30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/62

—

med beaktande av kommissionens rapport om de offentliga finanserna i EMU 2011 (1),

—

med beaktande av kommissionens rapport om de offentliga finanserna i EMU 2012 (2),

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136 jämförd med artikel 121.2,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3),

—

med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (5),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (8),

—

med beaktande av bilaga I till Europeiska rådets slutsatser av den 24–25 mars 2011, med rubriken Euro plus-pakten: starkare samordning av den ekonomiska politiken för konkurrenskraft och konvergens  (9).

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 28–29 juni 2012, och i synnerhet dess bilaga Tillväxt- och sysselsättningspakten,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 23 november 2011 om den årliga tillväxtöversikten 2012 (COM(2011)0815),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om resultattavlan för övervakningen av makroekonomiska obalanser: den planerade första utformningen (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2012 om bidraget till den årliga tillväxtöversikten 2012 (11),

—

med beaktande av IMF:s rapport ”World Economic Outlook” från oktober 2012,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0425/2012), och av följande skäl:

A.

Den ekonomiska och finansiella krisen samt bankkrisen har inte avtagit, och har visat att aspekter av de offentliga finanserna negativt påverkar den socio-ekonomiska utvecklingen och den politiska stabiliteten.

B.

Den offentliga skulden i förhållande till BNP inom euroområdet steg från 86,2 procent under det första kvartalet 2011 till 88,2 procent under det första kvartalet 2012.

C.

De nyliga reformerna av Europeiska unionens ramar för styrning av ekonomi och budgetar kan inte ensamma lösa krisen. Det krävs omfattande insatser för att åtgärda alltför stora makroekonomiska obalanser på ett symmetriskt sätt samt öka den övergripande socioekonomiska konvergensen och solidariteten inom den ekonomiska och monetära unionen.

D.

Trovärdiga åtaganden för tillväxtinriktade konsolideringsåtgärder är en grundläggande förutsättning för en hållbar lösning av de alltför stora skulderna och underskotten i de flesta av euroområdets medlemsstater.

E.

I EU-länderna har man tagit viktiga steg för att konsolidera de offentliga finanserna, men trots det återstår många utmaningar för att få till stånd en förbättring av situationen. Den nuvarande svåra ekonomiska nedgången är oroväckande eftersom den hotar de stora insatser som medlemsstaterna har gjort när det gäller strategierna för budgetkonsolidering.

F.

Inte alla medlemsstater befinner sig i samma situation, och därför måste man tillämpa differentierade hållbara tillväxtfrämjande strategier i linje med de landsspecifika rekommendationer som rådet har antagit, och som återspeglar de landsspecifika budgetriskerna och makrofinansiella riskerna samt ekonomiska och sociala villkor.

G.

I de senaste landsspecifika rekommendationerna läggs alltför stor vikt vid behovet av att minska löner och sociala utgifter och reformera de offentliga pensionssystemen. De specifika rekommendationerna rörande andra områden, t.ex. skatt på kapitalvinster, konsumtion, fastigheter och miljöförorenande verksamhet är däremot till största delen kraftigt underbetonade.

H.

Särskilt de medlemsstater som utnyttjar program för ekonomiskt stöd och de som är föremål för noggrann marknadsövervakning bör införa trovärdiga långsiktiga strategier för budgetkonsolidering. Negativa spridningseffekter inom EMU behöver snarast åtgärdas för att möjliggöra en omfördelning och anpassning av de insatser som krävs av samtliga medlemsstater för att övervinna krisen.

I.

I demokratier krävs det intensiv bevakning från allmänhetens sida av beslutsfattande organ på alla nivåer, som har hand om ekonomin och de därmed sammanhängande politiska åtgärderna samt mekanismer för ansvarsskyldighet och legitimitet.

1.

Europaparlamentet välkomnar den förutsedda förbättringen av budgetläget i EU:s medlemsstater och de ansträngningar som de har gjort för att nå sina finanspolitiska mål. Parlamentet beklagar att den konjunkturavmattning som pågår förväntas bli utdragen. Den nuvarande kraftiga konjunkturnedgången är oroväckande eftersom den hotar de avsevärda insatser som medlemsstaterna har gjort för att konsolidera sina budgetar.

2.

Europaparlamentet anser att det fortfarande är nödvändigt med budgetkonsolidering, med tanke på de omfattande statsskulderna och privata skulderna samt budgetunderskotten i vissa medlemsstater och deras svårigheter med att på nytt ge de offentliga finanserna en hållbar riktning, vilket skapar en kraftig press från finansmarknadernas sida. Parlamentet påminner om att de totala underskotten i de offentliga finanserna hittills har minskat tack vare kraftfulla konsolideringsåtgärder. Kommissionen förutser nu en negativ BNP-tillväxt för hela EMU under 2013 samt försämrade budgetbalanser i sju EMU-medlemsstater under 2013 eller 2014. Därför måste det fortsatta behovet av intensiv finanspolitisk anpassning balanseras mellan förstärkningen av en hållbar tillväxt, den ekonomiska utvecklingen och det sociala skyddet.

3.

Europaparlamentet är djupt oroat över att euroområdets marknader för statspapper fortsätter att vara hårt ansatta, trots medlemsstaternas reform- och konsolideringsåtgärder, vilket återspeglas av höga speads och hög volatilitet när det gäller räntenivåerna. Den direkta utlösaren och huvudorsaken har varit finansmarknadernas oro över finansernas soliditet i den offentliga och privata sektorn i vissa länder inom euroområdet.

4.

Europaparlamentet anser att insatserna för förbättrad samordning och budgetkonsolidering kommer att ge de förväntade resultaten bara om man åtgärdar de makroekonomiska obalanserna mellan medlemsstaterna, och deras konsekvenser för återhämtningsprocessen.

5.

Europaparlamentet understryker att långsiktigt hållbara offentliga och privata finanser är ett grundläggande villkor för tillväxt samt för att upprätthålla lämpliga offentliga utgiftsnivåer, inklusive investeringar. En hög skuldnivå medför negativa effekter för hälsovården, pensionerna, sysselsättningen och rättvisan mellan generationerna samt en svag tillväxt.

6.

Europaparlamentet understryker att den höga ungdomsarbetslösheten kommer att försämra den ekonomiska tillväxten även i framtiden. Därför bör medlemsländerna redan nu vidta konkreta åtgärder för att minska den.

7.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa de rekommendationer som rådet har antagit på kommissionens rekommendation i linje med bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten, som ändrats genom ”sexpacket om ekonomisk styrning”, för att i rätt tid genomföra budgetkonsolideringen på ett mer kraftfullt, trovärdigt och differentierat sätt, samtidigt som man tar hänsyn till de landsspecifika förhållandena. Rådet uppmanas att vid behov se över dessa rekommendationer så att hänsyn kan tas till det makroekonomiska läget.

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta en överenskommelse med parlamentet så att ”tvåpacket” kan antas snarast möjligt, och senast i slutet av året.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna både positiv och negativ feedback via tydliga och detaljerade landsspecifika rekommendationer samt ge erkännande åt beaktansvärda ansträngningar och bästa tillvägagångssätt.

10.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar att komplettera sin traditionella hållbarhetsanalys med alternativa metoder. Kommissionen uppmanas att regelbundet offentliggöra indikatorer som återspeglar denna hållbarhetsanalys i sina kommande rapporter om de offentliga finanserna i EMU samt att offentliggöra de antaganden som deras modeller baserar sig på när man fastställer multiplikatoreffekten av de offentliga utgifternas nivåer i förhållande till BNP-tillväxten.

11.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som unionens budget måste spela för att man framgångsrikt ska kunna minska makroekonomiska och sociala obalanser i hela unionen och därmed återställa villkoren för en hållbar valutaunion.

12.

Europaparlamentet välkomnar den nya inriktningen på finanspolitisk decentralisering i kommissionens rapport 2012 om de offentliga finanserna i EMU, och föreslår att ett kapitel om lokala och regionala offentliga finanser hädanefter alltid ska tas med i kommande rapporter.

13.

Europaparlamentet anser att budgetkonsolidering kan genomföras effektivt och kan ge varaktigt positiva effekter, under förutsättning att de åtgärder som stöder den är tillväxtfrämjande så att de främjar ett tillväxt- och sysselsättningsperspektiv och att de respekterar rättvisa bland medborgarna.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa tillväxtorienterad politik och reformer i linje med Europa 2020-strategin, med beaktande av socialt skydd, social inkludering och offentliga investeringar. Parlamentet påminner om att man har framhållit nödvändigheten av att göra arbetsmarknaden flexiblare, särskilt genom följande åtgärder: minska skatten på arbete, optimera utbildningssatsningar för att uppmuntra äldre arbetstagare att behålla sin anställning längre, minska ungdomsarbetslösheten genom att bättre matcha unga människors meriter mot arbetsmarknadens behov, se till att lönerna ligger i linje med produktiviteten, och skifta beskattningen från arbete, i synnerhet för låginkomsttagare, till verksamheter som skadar miljön. Medlemsstaterna uppmanas att införa innovationspolitiska åtgärder genom investeringar som syftar till att förbättra produktiviteten och koppla den till löneutvecklingen samt skapa mer konkurrenskraftiga företagsmiljöer genom följande: avreglera vissa branscher, avskaffa obefogade restriktioner på reglerade branscher och yrken, förenkla möjligheten till lån, och underlätta nyetablering av företag. Slutligen uppmanar parlamentet till reformer av den offentliga förvaltningen genom avveckling av onödig byråkrati och onödiga förvaltningsnivåer samt minskning av kostnaderna.

15.

Europaparlamentet påminner om att nyckelelementet i förhållandet mellan tillväxt och konsolidering är konsolideringens sammansättning. Vad som är en lämplig blandning av åtgärder på utgifts- respektive inkomstsidan är beroende av sammanhanget, och måste grundligt utvärderas. I detta sammanhang framhåller parlamentet att konsolidering som snarare baseras på att man skär bort improduktiva utgifter än på att man ökar inkomsterna tenderar att bli mer varaktig och tillväxtstödjande på medellång sikt, men mer konjunkturdämpande på kort sikt. Konsolideringsstrategierna måste lindra den ekonomiska tillbakagången på kort sikt samtidigt som de syftar till att förstärka tillväxten på medellång sikt. Konsolideringens eventuella negativa följder på kort sikt kan dämpas, särskilt under förutsättning att de åtgärder som vidtas är trovärdiga, varaktiga och inte medför en minskning av de offentliga investeringarna i de produktiva sektorerna i ekonomin.

16.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fokusera sina konsolideringsansträngningar på en kontextberoende och lämplig blandning av åtgärder på utgifts- respektive inkomstsidan samtidigt som man skyddar Europa 2020-relaterade och hållbara tillväxtfrämjande områden, såsom investeringar i FoU, utbildning, hälso- och sjukvård samt energieffektivitet. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt att upprätthålla eller förstärka arbetsförmedlingarnas och de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas räckvidd och effektivitet, t.ex. utbildning och andra program för arbetssökande, däribland en europeisk jobbgaranti för arbetslösa och nya entreprenörer.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den konsoliderade finanspolitiken inom euroområdet som helhet genom att kombinera de budgetåtgärder som beslutats om på nationell nivå och dess förväntade inverkan genom spridningseffekter inom euroområdets samtliga medlemsstater.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra den metod med vilken man utvärderar medlemsstaternas strukturella saldon, samt de ändringar som gjorts av denna metod sedan 2008 och hur dessa ändringar påverkat utvärderingen av medlemsstaternas strukturella saldon.

19.

Europaparlamentet understryker att konsolideringsstrategin även bör vara inriktad på inkomstsidan i medlemsstaternas budgetar. Konsolideringsåtgärder på inkomstsidan bör särskilt inriktas på att minska de skatteutgifter som skapar improduktiva nischer eller ineffektiva vinstsyftande beteenden samt på att minska bidrag som är skadliga för miljön. Även miljöskatter bör införas som riktas mot källan till negativa externa effekter, och som kan ge dubbel utdelning genom att förbättra den ekonomiska situationen och bidra till att uppfylla målen i Europa 2020-strategin.

20.

Europaparlamentet stöder reformer och moderniseringar av pensionssystemen, samtidigt som arbetsmarknadsparternas självständighet och roll samt de specifika nationella ramarna respekteras, samtidigt som pensionernas långsiktiga ekonomiska hållbarhet och tillräcklighet garanteras. Sådana reformer tjänar till att behålla pensionsinbetalningarna både som automatiska stabilisatorer och som instrument för social sammanhållning och solidaritet. Parlamentet uppmuntrar särskilt åtgärder för att höja de effektiva pensionsåldrarna, och stöder politik som är avsedd att öka antalet personer som beslutar sig för att stanna kvar på arbetsmarknaden under de första åren efter att de uppnått pensionsåldern.

21.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa konsolideringsförfaranden på inkomstsidan och att fokusera på att förbättra efterlevnaden av skattebestämmelserna och principen om rättvis beskattning av medborgarna, särskilt med avseende på kampen mot skattebedrägerier och skatteflykt. Om detta inte är tillräckligt bör man överväga att bredda skattebasen, också med tanke på minskningen av ekonomiska och sociala störningar. Man måste öka ansträngningarna att bekämpa skatteundandragande och skattebedrägerier.

22.

Europaparlamentet anser att det, för att åstadkomma balanserade offentliga finanser på medellång och lång sikt, är viktigt att tillämpa en kostnads- och intäktsanalys för alla infrastrukturprojekt som utgör viktiga poster i budgeten.

23.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna har utfäst sig att reformera sin finanspolitik inom ramen för euro plus-pakten, och att regelbundet diskutera antagandet av bästa praxis.

24.

Europaparlamentet understryker lokala och regionala myndigheters roll när det gäller att stödja offentliga och privata investeringar. Parlamentet framhåller betydelsen av tillväxtorienterande investeringar för snabb ekonomisk återhämtning.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förtydliga de olika förvaltningsnivåernas (nationella, regionala och lokala) ansvar, roll, skatteöverföringar och inkomstkällor när det gäller att upprätthålla ramar för sunda och hållbara offentliga finanser, och att i synnerhet ta hänsyn till effekterna för det lokala och regionala självbestämmandet i skattefrågor av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen.

26.

Europaparlamentet är bekymrat över risken för att upprättandet av en förbindelse mellan centrala myndigheter och lägre förvaltningsnivåer kan inverka negativt på genomförandet av budgetkonsolideringen, särskilt när decentraliseringen i huvudsak finansieras genom överföringar från den centrala myndigheten utan att motsvaras av ett ansvar hos de lägre förvaltningsnivåerna på inkomstsidan.

27.

Europaparlamentet finner det oroande att det i vissa medlemsstater förekommer att myndigheter och ministerier har undersektorer som saknar konkreta befogenheter och arbetsuppgifter. Dessa undersektorer inom en myndighet leder till att den övergripande förvaltningen blir mer ineffektiv och kostsam och bör därför avvecklas som en del av de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna.

28.

Europaparlamentet noterar att de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna bör delas upp rättvist mellan olika förvaltningar, med hänsyn till de tjänster de tillhandahåller.

29.

Europaparlamentet medger att vissa medlemsstater med höga skuldnivåer fortfarande ökar nettoantalet offentliganställda trots ett offentligt åtagande att frysa eller minska dessa anställdas andel av arbetsmarknaden.

30.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har budgetproblem att prioritera finanspolitiska konsolideringsåtgärder som avser att minska onödiga försvarsutgifter, t.ex. inköp av ny och dyrbar militär utrustning.

31.

Europaparlamentet välkomnar de olika krisbekämpningsåtgärderna, inklusive hållbara och tillväxtfrämjande strukturreformer. Parlamentet understryker de nya förstärkta ramar för styrningen i EU som antogs nyligen. Även om dessa reformer inte på en gång kan lösa krisen, bör de syfta till att ge de finanspolitiska anpassningarna större trovärdighet, vilket minskar deras kortsiktiga negativa effekter för tillväxten och upprättar ramar för en bättre politik under de år då tillväxten återkommit.

32.

Europaparlamentet uppmuntrar den ekonomiska dialogen och det ekonomiska samarbetet mellan regionala parlament med lagstiftande befogenheter, de nationella parlamenten och Europaparlamentet, särskilt inom ramen för den europeiska planeringsterminen, för att diskutera de ekonomiska riktlinjer som presenteras i de årliga tillväxtöversikterna och de landsspecifika rekommendationerna.

33.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till Europeiska centralbanken och till medlemsstaternas regeringar och parlament.