MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Fjärde årsrapporten om invandring och asyl (2012) /* COM/2013/0422 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Fjärde årsrapporten om invandring och asyl
(2012) I. Inledning År 2012 ökade
antalet asylsökande med nära tio procent, delvis beroende på konflikten i
Syrien som krävde både humanitära insatser[1] och skyddsinsatser från EU. Detta visar hur
viktigt det är att avsluta arbetet med det gemensamma europeiska asylsystemet,
för att kunna erbjuda en jämvärdig skyddsnivå inom hela Europeiska unionen. Den ekonomiska krisen ledde till att EU:s
ledare fortsatte inrikta sig på att säkra återhämtningen och tillväxten. Trots
fortsatt hög arbetslöshet råder brist på arbetskraft och kunskaper i vissa
sektorer i många medlemsstater. Enligt Eurostat var andelen
arbetsföra i EU (åldersgruppen 15–64 år) som störst år 2006.
Äldreförsörjningskvoten uppgick till 26,8 procent år 2012[2] och
väntas öka kraftigt till 52,6 procent till år 2060[3]. Därför
kan en väl förvaltad migration spela en positiv roll både för att stimulera
tillväxten och för att avhjälpa arbetskraftsbristen. Många viktiga
förslag lades fram, förhandlades eller fullbordades under 2012, vilket visar
hur dynamisk migrations- och asylpolitiken är att det behövs fler sammanhängande
åtgärder från EU:s sida. Genom förhandlingarna kunde man säkra nödvändig finansiering
efter 2013, via förordningen om inrättande av asyl- och migrationsfonden[4] och
förslagen till omarbetning av Eurodacförordningen[5], samt
direktiven om asylansökningar[6],
säsongsanställning[7]
och om företagsintern överföring av personal[8]. Andra viktiga händelser
var att arbetet inleddes vid Europeiska byrån för den operativa förvaltningen
av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa[9], framför
allt med andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II),
informationssystemet för viseringar (VIS) och Eurodac. Den övergripande
strategin för migration och rörlighet[10]
fortsatte att fungera som övergripande ram för EU:s externa migrations- och
asylpolitik. Den gemensamma viseringspolitikens förmåga att sporra tillväxten i
EU var också i fokus under 2012. Den här rapporten
bygger huvudsakligen på kommissionens politiska bedömningar och kompletteras av
arbetsdokument från kommissionens avdelningar[11] med fakta och en bilaga med statistik om
utvecklingen såväl på EU-nivå som i medlemsstaterna. Statistiken har samlats in
med hjälp av det europeiska migrationsnätverket[12].
Arbetsdokumentet innehåller även en rapport om utvecklingen av nätverket av
sambandsmän för invandring[13]. II. En
ögonblicksbild av migrationen i EU år 2012[14] Enligt Eurostats uppgifter uppgick EU:s
sammanlagda befolkning den 1 januari 2012 till 503,7 miljoner människor, vilket
var 1,3 miljoner fler än 2011. Detta motsvarar en årlig ökning på + 2,6 per
1 000 invånare eller en naturlig ökning på 0,4 miljoner (+0,8 ‰) med en
statistiskt justerad nettomigration på 0,9 miljoner (+ 1,8 ‰)[15]. De 20,7
miljoner tredjelandsmedborgare som bor i EU utgör cirka 4,1 procent av EU:s
sammanlagda befolkning. Detta är mer än antalet unionsmedborgare som bor i en
annan medlemsstat (13,6 miljoner eller 2,7 procent av EU:s sammanlagda
befolkning)[16].
Under 2011[17]
utfärdades nära 2,5 miljoner första uppehållstillstånd till
tredjelandsmedborgare, varav 30 procent på grund av familjeanknytning – vilket
kan jämföras med 26 procent för arbete, 21 procent för studier och 23 procent av
andra anledningar (t.ex. internationellt skydd eller uppehållstillstånd utan
arbetstillstånd). De flesta uppehållstillstånden år 2011 utfärdades till
ukrainska medborgare (ca 204 000), amerikanska medborgare (ca
189 000), medborgare från Indien (ca 179 000), Kina (ca 153 000)
eller Marocko (ca 120 000). Det sammanlagda antalet asylansökningar låg
visserligen långt under 2001 års topp på 425 000 ansökningar, men under
2012 inkom strax över 330 000 asylansökningar totalt, vilket var 9,7 procent fler
än 2011. Detta berodde huvudsakligen på fler asylsökande från Syrien (23 510
år 2012, vilket utgjorde 7 procent av ansökningarna, att jämföra med 7 885[18]
ansökningar år 2011). Andra stora ursprungsländer för asylsökande var
Afghanistan (8 procent av alla sökande), Ryssland (7 procent), Pakistan (6
procent) och Serbien (6 procent). Efter viseringslättnader fick vissa
medlemsstater in fler ogrundade ansökningar från medborgare i Serbien, före
detta jugoslaviska republiken Makedonien och i viss mån från Bosnien och
Hercegovina. Under 2012 ledde cirka 27 procent av de
fattade besluten[19]
till att internationellt skydd beviljades i första instans, för sammanlagt
71 580 asylsökande (37 245 personer fick flyktingstatus, 27 920
personer beviljades subsidiärt skydd och 6 415 personer fick skydd av
humanitära skäl). År 2012 ökade
antalet ensamkommande barn som ansökte om internationellt skydd i EU något,
från 12 350 år 2011 till över 12 610 barn år 2012[20]. Nära 70
procent av ansökningarna lämnades in i Tyskland, Sverige, Belgien och
Österrike. De ensamkommande barnen kom huvudsakligen från Afghanistan
(5 350 personer), Somalia (850), Guinea (430) och Pakistan (415). Även om statistiken över irreguljär invandring
är ofullständig eller på grund av sakens natur kan brista i tillförlitlighet
utgör den irreguljära invandringen fortfarande en stor del av migrationen till
EU. Sådana indikatorer som avvisning vid gränsen, gripanden och återsändanden
kan användas, dock med viss försiktighet. År 2012[21] vägrades cirka 316 060 personer inresa
till EU, viket var 8 procent färre än år 2011. De flesta avvisningarna (63 procent)
skedde i Spanien, huvudsakligen vid de yttre landgränserna. Under 2012 greps
vidare 427 195[22]
personer (en minskning jämfört med år 2011 då cirka 468 840 personer
greps). Under 2012 återsände medlemsstaterna cirka 186 630
tredjelandsmedborgare[23]
(cirka 4 procent färre än år 2011). Kvartalsrapporterna från Frontex[24] bidrar
också till att informera beslutsfattarna i god tid om situationen vid EU:s
yttre gränser. Under perioden 2008–2010 var köns- och
åldersfördelningen bland offren för människohandel som följer: 68 procent kvinnor,
17 procent män, 12 procent flickor och 3 procent pojkar. De flesta utsattes för
sexuellt utnyttjande (62 procent). Det näst vanligaste skälet till
människohandel var tvångsarbete (25 procent), följt av andra skäl såsom
organstöld, kriminell verksamhet eller handel med barn (14 procent)[25].
Uppgifter från det europeiska migrationsnätverket avseende vissa medlemsstater
visar att 736 tredjelandsmedborgare[26]
om utsatts för människohandel fick uppehållstillstånd under 2012 och
preliminära uppgifter från vissa medlemsstater visar att 4 351 misstänkta för
människohandel[27]
anhölls, medan 627 personer[28]
dömdes för detta brott. III. Migration
som en motor för tillväxt Befolkningen i arbetsför ålder i EU (15-64 år)
uppgick år 2012 till 335,4 miljoner och väntas enligt Eurostats senaste
prognoser minska under de kommande femtio åren till 290,6 miljoner år 2060[29]. En allt
äldre befolkning kommer, om man antar att migrationen fortsätter ligga på samma
genomsnitt som idag, att leda till att äldreförsörjningskvoten ökar från 26,8 procent
år 2012 till 52,6 procent år 2060. Om invandringen till EU minskar förstärks
tendensen ytterligare[30].
Redan nu påverkar den åldrande befolkningen i EU produktiviteten,
konkurrenskraften och tillväxten. En väl förvaltad migration är kanske ingen
universallösning på denna gemensamma utmaning, men kan spela en positiv roll.
Politiska diskussioner förs både vid informella möten i rådet (rättsliga och
inrikes frågor) och i Europaparlamentet om hur migrationen kan förvaltas mer
effektivt för att bidra till den ekonomiska tillväxten[31]. III.1. Strategier för att hantera den rådande bristen
på arbetskraft Det finns flera
kompletterande strategier för att råda bot på arbetskraftsbehovet i vissa
sektorer. En metod är till exempel att vidareutveckla verktyg för
jobbmatchning[32],
höja pensionsåldern, öka arbetsmarknadsdeltagandet, fortbilda arbetskraften,
sysselsätta arbetslösa och öka arbetstagarnas rörlighet inom unionen[33]. Ett led
i en konsekvent strategi vore att även ägna större uppmärksamhet åt
möjligheterna att bättre utnyttja kunskaperna hos tredjelandsmedborgare som
redan finns i EU[34],
en välhanterad ekonomisk migration, i samarbete med tredjeland[35].
Sysselsättningspaketet[36]
innehåller riktlinjer på medellång sikt för EU:s och medlemsstaternas insatser
till stöd för en återhämtning med ökad sysselsättning som ska bidra till EU:s
2020-mål för en smart och hållbar sysselsättning och tillväxt för alla. Även
där sägs att ekonomisk migration på längre sikt är en nyckelfaktor för
arbetsmarknaden i EU. Detta är i fas med riktlinjerna för medlemsstaternas
sysselsättningspolitik, som uppmanar medlemsstaterna att ”säkra tillträde och
möjligheter för alla under hela livet och således minska fattigdom och social
utestängning, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden,
särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, personer med
funktionsnedsättning och legala invandrare”[37]. Med anledning av den
europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken 2012
har tre medlemsstater (Belgien, Danmark och Nederländerna) börjat genomföra de
landsspecifika rekommendationerna för att integrera migranter på
arbetsmarknaden. I samband med den europeiska planeringsterminen
2013 inledde kommissionen även ett initiativ för kompetensutveckling, som ska
anpassa utbildning och yrkesutbildningen till arbetsmarknadens behov[38], vilket
är av intresse även för att integrera tredjelandsmedborgare. Under 2012 togs flera initiativ avseende
migranternas bidrag till den ekonomiska tillväxten[39]. Migranternas
socioekonomiska insatser är väldokumenterade och fakta tyder på att migranterna
kompletterar snarare än ersätter EU:s arbetstagare och bidrar till större
flexibilitet och innovation på arbetsmarknaden[40]. Idag ges större
erkännande åt den potential som migrerande företagare[41] och
investerare har. I handlingsplanen för företagande 2020[42] föreslog
kommissionen att man dels skulle undersöka politiska initiativ för att
attrahera invandrarföretagare och underlätta företagande bland invandrare som
redan befinner sig inom EU eller som kommer till EU av andra skäl än för att
starta företag, dels skulle analysera möjligheten att föreslå lagstiftning i
syfte att avskaffa rättsliga hinder för kvalificerade migrerande företagare som
vill starta företag och erhålla varaktigt uppehållstillstånd. Trots krisen och
den ofta minskade efterfrågan på arbetskraft finns det även praktiska exempel
på arbetskraftsbrist[43].
Allvarlig kompetensbrist råder i it-branschen, där efterfrågan på
it-kunniga väntas öka med cirka 3 procent per år och efterfrågan på arbetskraft
överstiger tillgången[44].
Behovet av arbetskraft inom vården och industrin[45] blir också allt tydligare. EU:s
migrationspolitik bör underlätta för företag som vill rekrytera rätt personal,
eftersom de annars kan frestas att etablera sig utanför EU, vilket skulle
påverka unionens ekonomi än mer negativt[46]. III.2. Dra till sig och behålla kunskap EU måste i allt högre grad konkurrera med till
exempel Kanada, USA och Schweiz för att dra till sig kunskap[47]. Det är
viktigt att Europa fortsätter att vara en attraktiv destination[48]
samtidigt som man garanterar tryggheten och förebygger att systemet missbrukas.
En dialog med omvärlden om den övergripande strategin för migration och
rörlighet kan främja migrationen som ett led i en holistisk syn på migrationshanteringen[49]. EU:s migrationslagstiftning bidrar till att
attrahera vissa typer av migranter. Ett exempel är 2009 års direktiv om
EU-blåkort[50]
för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning.
För närvarande utvärderas hur medlemsstaterna har genomfört direktivet,
vilket gör det lättare att bedöma om direktivet uppnått sitt mål. Den
första statistiken om genomförandet bör bli tillgänglig under 2013 och
kommissionen kommer att offentliggöra en rapport i mitten av 2014. Kommissionen
har fått information från vissa medlemsstater om genomförandet av direktivet om
ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd[51], och uppmanar övriga medlemsstater att respektera
fristen för genomförande som löper ut i slutet av 2013. Medlagstiftarna bör öka
ansträngningarna att enas om direktiven om företagsintern överföring av
personal[52]
och om säsongsanställning[53],
om vilka förhandlingarna fortsatte år 2012. EU:s immigrationsportal[54] är ett
viktigt verktyg för att ge potentiella migranter bättre information om
möjligheterna och förutsättningarna för reguljär migration. I snitt hade
webbplatsen 7 000 besökare per månad under sista kvartalet 2012. Portalen är
tillgänglig på franska och engelska och nya språkversioner tas fram allt
eftersom[55]. För att göra EU till en attraktiv destination
för de duktigaste studenterna och forskarna och för att stimulera forskning,
teknisk utveckling och innovation har kommissionen antagit ett förslag till
omarbetning av lagstiftningen om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa
och vistelse med avseende på forskare, studenter och andra grupper[56]. Förslaget
avhjälper flera brister med hjälp av tydligare inresevillkor och ökad rättssäkerhet
som bättre överensstämmer med sådana EU-program för ökad rörlighet som Erasmus
Mundus eller Marie Curie-stipendierna. Förslaget ska ge studenterna större
möjligheter att söka arbete under eller efter sina studier. Det ska
också förbättra skyddet och garantera rätten att få samma behandling som landets
egna medborgare i vissa frågor. Ett av kommissionens förslag, förordningen om
inrättande av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd[57], ger
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare möjlighet att också ansöka om att
arbeta som EU-frivillig för humanitärt arbete. Europeiska unionens domstol har meddelat två
domar[58]
om tolkningen av direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare[59]. I
en av domarna behandlas rätten till likabehandling med avseende på bostadsstöd
till tredjelandsmedborgare som omfattas av direktivet. Domstolen
bekräftade även att medlemsstaterna inte får ta ut avgifter som är orimligt
höga och oproportionerliga för att bevilja uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare. III.3. Hur en smartare
viseringspolitik och gränskontroller kan bidra till tillväxt EU kan också bli en mer attraktiv destination
om tredjelandsmedborgares inresa till unionen underlättas och förvaltas väl.
Den 28 februari 2013 antog kommissionen ett lagstiftningspaket om smart
gränsförvaltning som omfattade förslag om ett system för in- och utresa[60], ett
program för registrerade resenärer[61],
samt därpåföljande ändringar i kodexen om Schengengränserna för att påskynda,
underlätta och stärka gränskontrollerna för utlänningar som reser in till EU. Att genomförandet av viseringskodexen[62] ger
goda resultat framgår med all önskvärd tydlighet av att antalet
Schengenviseringar som utfärdades i alla länder återigen ökade under 2012 till
14,2 miljoner, vilket kan jämföras med 12,7 miljoner viseringar år 2011. År 2012 kartlade kommissionen[63] hur
en smartare viseringspolitik kan bidra till sysselsättningsmålen i Europa
2020-strategin genom att underlätta resandet, särskilt för turister. En rapport
om genomförandet av viseringskodexen kommer även att åtföljas av ett förslag
till ändringar som ska se till att EU:s viseringspolitik främjar den ekonomiska
tillväxten och kulturutbytet genom smidigare förfaranden för resande med alla
papper i ordning, såsom affärsmän, turister, studenter och ungdomar, samtidigt
som man garanterar en fortsatt god säkerhetsnivå för EU. En konsekvensbedömning
kommer att göras i frågan. Informationssystemet för viseringar (VIS) fortsatte
implementeras under 2012 och två nya regioner infördes (Främre Orienten och
regionen runt Persiska viken). Fler viseringsansökningar går idag genom
VIS-förfarandet, vilket gör det möjligt att behandla dem snabbare och mer
effektivt motverka identitetsstöld.[64]
Kommissionen genomför för närvarande en undersökning av hur fingeravtryck från
barn under 12 år kan identifieras, för att vetenskapligt fastställa om det bör
finnas en åldersgräns för insamling av fingertryck. III.4. Underlätta integration EU måste se till att det finns effektiva
metoder för att främja integration som involverar både migranterna och det
samhälle de lever i.[65]
Det är viktigt för integrationen att garantera tillgång till utbildning,
socialtjänst och hälsovård. Under 2012 började medlemsstaterna genomföra
2011 års direktiv om ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd som ger
tredjelandsmedborgare som omfattas av direktivet rät till samma behandling som
EU-medborgare, till exempel i fråga om arbetsförhållanden och lön, utbildning
och yrkesutbildning samt social trygghet. Utöver deras bidrag till EU:s ekonomi och
innovation bör även migranternas eget positiva bidrag till samhället beaktas.
EU:s rika kulturella arv, mångkulturella samhälle och tolerans bör även
fortsättningsvis fungera som gott exempel. Men ökningen av främlingsfientliga
våldshandlingar riktade mot migranter inom EU är oroande. En väl
hanterad migrations- och integrationspolitik kan hjälpa EU att aktivt motverka
främlingsfientligheten, till exempel genom att stödja dialogen och öka
förståelsen och förtroendet mellan olika grupper i samhället. Tredjelandsmedborgarnas
situation jämfört med den övriga befolkningen i EU:s visar att mer kan göras
för att se till att migranter som redan är bosatta i EU integreras väl och kan
utnyttja hela sin potential i en omgivning som fullt ut respekterar deras
grundläggande mänskliga rättigheter, så att de kan bidra till välståndet i
samhället. Enligt rapporten Employment
and Social Developments in Europe 2012[66] är arbetslösheten högre bland
tredjelandsmedborgare än i genomsnittsbefolkningen inom EU (21,3 procent jämfört
med 10,5 procent som är EU-genomsnittet). Det är också vanligare att
tredjelandsmedborgarna är överkvalificerade jämfört med landets egna medborgare
och löper större risk att utsättas för fattigdom eller social utslagning.[67] Den
genomsnittliga risken för fattigdom och social utslagning bland utlandsfödda i
åldersgrupperna 25–54 är mer än 10 procentpunkter högre än EU-genomsnittet. Även
efter avräkning av sociala överföringar mellan migranter och EU-medborgare är
risken för fattigdom väsentlig, med 8 procentpunkter. Barn med
invandrarbakgrund löper också större risk att lämna skolan i förtid.[68] En annan
undersökning visar att ungdomar med invandrarbakgrund löper väsentligt större
risk än andra ungdomar att hamna i den grupp som varken arbetar eller studerar.[69] Med
tanke på dessa utmaningar kartlade rådet i sina slutsatser från november 2012
prioriterade insatser för ungdomars deltagande och sociala inklusion, med särskild
inriktning på ungdomar med invandrarbakgrund.[70] Lagstiftningspaketet
om sociala investeringar ger EU:s medlemsstater riktlinjer och stöd i deras ansträngningar
att undanröja sådant som hindrar underrepresenterade arbetstagare, däribland
migranter, från att delta på arbetsmarknaden. Samtidigt uppmanas medlemsstaterna
att vidta åtgärder mot diskriminering på arbetsplatsen, förbättra erkännandet
av färdigheter och kvalifikationer och ge migranterna bättre tillgång till
utbildning (i synnerhet högre utbildning), till tjänster för arbetssökande
(däribland information om lediga arbeten), samt till finansiella tjänster,
sociala trygghetsförmåner och socialt bistånd.[71] Familjeåterförening
är viktig för att underlätta och främja integration. Efter en remissrunda bland
aktörerna avseende 2011 års grönbok om familjeåterförening[72]
förbereder kommissionen nu riktlinjer för en effektiv, tydlig och insynsvänlig
tillämpning av bestämmelserna om familjeåterförening på EU-nivå. Riktlinjerna
förväntas bli klara i slutet av 2013 och berör bland annat behovet av att väga
den grundläggande rätten till privatliv mot behovet av att tillämpa rätten till
familjeåterförening på ett korrekt och konsekvent sätt, i enlighet med
bestämmelserna i direktivet.[73] III.5. Externa aspekter Migrationen får en
allt mer framträdande plats på den globala agendan.
EU har vidtagit en rad åtgärder både regionalt och globalt, inom
ramen för den övergripande strategin för migration och rörlighet, som är det
övergripande ramverket för EU:s externa migrationspolitik. Underlättad migration och rörlighet bör bidra
till ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft i EU. De viktiga kopplingarna
mellan migrationen och utvecklingsfrågorna nämns också tydligt i EU:s
utvecklingspolitiska ramverk, EU:s ”agenda för förändring”. Utöver dagens partnerskap för rörlighet fördes
under 2012 förhandlingar med Marocko och Tunisien om nya partnerskap för
rörlighet, bland annat för att underlätta rörligheten och bättre hantera reguljär
migration.[74]
EU har också inlett sonderande samtal med Azerbajdzjan. En
strukturerad dialog om migration, rörlighet och säkerhet har inletts med
Jordanien, vilket eventuellt kan utmynna i ett partnerskap för rörlighet. Liknande
dialoger kommer att föras med andra länder i södra Medelhavsområdet, så snart
det politiska läget tillåter. Gemensamma agendor för migration och
rörlighet är en annan samarbetsram som övervägs för andra prioriterade länder
utanför EU:s grannskapsområde, däribland Indien. EU har också inlett en rad regionala och
subregionala dialoger och samarbetsprocesser under 2012, om alla ömsesidigt
relevanta frågor och områden avseende migration och rörlighet. I
enlighet med rådets slutsatser av den 29 maj 2012[75]
prioriteras Afrika–EU-partnerskapet om migration, rörlighet och sysselsättning
samt Rabatprocessen[76]
i söder, Pragprocessen[77]
och den östra partnerskapspanelen för migration och asyl i öster, liksom
migrationsdialogen mellan EU och Latinamerika och Västindien samt dialogen med
länderna kring Sidenvägen inom ramen för Budapestprocessen[78]. Ursprungsländerna
gynnas också av välfungerande lagliga vägar för inresa till EU, och man bör
inte underskatta vikten av detta. Penningförsändelser fortsätter vara en viktig
privat inkomstkälla för många familjer i tredjeland och år 2011 uppgick de till
28,5 miljarder euro, vilket var 3 procent mer än år 2010.[79]
Kommissionen och medlemsstaterna har lagt fram flera förslag om
penningförsändelser på senare år och förbättringar har gjorts, men ännu
återstår mycket arbete.[80]
Emigranter i utlandet bidrar också till att utveckla sina ursprungsländer
på många andra sätt, bland annat genom kunskapsöverföring och investeringar.
På det
internationella planet deltar EU aktivt i förberedelserna av den andra
FN-dialogen på hög nivå om internationell migration och utveckling, som ska
hållas i samband med det sextioåttonde mötet i FN:s generalförsamling den 3–4
oktober 2013. Syftet är att lämna ett verkningsfullt bidrag till ett
framgångsrikt möte. I kommissionens
meddelande Maximera migrationens bidrag till utvecklingen – EU:s bidrag till
FN:s högnivådialog och nästa steg för en ökad koppling mellan utveckling och
migration[81]
nämns också kopplingarna mellan migration och utveckling tillsammans med EU:s
gemensamma hållning och de centrala budskapen för ökat internationellt
samarbete. IV. Att
leva upp till kraven på internationellt skydd IV.1. Komplettera det gemensamma europeiska
asylsystemet Europa
fortsätter vara en eftersökt destination bland dem som har ett genuint behov av
internationellt skydd. För att få en enhetlig skyddspolitik inom hela EU
arbetade Europaparlamentet, rådet och kommissionen intensivt under 2012 med att
komplettera det nödvändiga lagstiftningspaket för den andra etappen av det
gemensamma europeiska asylsystemet. Efter antagandet av det ändrade
skyddsdirektivet[82]
under 2011 nåddes en politisk överenskommelse under 2012 om omarbetningen av
Dublinförordningen[83]
och direktivet om mottagningsvillkor[84].
Ändringarna i direktivet om mottagningsvillkor är särskilt viktiga, eftersom
det för första gången inför detaljregler om kvarhållande av asylsökande,
däribland en uttömmande förteckning med begränsningar av kvarhållande och
stränga krav på skälen till kvarhållande. Ändringarna i Dublinförordningen
kommer både att göra bestämmelserna effektivare och stärka skyddet, i synnerhet
när det gäller rätten att överklaga beslut om överföring och familjeanknytning.
En politisk överenskommelse nåddes i mars 2013 om de två sista rättsakterna om
det gemensamma europeiska asylsystemet – omarbetningen av direktivet om
asylförfaranden[85]
samt Eurodacförordningen om en biometrisk databas som gör det möjligt att jämföra
fingeravtryck[86].
Det nya direktivet om asylförfaranden kommer att leda till rättvisare, snabbare
och säkrare beslut i asylärenden, samtidigt som bättre hänsyn tas till särskilt
utsatta personer, i synnerhet genom ett bättre skydd av ensamkommande barn och
tortyroffer. Den omarbetade Eurodacförordningen kommer under strikta villkor att
ge brottsbekämpande myndigheter tillgång till EU:s databas med fingeravtryck på
asylsökande för att förebygga, spåra eller utreda grov brottslighet såsom mord
eller terrorism. När bestämmelserna
om det gemensamma europeiska asylsystemet genomförts kommer EU att ha ett
omfattande asylsystem med gemensamma förfaranden och en likvärdig ställning för
den som beviljas flyktingstatus eller subsidiärt skydd inom EU, samt tillräckliga
skyddsbestämmelser för att förebygga missbruk. Bestämmelserna ska också
garantera skyddet för de asylsökandes grundläggande rättigheter, i synnerhet
med avseende på principen om non-refoulement och rätten att överklaga
inför domstol. IV.2. Främja praktiskt samarbete och solidaritet inom
EU En intensiv debatt
har förts om solidariteten inom EU med avseende på asyl, och strategiska
dokument har antagits av Europaparlamentet[87] och rådet[88], liksom yttranden såväl från
Regionkommittén[89]
som från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén[90]. Stöd
har uttryckts för de breda linjerna i kommissionens strategi, som fastställdes
i meddelandet om ökad solidaritet inom EU på asylområdet[91]. Strategin
bygger på att främja det ömsesidiga förtroendet, samtidigt som man utvecklar en
rad verktyg som passar för medlemsstaternas olika behov och situationer. Men
för att verktygen och ramverket ska fungera i praktiken måste medlemsstaternas
myndigheter och Europeiska stödkontoret för asylfrågor engagera sig. Medlemsstaternas engagemang för ökad
solidaritet ställdes på prov vid tre tillfällen under 2012, i samband med
Greklands nationella handlingsplan för asyl- och migrationsfrågor[92], under
konflikten i Syrien samt vid omplaceringen av personer som beviljats internationellt
skydd inom EU, bland annat via Eurema II-projektet. Av dessa tre tillfällen
framgick det att de åtaganden för solidaritet som ingåtts behöver
vidareutvecklas ytterligare i praktiken. I början av 2013
ägnades ett expertmöte åt det praktiska genomförandet av solidariteten inom EU.
Mötet bekräftade att det fortfarande finns utrymme att förbättra ett närmare
samarbete mellan de nationella myndigheterna. Det framkom till exempel att det
europeiska asylcurriculumet allmänt anses hålla hög kvalitet, men att det ändå
bara är några få medlemsstater som använder det i någon större utsträckning. Vid
samma tillfälle uttryckte experter från flera medlemsstater intresse för att ge
EU mer insyn i nationella asylförfaranden i syfte att öka det ömsesidiga
förtroendet och genomföra ny asyllagstiftning på ett konsekvent sätt. I fråga
om förebyggande insatser och krishantering identifierade man vid mötet flera
nyckelutmaningar, såsom samordning av solidaritetsinsatser på EU-nivå och
beredskapsplanering i krissituationer som avser asyl. IV.2.1. Ett välfungerande Europeiskt
stödkontor för asylfrågor Europeiska
stödkontoret för asylfrågor[93]
spelar en viktig roll i genomförandet av det gemensamma europeiska
asylsystemet, bland annat eftersom kontoret ska stärka det praktiska samarbetet
och samordna operativt stöd mellan medlemsstaterna[94]. Stödkontoret
blev ekonomiskt oberoende i september 2012 och de främsta samarbetsåtgärderna
för det praktiska asylsamarbetet, som tidigare sköttes av kommissionen,
överläts till stödkontoret år 2012. Samtidigt som stödet till EU:s
handlingsplan för asyl- och migrationsfrågor fortsatte genomföras i Grekland
stationerade Europeiska stödkontoret för asylfrågor ut en andra asylexpertgrupp
i Luxemburg för att hjälpa till med att utbilda nyrekryterad personal. Stödkontoret
fungerar allt oftare som ett informationsnätverk när man vill vidta förebyggande
åtgärder eller hantera särskilda frågor innan de utvecklas till kriser. Stödkontoret
är beroende av medlemsstaternas resurser för sitt uppdrag och medlemsstaterna
uppmanas att ge även annan verksamhet som leds av stödkontoret ökat stöd och
bidrag, till exempel projektet för ett europeiskt asylcurriculum och insatserna
med inriktning på ursprungsländer. Samarbetet mellan
Europeiska kommissionen och Europeiska stödkontoret för asylfrågor kommer att
stärkas ytterligare under 2013, då stödkontoret blir en viktig samarbetspartner
för att genomföra den nya lagstiftningen. En första utvärdering av
stödkontoret kommer att göras under 2013 i enlighet med meddelandet om
solidariteten inom EU.[95]
Kommissionen kommer också att samarbeta med stödkontoret för att kunna
fullfölja de åtgärder som planeras i det gemensamma uttalandet om
decentraliserade EU-organ.[96] IV.2.2. Stöd till Grekland för asyl Tillsammans med Europeiska stödkontoret för
asylfrågor och andra aktörer vidtog kommissionen åtgärder för att hjälpa
Grekland att förbättra sitt asylsystem. Detta skedde med hjälp av tjänsteresor,
målriktad finansiering och insättning av stödkontorets asylexpertgrupper och
experter på genomförandet av EU-finansiering. Några positiva effekter av arbetet var
inrättandet av ett nytt oberoende asylcentrum, åtgärder för att komma till
rätta med förseningarna i ärendehanteringen, däribland överklagandekommittéer
och en särskild arbetsgrupp. Dessa insatser fick finansiering på sammanlagt
19,95 miljoner euro för perioden 2011–2013, från Europeiska flyktingfonden,
varav 3,2 miljoner euro tilldelades enbart under 2013[97]. Kommissionen välkomnar naturligtvis denna
utveckling, men anser att de återstående bristerna kräver fortsatt arbete, i
synnerhet när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna vid
kvarhållning, tillgång till asylförfarandet och fler platser på öppna
mottagningsinrättningar. Kommissionen kommer att fortsätta samarbeta med de
grekiska myndigheterna för att prioritera och därefter underlätta snabbt
genomförande av handlingsplanen. Fortsatt stöd och solidaritet från EU:s övriga
medlemsstater behövs också. Vikten av fortsatt tillsyn i frågan framgår av hur
hela det europeiska asylsystemet påverkas av EU-domstolens dom i de förenade
målen C-411/10 och C-493/10[98]. IV.2.3. Skydd för syrianska flyktingar Vissa
medlemsstaters asylsystem utsattes för hårt tryck när konflikten i Syrien
påverkade migrationsmönstren. De flesta av de nära 600 000 syrianer som
flydde från sitt land under 2012 åkte till Jordanien, Turkiet, Libanon eller
Irak[99],
medan cirka 23 770 personer[100]
ansökte om asyl i något av EU:s medlemsländer. De flesta ansökningarna
lämnades in i Tyskland och Sverige (som vardera tog emot cirka 33 procent av
det sammanlagda antalet ansökningar), medan övriga medlemsstater påverkades
endast i ringa omfattning. Tillströmningen var inte så stor at
stabiliteten i asylsystemen påverkades, i synnerhet eftersom bedömningarna
gjordes snabbt framför allt i Tyskland, men det stod dock klart att det behövs
bättre beredskap för oförutsebara händelser. I augusti 2012
inrättade kommissionen ett nätverk för de närmast berörda organen (Europeiska
stödkontoret för asylfrågor, Frontex och Europol) så att de regelbundet kan
utbyta information för att samordna sina åtgärder. Samordningssystemet
mellan Europeiska kommissionen och EU-organen är en modell för en bättre
övergripande bevakning av situationen vid EU:s yttre gränser och asylsystemen.
Modellen kommer att göra det lättare att aktivera stödinstrument i tid,
till exempel via det system för tidig varning som planeras enligt artikel 33 i
den omarbetade Dublinförordningen. IV.2.4. Omplacering inom EU Omplacering av
personer som beviljats internationellt skydd är även fortsättningsvis ett konkret
och tydligt uttryck för solidaritet mellan medlemsstaterna för att minska
trycket på andra medlemsstaters asylsystem. Det är också ett av de mest
kontroversiella exemplen. Projektet Eurema II[101]
inleddes år 2012 och har förlängts fram till slutet av 2013, men det är
fortfarande svårt att omplacera personer som beviljats skydd från Malta till
vissa andra deltagande medlemsstater. Enligt de uppgifter som
kommissionen fått från Europeiska stödkontoret för asylfrågor, FN:s
flyktingkommissariat, Internationella organisationen för migration och Maltas
regering beror detta på allt från att vissa medlemsstater ibland uppställer alltför
strikta kriterier för vem som ska omplaceras till att vissa personer som väljs
ut tror att den mottagande medlemsstaten kan orsaka problem med
familjeåterförening eller integration. IV.3. Externa asylfrågor– Regionala
skyddsprogram och återflyttning Solidariteten bör
inte stanna vid EU:s gränser och därför bör även tredjeland få tillgång till EU:s
stöd för internationellt skydd. Inom ramen för den övergripande
strategin för migration och rörlighet bör EU öka samarbetet med relevanta
länder utanför unionen för att bidra till att stärka skyddet i dessa länder och
se till att internationella normer efterlevs, och samtidigt visa solidaritet
med flyktingar och andra personer som behöver internationellt skydd. Regionala
skyddsprogram och återflyttning är viktiga verktyg för att nå detta mål,
tillsammans med EU:s nuvarande samarbete med tredjeland, som sker både
bilateralt och multilateralt. Utöver arbetet med
befintliga regionala skyddsprogram[102]
har kommissionen på uppmaning från rådet (rättsliga och inrikes frågor)[103] agerat
i den pågående konflikten i Syrien och avseende flyktingsituationen i
grannländerna genom att för 2014 inrätta ett regionalt skyddsprogram i
Mellanöstern som ska komplettera det omedelbara humanitära bistånd som redan
tillhandahålls. Kommissionen ger
också ekonomiskt stöd via FN:s flyktingkommissariat för att hjälpa flyktingar i
Syriens grannskap att registreras ordentligt och därmed kunna söka skydd.
Stödet omfattar även bistånd till de lokala myndigheternas insatser för att tillhandahålla
transport från gränsövergångar, tillhandhålla nödvändig utrustning och förråd
samt vid behov utbilda och vägleda icke-statliga organisationer, tjänstemän och
andra aktörer i fråga om grundläggande principer för internationellt skydd. Återflyttning av
flyktingar från länder utanför EU står även fortsättningsvis i centrum för
solidariteten mellan EU, medlemsstaterna och tredjeland som tagit emot stora
flyktingströmmar. Kommissionens mål är att fler medlemsstater ska verka
för att fler flyktingar flyttar tillbaka, med full respekt för återflyttningens
frivilliga karaktär. När man i mars 2012 antog EU:s gemensamma program
för återflyttning[104]
inom ramen för Europeiska flyktingfonden enades medlemsstaterna för första
gången om särskilda gemensamma EU-prioriteringar för återflyttning 2013[105]. Detta
ger ett starkt politiskt budskap om enighet och solidaritet med det
internationella samfundet och flyktingar som behöver en varaktig lösning, och
uttrycker vilken vikt EU och medlemsstaterna fäster vid att inrikta unionens
insatser för återflyttning på sådana allvarliga situationer som kräver särskild
uppmärksamhet och ökade insatser. För närvarande förhandlar man om
inriktningen på unionens program för återflyttning från och med 2014 inom ramen
för den nya asyl- och migrationsfonden. IV.4. Ensamkommande barn Ensamkommande
barn, även sådana som inte ansöker om asyl, utgör en sårbar grupp som under
2012 fortsättningsvis ägnades stor uppmärksamhet. I delrapporten[106] om
genomförandet av handlingsplanen för underåriga utan medföljande vuxen
(2010–2014)[107]
betonades behovet av bättre uppgiftsinsamling, av att förebygga migration under
farliga förhållanden, motverka människohandel, behovet av mottagande och
rättssäkerhetsgarantier i EU och av att hitta hållbara och effektiva lösningar
på detta bestående fenomen. En av de frågor som kommissionen betonade under
förhandlingarna om det gemensamma europeiska asylsystemet var hur man skulle ta
hänsyn till de särskilda behoven hos (ensamkommande) barn och deras utsatta
situation i asylförfaranden på ett lämpligt sätt. Europeiska stödkontoret för asylfrågor har
tagit en rad initiativ när det gäller åldersbedömning och spårning av anhöriga.
Kommissionen har också inlett en förslagsomgång för projekt som ska
analysera politiken och goda metoder för mottagande, skydd och integrering av
ensamkommande barn.[108] IV.5. Utrota människohandeln och skydda offren Ett gott samarbete mellan EU och
medlemsstaterna krävs för att komma åt det huvudsakligen gränsöverskridande
fenomenet människohandel. Offer från länder utanför Europeiska unionen kommer
huvudsakligen från Nigeria och Kina. Under 2012 togs
flera viktiga och dynamiska initiativ enligt EU:s rättsliga och politiska ram
för att ta itu med människohandel. I juni 2012 lade kommissionen fram ett
meddelande om EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016[109] som
sätter offren i centrum och ska komplettera EU:s övriga lagstiftning om
människohandel[110].
EU-samordnaren för kampen mot människohandel, som utsågs 2011, har en central
roll att spela för tillsynen av genomförandet. I
oktober 2012 välkomnade Europeiska rådet strategin i sina slutsatser[111] och bekräftade
samtidigt sin politiska vilja och medlemsstaternas beredskap att leva upp till
sina politiska åtaganden. Europaparlamentet,
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén välkomnade
också meddelandet.[112] Med avseende på den yttre dimensionen uttalade
rådet i samband med den andra (och avslutande) rapporten om genomförandet av
det åtgärdsinriktade dokumentet om förstärkning av EU:s yttre dimension när det
gäller åtgärder mot människohandel[113]
att EU:s strategi bör användas som enhetlig ram för den yttre dimensionen.
Samtidigt betonade rådet behovet av samordnade insatser för att öka samarbetet
med ursprungsländer, transitländer och destinationsländer utanför EU. Detta
ligger även i linje med rådets slutsatser om den övergripande strategin för
migration och rörlighet.[114]
Människohandel berörs i alla diskussioner om migration och rörlighet som förs
mellan EU och dess samarbetsparter – både regionalt och bilateralt – samt inom
ramen för partnerskapen för rörlighet. Rapporten innehöll en särskild
förteckning över länder och regioner för att ytterligare stärka och harmonisera
arbetet och partnerskapen. Förteckningen ska ses över och aktualiseras med
jämna mellanrum. V. EU:s
politik i fråga om migrationstryck V.1. Konsekvent politik för att
minska den irreguljära invandringen Irreguljär invandring fortsätter att utgöra en
utmaning för EU och dess medlemsstater som alla, i större eller mindre
omfattning, påverkas, liksom även migranterna själva som ofta utsätts för
farliga eller inhumana situationer. EU har ett klart och tydligt mål att
förebygga och kontrollera det tryck som idag kommer från irreguljär invandring,
samt missbruk av lagliga migrationsvägar. Detta är en grundförutsättning för en
trovärdig politik för reguljär migration och rörlighet. Den 23 april 2012 antog rådet dokumentet EU:s
åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar[115], som
framhöll sex strategiska prioriterade områden: I) förstärkt samarbete om
migrationshantering med tredjeländer som är transit- och ursprungsländer, II) förbättrad
gränsförvaltning vid de yttre gränserna, III) förebyggande av irreguljär
invandring vid den grekiskturkiska gränsen, IV) bättre åtgärder mot missbruk av
reguljära migrationskanaler, V) säkerställande av fri rörlighet genom att
förebygga tredjelandsmedborgares missbruk samt VI) förbättrad
migrationshantering inbegripet återvändande. Dokumentet EU:s åtgärder rörande
migrationstrycket – Ett strategiskt svar ger EU och medlemsstaterna verktyg
för att hantera irreguljär invandring, samtidigt som respekten för de
grundläggande rättigheterna säkras.[116]
För att genomföra och följa upp åtgärderna krävs ett nära samarbete mellan de
institutionella aktörerna (rådet, medlemsstaterna, kommissionen och berörda
EU-organ), var och en inom sin behörighet och sitt ansvarsområde.[117] Det
arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer den här rapporten
ger en överblick över medlemsstaternas framsteg med åtgärderna på dessa
prioriterade områden.[118]
De strategiska prioriteringarna bör ses som ett led i en bredare ansträngning
att hantera migrationsflödena, i alla dess olika aspekter med avseende på allt
från dialoger med tredjeland inom ramen för den övergripande strategin för
migration och rörlighet till solidaritetsåtgärder med Grekland eller åtgärder
som enskilda medlemsstater vidtar inom landets egna gränser. De som anställer tredjelandsmedborgare utan
uppehållstillstånd bör straffas. Kommissionen utvärderar för närvarnade hur
medlemsstaterna genomfört direktivet om sanktioner mot sådana arbetsgivare.[119] Efter
utvärderingen kommer kommissionen att offentliggöra en rapport i mitten av
2014. Medlemsstaterna uppmanas att lämna in sina årsrapporter om utförda
kontroller, som måste lämnas i juli varje år. V.1.1 Kartlägga och hantera
påfrestningar på vissa orter Frontex har en nyckelroll för att analysera de
vägar den irreguljära invandringen tar och vidta samordnade åtgärder för att
hantera påfrestningar på vissa orter, för närvarande främst vid den
grek-turkiska gränsen. Men påfrestningar kan också uppstå på andra platser och
därför är det viktigt att fortsätta följa utvecklingen. Enligt Greklands
nationella handlingsplan för asyl och migration noteras en positiv utveckling
av den integrerade förvaltningen av de yttre gränserna via elektronisk
övervakning och inrättandet av en nationell samordningsenhet, samt en effektiv
återvändandepolitik som inriktas på att stötta frivilligt återvändande eller
när detta inte går, ofrivilligt återvändande. V.1.2 Återtagandeavtal Kommissionen fortsätter att arbeta för att genomföra
13 av EU:s befintliga återtagandeavtal[120] enligt rådets slutsatser om fastställande
av Europeiska unionens återtagandestrategi, som antogs den 9–10 juni 2011.
Kommissionen fortsätter även ansträngningarna med att förhandla om EU:s
återtagandeavtal. Nya återtagandeavtal ingicks med Cap Verde i april 2012 och
med Armenien i oktober 2012. Ett avtal nåddes även med Turkiet i juni 2012, och
texten ska nu undertecknas och ratificerats. Förhandlingarna med Azerbajdzjan går
stadigt framåt. Kommissionen anstränger sig för att stärka garantierna för
skydd av de grundläggande rättigheterna i de återtagandeavtal som EU nyligen
förhandlat fram med tredjeland. Vid ministersammanträdet AVS/EU i Vanuatu i
juni 2012 godkändes en rad rekommendationer från expertmöten bland annat om återtagande,
för att öka tillämpningen av relevanta bestämmelser i artikel 13 (om migration)
i Cotonouavtalet[121]. V.1.3 Normer för en gemensam
återvändandepolitik I slutet av 2012 hade alla stater som omfattas
av återvändandedirektivet[122]
utom Island till kommissionen anmält att direktivet hade genomförts
fullständigt. EU står därmed på tröskeln till gemensamma återvändandenormer som
tar full hänsyn till de grundläggande rättigheterna. Utvärderingen av hur
återvändandedirektivet införlivats med nationell rätt har avslutats, och
kommissionen håller för närvarande på att följa upp resultaten. En viktig dom
från EU-domstolen under 2012 förtydligar i vilken mån återvändandedirektivet
tillåter nationella straffrättsliga bestämmelser om olaglig vistelse i landet.[123] Ett
meddelande om återvändande ska offentliggöras i slutet av 2013. Under 2012 bestod 52,1 procent av alla
återresor av frivilligt återvändande eller avresor. Frivilligt återvändande
eller avresa var vanligare, även om ofrivilligt återvändande i vissa fall måste
användas. Medlemsstaterna bör fortsätta använda sig av alla de möjligheter som
erbjuds genom nätverket Voluntary Return European Network[124] och
möjligheterna till finansiering från Europeiska återvändandefonden. Gemensamma
återvändandeflyg bör främjas ytterligare genom att återvändandefonden och
samordning genom Frontex utnyttjas till fullo.[125] De
rättssäkerhetsgarantier som anges i återvändandedirektivet bör stärkas,
däribland rätten att ha observatörer närvarande vid ofrivilligt återvändande Medlemsstaterna ställs ofta inför stora grupper
tredjelandsmedborgare som i praktiken inte kan återsändas, även om ett beslut
om återsändande fattats. En jämförande undersökning[126] som
gjordes för kommissionens räkning visar att flera medlemsstater har förfaranden
och krav på regularisering av situationen för personer om man skjuter upp verkställigheten
av beslut om återsändande eller avvisning. De krav som ställs avser till
exempel hur länge personen vistats i landet, hur samarbetsvillig han eller hon
är samt krav på att personen inte ska ge anledning till oro för den allmänna
ordningen och säkerheten. Kommissionen ser för närvarande över resultaten av
undersökningen och kommer att föreslå eventuella åtgärder inom ramen för
meddelandet om återvändande. V.1.4 Hantera missbruk av
viseringslättnader Med hjälp av
Europeiska stödkontoret för asylfrågor och Frontex fortsätter kommissionen att
följa effekterna av viseringslättnader, via systemet för övervakning av
viseringslättnader. Förhandlingarna fortsatte även om de föreslagna ändringarna[127] i
förordning 539/2001[128].
När förordningen omarbetas ska nya system införas för viseringslättnader och
ömsesidighet som en sista utväg om viseringsfriheten leder till plötsliga och
omfattande ökningar av irreguljär invandring eller uppenbarligen ogrundade
asylansökningar. Ingen överenskommelse har ännu nåtts om systemet för
ömsesidighet. V.2. En effektiv gränsförvaltning V.2.1 EU:s yttre gränser Frontex
fortsätter att spela en central roll för att underlätta det operativa
samarbetet mellan medlemsstaterna i fråga om gränsbevakning och återsändande.
Organet bör nu inrikta sig på att genomföra den omarbetade Frontexförordningen[129] som
trädde i kraft i december 2011. Man bör i synnerhet aktivt använda det utsedda
ombudet för grundläggande fri- och rättigheter samt det rådgivande forumet för
de grundläggande rättigheterna. Kommissionen välkomnade Europeiska
ombudsmannens offentliga samråd om Frontex och de grundläggande rättigheterna.[130] Efter
det att EU-domstolen ogiltigförklarat rådets beslut 2010/252/EU med avseende på
riktlinjer för sjöräddning[131]
lade kommissionen i april 2013 fram ett förslag[132] som ska
ersätta beslutet och samtidigt ta hänsyn till en viktig dom från Europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna år 2012[133]. I nära samverkan
med Frontex och medlemsstaterna fortsatte kommissionen utveckla det europeiska
gränsövervakningssystemet Eurosur, som ska tas i drift i oktober 2013.
Förordningen om inrättande av systemet ska enligt planerna antas under första
halvåret 2013 och Europeiska rådet och Europaparlamentet uppmanas att stödja
denna tidsplan. För att införa uttömmande bestämmelser om förvaltningen av EU:s
yttre gränser med den senaste tekniken antog kommissionen i februari 2013 ett lagstiftningspaket
om smart gränsförvaltning. V.2.2 Förvaltning av
Schengensamarbetet Såsom uppgavs i 2001 års meddelande om migration[134] har
kommissionen offentliggjort riktlinjer[135] för en enhetlig tillämpning och tolkning
av Schengenregelverket i samband med den första halvårsrapporten om
Schengenområdets funktion[136].
Riktlinjerna bedömdes kunna få stort mervärde framför allt för två frågor,
nämligen dels för utfärdande av tillfälliga uppehållstillstånd och
resehandlingar till tredjelandsmedborgare, dels för polisiära åtgärder vid de
inre gränserna. I den sistnämnda frågan uppmanas medlemsstaterna att
kontrollera att deras nationella lagstiftning och praxis är förenliga med gällande
bestämmelser i Schengenregelverket och EU-domstolens rättpraxis[137]. De förslag till lagstiftning som lades fram 2011[138] för att
förbättra förvaltningen av Schengenområdet diskuterades intensivt i rådet och
Europaparlamentet under hela 2012 och debatten fortsatte 2013. VI. Avslutande
anmärkningar Migration har varit och kommer att fortsätta
vara ett viktigt inslag i EU:s tillkomst. Rapporten visar att mycket har åstadkommits
på senare tid, men de kommande åren kommer att medföra nya utmaningar som
behöver tacklas. Ökningen av främlingsfientligt våld mot migranter inom EU är
oroande. Genom en väl förvaltad migration och integrationspolitik kan EU
aktivt bidra till att motverka detta. Europa bör välkomna mångfald och göra
migrationen till en dynamisk motor för tillväxt och utveckling. För att kunna
dra till sig de begåvningar och företagare som Europa behöver får EU inte hamna
på efterkälken i förhållande till andra globala aktörer. Om vi ska kunna nå målen
i EU 2020-strategin behövs förutsättningar för en framåtblickande och
omfattande arbetskraftsinvandring som ger vår ekonomi möjligheter att frodas i
ett stabilt och säkert klimat. Därför måste vi även verka för en modernare och
effektiv hantering av resande vid unionens yttre gränser, stärka en välskött reguljär
invandring och integrationspolitiken samtidigt som vi skärper insatserna i
kampen mot irreguljär migration och människohandel på ett sätt som tar full
hänsyn till migranternas och de asylsökandes grundläggande rättigheter. Detta
förutsätter att medlagstiftarna prioriterar antagandet av de lagstiftningspaket
som är under behandling. Det förutsätter vidare att kommissionen mer proaktivt
bevakar hur migrationsregelverket genomförs. Immigrations- och asylpolitiken kan inte
utvecklas utan tillräckligt stöd i budgeten. Det återstår fortfarande att enas
om och genomföra den övergripande ramen för EU:s budget för perioden 2014–2020.
Det är också viktigt att snarast enas om förslagen till en förordning om en asyl-
och migrationsfond samt en förordning om en fond för inre säkerhet, för att
nödvändiga åtgärder ska kunna vidtas i början av 2014. Kommissionen kommer att
föra politiska dialoger med medlemsstaterna. Dialogen om vissa delar av fonden
för inre säkerhet ska inledas innan förhandlingarna om de fleråriga
arbetsprogrammen börjar. Den politiska dialogen bör utmynna i en kraftigare fokusering
på mål, resultat och konsekvenser. Under tiden uppmanas medlemsstaterna att utnyttja
tillgängliga medel på bästa sätt för att stödja genomförandet av EU:s
migrationspolitik. Kommissionen ser fram mot den vidare debatten
om den här rapporten i såväl Europaparlamentet som rådet. [1] Kommissionen har utlovat ytterligare 100 miljoner euro
för humanitära insatser för de över 4 miljonerna människor som behöver hjälp på
grund av konflikten i Syrien. Finansieringen ska utbetalas under 2013 och gör
att kommissionens humanitära bidrag uppgår till 200 miljoner euro. Jfr http://ec.europa.eu/echo/news/2013/20130129_en.htm.
[2] Eurostat
(online datakod: demo_pjanind). [3] Eurostat
(online datakod: proj_10c2150p). [4] KOM(2011) 751 slutlig. [5] COM(2012) 254 slutlig. Ändrat förslag i andra
behandlingen. [6] KOM(2011)
319 slutlig. Ändrat förslag. [7] KOM(2010) 379 slutlig. [8] KOM(2010) 378 slutlig. [9] Förordning (EU) nr 1077/2011. Jfr http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-is-new/news/news/2012/docs/20121129_agency_large_scale_it_systems_en.pdf.
[10] KOM(2011) 743 slutlig, samt därpåföljande slutsatser från
rådet. I juni 2013 kommer en tvåårsrapport om genomförandet av den övergripande
strategin för migration och rörlighet att offentliggöras för att se över vilka
framsteg som gjorts och ytterligare stärka genomförandet. [11] Arbetsdokument
från kommissionens avdelningar (2013) 210. [12] Det
europeiska migrationsnätverket, http://www.emn.europa.eu.
[13] Rådets
förordning (EG) nr 377/2004, ändrad genom förordning (EU)
nr 493/2011. EGT L 141, 27.5.2001, s. 1. [14] Statistiken
här och i övriga delar av rapporten är huvudsakligen de senaste uppgifterna
från Eurostat. Det finns i viss mån mer detaljerad statistik i det europeiska
migrationsnätverket, däribland en fördelning mellan medlemsstaterna i den
statistiska bilagan i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens
avdelningar (2013) 210. [15] Nettoinvandringen
till EU uppgår utan statistisk justering till + 0,5 miljoner med 1,2 miljoner
utvandrare och 1,7 miljoner invandrare. [16] Eurostats migrationsstatistik. Se även EU
Employment and Social Situation Quarterly review, March 2013, Special
supplement on Demographic Trends. [17] Uppgifterna
om 2011 inhämtades från Eurostat den 31 mars 2013. Eurostats uppgifter om 2012
kommer att bli tillgängliga i juli 2013. Den statistiska bilagan i
arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (2013) 210 innehåller uppgifter
för 2012 som lämnats av det europeiska migrationsnätverket. [18] Räknas de
fyra associerade länderna in uppgår antalet till 8 980. [19] Uppgifter
från Eurostat. News release 48/2013 av den 22 mars 2013. [20] Uppgifter
från Eurostat. Uppgifter för Malta och Nederländerna saknas avseende 2012. [21] Uppgifter
från Eurostat per den 18 april 2013. [22] Uppgifter
från Eurostat per den 18 april 2013. EU-27, förutom Ungern och Nederländerna. [23] Uppgifter
från Eurostat per den 25 april 2013. EU-27, förutom Danmark, Cypern,
Nederländerna och Luxemburg vars uppgifter avser mars-december 2012. [24] http://www.frontex.europa.eu/publications.
[25] Eurostat.
Statistiken från generaldirektoratet för inre frågor innehåller uppgifter för
år 2008, 2009 och 2010 från alla 27 EU-länderna, Kroatien och följande
kandidatländer eller EFTA/EES-länder: Island, Montenegro, Norge, Serbien,
Schweiz och Turkiet. Se webbsidan på Europaservern om
insatser mot människohandel. [26] Belgien,
Bulgarien, Grekland, Frankrike, Italien, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien,
Sverige, Storbritannien och Norge. Statistisk bilaga, tabell 9 i
arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (2013) 210. Källa: europeiska
migrationsnätverket. [27] Bulgarien,
Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Polen,
Slovakien, Finland och Sverige. Källa: europeiska migrationsnätverket. [28] Bulgarien,
Grekland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien,
Finland och Sverige. Källa: europeiska migrationsnätverket. [29] Europop2010. [30] Jämfört
med den nationella befolkningen är immigranterna vanligen yngre, huvudsakligen
i åldersgruppen 20–50: http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/population/documents/Tab/ESSQR_Mar2013_demogr_suppl_final.pdf.
[31] Informellt
möte i rådet (RIF) den 23–24 juli 2012 och den 17–18 januari 2013.
Europaparlamentets resolution om integrationen av invandrare, effekterna för
arbetsmarknaden och den externa dimensionen av samordningen av social trygghet
(omröstning den 10 januari 2013). Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande om migrerande egenföretagare (2012/C 351/04). [32] T.ex. EU:s
kunskapsöversikt http://euskillspanorama.ec.europa.eu/ där analysen utförts av Europeiska centrumet för utveckling av
yrkesutbildning. [33] T.ex. via
Eures (http://ec.europa.eu/eures/) och för att underlätta tredjelandsmedborgares rörlighet inom EU (jfr
undersökningen från europeiska migrationsnätverket). [34] I
åldersgruppen 20–64 är andelen överkvalificerade tredjelandsmedborgare mycket
högre än andelen överkvalificerade arbetstagare i den genomsnittliga
befolkningen (45 procent jämfört med 21 procent). SEK(2011) 957 slutlig, s. 28. [35] COM(2012)
173 slutlig, Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad
sysselsättning, s. 18–19. http://ec.europa.eu/europe2020/index_sv.htm. [36] COM(2012)
173 slutlig. [37] 2010/707/EU:
Rådets beslut av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas
sysselsättningspolitik. [38] En ny syn
på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska
resultat, COM(2012) 669 slutlig. [39] Bland
annat genom projekt och undersökningar, däribland kommissionens kvartalsrapport
EU Employment and Social Situation Quarterly Review, IOM LINET (http://www.labourmigration.eu/) eller
i samband med det åttonde mötet i det europeiska integrationsforumet. [40] Brücker,
H. The Labour Market Impact of immigration and its Policy Consequences.
Migration Policy Centre, MPC (2012). [41] EESK
(2012/C 351/04). [42] COM(2012)
795 slutlig. [43] KOM(2011)
815 slutlig, Årlig tillväxtöversikt 2012, s. 11. [44] https://ec.europa.eu/digital-agenda/node/21022.
[45] European
Vacancy and Recruitment Report 2012, http://euskillspanorama.ec.europa.eu/docs/EVVR2012Factsheets/08-Bottleneck.pdf. [46] Till
exempel i it-branschen: IP/13/52, Kommissionen efterlyser åtgärder i Davos, för
att i samarbete med it-sektorn och telekombranschen överbrygga den klyfta som
uppstått i Europa i fråga om digital kompetens och sysselsättning. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-52_sv.htm.
[47] OECD-rapporten
Settling In: OECD Indicators of Immigrant Integration 2012, tabell
1.A1.2 med rubriken ”Educational attainment of foreign-born and native-born
populations aged 15 to 64 not in education, 2009-10”. [48] Enligt
OECD:s siffror är andelen högutbildade utlandsfödda invånare lägre i EU än i
USA eller Kanada (Källa: Settling In: OECD Indicators of Immigrant
Integration 2012, kapitel 7, tabell 1.A1.2). [49] Den
övergripande strategin för migration och rörlighet tar även upp förebyggande
insatser mot irreguljär invandring och människohandel, till exempel genom att
maximera migrationens och rörlighetens utvecklingseffekter samt främja
internationellt skydd och stärka asylpolitikens externa dimension. [50] Direktiv
2009/50/EG av den 25 maj 2009. [51] Direktiv
2011/98/EU antogs den 13 december 2011. Direktivet ska vara genomfört till den
25 december 2013. [52] Europaparlamentets
databas för lagstiftningsarbetet, interinstitutionellt dokumentnr 2010/0209(COD).
[53] Europaparlamentets databas för lagstiftningsarbetet,
interinstitutionellt dokumentnr 2010/0210(COD). [54] http://ec.europa.eu/immigration. [55] Den
spanska versionen lanserades i januari 2013. Den arabiska versionen kommer att
lanseras senare under 2013. [56] COM(2013)
151 slutlig antogs den 25 mars 2013. Befintlig lagstiftning omfattar direktiv
2005/71/EG (forskare) och 2004/114/EG (studerande). [57] COM(2012)
514 slutlig. [58] Mål
C-571/10 och C-508/10, http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-is-new/news/news/2012/20120510_en.htm. [59] Direktiv
2003/109/EG, ändrat genom direktiv 2011/51/EU som utvidgar begreppet varaktig
bosättning till att omfatta även personer som beviljats internationellt skydd. [60] COM(2013)
95. [61] COM(2013)
97. [62] Förordning
(EG) nr 810/2009. [63] Kommissionens
meddelande COM(2012) 649 slutlig: Tillämpning och utveckling av den
gemensamma viseringspolitiken för att främja tillväxt i EU, som även
åtföljdes av en rapport om hur det lokala Schengensamarbetet fungerade under de
två första åren av tillämpningen av viseringskodexen (COM(2012) 648 slutlig). [64] Grovt
räknat fördes cirka 2,4 miljoner viseringsansökningar in i informationssystemet
för viseringar år 2012. Det är cirka 16 procent av de sammanlagda
viseringsansökningarna det året. [65] EU:s
nuvarande strategi i frågan beskrivs i Europeisk agenda för integration av
tredjelandsmedborgare, jfr KOM(2011) 455 slutlig och därpåföljande slutsatser
från det 3135e mötet i rådet (RIF) av den 13 och 14 december 2011.
Se även regionkommitténs yttrande om agendan (CIVEX-V-024). [66] Finns här:
http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=sv&catId=89&newsId=1774&furtherNews=yes
och hos Eurostat, EU-LFS, table lfsa_urgan. [67] Medlemsstaternas
särskilda arbetslöshetsstatistik finns i arbetsdokumentet från kommissionens
avdelningar (2013) 210. [68] COM (2013)
83 slutlig, s. 6–7. [69] Eurofound
(2012), NEETs – Young people not in employment, education or training:
Characteristics, costs and policy responses in Europe. [70] Jfr http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/educ/133859.pdf.
[71] COM(2013)
83 slutlig, Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning –
inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020, s. 11–12,
SWD(2013) 39 slutlig, arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar [ej
översatt till svenska]: Follow-up on the implementation by the Member States
of the 2008 European Commission recommendation on active inclusion of people
excluded from the labour market - Towards a social investment approach, s.
56. [72] KOM(2011)
735 slutlig. Svar på grönboken finns här: http://ec.europa.eu/home-affairs/news/consulting_public/consulting_0023_en.htm. [73] Det
europeiska migrationsnätverkets undersökning med titeln Misuses of the Right
to Family Reunification - Marriages of convenience and false declarations of
parenthood (juni 2012) ligger till grund för diskussionen. [74] En
politisk överenskommelse nåddes med Marocko den 1 mars 2013. [75] Rådets
slutsatser om den övergripande strategin för migration och rörlighet (dokument
nr. 9417/12). [76] Förklaringen
om Afrika–EU-partnerskapet om migration, rörlighet och sysselsättning
undertecknades i Rabat, 2006. [77] Politiska
processer som främjar partnerskap för rörlighet mellan de deltagande länderna
från EU, Schengenområdet, Sydöstra Europa och Östeuropa samt Centralasien och
Turkiet, som inleddes med en ministerkonferens i Prag år 2009. Jfr:
www.icmpd.org. [78] Rådgivande forum som samlar över 50 deltagande länder och 10
internationella organisationer och som syftar till att utveckla omfattande och
hållbara system för en välfungerande migration. Jfr: www.icmpd.org. [79] Eurostats
pressmeddelande nr 176/2012 av den 11 december 2012. [80] EU
Remittances for Developing Countries, Remaining Barriers, Challenges and
Recommendations http://ec.europa.eu/europeaid/what/migration-asylum/documents/eu_remittances_for_developing_countries_final_19-11-2012.pdf. [81] COM(2013)
292 av den 21 maj 2013. [82] Direktiv 2011/95/EU. [83] Omarbetning
av direktiv 2003/9/EG. Rådets pressmeddelande nr 14556/12 om mötet i rådet
(RIF) den 25 oktober 2012. [84] Omarbetning
av rådets förordning (EG) nr 343/2003. Rådets pressmeddelande nr 17315/12 om
mötet i rådet (RIF) den 6–7 december 2012. [85] Direktiv
2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande
eller återkallande av flyktingstatus. EGT L 326, 13.12.2005,
s. 13. Europaparlamentets databas för lagstiftningsarbetet,
interinstitutionellt dokumentnr COD(2009)0165. [86] Rådets
förordning (EG) nr 2725/2000. EGT L 316, 15.12.2000, s. 1. Europaparlamentets
databas för lagstiftningsarbetet, interinstitutionellt dokumentnr COD(2008)0242. Nästa årsrapport om Eurodac kommer att offentliggöras under andra
halvåret 2013. [87] http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P7-TA-2012-0310+0+DOC+XML+V0//SV. [88] http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/jha/130731.pdf. [89] http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:277:0012:0017:SV:PDF. [90] http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.soc-opinions. [91] KOM(2011)
835 slutlig. [92] Handlingsplanen
behandlas även i kommissionens arbetsgrupp för Grekland, jfr http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/president/taskforce-greece/.
[93] Europeiska
stödkontoret för asylfrågor lanserade också sin offentliga webbplats år 2012,
se http://easo.europa.eu, och offentliggjorde sin första årsrapport i juni 2012. [94] Årsrapporten
från Europeiska stödkontoret för asylfrågor som ska offentliggöras i mitten av
2013 kommer att innehålla närmare uppgifter om kontorets verksamhet under 2012. [95] KOM(2011)
835 slutlig. [96] http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/sefcovic/headlines/news/2012/07/2012_07_17_joint_agreement_agencies_en.htm. [97] Under
perioden 2011–2013 fick Grekland också 97,9 miljoner euro för
återvändandefonden och 129,7 miljoner euro för fonden för de yttre gränserna.
Bara under 2013 uppgår de beviljade beloppen till 35,3 miljoner euro respektive
44 miljoner euro. I de 19,95 miljonerna euro ingår 7,7 miljoner euro som
beviljats ur Europeiska flyktingfondens katastrofbistånd. [98] Förenade mål C-411/10 och C-493/10 (N.S., M.E. m.fl.) http://ec.europa.eu/dgs/legal_service/arrets/10c411_en.pdf [99] http://data.unhcr.org/syrianrefugees/regional.php. Siffrorna avser början av januari 2013. [100] Uppgifter
för december är ännu inte tillgängliga i samtliga medlemsstater. Uppgifter
saknas för Nederländerna. [101] Det första
EU-projektet för omplacering från Malta (Eurema) omplacerade 227 personer som
beviljats internationellt skydd från Malta år 2010–2011. Inom projektet Eurema
II avsattes ursprungligen 97 platser, vartill kom ytterligare 265 bilaterala
åtaganden utanför projektet. Under 2012 omplacerades 105 personer antingen via
Eurema II eller de kompletterande bilaterala överenskommelserna. [102] Kommissionen
har även mycket aktivt stöttat utvecklingen av regionala skyddsprogram i
Nordafrika (däribland i Egypten och Tunisien). [103] Oktober
2012. http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/jha/133241.pdf.
[104] Beslut
281/2012/EG av den 29 mars 2012. http://www.resettlement.eu.
[105] Inom ramen
för systemet åtog sig de deltagande medlemsstaterna att omplacera 3 962
flyktingar år 2013. Detta är fler än år 2012 då man åtog sig att omplacera 3
083 personer. [106] COM(2012)
554 slutlig och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar
SWD(2012) 281. [107] KOM(2010)
213 slutlig. [108] Jfr http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/financing/fundings/migration-asylum-borders/other-programmes/pilot-project-unaccompanied-minors/index_en.htm.
[109] COM(2012)
286 slutlig. [110] Bland
annat direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och
om skydd av dess offer, EUT L 101, 15.4.2011, s. 1. Fristen för genomförande löper ut i april 2013. [111] http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/jha/133202.pdf.
[112] http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.soc-opinions.23965
och http://toad.cor.europa.eu/corwipdetail.aspx?folderpath=CIVEX-V/035&id=21618 [113] http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/12/st13/st13661-re03.sv12.pdf.
[114] http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/12/st09/st09417.sv12.pdf.
[115] Rådets
handling 8714/1/12 REV 1. Jfr: http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/12/st08/st08714-re01.sv12.pdf.
Med tanke på behovet att kontinuerligt se över strategin har alla rådets ordförandeländer
gått med på att ta in detta i sina arbetsprogram och regelbundet aktualisera
dokumentet EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar, i
synnerhet inom ramen för strategiska kommittén för invandring, gränser och asyl
(Scifa). [116] Bland
annat bör man beakta det vägledande dokumentet med titeln Apprehension of
migrants in an irregular situation – fundamental rights considerations som
utarbetades 2012 av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. [117] Till
exempel förhandlingar om återtagandeavtal via kommissionen i strikt samarbete
med medlemsstaterna inom ramen för lämpliga arbetsgrupper i rådet. [118] Arbetsdokument
från kommissionens avdelningar (2013) 210 slutlig, avsnitt 4. [119] Direktiv
2009/52/EG. [120] KOM(2011) 76. [121] http://ec.europa.eu/europeaid/where/acp/overview/cotonou-agreement/index_en.htm. [122] Direktiv
2008/115/EG. [123] Särskilt
mål C-430/11 (Sagor) som ytterligare förtydligade att nationella bestämmelser
som innebär att olaglig vistelse i landet utgör brott inte får undergräva de
gemensamma normerna i återvändandedirektivet. Rätten ansåg i målet att en
medlemsstats lagstiftning enligt vilken tredjelandsmedborgare som vistas
olagligt i den medlemsstaten får dömas till husarrest är förenlig med de
gemensamma normerna i återvändandedirektivet endast om det säkerställs att
verkställigheten av den husarresten ska upphöra så snart som faktisk transport
av den berörda personen ut ur nämnda medlemsstat är möjlig. Domen definierar
även domstolens rättspraxis i frågan genom att den grundas på den praxis som
fastställdes redan i mål C 6111 (El Dridi) och C 32911 (Achoughbabian) enligt
vilken nationella bestämmelser som innebär att olaglig vistelse i landet utgör
brott måste vara proportionerliga och inte får försena återvändandet. [124] http://www.vren-community.org/. [125] År 2012
samordnade Frontex sammanlagt 39 gemensamma återsändandeflygningar för 2 110
personer. Tjugo medlemsstater (Österrike, Belgien, Bulgarien, Tyskland,
Grekland, Spanien, Finland, Frankrike, Ungern, Irland, Italien, Luxemburg,
Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien, Sverige och Förenade kungariket) samt
två associerade länder i Schengensamarbetet (Schweiz och Norge) deltog i dessa
flygningar som återvände till Armenien, Colombia, Ecuador, Georgien, Ghana,
Gambia, Kosovo(*), Nigeria, Pakistan, Serbien, Ukraina och Uzbekistan. (* Denna
beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i
överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med
Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring). [126] Från den
11 mars 2013 tillgänglig här: http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/documents/policies/immigration/return-readmission/index_en.htm.
[127] KOM(2011)
290 slutlig. [128] EGT L81,
21.3.2001, s. 1. [129] Förordning
(EU) nr 1168/2011 av den 22 november 2011. [130] http://europa.eu/rapid/press-release_EO-12-14_en.htm?locale=en.
[131] Dom av den
5 september 2012 i mål C-355/10. [132] COM(2013)
197. [133] Dom av den
23 februari 2012 från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
[stora kammaren] i mål 27765/09, Hirsi Jamaa m.fl. mot Italien. [134] KOM(2011)
248 slutlig. [135] Bilaga
till COM(2012) 230. [136] COM(2012) 230.
Den första rapporten avsåg perioden 1 november 201–30 april 2012 och
diskuterades vid mötet i rådet (RIF) den 7 juni 2012 samt i Europaparlamentet
den 4 juli 2012. 2012. Den andra rapporten (COM (2012) 686) avsåg perioden 1
maj–31 oktober 2012. Rapporten antogs den 23 november 2012 och diskuterades i
rådet (RIF) den 6–7 december 2012 samt i Europaparlamentet den 18 december
2012. [137] I
synnerhet domen i mål C-278/12. [138] KOM(2011)
559 (Link
to EP
legislative observatory) och KOM (2011) 560 (EP
legislative observatory.)