22.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/108

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, den senaste från den 17 januari 2013 (1),

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen, å andra sidan, vilket undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet),

—

med beaktande av rådets slutsatser om Zimbabwe av den 23 juli 2012 och rådets genomförandebeslut 2012/124/Gusp om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe,

—

med beaktande av EU:s uttalande om Zimbabwe av den 15 februari 2011 från den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton,

—

med beaktande av uttalandena från EU:s delegation i Republiken Zimbabwe av den 17 augusti 2012 och den 12 november 2012 om den senaste tidens trakasserier mot människorättsförsvarare,

—

med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 24 maj 2012 och den 29 maj 2012,

—

med beaktande av uttalandet från talespersonen för kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 18 januari 2013 om den senaste tidens attacker mot människorättsförsvarare inför valet,

—

med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken millennieutvecklingsmålen fastställs,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från juni 1981, som Zimbabwe har ratificerat,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning från januari 2007, som Zimbabwe har ratificerat,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från december 1948,

—

med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna från december 1998,

—

med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Under en period som nu betraktas som upptakt till valet har människorättsaktivister och politiska motståndare till Robert Mugabes Zanu-PF utsatts för en markant ökning av antalet hot, godtyckliga gripanden, juridiska trakasserier och försvinnanden. Bland offren märks många medlemmar av MDC, flera parlamentsledamöter från MDC och prominenta personer i ledningen för MDC, såsom energiminister Elton Mangoma, inrikesminister Theresa Makone och den avsatte talmannen för Zimbabwes parlament, Lovemore Moyo.

B.

Den 14 januari 2013 greps Okay Machisa, nationell verkställande direktör för Zimbabwes människorättsorganisation (Zimrights) och ordförande för organisationen Crisis in Zimbabwe Coalition.

C.

Okay Machisa åtalades för ”publicering av osanningar”, ”förfalskning” och ”bedrägeri”, vilket innebär att han ska ha gjort sig skyldig till överträdelser av avsnitten 31, 136 och 137 i (den kodifierade och reformerade) strafflagen och med bedrägligt uppsåt ha försökt lura högste registratorns kansli genom att förfalska valregistreringsintyg.

D.

Okay Machisa satt häktad på polisstationerna i Harare och Rhodesville. Han släpptes av överrätten mot borgen på orimliga villkor.

E.

Även andra medlemmar av Zimrights – Leo Chamahwinya, ansvarig för utbildningsprogrammet, och Dorcas Shereni, ordförande för Highfields lokalavdelning – har blivit föremål för godtyckliga frihetsberövanden och juridiska trakasserier och skulle sitta kvar i häkte till den 4 februari 2013 efter beslut av underrätten den 21 januari 2013.

F.

Gripandet och häktningen av Machisa, Chamahwinya och Shereni följde på en polisrazzia mot Zimrights lokaler den 13 december 2012.

G.

Gripandena skedde endast några veckor efter att Zimrights kritiserat den tilltagande polisbrutaliteten i Zimbabwe och uppmanat behöriga myndigheter att vidta omedelbara åtgärder för att beivra dessa övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.

H.

Polisrazzian den 5 november 2012 mot Counselling Services Unit (CSU), en registrerad medicinsk klinik som erbjuder sjukvård och rådgivning till människor som utsatts för organiserad brottslighet eller tortyr, och frihetsberövandet av tre anställda utan formella anklagelser är mycket oroväckande.

I.

Mötes-, förenings- och yttrandefriheten är väsentliga inslag i alla demokratier, i synnerhet under färdigställandet av en ny författning och i förberedelserna inför demokratiska val.

J.

Bland de zimbabwiska frivilligorganisationer som utsattes för polisrazzior under 2012 återfinns Zimrights, CSU, ett forum för människorättsorganisationer (Zimbabwe Human Rights NGO Forum), en valövervakningsorganisation (Election Resource Centre, ERC) och en sammanslutning för homosexuella (Gays and Lesbians Association of Zimbabwe, GALZ).

K.

En koalitionsregering bildades 2009 sedan Zanu-PF och MDC i september kommit överens om att dela på makten i ett försök att råda bot på det politiska dödläge och de människorättsövergrepp som pågått sedan parlaments- och presidentvalen 2008.

L.

Den nationella enhetsregeringen åtog sig genom en övergripande politisk uppgörelse att utarbeta en ny författning, respektera de mänskliga rättigheterna och friheten att bedriva politisk verksamhet samt att återuppliva ekonomin. Samtidigt som regeringen kräver ett slut på EU:s restriktiva åtgärder har den emellertid själv misslyckats med att fullgöra sina åtaganden enligt den övergripande politiska uppgörelsen, haft svårt att stabilisera landet och inte lyckats bana väg för en demokratisk övergång via trovärdiga val, till följd av att Zanu-PF medvetet obstruerat detta.

M.

En verkligt fungerande människorättskommission skulle vara ett viktigt steg i genomförandet av den övergripande politiska uppgörelsen och den överenskomna färdplanen för fredliga och trovärdiga val.

N.

Bestämmelserna om god samhällsstyrning, öppenhet i politiska ämbeten och mänskliga rättigheter måste respekteras i enlighet med artiklarna 11b, 96 och 97 i Cotonouavtalet.

O.

Landets ekonomiska återhämtning är alltjämt bräcklig, och viss statlig politik utgör ett hot mot framtida ekonomiska förbindelser mellan EU och Zimbabwe.

1.

Europaparlamentet fördömer de fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, däribland politiska hot, trakasserier och godtyckliga gripanden av människorättsaktivister.

2.

Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes myndigheter att frige alla människorättsförsvarare som frihetsberövats på grund av att de bedrivit människorättsverksamhet, att upphöra med juridiska trakasserier och att fullständigt utreda övergrepp mot människorättsförsvarare.

3.

Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes myndigheter att omedelbart och villkorslöst frige Dorcas Shereni och Leo Chamahwinya.

4.

Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes myndigheter att under alla omständigheter garantera den fysiska och psykiska integriteten för Okay Machisa, Leo Chamahwinya, Dorcas Shereni och Faith Mamutse.

5.

Europaparlamentet uppmanar Zimbabwe att respektera FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1998, särskilt artikel 1, enligt vilken envar har rätt att, såväl ensam som i förening med andra, främja och sträva efter skydd och förverkligande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna på nationell och internationell nivå.

6.

Europaparlamentet erinrar om att Zimbabwe genom sin övergripande politiska uppgörelse förbundit sig att se till att såväl lagstiftning som förfaranden och praxis i landet är förenliga med internationella principer och lagar om de mänskliga rättigheterna.

7.

Europaparlamentet uppmanar den nationella enhetsregeringen att före de allmänna valen ändra sådana förtryckande lagar som lagen om tillgång till information och skydd av privatlivet, lagen om allmän ordning och säkerhet samt (den kodifierade och reformerade) strafflagen, eftersom dessa lagar har använts för att kraftigt kringskära grundläggande rättigheter.

8.

Europaparlamentet oroas över att det inte gjorts några ändringar av Zimbabwes rättsväsen, som allmänt anses vara extremt partiskt till förmån för Zanu-PF.

9.

Europaparlamentet stöder i denna valkontext ett aktivt deltagande av människorättskommissionen, i enlighet med mandatet i den nyligen kungjorda ändringen av vallagen. Människorättskommissionen bör på ett oberoende och öppet sätt arbeta med brådskande människorättsfrågor och förväntas utreda anmälningar om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, ge råd om en människorättsvänlig lagstiftning samt främja och skydda de mänskliga rättigheterna i allmänhet.

10.

Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för inrättandet av Zimbabwes människorättskommission, men oroas över att den inte getts betydande kapacitet att arbeta oberoende och uppfylla sina mål i de brännande människorättsfrågor som landet står inför.

11.

Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att vidta nödvändiga åtgärder, däribland att återupprätta rättsstaten, demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna, och framför allt att organisera en fredlig och trovärdig folkomröstning om den nya författningen och valförberedelser som uppfyller erkända internationella normer, så att de riktade åtgärderna kan avbrytas.

12.

Europaparlamentet manar i detta sammanhang till ett mer aktivt deltagande av Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC). Parlamentet anser att denna regionala organisation har en viktig roll som garant för den övergripande politiska uppgörelsen, bland annat genom att insistera på att uppgörelsen, i synnerhet artikel 13, omsätts i praktiken för att polis och andra säkerhetsstyrkor ska agera opartiskt.

13.

Europaparlamentet uppmanar SADC att utvärdera människorättssituationen samt SADC:s principer och riktlinjer för demokratiska val innan det stundande valet i Zimbabwe genomförs.

14.

Europaparlamentet yrkar på att det skickas ut internationella observatörer, särskilt från SADC och det panafrikanska parlamentet, i ett tidigt skede och i tillräckligt stort antal, och att de finns på plats både före och efter valet så att de kan avskräcka från våld och hot och i detta sammanhang samarbeta med människorättskommissionen.

15.

Europaparlamentet stöder de riktade åtgärder som EU för närvarande tillämpar och som är en reaktion på den politiska och människorättsliga situationen i Zimbabwe, med årliga beslut som gör att EU kan hålla högt uppsatta personer i Zimbabwes regering under ständig uppsikt. Parlamentet uppmanar den nationella enhetsregeringen att vidta de åtgärder som krävs för att dessa åtgärder med tiden ska kunna avbrytas.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation i Harare att fortsätta erbjuda hjälp till Zimbabwes nationella enhetsregering för att förbättra människorättssituationen i syfte att uppnå fredliga och trovärdiga val som uppfyller de krav som EU ställer på alla sina handelspartner.

17.

Europaparlamentet beklagar avsaknaden av en stark människorättsklausul i det interimsavtal om ekonomiskt partnerskap som slutits med fyra stater i östra och södra Afrika (ESA-stater), inklusive Zimbabwe. Parlamentet upprepar sitt krav att handelsavtal som EU ingår ska innehålla bindande och icke förhandlingsbara människorättsklausuler. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra detta till en prioritering i de fortsatta förhandlingarna om ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap med ESA-staterna.

18.

Europaparlamentet framhåller att EU:s utvecklingssamarbete (enligt artikel 96 i Cotonouavtalet) under rådande omständigheter inte bör återupptas men att EU står fast vid sitt åtagande att stödja lokalbefolkningen.

19.

Europaparlamentet uppmanar Världsbanken och Zimbabwe att respektera internationella domstolsbeslut.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska utrikestjänsten, Zimbabwes regering och parlament, regeringarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Världsbanken, Brittiska samväldets generalsekreterare samt det panafrikanska parlamentet.