RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN om de makroregionala strategiernas mervärde /* COM/2013/0468 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN om de makroregionala strategiernas mervärde 1. Inledning Anledningen till att man valt att arbeta på makroekonomisk nivå var en
önskan att agera tillsammans mot miljöförstörelsen i Östersjön och vidta
åtgärder i samverkan när det gäller problem och möjligheter i regionen. Detta
utmynnade i en EU-strategi för Östersjöregionen, som antogs 2009. EU-strategin
för Donauregionen antogs i juni 2011, och Europeiska rådet har uppmanat kommissionen,
med förbehåll för en utvärdering av tillvägagångssättet, att lägga fram en
EU-strategi för Adriatiska havet och Joniska havet i slutet av 2014[1]. Andra regioner överväger nu fördelarna
med detta arbetssätt. Syftet är att samordna åtgärder i frågor som bättre kan hanteras
gemensamt än enskilt. De två strategierna syftar till att undanröja hinder för
utvecklingen och att frigöra potentialen i regionerna. Man strävar efter att
sätta in frågorna i ett multilateralt perspektiv och nå ut över EU:s nuvarande
gränser med syftet att arbeta på jämlik fot med grannländerna. Detta tillvägagångssätt
uppmuntrar deltagarna att övervinna nationsgränserna och hinder för att tänka
mer strategiskt och uppfinningsrikt när det gäller de möjligheter som finns. Syftet med en makroregional strategi är att få till stånd nya projekt
och initiativ och skapa en känsla av gemensamt ansvar. Strategierna är en
viktig innovation på området territoriellt samarbete och sammanhållning. Tillvägagångssättet
bygger på en samarbetstradition som utvecklats från sådana gemenskapsinitiativ
som Interreg[2],
och måste bedömas utifrån resultaten och framstegen i förhållande till de
insatser som krävts. Själva metoden är relativt populär, men genomförandet är
förenat med utmaningar och det krävs förbättringar för att man ska kunna skapa ett
verkligt mervärde på det mest effektiva och hållbara sättet. 1.1 Syftet med rapporten Rådet har uppmanat kommissionen att ”precisera begreppet makroregionala
strategier, att utvärdera mervärdet av dessa och att lägga fram resultatet för
rådet och Europaparlamentet senast i juni 2013”[3]. I rapporten ·
klargörs begreppet, ·
bedöms de befintliga makroregionala strategiernas
mervärde, och ·
ges rekommendationer om framtida arbete. Vi tittar också på vad som hittills har uppnåtts, både fördelar och svårigheter,
mot bakgrund av de övergripande politiska ramarna på EU-nivå, inklusive Europa 2020-strategin,
och det territoriella perspektiv som nu finns med i fördragen. 1.2 Bedömningsmetod[4] Rapporten bygger på uppgifter från flera källor, bl.a. följande: ·
Kommissionens rapporter om EU:s strategier för
Östersjöregionen respektive Donauregionen, samt rådets slutsatser om
meddelandet om EU:s strategi för Östersjöregionen i mars 2012. ·
En omfattande undersökning bland över 100 berörda
parter. ·
Oberoende bedömningar av externa experter. ·
En genomgång av relevant akademisk litteratur och
litteratur om policyutveckling. De som lämnade synpunkter ansåg ·
att effekterna av de befintliga makroregionala
strategierna fortfarande är svåra att bedöma, eftersom båda två är relativt nya
och effekterna måste mätas på medellång till lång sikt, samt ·
att en åtskillnad måste göras mellan det
övergripande tillvägagångssättets förtjänster och frågor som rör genomförandet.
2. Begreppet makroregional strategi Det makroregionala samarbetet grundas på flera aspekter: en regional identitetskänsla,
en önskan om gemensam strategisk planering och en vilja att sammanföra
resurser. De ursprungliga definitionerna[5]
håller nu på att konsolideras i förordningen om gemensamma bestämmelser för
perioden 2014–2020[6],
där det sägs att en makroregional strategi 1) är en integrerad ram för medlemsstater och tredjeländer i samma
geografiska område, 2) behandlar gemansamma utmaningar, och 3) utnyttjar det förstärkta samarbetet för social, ekonomisk och
territoriell sammanhållning. En makroregional strategi måste godkännas av Europaparlamentet och
rådet. I begreppet ingår också följande principer: ·
integration – målen bör
vara inbäddade i befintliga politiska ramar (på EU-nivå, regional, nationell
och lokal nivå och föranslutningsstrategier), befintliga program (EU-program, nationella
program samt program för territoriellt och sektoriellt samarbete) och
finansieringsinstrument. ·
samordning – riktlinjer,
strategier och finansieringsresurser bör inte splittras, vare sig på olika sektorer
eller på aktörer eller förvaltning på olika nivåer. ·
samarbete – länderna
och de olika sektorerna i regionen bör samarbeta i syfte att förändra
tänkesättet, från inåtblickande till utåtblickande idéer om regional utveckling. ·
styrning på flera olika nivåer – beslutsfattare på olika nivåer bör samarbeta bättre, utan att skapa
nya beslutsnivåer. ·
partnerskap – EU-länder
och icke EU-länder kan samarbeta på grundval av ömsesidiga intressen och
ömsesidig respekt. Målen varierar beroende på behoven i den berörda regionen. Tyngdpunkten
bör dock ligga på frågor som är av strategisk betydelse och som ger ett genuint
mervärde med hänsyn till den övergripande gemensamma politiken, särskilt med
beaktande av Europa 2020-strategin. Både utmaningar och möjligheter måste ingå,
eftersom länder på olika utvecklingsnivå har skilda prioriteringar. ·
utmaningar, där ett
ökat samarbete är av yttersta vikt (t.ex. miljöfrågor, klimatfrågor eller sammanlänkningsfrågor). ·
möjligheter, där ett ökat
samarbete är av ömsesidigt intresse, med gemensamma initiativ, nätverksarbete,
erfarenhetsutbyte, sammanförande av budgetmedel (t.ex. forskning, innovation,
företaganden och kapacitetsuppbyggnad). Denna dubbla aspekt noteras i rådets slutsatser från juni 2012[7], där tillvägagångssättet
godkänns och anses fördjupa EU:s inre marknad, öka konkurrenskraften,
underlätta genomförandet av den integrerade havspolitiken (särskilt s.k. blå
tillväxt) och ta upp gemensamma utmaningar som rör föroreningar eller bristen
på infrastrukturförbindelser. Strategierna kan dessutom användas för att få
till stånd gemensamma insatser när det gäller innovation, klimatåtgärder,
riskhantering, säkerhetsfrågor och turism. 3. De makroregionala strategiernas mervärde De två befintliga makroregionala strategierna genomförs utan några
extra EU-medel, utan nya institutioner och utan ny lagstiftning. För detta har
det krävts ökad samstämmighet mellan olika fonder, strukturer och strategier. Genom
strategierna har det inrättats strukturer för arbetet med prioriterade områden
som fastställts i samråd som utgår från den lokala nivån, där de deltagande
länderna, regionerna eller organisationerna tagit på sig en politisk ledarroll
på varje område med stöd av kommissionen. 3.1 Resultat: projekt, åtgärder, beslut och nätverk I rapporterna om genomförandet av EU:s strategier för Östersjö- och
Donauregionen framhålls att de makroregionala strategierna har bidragit till
att utveckla nya projekt eller gett nya impulser till befintliga
transnationella projekt. I Östersjöregionen uppgår enbart flaggskeppsprojekten
till över 100 stycken, och dessutom finns många spin-off-projekt. Över
400 projekt med en budget på 49 miljarder euro planeras inom Donaustrategin.
Av dessa håller redan 150 projekt på att genomföras. Projekt – Tillståndet i Östersjön håller
på att förbättras och tillförseln av näringsämnen åtgärdas genom sådana projekt
som CleanShip (för minskade föroreningarna från fartyg) eller genom
projekt för utfasning av fosfater i tvättmedel, och ett bättre samarbete inom
fiskerinäringen underlättas genom projektet Baltfish. – Förebyggande av översvämningar
i Donau är en viktig fråga, som exempelvis tas upp i projektet Danube Floodrisk,
inom vilket gemensamma databaser och översvämningskartor har tagits fram. – Förbättring av e-infrastrukturen:
I Donauregionen har projekt inom det sjunde ramprogrammet startats för att
förbättra tillgången till avancerade datatjänster för forskare. – Som en del av anpassningsstrategierna
för Donau- och Östersjöregionerna planeras åtgärder mot klimatförändringarna gemensamt
av medlemsstaternas institutioner, t.ex. inom Baltadapt. Det makroregionala tillvägagångssättet underlättar också nätverksarbete
och gemensamma initiativ. Gemensamma initiativ – Forsknings- och
utvecklingsprogrammet Bonus Baltic Sea främjar forskningssamarbete som
rör ren teknik och miljöinnovation. – Små och medelstora företag
stöds genom Donauregionens företagsforum. Tillvägagångssättet underlättar också gemensamma politiska beslut.
Farbarheten på Donaus inre vattenvägar har förbättrats, t.ex. genom en
ministerdeklaration om underhållsarbete från juli 2012 eller genom det nya
avtalet mellan Rumänien och Bulgarien om att dela utrustning. 3.2 Bättre policyutveckling De makroregionala strategierna ger regionala byggstenar för den övergripande
EU-politiken på så sätt att de nationella strategierna utmynnar i ett mer
sammanhängande genomförande på EU-nivå. Det makroregionala arbetet ger
särskilda effekter på den integrerade havspolitiken, de transeuropeiska
transport- och energinäten och på samarbetet inom räddningstjänst. I
expertrapporten om miljöfrågor betraktas de makroregionala strategierna i
allmänhet som ett lovande genomförande av EU-direktiven[8]. Bidrag till sammanlänkning
– Ett makroregionalt perspektiv på planeringen av investeringar i infrastruktur
inom ramen för de transeuropeiska transportnäten håller på att utvecklas, t.ex.
genom Baltic Transport Outlook, som tillhandahåller stöd för analys och
planering. – För att trygga
gasförsörjningen stöder Donauregionens modell för gasmarknaden planering av
infrastrukturprojekt och undanröjande av tekniska och transnationella
marknadshinder. Även om undersökningen med de viktigaste berörda parterna i Östersjöstrategin
och Donaustrategin pekar på att det makroregionala tillvägagångssättet ger nya
impulser till olika strategier på EU-nivå och på regional och nationell nivå,
understryker dock de berörda parterna att det krävs mer tid och ökade
ansträngningar. De tillfrågade inom Östersjöstrategin är mer positiva (över
55 %) än i Donaustrategin (33 %), troligtvis eftersom Östersjöstrategin
inleddes tidigare. Integrera EU-frågor i det
nationella beslutsfattandet
– Målen för EU:s strategi för Donauregionen när det gäller inre vattenvägar
ingår som en del i Österrikes nya översiktsplan för transporter. – De starka sidorna i nordisk
innovation inom hälsa och biovetenskap har genom projektet ScanBalt
Bioregion spridit sig i Östersjöområdet och tas nu upp i Estlands strategi
för bioteknik, där nätverksarbete med grannländerna ger en kritisk massa. 3.3 Bättre avkastning på pengarna Att få ut mer av pengarna är viktigt i tider av budgetåtstramningar.
Det makroregionala tillvägagångssättet bidrar till att samordna EU-programmen så
att man kan agera tillsammans i fråga om de viktigaste gemensamma målen. Det
faktum att inga extra EU-medel anslagits innebär att de personer som genomför
strategierna mer aktivt söker finansiering. Detta har stimulerat ·
den s.k. Danube Finance Dialogue (matchning
av projektidéer och finansiering, sammanförande av projektledare med banker,
internationella finansinstitut och finansieringsprogram), ·
den s.k. Seed Money Facility inom Östersjöstrategin
(små stödbelopp för utveckling av projektidéer så att lån eller bidrag kan
beviljas). De tillgängliga resurserna koncentreras till de viktigaste
prioriteringarna: Sverige och Finland i Östersjöområdet och Baden-Württemberg i
Donauregionen har mobiliserat egna medel för att genomföra initiativ inom ramen
för de makroregionala strategierna[9].
Även den privata sektorn medverkar, t.ex. i arbetet med Baltic Development
Forum och bortforsling av fartygsvrak i Donau, Sava och Tisa. Strategierna uppmuntrar också sammanförande av resurser. Utrymmet är
stort för att hitta finansieringslösningar för att skapa start- eller
riskkapitalfonder i makroregionerna, och eftersom få länder har ett tillräckligt
antal bärkraftiga nya företag som kan bidra med specialiserade medel kan
makroregionerna tillhandahålla en tillräckligt stor kritisk massa[10]. 3.4 Ökad integration och samordning De flesta berörda parter i undersökningen anser att processen
förbättrar de befintliga mekanismerna för samarbete (över 60 %) och
stärker samarbetet mellan de deltagande länderna (över 75 %). Politiska ledare
framhäver också de mer övergripande integrationsaspekterna[11]. Det är också viktigt att strategierna stärker samarbetet mellan
myndigheterna i de enskilda länderna. De som lämnade synpunkter i samband med
undersökningen framhåller att de integrerade tillvägagångssätten är viktiga för
frågor av makroregional betydelse. Samma sak framgår av de oberoende
bedömningarna och genomgången av litteraturen. Östersjöstrategin har t.ex. möjliggjort
ett sektorsövergripande arbetssätt i miljöfrågor. På så sätt har det blivit
lättare att lösa problem där Helsingforskommissionen (som har inriktad på miljöfrågor)
inte har kunnat stå emot många av de sektoriella intressen (t.ex. jordbruket)
som skapar miljöproblem (övergödning)[12]. Ökad samordning – I Donauregionen utvecklas
bättre kopplingar till befintliga initiativ, t.ex. den internationella
kommissionen för skyddet av Donau (ICPDR), energigemenskapen, den
internationella organisationen för migration och Black Sea Synergy. – I Östersjöregionen ökar
samarbetet mellan den nordiska dimensionen, Östersjöstaternas råd, Nordiska
ministerrådet och andra forum, vilka tillsammans mobiliserar sina strukturer,
t.ex. VASAB för samordnad fysisk planering eller ND-partnerskapet för transport
och logistik. – I Östersjöregionen pågår gemensamt
arbete om riskscenarier, medan man i Donauregionen har utökat samordningen om
hot mot säkerheten, t.ex. organiserad brottslighet. 3.5 Åtgärda bristande jämlikhet mellan regioner och främja territoriell
sammanhållning Över 60 % av dem som lämnade synpunkter i samband med
undersökningen, liksom synpunktslämnare från universitetsvärlden[13], betraktar strategierna som
redskap för att öka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen.
Europaparlamentet framhåller att de också ”kan vara användbara verktyg för att
upptäcka och bekämpa regionala skillnader” mellan de europeiska regionerna[14]. 3.6 Främja styrning på flera nivåer Det makroregionala tillvägagångssättet kan bara fungera med ett starkt
samarbete mellan de regionala, nationella och lokala nivåerna så att man kan
planera gemensamt och samordna finansieringen. Detta leder till en förstärkt
styrning på flera olika nivåer som en del av sammanhållningspolitiken, eftersom
så många olika typer av aktörer är inblandade. Även det civila samhället medverkar
och tillvägagångssätten grundas på ett brett samråd med aktörer på lokal nivå.
Många regioner, och i Östersjöstrategin även regionala organisationer, fungerar
som samordnare.
3.7 Bättre samarbete med grannländerna De två strategierna bidrar till att förbättra samarbetet med
grannländerna. Inom Östersjöstrategin har Ryssland samtyckt till en rad
gemensamma projekt, trots att landet inte medverkar i själva strategin. Även
Norge och Island har deltagit aktivt, särskilt i logistiska och sociala frågor.
I Donauregionen, där icke EU-länder med olika perspektiv på EU-medlemskap
deltar, underlättar strategin förberedelserna för kandidatländer och
potentiella kandidatländer. Närmare 80 % av de tillfrågade i
undersökningen inom Donaustrategin anser att strategin har förbättrat
samarbetet med grannländerna och fungerar som en plattform för framtiden. Möjligheten
att få erfarenhet av EU-politik och EU-processer via gemensam verksamhet bör
också ingå som en del av arbetet i framtiden. 4. Lärdomar och utmaningar Strategiernas mervärde är tydligt, men det är viktigt att förbättra
metoderna för genomförandet. ·
Välja rätt mål Målen i varje strategi är uppdelade på prioriterade områden som fastställs
på grundval av samrådsprocessen. Målen kan revideras, vilket nyligen skett inom
Östersjöstrategin. De flesta som svarade i undersökningen ansåg att målen i Östersjö-
och Donaustrategierna inriktas på de viktigaste frågorna (över 80 %), med
inte så många är övertygade av antalet prioriterade områden (60 % anser
att det är ett rimligt antal, 26 % är neutrala och 14 % anser att de
är för många). Det här är en större fråga för Östersjöstrategin, som har fler
prioriteringar. ·
Bibehålla det politiska engagemanget När strategierna började utformas fanns ett tydligt politiskt engagemang
på hög nivå, t.ex. i rådets slutsatser och i uttalanden vid viktiga evenemang,
t.ex. de årliga forumen. Detta är av stor betydelse[15], men de som lämnade synpunkter
i undersökningen ansåg att detta engagemang inte alltid följs upp. Synpunkterna
visar att det varierar beroende på land, institution och olika beslutsnivåer.
38 % anser att det politiska engagemanget är stort, 30 % håller inte
med om det och 32 % är neutrala. Man är mindre positiv inom Östersjöstrategin
än inom Donaustrategin. Personer som arbetar med strategierna är mindre övertygade
än andra. ·
Finansiering Det finns stora möjligheter att samordna medlen. Östersjö- och
Donaustrategierna lanserades dock mitt under budgetperioden, vilket medförde
att samstämmigheten med befintliga strategier och program ibland blev
problematisk. Lånen har begränsats på grund av skuldnivåerna. Nästan 50 % av dem som svarade i undersökningen ansåg inte att
beslutsfattandet och finansieringen på ett bra sätt hade anpassats till målen.
Man är dock mer positiv i Östersjöstrategin, vilket avspeglar den tidigare
starten. Den otillräckliga finansieringen i länder utanför EU är fortfarande en
utmaning. Erfarenheten visar att programmen för europeiskt territoriellt
samarbete är den viktigaste finansieringskällan. Vid genomförandet av strategierna
bör man dock utnyttja alla strategier och program, inklusive nationella
strategier och program, privata källor och stöd från finansinstitut (t.ex.
Europeiska investeringsbanken). Om det makroregionala tillvägagångssättet ska
bli framgångsrikt måste det införlivas i programperioden 2014–2020 genom en
uttrycklig hänvisning till partnerskapsavtalen liksom i programtexterna. För
att utveckla ett positivt investeringsklimat krävs intresse vid alla
ministerier. Kombinationen av bidrag och lån, t.ex. genom
investeringsfaciliteten för västra Balkan, är en lovande väg framåt, särskilt
för länder utanför EU. Rent allmänt bör tillvägagångssättet öka effekterna av tillgänglig
finansiering, stärka genomförandet av befintliga regelverk och förbättra användningen
av befintliga strukturer. ·
Organisation och styrning I undersökningen bekräftas att de makroregionala strategierna
fortfarande är en utmaning för de berörda förvaltningarna. Svårigheter är
personalbrist, personalförändringar och bristande kunskaper. På grund av inskränkningar
i personal och resor är mötena inte alltid så välbesökta för de grupper som
träffas ofta (t.ex. styrgrupperna för de prioriterade områdena i
Donaustrategin). Synpunktslämnarna noterar att strukturerna är komplexa. De efterlyser
ett starkare ledarskap som ska bidra till att behålla en miniminivå av
intensitet och engagemang, samtidigt som ett starkare fokus kan hjälpa till att
göra genomförandemekanismerna mindre komplexa[16]. De som lämnade synpunkter i undersökningen efterlyser ett bättre utbyte
av erfarenheter inom och mellan makroregionerna och vill ha ett bättre
samarbete mellan alla styrnivåer. ·
Mäta framstegen Indikatorerna är markörer mot vilka framstegen
kan mätas. Både Donau- och Östersjöstrategin har strategiska mål. Arbetet med
att fastställa indikatorer för de prioriterade områdena/övergripande åtgärderna
planeras under 2013. Detta är en svår uppgift, eftersom framstegen i förhållande till
indikatorerna beror på faktorer som inte bara rör strategierna, vars specifika
bidrag är svåra att mäta. Programmets mål och indikatorer bör vara samstämmiga
med det arbete som utförs på strateginivån. Donaustrategin och Östersjöstrategin använder också olika
tillvägagångssätt (den förra på en mer övergripande nivå, den senare har mer
detaljer och lokal input). Det krävs dock ytterligare arbete. De fastställda
indikatorerna och målen behövs för att rikta insatserna, men man bör också se framstegen
i form av nätverk som bildas, framgångsrikt genomförda projekt och förbättringar
i fråga om integration och samordning. 5. Vägen framåt – rekommendationer 5.1 Utnyttja strategiernas fulla potential Följande är viktigt för att förverkliga tillvägagångssättets potential: ·
Alla deltagare måste se sina makroregionala
strategier som ett övergripande ansvar för respektive land. ·
Alla parter måste utnyttja de
finansieringsmöjligheter som erbjuds genom att låta tillvägagångssättet ingå i
de nya förordningarna, särskilt i partnerskapsavtalen och de operativa
programmen, så att principen om integrering av tillvägagångssättet i alla
beslut kan uppnås. ·
Nya transnationella program (Danube och
South-East Gateway) och befintliga transnationella program (Baltic Sea
region) måste utnyttjas full ut, liksom instrument som t.ex. de europeiska
grupperna för territoriellt samarbete och integrerad terroítoriell investering.
God praxis bör utbytas, i nära samarbete med Interact-programmen. ·
Operativa problem inom förvaltningarna bör åtgärdas,
genom att man avsätter tillräcklig personal och tillräckliga resurser. Moderna
kommunikationmedel bör utnyttjas till fullo för att undvika onödigt arbete och onödiga
resor. ·
Det makroregionala arbetets samstämmighet och
trovärdighet behöver ses över regelbundet i relevanta rådskonstellationer och i
särskilda ministermöten om specifika frågor. Fortsatta synpunkter från
allmänheten är viktigt. ·
Övervakningen och utvärderingen av
tillvägagångssättet bör grundas på realistiska indikatorer och mål samt på en
översyn av verksamheten inom de prioriterade områdena. ·
Om det råder tveksamheter om resultaten eller
relevansen bör tidsfrister införas för de berörda prioriteringarna, med en
möjlighet att minska antalet prioriterade områden eller ändra deras inriktning. ·
Ökad uppmärksamhet bör ägnas information om
strategiernas syfte och resultat, och den ursprungliga principen att börja
nedifrån och upp bör bibehållas. 5.2 Ledarskap i regionerna och kommissionens roll Nyckeln till framtiden kommer att vara ett starkt ledarskap, förstärkt
ansvar i de berörda regionerna med ett tydligt beslutsfattande och ökad synlighet.
Kommissionen kommer att fortsätta att spela en nyckelroll, men dess stöd måste
på ett bättre sätt balanseras med ett effektivt ledarskap i de berörda
regionerna. Kommissionen föreslår en översyn som ska slutföras senast vid 2014 års
årliga forum för de befintliga strategierna. I denna process bör man överväga
operativa förbätringar samt möjligheter att förbättra det politiska
ledarskapet. Med hänsyn till hur långt strategierna har utvecklats och deras olika
ursprung står det klart att vägen framåt kan se olika ut i varje enskilt fall.
Följande är dock viktigt: ·
I enlighet med de nuvarande förslagen till
lagstiftning kan de transnationella programmen i framtiden fylla en mer
betydelsefull funktion när det gäller att stödja genomförandet. De europeiska
grupperingarna för territoriellt samarbete kan också skapa möjligheter. ·
Det nuvarande systemet för förvaltning av
strategierna (med samordnare för prioriterade områden och nationella
kontaktpunkter) håller just på att inarbetas. När man eftersträvar förenklingar
bör man beakta de dröjsmål som förändringarna kan leda till. ·
Medlemsstatarna och partnerländerna bör fundera på hur
de kan ta ett större ansvar för strategierna och på ett lämplig sätt hantera
önskemålen om ett tydligare ledarskap. Här måste frågor om legitimitet,
redovisningsansvar och kontinuitet beaktas. ·
Kommissionen underlättar strategierna, säkerställer
samstämmighet och kontinuitet samt en tydlig EU-dimension och ett tydligt
mervärde. Kommissionens resurser är dock begränsade och åtgärder måste
övervägas för att kommissionen ska kunna spela en lämplig roll. ·
Möjligheten att involvera offentliga forum och
andra EU-institutioner i styrningen av strategierna bör övervägas. 5.3 Nya strategier När man överväger att inleda en ny makroregional EU-strategi bör
följande hållas i minnet: ·
Nya initiativ bör startas bara om det finns
särskilda behov av ett bättre samarbete på hög nivå. De bör vara av strategisk
betydelse för makroregionerna och bör omsättas i ett begränsat antal väl
definierade indikatorer för att mäta framstegen. Gemensamma utmaningar (t.ex.
miljöförstöring, anpassning till klimatförändringar, effekterna av
naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människan, brist på
sammanlänkning, stora inkomstskillnader) och/eller möjligheter (t.ex.
möjligheter för forskningsnätverk, utvidgade marknader, moderniserad
administration) bör vara självklara, liksom en fastställd geografisk identitet.
Det är därför ett tillvägagångssätt som enbart ska användas under särskilda
förhållanden där det är lämpligt att EU medverkar och befintlig övegripande
EU-politik förstärks. ·
Det måste finnas en vilja att omsätta det politiska
engagemenget i administrativt stöd. Bara i så fall finns goda förutsättningar för
ett framgångsrikt arbete. ·
Makroregionala strategier och strategier för
havsområden tillgodoser samma förväntningar. I Östersjöstrategin kombineras
aspekter av båda, medan den makroregionala strategin för Adriatiska havet och
Joniska havet skulle kunna utnyttja den antagna havsstrategin[17] som en viktig komponent. ·
Det är mycket möjligt att det finns andra former av
makroregionala strategier än de befintliga. Man kan lätt föreställa sig
regionalt samarbete som inspireras av denna modell utan kommissionens medverkan,
eller regionalt samarbete som i större utsträckning baseras på ett
transnationellt program. De som vill ha ökat samarbete och integration bör se
till vad som passar deras förhållanden bäst.
EU:s makroregionala strategier bör ge ett särskilt mervärde på EU-nivå, t.ex.
bättre efterlevnad av EU:s miljölagstiftning, eller särskilt intensifierade
investeringar i sammanlänkning inom EU, eller en kritisk massa för innovation. 6. Slutsatser De två befintliga makroregionala strategierna visar sina förtjänster
både strategiskt och politiskt. Man kan redan se tydliga resultat i fråga om
projekt och ett mer integrerat beslutsfattande, även om ytterligare
förbättringar krävs när det gäller genomförande och planering. Frågan om
ledarskap är central i den översyn som ska slutföras under 2014. Kommissionen uppmanar parlamentet och rådet att ställa sig bakom
rekommendationerna i denna rapport. [1] Europeiska rådets slutsatser av den 13–14 december
2012, punkt 26. [2] Numera programmen för europeiskt territoriellt
samarbete. [3] Slutsatser från rådet (allmänna frågor) av den
13 april 2011, punkt 20. [4] All bakgrundsinformation finns på webbplatserna för
Östersjöstrategin respektive Donaustrategin. [5] T.ex. de makroregionala strategierna i Europeiska
unionen (september 2009). http://ec.europa.eu/regional_policy/cooperate/baltic/pdf/macroregional_strategies_2009.pdf.
[6] Förslag till gemensamma bestämmelser om Europeiska
regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden,
Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och
fiskerifonden, KOM(2011) 615 slutlig, i ändrad lydelse. [7] Slutsatser från rådet (allmänna frågor) av den 26 juni
2012, punkt 7. [8] Á. Kelemen. Assessing the added value of
macro-regional strategies – Environment, 2013. [9] A. Reid. Do macro-regional strategies boost
innovation and competitiveness? [10] Samma som ovan. [11] T.ex. förbundskansler Angela Merkel vid Donaustrategins
årliga forum 2012 och president Toomas Hendrik Ilves vid ministerkonferensen om
Östersjöstrategin 2009. [12] Á. Kelemen. Ibid. [13] A. Dubois, S. Hedin, P. Schmitt, J. Sterling. EU
macro-regions and macro-regional strategies. Nordregio, 2009. [14] Europaparlamentets betänkande om att optimera den territoriella
utvecklingens roll i sammanhållningspolitiken (december 2012). [15] K. Böhme. Added value of macro regional strategies:
A governance perspective. 2013. [16] Ibid. [17] KOM(2012) 713, En maritim strategi för Adriatiska havet
och Joniska havet.