30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/74

—

med beaktande av unionens ramar för förstärkt ekonomisk styrning, inklusive det så kallade ”sexpacket”, de förslag om ”tvåpacket” som parlamentet godkänt och den i unionsrätten inlemmade finanspolitiska pakten i enlighet med artikel 16 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (TSCG).

—

med beaktande av de två rapporterna från Europeiska rådets ordförande, båda med titeln Mot en verklig ekonomisk och monetär union, av den 26 juni 2012 (1) respektive den 12 oktober 2012 (2),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser från mötet den 28–29 juni 2012 om att utforska sätt att förbättra euroområdets ekonomiska och finansiella arkitektur (3),

—

med beaktande av artikel 125 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 18 november 2008 om EMU@10: Den ekonomiska och monetära unionens första tio år och framtida utmaningar (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2011 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (5),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 23 november 2011 om möjligheten att införa stabilitetsobligationer (COM(2011)0818),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2012 om möjligheten att införa stabilitetsobligationer (6),

—

med beaktande av den färdplan som är bilagd denna resolution,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A7-0402/2012), och av följande skäl:

A.

Parlamentet har begärt att kommissionen ska lägga fram en rapport om möjligheten att införa euroobligationer, vilket var en central del i överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om paketet om ekonomisk styrning (”sexpacket”).

B.

Men grönboken har ett brett offentligt samråd om konceptet stabilitetsobligationer inletts. I grönboken undersöks huruvida det vore genomförbart att euroområdets medlemsstater genomförde gemensamma emissioner av statsobligationer, och de villkor som måste uppfyllas för detta diskuteras.

C.

Situationen i euroområdet är unik, eftersom de deltagande medlemsstaterna har samma valuta men saknar en gemensam finanspolitik och en gemensam obligationsmarknad, men man ska inte heller bortse från det större unionsperspektivet. Det finns dock skäl att välkomna förslagen i de två rapporter som lagts fram av ordföranden för Europeiska rådet, båda med titeln Mot en verklig ekonomisk och monetär union, som en god utgångspunkt för vägen mot en solid och verklig EMU.

D.

Artikel 125 i fördraget om EUF-fördraget förbjuder medlemsstaterna att åta sig en annan medlemsstats förpliktelser.

E.

Den penningpolitik som Europeiska centralbanken (ECB) för är inte någon lösning på medlemsstaternas finanspolitiska och strukturella problem och dess icke-standardåtgärder har begränsad effektivitet.

F.

Ingen federal stat (t.ex. Förenta staterna och Tyskland) utfärdar någon motsvarighet till de euroobligationer som anges i grönbokens alternativ 1 och 2 och som gör euroobligationer till ett helt nytt koncept som inte kan jämföras med de beprövade och pålitliga amerikanska ”treasury bonds” och tyska ”Bundesanleihen”.

G.

Medlemsstaterna har svårigheter att få finansiering till rimliga räntor till följd av marknadernas misstro mot den offentliga skuldsättningen, de europeiska bankernas situation och de europeiska ledarnas förmåga att vidta resoluta åtgärder för att försvara och fullborda den gemensamma valutan.

H.

Krisen har inte bara visat hur ömsesidigt beroende euroområdets medlemsstater är av varandra utan också hur nödvändigt det är med en robust finanspolitisk union med effektiva mekanismer för att korrigera en ohållbar finanspolitisk utveckling, makroekonomiska obalanser, skuldnivåer och de övre gränserna för medlemsstaternas budgetbalans.

I.

Trovärdiga åtaganden för tillväxtinriktade konsolideringsåtgärder är en förutsättning för en hållbar lösning av de alltför stora skulderna och underskotten i de flesta av euroområdets medlemsstater.

J.

Ett ömsesidigt ansvar för euroområdets statsskulder kan i sig inte kompensera euroområdets förlorade konkurrenskraft.

K.

Gemensamma emissioner av skuldpapper under solidariskt ansvar och en ökad finanspolitisk integration och en förstärkt budgetdisciplin och budgetkontroll är två sidor av samma mynt.

1.

Europaparlamentet noterar de avsevärda ansträngningarna för att lindra och lösa krisen, och understryker de nya förstärkta ramarna för styrning inom EMU, de senaste överenskommelserna om räddningsfonden och de beslut som ECB fattat. Dock behövs det fortfarande en överenskommelse om en varaktig lösning, så att man kan komma fram till ett balanserat angreppssätt som kombinerar solidaritet och ansvarstagande inom euroområdet. Parlamentet påminner om att tre medlemsstater utanför euroområdet också har mottagit hjälp för att övervinna sina statsskuldskriser.

2.

Europaparlamentet förblir mycket oroat över den pågående eurokrisen och det hot som den utgör mot välfärden för miljontals personer som lever i fattigdom och arbetslöshet i EU. För att bevara den ekonomiska och monetära unionens integritet, samtidigt som man genomför strukturreformer och utvecklar en finanspolitisk kapacitet för euroområdet som kan bidra till att absorbera landsspecifika ekonomiska chocker eller underlätta sådana strukturreformer, måste man finna alternativa sätt – som inte bara innebär utnyttjande av räddningsmekanismer som t.ex. ESM och EFSF – att ge medlemsstaterna fortsatt tillgång till marknaderna eller att minska deras lånekostnader.

3.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut av den 30 juni 2012 att utforska på vilka sätt euroområdets ekonomiska och finansiella arkitektur kan förbättras, samtidigt som man undviker moraliska risker och uppnår sunda och hållbara offentliga finanser. En långsiktig vision för en starkare union måste bygga på förstärkt demokratisk legitimitet, baserad på gemenskapsmetoden och åtföljd av en tidssatt färdplan.

4.

Europaparlamentet noterar att Europeiska finansiella stabilitetsmekanismen (EFSM), Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) är de viktigaste brandväggar som EU hittills skapat. ESM:s roll när det gäller solvensfrågor och avgränsningar får inte glömmas bort i framtiden. Parlamentet välkomnar den utfästelse som Europeiska rådet gjorde den 18–19 oktober 2012, nämligen att när en effektiv gemensam tillsynsmekanism är etablerad, och där ECB är involverad, skulle ESM, efter ett beslut fattat i laga ordning, kunna rekapitalisera europeiska banker direkt.

5.

Europaparlamentet betonar att det krävs en trovärdig strategi för finanspolitisk konsolidering och strukturreformer i alla medlemsstater för att återställa finanspolitisk trovärdighet, och att dessa är centrala för att uppnå en hållbar betalningsbalans och sunda och hållbara offentliga finanser. Sunda statliga finanser är nödvändiga för att man ska kunna införa ett gemensamt system för emittering av låneinstrument, och få detta att fungera.

6.

Europaparlamentet välkomnar att grönboken lagts fram, vilket uppfyller ett sedan länge ställt krav från Europaparlamentet. Införandet av stabilitetsobligationer skulle vara lika viktigt som införandet av den gemensamma valutan.

7.

Europaparlamentet välkomnar den finanspolitiska konsolideringen och de strukturreformer som medlemsstaterna har genomfört, och inser vilka svåra och krävande ansträngningar som begärs av Europas medborgare. Medlemsstaterna uppmanas enträget att fortsätta att leva upp till de åtaganden och överenskommelser som ingåtts när det gäller den finanspolitiska konsolideringen, samtidigt som man tar vederbörlig hänsyn till den makroekonomiska situationen, och att anstränga sig ytterligare för att minska de alltför stora underskotten.

8.

Europaparlamentet är djupt oroat över att investerare och finansmarknadsaktörer, trots de reform- och konsolideringsansträngningar som medlemsstaterna har gjort, inte i tillräcklig grad erkänner gjorda ansträngningar utan fortsätter att utöva spekulativa påtryckningar på politiken, vilket kommer till uttryck i ökande räntedifferenser och hög volatilitet.

9.

Europaparlamentet anser att det finns ett brådskande behov av att agera för att stödja en mer långsiktig strategi för euroområdet som garanterar sunda offentliga finanser, hållbar tillväxt, social sammanhållning och hög sysselsättningsnivå, samtidigt som man förebygger moraliska risker och stöder konvergens genom att gå mot en finanspolitisk union. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att rapporten från ordförandena från Europeiska rådet, kommissionen, eurogruppen och ECB har inlett en debatt om en övergripande, ambitiös och trovärdig strategi.

10.

Europaparlamentet noterar de tecken på allvarliga spänningar på marknaderna för skuldpapper från enheter under centralstaten, och hur detta är kopplat till påfrestningarna i respektive medlemsstat.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstater med stora skulder från offentliga emittenter på lägre nivå än centralstaten att inrätta mekanismer för att utfärda gemensamma stabilitetsobligationer som är kopplade till villkor avseende finanspolitisk disciplin och som minskar påfrestningarna för dessa skuldpapper till nivåer som motsvarar medlemsstatens.

12.

Parlamentet välkomnar att euron nu intar andra plats i världen som global reservvaluta. Det ligger i euroområdets långsiktiga strategiska intresse att ta tillvara alla fördelar med euron, såsom möjligheten att skapa en gemensam likvid och diversifierad obligationsmarknad och förstärka euron som global reservvaluta. Detta kräver en integrerad europeisk finansiell, ekonomisk och budgetmässig ram.

13.

Europaparlamentet noterar att en integrerad budgetram är nödvändig för att garantera en sund budgetpolitik, vilken omfattar samordning, gemensamt beslutsfattande, bättre efterlevnad av reglerna samt proportionerliga steg i riktning mot gemensam emission av skuldebrev, och att vissa av modellerna för ömsesidigt ansvar för offentliga skulder för närvarande kan strida mot grundlagsbestämmelserna i vissa medlemsstater.

14.

Europaparlamentet påpekar att den nuvarande situationen på kort sikt har lett till en ”flykt till kvalitet” (jakt på de säkraste tillgångarna, även med mycket låg avkastning) vilket leder till finansieringsutmaningar för banker och andra finansinstitut.

15.

Europaparlamentet är bekymrat över kopplingarna mellan banker som innehar stora mängder av etableringsstatens obligationer, vilket skapar olyckliga återkopplingseffekter när påfrestningarna på statspapper blir till tryck på bankerna. Parlamentet påminner om att diversifiering av tillgångar och skulder är ett verktyg för att garantera stabilitet och en av de outnyttjade fördelarna med den inre marknaden.

16.

Europaparlamentet betonar att alla nuvarande och framtida instrument eller institutioner som i egentlig eller vid bemärkelse är en del av unionens ramar för ekonomisk styrning måste få demokratisk legitimitet.

17.

Europaparlamentet anser att utsikterna att gemensamma obligationer införs kan bli en stark signal till finansmarknaderna, bidra till att behålla integriteten i EMU, förstärka en återgång till ekonomisk stabilitet och minska osäkerheten, förutsatt att det görs framsteg när det gäller den finansiella och budgetmässiga integrationen och tillsynen i EU. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att ordningsföljden är en nyckelfråga och kräver en bindande färdplan, i likhet med Maastrichtkriterierna för införandet av den gemensamma valutan. Parlamentet efterlyser ytterligare förtydliganden avseende kommissionens förslag att sätta villkor för emission av gemensamma obligationer, t.ex. respekt för stabilitets- och tillväxtpakten.

18.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen definierar utträdes- och inträdeskriterier på grundval av en stark finanspolitisk konsolidering och budgetdisciplin samtidigt som man beaktar den nuvarande krisen och de finanspolitiska justeringar som görs i ett antal euromedlemsstater.

19.

Europaparlamentet noterar de positiva och negativa utvecklingstendenserna sedan 1999 i euroområdet och betonar att räntekonvergensen för statspapper skapat incitament för uppbyggnad av ohållbara skuldnivåer. Parlamentet konstaterar att det i den offentliga och politiska debatten föreslås möjligheter för en partiell emission av gemensamma skuldpapper, såsom ett sammanförande av vissa korta finansieringsinstrument på begränsad och villkorad basis (euroväxlar) eller en gradvis överföring till en skuldinlösenfond.

20.

Europaparlamentet betonar att varje steg mot gemensamma emissioner av obligationer bör ske med ett fullt beaktande av ett inremarknadsperspektiv och garantera att inga onödiga hinder eller obalanser skapas mellan deltagande och icke-deltagande medlemsstater.

21.

Europaparlamentet påminner om att varje medlemsstat är förpliktigad att betala tillbaka hela sin skuld, även enligt ett system med gemensamma obligationer. Emission av gemensamma obligationer är inte någon garanti mot att en medlemsstat ställer in betalningarna.

22.

För att skydda EU:s skattebetalare anser Europaparlamentet att man endast ska överväga gemensamt emitterade obligationer som garanterar en strikt förmånsrätt för innehavarna av dessa obligationer.

23.

Europaparlamentet erkänner att bristande konkurrenskraft och uteblivna strukturreformer är avgörande realekonomiska faktorer för en stadig försämring av ett lands ekonomiska situation.

24.

Europaparlamentet noterar att förslagen om euroobligationer innehåller sätt att minska tillgången till obligationer för medlemsstater som tappar kontroller över sina budgetar. Parlamentet kräver därför att det ska finnas mekanismer som kan hjälpa dessa medlemsstater som upplever svårigheter i form av en likviditetskris (i motsats till en soliditetskris) och som utesluts från emissionerna av gemensamma obligationer. Parlamentet anser att ESM bör behållas i detta syfte. Parlamentet anser att ESM bör bli föremål för gemenskapsmetoden.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla fördelningskriterierna för lånen till medlemsstaterna, då det i grönboken endast sägs att detta skulle göras ”i enlighet med deras behov”. Parlamentet insisterar på att förmågan att betala för sina skulder bör vara ett av de centrala fördelningskriterierna.

26.

Europaparlamentet framhåller att det i kommissionens grönbok anges att den övre gränsen på 60 procent av BNP i förslaget om blå obligationer är för högt för att säkra stabiliteten i systemet, och begär ytterligare förtydliganden avseende denna gräns.

27.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta en färdplan för att på kort sikt finna en utväg ur den rådande krisen och för att på lång sikt gå mot en finanspolitisk union genom att komplettera, förstärka och fördjupa den ekonomiska och monetära unionen.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet där man undersöker alternativa färdplaner och, om så är lämpligt, rekommenderar en av dem för en gemensam emission av offentliga skuldinstrument, med beaktande av ekonomiska, budgetmässiga och rättsliga förutsättningar. I detta sammanhang och parallellt till Van Rompuys rapport av den 12 oktober 2012 bör kommissionen ägna särskilt uppmärksamhet åt möjligheten att införa en skuldinlösenfond som tillfälligt kombinerar en gemensam emission av skuldinstrument och strikta regler för finanspolitisk korrigering i de medlemsstater vilkas skuldsättning överstiger 60 procent av BNP, där deltagande länder åtar sig att betala tillbaka de alltför stora skulderna under en period på normalt 25 år, vilket är en längre period än den som föreskrivs i den förnyade stabilitets- och tillväxtpakten men som på samma sätt, i praktiken, skulle kräva tillräcklig ekonomisk tillväxt och mycket strikt finansiell disciplin.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att utge gemensamma kortfristiga lån i form av euroväxlar (”eurobills”) i enlighet med Van Rompuys rapport av den 12 oktober 2012 för att skydda medlemsstater med en i grunden hållbar finanspolitik från likviditetsproblem på grund av massuttag, den ömsesidigt förstärkande kopplingen mellan statsskulds- och bankkris och de panikdrivna negativa externa effekter som skapar massiva marknadssnedvridningar och genererar implicita subventioner till medlemsstater som åtnjuter abnormt låga räntor på sina statspapper.

30.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att studera genomförbarheten i att gå mot ett system med ”European Safe Bonds” eller andra förslag som bygger på en obligationskorg.

31.

Europaparlamentet anser att euroväxlar, som skulle vara begränsade i tid och kvantitet, skulle ge den tid och stabilitet som krävs för att andra åtgärder såsom stabilitets- och tillväxtpakten och tvåpacket ska få möjlighet att verka och för att utforma långsiktiga åtgärder för en framtida integrering av euroområdet.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att satsa på att klarlägga de rättsliga begränsningarna för emissioner av gemensamma obligationer, särskilt artikel 125 i EUF-fördraget och dess följder för tre möjliga emissionssätt, vilka är gemensamt ansvar (joint liability), proportionerligt ansvar (several liability) samt solidariskt ansvar (joint and several liability). Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att analysera en möjlig användning av artikel 352.1 i EUF-fördraget eller någon annan rättslig grund för att genomföra en lösning med delvis gemensamma emissioner utan att det behövs en fördragsändring, inbegripet ett övervaknings- och rapporteringsregelverk på grundval av artiklarna 121 och 136 i EUF-fördraget som syftar till att på kvartalsbasis kontrollera de framsteg som euromedlemsstaterna och euroområdet som helhet gjort mot en förstärkt och genuin ekonomisk och monetär union liksom åtgärder som syftar till att samordna emissionerna av statspappersinstrument som inte omfattas av någon ram för ömsesidigt ansvar.

33.

Europaparlamentet välkomnar principerna i det beslut som eurogruppen fattade vid sitt toppmöte den 29 juni 2012 att garantera euros stabilitet ”särskilt genom att använda de befintliga EFSF-/ESM-instrumenten på ett flexibelt och effektivt sätt för att stabilisera marknaderna för medlemsstaterna med iakttagande av deras landsspecifika rekommendationer och deras övriga åtaganden, inbegripet deras respektive tidsfrister enligt den europeiska planeringsterminen, stabilitets- och tillväxtpakten och förfarandet för makroekonomiska obalanser”. Parlamentet konstaterar att villkoren kommer att fastställas i ett samförståndsavtal och att ECB kommer ”att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt genomföra marknadstransaktioner för EFSF/ESM:s räkning”.

34.

Europaparlamentet anser att det finns akut behov av att samtidigt rekapitalisera den europeiska banksektorn och fullborda den inre marknaden för finansiella tjänster i EU. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta en gemensam europeisk tillsynsmekanism för bankinstitut och ett gemensamt europeiskt återhämtnings- och avvecklingssystem, helst samtidigt som den gemensamma tillsynsmekanismen träder i kraft. Parlamentet vill dessutom att den gemensamma tillsynsmekanismen i framtiden ska kunna finansiera banker som råkat i svårigheter direkt när den gemensamma europeiska tillsynsmekanismen har trätt i kraft. Parlamentet betonar att den gemensamma tillsynsmekanismen måste vara redovisningsskyldig inför parlamentet och rådet för sina åtgärder och beslut i fråga om EU-tillsyn, och bör rapportera till parlamentets behöriga utskott.

35.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att sätta in krisbekämpningsinstrument och erkänner att en otillräcklig reglering av finanssektorn har spelat en betydande roll för vissa euroländers svåra budgetsituation.

36.

Europaparlamentet anser att gemensamma emissioner av obligationer under enskilt ansvar, i likhet med EFSF-obligationerna, riskerar att inte bli tillräckligt attraktivt för investerare om vissa medlemsstater som deltar i programmet fortfarande saknar hållbara finanser.

37.

Europaparlamentet konstaterar att det kan komma att bli nödvändigt välja mellan tre scenarier: för det första en gemensam räntesats för alla deltagande medlemsstater vilket leder till en förmögenhetstransferering mellan länderna, för det andra en differentierad räntesats och för det tredje en gemensam räntesats kopplad till ett kompensationssystem som föreslås av kommissionen, där medlemsstater med lägre kreditbetyg finansiellt kompenserar dem med bättre kreditbetyg.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla sitt förslag om att inrätta ett system där räntorna differentieras beroende på medlemsstatens kreditvärdighet, särskilt för att klarlägga hur och av vem dessa kreditbetyg sätts när väl marknadsmekanismerna neutraliserats genom införandet av gemensamma obligationer.

39.

Europaparlamentet delar kommissionens ståndpunkt i dess grönbok att stabiliteten i euroobligationssystemet inte enbart kan grundas på ett litet antal medlemsstater med hållbara finanser och att ett sådant system kräver en förstärkt finanspolitisk union och en starkare budgetdisciplin och kontroller för att undvika moraliska risker.

40.

Europaparlamentet anser att om ett system med blå och röda obligationer skulle visa sig vara möjligt och väl förankrat i en stabilitetsinriktad ram bör en fördragsändring övervägas i färdplanen mot en genuin ekonomisk och monetär union, vilket skulle kunna utmynna i utgivande av obligationer under solidariskt ansvar.

41.

Europaparlamentet anser att ett system där nationell utgivning delvis ersätts (såsom blå/röda obligationer) å ena sidan skulle kunna minska lånekostnaderna för de medlemsstater som har sunda och hållbara offentliga finanser och å andra sidan skulle kunna skapa ett incitament för dem som har alltför stora skulder att minska dem, eftersom riskerna som är förknippade med röda obligationer skulle vara högre och räntorna öka.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, eventuellt i samarbete med ECB och EBA, och i samråd med rådet och parlamentet, att noggrant bedöma alla tekniska frågor kopplade till ett sådant program såsom garantier, strukturer för trancher och poolning, potentiella säkerheter, balansen mellan regelbaserad och marknadsbaserad finanspolitisk disciplin, ytterligare skyddsåtgärder (särskilt när det gäller deltagande i ett system), omstrukturering, utfärdande, förbindelser med existerande stabilitetsmekanismer, investerarbas, lagstadgade krav (t.ex. kapitalkrav), infasad skuldtäckning och löptider. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att fundera på en legitim och lämplig form för styrning och ansvars- och redovisningsskyldighet.

43.

Europaparlamentet betonar att när de kortfristiga åtgärderna för att ta sig ur krisen genomförts och de första stegen i den bindande färdplanen genomförts, att all uppföljning måste göras på grundval av det ordinarie lagstiftningsförfarandet med fullständig demokratisk redovisningsskyldighet på den nivå där beslutet fattas. Parlamentet påpekar för kommissionen att den i samband med utarbetandet av sina förslag kan inrätta ett tillfälligt organ bestående av ledamöter av Europaparlamentet och företrädare för medlemsstaterna och ECB. Parlamentet påminner om att det till fullo kommer att använda sig av sina befogenheter och sin initiativrätt, även sin rätt att ta initiativ till fördragsändringar. Parlamentet anser att detta organ också ska studera möjligheten att ge ut verkliga federala obligationer kopplat till en förstärkt EU-budget.

44.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör studera genomförbarheten i var och en av de valmöjligheter som läggs fram i bilagan (både fas 1 och fas 2), som inte nödvändigtvis är alternativ men som under vissa omständigheter kan vara kumulativa.

45.

Europaparlamentet är medvetet om att allt fler förslag om ömsesidigt ansvar för skuld läggs fram, särskilt inom det akademiska området. Parlamentet noterar att dessa förslag skiljer sig betydligt från varandra.

46.

Europaparlamentet delar kommissionens oro när det gäller redovisningsfrågor som rör behandlingen av stabilitetsobligationer enligt nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en heltäckande bedömning av hur olika garantistrukturer för stabilitetsobligationer påverkar nationella skuldkvoter i förhållande till BNP.

47.

Europaparlamentet noterar det problem med moralisk risk som kommissionen tar upp i grönboken, och anser att det är nödvändigt med en ingående analys av problemet med moralisk risk för att man ska kunna dra riktiga slutsatser och om möjligt finna lämpliga lösningar.

48.

Europaparlamentet anser att problemet med moralisk risk skulle kunna lösas med en bra definition av garantier och incitament för finanspolitisk disciplin.

49.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken.