RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Utvärdering av den europeiska referensramen för kvalifikationer Genomförande av Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande /* COM/2013/0897 final */
1. Inledning Den europeiska
referensramen för kvalifikationer (EQF)[1] främjar livslångt lärande och
förbättrar rörligheten bland inlärarna och arbetstagarna, anställbarheten och
den sociala integrationen genom att skapa en europeisk referensram för kvalifikationssystem.
Med hjälp av den europeiska referensramen för kvalifikationer blir det lättare
att jämföra och erkänna kvalifikationer för de miljontals personer med
högskoleexamen som varje år söker ytterligare utbildningsmöjligheter eller
kommer in på den europeiska arbetsmarknaden. Exempelvis utfärdades i Tjeckien
900 olika typer av yrkeskvalifikationer till nästan 150 000 studerande år
2012. Samma år utfärdades ca 69 000 olika typer av reglerade
kvalifikationer till cirka 16,8 miljoner studerande i Förenade kungariket.
Den europeiska
referensramen för kvalifikationer är en ny strategi för europeiskt samarbete om
kvalifikationer. Den inför åtta referensnivåer som beskrivs i form av resultat
av lärande och som omfattar alla typer och nivåer av kvalifikationer. Denna
inriktning på resultat av lärande sätter inläraren i centrum, något som är
viktigt när man ska jämföra och erkänna kvalifikationer från olika länder och
olika lärandesammanhang. Kommissionen har
konsekvent framhållit vikten av att bidra till möjligheterna att jämföra
färdigheter och kvalifikationer i hela EU, särskilt mot bakgrund av dagens höga
arbetslöshet, eftersom detta gör det lättare för studerande och arbetstagare
att flytta mellan olika länder och yrken. Att man möjliggör för studerande och
arbetstagare att visa upp färdigheter och kvalifikationer som de förvärvat i
formella, icke-formella och informella utbildningsmiljöer är särskilt viktigt i
samband med Europa 2020‑strategins flaggskeppsinitiativ Unga på väg, En
agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen samt Den digitala agendan för
Europa, liksom sysselsättningspaketet Att skapa förutsättningar för en
återhämtning med ökad sysselsättning och rådets rekommendation om valideringen
av icke-formellt och informellt lärande. För att stödja detta arbete och se
till att kompetens och kvalifikationer lätt kan erkännas i olika länder,
tillkännagav kommissionen att den hade för avsikt att skapa ett europeiskt
område för färdigheter och kvalifikationer som en del av sitt initiativ En ny syn
på utbildning[2]. I den europeiska
referensramen för kvalifikationer uppmanas de nationella regeringarna att
införa enklare och öppnare förfaranden för att erkänna kvalifikationer; 36
länder deltar frivilligt i den europeiska referensramen för kvalifikationer (28
EU-länder, fem kandidatländer samt Liechtenstein, Norge och Schweiz). I denna rapport framläggs de
erfarenheter man hittills har av den europeiska referensramen för
kvalifikationer och de eventuella konsekvenserna för framtiden diskuteras. I rapporten granskas om man kan använda rekommendationen i
dess nuvarande form för att hantera de nya utmaningar som följer av de snabba
socioekonomiska och tekniska förändringarna, och om den främjar flexibelt
lärande. Denna utvärdering har gjorts vid en tidpunkt som är särskilt
betydelsefull när det gäller möjligheterna att få bukt med den höga
arbetslösheten och hantera de allt fler olika lärandemöjligheter och
kvalifikationer som erbjuds. Bland de utmaningar vi står inför kan bl.a.
nämnas ett allt större antal kvalifikationer som utfärdas av privata aktörer,
fler internationella kvalifikationer och den senaste tidens utveckling av
storskaliga öppna nätkurser, som har potential att nå många studerande. Denna utvärdering kommer, tillsammans med utvärderingarna
av Europass och Eqavet och lägesrapporten om kvalitetssäkring i den högre
utbildningen, att bidra till kartläggningen av utmaningar för och eventuella
förbättringar av det europeiska området för färdigheter och kvalifikationer. 2. Resultat och effekter 2.1. Centrala aspekter av den europeiska referensramen för kvalifikationer Följande aspekter är centrala i den europeiska
referensramen för kvalifikationer:
Åtta
europeiska referensnivåer
som fastställts i form av resultat av lärande och kan omfatta alla typer och
nivåer av kvalifikationer i hela Europa. Nivåerna 5,
6, 7 och 8 i referensramen är förenliga med deskriptorerna för kvalifikationer
efter korta utbildningar och de tre cyklerna i ramen för kvalifikationer inom
det europeiska området för högre utbildning (QF-Ehea).[3]
Strategi
baserad på resultat av lärande. Nivådeskriptorerna uttrycks i form av kunskaper,
färdigheter och kompetens. De är inte knutna till aspekter av
inlärningssammanhanget såsom längden på en kurs eller den plats där en
utbildning äger rum.
Gemensamma
principer för kvalitetssäkring
inom högre utbildning och yrkesinriktad utbildning i samband med den europeiska
referensramen för kvalifikationer. Det har inrättats dels en
rådgivande grupp för den europeiska referensramen för kvalifikationer, dels
nationella samordningspunkter i medlemsstaterna, med syftet att genomföra den
europeiska referensramen för kvalifikationer. Den rådgivande gruppen ansvarar för den
övergripande samordningen och ska främja öppenheten i arbetet med att koppla
kvalifikationssystemen till den europeiska referensramen för kvalifikationer. I
sin roll som stöd vid arbetet med att jämföra kvalifikationer antog den
rådgivande gruppen 2009 tio kriterier och förfaranden som ska användas för att
med hjälp av hänvisningar koppla nivåerna i det nationella
kvalifikationssystemet till den europeiska referensramen för kvalifikationer.[4]
Dessa kriterier har bidragit till fastställandet av en gemensam metod för att
lägga fram hänvisningsresultaten för berörda parter. Alla länder använder dessa
kriterier för att strukturera sina nationella hänvisningsrapporter. Vissa
kriterier (särskilt kriterierna 3 och 4) skulle kunna tolkas på olika
sätt och behöver klargöras ytterligare om den övergripande samstämmigheten i
hänvisningsprocessen ska kunna garanteras. De nationella
kontaktpunkterna stöder och, tillsammans med andra berörda nationella
myndigheter, styr förhållandet mellan de nationella kvalifikationssystemen och
den europeiska referensramen för kvalifikationer. Den ska också främja kvalitet
och tydlighet. 2.2. Genomförandet måste ske i snabbare takt I rekommendationen anges två
datum:
2010: Medlemsstaterna bör koppla sina
nationella kvalifikationssystem till den europeiska referensramen för
kvalifikationer, särskilt genom hänvisningar från de nationella
kvalifikationsnivåerna till den europeiska referensramen. De bör även utarbeta
nationella referensramar för kvalifikationer om så krävs.
2012: Alla nya kvalifikationsbevis,
examensbevis och Europassdokument som de behöriga myndigheterna utfärdat ska innehålla
en tydlig hänvisning till den relevanta nivån i den europeiska referensramen
för kvalifikationer. Delmålet 2010 Fyra medlemsstater hade 2010 kopplat sina
nationella kvalifikationssystem genom hänvisningar till den europeiska
referensramen. Tre av dem hade redan 2008 upprättat en nationell referensram
för kvalifikationer. I juni 2013 hade 20 medlemsstater lämnat in sina
nationella rapporter om hänvisningar till den europeiska referensramen för
kvalifikationer. De övriga länderna (åtta medlemsstater, fyra kandidatländer
och Norge) planerar att slutföra arbetet under perioden 2013–2014. I slutet av 2010 || FR, IE, MT, UK 2011 || Be-vl, CZ, DK, EE, LT, LV, NL, PT 2012 || AT, DE, HR, LU 2013 || BG, IT, PL, SI Ska slutföra hänvisningsarbetet || Medlemsstater: BE-fr, BE-de, EL, ES, FI, HU, KY, RO, SE, SK, Kandidatländer: IS, ME, MK, TK EES-land: NO Tabell 1
— Översikt av genomförandet av det första delmålet i rekommendationen rörande
den europeiska referensramen för kvalifikationer, september 2013. Detta visar att rekommendationen genererar
reformer – t.ex. utvecklingen av övergripande nationella referensramar för
kvalifikationer på grundval av resultat av lärande, något som kräver omfattande
politiskt och tekniskt engagemang från många olika berörda parter. En sådan
utveckling tar tid. Trots det starka nationella engagemanget i den europeiska
referensramen för kvalifikationer står det därför klart att genomförandet är
försenat. För att undvika ytterligare förseningar bör alla länder ha
färdigställt sina hänvisningsprocesser i slutet av 2014 och genomföra
rekommendationen snabbare. Kommissionen kommer att förstärka sin övervakning av
hur den europeiska referensramen genomförs på nationell nivå, vid behov genom
bilateralt utbyte, för att hjälpa enskilda länder att lösa individuella
problem. Det bör noteras att en hänvisningsrapport är en
ögonblicksbild av ett lands kvalifikationssystem, medan hänvisningsprocessen
innebär kontinuerliga diskussioner om hur man ska förändra
kvalifikationssystemen. Deltagarländerna bör därför regelbundet se över sina
hänvisningsrapporter och informera den rådgivande gruppen om eventuella
ändringar och om hur de svarade på synpunkterna från de berörda parterna. Den
rådgivande gruppen bör fastställa kriterier och förfaranden för att följa upp
utvecklingen i de nationella kvalifikationssystemen och deras effekter på
hänvisningsprocessen. Delmålet 2012 Det andra delmålet har
fördelen att studerande, arbetstagare, utbildningsinstitutioner och
arbetsgivare kommer i direkt kontakt med den europeiska referensramen för
kvalifikationer. Att nivåerna i referensramen inkluderas i kvalifikationer och
tillägg är ett stort steg i rätt riktning mot målet att underlätta jämförelser
av kvalifikationer mellan olika länder. Det missade delmålet för
hänvisningsprocessen har orsakat betydande förseningar när det gäller
uppfyllandet av det andra delmålet. Endast ett land hade inkluderat
referensramens nivåer i sina Europasstillägg före 2012. Två länder hade
inkluderat referensramens nivåer i sina kvalifikationsdatabaser. Tre länder
hade i september 2013 utfärdat kvalifikationsbevis som hänvisade till en nivå i
den europeiska referensramen för kvalifikationer och fem länder hade börjat
inkludera sådana nivåer i sina Europasstillägg. Ytterligare sex länder planerar
att börja göra detta under perioden 2013–2014. || Vid utgången av 2012 || September 2013 Nivå i den europeiska referensramen för kvalifikationer inkluderad i de nya utbildnings- och examensbevisen || || CZ, DK, LT Nivå i den europeiska referensramen för kvalifikationer inkluderad i Europasstilläggen – tillägg till examensbevis (te) och/eller tillägg till utbildningsbevis (tu) || FR (tu) || CZ (tu), DK (te), EE (te), IE (te) Nivå i den europeiska referensramen för kvalifikationer inkluderad i nationella kvalifikationsdatabaser || FR, UK || CZ, DK, Tabell 2: Översikt över genomförandet av det andra delmålet i
rekommendationen i den europeiska referensramen för kvalifikationer. Det är nu angeläget att uppnå det andra delmålet.
När man inkluderar nivån i den europeiska referensramen för kvalifikationer och
klart beskriver de resultat av lärande som förvärvats får man ett kraftfullt
verktyg som ger bättre information om nivån på olika färdigheter och
kvalifikationer och om deras natur. Detta är särskilt viktigt i kristider.
Arbetet på nationell nivå måste därför intensifieras så att minst en fjärdedel
av alla kvalifikationer som utfärdas i Europa vid utgången av 2014 innehåller
en referens till den europeiska referensramen för kvalifikationer. Olika länder har valt olika strategier för att
uppnå det andra delmålet. De flesta nationella myndigheter överväger tekniska
lösningar som ska användas systematiskt på nationell nivå. Andra överlåter till
de institutioner som utfärdar utbildningsbevis att avgöra om och hur de kan inkludera
hänvisningar till referensramens nivåer i examens- och utbildningsbevis,
Europasstillägg och kvalifikationsdatabaser. Länderna är allmänt sett överens
om att det behövs en gemensam EU‑strategi för att se till att samma nivå
av öppenhet gäller för alla studerande och arbetstagare. Den rådgivande gruppen
bör ta fram en sådan gemensam strategi. 2.3 Ett enhetligt system Strukturen med åtta nivåer i den europeiska
referensramen för kvalifikationer är tillämplig på de nationella
kvalifikationssystemen och de berörda parternas behov. De flesta länder har
eller håller på att utveckla omfattande nationella referensramar som omfattar
alla kvalifikationstyper och kvalifikationsnivåer i de formella
utbildningssystemen. Antalet nivåer i de nationella referensramarna för
kvalifikationer bestäms av de nationella behoven. De överordnade principerna för och utformningen av
den europeiska referensramen för kvalifikationer – definitionen av kvalifikation
och nivåerna, som bygger på resultat av lärande – gör det lättare att jämföra
kvalifikationer. Det finns dock några viktiga frågor som bör övervägas inför
framtida förbättringar: 1.
Den europeiska referensramen för kvalifikationer är avsedd att
fungera som en referenspunkt för alla kvalifikationer i Europa, oavsett vilket
organ som utfärdar dem, men de flesta nationella referensramar för
kvalifikationer omfattar bara kvalifikationer som utfärdas av offentliga
utbildningsinstitutioner. Endast ett fåtal nationella referensramar för
kvalifikationer täcker in kvalifikationer som utfärdas vid sidan av de formella
systemen, t.ex. i den privata sektorn, och som ofta är viktiga på
arbetsmarknaden. En central utmaning är att kunna se till att alla
kvalifikationer i nationella referensramar är tillförlitliga och uppfyller
grundläggande kvalitetskrav, även när de förvärvats via icke-formellt och
informellt lärande. Den rådgivande gruppen bör ge vägledning när det gäller
gemensamma kriterier som ska beaktas när man inkluderar kvalifikationer i
nationella referensramar för kvalifikationer. 2.
Den europeiska referensramen för kvalifikationer kan i sitt
nuvarande skick kanske visa sig inte vara så väl anpassad till ny utveckling.
Nya metoder, t.ex. olika blandformer av utbildning, används i allt högre grad.
Storskaliga öppna nätkurser är en ny företeelse inom distansundervisningen och
gör det möjligt att organisera lärande som överskrider både gränser och olika
tidszoner, överallt där det finns internetuppkoppling. Kvalifikationer kan även
utfärdas av internationella organ och multinationella företag i olika länder i
och utanför Europa. Vissa länder har inkluderat sådana i sina nationella
referensramar för kvalifikationer, men inte alltid med hänvisning till samma
nivå i den europeiska referensramen för kvalifikationer. Dessa frågor kräver
att alla länder använder sig av en enhetlig strategi för att genom hänvisningar
koppla kvalifikationer till den europeiska referensramen för kvalifikationer,
så att man undviker förvirring bland arbetsgivarna och innehavarna av
kvalifikationer.
Nivådeskriptorerna för
begreppen kunskaper och färdigheter i den europeiska referensramen för
kvalifikationer motsvarar de nationella deskriptorerna. Användningen av
deskriptorn för begreppet kompetens är dock mer problematisk
eftersom deskriptorn i bilaga II inte är fullt förenlig med
definitionen av begreppet kompetens i bilaga I. Deskriptorn
för kompetens bör därför förtydligas.
4. De
gemensamma principerna för kvalitetssäkring har hjälpt länder som går igenom
hänvisningsprocessen. Även om dessa principer var avsedda att enbart omfatta
yrkesutbildning och högre utbildning är de naturligtvis relevanta även för
övriga kvalifikationer. Det bör tydliggöras vilken potential de har när det
gäller att ge vägledning för alla kvalifikationsnivåer och kvalifikationstyper.
Några frågor som diskuterats
mer ingående på EU‑nivå är relaterade till
kvalifikationer på nivåerna 2–3 i den europeiska referensramen för
kvalifikationer (kvalifikationer vid avslutningen av den obligatoriska
skolgången) och till nivåerna 3–5 (bl.a. kvalifikationer vid avslutningen
av skolgången vilka ger tillträde till högre utbildning och
mästarkvalifikationer för hantverkare).
Enligt
konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen
(Lissabonkonventionen) är kvalifikationer efter avslutad skolgång vilka ger
tillträde till högre utbildning i stort sett likvärdiga, och de ger tillträde
till högre utbildning i och utanför Europa. Om man kopplar
dessa kvalifikationer till olika nivåer i den europeiska referensramen för
kvalifikationer antyder man att det finns skillnader mellan olika resultat av
lärande, något som kan försvåra möjligheterna till rörlighet för ungdomar som
avslutat sin skolgång och vill få tillträde till högre utbildning i ett annat
land. I vissa fall skiljer sig nationella kvalifikationer
med samma namn eller benämning åt i fråga om innehåll och komplexitet. I andra
fall har länderna olika tolkningar av vilka nivåer i den europeiska
referensramen för kvalifikationer som bäst passar in på olika resultat av
lärande. Dessa skillnader kommer, även om de är
legitima, att framstå som obegripliga för personer för vilka det faktum att
benämningen på examensbevisen är densamma borde innebära att de motsvarar samma
kvalifikationer. Utbytet av information och vägledning på europeisk nivå
bör även i fortsättningen inriktas på att se till att beslut om hänvisningar är
begripliga och förtroendeingivande. 6. Den
europeiska referensramen för kvalifikationer är helt förenlig med ramen för
kvalifikationer inom det europeiska området för högre utbildning (QF-Ehea). Ett
enhetligt genomförande är säkerställt, särskilt eftersom Europarådet deltar i
möten i den rådgivande gruppen och hos de nationella kontaktpunkterna, medan
kommissionen deltar i möten rörande QF-Ehea. Denna enhetlighet har gjort det möjligt
för de flesta länderna att genomföra arbetet med att göra hänvisningar till den
europeiska referensramen för kvalifikationer och med självcertifiering enligt
ramen för kvalifikationer inom det europeiska området för högre utbildning i en
enda process, och att lägga fram en enda rapport om kriterierna för båda
processerna. Flera Bolognaländer som inte tillämpar den europeiska
referensramen för kvalifikationer har också tagit fram nationella referensramar
för kvalifikationer i fråga om livslångt lärande, grundade på resultat av
lärande. Det skulle vara värdefullt att utvärdera ländernas synpunkter på
mervärdet av två övergripande europeiska referensramar för kvalifikationer. 2.4 Den europeiska referensramen för
kvalifikationer som ett centralt verktyg för erkännande av kvalifikationer och
säkerställande av öppenhet Den europeiska referensramen för kvalifikationer
rör alla kvalifikationsnivåer och kvalifikationstyper. Det är av grundläggande
betydelse för effektiviteten och effekterna av den europeiska referensramen för
kvalifikationer och andra politikområden och verktyg inom EU[5]
(t.ex. ramen för kvalifikationer inom det europeiska området för högre
utbildning, Europass, ECTS, Ecvet, direktiv 2005/36, Esco, validering av
informellt och icke-formellt lärande) som syftar till att förbättra öppenheten
när det gäller såväl färdigheter och kvalifikationer som ramar och principer
för kvalitetssäkring (Eqavet och ESG) att samstämmighet råder mellan dem. Alla
dessa underlättar den fria rörligheten för personer och främjar livslångt
lärande, och vissa av dem bygger på samma strategi, som baseras på resultat av
lärande. Den europeiska referensramen för kvalifikationer
och de europeiska systemen för överföring och ackumulering av studiemeriter,
dvs. ECTS och Ecvet, är samstämmiga i fråga om de grundläggande principerna,
men det praktiska genomförandet fungerar ännu inte på ett fullständigt
enhetligt vis. ECTS används i omkring 75 % av de högre utbildningarna. De
flesta programmen beskrivs nu med hänvisning till eftersträvade resultat av
lärandet, men utmaningen ligger i att utvidga detta förhållningssätt till
programmens utformning och bedömningsförfaranden. Den pågående översynen av
ECTS‑handledningen kommer att ge ytterligare vägledning på EU‑nivå.
Ecvet bygger helt på resultat av lärande, men befinner sig i ett tidigare
genomförandeskede. Den europeiska referensramens gemensamma principer
för kvalitetssäkring är i stort sett förenliga med de europeiska standarderna
och riktlinjerna (ESG) och den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av
yrkesutbildning. Principerna för alla tre verktygen avser dock endast
kvalitetssäkring inom allmän och yrkesinriktad utbildning i allmänhet, och ger
inte någon särskild vägledning om hur man garanterar kvaliteten på resultat av lärande,
kvalifikationer och referensramar för kvalifikationer. Man bör använda de
pågående utvärderingarna av den europeiska referensramen för kvalifikationer,
den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning och
översynen av de europeiska standarderna och riktlinjerna för att fastslå om man
kan uppnå ytterligare synergieffekter mellan de europeiska referensramarna för
kvalifikationer och åtgärder för kvalitetssäkring. Den europeiska referensramen för kvalifikationer
är förenlig med konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i
Europaregionen (Lissabonkonventionen)[6], som underlättar erkännandet av
kvalifikationer inom och tillträdet till högre utbildning i Europa. Som ett
tillägg till Lissabonkonventionen antogs i juni 2013 en text om användning av
referensramar för kvalifikationer vid erkännande av utländska kvalifikationer.
Där uppmuntrar man till starkare kopplingar mellan referensramar för
kvalifikationer och erkännande av kvalifikationer där syftet är fortsatt lärande.
På institutionell nivå innebär dock praxis när det gäller erkännande att man
sällan använder sig av referensramar för kvalifikationer och den ökade öppenhet
som de europeiska ramarna innebär. Samstämmigheten är sämre i fråga om direktivet om
erkännande av yrkeskvalifikationer. I direktivet använder man sig av fem nivåer
och kriterier, t.ex. kurslängden, för erkännandet av kvalifikationer på
arbetsmarknaden, medan den europeiska referensramen för kvalifikationer har
åtta nivåer som bygger på resultat av lärande. Detta har skapat osäkerhet bland
de berörda parterna. Därför vill man med det nya direktivet[7]
skapa synergieffekter med den europeiska referensramen för kvalifikationer.
Systemet med fem nivåer behålls, men det blir möjligt att inrätta så kallade gemensamma
utbildningsramar där länderna kan enas om miniminivåer för kunskaper,
färdigheter och kompetenser som är kopplade till nivåerna i den europeiska
referensramen för kvalifikationer. På grundval av detta kommer länderna att
kunna erkänna yrkeskvalifikationer automatiskt. I rekommendationen talas det om en nära koppling
till Europass. I Europasstilläggen bör det hänvisas till motsvarande nivå i den
europeiska referensramen för kvalifikationer, men så är sällan fallet eftersom
det andra delmålet inom referensramen har genomförts endast i begränsad
omfattning. Slutligen finns det nära samband mellan
utvecklingen av den flerspråkiga europeiska klassificeringen av kunskaper och
färdigheter, kvalifikationer och yrken (Esco) och den europeiska referensramen
för kvalifikationer. Kvalifikationer som är kopplade till den europeiska
referensramen för kvalifikationer kommer indirekt att ingå i den europeiska
klassificeringen av kunskaper och färdigheter, kvalifikationer och yrken
(Esco). Detta kommer att ske via portalen för den europeiska referensramen för
kvalifikationer, där det kommer att finnas länkar till nationella
kvalifikationsdatabaser. Internationella kvalifikationer som inte ingår i
nationella referensramar för kvalifikationer kommer att införas direkt i den
europeiska klassificeringen av kunskaper och färdigheter, kvalifikationer och
yrken. Den strategi baserad på resultat av lärande som används i den europeiska
referensramen för kvalifikationer och i den europeiska klassificeringen av
kunskaper och färdigheter, kvalifikationer och yrken bör samordnas. 2.5 Styrning Den europeiska referensramen för kvalifikationer
förvaltas av den rådgivande gruppen och de nationella kontaktpunkterna (avsnitt
2.1). Den rådgivande gruppen består av företrädare för ·
36 länder (de 28 medlemsländerna, fem
kandidatländer, Liechtenstein, Norge och Schweiz), ·
arbetsmarknadsparter på europeisk nivå (EFS,
BusinessEurope, UAEPME och CEEP), ·
europeiska paraplyorganisationer som utfärdar
utbildningsbevis (Eurochambres, EUCIS-LLL och EUA), och ·
andra berörda parter (arbetsförmedlingar, European
Students' Union, nätverket av volontärcentrum, European Volunteer Centre, och
Europeiska ungdomsforumet). Europarådet deltar i den rådgivande gruppen för
att garantera samstämmighet mellan den europeiska referensramen för
kvalifikationer och QF-Ehea. Cedefop och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen
stöder den rådgivande gruppen. Den rådgivande gruppen tillhandahåller effektiv
vägledning för nationella referensprocesser och bygger upp förtroende och
ömsesidig förståelse mellan deltagarländerna. Dess mandat utvidgades 2012 till
att omfatta genomförandet av rådets rekommendation om valideringen av
icke-formellt och informellt lärande[8]. Syftet med detta är att ytterligare
stärka kopplingarna mellan referensramarna för kvalifikationer och
valideringssystemen, som dock ännu inte utvecklats i de flesta länder. Nationella kontaktpunkter har inrättats i 36
länder. De finns i olika institutionella miljöer, bl.a. ministerier, nationella
organ, nationella myndigheter med ansvar för kvalifikationer,
forskningsinstitut som erbjuder utbildning och informationscentrum för
utbildning. Hur effektiva de är bestäms till stor del av hur tätt knutna de är
till den nationella förvaltningen av förfarandet i samband med den europeiska
referensramen för kvalifikationer och de nationella referensramarna för
kvalifikationer. Kontaktpunkterna satsar i sin verksamhet mest på att
kommunicera med berörda parter, men finner det svårare att upprätta
förbindelser med arbetsmarknadens parter och saknar expertkunskaper när det
gäller att kommunicera med den bredare allmänheten. De nationella myndigheterna
bör utvärdera hur de nationella kontaktpunkterna skulle kunna förbättra
kommunikationen med ett antal olika berörda parter och införa kommunikationsstrategier. Även om kontaktpunkterna endast har
använt omkring 75 % av sin tillgängliga budget under de tre senaste åren,
på grund av inledande organisatoriska problem och förändringar av tidsplanerna
för hänvisningsprocessen, ansågs verksamheten central för genomförandet av den
europeiska referensramen för kvalifikationer på nationell nivå. Man använder portalen för den europeiska
referensramen för kvalifikationer för att kommunicera om den europeiska
referensramen för kvalifikationer och resultaten av den nationella
hänvisningsprocessen. Den gör det möjligt att jämföra nationella
kvalifikationsnivåer med den europeiska referensramen för kvalifikationer och
göra sökningar på kvalifikationer. Jämförelsefunktionen visar information om
nio av de tjugo länder som har genomfört hänvisningsprocessen. Först i slutet
av 2013 kommer det att bli möjligt att söka på individuella kvalifikationer. En
stor utmaning är det faktum att nationella kvalifikationsdatabaser ännu inte
inrättats i alla länder och att de befintliga databaserna inte omfattar alla
kvalifikationerna i de nationella referensramarna för kvalifikationer. Om
portalens potential ska kunna förverkligas fullt ut måste antalet deltagande
länder uppnå ett kritiskt tal som utgör en majoritet. 2.6 Effekter och hållbarhet Även om det saknas statistik om den europeiska
referensramens effekter på livslångt lärande och rörlighet och dess
genomförande befinner sig i ett tidigt skede, är omställningen till principen
om resultat av lärande ett stort framsteg. Det har banat väg för mer flexibla
utbildningsvägar och validering av icke-formellt och informellt lärande. Den europeiska referensramen för kvalifikationer
har fått effekter även utanför de 36 deltagande länderna. Flera av EU:s
partnerskapsländer har antagit referensramar för kvalifikationer för sin egen
nationella och regionala utveckling och länder i andra delar av världen söker
dialog om den europeiska referensramen för kvalifikationer. Med tanke på det omfattande politiska engagemanget
för den europeiska referensramen för kvalifikationer skulle det gemensamma
referensverktyget vara hållbart även utan ekonomiskt stöd från EU, men de
berörda parterna ser att en stark samordning på EU-nivå är ett måste om vi ska
kunna åstadkomma ett enhetligt genomförande med större öppenhet. 3. Slutsatser Resultaten bekräftar att den
europeiska referensramen för kvalifikationer allmänt godtas som en
referenspunkt för utvecklingen av referensramar för kvalifikationer,
genomförandet av ett nytt synsätt där man baserar sig på resultat av lärande
och ökad öppenhet i fråga om såväl kunskaper och färdigheter som erkännandet av
dessa. Det skulle kunna spela en central roll inom ett framtida europeiskt
område för färdigheter och kvalifikationer. De förseningar av genomförandet som
inträffat har dock skapat en känsla av att det börjar bli bråttom. EU bör göra
det möjligt för studerande och arbetstagare att göra sina färdigheter mer
synliga, oavsett var de har förvärvat dem. Unionen måste se till att den
europeiska referensramen för kvalifikationer blir fullt fungerande så snart som
möjligt. På grundval av utvärderingsresultaten föreslår
kommissionen att följande åtgärder bör övervägas för att förbättra relevansen,
effektiviteten och effekten hos den europeiska ramen för kvalifikationer: Påskynda
hänvisningsprocessen i samband med den europeiska ramen för kvalifikationer och
utarbeta nationella referensramar för kvalifikationer Alla länder bör utveckla
starka nationella referensramar för kvalifikationer som kan förstås och användas
av berörda parter. De bör bygga på nationella samråd, skapa bred enighet om hur
nivåerna i de nationella kvalifikationerna ska förhålla sig till den europeiska
referensramen för kvalifikationer och arbeta för att slutföra sin första
hänvisningsrapport senast 2014. Stärka den roll som
referensramar för kvalifikationer med utgångspunkt i resultat av lärande på
nationell och europeisk nivå spelar och dessa ramars effekter Regeringarna bör åta sig
att använda sig av resultat av lärande i alla undersystem inom utbildningen,
genom att genomföra omfattande nationella referensramar för kvalifikationer som
omfattar kvalifikationer som utfärdats både inom och utanför de traditionella
formella utbildningssystemen. De nationella referensramarna för kvalifikationer
bör integreras i den övergripande utbildnings- och sysselsättningspolitiken. På
EU-nivå bör kompetensdeskriptorn i bilagorna I och II till
rekommendationen förtydligas. Förbättra
öppna och samstämmiga hänvisningar till den europeiska referensramen för kvalifikationer,
med beaktande av kvalifikationssystemens skiftande natur Hänvisningsarbetet bör ses som en kontinuerlig process och inte
begränsas till offentliggörandet av en rapport. Den rådgivande gruppen bör ge
vägledning om kriterierna 3 och 4 och ta fram en heltäckande strategi för att
följa upp framtida hänvisningsrapporter. Detta bör även omfatta förstärkt
övervakning av hur länderna beaktar den rådgivande gruppens synpunkter på de
nationella hänvisningsrapporterna och åtgärder för att ta itu med bristande
överensstämmelse mellan ländernas hänvisningar. Den rådgivande gruppen bör
också stödja kommunikationen mellan berörda parter om viktiga
hänvisningsfrågor. Stärka kopplingen
mellan europeisk kvalitetssäkring och ramar för kvalifikationer Den
europeiska referensramens gemensamma principer för kvalitetssäkring, Eqavet och
ESG bör göras mer samstämmiga och stödja strategin som baseras på resultat av
lärande. Syftet är att utveckla enhetliga principer för kvalitetssäkring för
livslångt lärande. Utöver ökat förtroende för kvalifikationer, referensramar
för kvalifikationer och hänvisningar till den europeiska referensramen för
kvalifikationer kan detta också leda till ökat förtroende och bättre
förbindelser mellan olika undersystem inom utbildningen. Förbättra informationen
om den europeiska referensramen för kvalifikationer för att i högre grad nå ut
till studerande, arbetstagare och andra berörda parter samt informera dem om
fördelarna med den europeiska referensramen för kvalifikationer Sedan de
kopplat sina kvalifikationer till den europeiska referensramen för
kvalifikationer genom hänvisningar bör länderna se till att det i alla nya
intyg, examensbevis och Europasstillägg ingår en hänvisning till den relevanta
nivån i den europeiska referensramen för kvalifikationer. Länderna bör inrätta
nationella kvalifikationsdatabaser eller kvalifikationsregister och skapa
förbindelser mellan dessa och portalen för den europeiska referensramen för
kvalifikationer. Portalen bör knytas samman med EU-portalen om utbildningsmöjligheter
(Ploteus) och Esco. Kommissionen kommer att undersöka hur nätbaserade verktyg
kan användas för att erbjuda färdighetsrelaterade tjänster för studerande,
arbetstagare och andra berörda parter till stöd för rörlighet, livslångt
lärande och anställbarhet. Få ett bättre utnyttjande av den europeiska referensramen för
kvalifikationer i politiska strategier och verktyg för rörlighet och livslångt
lärande Den
europeiska referensramen för kvalifikationer kan fungera som ett nav som binder
samman övriga politiska EU‑strategier och verktyg, t.ex. överföring och erkännande.
Referensramar för kvalifikationer och meritöverföringssystem som bygger på
resultat av lärande underlättar mer flexibla individuella utbildningsvägar i
olika institutioner, sektorer och länder. Kommissionen, medlemsstaterna och de
berörda parterna bör stärka och förklara sambanden mellan den europeiska
referensramen för kvalifikationer och de europeiska systemen för överföring och
ackumulering av studiemeriter. Länderna bör i högre grad använda den europeiska
referensramen för kvalifikationer som en ytterligare informationskälla för de
behöriga myndigheter som prövar erkännandet av kvalifikationer som utfärdats i
andra medlemsstater inom ramen för direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer
och i Utbildning 2020‑länderna inom ramen för konventionen om erkännande av bevis
avseende högre utbildning i Europaregionen. Klargöra den europeiska
referensramens roll i förhållande till internationella kvalifikationer och för
länder och regioner utanför EU Den europeiska referensramen
för kvalifikationer används i allt större utsträckning som en referenspunkt vid
jämförelse av kvalifikationer. Den befintliga hänvisningsprocessen och dess
kriterier bör säkerställa att den europeiska referensramen för kvalifikationer
omfattar alla typer av kvalifikationer, även internationella kvalifikationer. Det
bör även undersökas mer ingående hur den europeiska referensramen för
kvalifikationer skulle kunna användas som ett stöd vid jämförelsen och erkännandet
av kvalifikationer som erhållits utanför Europa. Utveckla
den europeiska referensramen för kvalifikationer för att anpassa den bättre
till den senaste utvecklingen när det gäller internetbaserad utbildning och
internationella kvalifikationer Den europeiska referensramen för kvalifikationer bör omfatta
internationella kvalifikationer och kvalifikationer där det ingår moduler som
fullgjorts i olika länder eller som kombinerar vanlig lärarledd undervisning
och internetbaserat lärande. Den europeiska referensramen för kvalifikationer
kan bli en verkligt heltäckande ram endast om den anpassas till denna nya
utveckling och fortsätter att hålla jämna steg med förändringar inom
utbildningen. I kommissionens meddelande En
ny syn på utbildning betonades utbildningens roll för den ekonomiska
tillväxten, konkurrenskraften och sysselsättningen. Ett av förslagen gäller
undersökande arbete rörande ytterligare synergieffekter mellan EU:s verktyg för
öppenhet och erkännande i fråga om färdigheter och kvalifikationer. Detta bör
inriktas mot skapandet av ett europeiskt område för färdigheter och
kvalifikationer där alla kan röra sig fritt och snabbt få sina kunskaper och
kvalifikationer erkända för vidareutbildning samtidigt som arbetsgivarna
förstår vad de innebär. Kommissionen
kommer att diskutera slutsatserna i denna rapport med berörda aktörer också
under den offentliga debatten om det europeiska området för kompetens och
kvalifikationer under vintern 2013–2014. På grundval av slutsatserna i denna
debatt och en konsekvensbedömning kan kommissionen överväga att föreslå en
översyn av den nuvarande rättsliga grunden för den europeiska referensramen för
kvalifikationer – (2008/C 111/01) Europaparlamentets och rådets rekommendation
av den 23 april 2008. [1] http://ec.europa.eu/education/lifelong-learning-policy/eqf_en.htm. [2] COM(2012) 669 final. [3] http://www.ehea.info/Uploads/qualification/QF-EHEA-May2005.pdf. [4] http://ec.europa.eu/eqf/documentation_en.htm [5] http://ec.europa.eu/education/lifelong-learning-policy/mobility_en.htm. [6] Europarådets och Unescos konvention ETS 165 – Erkännande av bevis
avseende högre utbildning i Europaregionen, 11.4.1997. [7] http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:52011PC0883:SV:NOT
[8] http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:398:0001:0005:SV:PDF