29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/62

—

med beaktande av kommissionens meddelande Energifärdplan för 2050 och de tillhörande arbetsdokumenten (COM(2011)0885),

—

med beaktande av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 (2) om inledandet av ett energipolitiskt samarbete med partner utanför våra gränser: en strategisk metod för en trygg, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning,

—

med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (3),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 21 november 2012 om industriella, energimässiga och andra aspekter på skiffergas och skifferolja (4) och om miljöpåverkan av utvinning av skiffergas och skifferolja (5),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för regional utveckling (A7-0035/2013),

A.

Det bör erinras om att pelarna för EU:s energipolitik är hållbarhet, försörjningstrygghet och konkurrenskraft.

B.

Den europeiska industrins konkurrenskraft måste beaktas, genom lämpliga strategier och instrument och genom anpassning till en process för återindustrialisering av EU:s ekonomi.

C.

Det är i medlemsstaternas intresse att minska sitt beroende av energiimport med prissvängningar och diversifiera energiförsörjningen.

D.

Utmaningen med energitryggheten är att råda bot på den osäkerhet som ger upphov till spänningar mellan stater och minska den ineffektivitet på marknaderna som verkar hämmande på fördelarna med handeln, både för leverantörer och för konsumenter.

E.

Det är viktigt att få en tidig fingervisning om huruvida de högt ställda målen i färdplanen kan uppnås samt granska inverkan på EU:s ekonomi, inte minst när det gäller den globala konkurrenskraften, sysselsättningen och den sociala tryggheten.

F.

Medlemsstaterna, energibolagen och allmänheten behöver få en tydlig bild av riktningen i EU:s energipolitik, som måste ges större säkerhet, bland annat milstolpar och mål för 2030, i syfte att uppmuntra till och minska risken med långsiktiga investeringar.

1.

Europaparlamentet noterar de fördelar som medlemsstaterna får genom att samarbeta kring omställningen av energisystemet. Parlamentet stöder därför kommissionens energifärdplan för 2050 som grund för att föreslå lagstiftningsåtgärder och andra energipolitiska initiativ i syfte att utveckla en politisk ram fram till 2030, inklusive milstolpar och mål om växthusgasutsläpp, förnybar energi och energieffektivitet, så att en ambitiös men samtidigt stabil reglerings- och lagstiftningsram kan upprättas. En alleuropeisk styrelseform är förutsättningen för att kunna fastställa energimålen för 2050 och den mellanliggande perioden. Parlamentet föreslår att det i solidarisk anda antas en strategi som gör det möjligt för medlemsstaterna att i en anda av solidaritet samarbeta inom ramen för färdplanen – för att skapa en europeisk energigemenskap. Parlamentet stöder arbetet för att fastställa en politisk ram fram till 2030 inom en lämplig tidsplan som ger investerarna trygghet.

2.

Europaparlamentet konstaterar att de föreslagna scenarierna för 2050 inte är av deterministisk karaktär, utan snarare ligger till grund för en konstruktiv dialog om hur Europas energisystem ska ställas om för att uppnå det långsiktiga målet att minska växthusgasutsläppen med 80–95 procent fram till 2050, jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet betonar att alla energiprognoser, inklusive energifärdplanen, bygger på vissa antaganden om den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att regelbundet uppdatera färdplanen. Parlamentet påpekar att kommissionens konsekvensbedömning inte ger någon mer detaljerad analys av de möjliga vägar som skulle kunna väljas av de olika medlemsstaterna, grupperna av medlemsstater eller de regionala klustren fram till 2050.

3.

Europaparlamentet ser positivt på att kommissionens energifärdplan för 2050 ger en inblick i olika scenarier. Parlamentet betonar att såväl scenarierna som bygger på aktuella trender som scenarierna för utfasning av fossila bränslen bara är prognoser. Därför tar de verkligen inte hänsyn till alla eventualiteter och fungerar endast som hållpunkter för den framtida strukturen för energiförsörjning i Europa.

4.

Parlamentet betonar att de framtagna prognoserna i energifärdplanen för 2050 måste vidareutvecklas, även med utgångspunkt i andra modeller än Primes-modellen, och kompletteras med fler koldioxidsnåla scenarier, så att man får bättre insikt om vilka olika möjligheter det finns att utveckla en säker, kostnadseffektiv och utsläppssnål energiförsörjning i Europa i framtiden.

5.

Europaparlamentet konstaterar att elektricitet från koldioxidsnåla källor är oundgänglig för utfasningen av fossila bränslen och kräver en nästan koldioxidfri elsektor i EU senast 2050.

6.

Europaparlamentet betonar betydelsen av EU:s energipolitik mitt under den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet understryker den roll som energin spelar för att sporra tillväxt och ekonomisk konkurrenskraft samt för att skapa arbetstillfällen i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå strategier för perioden efter 2020 och att snarast möjligt utarbeta en politisk ram för EU:s energipolitik fram till 2030. Denna politiska ram bör vara konsekvent med EU:s plan för utfasning av fossila bränslen och ta hänsyn till de så kallade no regrets-alternativen i färdplanen. Parlamentet efterlyser åtgärder för att minimera energisektorns negativa miljöeffekter och kräver att hänsyn samtidigt tas till de vidtagna åtgärdernas effekter på de nationella ekonomiernas och EU-ekonomins konkurrenskraft och på en trygg energiförsörjning för medborgarna.

7.

Europaparlamentet vill lyfta fram den oroväckande situationen under de första månaderna 2013 i Bulgarien och behovet att säkra låga elpriser genom en EU-energipolitik som garanterar medlemsstaternas ekonomier konkurrenskraft på den globala marknaden. Denna aspekt måste särskilt beaktas under den ekonomiska krisen.

8.

Europaparlamentet noterar att genomförandet av en miljö- och klimatpolitik som inte tar hänsyn till utmaningar såsom energitrygghet inte kan ersätta energipolitiken som genomförs i enlighet med principen om hållbar utveckling, så att oförändrad, allmän och konkurrenskraftig tillgång till energiresurser kan garanteras för dagens och framtidens generationer, samtidigt som naturmiljön respekteras.

9.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina pågående insatser för att uppnå de nuvarande Europa 2020-målen inom EU:s energipolitik, särskilt målet om 20 procents energieffektivitet, som för närvarande inte ser ut att kunna uppnås. Parlamentet betonar att ett fullständigt genomförande i rätt tid av samtliga bestämmelser i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (6) är avgörande för att uppnå EU:s bindande mål på minst 20 procent senast 2020.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta strategin för regional energispecialisering, så att regionerna kan utveckla de energikällor som på mest ändamålsenligt sätt uppnår de europeiska 2050-målen, såsom solenergi i söder och vindkraft i norr.

11.

Europaparlamentet menar att övergången till en koldioxidsnål och energieffektiv ekonomi är ett tillfälle att skapa hållbarhet såväl som försörjningstrygghet och konkurrenskraft i Europa, och att minskade utsläpp av växthusgaser kan vara en konkurrensfördel på den växande globala marknaden för energirelaterade varor och tjänster. Parlamentet understryker att detta innebär en möjlighet för de små och medelstora företag i EU som är verksamma på marknaden för förnybar energi samt att det kan ge utvecklingen av företagaranda och innovation en rejäl skjuts framåt och vara ett av de viktigaste incitamenten för att skapa sysselsättning.

12.

Europaparlamentet betonar att en tydlig, samstämd och konsekvent politik och lagstiftningsram är av stor vikt för att bidra till att stimulera nödvändiga investeringar i no regrets-tekniken, i enlighet med färdplanen, på ett kostnadseffektivt och hållbart sätt. Parlamentet framhåller Europa 2020-strategins överordnade mål om smart och hållbar tillväxt för alla och kräver att denna politiska strategi fortsätter att tillämpas även efter 2020. Det kommer att krävas en översyn av befintliga Europa 2020-strategier för att man ska kunna fatta ett väl underbyggt och välavvägt beslut om strategier för perioden efter 2020. Parlamentet understryker vikten av en energistrategi inriktad på att öka EU:s energitrygghet, ekonomiska och industriella konkurrenskraft, antalet nya arbetstillfällen, sociala aspekter och hållbarhet på miljöområdet genom åtgärder såsom ökad användning av förnybar energi inom EU, diversifiering av leveransvägar, leverantörer och källor, däribland bättre sammankopplingar mellan medlemsstaterna, energieffektivitet och ett mer effektivt och optimerat energisystem utformat för att lyfta investeringar i hållbar energiproduktion och reserv- och balanseringsteknik.

13.

Europaparlamentet konstaterar att koldioxidmarknadernas funktion och priserna på energikällor spelar en viktig roll för hur marknadsaktörerna, inbegripet industri och konsumenterna, agerar. Parlamentet kräver att den politiska ramen för perioden efter 2020 ska vägledas av principen om att förorenaren betalar och omfatta långsiktiga regler för att garantera säkerhet för marknadsaktörerna.

14.

Europaparlamentet påminner om att varje medlemsstat är behörig att utforma sin egen energimix. Parlamentet konstaterar att energifärdplanen för 2050 kompletterar nationella, regionala och lokala insatser för att modernisera energiförsörjningen. Parlamentet erkänner därför att medlemsstaterna har ett behov av att samarbeta på grundval av gemensamma mål. Parlamentet betonar dessutom att EU har en mycket viktig roll att spela för att få till stånd en väl samordnad, unionsomfattande, sammankopplad och hållbar energiomställning – bland annat för att se till att den nationella politiken är förenlig med EU:s mål och lagstiftning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta söka efter alternativ som kan uppfylla EU:s långsiktiga energimål och klimatförändringsmål (som rådet enats om) om globala insatser på ett teknikvarierat, hållbart, ekonomiskt effektivt, konkurrenskraftigt och säkert sätt genom att minimera en snedvridning av marknaden, samt att fortsätta med ansträngningarna på nationell nivå för att fullt ut utnyttja potentialen för kostnadseffektiva energibesparingar, som bland annat stöds av EU:s tillgängliga finansiella instrument. Parlamentet erkänner samtidigt fördelarna med att utveckla ett samordnat och, om lämpligt, gemensamt europeiskt tillvägagångssätt, som måste vara öppet för särdragen hos småskaliga energisystem och behovet av flexibilitet.

15.

Europaparlamentet betonar att en viktig grundpelare för EU:s energitrygghet är att medlemsstaterna baserar sina energisystem på egna energitillgångar och möjligheterna att använda dem. Från denna synpunkt är det därför mest rationellt att medlemsstaterna utvecklar sådan energiteknik som har potential, stöder sig på erfarenhet och säkerställer kontinuitet i en stabil energiförsörjning, samtidigt som den uppfyller standarder för miljö- och klimatskydd.

16.

Europaparlamentet påpekar att de planerade åtgärderna inte i huvudsak bör inriktas på att uppnå uppifrån och ned-scenarier för minskningsmålen, som det är nu, utan på att genomföra åtgärdsscenarier som tar hänsyn till frågor om nuvarande potential i medlemsstaterna, möjligheten till utveckling av kostnadseffektiv ny teknik samt de globala effekterna av genomförandet av den föreslagna politiken, så att minskningsmålen för de kommande åren kan föreslås (nedifrån och upp-tillvägagångssätt).

17.

Europaparlamentet noterar slutsatserna i energifärdplanen för 2050 om att omställningen till en hållbar energisektor på EU-nivå är tekniskt och ekonomiskt genomförbar, och enligt kommissionens analys billigare på lång sikt, än en fortsättning av den nuvarande politiken. Parlamentet påpekar dock att hänsyn bör tas till den nationella kontexten, som kan skilja sig markant mellan medlemsstaterna.

18.

Europaparlamentet anser att målen för 2050 aldrig kommer att uppnås om inte EU tar sitt ansvar och spelar en avgörande roll i omställningen, i synnerhet när det gäller stora projekt såsom anläggandet av vindkraftparker till havs i Nordsjön. För gränsöverskridande infrastruktur som påverkar flera eller alla medlemsstater bör EU fastställa prioriterade projekt och fungera som huvudinvesterare för att på så sätt locka privata investeringar.

19.

Europaparlamentet noterar att elens ökade andel av energimixen i framtiden förutsätter att alla koldioxidsnåla elproduktionsmetoder utnyttjas (däribland omvandlingsverkningsgrad, förnybara energikällor, koldioxidlagring och kärnenergi), så att klimatmålen kan uppnås utan negativa effekter på konkurrenskraften och försörjningstryggheten.

20.

Europaparlamentet betonar att en fullt utvecklad gränsöverskridande energiinfrastruktur och en mekanism för utbyte av information inom unionen är en förutsättning för att färdplanen ska bli en framgång. Parlamentet understryker därför behovet av en stark samordning av medlemsstaternas politik och av gemensamma insatser, solidaritet och öppenhet när det gäller extern energipolitik, energitrygghet och nya investeringar i energiinfrastruktur.

21.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte genomfört rekommendationerna från den rådgivande expertgruppen för energifärdplanen för 2050, och uppmanar kommissionen att ge ut en ny version av energifärdplanen, i vilken hänsyn tas till dessa rekommendationer.

22.

Europaparlamentet ser positivt på slutsatserna i energifärdplanen för 2050 om att det finns likheter mellan de åtgärder som måste vidtas i de analyserade scenarierna för att ställa om EU:s energisystem. Parlamentet ser i detta sammanhang även positivt på kommissionens slutsatser om att en ökad användning av förnybara energikällor, energieffektivitet och energiinfrastruktur, däribland smarta nät, utgör no regrets-alternativ, särskilt när de är marknadsdrivna, oavsett vilken väg som valdes för att uppnå ett energisystem med minskade koldioxidutsläpp för 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka ett scenario med stor andel förnybara energikällor och hög energieffektivitet. Parlamentet anser att ett val av väg skulle bidra till att öka investeringssäkerheten.

23.

Europaparlamentet anser att finanskrisen bör betraktas som ett tillfälle att förändra EU:s samhällsmodell mot en mer energieffektiv och klimattålig ekonomi helt baserad på förnybara energikällor.

24.

Europaparlamentet erkänner att en högre andel förnybara energikällor i energimixen efter 2020 är en mycket viktig aspekt i ett mer hållbart energisystem. Parlamentet konstaterar dessutom att alla scenarier som undersöks i kommissionens meddelande förutsätter att andelen förnybara energikällor i EU:s energimix ökar till cirka 30 procent av den slutliga bruttoenergiförbrukningen år 2030, och till minst 55 procent år 2050. Parlamentet betonar att övergången till en bättre energieffektivitetspolitik kan underlätta en högre andel förnybara energikällor. Parlamentet uppmanar kommissionen att uttryckligen inkludera decentraliserad produktion i beräkningarna för framtiden. Kommissionen uppmanas även att tydligt kartlägga ekonomiska, tekniska och infrastrukturella hinder för en ökad decentraliserad produktion i medlemsstaterna.

25.

Europaparlamentet betonar att förbättrad energieffektivitet och energibesparingar kommer att spela en viktig roll i omställningen av energisystemet och att uppnåendet av 2020-målen är en förutsättning för ytterligare framsteg fram till 2050. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang att medlemsstaterna ökar sina insatser för att fullt ut genomföra det nyligen antagna energieffektivitetsdirektivet och rekommenderar att upplysningskampanjer och energieffektivitet införs i de nationella läroplanerna i medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar även att medlemsstaterna och kommissionen i högre grad använder sig av nationella strategier och stödbanker samt stimulerar till utbyte av bästa praxis. Parlamentet påminner om att energieffektivitet om det genomförs väl är ett kostnadseffektivt sätt för EU att uppnå sina långsiktiga mål om energibesparing, klimatförändringar och en trygg ekonomi och energiförsörjning. Parlamentet noterar att en omställning till en mer energieffektiv ekonomi skulle påskynda spridningen av innovativa tekniska lösningar, minska importen av fossila bränslen och öka konkurrenskraften och tillväxten hos EU:s industri. Övergången till en bättre energieffektivitetspolitik bör fokusera på hela kedjan när det gäller energiförsörjning och efterfrågan på energi, bland annat omställning, överföring, distribution och leverans av energi, förutom energiförbrukning inom industrin, byggsektorn och hushållen. Parlamentet betonar att EU:s långsiktiga energieffektivitetspolitik bör betrakta den minskade energianvändningen i byggnader som en central aspekt, med hänsyn till att det finns en enorm energibesparingspotential inom upprustning av befintliga byggnader. Parlamentet betonar att den nuvarande takten och kvaliteten på upprustningen av byggnader avsevärt måste ökas så att EU kan minska det nuvarande byggnadsbeståndets energiförbrukning med 80 procent fram till 2050, jämfört med 2010 års nivåer. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att anta ambitiösa, långsiktiga strategier för upprustning av byggnader, i enlighet med kraven i energieffektivitetsdirektivet.

26.

Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av ny, moderniserad, smart och flexibel energiinfrastruktur, inklusive smarta nät, för att möjliggöra en mer flexibel reserv- och balanseringskapacitet, däribland individuella system för småskalig produktion och lagring, nya elanvändningsområden (till exempel elbilar) och efterfrågestyrningsprogram (däribland smarta mätare), och ett fullt integrerat europeiskt nätsystem, bland annat för att integrera alla energikällor i EU, vilket har visat sig vara nödvändigt. Parlamentet erinrar om att vad som är en kostnadsoptimal politik varierar beroende på efterfrågemönster, försörjningspotential, geografiska särdrag och ekonomiska omständigheter på lokal nivå. Parlamentet understryker dessutom det brådskande behovet av att inrätta en stabil och förutsägbar lagstiftningsram samt behovet av EU-övergripande marknadsmekanismer som lyfter flexibiliteten, däribland kapacitetsutnyttjande och lagring, och av EU-finansiering av infrastrukturprojekt av gemensamt intresse i enlighet med riktlinjerna för energiinfrastruktur och fonden för ett sammanlänkat Europa.

27.

Europaparlamentet noterar att finansiella resurser från EU och medlemsstaterna, däribland budget- och investeringsstrategier, är en förutsättning för att bygga ny energiinfrastruktur i Europa, samtidigt som det är nödvändigt att beakta dels kostnaden för nybyggnation och kostnaden för att stänga omoderna anläggningar, dels kostnaden för program för att återställa miljö och samhällen i de berörda regionerna.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett helhetsbetonat sätt undersöka vilka möjligheter och vilken teknik det finns för energilagring i EU, genom att integrera EU:s politik för den inre marknaden, inklusive energinätens kapacitet, energi- och klimatförändringspolitiken och skyddet av konsumenternas intressen, så att EU:s energi- och klimatmål kan uppnås, beroendet av energi från tredjeländer minskas och en verklig inre marknad upprättas, med lika förutsättningar på energiområdet, och framtidens energiförsörjning tryggas i så hög grad som möjligt.

29.

Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att politiken för förnybar energi på medellång och lång sikt får en starkare europeisk prägel. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och deras regioner att förbättra samarbetet, bland annat genom att i högre grad utnyttja samarbetsmekanismerna i direktivet om förnybara energikällor för att effektivisera expansionen av förnybara energikällor, minska kostnaderna för förnybar energi och se till att investeringar inom EU görs där de kommer att vara mest produktiva och effektiva, med hänsyn till varje medlemsstats särdrag. Parlamentet betonar vikten av att sätta upp mål och understryker i detta sammanhang kommissionens viktiga roll som kontaktpunkt för samordning, finansiellt stöd och utarbetande av lämpliga analyser av förnybara energikällor och potentialen för medlemsstaterna, och ser positivt på att kommissionen uttalat att den tänker ta fram riktlinjer för handel med förnybara energikällor. Parlamentet påpekar att förnybara energikällor på lång sikt kommer att förflyttas till mitten av energimixen i Europa, allteftersom de går från införande av teknik till massproduktion och distribution, från småskalighet till storskalighet – samt genom samverkan mellan lokala och mer avlägsna källor – och från subventioner till konkurrensutsatthet. Parlamentet betonar att det ökade utnyttjandet av förnybara energikällor kräver förändringar i politiken och energimarknadens struktur, som bör göras i syfte att anpassa marknaderna till denna verklighet och uppnå ökad marknadsintegrering, i synnerhet genom att belöna flexibilitet och bidrag till elnätets stabilitet. Parlamentet understryker vikten av stabila regelverk både på EU-nivå och i medlemsstaterna för att uppmuntra investeringar samt betonar behovet av förenklade administrativa förfaranden samt stabila och effektiva stödsystem som kan anpassas över tid och fasas ut i takt med att teknik och försörjningskedjor mognar och blir mer konkurrenskraftiga och marknadsmisslyckandena är lösta. Parlamentet framhåller dock att retroaktiva förändringar av stödsystem har en negativ inverkan på investerarnas förtroende och därmed ökar riskerna i samband med investeringar och kostnaderna för dessa.

30.

Europaparlamentet konstaterar att målen om förnybar energi har varit framgångsrika och uppmanar medlemsstaterna att genomföra de stabila strategier som krävs för att uppnå sina mål för 2020.

31.

Europaparlamentet erinrar om den betydelse som projekt såsom Desertec och användningen av förnybara energikällor i grannregioner har och framhåller det kommande ”Project Helios”, som ska transportera el framställd av förnybar energi från sydöstra Europa till Centraleuropa, samt utbyggnaden av vindkraft i Nordsjön och andra regioner. Parlamentet betonar att möjligheten att importera el framställd av förnybara källor från grannländer måste kompletteras genom att utvecklingen av förnybara energikällor uppmuntras och underlättas, till exempel i södra Medelhavsområdet och Nordsjöregionen, samt genom fler sammankopplingar mellan europeiska nät.

32.

Europaparlamentet påpekar att en stabil energiförsörjning är omöjlig med dagens teknik för många förnybara energikällor, vilket innebär att konventionella energikällor behövs som reserv. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram en analys om möjligheter att ha en hållbar utveckling av förnybara energikällor och att framför allt främja sådana förnybara energikällor som är stabila. För mindre stabila energikällor måste lönsamhetsanalyser göras med tanke på nödvändigheten att ha reservresurser i beredskap, och en energilagringsteknik måste utvecklas.

33.

Europaparlamentet framhåller att man måste sträva efter en närmare integration med grannländer och grannregioner som Norge, Schweiz och södra Medelhavsområdet för att på sikt uppnå en utfasning av fossila bränslen från EU:s elförsörjning. Parlamentet betonar att utvecklingen av de betydande förnybara energikällorna i dessa regioner kan gynna EU eftersom den inte bara kommer att tillgodose den lokala efterfrågan utan, i och med nätsammankopplingar över långa avstånd, även en begränsad del av efterfrågan i EU. Fler sammankopplingar gör det möjligt för medlemsstaterna att exportera och importera förnybar el för att trygga energiförsörjningen och komplettera föränderliga energikällor såsom vindkraft. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att sammankopplingar med Norge erbjuder särskilda fördelar för EU eftersom de ger tillgång till den betydande ellagringskapaciteten hos norska vattenkraftverk.

34.

Europaparlamentet betonar vikten av småskalig energiproduktion för att öka den andel som utgörs av förnybara energikällor och framhåller vidare den småskaliga energiproduktionens betydelse för att öka energieffektiviteten, trygga energiförsörjningen och få medborgarna att engagera sig i sin egen energianvändning och i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det behövs en konsekvent EU-strategi för småskalig energiproduktion som innefattar åtgärder för att uppdatera energiinfrastrukturen, minska lagstiftningsbördan och utbyta bästa praxis för skatteincitament.

35.

Europaparlamentet framhåller vikten av att fastställa en tillräckligt stark politisk ram för perioden efter 2020 när det gäller teknik för förnybar energi som ännu inte har uppnått nätparitet, vilken ska utformas med målet att subventioner ska konvergeras och senare avskaffas.

36.

Europaparlamentet konstaterar att scenarierna i energifärdplanen för 2050 är baserade på en högre andel biobränsle och menar att kommissionen i detta sammanhang bör stödja utvecklingen av tredje generationens biobränsle som baseras på avfallsprodukter från livsmedelsgrödor och fastställa liknande villkor för importerade biobränslen.

37.

Europaparlamentet ber kommissionen lägga fram ett förslag om hur användningen av förnybara energikällor inom EU och dess regioner kan effektiviseras. Parlamentet anser att man på medellång sikt skulle kunna skapa regionala marknadsgrupper för förnybara energikällor.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja och främja strategier för en öppen global marknad för förnybara varor och se till att alla handelshinder undanröjs, vilket kommer att lyfta EU:s konkurrenskraft genom att exporten av teknik som rör förnybar energi främjas.

39.

Europaparlamentet anser att målen om förnybar energi har varit framgångsrika och bör förlängas till 2030. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta på den inslagna vägen för att uppnå målen för 2020. Parlamentet är oroat över att medlemsstaterna allt oftare plötsligt ändrar stödmekanismerna för förnybar energi, i synnerhet genom retroaktiva förändringar och genom att frysa stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera genomförandet av direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och vid behov vidta åtgärder. Medlemsstaterna uppmanas att fastställa stabila ramar för investeringar i förnybar energi, inbegripet stabila och regelbundet granskade stödsystem och effektiva administrativa förfaranden.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kraftigt öka anslagen till åtgärderna för energieffektivitet i den framtida fleråriga budgetramen.

41.

Europaparlamentet betonar att medan EU söker uppnå målet att nå en trygg energiförsörjning och energioberoende måste tyngdpunkten förskjutas i riktning mot en modell som innebär beroende mellan medlemsstaterna i energifrågor. Det sker genom att säkra ett snabbt förverkligande av EU:s inre energimarknad och EU:s smarta nät och supernät som förbinder nord och syd, öst och väst, för att på bästa sätt utnyttja de komparativa fördelarna i varje medlemsstat, samt genom att den fulla potentialen av decentraliserad och småskalig energiproduktion utnyttjas och smart energiinfrastruktur används i alla medlemsstater. Parlamentet betonar vikten av att den politik och lagstiftning som utvecklas i medlemsstaterna är helt i linje med de tre liberaliseringspaketen, avlägsnar kvarvarande ”flaskhalsar” i infrastrukturen och marknadsmisslyckanden och inte skapar nya hinder för integrationen av el- och gasmarknaden. Parlamentet betonar dessutom att man i samband med energipolitiska beslut i varje nationellt system också måste ta hänsyn till hur sådana beslut kan påverka andra medlemsstater. Parlamentet föreslår att man ska undersöka huruvida och i så fall på vilket sätt expertis och struktur inom ramen för Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) skulle kunna utnyttjas för att utföra dessa uppgifter.

42.

Europaparlamentet inser att energiinfrastrukturprojekt kännetecknas av mycket stora uppstartskostnader som kommer att minska avsevärt genom att energibesparingsmöjligheter utnyttjas fullt ut samt av en operativ livslängd på 20–60 år. Parlamentet erinrar om att det nuvarande marknadsklimatet är ytterst oförutsägbart och att investerare därför tvekar när det gäller utveckling av energiinfrastruktur. Parlamentet framhåller att nya strategier, däribland strategin ”energibesparingar först”, och innovativa instrument bör främjas för att minska behovet av investeringar i infrastruktur och möjliggöra snabba anpassningar till en snabbt föränderlig miljö.

43.

Europaparlamentet betonar behovet av att den nuvarande politiken och de nuvarande förordningarna genomförs, så att den befintliga energiinfrastrukturen utnyttjas bättre, till förmån för EU:s konsumenter. Parlamentet uppmanar kommissionen och Acer att noggrannare övervaka det nationella genomförandet av exempelvis regler som rör principen om att outnyttjad kapacitet går förlorad.

44.

Europaparlamentet betonar behovet av en helt integrerad europeisk energimarknad 2014. Det är viktigt med ett fullständigt genomförande av lagstiftningen om den inre energimarknaden i alla medlemsstater, och man måste se till att ingen medlemsstat eller region är isolerad från de europeiska gas- och elnäten efter 2015. Parlamentet betonar att de sociala effekterna och energikostnaderna måste beaktas samtidigt som man ser till att energipriserna är mer transparenta och avspeglar kostnaderna bättre, bland annat miljökostnaderna när dessa inte beaktas fullt ut.

45.

Europaparlamentet noterar upprättandet av en mekanism för informationsutbyte för mellanstatliga avtal mellan EU-medlemsstater och tredjeländer på det energipolitiska området, vilken är inriktad på att öka insynen i politiken och stärka samordningen och effektiviteten i EU som helhet. Medlemsstaterna uppmanas att vara ambitiösare när det gäller att stoppa genomförandet av avtal som står i strid med lagstiftningen om den inre energimarknaden. Parlamentet anser att kommissionen bör kunna granska utkast till avtal med avseende på deras förenlighet med denna lagstiftning och i förekommande fall delta i förhandlingar. Parlamentet anser att mekanismen för informationsutbyte utgör ett steg mot ytterligare samordning av energiinköp utanför EU, vilket är av avgörande betydelse för att målen i energifärdplanen för 2050 ska kunna bli verklighet.

46.

Europaparlamentet betonar behovet av att öka incitamenten för investerare på energimarknaden genom att öka lönsamheten och minska byråkratin, utan att sänka kraven.

47.

Europaparlamentet inser att finanskrisen har gjort det svårare att locka de investeringar som krävs för att finansiera omställningen av energisystemet. Parlamentet pekar på nya utmaningar, såsom behovet av flexibla reserv- och balanseringsresurser i energisystemet (till exempel flexibel produktion, robusta överföringsnät, lagring, efterfrågestyrning, småskalig produktion och sammankoppling), för att bidra till anpassningen till den förväntade ökningen av föränderlig energiproduktion från förnybara källor. Parlamentet betonar betydelsen av infrastruktur på distributionsnivå och den roll som proaktiva konsumenter och systemansvariga för distributionssystem spelar när det gäller att få decentraliserade energiprodukter och effektivitetsåtgärder på efterfrågesidan integrerade i systemet. Det behövs en ordentlig utvärdering av kapaciteten i Europa och tillräckliga sammankopplingar samt flexibel balanserings- och reservkapacitetet för att matcha utbud och efterfrågan, och på så vis trygga el- och gasförsörjningen. Parlamentet påpekar att en högre prioritering av förvaltning och energiproduktion på efterfrågesidan skulle stärka integrationen av decentraliserade energikällor avsevärt och göra det lättare att nå de övergripande energipolitiska målen.

48.

Europaparlamentet betonar att det kommer att krävas enorma investeringar i alla scenarier i kommissionens meddelande om färdplanen för 2050, eftersom den nuvarande infrastrukturen är föråldrad. Detta kommer i samtliga scenarier att leda till ökade energipriser fram till 2030. Dessutom konstaterar kommissionen att den största delen av dessa ökningar redan sker i referensscenariot eftersom de hänger ihop med att nästa, helt avskrivna, tjugo år gamla produktionskapacitet ersätts.

49.

Europaparlamentet betonar att EU:s energitrygghet är beroende av att importen fördelas på flera olika källor och understryker därför att EU aktivt måste stärka samarbetet med sina partner. Parlamentet noterar förseningarna med slutförandet av den södra korridoren för energi och transport. Parlamentet betonar behovet av att uppnå energitrygghet genom diversifiering av energiförsörjningen och påminner om betydelsen av flytande naturgas och dess ledningssystem för EU:s energiförsörjning. Parlamentet understryker vikten av en kompletterande ledning för flytande naturgas i områdena kring östra Medelhavet och Svarta havet, vilken kan utgöra en flexibel energibärare och bli ett incitament för ökad konkurrens i EU:s inre energimarknad.

50.

Europaparlamentet påminner om att unionens strategiska partnerskap med producent- och transitländer, särskilt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsätter lämpliga verktyg, förutsägbarhet, stabilitet och långsiktiga investeringar. Parlamentet betonar i detta sammanhang att unionens klimatmål bör backas upp av EU:s projekt för infrastrukturinvesteringar, till exempel Nabucco, med inriktning på diversifiering av energiförsörjningsvägarna och ökad energitrygghet för unionen.

51.

Europaparlamentet påminner om att det enligt inremarknadspaketet är marknadsaktörerna som har huvudrollen i finansieringen av energiinfrastruktur. Parlamentet medger att vissa innovativa eller strategiskt viktiga projekt som är motiverade med hänsyn till behovet av en trygg energiförsörjning, solidaritet och hållbarhet, men inte kan locka till sig tillräcklig marknadsbaserad finansiering, kan komma att kräva viss begränsad offentlig finansiering för att komplettera den privata finansieringen. Parlamentet betonar att sådana projekt bör väljas utifrån klara och transparenta kriterier, inte snedvrida konkurrensen, ta hänsyn till konsumenternas intressen och fullständigt överensstämma med EU:s energi- och klimatförändringsmål.

52.

Europaparlamentet betonar att de flesta av scenarierna i energifärdplanen för 2050 inte kommer att kunna genomföras utan utveckling av lokala och regionala smarta distributionsnät för el och gas. Parlamentet anser att EU, utöver gränsöverskridande projekt, bör vidta åtgärder för att främja uppbyggnad och renovering av lokala nät, och särskilt prioritera tillgång för utsatta konsumenter.

53.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av Fonden för ett sammanlänkat Europa, som förfogar över ett betydande finansieringsbelopp för omvandling och vidareutveckling av energiinfrastrukturen i EU. Parlamentet framhåller att det är viktigt att identifiera och stödja centrala hållbara projekt, såväl i större som i mindre skala.

54.

Europaparlamentet betonar vikten av en strategi med en enda kontaktpunkt (one-stop shop) för att komplettera EU:s förenklingsmål som syftar till att minska byråkratin. Därmed kan även rutinerna för godkännande och tillstånd påskyndas och den administrativa bördan minskas för företag som söker tillstånd för utveckling av energiinfrastruktur, samtidigt som vederbörlig respekt för gällande regler och förordningar garanteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina förfaranden i detta avseende.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt hantera det oklara rättsläget när det gäller tolkningen av det tredje energipaketet i fall där institutionella investerare agerar som passiva investerare i fråga om både överförings- och produktionskapacitet.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lösa problemen med bristen på incitament för investeringar i smarta nät av systemansvariga för distributionssystemet och systemansvariga för överföringssystemet när det gäller informations- och kommunikationsteknik (IKT) och annan innovativ teknik som underlättar en effektivare och mer omfattande användning av det befintliga nätet.

57.

Europaparlamentet ser positivt på att energifärdplanen för 2050 har en social dimension. Parlamentet anser i detta hänseende att särskild uppmärksamhet bör fästas vid energifattigdom och sysselsättning. Parlamentet insisterar med hänsyn till energifattigdomen på att alla bör ha råd med energi, och uppmanar såväl kommissionen och medlemsstaterna som lokala myndigheter och behöriga sociala organ att samarbeta för att hitta skräddarsydda lösningar på sådana problem som el- och värmefattigdom, med särskild tonvikt på utsatta låginkomsthushåll som är de hårdast drabbade av högre energipriser. Parlamentet anser därför att en sådan strategi bör främja energieffektivitet och energibesparingar eftersom det är ett av de effektivaste sätten att sänka energikostnaderna och att man i samband med strategin bör analysera nationella åtgärder såsom beskattning, offentlig upphandling och prissättning av värme osv, särskilt om de utgör ett hinder för investeringar i energieffektivitet eller optimering av värmeproduktion och värmeförbrukning, samt utfärda rekommendationer om god och dålig praxis. Parlamentet betonar vikten av att ta fram och dela med sig av fler energieffektivitetsåtgärder, stimulera åtgärder på utbudssidan och efterfrågesidan och ta fram informationskampanjer för att främja nödvändiga beteendeförändringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet rapportera om vilka åtgärder som vidtagits för att skydda hushållen mot stigande energikostnader och energifattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen att när det gäller sysselsättning främja åtgärder för att anpassa utbildning, omskolning och återkvalificering för att hjälpa medlemsstaterna att få till stånd en högkvalificerad arbetskraft som är redo att göra sin del i energiomställningen. Kommissionen uppmanas även att senast vid utgången av 2013 förse parlamentet med mer information om effekterna av denna omställning på energi-, industri- och tjänstesektorerna, och att ta fram konkreta mekanismer för att bistå de berörda arbetstagarna och sektorerna. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna tar hänsyn till de externa kostnaderna och fördelarna med energiproduktionen och energiförbrukningen, såsom den förbättrade luftkvalitetens fördelar för hälsan. Parlamentet anser att en social dialog om energifärdplanens effekter, i vilken alla aktörer deltar, är en nyckelfaktor och kommer att vara det under hela omställningen.

58.

Europaparlamentet påpekar att antagandet av en strategi för utfasning av fossila bränslen som inte tar hänsyn till situationen i vissa av medlemsstaterna kan leda till en allvarlig ökning av energifattigdom, som i vissa medlemsstater anses föreligga när energikostnaderna överstiger 10 procent av hushållens budget.

59.

Europaparlamentet betonar behovet av att skydda konsumenterna från höga energipriser och att skydda företag från illojal konkurrens och artificiella låga priser från företag utanför EU i linje med uppmaningarna från toppmötet Rio+20 om WTO:s förstärkta roll.

60.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och det internationella samfundet att främja utbildningsinstitutioner som är kapabla att ta fram en kvalificerad arbetskraft samt nästa generations forskare och innovatörer inom områden såsom säker energiförsörjning och energianvändning, energitrygghet och energieffektivitet. I detta sammanhang påminner parlamentet om den viktiga funktion som Horisont 2020 och Europeiska institutet för innovation och teknik fyller för att överbrygga luckan mellan utbildning, forskning och genomförande inom energisektorn.

61.

Europaparlamentet betonar den centrala roll som insyn i prissättning och information till konsumenter spelar. Parlamentet anser därför att det är upp till kommissionen att så noggrant som möjligt fastställa konsekvenserna av sådana faktorer för det energipris som enskilda och företag betalar, beroende på vilket scenario som väljs.

62.

Europaparlamentet anser att alla typer av koldioxidsnål teknik kommer att behövas för att EU ska nå sitt ambitiösa mål att fasa ut fossila bränslen från energisystemet i allmänhet och elsektorn i synnerhet. Parlamentet inser att det fortfarande är osäkert vilka tekniker som kommer att hinna provas tekniskt och kommersiellt inom den relevanta tidsperioden. Parlamentet betonar att flexibiliteten måste upprätthållas för att möjliggöra anpassning till de tekniska och socioekonomiska förändringar som kommer att ske.

63.

Parlamentet är medvetet om att konventionella fossila bränslen sannolikt kommer att fortsätta att vara en del av energisystemet, åtminstone under omställningen till ett koldioxidsnålt energisystem.

64.

Europaparlamentet noterar att kärnenergi för närvarande används som en viktig utsläppssnål energikälla och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av lärdomarna från Fukushima-olyckan 2011, förbättra kärnenergins säkerhet genom att dra nytta av resultaten av de nyligen genomförda stresstesterna inom kärnenergisektorn.

65.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att kärnenergi även fortsättningsvis kommer att utgöra en stor del av energiförsörjningen eftersom vissa medlemsstater fortfarande ser kärnenergi som en säker och tillförlitlig källa till koldioxidsnål elproduktion till ett överkomligt pris. Parlamentet konstaterar att scenarioanalysen visar att kärnenergin kan bidra till lägre systemkostnader och lägre elpriser.

66.

Europaparlamentet är ense med kommissionen om att naturgas kommer att spela en viktig roll på kort till medellång sikt i omställningen av energisystemet, eftersom den på ett relativt snabbt och kostnadseffektivt sätt kan minska beroendet av andra, mer förorenande fossila bränslen. Parlamentet betonar behovet av att diversifiera gasförsörjningsvägarna till EU och varnar för investeringar som skulle kunna leda till ett låst långsiktigt beroende av fossila bränslen.

67.

Europaparlamentet erkänner naturgasens potential som en flexibel reserv för att balansera den föränderliga försörjningen av förnybar energi vid sidan av ellagring, sammankopplingar och efterfrågestyrning. Parlamentet överväger att ge gas en viktigare roll, särskilt om teknik för koldioxidlagring blir mer allmänt tillgänglig. Parlamentet anser att målet att minska utsläppen av växthusgaser bör vara centralt i alla diskussioner i detta avseende och vara det framträdande målet i energimixen.

68.

Europaparlamentet anser man inte bör glömma gasolens (LPG) roll som en flexibel och pålitlig energikälla på platser med bristande infrastruktur.

69.

Europaparlamentet betonar behovet att hantera den förväntade ökningen av gas- och elimport från tredjeländer till EU på kort och medellång sikt i syfte att trygga energiförsörjningen. Parlamentet upprepar att denna utmaning i vissa regioner och medlemsstater är nära kopplad till deras beroende av gas- och oljeimport från ett enda tredjeland. Parlamentet anser att det bland annat krävs ökad betoning på inhemska energiresurser och förnybar energi för att möta denna utmaning, vilka är avgörande för att säkra konkurrenskraften och energitryggheten, och påpekar att åtgärder för att diversifiera utbudet av energileverantörer, leveransvägar och energikällor är viktiga i detta sammanhang. Ett strategiskt mål i detta avseende är att sikta på att färdigställa den södra gaskorridoren och därmed skapa en leveransväg till EU för cirka 10–20 procent av EU:s efterfrågan på gas fram till 2020. På så sätt skulle alla regioner i EU ha fysisk tillgång till åtminstone två olika gaskällor.

70.

Europaparlamentet konstaterar att koldioxidlagring skulle kunna spela en roll på vägen till utfasningen av fossila bränslen senast 2050. Parlamentet konstaterar dock att koldioxidlagringen fortfarande är i ett forsknings- och utvecklingsskede. Utvecklingen av koldioxidlagring är fortfarande mycket osäker på grund av olösta problem, såsom ospecificerade förseningar, höga kostnader och effektivitetsfrågor. Parlamentet understryker att koldioxidlagring som tagits fram på ett kostnadseffektivt, säkert och hållbart sätt så fort som möjligt måste börja användas kommersiellt. Parlamentet betonar att koldioxidlagring också är ett viktigt alternativ för att flera energiintensiva industrier, såsom oljeraffinaderier, aluminiumsmältverk och cementproduktion, ska minska sina koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en halvtidsrapport där resultaten av de EU-subventionerade demonstrationsprojekten för kolkraftverk utvärderas.

71.

Europaparlamentet understryker vikten av politiska åtgärder, offentlig finansiering och ett lämpligt kolpris för att demonstrera koldioxidlagringen och säkra den första fasen i utvecklingen av teknik för koldioxidlagring i EU från 2020. Parlamentet understryker vikten av EU:s demonstrationsprogram för att vinna allmänhetens acceptans och stöd för koldioxidlagring som en viktig teknik för att minska utsläppen av växthusgaser.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och främja kunskapsutbyte och samarbete såväl inom EU som internationellt för att försäkra sig om att förstklassig teknik fångas upp och används i bred skala i demonstrationsprojekten för koldioxidlagring. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja tidiga investeringar i ledningsinfrastruktur och samordna den gränsöverskridande planeringen för att säkra tillgången till koldioxidsänkor från 2020, samt genomföra forskning i syfte att kartlägga lagringsreserver i Europa. Kommissionen uppmanas även att aktivt arbeta med medlemsstaterna och industrin för att informera om koldioxidlagringens fördelar och säkerhet, med målsättningen att skapa förtroende för denna teknik hos allmänheten.

73.

Europaparlamentet konstaterar att optimal, säker och hållbar utveckling och användning av inhemska och regionala energiresurser och konkurrenskraften hos den infrastruktur som krävs för en stabil försörjning av inhemska eller importerade energikällor kan bidra till ökad energitrygghet och därför bör prioriteras i utformningen av EU:s energipolitik.

74.

Europaparlamentet konstaterar att så länge det finns en efterfrågan på produkter baserade på råolja är det viktigt att EU har en fot kvar i raffineringsindustrin för att trygga energiförsörjningen, stödja konkurrenskraften hos nedströmsindustrier, till exempel den petrokemiska industrin, fastställa globala kvalitetsstandarder för oljeraffinering, säkerställa uppfyllande av miljökrav och bevara sysselsättningen i dessa sektorer. Parlamentet betonar energifärdplanens slutsats att olja troligtvis kommer att finnas kvar i energimixen även 2050, fast i en mycket mindre andel än i dag och främst som bränsle för långväga passagerar- och godstransporter.

75.

Europaparlamentet anser att man särskilt måste uppmärksamma de regioner i medlemsstaterna där kol för närvarande är den dominerande energikällan och/eller där kolproduktion och kolkraftselektricitet är av avgörande betydelse för den regionala sysselsättningen. Parlamentet anser också att EU måste ge stöd till ytterligare sociala åtgärder för att befolkningen i dessa regioner ska kunna acceptera energifärdplanen för 2050.

76.

Europaparlamentet konstaterar att EU är globalt verksamt men påpekar att alla förväntade fördelar kanske inte kan uppnås om EU agerar på egen hand. Parlamentet erinrar om de slutsatser som rådet (transport, telekommunikation och energi) antog i november 2011 om förstärkning av den yttre dimensionen av EU:s energipolitik, där rådet betonade behovet av en bredare och mer samordnad EU-strategi för internationella energiförbindelser för att möta globala utmaningar inom områden såsom energi och klimatförändringar och av att ta itu med frågor som rör konkurrenskraft och koldioxidläckage samt upprätthålla och främja högsta standarder för kärnsäkerhet, samtidigt som man garanterar en säker, tillförlitlig, hållbar och diversifierad energiförsörjning.

77.

Europaparlamentet betonar behovet av att garantera en trygg energiförsörjning och så småningom självförsörjning i EU, vilket främst uppnås genom att främja energieffektivitet och energibesparingar samt förnybar energi, som tillsammans med andra alternativa energikällor kommer att minska importberoendet. Parlamentet noterar det framväxande intresset för att utforska olje- och gasfält i Medelhavet och Svarta havet. Parlamentet anser att det finns ett brådskande behov av en omfattande EU-politik för utvinning av olja och gas till havs. Tonvikt bör läggas vid potentiella faror och avgränsning av exklusiva ekonomiska zoner (EEZ) i berörda medlemsstater och relevanta tredjeländer i enlighet med havsrättskonventionen, som alla EU-medlemsstater och EU har undertecknat.

78.

Europaparlamentet betonar att licensieringen för att borra och gränsdragningen för den exklusiva ekonomiska zonen kommer att leda till spänningar med tredjeländer och att EU bör hålla en hög politisk profil i detta avseende och sträva efter att undanröja internationell oenighet. Parlamentet understryker att energi bör användas som en drivkraft för fred, miljöintegritet, samarbete och stabilitet.

79.

Europaparlamentet anser att energifärdplanen mellan EU och Ryssland måste grunda sig på principerna om ömsesidig respekt och ömsesidighet, som är förankrade i Världshandelsorganisationens, energistadgefördragets och det tredje energipaketets bestämmelser. Kommissionen uppmanas att på ett effektivt sätt genomföra och verkställa EU:s inremarknads- och konkurrensregler gentemot alla energiföretag som är verksamma inom unionens territorium. Parlamentet välkomnar i detta avseende den nya utredningen om Gazproms och dess EU-filialers konkurrensbegränsande beteende, och beklagar djupt den ryske presidentens politiskt motiverade dekret som hindrar landets energiföretag från att samarbeta med EU:s institutioner. Parlamentet betonar att alla företag i energisektorn förväntas samarbeta fullt ut med de utredande myndigheterna, och uppmanar kommissionen att föreslå en lämplig reaktion på detta dekret och se till att utredningen kan fortsätta.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en omfattande uppsättning energipolitiska prioriteringar på kort, medellång och lång sikt, vilka EU ska driva i förbindelserna med sina grannländer i syfte att upprätta ett gemensamt rättsligt område grundat på principer och normer för den inre energimarknaden som är relaterade till unionens regelverk. Parlamentet betonar betydelsen av att ytterligare utvidga energigemenskapen, särskilt till att omfatta kandidatländer och länder i det östliga partnerskapet, Centralasien och Medelhavsområdet, samt att inrätta rättsliga kontrollmekanismer för att hantera bristande genomförande av unionens regelverk. Parlamentet uppmanar EU att visa solidaritet med sina partner i energigemenskapen. I detta avseende fördömer parlamentet de hot som Ryssland nyligen uttalat mot Moldavien.

81.

Europaparlamentet betonar att EU:s energipolitik inte på något sätt får stå i strid med unionens grundläggande principer, särskilt med avseende på demokrati och mänskliga rättigheter. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att i sina energiförbindelser prioritera producent- och transitländer som delar och stöder samma värden.

82.

Europaparlamentet understryker vikten av att stärka samarbetet och dialogen med andra strategiska energipartner. Tillväxtekonomiernas växande inflytande på de globala energimarknaderna och deras ökade efterfrågan på energi innebär att EU måste inleda vittomspännande samtal med dessa partner om alla energiområden. Parlamentet konstaterar att EU på lång sikt måste öka samordningen när det gäller köp av energi från tredjeländer. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, så att EU kan uppvisa enighet i frågor som rör energipolitiken, i enlighet med EU-lagstiftningen och indikationer från kommissionens generaldirektorat för energi. Parlamentet påminner om att det regelbundet bör informeras om utvecklingen på detta område.

83.

Europaparlamentet betonar att den solidaritet mellan medlemsstaterna som EU-fördraget kräver bör gälla både för det löpande arbetet och krishanteringen i frågor om den inre och yttre energipolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att tydligt definiera ”energisolidaritet” för att se till att den respekteras av alla medlemsstater.

84.

Europaparlamentet betonar att inga kompromisser kommer att göras beträffande säkerheten och tryggheten för vare sig traditionella energikällor (till exempel kärnenergi) eller nya energikällor (till exempel okonventionella olje- och gaskällor) och anser att EU bör fortsätta stärka säkerhets- och trygghetsramarna och gå i täten för det internationella arbetet på detta område.

85.

Europaparlamentet betonar att eftersom medlemsstaterna börjar sammanfläta och integrera sina nationella marknader genom investeringar i infrastruktur och anta gemensamma bestämmelser, bör även fortsatta satsningar ske för samarbete med Ryssland i syfte att kartlägga kreativa och ömsesidigt godtagbara åtgärder som syftar till att komma till rätta med den bristande överensstämmelsen mellan de båda energimarknaderna.

86.

Europaparlamentet betonar att EU i takt med att energitillgången alltmer förflyttas till utvecklingsländerna bör inleda en intensiv dialog och ett samarbete med Briks-länderna kring energieffektivitet, förnybara energikällor, rent kol, koldioxidlagring, smarta nät, fusionsforskning och kärnsäkerhet. EU bör även utforma en tydlig politik för samarbete kring forskning och innovation på energiområdet med dessa länder.

87.

Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta spela en aktiv roll i de internationella förhandlingarna om ett globalt klimatavtal och betonar att EU måste vara medvetet om konsekvenserna om man inte lyckas ingå ett globalt klimatavtal. Parlamentet beklagar att färdplanen inte innehåller något scenario där man inte lyckas ingå ett sådant avtal. Parlamentet understryker att uppnåendet av ett verkligt bindande globalt utsläppsminskningsavtal förutsätter att de länder som svarar för världens största utsläpp går med i detta arbete, såsom Kina, Indien, Förenta staterna och Brasilien, och att först detta möjliggör en verklig minskning av växthusgasutsläppen. Parlamentet påpekar att man måste möta utmaningarna med koldioxidläckage genom att undvika att energiintensiva industrier flyttar utanför EU.

88.

Europaparlamentet erkänner att utsläppshandelssystemet för närvarande är det viktigaste – om än inte det enda – instrumentet för att minska industrins växthusgasutsläpp och främja investeringar i säker och hållbar teknik med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet konstaterar att det behövs en strukturell förbättring av utsläppshandelssystemet för att öka systemets förmåga att anpassa sig till ekonomiska nedgångar och uppgångar, återställa investeringssäkerheten och stärka marknadsbaserade incitament för investering i och användning av koldioxidsnål teknik. Parlamentet påpekar att eventuella strukturella förändringar av utsläppshandelssystemet skulle kräva en omfattande bedömning av de miljörelaterade, ekonomiska och sociala effekterna samt av konsekvenserna för investeringar i koldioxidsnål teknik, elpriserna och konkurrenskraften för energiintensiva industrier, framför allt när det gäller risken för koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta för och uppmuntra EU:s industrier att utveckla innovativa, säkra och hållbara tekniska lösningar.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en ytterligare bedömning med förslag på rekommenderade åtgärder som begränsar riskerna för koldioxidläckage till följd av omlokalisering av produktionsanläggningar till platser utanför EU, med särskild inriktning på kompletterande scenarier där inga eller begränsade ytterligare åtgärder vidtas för att minska koldioxidutsläppen.

90.

Europaparlamentet betonar att de sektorer som inte omfattas av systemet för utsläppshandel ligger bakom omkring 55 procent av utsläppen av växthusgaser i EU och att det är nödvändigt att se till att även denna sektor tar sitt ansvar att minska utsläppen parallellt med utsläppshandelssystemet. Parlamentet understryker att det behövs politiska riktlinjer på EU-nivå och konkreta åtgärder för att angripa denna fråga.

91.

Europaparlamentet inser att utsläppshandelssystemet drabbats av problem som man inte räknat med från början och att det växande överskottet av utsläppsrätter kommer att motverka koldioxidsnåla investeringar under många år framöver. Detta medför risker för effektiviteten hos utsläppshandelssystemet, som är EU:s viktigaste mekanism för att utsläppen ska kunna minskas på ett sätt som skapar likvärdiga förutsättningar för konkurrerande teknik, ger företagen handlingsfrihet att ta fram egna strategier mot utsläppen och innefattar särskilda åtgärder mot koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att rätta till utsläppshandelssystemet på de punkter där det misslyckats och få det att fungera såsom det ursprungligen var meningen. Parlamentet föreslår att dessa åtgärder innefattar:

92.

Europaparlamentet anser att prissättning spelar en avgörande roll i energirelaterade investeringar och energiproduktion. Parlamentet konstaterar att de olika medlemsstaternas politik för att främja förnybar energi bör ses som en inlärningskurva. Parlamentet anser att de relativt höga priserna under senare tid på fossila bränslen kommer att främja utvecklingen av förnybar energi, förutsatt att misslyckad politik och marknadsmisslyckanden undanröjs. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna främjar och stöder effektivare stödsystem för förnybar energi för att minimera höjningar av energipriserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alternativ för ett mer samordnat, integrerat europeiskt stödsystem för förnybara energikällor.

93.

Europaparlamentet anser att de senaste årens stigande energikostnader i EU har gett upphov till en ”smart” metod baserad på sunt förnuft för att skära ned på energiförbrukningen genom energieffektivitet och energibesparingar. Parlamentet betonar vikten av att denna naturliga, men otillräckliga, beteendeförändring följs upp med rätt politiska åtgärder och ekonomiskt stöd för att uppnå ytterligare energibesparingar. Parlamentet understryker att konsumenterna måste uppmuntras att producera sin egen energi. Parlamentet betonar att informations- och kommunikationsteknikens roll och dess genomförande genom smarta nät blir allt viktigare för utvecklingen av en effektiv energiförbrukning och framför allt för utvecklingen av efterfrågestyrningsprogram (däribland smarta mätare), som bör hjälpa konsumenterna att bli aktiva aktörer inom energieffektivitet genom att förse dem med lättförståeliga uppgifter i realtid om energiförbrukningen i hushåll och på företag och om det överskott som matas tillbaka till nätet, liksom med information om åtgärder och möjligheter för energieffektivitet.

94.

Europaparlamentet anser att energiinfrastrukturen bör bli mer slutanvändarinriktad, med ett starkare fokus på samspelet mellan distributionssystemens kapacitet och förbrukningen. I detta avseende framhåller parlamentet behovet av kraft- och informationsflöden i båda riktningarna i realtid. Parlamentet påpekar att ny teknik som system för efterfrågestyrning gynnar konsumenterna genom att öka energieffektiviteten i utbud och efterfrågan.

95.

Europaparlamentet anser att smarta nät bör inrättas så fort som möjligt. Utan smarta nät kommer integrering av förnybar kapacitet och effektivisering av energiförbrukningen inte att vara möjligt (vilket är av central vikt för att EU ska uppnå 20/20/20-målen i klimat- och energipaketet).

96.

Europaparlamentet framhåller den funktion som smarta nät fyller när det gäller att skapa en tvåvägskommunikation mellan elproducenter och elkunder, och framhåller att smarta nät ger konsumenterna möjlighet att kontrollera och anpassa sin elanvändning. Parlamentet påpekar att ett starkt skydd av personuppgifter liksom konsumentupplysningsprogram, till exempel informationskampanjer i skolor och på universitet, har stor betydelse, särskilt om smarta mätare verkligen ska ha effekt. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör lägga ut relevant information på webbplatser för konsumenter och att alla berörda aktörer, däribland byggarbetare, arkitekter och leverantörer av värme-, kyl- och elutrustning, bör få uppdaterad information, jämföra priser och tjänster, och utifrån det välja den energileverantör som passar dem bäst.

97.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Horisont 2020 och det europeiska innovationspartnerskapet enligt innovationsunionen prioriterar optimeringen av energisystemet och behovet av att utveckla alla typer av hållbar koldioxidsnål teknik för att sporra EU:s konkurrenskraft, främja arbetstillfällen och skapa incitament för en ansvarsfull energianvändning. Parlamentet stöder i detta sammanhang målen i den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen) och de anknutna europeiska näringslivsinitiativen. Parlamentet betonar att främjandet av energieffektivitet och minskningen av kostnaderna för förnybar energi genom tekniska förbättringar och innovation också bör ges högsta prioritet, bland annat genom att en högre andel offentliga forskningsanslag öronmärks till forskning om förnybar energi och energieffektivitet, särskilt Horisont 2020 och SET-planen.

98.

Europaparlamentet påpekar att forskning på området alternativa bränslen är nödvändigt för att uppnå långsiktiga miljö- och klimatmål och därför förväntas inrymmas i programmet Horisont 2020.

99.

Europaparlamentet betonar vikten av att offentliga institutioner och branschen genomför ytterligare forskning och utveckling för att förbättra och öka energieffektiviteten och användningen av förnybar energi och naturgas inom väg-, sjöfarts- och luftfartssektorn.

100.

Europaparlamentet kräver att större uppmärksamhet ägnas uppvärmnings- och kylningssektorn. Parlamentet uppmanar i detta hänseende EU att beakta en fullständig integrering av uppvärmnings- och kylningssektorn i omställningen av energisystemet. Denna sektor står i dag för omkring 45 procent av slutförbrukningen av energi i Europa, och vi måste få bättre kännedom om den viktiga roll som värme och kyla spelar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att samla in nödvändiga uppgifter som visar uppvärmnings- och kylningssektorns energikällor och användningsområden, samt distributionen av värme till olika grupper av slutkonsumenter (till exempel bostäder, industri och tjänstesektor). Parlamentet uppmuntrar till utvecklingen av kraftvärmeverk som använder förnybar eller återvunnen värme och spillvärme, och stöder ytterligare forskning om kyl- och värmesystem, i syfte att genomföra EU:s ambitiösa politik. Parlamentet uppmanar myndigheterna att uppdatera sina prognoser över efterfrågan för tiden fram till 2050 och att ta fram en konsekvensbedömning av regionala underjordiska förhållanden i syfte att optimera resursfördelningen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att avsätta ökade resurser för lokal energiinfrastruktur som fjärrvärme och fjärrkyla – bland annat genom forskning och utveckling och innovativa finansiella instrument – som erbjuder effektiva lösningar med låga eller inga koldioxidutsläpp som kommer att ersätta importerad energi och handeln/överföringen av energi inom Europa. Parlamentet konstaterar att elektrifiering och tillgängliga lösningar baserade på förnybara energikällor (geotermisk energi, biomassa inklusive biologiskt nedbrytbart avfall, sol-, vatten- och luftvärme) i kombination med energieffektivitetsåtgärder har potential att fasa ut fossila bränslen från den samlade värmeefterfrågan fram till 2050 på ett kostnadseffektivt sätt, samtidigt som man tar itu med problemet med energifattigdom.

101.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande meddelanden om koldioxidlagring, den inre marknaden, energieffektivitet och energiteknik för att göra ytterligare framsteg när det gäller de politiska val som fastställs i energifärdplanen för 2050.

102.

Europaparlamentet anser att det för att trygga energiförsörjningen är nödvändigt att särskilt uppmärksamma regionerna vid EU:s yttre gränser genom att stödja sammankopplingen och utvecklingen av ny energiinfrastruktur i samarbete med grannländerna.

103.

Europaparlamentet konstaterar att olika geografiska förutsättningar gör det omöjligt att tillämpa en och samma energipolitiska lösning i alla regioner. Parlamentet anser – utan att bortse från kriterierna för gemensamma åtgärder och utan att glömma vikten av att respektera EU:s politiska ramar – att varje enskild europeisk region bör få följa en egen plan som är anpassad efter den regionens situation och ekonomi, och därigenom utveckla just de energikällor som effektivast kan uppfylla målen i energifärdplanen för 2050. Parlamentet påminner om att i synnerhet produktionen av förnybar energi har en nyckelroll i utvecklingen och sysselsättningen både på landsbygden och i tätorterna. Parlamentet uppmanar därför alla regioner att utveckla och genomföra energistrategier och att överväga att inkludera energin i sina forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering.

104.

Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet, demokratisk tillsyn och det civila samhällets delaktighet i förbindelserna med tredjeländer på energiområdet.

105.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att minska den totala energiförbrukningen och öka energieffektiviteten i transportsektorn, inklusive transportplaneringen och stödet till kollektivtrafiken i medlemsstaterna. Parlamentet betonar dessutom att projekt för förnybar energi inom de transeuropeiska transport- och energinäten (TEN-T och TEN-E) bör påskyndas.

106.

Europaparlamentet anser att det övergripande målet om minskade koldioxidutsläpp kräver avsevärt minskade utsläpp från transporterna, vilket förutsätter en vidareutveckling av alternativa bränslen, effektivare transportmedel och en avsevärt ökad användning av el och således stora investeringar i elinfrastrukturen, nätförvaltningen och energilagringen. Parlamentet anser att det brådskar med åtgärderna för att vi inte ska binda upp oss med högre utsläpp till följd av infrastrukturens långa livscykel.

107.

Europaparlamentet anser att man bör införliva slutsatserna från kommissionens arbetsdokument Regioner 2020 – bedömning av de utmaningar som EU:s regioner står inför beträffande vikten av att också ta hänsyn till de yttersta randområdenas och de mindre utvecklade regionernas potential när det gäller energiförsörjning under kommande år.

108.

Europaparlamentet riktar uppmärksamhet mot det komplexa förhållandet mellan energi, livsmedelsförsörjning och säkerhetsutveckling, särskilt med avseende på den första generationens ohållbara biobränslen, som kan få negativa sociala och miljömässiga konsekvenser för utvecklingsländerna. Parlamentet rekommenderar därför att investeringarna i och utvecklingen av hållbara avancerade biobränslen från jordbruksavfall och alger ökas.

109.

Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att energiproduktionen inte skadar miljön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att strängt tillämpa kraven på miljökonsekvensbedömning för all energiproduktion, såsom produktionen av okonventionell gas.

110.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja införandet av den så kallade energitrygghetsklausulen i alla handelsavtal, associeringsavtal samt partnerskaps- och samarbetsavtal med producent- och transitländer. I denna klausul skulle det fastställas en uppförandekod och tydliga åtgärder som ska vidtas om en partner ensidigt ändrar villkoren.

111.

Europaparlamentet konstaterar vikten av ett brett samarbete i Arktis, särskilt mellan länderna i det euro-atlantiska området, bland annat en överenskommelse om ett särskilt system. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en helhetsbedömning av fördelar och risker med EU:s engagemang i Arktis, inbegripet en miljöriskanalys, med tanke på att dessa områden är ytterst känsliga och viktiga, särskilt norra Arktis.

112.

Europaparlamentet noterar att de arktiska vattnen är en intilliggande marin miljö av särskild betydelse för EU och att de spelar en viktig roll i begränsningen av klimatförändringarna. Parlamentet betonar att de allvarliga miljöproblemen med anknytning till de arktiska vattnen kräver särskild uppmärksamhet för att garantera att Arktis miljö skyddas mot all eventuell olje- och gasverksamhet till havs, däribland prospektering, med hänsyn tagen till risken för omfattande olyckor och behovet av en effektiv insats. Parlamentet uppmuntrar de medlemsstater som är med i Arktiska rådet att aktivt främja åtgärder för att bibehålla högsta möjliga miljösäkerhetsstandarder i detta känsliga och unika ekosystem, bland annat genom upprättandet av internationella instrument för skydd av, beredskap för och insatser vid oljeföroreningar till havs i Arktis, och framför allt att aktivt föreslå strategier för regeringarna som gör att de avstår från att tillåta olje- och gasverksamhet till havs, däribland prospektering, så länge en effektiv insats vid sådana olyckor inte kan garanteras.

113.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.