväsen bryter mot internationella konventioner som Rwanda är part i, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Rwandas regering undertecknade den 16 juli 1997, och särskilt dess bestämmelser om yttrandefrihet och tankefrihet.

K.

Sedan den 16 april 2012 hade Ingabire bojkottat sin rättegång i protest mot hoten och de olagliga förhörsmetoderna mot några av hennes medåtalade som är före detta medlemmar av FDLR, nämligen överstelöjtnant Tharcisse Nditurende, överstelöjtnant Noël Habiyaremye, kapten Jean Marie Vianney Karuta och major Vital Uwumuremyi. Ett annat skäl till hennes bojkott var att domstolen hade beslutat att förkorta förhöret med ett av försvarets vittnen, Michel Habimana, som anklagar landets myndigheter för att ha fabricerat bevis. Dessa sakförhållanden har inte bekräftats av de rwandiska myndigheterna.

L.

Bernard Ntaganda, grundare av partiet PS-Imberakuri, dömdes till fyra års fängelse för att ha äventyrat rikets säkerhet, anstiftat till splittring och försökt anordna demonstrationer utan tillstånd.

M.

Den 13 september 2012 nominerades Victoire Ingabire tillsammans med två andra rwandiska politiker – Bernard Ntaganda och Deogratias Mushyayidi, som nu sitter i fängsligt förvar i Kigali – till Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet.

N.

Rwanda har undertecknat Cotonouavtalet, enligt vilket respekt för de mänskliga rättigheterna är ett väsentligt inslag i samarbetet mellan EU och AVS.

O.

Respekten för grundläggande mänskliga rättigheter – till exempel politisk mångfald, yttrandefrihet och föreningsfrihet – är kraftigt begränsad i Rwanda, vilket gör det svårt för oppositionspartier att bedriva verksamhet och för journalister att yttra sig kritiskt.

P.

Det är mycket viktigt att befästa demokratin, bland annat rättsväsendets oberoende och oppositionspartiernas delaktighet, särskilt inför parlamentsvalet 2013 och presidentvalet 2017.

Q.

Folkmordet i Rwanda och inbördeskriget 1994 har fortfarande negativa konsekvenser för stabiliteten i regionen.

1.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den inledande rättegången mot Victoire Ingabire, som inte uppfyllde internationella krav, bland annat i fråga om hennes rätt till oskuldspresumption, och som byggde på fabricerade bevis och bekännelser från medåtalade som suttit i militärt förvar i Camp Kami, där tortyr ska ha använts för att tvinga fram deras bekännelser.

2.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt den politiskt motiverade rättegången, åtalet mot politiska motståndare och föregripandet av rättegångsresultatet. Parlamentet uppmanar Rwandas rättsväsen att tillförsäkra Victoire Ingabire ett omedelbart och rättvist överklagande som uppfyller kraven i rwandisk och internationell lagstiftning.

3.

Europaparlamentet kräver att jämlikhetsprincipen ska efterlevas genom åtgärder som garanterar att vardera parten – både åklagarsidan och försvaret – ges samma processrättsliga medel och möjligheter att komma åt bevismaterial under rättegången och lika möjligheter att driva sin sak. Parlamentet uppmuntrar till bättre bevisprövning, bland annat metoder för att se till att bevisen inte erhållits genom tortyr.

4.

Europaparlamentet uppmanar EU att skicka observatörer för att övervaka överklagandeförfarandet i målet mot Victoire Ingabire.

5.

Europaparlamentet framhåller sin respekt för det rwandiska rättssystemets oberoende men erinrar de rwandiska myndigheterna om att EU, inom ramen för den officiella politiska dialogen med Rwanda enligt artikel 8 i Cotonouavtalet, har uttryckt oro över respekten för de mänskliga rättigheterna och rätten till en rättvis rättegång.

6.

Europaparlamentet erinrar om att mötes-, förenings- och yttrandefriheten är väsentliga inslag i varje demokrati och anser att dessa principer omfattas av allvarliga inskränkningar i Rwanda.

7.

Europaparlamentet fördömer alla former av förtryck, hotelser och frihetsberövande mot politiska aktivister, journalister och människorättsaktivister. Parlamentet uppmanar med kraft de rwandiska myndigheterna att omedelbart frige alla personer och andra aktivister som frihetsberövats eller dömts enbart för att de utövat sin yttrande- och föreningsfrihet och sin rätt till fredliga sammankomster. Parlamentet uppmanar med kraft de rwandiska myndigheterna att anpassa den nationella lagstiftningen för att garantera yttrandefriheten.

8.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Rwandas regering att följa internationell rätt och respektera den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.

9.

Europaparlamentet erinrar om att uttalanden som fås fram via tortyr eller andra former av misshandel är oacceptabla i alla förfaranden.

10.

Europaparlamentet uppmanar Rwandas rättsväsen att verkligen utreda alla påstådda fall av tortyr eller andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att ställa de skyldiga till dessa brott inför rätta, eftersom straffrihet inte kan tolereras.

11.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Rwanda, ännu 19 år efter det att Rwandas patriotiska front kom till makten och två år efter president Kagames omval, fortfarande inte har några fungerande oppositionspartier.

12.

Europaparlamentet uppmanar de rwandiska myndigheterna att se till att den administrativa, lagstiftande och dömande makten hålls åtskild, och framför allt garantera rättsväsendets oberoende, och att främja oppositionspartiers deltagande i en anda av ömsesidig respekt och inkluderande dialog i den demokratiska processen.

13.

Europaparlamentet anser att den lag om folkmordsideologi från 2008 som användes i anklagelserna mot Victoire Ingabire har tjänat som politiskt instrument för att tysta kritik mot regeringen.

14.

Europaparlamentet uppmanar Rwandas regering att se över lagen om ”folkmordsideologi” för att göra den förenlig med Rwandas folkrättsliga skyldigheter, och att ändra lagen om straffbeläggande av brotten diskriminering och sekterism för att göra den förenlig med Rwandas folkrättsliga skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

15.

Europaparlamentet betonar att brottmålsrättegången mot Victoire Ingabire, en av de längsta i Rwandas historia, är viktig både politiskt och rättsligt som ett test på Rwandas rättsliga kapacitet att hantera uppmärksammade mål på ett rättvist och oberoende sätt.

16.

Europaparlamentet erinrar de rwandiska myndigheterna om att demokrati bygger på ett pluralistiskt styre, en funktionsduglig opposition, oberoende medier och ett oberoende rättsväsen, respekt för de mänskliga rättigheterna samt respekt för yttrande- och mötesfriheten. Parlamentet uppmanar Rwanda att uppfylla dessa krav och att förbättra sitt facit på människorättsområdet.

17.

Europaparlamentet betonar att mänskliga rättigheter, rättsstatlighet samt ett öppet och lyhört styre måste bli en mycket större prioritering i det internationella utvecklingssamarbetet med Rwanda. Parlamentet uppmanar EU att i samarbete med andra internationella givare utöva kontinuerliga påtryckningar för att uppmuntra människorättsreformer i Rwanda.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Östafrikanska gemenskapen, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Victoire Ingabires försvarare samt Rwandas president.