INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1............ INLEDNING.. 3

2............ ALLMÄN BEDÖMNING AV TILLÄMPNINGEN AV EFF-FÖRORDNINGEN.. 3

2.1......... Medlemsstaternas finansiella genomförande. 4

2.2......... Europeiska fiskerifondens viktigaste insatsområden. 4

2.3......... Ändring av EFF-förordningen. 5

2.4......... Uppföljning av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport 6

2.5......... Granskning av genomförandet av bränsleförordningen. 6

2.6......... Kommissionens budgetgenomförande. 6

2.7......... Medlemsstaternas användning av tekniskt stöd. 6

2.8......... Kommissionens användning av tekniskt stöd. 7

2.8.1...... Informationsteknik. 7

2.8.2...... Stödenheten för nätverket för europeiska fiskeområden (Farnet) 7

2.8.3...... Konferenser 7

2.8.4...... Kommunikationsinsatser 7

2.8.5...... Studier 7

2.8.6...... Tillfälligt anställda. 7

2.9......... Samordning av Europeiska fiskerifonden med strukturfonderna och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) 7

3............ BEDÖMNING AV TILLÄMPNINGEN AV EFF-FÖRORDNINGEN PER PRIORITERAT OMRÅDE   8

3.1......... Område 1 – Anpassning av EU:s fiskeflotta. 8

3.1.1...... Definitivt upphörande med fiskeverksamhet (artikel 23 i EFF-förordningen) 8

3.1.2...... Tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet (artikel 24 i EFF-förordningen) 10

3.1.3...... Investeringar ombord på fiskefartyg och selektivitet (artikel 25 i EFF-förordningen) 10

3.2......... Prioriterat område 2 – Vattenbruk och beredning. 10

3.2.1...... Vattenbruk. 10

3.2.2...... Beredning. 11

3.3......... Område 3 – Pilotprojekt (artikel 41 i EFF-förordningen) 11

3.4......... Område 4 – Hållbar utveckling i fiskeområden. 12

4............ KOMMISSIONENS FINANSIELLA GENOMFÖRANDE AV EUROPEISKA FISKERIFONDEN I KONVERGENSREGIONER OCH ÖVRIGA REGIONER.. 13

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

SJÄTTE ÅRSRAPPORTEN OM GENOMFÖRANDET AV EUROPEISKA FISKERIFONDEN (2012)

1.           INLEDNING

Genom denna rapport uppfylls kravet i artikel 68 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden (nedan kallad EFF-förordningen)[1] om att kommissionen varje år ska lämna en rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om den faktiska tillämpningen av EFF-förordningen under det föregående året. Rapporten bygger på kommissionens granskning och bedömning av medlemsstaternas årsrapporter och på annan tillgänglig information.

Rapporten är indelad i två huvudavsnitt. I det första görs en allmän bedömning av medlemsstaternas och kommissionens tillämpning av EFF-förordningen 2012. Där behandlas även relevanta trender på grundval av uppgifter som medlemsstaterna har lämnat på kommissionens begäran i enlighet med artikel 40 i förordningen om tillämpningsföreskrifter för EFF-förordningen[2].

I det andra avsnittet görs en mer ingående bedömning av genomförandet av viktiga åtgärder inom EFF:s prioriterade områden. Inom område 1 ligger fokus på definitivt upphörande med fiskeverksamhet (artikel 23 i EFF-förordningen), tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet (artikel 24 i EFF-förordningen) och investeringar ombord på fiskefartyg och selektivitet (artikel 25 i EFF-förordningen), vilket brukar kallas modernisering av fartyg. När det gäller område 2 behandlas bara vattenbruk och beredning och när det gäller område 3 enbart pilotprojekt (artikel 41 i EFF-förordningen). När det gäller område 4 behandlas emellertid alla åtgärder som rör en hållbar utveckling i fiskeområden.

2.           ALLMÄN BEDÖMNING AV TILLÄMPNINGEN AV EFF-FÖRORDNINGEN

Denna rapport kompletteras med ett arbetsdokument från kommissionen som har använt information i medlemsstaternas årsrapporter för att dokumentera tillämpningen av EFF‑förordningen med närmare uppgifter om det finansiella genomförandet[3] i medlemsstaterna.

Uppgifter som samlats in från medlemsstaterna gör det möjligt att jämföra utnyttjandet av Europeiska fiskerifonden vid två tidpunkter: den 31 juli 2012 och den 31 maj 2013[4]. Detta ger användbar information om trender och mönster i genomförandet av Europeiska fiskerifonden sedan 2007, i synnerhet när det gäller ingångna åtaganden.

2.1.        Medlemsstaternas finansiella genomförande

Medlemsstaternas attesterade mellanliggande utbetalningar uppgick i slutet av december 2012 till 41,4 % (1 776 515 076 euro) av de totala EFF-anslagen, vilket var en ökning med 49,6 % (588 789 657 euro) jämfört med december 2011.

Den 31 juli 2012 uppgick åtagandena om EFF-stöd till 2,42 miljarder euro (56,31 % av de totala EFF-anslagen), vilket motsvarar i genomsnitt 440,36 miljoner euro/år sedan 2007.

Mellan den 31 juli 2012 och den 31 maj 2013 steg åtagandena med 476 miljoner euro (en ökning med 8 % i förhållande till det årliga genomsnittet) till 2,898 miljarder euro (67,37 % av de totala EFF-anslagen). Detta motsvarar en ökning på 20 % över en tiomånadersperiod och visar att takten i genomförandet har accelererat betydligt. Den ökade takten har framför allt att göra med tidpunkten (dvs. att programperioden nästan är över), men kan även bero på att stödbeloppen har höjts för länder som genomgår finansiella anpassningsprogram (se avsnitt 2.3 nedan).

Ländernas statliga bidrag uppgick den 31 juli 2012 till 1,58 miljarder euro (287,27 miljoner euro per år). Motsvarande siffra den 31 maj 2013 var 1,729 miljarder euro, vilket innebär att det har skett en ökning med 149 miljoner euro på tio månader. Jämfört med det årliga genomsnittet visar denna siffra även att de nationella utgifterna har sjunkit, vilket överensstämmer med den budgetkonsolidering som pågår i många medlemsstater.

2.2.        Europeiska fiskerifondens viktigaste insatsområden

Tabellen nedan visar de fem viktigaste insatsområdena (räknat i ingångna åtaganden) i juli 2012 och maj 2013.

31 juli 2012 || 31 maj 2013

Definitivt upphörande (19,61 %) || Beredning (17,41 %)

Vattenbruk (12,98 %) || Definitivt upphörande (17,25 %)

Beredning (12,79 %) || Vattenbruk (14,83 %)

Fiskehamnar (10,89 %) || Fiskehamnar (11,46 %)

Tillfälligt upphörande (7,67 %) || Tillfälligt upphörande (7,40 %)

Tabellen visar att det har skett en betydande omfördelning bland EFF-åtagandena. Under första halvåret 2013 har åtgärder som definitivt och tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet minskat i betydelse jämfört med EFF-stödda investeringar i beredning. Inom området definitivt upphörande med fiskeverksamhet minskade åtagandena med nästan 4 % och en nedgång skedde även inom området tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet. Vattenbruk fortsätter att vara mycket viktigt och det bör även noteras att åtagandena inom område 4 (7,2 % av åtagandena) har ökat något, vilket kan tyda på att detta område börjar komma igång efter en trög start. När det gäller infrastruktur (fiskehamnar) är de ingångna åtagandena stabila.

Detta bekräftar även att EFF-åtagandena följer en koncentrationstrend. Den 31 juli 2012 svarade de fem viktigaste insatsområdena för 63,96 % av de totala ingångna åtagandena. Den 31 maj 2013 svarade de för 68,86 %, vilket är en ökning med 6,88 %.

Tabellen nedan visar hur de totala åtagandena per prioriterat område har utvecklats i förhållande till varandra. Åtagandena har t.ex. ökat väsentligt i område 2 till följd av ökade stödåtaganden för vattenbruk och beredning.

Prioriterat område || 31 juli 2012 || 31 maj 2013 || Utveckling

Område 1 || 33,05 % || 30,42 % || ▼

Område 2 || 28,96 % || 32,64 % || ▲

Område 3 || 27,59 % || 27,38 % || ▼

Område 4 || 7,1 % || 7,2 % || ▲

Område 5 || 3,29 % || 2,42 % || ▼

Tabellen nedan visar förhållandet mellan åtaganden och planerade utgifter för programperioden inom varje område. Den 31 juli 2012 var område 1 det största. Den 31 maj 2013 hade område 2 blivit det viktigaste. Utgiftsökningen inom område 2 (+21 procentenheter) är betydligt snabbare än för fonden totalt. Även område 3 uppvisar en betydande ökning. Uppgifterna för område 4 visar en positiv utveckling, men ökningen är fortfarande betydligt mindre än för fonden totalt, även om skillnaden har minskat.

Prioriterat område || 31 juli 2012 || 31 maj 2013 || Utveckling (procentenheter)

Område 1 || 67,24 % || 74,36 % || ∆

Område 2 || 56,6 % || 77,47 % || ▲▲▲

Område 3 || 57,8 % || 67,31 % || ▲

Område 4 || 28 % || 44,60 % || ▲▲

Område 5 || 44,04 % || 44,60 % || ▬

2.3.        Ändring av EFF-förordningen

I april 2012 ändrades EFF-förordningen för att införa vissa finansiella bestämmelser avseende medlemsstater som genomgår eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på sin ekonomiska stabilitet[5]. Efter denna ändring begärde Portugal en ökning av stödet motsvarande 10 procentenheter över medfinansieringssatsen för varje prioriterat område (tillägg) för nyligen deklarerade utgifter för mellanliggande utbetalningar. Kommissionen biföll denna begäran och betalade ut ett EFF-tillägg i samband med den sista utbetalningen 2012 som uppgick till 3 886 540,26 euro för konvergensregioner och 545 056,63 euro för övriga regioner. Efter en liknande begäran med stöd av de nya bestämmelserna fick Grekland ett tillägg på sammanlagt 8 481 762,10 euro, varav 8 069 045,80 euro avsåg konvergensregioner och 412 716,30 euro övriga regioner. Även Rumänien begärde en ökning av stödet motsvarande 10 procentenheter över medfinansieringssatsen för nyligen deklarerade utgifter för mellanliggande utbetalningar. De mellanliggande utbetalningarna verkställdes emellertid inte under 2012.

2.4.        Uppföljning av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport

Europeiska revisionsrättens särskilda rapport[6] om åtgärder som omfattas av artikel 25.2 i EFF-förordningen följdes bl.a. upp genom att kommissionen i december 2011 skickade anvisningar till medlemsstaterna om tolkningen av artikel 25.2 för att göra åtskillnad mellan investeringar som inte ökar fartygens fångstförmåga och investeringar som gör det. Med utgångspunkt i dessa anvisningar gick medlemsstaterna igenom alla projekt och de flesta av dem har nu avattesterat ej stödberättigande utgifter. Medlemsstaterna har i nödvändiga fall även reviderat relevanta urvalskriterier för att se till att en förhandsbedömning görs av alla investeringar ombord på fiskefartyg. Detta kompletterades med en deklaration av stödmottagaren, som ska intyga att projektet inte ökar fartygets fiskeförmåga och en förklaring från det ansvariga förmedlande organet (ibland även från en oberoende expert) för att garantera att den planerade investeringen inte ökar fartygets fiskeförmåga.

2.5.        Granskning av genomförandet av bränsleförordningen

Granskningen av genomförandet av bränsleförordningen (rådets förordning (EG) nr 744/2008) visade att det fanns brister i förvaltningen och kontrollsystemen på nationell nivå. Kommissionen såg till att dessa brister analyserades av ansvariga nationella myndigheter. Metoder som införts på nationell nivå för att kontrollera om åtgärder är stödberättigande förstärktes vid behov, framför allt kontrollen av antal dagar till sjöss i samband med definitivt upphörande med fiskeverksamhet, samt metoderna för att kontrollera att fartyg är inaktiva under perioder av tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet. Kommissionen granskade metoden för att kontrollera uppfyllandet av särskilda krav i förordningen, t.ex. de i artikel 12.3 i förordning (EG) nr 744/2008 och kravet på att energikostnader ska utgöra minst 30 % av produktionskostnaderna, och den ändrades vid behov av medlemsstaterna.

2.6.        Kommissionens budgetgenomförande

När det gäller årliga åtaganden ingicks under 2012 åtaganden avseende 15,5 % (667 529 520 euro) av de totala anslagen för 2007–2013 (4 292 990 279 euro), varav 507 543 231 euro avsåg konvergensregioner och 159 986 289 euro övriga regioner. När det gäller betalningar under 2012 betalades 11,1 % (474 988 271,6 euro) av de totala anslagen ut, varav 74,6 % avsåg konvergensregioner (354 196 149,01 euro) och 25,4 % övriga regioner (120 792 122,59 euro). Utbetalningarna gjordes i form av mellanliggande utbetalningar. Detaljerad information ges i bilaga 1 och i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen.

2.7.        Medlemsstaternas användning av tekniskt stöd

Under 2012 ingick 21 medlemsstater åtaganden inom ramen för budgeten för tekniskt stöd (område 5). De största åtagandena ingicks av: Nederländerna (58,3 % av EFF-anslagen för område 5), Slovenien (51,6 %), Storbritannien (51,2 %), Portugal (38 %), Polen (15,75 %) och Spanien (10,9 %). De insatser som fick stöd handlade bl.a. om förstärkning av den administrativa kapaciteten, IT-utveckling, publicitet och information, samt stöd till förvaltningen och genomförandet av operativa program.

2.8.        Kommissionens användning av tekniskt stöd

Under 2012 använde kommissionen 2 892 347,69 euro av budgeten för tekniskt stöd till följande:

2.8.1.     Informationsteknik

Kommissionen ingick åtaganden om 463 330,89 euro som avsåg datorutrustning och underhåll och utveckling av kommissionens informationssystem för genomförandet av Europeiska fiskerifonden.

2.8.2.     Stödenheten för nätverket för europeiska fiskeområden (Farnet)

Åtaganden ingicks om 1 890 841,80 euro för Farnet. Under 2012 fortsatte Farnet att spela en viktig roll i genomförandet när det gäller område 4 genom att ge förvaltningsmyndigheterna och Farnets lokala aktionsgrupper för fiske metodologiskt och tematiskt stöd. Två transnationella seminarier anordnades: ett i juni om grön tillväxt i fiskeområden i Olhão (Portugal), och ett i november i Quiberon (Frankrike) om upprättandet av lokala aktionsgrupper för fiske inför nästa initiativ inom område 4 (lokalt ledd utveckling inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden). Bland publikationerna fanns två tekniska sammanställningar och två tidskrifter om dessa frågor. Farnet bidrog till att synliggöra område 4 genom sin webbplats, genom ett konto på ett socialt nätverk, genom insamling av goda exempel på projekt och genom ett regelbundet nyhetsbrev.

2.8.3.     Konferenser

I november 2012 anordnade kommissionen en konferens om vattenbruk (49 505,67 euro) i La Coruña (Spanien).

2.8.4.     Kommunikationsinsatser

Kommissionen ingick åtaganden om 38 870,45 euro avseende produktion av ett videoklipp om EFF-projekt inom område 4 som har lagts ut på Europa-webbplatsen.

2.8.5.     Studier

År 2012 ingick kommissionen åtaganden om 449 799,00 avseende en studie om utvärdering i efterhand av skrotning och tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet inom EFF.

2.8.6.     Tillfälligt anställda

Kommissionen ingick åtaganden om 850 000 euro avseende löner till tillfälligt anställda som deltar i genomförandet av Europeiska fiskerifonden, särskilt för att garantera lämplig spridning på alla officiella EU-språk.

2.9.        Samordning av Europeiska fiskerifonden med strukturfonderna och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu)

De operativa programmen visar att alla medlemsstater är medvetna om vikten av att genomförandet av Europeiska fiskerifonden överensstämmer och samordnas med strukturfonderna och med Ejflu. De operativa programmen ger information om de system som har inrättats (eller håller på att inrättas) i medlemsstaterna för att undvika överlappning i enlighet med artikel 6 i EFF-förordningen. I medlemsstaternas årliga genomföranderapporter nämns inga väsentliga samordningsproblem.

3.           BEDÖMNING AV TILLÄMPNINGEN AV EFF-FÖRORDNINGEN PER PRIORITERAT OMRÅDE

3.1.        Område 1 – Anpassning av EU:s fiskeflotta

De senaste uppgifterna från medlemsstaterna offentliggjordes i 2013 års årliga ekonomiska rapport och visar att EU-flottan landade 4,7 miljoner ton fisk och skaldjur 2011, värda 6,3 miljarder euro. EU:s fiskeflotta landade mindre 2011 än 2010 räknat i kvantitet, men mer räknat i värde. EU:s fiskeflotta fortsatte den konsolideringsprocess och långsamma ekonomiska återhämtning som har pågått under de senaste åren. Omkring 45 % av flottsegmenten beräknas emellertid ändå ha gått med förlust, varför det finns utrymme för ytterligare anpassningar[7].

Även om EU-flottans antal dagar till sjöss ökade med nästan 8 % under åren 2008–2011 sjönk bränsleförbrukningen med 7,7 % under samma period. Detta tyder på att EU-flottan har blivit mer bränsleeffektiv och försöker hitta sätt att minska bränsleförbrukningen för att mildra effekterna av stigande bränslepriser, t.ex. genom att anpassa fiskemetoder och fiskeredskap.

Under 2011 minskade antalet fiskare inom EU-flottan med 6 % jämfört med 2010, medan den genomsnittliga lönen däremot steg med 8 %. Deltidsarbete är utbrett i vissa medlemsstater och flottsegment och är särskilt vanligt i småskaliga kustflottor.

Det finns anekdotiska uppgifter i den ekonomiska rapporten som tyder på att flera åtgärder som fått stöd från EFF, t.ex. pilotprojekt, certifieringssystem och byten till mer bränslesnåla fiskeredskap har bidragit till att förbättra flera flottors ekonomiska resultat.

Småskaliga kustflottor: Småskaliga kustflottor klarar sig i regel bättre än flottor som består av större fartyg. Småskaliga kustflottor svarade för mer än 40 % av den samlade sysselsättningen och även om de svarade för bara 6 % av den samlade bruttodräktigheten och mängden landad fisk räknat i vikt, svarade de för 15 % av den landade fiskens värde och för 20 % av nettovinsten och bruttoförädlingsvärdet. Jämfört med övriga flottor genererade de det högsta bruttoförädlingsvärdet och den högsta brutto- och nettovinsten i procent av inkomsten.

Denna positiva trend bekräftades av en socioekonomisk studie nyligen som undersökte kustområden i Galicien, Skottland, Bretagne och Sicilien[8]. Den bild som framträder är att småskaliga kustflottor i regel är lönsamma. Eftersom det ofta handlar om deltidsarbete (dvs. att fisket inte är familjens enda inkomstkälla) klarar sig småskaliga kustflottor dessutom ganska bra i tuffa ekonomiska tider. Storleksmässigt är dessa flottor stabila, även om de växer. Denna ökning kan i vissa områden bero på statistiska justeringar, men även på att större fartyg ersätts med mindre fartyg som slukar mindre bränsle och fiskar mindre (eller inte alls) av reglerade bestånd. Till denna trend bidrar även det faktum att lokala invånare som före den ekonomiska krisen övergav fisket för att arbeta inom andra sektorer (t.ex. bygg- eller restaurangbranschen) nu har återgått till fisket.

3.1.1.     Definitivt upphörande med fiskeverksamhet (artikel 23 i EFF-förordningen)

EFF-förordningen omfattar åtgärder för att anpassa EU:s fiskeflotta, däribland offentligt stöd för definitivt eller tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet. Den 31 juli 2012 pågick sammanlagt 3 692 åtgärder som rörde definitivt upphörande med fiskeverksamhet. Åtagandena om EFF-stöd uppgick till omkring 475 miljoner euro (128 657 euro per åtgärd). Ländernas statliga bidrag tillförde ytterligare 364,44 miljoner euro (98 711 euro per åtgärd). Den totala offentliga kostnaden per åtgärd uppgick till 227 368 euro. Den 31 maj 2013 hade antalet åtgärder som rörde definitivt upphörande med fiskeverksamhet emellertid ökat med 9,1 % till 4 026. Det handlar om 3 977 skrotningsåtgärder (98,78 % och 49 omställningar till annan verksamhet än fiske (1,22 %). Definitivt upphörande med fiskeverksamhet för att skapa konstgjorda rev har hittills inte förekommit.

Räknat i åtaganden avsattes 486 miljoner euro i EFF-stöd för skrotning (122 233 euro per åtgärd). Ländernas statliga bidrag tillförde ytterligare 329,9 miljoner euro (82,957 euro per åtgärd). Den totala offentliga kostnaden uppgick till 205 190 euro. Om man jämför dessa två typer av åtgärder förefaller den genomsnittliga offentliga kostnaden för skrotning gå ned.

Utvärdering i efterhand av definitivt upphörande med fiskeverksamhet En nyligen genomförd studie[9] om åtgärder som rör definitivt och tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet som får stöd från Europeiska fiskerifonden och Fonden för fiskets utveckling analyserade flottåtgärder i nio medlemsstater[10]. De preliminära resultaten visar att två förvaltningsmyndigheter anser att skrotning varken är ett effektivt eller verkningsfullt sätt att anpassa kapacitet och resurser, i synnerhet jämfört med överlåtbara fiskerättigheter[11]. Ytterligare fem förvaltningsmyndigheter[12] menar att skrotning är ett verkningsfullt, men på det hela taget ineffektivt, sätt att snabbt minska fiskekapaciteten – mätt i bruttodräktighet och kilowatt Samma myndigheter som intervjuades för denna studie tycker emellertid inte att det finns någon tydlig koppling mellan minskningar av kapaciteten och fiskeresursernas tillstånd. Studien bekräftar även på det hela taget att skrotning har använts som ett sätt att förbättra den ekonomiska effektiviteten och i många fall för att modernisera flottor[13]. Den visar också att de flesta myndigheter som intervjuades menade att det kanske inte kommer att finnas samma behov av skrotning framöver, eftersom omstruktureringen av flottorna vid det här laget nästan är genomförd. Även enskilda stödmottagare intervjuades. Många av dem har uppgett att de skulle ha fortsatt att fiska utan offentligt skrotningsstöd. Deras skäl att skrota hade emellertid ingenting att göra med situationen för fiskebestånden, utan snarare med den dåliga lönsamheten för deras verksamhet och/eller faktorer som att de snart skulle gå i pension etc. Studien visar även att ett betydande antal (22 %) av dem som fick offentligt stöd för att skrota sina fiskefartyg faktiskt återinvesterade skrotningspremierna i fiskesektorn, antingen genom att rusta upp sina andra fartyg, genom att köpa ännu ett fartyg (exempel på detta finns i sju av de nio nationella fallstudierna) eller genom att investera i någon annan del av fiskeindustrin. Detta väcker frågor om huruvida de nuvarande skrotningsprogrammen är effektiva och verkningsfulla för att uppnå en balans mellan flottor och resurser. Studien visar slutligen att småskaliga kustflottor, åtminstone i det urval medlemsstater som granskades, i regel inte har varit en målgrupp för skrotningsprogrammen.

3.1.2.     Tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet (artikel 24 i EFF-förordningen)

När det gäller tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet fick 47 885 åtgärder (57 % av åtgärderna totalt) stöd från Europeiska fiskerifonden den 31 juli 2012. Det offentliga stödet per åtgärd var emellertid begränsat och uppgick till 6 369 euro (3 881,50 euro från Europeiska fiskerifonden och 2 487,50 euro i nationella statliga anslag). Den 31 maj 2013 uppgick antalet åtgärder till 54 826 (54,31 % av antalet åtgärder totalt – 100 935). Det offentliga stödet per åtgärd var i stort sett oförändrat på 6 397 euro (3 914 euro från Europeiska fiskerifonden och 2 484 euro i nationella statliga anslag).

Utvärdering i efterhand av tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet Den ovannämnda utvärderingen i efterhand visade att åtgärder för tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet i första hand fick ekonomiska effekter (bl.a. vissa belägg för att sysselsättningen kunde bevaras på kort sikt) snarare än miljömässiga. Studien visade även att trots att program för tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet hade genomförts till följd av obligatoriska fiskestopp hade de offentliga medlen spelat en viktigare roll för att göra åtgärderna politiskt acceptabla än för att faktiskt minska fisket.

3.1.3.     Investeringar ombord på fiskefartyg och selektivitet (artikel 25 i EFF-förordningen)

Trots osäkerheten kring uppföljningen av Europeiska revisionsrättens rapport från december 2011 (se avsnitt 2.4 ovan) när det gäller genomförandet av artikel 25 i EFF‑förordningen uppgick EFF-anslagen för investeringar ombord på fiskefartyg och selektivitet (ofta kallat modernisering) till 8,7 % i juli 2012 och till nästan 11 % i maj 2013 (11 341 åtgärder), en ökning med nästan 25 % över en tiomånadersperiod.

Särskilt följande bidrog till att främja fiskeselektivitet och minska klimatförändringarna:

– Utbyte av motorer – den 31 maj 2013 hade EFF-stöd getts till 1 065 åtgärder som gällde utbyte av motorer på 1,28 % av de sammanlagt 83 000 fiskefartygen i EU.

– Utbyte av fiskeredskap – den 31 maj 2013 fick 316 åtgärder EFF-stöd (0,5 % av alla åtgärder som får stöd från EFF).

Dessa två åtgärder har en tämligen stor hävstångseffekt (1 euro i EFF-stöd genererar omkring 4 euro i nationella (mestadels privata) anslag. Eftersom den genomsnittliga totala kostnaden per åtgärd är ganska liten (24 000 euro för en motor och 11 000 euro för ett fiskeredskap) är det relativt enkelt att uppnå en betydande hävstångseffekt.

3.2.        Prioriterat område 2 – Vattenbruk och beredning

3.2.1.     Vattenbruk

Vattenbruksproduktionen i EU 28 (inbegripet Kroatien) svarade för 1,3 miljoner ton 2011 (en minskning med 0,3 % jämfört med 2010) och ett värde av 3,5 miljarder euro[14]. Även om de senaste uppgifterna tyder på att företagen inom vattenbrukssektorn har förbättrat sina ekonomiska resultat, är de flesta arbetstillfällena inom sektorn deltidstjänster med totalt 80 000 personer som arbetar för 14 000 företag (varav 90 % är mikroföretag). Deltidsarbete är särskilt vanligt inom delsektorerna skaldjursodling och sötvattensodling.

Tabellerna i avsnitt 2 visar att utgifterna för vattenbruksåtgärder fortfarande är bland de högsta när det gäller EFF-anslag. Den 31 maj 2013 uppgick EFF-anslagen för vattenbruk till 429,9 miljoner euro. EU:s bidrag har haft en hävstångseffekt och genererat 183,4 miljoner euro i nationella offentliga anslag och ytterligare 537,8 miljoner euro i privat stöd. En euro i EFF-stöd har alltså genererat 1,68 euro i tillkommande nationellt stöd, varav 0,43 euro i offentliga bidrag och 1,25 euro i privata bidrag.

Även om de senaste trenderna visar att EFF-stödet till investeringar i vattenbruk har ökat har produktionen inom denna sektor stagnerat under det gångna decenniet. I dag kommer 10 % av den fisk och de skaldjur som konsumeras i EU från vattenbruk, 25 % från fiske och 65 % från import från tredjeländer (från både fiske och vattenbruk). Klyftan mellan konsumtion och produktion från fångstsektorn har vuxit stadigt på senare år, men vattenbruket kan få den att krympa. Kommissionen räknar med att om konsumtionen från EU:s vattenbruk ökar med 1 % kan detta skapa mellan 3 000 och 4 000 heltidsarbeten.

Det var därför kommissionen, genom reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, föreslog att vattenbruk skulle främjas genom en öppen samordningsmetod. Denna metod leder inte till några nya skyldigheter och ändrar inte det befintliga regelverket. Den bygger på att kommissionen antar strategiska riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna att upprätta fleråriga nationella strategiska planer på ett sätt som tar hänsyn till deras respektive utgångsläge, utmaningar och potential.

I de riktlinjer[15] som kommissionen antog efter samråd med berörda parter under hela 2012 fastställs fyra övergripande utmaningar för att uppnå en hållbar tillväxt inom sektorn: 1) att fastställa de största flaskhalsarna som förhindrar tillväxt, 2) att förbättra samordnad fysisk planering, 3) att stärka sektorns konkurrensförmåga, bl.a. genom ett effektivare utnyttjande av EU-stöd, och 4) att förbättra utnyttjandet av konkurrensfördelar.

3.2.2.     Beredning

Fiskberedningssektorn i EU består av mer än 3 500 företag som har fiskberedning som sin huvudsakliga verksamhet. De har en omsättning på omkring 23 miljarder euro.

Tabellerna i avsnitt 2 visar att stödet till beredningsindustrin är det största i fråga om EFF‑stödåtaganden. Den 31 maj 2013 uppgick EFF-stödåtagandena till beredningsindustrin till 504,6 miljoner euro. EU:s bidrag har haft en hävstångseffekt och genererat 264,88 miljoner euro i nationella statliga bidrag och ytterligare 1,003 miljoner euro i privat stöd. En euro i EFF-stöd har alltså genererat 2,51 euro i tillkommande nationellt stöd, varav 0,52 euro i offentliga bidrag och 2 euro i privata bidrag.

Sammanlagt 4 903 åtgärder har fått stöd från EFF och det offentliga stödet per åtgärd uppgår till omkring 361 686 euro. Ungefär 1 892 av dessa åtgärder rör utbyggnad eller modernisering av befintliga anläggningar (68 619 euro i EFF-stöd per åtgärd), 1 289 byggandet av nya anläggningar (173 428 euro), 739 modernisering av anläggningar för saluföring (36 578 euro) och 173 byggandet av nya anläggningar för saluföring (104 452 euro).

3.3.        Område 3 – Pilotprojekt (artikel 41 i EFF-förordningen)

Under perioden 2007–2012 gav EFF stöd till 453 åtgärder som främjade innovation. Det blygsamma antalet åtgärder som fick stöd (0,53 % av åtgärder som fick EFF-stöd totalt) har sin förklaring i den relativt höga offentliga kostnaden per åtgärd, som är bland de högsta när det gäller EFF (273 819 euro, varav 141 042 euro i EFF-stöd och 132 774 euro i nationellt statligt stöd). Den totala kostnaden per åtgärd är 334 327 euro[16], 60 486 euro är privata medel.

Uppgifter som har framkommit mer nyligen tyder inte på att det har skett någon betydande förändring. Antalet åtgärder ökade med 13 % till 504 (0,49 % av det totala antalet åtgärder). Även hävstångseffekten är relativt begränsad. Varje euro i EFF-anslag genererar 1,37 euro i nationellt stöd, varav bara 0,43 euro är privata medel (0,94 euro i nationellt statligt stöd). Hävstångseffekten är tämligen svag – i synnerhet när det gäller stöd från den privata sektorn – jämfört med den inom vattenbruk och beredning. Dessa siffror visar att innovation är kostsamt, innebär en risk för privata aktörer och inte leder till vinst på kort sikt. Det är därför särskilt viktigt med offentlig finansiering inom detta område.

3.4.        Område 4 – Hållbar utveckling i fiskeområden

Genomförandet inom område 4 gjorde betydande framsteg under 2012. I slutet av december hade alla 21 medlemsstater som hade valt att genomföra område 4 valt ut sina lokala aktionsgrupper för fiske. Antalet grupper steg därmed till 303 (en ökning med 83 jämfört med slutet av 2011). Utvecklingen och urvalet av projekt har också gjort stora framsteg och i slutet av 2012 hade 2 756 projekt valts ut, jämfört med 1 625 projekt i slutet av 2011.

Betydande framsteg har även gjorts när det gäller åtaganden. Antalet åtgärder ökade från 2 732 den 31 juli 2012 till 4 704 den 31 maj 2013, vilket är en ökning med 72 % på tio månader[17].

Flera fördjupade fallstudier som genomförts av Farnet har visat att lokala aktionsgrupper för fiske har spelat en viktig roll när det gäller att skapa sammanhållning i fiskesamhällen och öka deras inflytande genom att ge dem en inkörsport till beslutsfattandet. Många projekt har bidragit till att öka inkomsterna och skydda sysselsättningen genom att stärka yrkesfiskarnas ställning i leveranskedjan, så att en större del av förädlingsvärdet stannar kvar på lokal nivå – och i den lokala ekonomin – och genom att främja integration av aktörer och sektorer. Område 4 har även skapat arbetstillfällen för lokalbefolkningen i fiskeområden genom att främja entreprenörskap och innovation, och ta tillvara möjligheterna till blå tillväxt och utveckling av kustområden. Lokala aktionsgrupper för fiske har även spelat en viktig roll för att mobilisera lokala resurser och ge tillgång till andra finansieringskällor.

Kommissionen kommer att lansera en undersökning 2013 för att undersöka de första konkreta resultaten av område 4 och hur effektivt det har varit när det gäller att hantera problemen för fiskesamhällen.

Under 2013 är den viktigaste uppgiften för medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de lokala partnerskapen finns kvar mellan programperioderna 2007–2013 och 2014–2020.

4.           KOMMISSIONENS FINANSIELLA GENOMFÖRANDE AV EUROPEISKA FISKERIFONDEN I KONVERGENSREGIONER OCH ÖVRIGA REGIONER ||

|| Land || || Beslutat[18] a || Åtaganden b || Utbetalat c || % b / a || % b / a

|| Belgien || Perioden 2007–2013 ||  26 261 648,00 ||  21 694 722,00 ||  15 856 227,33 || 82,61 % || 60,38 %

|| Budgetår: 2012 ||  4 412 449,00 ||  4 488 923,00 ||  4 612 318,33 ||

|| Bulgarien || Perioden 2007–2013 ||  75 876 747,00 ||  61 059 315,00 ||  24 502 673,70 || 80,47 % || 32,29 %

|| Budgetår: 2012 ||  13 084 212,00 ||  13 951 819,00 ||  8 876 800,51 ||

|| Tjeckien || Perioden 2007–2013 ||  27 106 675,00 ||  22 710 961,00 ||  19 509 468,35 || 83,78 % || 71,97 %

|| Budgetår: 2012 ||  4 043 811,00 ||  4 218 249,00 ||  4 751 403,43 ||

|| Danmark || Perioden 2007–2013 ||  133 675 169,00 ||  113 425 745,00 ||  81 116 203,18 || 84,85 % || 60,68 %

|| Budgetår: 2012 ||  19 463 114,00 ||  19 852 376,00 ||  15 682 178,48 ||

|| Tyskland || Perioden 2007–2013 ||  149 121 176,00 ||  123 796 571,30 ||  66 340 414,55 || 83,02 % || 44,49 %

|| Budgetår: 2012 ||  22 443 794,00 ||  22 615 496,00 ||  5 985 395,64 ||

|| Estland || Perioden 2007–2013 ||  84 568 039,00 ||  69 079 907,00 ||  42 228 804,18 || 81,69 % || 49,93 %

|| Budgetår: 2012 ||  12 995 534,00 ||  14 201 298,00 ||  11 253 780,39 ||

|| Irland || Perioden 2007–2013 ||  42 266 603,00 ||  34 916 400,00 ||  33 467 120,83 || 82,61 % || 79,18 %

|| Budgetår: 2012 ||  7 101 580,00 ||  7 224 661,00 ||  12 876 961,83 ||

|| Grekland || Perioden 2007–2013 ||  207 832 237,00 ||  178 811 400,00 ||  94 864 163,39 || 86,04 % || 45,64 %

|| Budgetår: 2012 ||  29 514 336,00 ||  29 278 211,00 ||  26 878 883,21 ||

|| Spanien || Perioden 2007–2013 || 1 131 890 912,00 ||  967 521 798,00 ||  599 079 998,75 || 85,48 % || 52,93 %

|| Budgetår: 2012 ||  162 654 289,00 ||  163 526 782,00 ||  194 609 146,09 ||

|| Frankrike || Perioden 2007–2013 ||  215 686 616,00 ||  182 921 534,31 ||  97 093 626,69 || 84,81 % || 45,02 %

|| Budgetår: 2012 ||  31 457 343,00 ||  32 086 491,00 ||  9 318 657,31 ||

|| Italien || Perioden 2007–2013 ||  424 342 854,00 ||  360 602 126,00 ||  163 479 766,46 || 84,98 % || 38,53 %

|| Budgetår: 2012 ||  61 620 807,00 ||  62 672 067,00 ||  0,00 ||

|| Cypern || Perioden 2007–2013 ||  19 724 418,00 ||  16 736 518,00 ||  15 480 209,52 || 84,85 % || 78,48 %

|| Budgetår: 2012 ||  2 871 876,00 ||  2 929 314,00 ||  2 202 183,74 ||

|| Lettland || Perioden 2007–2013 ||  125 015 563,00 ||  102 564 209,00 ||  86 400 450,19 || 82,04 % || 69,11 %

|| Budgetår: 2012 ||  19 243 706,00 ||  20 816 794,00 ||  21 230 404,72 ||

|| Litauen || Perioden 2007–2013 ||  54 713 408,00 ||  45 381 203,00 ||  28 624 771,79 || 82,94 % || 52,32 % ||

|| Budgetår: 2012 ||  8 161 553,00 ||  8 671 254,00 ||  5 503 907,88 ||

|| Luxemburg || Perioden 2007–2013 ||  0,00 ||  0,00 ||  0,00 || 0,00 % || 0,00 % ||

|| Budgetår: 2012 ||  0,00 ||  0,00 ||  0,00 ||

|| Ungern || Perioden 2007–2013 ||  34 769 572,00 ||  28 229 202,00 ||  21 439 659,62 || 81,19 % || 61,66 % ||

|| Budgetår: 2012 ||  5 952 501,00 ||  6 241 343,00 ||  8 574 577,79 ||

|| Malta || Perioden 2007–2013 ||  8 372 329.00 ||  6 727 108.00 ||  2 862 430.91 || 80,35 % || 34,19 % ||

|| Budgetår: 2012 ||  1 271 388.00 ||  1 426 192.00 ||  736 367,16 ||

|| Nederländerna || Perioden 2007–2013 ||  48 578 417.00 ||  41 219 646.00 ||  21 203 569.09 || 84,85 % || 43,65 % ||

|| Budgetår: 2012 ||  7 073 021.00 ||  7 214 481.00 ||  8 001 998.59 ||

|| Österrike || Perioden 2007–2013 ||  5 259 318.00 ||  4 469 039.00 ||  4 374 761.67 || 84,97 % || 83,18 % ||

|| Budgetår: 2012 ||  763 814,00 ||  776 936,00 ||  729 306,12 ||

|| Polen || Perioden 2007–2013 ||  734 092 574,00 ||  607 762 267,00 ||  274 047 384,03 || 82,79 % || 37,33 % ||

|| Budgetår: 2012 ||  121 944 858,00 ||  124 084 618,00 ||  63 019 617,70 ||

|| Portugal || Perioden 2007–2013 ||  246 485 249,00 ||  206 026 617,00 ||  111 789 897,52 || 83,59 % || 45,35 %

|| Budgetår: 2012 ||  35 759 773,00 ||  36 332 633,00 ||  28 194 561,04 ||

|| Rumänien || Perioden 2007–2013 ||  230 645 644,00 ||  162 928 626,01 ||  32 299 988,49 || 70,64 % || 14,00 %

|| Budgetår: 2012 ||  39 257 052,00 ||  42 262 575,00 ||  0,00 ||

|| Slovenien || Perioden 2007–2013 ||  21 640 283,00 ||  18 568 490,00 ||  9 136 385,71 || 85,81 % || 42,22 %

|| Budgetår: 2012 ||  3 515 536,00 ||  3 298 585,00 ||  3 384 733,19 ||

|| Slovakien || Perioden 2007-2013 ||  13 123 309,00 ||  10 467 782,13 ||  5 170 176,35 || 79,76 % || 39,40 %

|| Budgetår: 2012 ||  1 782 386,00 ||  1 971 551,00 ||  0,00 ||

|| Finland || Perioden 2007–2013 ||  39 448 827,00 ||  33 473 027,00 ||  22 341 700,84 || 84,85 % || 56,63 %

|| Budgetår: 2012 ||  5 743 752,00 ||  5 858 627,00 ||  5 914 242,07 ||

|| Sverige || Perioden 2007–2013 ||  54 664 803,00 ||  46 384 052,00 ||  24 999 874,53 || 84,85 % || 45,73 %

|| Budgetår: 2012 ||  7 959 199,00 ||  8 118 383,00 ||  0,00 ||

|| Förenade kungariket || Perioden 2007–2013 ||  137 827 889,00 ||  114 117 078,00 ||  51 946 750,84 || 82,80 % || 37,69 %

|| Budgetår: 2012 ||  23 112 801,00 ||  23 409 861,00 ||  32 650 846,38 ||

|| Totalt || Perioden 2007–2013 || 4 292 990 279,00 || 3 581 595 343,75 || 1 949 656 478,51 || 83,43 % || 45,41 %

|| Budgetår: 2012 ||  653 204 485,00 ||  667 529 520,00 ||  474 988 271,60 ||

[1]               Artikel 68 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden, EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

[2]               Kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 av den 26 mars 2007, EUT L 120, 10.5.2007, s. 1.

[3]               Tabell I. Finansiellt genomförande i konvergensregioner.

                Tabell II. Finansiellt genomförande i övriga regioner.

                Tabell III. EFF-programbelopp per prioriterat område och medlemsstat.

                Tabell IV. EFF-attesterade utgifter per prioriterat område och medlemsstat.

[4]               På grund av problem med uppgifternas kvalitet i ett fåtal medlemsstater (Tjeckien, Danmark, Finland) används uppgifter från maj 2012 i stället för uppgifter från maj 2013.

[5]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 387/2012 av den 19 april 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som genomgår eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras ekonomiska stabilitet, EUT L 129, 16.5.2012, s. 7.

[6]               Särskild rapport nr 12/2011 Har EU:s åtgärder bidragit till att fiskeflottkapaciteten har anpassats till fiskemöjligheterna?

[7]               Information som bekräftas av meddelandet Profitability of the EU fishing fleet som tagits fram av gemensamma forskningscentrumet för Europaparlamentet – IB/B/PECH/IC/2013-087 – juli 2013.

[8]               Socio-economic Dimensions of EU fisheries, rapport på uppdrag av Europeiska kommissionen, MRAG, augusti 2013.

[9]               Retrospective Evaluation of Scrapping and Temporary Cessation Measures in the EFF, rapport från MRAG på uppdrag av Europeiska kommissionen, slutrapporten skulle läggas fram i november 2013.

[10]             Danmark, Estland, Spanien, Frankrike, Italien, Polen, Portugal, Sverige och Förenade kungariket.

[11]             Danmark och Förenade kungariket.

[12]             Estland, Frankrike, Polen, Portugal och Sverige.

[13]             Under de senaste fem åren har flottornas genomsnittliga ålder stigit med strax under två år, vilket visar att skrotning (med eller utan offentliga bidrag) bromsar flottornas åldrande.

[14]             Uppgifter från utkastet till ekonomisk rapport om vattenbruk 2013 från vetenskapliga tekniska och ekonomiska kommittén för fiske, inklusive uppgifter om yngelanläggningar och kläckerier.

[15]             Strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU, COM(2013) 229.

[16]             Kostnaden per åtgärd är betydligt högre än för åtgärder som rör definitivt upphörande med fiskeverksamhet, ungefär densamma som för åtgärder som rör beredning och mindre än åtgärder som rör fiskehamnar (475 500 euro) och omställningar (490 000 euro) – som är de två åtgärder som är dyrast.

[17]             Denna ökning av antalet är den snabbaste inom alla EFF-områden, även om ökningen är betydligt mer blygsam räknat i attesterade belopp.

[18]             Återtagna bemyndiganden ingår i beloppen för perioden 2007–2013.