12.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/15

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är övertygad om att man för att stoppa EU:s ekonomiska nedgång måste åstadkomma ett uppsving inom industrin och i synnerhet tillverkningsindustrin, som är en bärande kraft i produktionsstrukturen. I detta initiativyttrande lägger EESK fram några värdefulla verktyg för att stödja kommissionens initiativ om en återindustrialisering av EU, där återförandet av utflyttade företag ingår som tema. Kommissionen har också inlett en analys av frågan om återförandet av företag. Kommittén välkomnar att Eurofound samtidigt som detta yttrande utarbetas har fått i uppdrag att ta fram ett antal uppgifter som är nödvändiga för att förstå fenomenet återförande av företag som helhet och möjliga lösningar på det.

1.2

EESK stöder det projekt som föreslagits av kommissionens vice ordförande Antonio Tajani om att utveckla en EU-politik för återindustrialisering för att höja industrins bidrag till EU:s BNP från nuvarande 15,1 % till minst 20 %, och föreslår att projektet ska utvidgas och stärkas med följande mål: ”En europeisk social pakt för en ny, hållbar och konkurrenskraftig industri”. I ett nyligen offentliggjort meddelande (1) fastställer kommissionen ett antal prioriteringar, bland annat följande:

1.3

EESK vill uppmana EU att upprätta en europeisk handlingsplan om dessa frågor, och vill framföra följande särskilda rekommendationer:

EESK vill uppmana medlemsstaterna att vidta följande åtgärder:

1.4

EESK anser att det är ytterst viktigt med en integrerad industripolitik med tydligare mål på europeisk, nationell, regional och lokal nivå som kan locka investeringar i alla tillverkningssektorer (högteknologiska som lågteknologiska). Denna politik bör inriktas på hela värdekedjan och inkludera forskning, innovation och utveckling.

1.5

Kommittén är övertygad om att det är absolut nödvändigt att fastställa ambitiösa men samtidigt realistiska mål för den återindustrialisering av Europa som man vill uppnå fram till 2020. I detta sammanhang kan politik som främjar återförandet av produktionsverksamhet som har flyttats bidra till att uppnå de föreslagna målen.

1.6

Drivkrafterna för återförande av verksamhet från Kina till västländerna är följande:

1.7

Tillverkningsindustrin behöver pålitliga och flexibla leveranser för att kunna konkurrera på dagens marknader. Att återföra produktionen är ett av de beslut som företagen kan ta för att uppfylla dessa behov. Enligt EESK ska den centrala stödpolitiken för de tillverkningsföretag som väljer att flytta tillbaka sin verksamhet till och/eller utvidga den i Europa bestå av att skapa en lämplig miljö för företags investeringar, yrkeskunskaper, konkurrenskraftiga energikostnader, tillgång till finansiering och tillträde till marknaderna.

1.8

Kommissionen konstaterar följande: ”Återförsäljarledets elpriser för industrin i EU ökade i genomsnitt med 3,5 % per år, och gaspriserna med 1 % mellan 2008 och 2012. Till följd av detta beräknas industrins elpriser i EU ligga dubbelt så högt som i USA och Ryssland och 20 % högre än i Kina enligt Internationella energiorganet (2). Prisskillnaden är ännu större när det gäller gas: I EU är gasen 3–4 gånger dyrare för industrin än för de amerikanska, ryska och indiska konkurrenterna och 12 % dyrare än i Kina, men däremot är den billigare än i Japan. De priser som industrikunderna faktiskt betalar kan dock variera mellan medlemsstaterna.” (3)

1.9

EESK har noggrant granskat frågan om energiintensiva industrier i Europa (4) och har föreslagit ett antal åtgärder och rekommendationer för att göra det möjligt för dem att fortsätta sin produktion i Europa. Även i detta sammanhang vill vi upprepa vår uppmaning till EU-institutionerna att införa en gemensam energipolitik och att komma till rätta med problemet med konkurrenskraften när det gäller produktionsfaktorer som kapital och energi. Vi vill vidare uppmana arbetsmarknadens parter att stärka sitt samarbete genom en utvecklingspakt som tar hänsyn till och värnar om den europeiska sociala modellens särdrag, vilket säkerställer att Lissabonfördragets mål om en social marknadsekonomi uppnås.

1.10

Samstämmighet mellan olika politikområden har stor betydelse. För det första ska den framtida utvecklingen bygga på en övergång till en koldioxidsnål ekonomi, vilket kräver samstämmighet mellan forskning, lagstiftning och stödprogram. För det andra påverkas den socialt hållbara utvecklingen och därmed även förhållandet mellan konkurrenskraft och sysselsättning, dvs. kvalificerad sysselsättning för alla, som i sin tur kan leda till en kvalitativ utveckling och följaktligen ge mervärde i form av konkurrenskraft.

1.11

EESK anser att en bättre relation mellan företagen och bankerna, med inriktning på realekonomin, kan skapa fruktbara samverkanseffekter och samtidigt ge möjlighet till att utnyttja konkurrensfördelarna förknippade med deras närvaro på utländska marknader.

1.12

De europeiska företagen bör vad gäller produkterna först och främst satsa på innovation, kvalitet, tillförlitlighet, resultat och funktion. De bör också förbättra sitt miljöavtryck och sträva efter att respektera principen om företagens sociala ansvar i sina produktionsprocesser. För att företag ska förbli konkurrenskraftiga är det emellertid också viktigt att kostnadsfaktorerna hålls under kontroll – särskilt löne- och energikostnaderna – och att erforderliga åtgärder införs i detta syfte.

1.13

Produktionssystemens, infrastrukturens och ekonomins övergång till hållbarhet samt de demografiska förändringarna, utbildningen av de nya generationerna och anpassningen av den europeiska arbetskraften till den internationella arbetsuppdelningen kräver massiva investeringar för att målen ska kunna uppnås på ett sammanhängande och samordnat sätt i Europa.

1.14

Det är viktigt att bibehålla en stor och mångsidig tillverkningsindustri i Europa för att bevara kompetensen, som kan vara svår att återskapa om den en gång går förlorad. Specifika tillverkningskompetenser i särskilda industrier kan i ett större sammanhang ge ett viktigt bidrag till utvecklingen av nya produkter.

1.15

Det är viktigt att stärka och upprätthålla Europas kompetens inom forskning och innovation för att säkerställa en hållbar, stabil och varaktig utveckling. I detta syfte behövs smart, effektiv och ändamålsenlig lagstiftning för att skapa de bästa förutsättningarna, vägleda det tekniska ledarskapet, skapa kvalitativ sysselsättning inom forskning, innovation och tillverkning samt främja säkerhet och hållbarhet (5).

1.16

De huvudsakliga orsakerna till återförande av företag presenteras i punkt 1.6.

1.17

EESK välkomnar att Europeiska kommissionen för upp återföringsprocessen på sin industriella agenda som ett sätt att driva på industriverksamheten, skapa nya arbetstillfällen och göra tillverkningsindustrin till motorn för Europas framtid. Den överenskommelse som nyligen gjorts med Eurofound framstår som ett första litet steg i rätt riktning.

2.1

”Vi kan inte fortsätta att låta våra företag lämna Europa. Våra siffror är solklara: industrin i Europa kan skapa tillväxt och arbetstillfällen. I dag har vi lagt fram grundförutsättningarna för en hållbar framtida industri i Europa, som ska göra det möjligt att utveckla nödvändiga investeringar i ny teknik och bygga upp ett förtroendefullt klimat och en positiv företagaranda. Tillsammans kan vi återupprätta förtroendet och få industrin att återvända till Europa.” (6)

2.2

Under de senaste åren har tillverkningsaktiviteterna gradvis flyttats från Europa till tredjeländer och avindustrialiseringen har gradvis tilltagit, vilket har lett till en minskning av sektorns bidrag till EU:s BNP, som på några få år har sjunkit från 20 % till 15 %. I EU har 3,5 miljoner arbetstillfällen gått förlorade inom tillverkningsindustrin sedan 2008.

2.3

Offshoring, eller beslutet att utlokalisera ett företags produktion till utlandet, har, åtminstone sedan 70-talet, varit en av de vanligaste strategierna bland tillverkningsföretag i de viktigaste industriländerna i väst. Detta åtföljs ofta av företagsledningens beslut att lägga ut tillverkningsaktiviteter på entreprenad (outsourcing), varvid det uppstår ekonomiska fenomen som ”global factory”, ”international supply chain” och ”global commodity chains” (eller ”global value chains”) (7).

2.4

Processen att ”flytta välstånd” från OECD-länderna till stora och folkrika medelinkomstländer har i stor utsträckning styrts av Kina och Indien, men också andra länder bidrar till detta, bland annat Brasilien och Sydafrika. I de 20 största producentländerna i världen, bland annat USA och EU (Tyskland, Italien Frankrike, Storbritannien, Spanien och Nederländerna), har det sedan 1990 skett en mycket stor nedgång i tillverkningsindustrin. I USA har antalet industrianställda inom den privata sektorn sjunkit från 21 % till mindre än 11 % sedan 1987 (8).

2.5

”Euroländernas politik för att motverka krisen bör revideras eftersom den kan komplicera situationen ytterligare.””Om orsaken till denna kris ligger i de ökande skillnaderna mellan ekonomierna i euroområdet bör vi korrigera vår åtstramningspolitik. Denna politik kan inte ensam lösa problemet med Europas bristande konkurrenskraft, tvärtom riskerar den att förvärra situationen.” (9)

2.6

Den ihållande ekonomiska krisen och statsskuldskrisen i några länder med en stor tillverkningssektor har lett till att också de sekundära industriella aktiviteterna minskat ytterligare. De höga energikostnaderna, i synnerhet för de sektorer som har hög energiförbrukning (t.ex. stålsektorn), har bromsat investeringarna och i vissa fall lett till utlokaliseringar.

2.7

EU bör satsa på att använda viktig möjliggörande teknik och automatisering. Andra faktorer, såsom en ren och avancerad produktion, investeringar i smarta nät, energieffektivitet och hållbar rörlighet spelar en viktig roll för den europeiska industrins framtid, bland annat möjligheten att skapa nya arbetstillfällen på kort sikt.

3.1

EU:s nuvarande industripolitik har som mål att förbättra gällande lagstiftning och stärka företagens konkurrenskraft så att de kan bevara sin roll som drivkraft för en hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa. Artikel 173 i EUF-fördraget utgör den rättsliga grunden för EU:s industripolitik.

3.2

År 2012 presenterade kommissionen en strategi för återindustrialiseringen av Europa med målet att öka tillverkningssektorns bidrag till den europeiska ekonomin från 15 % till 20 % av BNP före 2020. Detta initiativ bygger på fyra pelare: större investeringar i innovation, en utbildning som är nära kopplad till näringslivets behov, bättre tillgång till finansiering och bättre tillträde till marknader (12).

3.3

EESK anser att EU bör utarbeta en enhetlig strategi: en europeisk industripolitik som identifierar de strategiska sektorerna för att stärka hela produktionskedjan, oavsett om det gäller slutprodukter eller halvfabrikat. EESK har utarbetat ett yttrande (13) om kommissionens meddelande om en handlingsplan för stålindustrin (14), där kommittén fastställer konkreta och brådskande åtgärder för att stödja en av tillverkningsindustrins hörnstenar: basprodukter av hög kvalitet som ger ett verkligt mervärde till industrier i efterföljande led, särskilt maskinindustrin, elektronik- och teknikindustrin, finmekaniken, bilindustrin, byggnadsindustrin och varvsindustrin, för att nämna de viktigaste.

3.4

I många yttranden om industriell omvandling har EESK föreslagit lösningar och fastställt olika sätt att få den europeiska industrin att återta sin rättmätiga plats. Kommittén är fast övertygad om att en återhämtning inom industrin är en förutsättning för ekonomisk utveckling, tillväxt och välstånd, som i sin tur är grunden för den europeiska sociala modellen.

3.5

Tillverkningsindustrin är fortfarande drivkraften bakom den ekonomiska tillväxten. I de regioner där industrins relativa betydelse har ökat har BNP växt mest. En förklaring till detta är att produkt- och processinnovation inom tillverkningsindustrin också ökar produktionen i andra sektorer: Digitaliseringen av tjänster skulle aldrig ha skett om inte datorn hade konstruerats. Det är också inom tillverkningsindustrin som forskning och utveckling, som utgör grunden för innovation, omsätts i praktiken (15), (16).

3.6

De tillgängliga EU-medlen har ökat. Finansieringen till Horisont 2020, programmet för forskning, utveckling och innovation, har ökats från 54 till 80 miljarder euro. Upp till 100 miljarder euro från de europeiska struktur- och investeringsfonderna är tillgängliga för medlemsstaterna för att finansiera investeringar i innovation, i linje med de industripolitiska prioriteringarna. EU-programmet för små och medelstora företags konkurrenskraft 2014–2020 (Cosme) har en budget på 2,3 miljarder euro. Det nya offentlig-privata partnerskapet om hållbar processindustri genom resurs- och energieffektivitet (Spire), som inleddes i december 2013, är en del av Horisont 2020 och har en total EU-finansiering på 900 miljoner euro under de kommande sju åren (17).

3.7

”Nanoteknik, mikro- och nanoelektronik, bland annat inom området halvledare, avancerade material, bioteknik, fotonik, robotisering och 3D-utskrift är områden som upplever en påfallande tillväxt i EU. Att bemästra dessa tekniker ger möjlighet att förvalta övergången till en kunskapsbaserad och koldioxidsnål ekonomi.” (18)

3.8

I Europaparlamentets förslag till betänkande om en återindustrialisering för att främja konkurrenskraft och hållbarhet (19) betonas att ”Europas framtida industriella styrka är beroende av strategin ’En industriell renässans för ett hållbart Europa (Rise)’, vars mål är teknisk, företagsmässig och social förnyelse genom en tredje industriell revolution som även omfattar en moderniseringssatsning för att minska koldioxidutsläppen”.

3.9

Vår gemensamma framtid ligger i att göra Europa till en modern industriregion, men detta förutsätter en verklig satsning på modernisering på åtminstone fem nivåer: Att stärka den tekniska och produktionsmässiga innovationen med investeringar i forskning och konkurrenskraft, att minska förseningar, bristen på insyn och trögheten inom den offentliga förvaltningen, att underlätta för de små och medelstora företagen, att förstärka it-infrastruktur och lämpliga transportnät (mekanismen för ett sammanlänkat Europa, Ten-T, Ten-E och den digitala agendan)och att säkerställa rörlighet för tillgängligt kapital som fungerar som en drivkraft för att locka privata resurser och som också har investeringsmål på medellång sikt.

4.1

Återförande av företag (reshoring) är en frivillig företagsstrategi som handlar om en fullständig eller partiell återflytt av tidigare utlokaliserad produktion (intern eller utlagd på entreprenad) till ursprungslandet (backshoring) eller till en region som tillhör ursprungslandet (20). Offshoring är utlokalisering av ett företags produktion, eller en del av denna, från ett europeiskt land till utlandet.

4.2

Under de senaste åren har ett stort antal företag beslutat att utlokalisera en del av sin produktionskedja till länder utanför EU, ursprungligen för att komma närmare de framväxande marknaderna, och senare oftast på grund av lägre arbetskraftskostnader och närheten till resurser. Denna utveckling har lett till den nuvarande situationen, där den europeiska marknaden med 500 miljoner invånare är storkonsument av icke-europeiska industriprodukter. Vilka faktorer skulle kunna påverka återförandet av dessa företags verksamhet? På nationell och europeisk nivå skulle återförandet av en del av dessa företag ha fördelar som inte bör underskattas, t.ex. uppkomsten av nya arbetstillfällen, bromsad förlust av fackkunskap och stärkning av ”made in”-märkningen. Med tanke på det stora antalet omständigheter och nyckelfaktorer som påverkar valet att utlokalisera och/eller återföra verksamhet skulle det behövas en ingående analys av för- och nackdelarna på såväl nationell nivå som på företagsnivå.

4.3

Utlokaliseringen från Europa till Asien fortsätter. Under perioden 2007–2009 flyttade ca 40 % av företag med mer än 50 anställda ut sin produktion i högre eller lägre grad, i synnerhet företag med hög energiförbrukning. Däremot finns det några länder i Central- och Östeuropa där man har bevarat en stor del av tillverkningsindustrin.

4.4

På grund av den fortsatta krisen är de europeiska företagen mycket försiktiga och undviker att planera ytterligare investeringar eller att byta nuvarande leverantörer.

4.5

Olika faktorer i EU påverkar återförandet av företag negativt, bland annat:

En möjlighet skulle kunna vara att utarbeta särskilda initiativ för återförande av företag till mer missgynnade områden.

4.6

4.6.1

De amerikanska företagen håller gradvis på att återföra sin produktion till USA. Denna förändring återspeglar Kinas förlust av sin konkurrensfördel som ett produktionscentrum med låga kostnader, efter år av snabbt växande löner och en rad andra faktorer. En faktor som har främjat återflytten är att energikostnaderna har sjunkit i USA.

4.6.2

Den senaste tidens trend har utlösts av en rad faktorer, t.ex. ökade arbetskostnader och energipriser i Kina, inverkan på innovationen, stöld av immateriella rättigheter och ökad användning av analyser av de totala kostnaderna, som identifierar och beräknar alla kostnader och risker. Genom att använda TCO (Total Cost of Ownership, totala ägandekostnader) hjälper analysföretagen till att identifiera alla kostnader förknippade med utlokalisering.

4.6.3

De industrisektorer som håller på att flytta tillbaka sin verksamhet är företag som tillverkar verktyg och bilar, nymetall, maskinutrustning, metallprodukter, robotteknik, medicinska och vetenskapliga instrument, sjuk- och hälsovårdsmateriel, datautrustning och elektronik, kemiska produkter, plast, förpackningar etc.

4.6.4

Återförande av verksamhet är en faktor som inverkar på alla tillverkningsföretags beslut. Efter att företagen börjat använda mer övergripande analyser av de totala kostnaderna har de upptäckt att de ökade arbetskostnaderna tillsammans med de ”dolda kostnaderna” för utlokalisering ofta eliminerar konkurrensfördelen.

4.6.5

I USA pågår ett initiativ där USA:s regering och olika föreningar deltar för att skapa ett nytt märke, ”Made in America, Again”. Målet är att uppmuntra konsumenterna att köpa amerikanska produkter och amerikansk utrustning. ”Reshore now” är ett annat initiativ på nationell nivå som syftar till återförandet av företag till amerikansk mark (21).

4.6.6

De företag som flyttat tillbaka uppnår ofta en minskning av sin lagerhållning med 50 % och det finns exempel på fall där lagerhållningen minskat tre till sex gånger. Orsakerna till den minskade lagerhållningen är bättre betalningsvillkor, färre lagerutrymmen samt kortare och pålitligare leveranstider.

4.6.7

I en undersökning av Massachusetts Institute of Technology uppmanades företag att nämna vilka regeringsåtgärder som kan göra skillnad. De fem viktigaste åtgärder som USA:s regering skulle kunna vidta för att främja återförandet av amerikanska företag är:

4.6.8

Enligt Boston Consulting Group ligger framför allt tre faktorer bakom beslut att återföra verksamhet: (i) arbetskostnader, (ii) närhet till kunderna och (iii) produktkvalitet. Andra faktorer är bland annat tillgång till kvalificerad arbetskraft, transportkostnader, leveranstider och hur lätt det är att bedriva företagsverksamhet. Indikatorer visar också att USA håller på att bli en lågkostnadsproducent i den utvecklade världen, och framstår därmed som allt mer tilltalande.

4.7

Vad visar då studier och undersökningar om återförande av företag i EU? Det finns få kända studier eller undersökningar om detta. En undersökning om utlokalisering av tyska företag har visat att mellan en sjättedel och en fjärdedel av företagen flyttade tillbaka inom fyra år. Franska it-företag som har utlokaliserat it-arbete har klagat på oväntade kostnader, bristande kvalitet och logistikproblem. En undersökning om brittiska tillverkningsföretag som har utlokaliserat sin produktion under 2008–2009 visade att 14 % av företagen har återfört sin verksamhet. (22) I sitt meddelande om ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum” (COM(2012) 614) nämner kommissionen idén, men använder inte uttryckligen termen reshoring.

5.1

Under offentliga hearingar anordnade av EESK i Bryssel och Bergamo berättade deltagarna om erfarenheter av utlokalisering och återförande och formulerade möjliga framtidsutsikter inom olika sektorer av tillverkningsindustrin ifall en återindustrialiseringsprocess inleds i Europa.

5.2

Den globala ekonomin styrs framför allt av marknadskrafterna, som märkbart påverkar ett företags val att utlokalisera och/eller återföra sin produktion.

5.3

Den brittiska undersökningen visar att utlokalisering till länder med låga arbetskraftskostnader inte alltid är nyckeln till framgång. Hur värdekedjan och leveranskedjan är strukturerade har en stor betydelse för denna framgång. Även om kostnaderna är den viktigaste frågan består de inte enbart av arbetskostnader, utan också av logistiska och administrativa kostnader. Undersökningen bekräftar att de viktigaste skälen till att företagen har beslutat att återvända är mindre besparingar än förväntat (50 %), problem med kvaliteten (43 %) och närheten till marknaden (36 %). Av andra orsaker kan nämnas förmågan att respektera strikta leveranstider, leverantörernas synlighet och stabilitet och skyddet av immateriella rättigheter.

5.4

Tillträdet till marknaden och till kunderna är och förblir en av nyckelfaktorerna bakom beslutet. I vissa sektorer finns geografiska hinder för att betjäna utländska marknader, bland annat lokala krav, som gör det nödvändigt att utlokalisera produktionen för att vara närvarande på den lokala marknaden.

5.5

Tillgången till infrastruktur, energi och transport har avgörande betydelse för företagen. I dag finns det länder med modern och tillgänglig infrastruktur som kan konkurrera med den europeiska. Framtida investeringar i denna sektor bör övervägas seriöst.

5.6

Yrkesutbildning spelar en mycket viktig roll och bör inte underskattas. Utvecklingsländer har investerat och investerar fortfarande mycket i utbildning av ungdomar, vilket gör att de kan konkurrera med våra unga. På grund av bristen på kvalificerade arbetsmöjligheter i Europa flyttar många ungdomar utomlands. EESK håller på att utarbeta ett yttrande om förhållandet mellan allmän utbildning, yrkesutbildning och näringslivet.

5.7

EFS (Europeiska fackliga samorganisationen) antog den 7 november 2013 en ”investeringsplan för bra arbetstillfällen och en hållbar framtid” med målet att återställa tillväxten på kontinenten, skapa upp till 11 miljoner arbetsplatser och uppmuntra multinationella företag att flytta sin verksamhet till Europa tack vare den dynamiska efterfrågan.

5.8

De små och medelstora företagen har indirekt drabbats av utlokaliseringen av de stora industrierna på grund av de minskade beställningarna på komponenter. Bilindustrin t.ex. har flyttat sin tillverkning till tillväxtekonomier främst på grund av ökad efterfrågan på dessa marknader. Det förväntas att antalet arbetstillfällen inom bilsektorn kommer att minska med ca 70  000–85  000.

5.9

Inom sektorn för tillverkning av metallprodukter förväntas en stark efterfrågan som till minst två tredjedelar kommer att finnas i tillväxtekonomier år 2025. Därför bör sektorn bygga upp ett globalt kontaktnät och säkerställa sin närvaro på marknaden. Den europeiska metallurgiindustrin och verkstadsindustrin håller på att utlokalisera till framväxande marknader, inte bara på grund av kostnaderna utan också för att möta den lokala efterfrågan med en ”in country for country”-strategi som säkerställer leveransen av produkter och tjänster till lokala tillverkare och konsumenter.

5.10

Slutsatserna från den offentliga hearingen i Bergamo var följande (23):