RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

LÄGESRAPPORT FÖR DET EUROPEISKA OMRÅDET FÖR FORSKNINGSVERKSAMHET 2013

(Text av betydelse för EES)

1.           Inledning

Reformer av det europeiska området för forskningsverksamhet som ett strategiskt bidrag till tillväxt och sysselsättning

En central del av det europeiska området för forskningsverksamhet är reformerna av de nationella forskningssystemen. Effektivare nationella forskningssystem, i kombination med Horisont 2020 som på ett föredömligt sätt kommer att bidra till att uppfylla alla prioriteringar för det europeiska området för forskningsverksamhet, kommer att bidra till att hitta lösningar till Europas framtida samhällsutmaningar. Det blir än mer angeläget att reformera det europeiska området för forskningsverksamhet i ljuset av den senaste tidens ekonomiska och finansiella kris som kräver snabba, effektiva och tillväxtskapande lösningar.

Europa behöver forskning för att våra ekonomier ska kunna behålla sin framtida konkurrenskraft och för att skapa ekonomisk tillväxt. Detta var samtliga medlemsstater överens om när de fastställde målet att investera 3 % av BNP i forskning och utveckling. Privata investeringar i forskning är avgörande för att nå målet och nationella myndigheter bör genomföra strukturella reformer för att se till att dessa investeringar ökar. Forskning är en viktig del av den europeiska planeringsterminen då medlemsstaterna identifierar sina nationella budgetreformer och ekonomiska reformer.

Som ett strategiskt bidrag till Europa 2020-strategin[1], framför allt smart tillväxt i Europa, antog Europeiska kommissionen den 17 juli 2012 meddelandet Ett stärkt partnerskap för det europeiska området för forskningsverksamhet syftande till vetenskaplig excellens och tillväxt[2]. I meddelandet efterlyste kommissionen omedelbara strukturella förändringar i Europa genom ett partnerskap mellan medlemsstater, intressenternas organisationer och kommissionen för att i tid kunna genomföra konkreta åtgärder för ökad vetenskaplig excellens i Europas offentliga forskningssystem.

Behov av stark politisk styrning inom den europeiska planeringsterminen

Reformerna av det europeiska området för forskningsverksamhet måste vara förankrade i den europeiska planeringsterminens förvaltningscykel för att man ska kunna fastställa nationella forskningspolitiska åtgärder i ett större ekonomiskt perspektiv. Rådet[3] uppmanade därför medlemsstaterna ”att, i enlighet med sina nationella särdrag, identifiera de nationella reformer och åtgärder som krävs för att förverkliga det europeiska forskningsområdet i samband med Innovationsunionen och att lägga fram dessa reformer och genomförandet av dessa när de rapporterar om nationella åtgärder på det europeiska forskningsområdet, i förekommande fall i de nationella reformprogram som inleds med början i den europeiska planeringsterminen 2013”. Det behövs en stark politisk styrning på EU-nivå, vilket i förekommande fall inbegriper associerade länder, för att se till att det europeiska området för forskningsverksamhet fungerar fullt ut.

Europas forsknings- och innovationslandskap är heterogent och präglas av olika institutionella inriktningar och förvaltningsstrukturer. Medlemsstater och regioner bör reformera sina forskningssystem i enlighet med sina egna styrkor och nationella särdrag. Under den europeiska planeringsterminen 2013 har flera medlemsstater redan infört ett särskilt avsnitt om det europeiska området för forskningsverksamhet eller indirekt hänvisat till detta i sina nationella reformprogram.

Meddelandet om det europeiska området för forskningsverksamhet har godkänts av rådet[4] och välkomnats av Europaparlamentet[5]. Även Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén[6] har insett behovet av att se det europeiska området för forskningsverksamhet som ”ett prioriterat mål för att främja tillväxt och ekonomisk, social och kulturell utveckling inom EU, samt vetenskaplig excellens och sammanhållning mellan medlemsstater, regioner och samhällen”.

Ökat deltagande för intressenter inom det europeiska området för forskningsverksamhet

Forskningsintressenterna spelar en avgörande roll när det gäller att bygga upp ett starkt partnerskap för det europeiska området för forskningsverksamhet. De vet bäst vilka problem forskarna stöter på när det gäller antagning till forskarutbildning, karriärutveckling och arbetets utförande i forskarvärlden. Medlemsstaterna bör skapa ett gynnsamt politiskt klimat för att det europeiska området för forskningsverksamhet ska kunna blomstra. De organisationer som finansierar och bedriver forskning bör ta ansvar för att genomföra det europeiska området för forskningsverksamhet i sin dagliga verksamhet.

Kommissionen har ingått en gemensam förklaring med fem europeiska intressentorganisationer på forskningsområdet, följt av fyra samförståndsavtal och en ensidig förklaring, samma dag som meddelandet om det europeiska området för forskningsverksamhet antogs[7]. Dessa organisationer har åtagit sig att uppmana sina medlemmar att göra betydande framsteg inom prioriterade områden för det europeiska området för forskningsverksamhet före utgången av 2013 och att överlämna en kortfattad lägesrapport före december 2013.

Kommissionen har upprättat en plattform för intressenter för att följa upp genomförandet av åtaganden, utbyta information och ta itu med gemensamma frågor.

Den första lägesrapporten för det europeiska området för forskningsverksamhet

I lägesrapporten för det europeiska området för forskningsverksamhet 2013 presenteras för första gången en översikt över den politiska bakgrunden, de åtgärder som vidtagits och de första resultaten i de 28 medlemsstaterna och i ett antal associerade länder[8]. Det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer den här rapporten, ERA Facts and Figures, innehåller faktauppgifter på både nationell och europeisk nivå för prioriteringarna för det europeiska området för forskningsverksamhet. Det utgör en referenspunkt för utarbetandet av en ingående lägesbedömning av det europeiska området för forskningsverksamhet 2014.

De strukturella reformerna av det europeiska området för forskningsverksamhet och beslutsfattandet om detta måste baseras på ett gediget övervakningssystem som ger korrekt information om den nationella politiken och om hur de organisationer som finansierar och bedriver forskningen genomför denna. Övervakningsmekanismen för det europeiska området för forskningsverksamhet utvecklas successivt i samarbete med medlemsstater och intressentorganisationer. Det kommer att förbättras ytterligare, bland annat i fråga om metod och uppgifternas kvalitet.

2.           Analys av den första lägesrapporten för det europeiska området för forskningsverksamhet: huvudsakliga resultat och allmänna trender

Det råder ett ständigt tryck på nationella budgetar för forskning och utveckling. De strukturella reformerna av det europeiska området för forskningsverksamhet bör bidra till en mer effektiv användning av begränsade resurser. På så sätt kan man maximera avkastningen på investeringar i forskning och samtidigt öka investeringarnas effektivitet på nationell nivå och EU-nivå.

De nationella forskningssystemens ändamålsenlighet

En konkurrensbaserad forskningsfinansiering bidrar till att effektivisera offentliga investeringar i forskning. Konkurrensen bidrar, oavsett om den säkerställs genom öppna upphandlingar eller genom en resultatbaserad fördelning av medel, till organisatoriska förändringar. Den ökar även institutionernas och deras forskares kvalitet och omvärldens erkännande av dem. Andelen konkurrensbaserad finansiering och resultatbaserad institutionell finansiering ökar i Europa. På samma sätt tillämpar de flesta medlemsstater huvudprinciperna inom den internationella sakkunniggranskningen (peer review)[9]. Flera använder sig av utländska granskare för att få mer oberoende utvärderingar eller för att höja den inhemska standarden samtidigt som förfarandet anpassas till sakområdets särdrag och nationella förhållanden[10]. Så är fallet även på europeisk nivå där expertisen hos internationella kolleger utgör huvudprincipen för fördelningen av medel inom ramprogrammen.

Avvägningen mellan konkurrensbaserad och icke-konkurrensbaserad finansiering gör medlemsstaterna själva. Konkurrensbaserad finansiering och resultatbaserade institutionella bedömningar utifrån den internationella sakkunniggranskningens huvudprinciper bör dock vara centrala delar i medlemsstaternas beslut om forskningsfinansiering.

Gränsöverskridande samarbete

Europa behöver en kritisk massa för att kunna ta itu med stora utmaningar på ett effektivt sätt och för att utnyttja Europas tillgängliga resurser på bästa sätt. Genom gemensamma insatser kan forskarna hitta sätt att komplettera varandras forskning över gränserna för att undvika onödigt dubbelarbete, utnyttja synergieffekter och genomföra storskalig forskning som länderna inte kan genomföra på egen hand.

EU:s ramprogram är det kraftfullaste verktyget för att främja gränsöverskridande samarbete mellan forskarlag i medlemsstaterna och associerade länder[11]. Det förbättrar även den gränsöverskridande samordningen av nationella forskningsprogram genom de otaliga samordningssystemen inom ERA-Net. Följande nya storskaliga initiativ beviljades stöd inom det sjunde ramprogrammet för forskning:

– Fem initiativ baserade på artikel 185 lanserades, varav ett berör alla 28 medlemsstater. I juli 2013 lade kommissionen fram ett förslag om att utöka och stärka dessa initiativ och anslog totalt 3 500 miljoner euro till detta, varav 1 400 miljoner euro genom Horisont 2020[12].

– Tio initiativ inom de gemensamma programmen har lanserats sedan 2009. Fem av dem har nu gemensamma strategiska forskningsagendor och för sju av dem har det lanserats eller planerats gemensamma upphandlingar.

– Dessutom spelar ett antal betydande mellanstatliga organisationer en viktig roll för stödet av gränsöverskridande samarbete genom samordning och finansiering av forskning på inomeuropeisk och internationell nivå. Med starkt stöd av sina medlemsstater erbjuder t.ex. de europeiska mellanstatliga forskningsorganisationer[13] som är medlemmar av EIROforum några av de bästa forskningsinfrastrukturerna i världen. En av de viktigaste delarna i arbetet för att få EIROforum att fungera är att få forskarsamfundets behov och medlemsstaternas stöd att stämma överens.

De forskningsfinansierande organen i flera medlemsstater har bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller särskilda gränsöverskridande samarbetsmodeller, t.ex. Lead agency‑förfarandet[14]. De flesta av dessa initiativ präglas av ett nedifrån och upp‑perspektiv och är av begränsad storlek. Med undantag för stöd inom ramprogrammet och Europeiska rymdorganisationen läggs mindre än 1 % av den nationella offentliga finansieringen av forskning och utveckling på gränsöverskridande forskning i Europa. Det är också fortfarande relativt sällsynt med initiativ som syftar till ökad kompatibilitet mellan nationella forskningsprogram[15].

För att forskningen ska få större genomslag med de begränsade offentliga forskningsmedel som finns är det viktigt att inte bara få fram gränsöverskridande finansiering utan framför allt att på ett strategiskt sätt samordna olika nationella och andra finansieringskällor på EU-nivå. Vissa medlemsstater har antagit nationella strategier där hänsyn tas till de gemensamma prioriteringar som man kommit överens om inom Horisont 2020 eller inom den strategiska forskningsagendan i de gemensamma programinitiativ som de deltar i. Det är dock för lite samordning för att kunna lösa de stora samhällsutmaningar som Europa står inför.

Medlemsstaterna bör i större utsträckning harmonisera de nationella forskningsprogrammen för att genomföra gemensamt överenskomna gemensamma strategiska forskningsagendor inom ramen för den gemensamma programplaneringen. De bör också förbättra samverkansförmågan mellan de nationella programmen för att underlätta ytterligare forskningssamarbete över gränserna.

När medlemsstaterna deltar i ett gemensamt program kan fler forskare samarbeta i nationellt finansierade gränsöverskridande forskningsinsatser för att lösa stora samhällsutmaningar. Detta visar t.ex. den europeiska alliansen för energiforskning inom den europeiska strategiska planen för energiteknik (SET-planen)[16].

Forskningsinfrastrukturer

Det har nyligen gjorts kartläggningar[17] av det stora antalet forskningsinfrastrukturer i Europa som har gjort landskapet mer överskådligt. Övervakningen av det europeiska området för forskningsverksamhet visar också att medlemsstaterna inte alltid rapporterar och samordnar villkoren för gränsöverskridande tillgång till forskningsinfrastrukturer sinsemellan.

Det behövs större öppenhet kring villkoren för gränsöverskridande tillgång till forskningsinfrastrukturer.

Horisont 2020 kommer att fortsätta bidra till att centrala befintliga nationella forskningsinfrastrukturer av alleuropeiskt och regionalt intresse integreras och öppnas upp för alla europeiska forskare, både från den akademiska världen och från industrin, och se till att de används på bästa sätt och utvecklas gemensamt. Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (Esfri) är ett exempel på ett framgångsrikt strategiskt instrument för att ytterligare integrera forskningen i Europa. Kommissionen och medlemsstaterna gör tillsammans framsteg i arbetet med att genomföra åtagandet inom Innovationsunionen om att senast 2015 färdigställa eller sjösätta 60 % av de 48 prioriterade infrastrukturer som Esfri identifierade 2010. Den ökade tillämpningen av förordningen om ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur för att bygga upp europeiska forskningsinfrastrukturer är ett bra exempel på ett instrument som leder till mer jämförbara förvaltningsstrukturer och tydliga villkor för tillträde.

Nationella finansiella åtaganden är fortfarande avgörande för att stödja en långsiktig vision och ett långsiktigt deltagande i globala forskningsinfrastrukturer av europeiskt intresse, vilket är än viktigare vid ekonomiska kriser. Nästan två tredjedelar av medlemsstaterna har tagit fram nationella färdplaner för forskningsinfrastruktur[18], som bidrar till att minska fragmenteringen av forskningsinfrastrukturen i Europa. Det finns dock fortfarande utrymme för bättre samordning med Esfri-färdplanen. Horisont 2020 kommer att fortsätta bidra till att underlätta och stödja förberedelserna, genomförandet, den långsiktiga hållbarheten och effektiva driften av de forskningsinfrastrukturer som identifierats av Esfri och andra forskningsinfrastrukturer av världsklass.

Medlemsstaterna bör undanröja finansiella, förvaltningsmässiga och politiska hinder för utvecklingen och genomförandet av forskningsinfrastrukturer. De bör samordna färdplanerna för forskningsinfrastrukturer och samordna utvecklingen av dem.

Europeiska kommissionen kommer att utarbeta en stadga för tillgång till och användning av forskningsinfrastrukturer för att öka öppenheten och samordna villkoren för gränsöverskridande tillgång till forskningsinfrastrukturer.

Öppen arbetsmarknad för forskare

En viktig faktor för att kunna fullborda det europeiska området för forskningsverksamhet är att ha en verkligt öppen och attraktiv europeisk arbetsmarknad för forskare.

En meritbaserad rekrytering som präglas av öppenhet och insyn gör att man inom forskningssystemen kan välja bland så många talanger som möjligt, vilket bidrar till vetenskaplig excellens och ökad rörlighet. Över 200 universitet och forskningsinstitut deltar aktivt i projektet ”HR Excellence in Research” och de allra flesta ser över sina rekryteringsförfaranden. Användningen av jobbportalen Euraxess för att utlysa forskartjänster i EU innebär också ett stort steg framåt och har gjort det lättare att matcha utbud och efterfrågan över gränserna. De öppna rekryteringsprinciperna innebär dock så mycket mer än rätten att känna till och söka lediga tjänster. Omkring 40 % av forskarna i EU uppgav att de var ”missnöjda” med de öppna rekryteringsförfarandena vid deras institution. I vissa länder var denna siffra över 50 %[19].

Under 2012 ökade skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller innovationsresultat. Mot denna bakgrund och i kombination med nedskärningarna av forskningsbudgetarna i de länder som drabbats hårdast av den finansiella krisen blir öppen rekrytering och karriärutveckling allt viktigare för att skapa förutsättningar för en mer balanserad tillväxt i Europa.

Det krävs en samordnad insats från medlemsstaternas och institutionernas sida för att se till att alla forskartjänster tillsätts genom meritbaserade rekryteringsförfaranden som präglas av öppenhet och insyn.

Det finns fortfarande skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller bidragens flyttbarhet och tillgången till nationella bidrag. Få medlemsstater uppger att deras nationella finansieringsmekanismer gör det möjligt att flytta med sig bidragen. Utländska personer har ofta inte tillgång till nationella bidrag och stipendier, såvida denna finansiering inte ligger i det nationella forskningssystemets intresse. Även om det har antagits flera initiativ[20] har de haft begränsad effekt i EU.

Medlemsstaterna bör göra det möjligt att få tillgång till nationella bidrag och att flytta med sig dessa. Forskningsfinansierande organisationer måste samarbeta mer för att underlätta förfarandet.

Ett påskyndat immigrationsförfarande kan ha avgörande betydelse för att locka de bästa internationella talangerna till Europa. I mars 2013 föreslog kommissionen en omarbetning[21] av direktivet om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning. Det kommer att innebära tydligare tidsgränser för nationella myndigheter att fatta beslut om ansökningar och öka forskarnas rörlighet och tillgång till arbetsmarknaden efter vistelsen.

I Europa är det relativt få forskare som arbetar inom industrin. Samtidigt utbildas allt fler doktorander inom industrin. Även om doktorandutbildningen håller på att diversifieras och allt fler disputerade gör karriär utanför universitetsvärlden är många dåligt förberedda för arbetsmarknaden.

Framsteg kan konstateras i flera medlemsstater, även om det fortfarande är svårt att åstadkomma mer när det gäller räckvidd, finansiering och hållbarhet samt industrins deltagande i doktorandutbildningen, framför allt när det gäller att genomföra alla principer för innovativ doktorandutbildning som rådet stöder[22]. Dessutom har ett antal medlemsstater utnyttjat strukturfonderna för att stödja doktorandutbildningen.

Medlemsstater och organisationer som finansierar och bedriver forskning uppmuntras att främja spridningen av principerna för innovativ doktorandutbildning, bland annat genom att använda EU:s struktur- och investeringsfonder.

För att öka deltagandet i det europeiska området för forskningsverksamhet föreslår kommissionen att man inom Horisont 2020 inrättar ”ERA Chairs”, dvs. professurer för det europeiska området för forskningsverksamhet. Detta ska hjälpa universitet och andra forskningsinstitutioner att nå den vetenskapliga excellens som behövs för att stå sig i den internationella konkurrensen. Inom det sjunde ramprogrammet för forskning utlystes en pilotansökningsomgång som besvarades av över 100 institutioner.

Jämlikhet mellan könen och beaktande av genusaspekter i forskningen

Den europeiska forskningen präglas fortfarande av en allvarlig brist på och ineffektiv användning av kompetenta kvinnor. Genusaspekterna är heller inte tillräckligt integrerade i forskningens innehåll. Även om antalet kvinnor som doktorerar har ökat kraftigt på senare år inom praktiskt taget alla sektorer är kvinnorna inom forskningen fortfarande en minoritet och det finns mycket få kvinnliga chefer för institutioner inom högre utbildning[23].

När det gäller politiska initiativ ser det fortfarande mycket olika ut i olika medlemsstater. Jämställdheten är i allmänhet reglerad i de övergripande arbetsmarknadsbestämmelserna. Få medlemsstater har särskilda bestämmelser för att säkerställa jämställdheten mellan kvinnor och män inom den rättsliga ramen för forskning. I hälften av medlemsstaterna tas incitament fram för att uppmuntra unga kvinnor att göra forskarkarriär och för att stödja kvinnliga forskare. Färre medlemsstater fastställer särskilda mål för jämställdhet i grupper och kommittéer. Mycket få uppmuntrar institutioner att anta och genomföra jämställdhetsplaner[24].

Medlemsstaterna ägnar inte någon större uppmärksamhet åt att integrera genusaspekter i nationella forskningsprogram, trots att man genom att uppmärksamma både kvinnors och mäns behov, beteenden och attityder skulle kunna förbättra forsknings- och innovationsresultaten och göra dem mer relevanta.

Medlemsstaterna bör genomföra heltäckande strategier för strukturförändringar för att komma till rätta med den sneda könsfördelningen vid forskningsinstitutioner och inom forskningsprogram.

Inom det sjunde ramprogrammet för forskning har kommissionen finansierat upprättandet och genomförandet av jämställdhetsplaner i organisationer som bedriver forskning. Under 2013 kommer ERA-Net Gendernet att lanseras för att främja samarbetet mellan medlemsstater och associerade länder.

Kommissionen kommer inom ramen för Horisont 2020 att fortsätta stödja strukturförändringar vid forskningsinstitutioner. Jämfört med det sjunde ramprogrammet för forskning kommer jämställdheten och genusaspekterna inom forskning och innovation att vara mer systematiskt praktiskt genomförda i Horisont 2020-programmens olika stadier.

Optimal spridning och överföring av vetenskaplig kunskap

Öppen tillgång till offentligt finansierade forskningsresultat

Kunskap är en central del av det europeiska området för forskningsverksamhet. Forskare och den privata sektorn måste ha tillgång till offentligt finansierad kunskap för att utöka kunskapsbasen, minska de regionala skillnaderna och främja innovativa lösningar på samhällsutmaningar.

Allt fler universitet, forskningscentrum och finansierande myndigheter i hela Europa stöder en obegränsad och kostnadsfri tillgång till publikationer. Nästan alla medlemsstater har ställt upp juridiska och administrativa villkor till stöd för en öppen tillgång till publikationer och vissa av dem främjar även en öppen tillgång till data[25].

Medlemsstaterna bör fortsätta arbetet med att genomföra en öppen tillgång till publikationer och fortsätta fastställa en lämplig politisk ram för en öppen tillgång till data. I samband med detta är det viktigt att ta hänsyn till immateriella rättigheter, framför allt när det gäller den privata sektorns inblandning i forskningen.

Inom Horisont 2020 föregår man med gott exempel genom att göra en öppen tillgång till forskningspublikationer obligatorisk för finansiering av forskning och innovation på EU-nivå.

Den digitala dimensionen av det europeiska området för forskningsverksamhet

Digitaliseringen har stor betydelse för produktionen av, tillgången till och överföringen av kunskap. En del medlemsstater har redan vidtagit åtgärder för att främja ett digitalt europeiskt område för forskningsverksamhet för att göra det möjligt att få sömlös tillgång till forskningsresurser, forskningstjänster och samarbeten via internet[26].

Alla medlemsstater bör skapa förutsättningar för följande: en sömlös tillgång till digitala forskningstjänster via internet för samarbeten, databehandling och tillgång till vetenskaplig information; federering av elektroniska identiteter för forskare, som ger forskare gränsöverskridande tillgång till tjänster och resurser; en samordnad tillgång till och användning av strategier för e-infrastrukturer och digitala forskningstjänster för att möjliggöra samarbeten i multinationella forskningskonsortier med både offentliga och privata partner.

Kunskapsöverföring och öppen innovation

Kunskapsöverföring är ett viktigt område inom det europeiska området för forskningsverksamhet. Det är ett område där regeringar och intressenter är mycket aktiva, på grund av dess avgörande betydelse inom ekonomin, framför allt för återhämtningen. Medlemsstaternas stödinsatser på området är visserligen lovvärda men de nationella åtgärderna är fortfarande fragmenterade. Detta gör i sin tur att den öppna innovationen och kunskapsöverföringen på nationell nivå på det hela taget blir mindre effektiv[27]. Strategier som ger struktur, stimulerar, och underlättar och därmed ser till att den offentliga forskningen bidrar till öppen innovation och kunskapsöverföring spelar en viktig roll i den kunskapsbaserade ekonomin.

Medlemsstaterna behöver definiera, genomföra och utvärdera sina nationella strategier för kunskapsöverföring ytterligare för att åstadkomma strukturella och kulturella förändringar i forsknings- och innovationssystemet och därmed öka forskningens ekonomiska och sociala effekter.

Forsknings- och innovationspolitiken har blivit alltmer sammanlänkad. Vetenskaplig kunskap produceras allt oftare genom dynamiska samarbeten som i sin tur leder till värdefull innovation och minskar transaktionskostnaderna. För att stödja processen håller kommissionen för närvarande på att utarbeta en övergripande politik för öppen innovation och kunskapsöverföring och kommer att samråda med intressenterna om denna.

Internationellt samarbete

Den externa dimensionen[28] är viktig för utvecklingen av det europeiska området för forskningsverksamhet.

De framsteg som görs inom det europeiska området för forskningsverksamhet när det gäller att samla resurser och uppnå en kritisk massa, underlätta utvecklingen, överföringen och spridningen av kunskap, och skapa en öppen arbetsmarknad för forskare, kommer att göra Europa till en attraktiv plats för globalt rörliga forskare och investeringar i forskning och innovation.

En bättre samordning av den nationella politiken kommer att möjliggöra en effektivare och mer sammanhängande representation av europeisk forskning och innovation i världen och öka dess synlighet och genomslag. Detta kommer i sin tur att öka Europas inflytande vid utvecklingen av gemensamma globala principer (t.ex. när det gäller forskningsintegritet, sakkunniggranskningar, främjandet av jämställdhet och genusaspekter i forskningen, forskningskarriärer, immateriella rättigheter och öppen tillgång till offentligt finansierade forskningspublikationer) för att möjliggöra internationellt samarbete inom forskning och innovation och för att skapa lika villkor över hela världen.

3.           Slutsats och nästa steg

Lägesrapporten 2013 visar att det är viktigt att genomföra agendan för det europeiska området för forskningsverksamhet för att effektivisera forsknings- och innovationsverksamheten, och för att bidra till smart och hållbar tillväxt för alla. Den visar dock även att det europeiska forsknings- och innovationslandskapet fortfarande är fragmenterat och att det finns hinder som gör att Europa inte har något helt enat område för forskningsverksamhet med fri rörlighet för forskare, vetenskaplig kunskap och teknik[29].

För att åstadkomma detta är det viktigt att medlemsstaterna fullt ut följer prioriteringarna för det europeiska området för forskningsverksamhet, eftersom medlemsstaterna fortfarande är de huvudsakliga aktörer som ska införa de viktiga reformerna av det europeiska området för forskningsverksamhet i sina nationella forskningssystem. Den europeiska planeringsterminen är ett kraftfullt instrument som medlemsstaterna kan använda för att på ett sammanhängande sätt se prioriteringarna för det europeiska området för forskningsverksamhet i ett bredare perspektiv av reformer för att öka investeringarna i forskning och utveckling och den ekonomiska återhämtningen.

Rådet har mot bakgrund av ett strategiskt och mer välinformerat samspel med medlemsstaterna bekräftat att kommittén för det europeiska forskningsområdet har en viktig roll i arbetet med att fullborda det europeiska området för forskningsverksamhet[30] och när det gäller att komma med synpunkter till kommissionens årliga rapportering och fullt ut utnyttja synergieffekter med den europeiska planeringsterminen. För att åstadkomma detta är det viktigt att medlemsstaterna fortsätter och, vid behov, ökar sitt stöd till övervakningsmekanismen för att ha en så bra grund som möjligt att stå på inför den fullständiga lägesbedömningen 2014.

Mot bakgrund av det stärkta partnerskapet för det europeiska området för forskningsverksamhet bör samspelet mellan nationella myndigheter och intressenter vara bättre förankrat och tydligare i de flesta medlemsstater. De intressentorganisationer som undertecknade den gemensamma förklaringen tillsammans med kommissionen utgör ett exempel på samspel mellan dem och deras medlemmar när det gäller det europeiska området för forskningsverksamhet. De väntas lämna en rapport om sina framsteg före årets slut, förbättra samarbetet och, vid behov, öka sina insatser för gemensamma åtgärder till stöd för det europeiska området för forskningsverksamhet.

Kommissionen kommer att försöka öka sitt bidrag till det europeiska området för forskningsverksamhet genom Horisont 2020 som, vid sidan av den nationella offentliga forskningsfinansiering som finns i de 28 medlemsstaterna och i associerade länder, kommer att vara en viktig del av finansieringen för att fullborda det europeiska området för forskningsverksamhet. Det är också viktigt att medlemsstaterna införlivar agendan för det europeiska området för forskningsverksamhet i sin användning av europeiska struktur- och investeringsfonder.

Det är kommissionens ansvar att bidra till den övergripande politiska debatten om det europeiska området för forskningsverksamhet och genomförandet av detta. Den kommer att fortsätta stödja ömsesidigt lärande och utbyte av god praxis mellan medlemsstater. Syftet är att öka förståelsen och uppskattningen av den nationella forsknings- och innovationspolitiken när det gäller investeringar i forskning och innovation och ekonomisk utveckling inom ramen för den europeiska planeringsterminen[31].

Stödet från rådet, Europeiska rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén för att fullborda det europeiska området för forskningsverksamhet är fortfarande avgörande för att säkerställa förbindelserna med intressenterna i stort, de nationella parlamenten och regionerna. Kommissionen kommer därför att se till att det förs en ordentlig dialog mellan institutionerna.

En fullständig lägesbedömning kommer på Europeiska rådets begäran[32] att göras 2014. Syftet är att ta reda på om det stärkta partnerskapet för det europeiska området för forskningsverksamhet syftande till vetenskaplig excellens och tillväxt har varit tillräckligt för att fullborda det europeiska området för forskningsverksamhet.

[1]               KOM(2010) 2020 slutlig.

[2]               COM(2012) 392 final.

[3]               C 17649/12, RECH 467, COMPET 773.

[4]               Idem. Det vill även se en ”övervakning av framstegen med det europeiska forskningsområdet i nära samband med den europeiska planeringsterminen, liksom styrning på högsta nivå från rådet”.

[5]               Utskottet för industrifrågor, forskning och energi, 19.6.2012.

[6]               EESC INT/662-CES2075-2012_00_00_TRA_AC och EUT C 62, 2.3.2013, s. 14.

[7]               Earto, EUA, Leru, NordForsk, Science Europe. Ett år senare anslöt sig Cesaer till partnerskapet genom en ensidig förklaring.

[8]               Tre associerade länder (Schweiz, Island och Norge) har analyserats baserat på deras frivilliga bidrag.

[9]               Internet: http://ec.europa.eu/research/era/docs/en/voluntary_guidelines.pdf.

[10]             Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ERA Facts and Figures, s. 14.

[11]             Medlemsstaterna mottog ca 29,4 miljarder euro och de associerade länderna 2,9 miljarder euro i EU‑bidrag 2007–2012.

[12]             COM(2013) 494 final.

[13]             CERN, EFDA-JET, EMBL, ESA, ESO, ESRF, European XFEL och ILL.

[14]             Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ERA Facts and Figures, s. 17.

[15]             JOREP-studie (Joint & Open Research European Programmes) för Europeiska kommissionen, 2013.

[16]             KOM(2007) 723 slutlig.

[17]             Till exempel forskningsinfrastrukturer inom det europeiska området för forskningsverksamhet, Forumet för Europeiska socialfondens medlemsorganisationer, mars 2013.

[18]             Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ERA Facts and Figures, s. 18.

[19]             Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ERA Facts and Figures, s. 21.

[20]             Till exempel ”Money follows Researcher” och ”Money follows Cooperation Line”.

[21]             Internet: http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/documents/policies/immigration/study-or-training/docs/students_and_researchers_proposal_com_2013_151_en.pdf.

[22]             Rådets slutsatser om moderniseringen av den högre utbildningen från november 2011, internet: http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/11/st16/st16746.sv11.pdf.

[23]             She Figures 2012: Kvinnor utgör 46 % av dem som avlägger doktorsexamen i EU, 33 % av forskarna, 20 % av forskarna i högre befattningar. Den sneda könsfördelningen är mer påtaglig i beslutsposition där 15,5 % av institutionscheferna och 10 % av rektorerna vid högre utbildningsanstalter är kvinnor. Internet: http://ec.europa.eu/research/science-society/document_library/pdf_06/she-figures-2012_en.pdf.

[24]             Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ERA Facts and Figures, s. 26.

[25]             Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ERA Facts and Figures, s. 28.

[26]             Idem. s. 32.

[27]             Idem. s. 29.

[28]             COM(2012) 497, internet:    http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/intm/137346.pdf.

[29]             Artikel 179 i EUF-fördraget.

[30]             ”Council Resolution on the advisory work for ERA”, 31.5.2013.

[31]             Under 2013 hölls seminarier för ömsesidigt lärande om konkurrensbaserad finansiering och synergieffekter mellan strukturfonderna och Horisont 2020. Frågan om nationella strategier för att utbilda tillräckligt med forskare för att nå de nationella forsknings- och utvecklingsmålen är tänkt att diskuteras vid ett seminarium med stöd från EU.

[32]             EUCO, 2.1.2011.