5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/15

—

med beaktande av artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av kommissionens meddelande Handel, tillväxt och utveckling – Att skräddarsy handels- och investeringspolitik för de länder som bäst behöver det (COM(2012)0022),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Handel, tillväxt och världspolitik Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin (COM(2010)0612),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Förbättra EU:s stöd till utvecklingsländerna genom mobilisering av utvecklingsfinansiering (COM(2012)0366),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Europa i världen: En ny strategi för finansiering av EU:s yttre åtgärder (COM(2011)0865),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om en samlad EU-politik för internationella investeringar (COM(2010)0343),

—

med beaktande av meddelandet En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Mot en EU-strategi för Aid for Trade – kommissionens bidrag (COM(2007)0163),

—

med beaktande av meddelandet ”Handel och utveckling – Att hjälpa utvecklingsländerna att dra nytta av handeln” (COM(2002)0513),

—

med beaktande av EU:s redovisningsrapport om utvecklingsfinansiering 2012, särskilt avsnittet om handelsrelaterat bistånd (SWD(2012)0199),

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och Europeiska gemenskapen, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 och reviderades 2005 och 2010,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (1), om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför (2) och om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd (4),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 25 mars 2009 om avtalen om ekonomiskt partnerskap med regionerna och staterna i AVS-området (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet (7),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1528/2007 med avseende på att stryka ett antal länder från förteckningen över regioner eller stater som slutfört förhandlingar (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar (9),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 11 december 2012 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (11),

—

med beaktande av Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1063/2010 av den 18 november 2010 om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (12),

—

med beaktande av slutsatserna från rådets möten den 16 mars 2012 om EU:s strategi för handel, tillväxt och utveckling under nästa årtionde och den 15 oktober 2012 om utvecklingsfinansiering,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2010 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet (13),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 september 2012 (14),

—

med beaktande av WTO:s arbetsprogram för handelsrelaterat bistånd 2012–2013,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd  (15),

—

med beaktande av EU:s strategi för handelsrelaterat bistånd: Förstärkt EU-stöd till handelsrelaterade behov i utvecklingsländer, som antogs den 15 maj 2007,

—

med beaktande av handlingsprogrammet för utvecklingsländer utan förbindelse med havet, som antogs i Almaty den 28–29 augusti 2003,

—

med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet av den 2 mars 2005 och av Busanpartnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete av den 1 december 2011,

—

med beaktande av handlingsprogrammet från Istanbul till förmån för de minst utvecklade länderna 2011–2020 (16),

—

med beaktande av Seoulöverenskommelsen om utveckling och delad tillväxt, som antogs vid G20-gruppens toppmöte i Seoul den 11–12 november 2010,

—

med beaktande av Unctads rapport om investeringar i världen 2012, FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter från 2011, FN:s vägledande principer för konsekvensbedömningar i fråga om mänskliga rättigheter inför handels- och investeringsavtal, Unctads/FAO:s/Världsbankens/Internationella jordbruksutvecklingsfondens principer för ansvarsfulla jordbruksinvesteringar, 2011 års översyn av OECD:s riktlinjer för multinationella företag, Doha-mandatet som antogs vid Unctads trettonde ministerkonferens 2012 och konferensen Rio+20 2012.

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0053/2013), och av följande skäl:

A.

EU:s handels- och investeringspolitik bör styras av de allmänna principerna för EU:s yttre åtgärder enligt artiklarna 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionen, och bidra till en ”hållbar utveckling av vår jord, […] fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna”.

B.

Artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är inbördes förbundna. Enligt artikel 207 ska EU:s handelspolitik grunda sig på principerna och målen för unionens yttre åtgärder, och enligt artikel 208 ska man i den del av unionens politik som kan påverka utvecklingsländer beakta målen för utvecklingssamarbetet.

C.

Handel och investeringar mellan EU, utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna är ett medel för att uppnå dessa mål genom att stimulera en hållbar tillväxt för alla parter, möjliggöra överföring av teknik och kunskap och bidra till skapandet av sysselsättning, vilket gör det möjligt att förbättra konkurrenskraft och produktivitets, uppnå större social sammanhållning och bekämpa ojämlikheter.

D.

I sig själva kan dock handel och investeringar inte ha någon avgörande inverkan på tillväxt och en hållbar utveckling, då de strukturella problem (bristen på humankapital, styrning och infrastruktur, en svag privat sektor, stort beroende av råvaruexport, låg exportdiversifiering, höga handelskostnader osv.) som utvecklingsländerna, inklusive de minst utvecklade länderna, lider av står i vägen för deras obegränsade tillträde till världshandeln.

E.

EU:s handels- och investeringspolitik till stöd för mottagarländernas tillväxt bör samordnas med de utvecklingsmål som behöriga myndigheterna har fastställt, respektera principen om en konsekvent politik för utveckling samt åtföljas av tekniskt och ekonomiskt bistånd och, i lämpliga fall, utveckling av offentlig-privata nord-syd- och syd-syd-partnerskap och gränsöverskridande partnerskap.

F.

2010 utgjorde syd-syd-handeln 23 % av världshandeln. Enligt WTO:s rapport om världshandeln 2011 står preferensavtal mellan sydliga länder för två tredjedelar av alla sådana avtal, jämfört med avtalen mellan nordliga och sydliga länder, som endast utgör en fjärdedel. Enligt rapporten om investeringar i världen 2012 står tillväxtekonomierna för nästan hälften av alla utländska direktinvesteringar i världen.

G.

Många länder drar dock fortfarande inte full nytta av handeln, och de minst utvecklade ländernas andel av världens BNP sjunker. Trots en hög ekonomisk tillväxttakt svarar de 49 minst utvecklade länderna fortfarande bara för 1,12 % av världshandeln. Handeln har inte varit lika fördelaktig för alla utvecklingsländer, och i vissa fall har den lett till ökade sociala orättvisor.

H.

De stora tillväxtekonomierna, som ännu klassificeras som utvecklingsländer, är både givare och mottagare av handelsrelaterat bistånd. EU och andra industriländer bör i högre grad beakta dessa nya aktörers komplexa status, betydelse och särdrag för att kunna anpassa sitt handelsrelaterade bistånd.

I.

Handels- och investeringsåtgärder som gynnar en hållbar utveckling kan komma från många olika källor och ta många olika former. Flera program och åtgärder kan vara riktade mot ett och samma land, men en bristande samordning kan reducera deras effektivitet och relevans och till slut undergräva befolkningens förtroende för dessa åtgärder.

J.

EU och dess medlemsstater är de största givarna av handelsrelaterat bistånd, med åtaganden på totalt 10,7 miljarder euro 2010, vilket motsvarar nästan en tredjedel av det totala offentliga utvecklingsbiståndet. I och med den ekonomiska och finansiella krisen uppkommer frågan om minskat offentligt utvecklingsbistånd, särskilt handelsrelaterat bistånd, och om hur effektivt detta bistånd är.

K.

EU har förbundit sig att öka sin totala biståndsbudget till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten till 2015.

1.

Europaparlamentet stöder kommissionens mål att förbättra synergieffekterna av handelspolitiken och utvecklingspolitiken. Parlamentet rekommenderar att kommissionen beaktar mottagarländernas behov och kapacitet, genom att t.ex. uppmuntra till större regional integration, vilket kan säkerställa att sådana synergieffekter tas till vara på ett mer effektivt sätt, samt att prioritera åtgärder som syftar till

2.

Europaparlamentet uppmanar EU att respektera principen om en konsekvent politik för utveckling när man utformar och genomför sina handels-, jordbruks-, miljö- och energipolitiska strategier, och att utvärdera den effekt som dessa strategier har på utvecklingen i utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna.

3.

Europaparlamentet betonar vikten av anständiga lönenivåer och arbetsskyddsstandarder för ett hållbart globalt handelssystem och nya globala produktionskedjor. Parlamentet påminner i detta sammanhang kommissionen om dess meddelande Anständigt arbete för alla.

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU, andra biståndsgivare, myndigheter i partnerländer samt lokala och internationella privata aktörer i utvecklingsländer att undersöka tänkbara samarbetsområden för hållbar utveckling som syftar till att maximera företagens bidrag till uppnåendet av utvecklingsmålen.

5.

Europaparlamentet understryker att EU, för att öka välståndet och levnadsstandarden i de fattigaste länderna, måste rikta en del av sitt handelsrelaterade bistånd mot en ansvarsfull och hållbar utveckling som leder till uppbyggnad av lokal och regional handelskapacitet inom och mellan dessa länder. Parlamentet välkomnar målen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, vilka lyfter fram prioriteringarna för sysselsättning och tillväxt i utvecklingsländerna.

6.

Europaparlamentet anser att mottagarländernas ansvarstagande för program för att utveckla handel och investeringar är en av de avgörande faktorerna för att de ska bli framgångsrika. Enligt parlamentet måste nationella, regionala och lokala myndigheter och det civila samhället systematiskt engageras, i enlighet med rättsstatsprincipen, i genomförandet och uppföljningen av nationella program.

7.

Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingsländerna att integrera målet för hållbar ekonomisk utveckling som ett övergripande nationellt politiskt mål i sina respektive strategier och initiativ. Parlamentet begär att kommissionen arbetar för att stärka regeringarnas förmåga att integrera frågor med koppling till en hållbar ekonomisk utveckling för alla i sina nationella handelsstrategier och handelsprogram, bland annat genom att erbjuda mer bistånd.

8.

Europaparlamentet konstaterar att bättre utbildning i utvecklingsfrågor skulle möjliggöra en bättre kartläggning av konkreta utvecklingsbehov och möjliga sätt att tillmötesgå dessa, vilket skulle underlätta arbetet för handelsförhandlarna och andra tjänstemän med ansvar för handelsfrågor.

9.

Europaparlamentet anser att det är avgörande med investeringar som syftar till att skapa, utveckla, stärka och underhålla viktig hållbar transport och energi- och telekommunikationsinfrastruktur, särskilt gränsöverskridande infrastruktur och intermodala knutpunkter.

10.

Europaparlamentet betonar behovet av att skapa fullständig insyn i de betalningar som europeiska företag gör till regeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja hållbara industrialiseringsstrategier i utvecklingsländer som är inriktade på handel med förädlade produkter i stället för på handel med bara råvaror.

11.

Europaparlamentet anser att handel och investeringar, i de fall då de används som drivkrafter för hållbar tillväxt och ekonomisk utveckling, i synnerhet bör eftersträva följande mål, tillsammans med en utveckling av den produktion och infrastruktur som behövs:

—

Stöd till egenföretagande jordbrukare och små kooperativ och till utveckling av metoder för hållbart jordbruk och hållbar fiskeodling och djuruppfödning, som gör det möjligt att inrätta, konsolidera och diversifiera livsmedelskedjor.

—

Förbättra deras tillgång till finansiering och mikrofinansiering.

—

Stöd till utvecklingsländer i fråga om tillgång till information och i anpassningen till internationella sanitära och fytosanitära normer, för att få till stånd en sund konkurrens och ett utvidgat tillträde till marknaderna, inklusive ökade möjligheter för utvecklingsländerna att få tillträde till marknaderna i industrialiserade länder samtidigt som deras invånare får ett bättre skydd.

—

Ett stegvis avskaffande av exportrestriktioner och åtgärder för att motverka prisspekulationer och prisvolatilitet för jordbruksprodukter.

—

Stöd till utvecklingen och marknadsföringen av nya socialt ansvarsfulla och miljövänliga varor och tjänster, inklusive ekoturism, i syfte att garantera producenterna mervärde och respekt för hållbarhetskriterier.

—

En hållbar och genomblickbar förvaltning av naturresurser.

—

Program som syftar till att ge jordbrukare en rättvis tillgång till mark.

—

Tillgång till kapacitetsuppbyggnad, särskilt i fråga om produktdiversifiering. Åtgärder för att höja mervärdet på produkter och stödja arbetet med att uppfylla standarder och tekniska krav på lokala, regionala och internationella marknader.

—

Införande av ett system med positiva incitament i kapitlen om hållbar utveckling i handelsavtalen för att främja import av jordbruksprodukter till EU som uppfyller internationella miljömässiga, sociala och människorättsliga normer, framför allt genom att garantera rättvisa inkomster för producenter och löner som går att leva på för jordbruksarbetare, i enlighet med uppmaningen från FN:s särskilde rapportör för rätten till mat.

—

Stöd till utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas behov av att undanta vissa känsliga jordbruksprodukter från ömsesidig liberalisering.

—

Åtgärder för att skapa, stärka och diversifiera produktionskapacitet och en hållbar industriell utveckling som genom leveranskedjor med rättvisa villkor för alla gynnar de lokala aktörer som deltar.

—

Ett förbättrat företags- och investeringsklimat i syfte att underlätta deltagande från den privata sektorn, inklusive lokala små företag, och, när så är lämpligt, utveckling av offentlig-privata partnerskap.

—

Ett stegvis avskaffande av handelsrestriktioner, med beaktande av utvecklingsländernas behov av att diversifiera sina ekonomier och att skydda nya industrier för att bygga upp en egen hållbar industribas.

—

Skydd av immateriella rättigheter, inklusive geografiska beteckningar, med beaktande av ländernas utvecklingsnivå, i syfte att främja tekniköverföringar, inbegripet grön teknik, i enlighet med Dohaförklaringen om TRIPS-avtalet och folkhälsa.

—

Främjande av anständiga arbetsförhållanden, transparens och hållbarhet, främjande av hållbara och rättvisa arbetsformer, förstärkta arbetarskyddsstandarder och system för socialt skydd, med särskild hänvisning till ILO:s rekommendationer om nationella sociala grundskydd.

—

En stärkning av rättsstatsprincipen och principen om god förvaltning för att rättsläget för privata investeringar, särskilt utländska direktinvesteringar, ska bli tydligt och förutsebart.

—

En noggrann granskning av gällande bestämmelser och förhandlingsdirektiv om finansiella tjänster i och för handelsavtal, med tanke på att dessa inte bör hindra en adekvat finansiell reglering i EU och hos dess handelspartner.

—

Förbättrade villkor för offentlig upphandling.

—

Effektivare offentliga tjänster.

—

Främjande av tjänster som underlättar handel och investeringar, särskilt miljövänliga tjänster, inklusive turism, logistik och investeringar.

—

Stöd till nationella regeringar vid fastställandet av deras nationella handelspolitik och handelsstrategier med en lämplig transparens- och deltagandenivå.

—

Utarbetande av gemensamma verktyg och resurser för att ge de berörda minst utvecklade länderna tillgång till praktiska instruktioner och metoder.

—

Stöd till reformen av tull- och skatteförvaltningar samt till åtgärder som syftar till att dels begränsa den informella sektorns andel av ekonomin, dels återintegrera den informella sektorn i den reglerade ekonomin.

—

Större effektivitet och bättre styrning och organisering av förfaranden för transitering och för varors, personers och tjänsters rörlighet.

—

Inrättande av institutioner som underlättar handel och investeringar samt införande av garanti- och riskkapitalfonder, inbegripet såddkapital och affärsänglar.

12.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att differentiera det handelsrelaterade biståndet och fokusera på de länder som behöver det mest, framför allt de minst utvecklade länderna. Parlamentet rekommenderar dock kommissionen att beakta den allmänna utvecklingsnivån i landet och dess interna behov och kapacitet samt beakta om utvecklingen är ojämn i landet, utöver de klassiska indikatorerna (bruttonationalprodukt, humankapital och sårbarhet för ekonomiska chocker). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta principerna i den förstärkta integrerade ramen för de minst utvecklade länderna.

13.

Europaparlamentet understryker att socialt företagande och social innovation i utvecklingsländerna driver på utvecklingsarbetet och kan bidra till att minska ojämlikheter och främja tillväxt, förutsatt att vinsterna återinvesteras i ekonomin.

14.

Europaparlamentet anser att även om överföring av medel och mikrofinansiering fortfarande utgör väsentliga verktyg kan dessa inte ensamma täcka alla finansieringsbehov. Parlamentet uppmanar samtliga biståndsgivare att söka efter och främja nya finansierings- och partnerskapsformer. Parlamentet stöder syd-syd-partnerskap och triangelpartnerskap, och rekommenderar att metoden för mellanregionala finansieringssystem, såsom den tillämpas inom ramen för EU–Afrika-förvaltningsfonden för infrastruktur, tillämpas generellt.

15.

Europaparlamentet stöder det paket för att främja handel för små aktörer i utvecklingsländerna som kommissionen tar upp i sitt meddelande. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå framåt i utarbetandet av paketet, och samtliga biståndsgivare att avsätta tillräckliga medel för genomförandet av det, i synnerhet till stöd för små företags deltagande i handelssystem som säkrar ett mervärde för producenterna, inbegripet sådana system som har ett hållbarhetssyfte (t.ex. Fair Trade). Parlamentet efterlyser regelbundna uppdateringar om genomförandet av paketet.

16.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Förbättra EU:s stöd till utvecklingsländerna genom mobilisering av utvecklingsfinansiering, och uppmanar kommissionen att snabbt genomföra sina förslag i syfte att få till stånd ytterligare hållbar, förutsebar och effektiv finansiering. Parlamentet välkomnar OECD:s riktlinjer i verktygslådan för den politiska ramen för investeringar. Parlamentet välkomnar resultaten från det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete i Busan och Istanbul-principerna för biståndseffektivitet hos det civila samhällets organisationer.

17.

Europaparlamentet uttrycker oro över att bundet bistånd blir allt vanligare, och uppmanar med kraft industriländerna och de stora tillväxtekonomierna att avstå från att tillämpa denna metod, och att i stället försöka utnyttja regionala och lokala resurser, inklusive humankapital, i sina projekt för ekonomisk utveckling via handel och investeringar.

18.

Europaparlamentet berömmer det arbete som utförs av de internationella institutionerna (WTO, FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad), FN:s organisation for industriell utveckling (Unido), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), G20-gruppen, Världsbanken och de multilaterala utvecklingsbankerna) på området för handelsrelaterat bistånd. Parlamentet förespråkar att man i program för handelsrelaterat bistånd inkluderar åtgärder för att hjälpa utvecklingsländerna att kompensera för de förluster som är en följd av avreglering av handel. Parlamentet anser att ett system bör införas för att underlätta det internationella, nationella och lokala samarbetet mellan givare genom samordning av Unctad och Världshandelsorganisationen. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att främja och underlätta utvecklingsländernas representation och deltagande i ovannämnda internationella institutioner.

19.

Europaparlamentet beklagar bristen på samordning av investeringspolitik, däribland på internationell nivå. Parlamentet välkomnar därför Europaparlamentets och rådets överenskommelse om övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utarbeta en EU-politik för internationella investeringar som säkerställer ett verkligt investeringsskydd, ökar klarheten angående rättsläget samt beaktar länders kapacitet att producera gemensamma bestämmelser och normer, samtidigt som hänsyn tas till särskilda sociala, ekonomiska och miljömässiga behov, bland annat de som fastställs i Unctads investeringspolitikramverk för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att utvecklingsländer drabbas i oproportionerligt hög grad av höga kostnader vid tvistlösningar mellan investerare och stater.

20.

Europaparlamentet anser att man måste reformera de internationella investeringsavtalen för att stärka utvecklingsdimensionen i dem genom att skapa balans mellan staters och investerares rättigheter och skyldigheter, garantera tillräckligt politiskt utrymme för strategier för hållbar utveckling, konkretisera bestämmelserna om främjande av investeringar samt i högre grad anpassa dem till mål för en hållbar utveckling.

21.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta fram separata uppgifter för EU:s utländska direktinvesteringar till utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna, med beaktande av följande investeringskategorier: sammanslagningar och förvärv, omflyttning av tillgångar inom företag, spekulativa investeringar och gröna investeringar.

22.

Europaparlamentet anser att samarbetet även bör koncentreras på kapacitets- och institutionsuppbyggnad så att utvecklingsländerna kan fastställa de nödvändiga villkoren för investeringar, såsom att bygga upp kapacitet att driva in skatter och bekämpa skatteflykt, och att tillämpa de bästa redovisningsstandarderna.

23.

Europaparlamentet välkomnar WTO:s beslut att underlätta tillträdet för de minst utvecklade länderna. Parlamentet uppmanar de industriländer och stora tillväxtekonomier som är medlemmar i Världshandelsorganisationen att utnyttja undantaget för tjänster från de minst utvecklade länderna och ge tjänster och tjänsteleverantörer från de minst utvecklade länderna förmånlig tullbehandling, samt ta särskild hänsyn till leveranssätt 4, som är en prioritering för de minst utvecklade länderna.

24.

Europaparlamentet önskar se att EU och dess medlemsstater använder sitt inflytande, särskilt på de stora tillväxtekonomierna, för att snabbt kunna ingå avtalet om förenklad handel som man förhandlat fram inom ramen för Doharundan.

25.

Europaparlamentet välkomnar Briks-ländernas engagemang för tillväxt och ekonomisk utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar dem att i sina åtgärder tillämpa respekten för och främjandet av demokratiska principer och god förvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta inkludera en klausul om demokrati och mänskliga rättigheter i alla sina handelsavtal med utvecklingsländer.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta lösningar för att ge ökat stöd åt en snabbare och mer fördjupad regional integration bland utvecklingsländerna, i syfte att utveckla de regionala marknaderna och skapa regionala värdekedjor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja regional integration i sina bilaterala och regionala handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för förenklade och harmoniserade ursprungsregler och metoder för att små exportörer ska kunna tillämpa dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att fördjupa sina partnerskap med regionala institutioner på plats, bland annat Afrikanska utvecklingsbanken. Parlamentet påminner om den mycket viktiga roll som den lokala sektorn spelar avseende handelsintegration och ekonomisk utveckling.

27.

Europaparlamentet välkomnar reformen av ursprungsregler och ikraftträdandet av det omarbetade allmänna preferenssystemet. Parlamentet önskar att kommissionen lägger fram en rapport om hur ändringarna av systemet påverkar mottagarländerna, särskilt i de länder där tullförmåner dras tillbaka, i enlighet med bestämmelserna i artikel 40 i den nya förordningen.

28.

Europaparlamentet noterar den provisoriska tillämpningen av ett första avtal om ekonomiskt partnerskap med en grupp afrikanska länder. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga granska varför man hittills inte har gjort några framsteg när det gäller ingåendet av andra avtal om ekonomiskt partnerskap som till fullo beaktar utvecklingsländernas utvecklingsintressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta till vara denna impuls för att återuppliva de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och intresserade utvecklingsländer i syfte att stegvis integrera dessa länders marknader i det multilaterala ramverket för handel. Parlamentet betonar att en stabil och rättvis rättslig och handelsmässig ram behöver upprättas för att främja investeringar från EU i AVS-länderna på ett sätt som främjar båda parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta Europaparlamentets rekommendationer beträffande en urholkning av förmånerna och beträffande flexibiliteten och omfattningen av avskaffandet av tullar, samt att ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av avtalen om ekonomiskt partnerskap.

29.

Europaparlamentet anser att de verktyg som EU har tagit fram för bistånd till utveckling genom handel och investeringar, inbegripet det allmänna preferenssystemet och avtalen om ekonomiskt partnerskap, är effektiva under förutsättning att deras bestämmelser och tillämpningskriterier inte leder till diskriminering eller begränsningar som kan skada de potentiella mottagarländerna. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att integrera samtliga befintliga verktyg i en verkligt global strategi, som också innehåller åtgärder för tekniskt bistånd för handel, kapacitetsuppbyggnad och handelsrelaterade anpassningar, även när det gäller standardisering. Parlamentet anser att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bör utveckla synergier för att ytterligare förbättra unionens handelsinriktade diplomati i hela världen.

30.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att införa kapitel om handel och hållbar utveckling i bilaterala handelsavtal med bindande miljö- och arbetsregler och klausuler om företagens sociala ansvar. Dessutom bör kommissionen erbjuda utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna ett samarbete som syftar till att hjälpa dem att följa dessa regler. Parlamentet anser att om civilsamhället bereds stort utrymme att delta i övervakningen av genomförandet av dessa kapitel leder detta till ökad kunskap om och förståelse för miljömässiga och sociala normer.

31.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen förhandlar fram ett införande av bindande och verkställbara människorättsliga, sociala och miljömässiga bestämmelser i alla framtida handelsavtal för att göra EU:s villkorade politik mer ändamålsenlig och trovärdig.

32.

Europaparlamentet uppmanar EU att utforma sina handelsavtal på så sätt att de främjar ett ansvarsfullt beteende från investerarnas sida och efterlevnad av bästa internationella praxis när det gäller företagens sociala ansvar och god företagsstyrning. För att tillväxten ska komma alla till del och verkligen minska fattigdomen bör man framför allt försöka skapa tillväxt i de sektorer där fattiga människor arbetar och på ett sätt som gynnar och stärker kvinnor samt leder till nya arbetstillfällen och finansiering för mikroföretag och småföretag.

33.

Europaparlamentet uppmanar EU-baserade företag med produktionsanläggningar i utvecklingsländerna att föregå med gott exempel genom att fullgöra sina skyldigheter att respektera de mänskliga rättigheterna och friheterna, sociala och miljömässiga standarder, grundläggande arbetsnormer och internationella avtal.

34.

Europaparlamentet uppmanar europeiska bolag med dotterbolag eller leveranskedjor i ett utvecklingsland att fullgöra sina nationella och internationella rättsliga skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, arbetsnormer och miljöbestämmelser.

35.

Europaparlamentet välkomnar att en lång rad branscher och transnationella företag har antagit uppförandekoder med sociala och miljömässiga prestandanormer för sina globala leverantörskedjor. Parlamentet påminner dock om att de olika redovisnings-, revisions- och rapporteringsstandarderna för dessa koder gör dem svåra att jämföra. Parlamentet betonar att ett bättre genomförande av FN:s vägledande principer om företagande och mänskliga rättigheter kommer att bidra till att EU:s mål om specifika människorättsfrågor och centrala arbetsnormer uppnås.

36.

Europaparlamentet understryker att EU:s stöd till regeringar i tredjeländer för genomförande av social- och miljölagstiftning är ett nödvändigt komplement till arbetet med att främja det sociala ansvaret hos EU-företag världen över.

37.

Europaparlamentet konstaterar att handeln med naturtillgångar, trots genomförandet av Kimberleyprocessen för certifiering av konfliktdiamanter, fortfarande understödjer rebeller, och att människorättskränkningar fortfarande sker i gruvområden. Parlamentet framhåller därför det akuta behovet av ett system för tillbörlig aktsamhet vid utvinning av och handel med ädelstenar och andra så kallade konfliktmineraler. Parlamentet anser att en sådan åtgärd skulle kunna bidra till en lösning av det övergripande problemet med den så kallade resursförbannelsen (dvs. paradoxen att länder och regioner som är rika på naturresurser, som olja och mineraler, ofta har lägre ekonomisk tillväxt och sämre utveckling än länder med färre naturresurser) och ge utvecklingsländerna större fördelar av handeln med deras råvaror.

38.

Europaparlamentet uppskattar att kommissionen är en av parterna i Extractive Industries Transparency Initiative (EITI), och uppmanar såväl kommissionen som parter aktiva inom utvinningsindustrin att aktivt verka för att fler producentländer ansluter sig till initiativet.

39.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillämpa de riktlinjer som FN:s särskilde rapportör för mat har utarbetat (Guiding principles on Human Rights Impact Assessments of Trade and Investment Agreements), och som uppmanar till att man vid ingåendet av handels- och investeringsavtal gör en bedömning av avtalens effekt på mänskliga rättigheter, för att se till att de är förenliga med de skyldigheter som fastställs i de internationella människorättsinstrumenten.

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament samt till den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.