Rekommendation till

RÅDETS REKOMMENDATION

om Sloveniens nationella reformprogram 2013, med avgivande av rådets yttrande om Sloveniens stabilitetsprogram för 2012–2016

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt artikel 5.2,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser[2], särskilt artikel 6.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation[3],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[4],

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser,

med beaktande av sysselsättningskommitténs yttrande,

efter att ha hört ekonomiska och finansiella kommittén, och

av följande skäl:

(1)       Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och sysselsättning, Europa 2020, som bygger på en ökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU.

(2)       Den 13 juli 2010 antog rådet på grundval av kommissionens förslag en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik[5], vilka tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)       Den 29 juni 2012 beslutade stats- och regeringscheferna om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De beslutade om åtgärder som medlemsstaterna ska vidta och uttryckte i synnerhet sitt djupa åtagande att nå Europa 2020-målen och genomföra de landsspecifika rekommendationerna.

(4)       Den 6 juli 2012 antog rådet en rekommendation om Sloveniens nationella reformprogram för 2012 och avgav sitt yttrande om Sloveniens uppdaterade stabilitetsprogram för 2011–2015.

(5)       Den 28 november 2012 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten[6], som inledde 2013 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. På grundval av förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser antog kommissionen dessutom den 28 november 2012 rapporten om varningsmekanismen[7], i vilken Slovenien utpekades som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning.

(6)       Den 14 mars 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, budgetkonsolidering och åtgärder för att främja tillväxt. Europeiska rådet betonade att det är nödvändigt att på ett differentierat och tillväxtfrämjande sätt konsolidera de offentliga finanserna, återställa normal utlåning till ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa arbetslöshet och krisens sociala följder samt modernisera den offentliga förvaltningen.

(7)       Den 10 april 2013 offentliggjorde kommissionen resultaten av sin fördjupade granskning[8] av Slovenien i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att Slovenien har alltför stora makroekonomiska obalanser. Det krävs brådskande politiska åtgärder för att hindra att dessa obalanser snabbt växer sig större och för att snarast komma tillrätta med dem. Hittills har den privata och offentliga sektorns skuldsättning legat under resultattavlans tröskelvärden, och också nettoutlandsskulden är relativt begränsad. Problemet ligger emellertid inte i skuldens nivå utan i dess sammansättning, eftersom skuldsättningen är starkt koncentrerad till företagssektorn. Mot bakgrund av allt allvarligare negativa ekonomiska trender hotar detta stabiliteten i finanssektorn och försvårar processen mot skuldsanering, inte minst genom kopplingen till landets offentliga skuldsättning. Riskerna förvärras genom det faktum att anpassningsförmågan på arbetsmarknaden och kapitalmarknaden är begränsad, och genom en ekonomisk struktur som präglas av ett omfattande statligt ägande. Perioder av politisk osäkerhet och rättsliga hinder för reformer har bromsat Slovenien i arbetet med att rätta till obalanser och förbättra sin anpassningsförmåga, och detta har ökat landets sårbarhet vid en tidpunkt där trycket hårdnat i fråga om finansieringen av statsbudgeten.

(8)       Den 9 maj 2013 lade Slovenien fram 2013 års stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2012–2016, samt sitt nationella reformprogram för 2013. Av hänsyn till deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(9)       Den 23 maj 2013 skickade de slovenska myndigheterna en skrivelse till kommissionen, där man åter redovisade sina huvudsakliga åtaganden i det nationella reformprogrammet, samtidigt som man ändrade och förtydligade några av dem.

(10)     Utifrån den bedömning av 2013 års stabilitetsprogram som utförts enligt rådets förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att Slovenien, trots de omfattande om än relativt sent genomförda konsolideringsinsatser som har bidragit till att få ned underskottet från 6,2 % av BNP 2009 till 4,0 % av BNP 2012, inte förväntas kunna korrigera sitt alltför stora underskott senast 2013 i enlighet med rådets rekommendation i slutet av 2009. Detta har framför allt att göra med ett mer ogynnsamt ekonomiskt klimat än vad som förväntades vid den tidpunkten. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för budgetberäkningarna i programmet bedöms vara i stort sett rimligt för 2013, men väl optimistiskt för 2014. I synnerhet förväntar sig myndigheterna att BNP, efter att ha minskat med 2,3 % 2012 och 1,9 % 2013, ska öka med 0,2 % år 2014, samtidigt som man vidtar finanspolitiska åtgärder för att minska det offentliga underskottet från 4,2 % av BNP (exklusive rekapitalisering av banker) 2013 till 2,6 % av BNP 2014. Enligt kommissionens prognoser förväntas emellertid BNP minska med 0,1 % 2014 med oförändrad politik, enligt ett scenario där man bara tar hänsyn till åtgärder som hade antagits senast i mitten av april 2013. Kommissionen förutspår också ett underskott på 4,9 % av BNP 2014. De viktigaste målen för den finanspolitiska strategi som skisseras i programmet är att korrigera det alltför stora underskottet senast 2014, vilket är ett år efter den tidsfrist som fastställdes av rådet i slutet av 2009, att uppnå ett saldo i de offentliga finanserna som är i balans i strukturella termer senast 2017, samt stabilisera skuldkvoten under 55 % av BNP. I programmet bekräftas det medelfristiga målet, som är en balanserad budget i strukturella termer. Detta medelfristiga mål uppfyller dock inte kraven i stabilitets- och tillväxtpakten, eftersom det inte tas tillräcklig hänsyn till de implicita skulder som följer av den åldrande befolkningen. De nominella underskottsmålen enligt planerna i programmet är förenliga med en korrigering av det alltför stora underskottet senast 2014. Med tanke på de optimistiska tillväxtprognoserna för det året finns det dock betydande risker kopplade till såväl inkomstberäkningarna som till de otillräckligt specificerade åtgärder som ska vidtas på utgiftssidan [, och rådet anser att det inte är sannolikt att det alltför stora underskottet kommer att hinna korrigeras 2014]. Under dessa omständigheter bör Slovenien närmare klargöra ytterligare strukturella konsolideringsåtgärder, och anta och genomföra dessa åtgärder för att på ett trovärdigt och hållbart sätt se till att det alltför stora underskottet korrigeras senast 2015, enligt rådets rekommendation [av den 21 juni 2013]. Den offentliga skuldkvoten mer än fördubblades från 22,0 % 2008 till 54,1 % 2012, och beräknas öka ytterligare till 66,5 % fram till 2014, enligt kommissionens prognos från våren 2013. De slovenska myndigheterna förväntar sig att skuldkvoten ska nå en topp på 63,2 % under 2014 och 2015, och därefter minska något till 62,8 % 2016. Riskerna i fråga om skuldkvoten bedöms ligga i riktning mot en högre kvot, inte minst på grund av stora eventualförpliktelser och förväntade stock-/flödesjusteringar i form av överföringar av tillgångar till kapitalförvaltningsbolaget för bankerna, vilka inte har tagits upp i de beräkningar som programmet bygger på.

(11)     I maj 2013 tog myndigheterna viktiga steg mot en konsolidering av de offentliga finanserna. De nådde bland annat en överenskommelse med arbetsmarknadens parter om en ytterligare minskning av bruttogrundlönen inom den offentliga sektorn med 1 ¼ %, utöver den minskning med 3 % som man enades om i lagen om balans i de offentliga finanserna från maj 2012. Vidare har parlamentet godkänt en konstitutionell grund för att införa en regel om att det strukturella saldot i de offentliga finanserna ska vara i balans eller överskott. Det slutliga införlivandet av bestämmelserna i finanspakten kommer emellertid att ske genom an särskild konstitutionell genomförandeakt, som enligt planerna ska godtas av parlamentet senast i november 2013. Slutligen har Sloveniens parlament nästan enhälligt antagit skärpningar av de konstitutionella bestämmelserna för att utlysa folkomröstningar och villkoren för att vinna dem, vilket förväntas underlätta införandet av de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna. Med tanke på den snabbt ökande skulden är det ännu viktigare att 2013 års budgetstrategi förstärks och drivs igenom på ett strikt sätt, och att betydande konsolideringsinsatser noggrant fullföljs under de närmast följande åren. Även om vissa skatter ligger under EU-genomsnittet kan man inte på lång sikt förlita sig på skattehöjningar för att skjuta upp behovet att ta itu med utgiftsdynamiken. Man bör således komplettera de inkomstgenererande åtgärderna med ytterligare ansträngningar för att åstadkomma strukturella kostnadsbesparingar. De finanspolitiska ramarna och utgiftsreglerna på medellång sikt är fortfarande inte tillräckligt anpassade till kraven att uppnå de medelfristiga målen för de offentliga finanserna och garantera långsiktig hållbarhet. Dessutom förefaller budgetbegränsningarna för vissa offentliga enheter, särskilt enheter som använder budgetmedel indirekt, inte tillämpas fullt ut. Slutligen tyder såväl internationella som inhemska beräkningar på att den svarta ekonomin i Slovenien är större än EU-genomsnittet, vilket tyder på att det finns utrymme för att förbättra skattemoralen.

(12)     En pensionsreform antogs i december 2012 och trädde i kraft i januari 2013. Den är avsedd att få bukt med de problem som togs upp i 2012 års rekommendationer, men åtgärderna är otillräckliga eftersom de bara förväntas ha inverkan på de offentliga finanserna på medellång sikt (fram till 2020). Även om denna reform av pensionssystemet är ett viktigt steg saknas det specifika åtgärder för att begränsa de åldersrelaterade kostnaderna efter 2020. Ytterligare reformarbete krävs för att göra pensionsutgifterna mer hållbara på lång sikt, bland annat genom att anpassa den lagstadgade pensionsåldern till den ökade medellivslängden och genom att ytterligare begränsa förtidspensionering. När det gäller långtidsvård överstiger efterfrågan på tjänster utbudet, medan dock utgifterna fortfarande är relativt små. Efterfrågan på sådan vård och de därmed sammanhängande utgifterna förväntas dock att stiga avsevärt i och med trenden mot ökad medelålder. Ytterligare utvärderingar av de åtgärder som hittills har vidtagits skulle bidra till mer evidensbaserad politik på detta område.

(13)     Även om Sloveniens banksektor är relativt liten – mindre än hälften av genomsnittet i euroområdet – har de största bankerna upplevt ett ihållande tryck på sina kapitalbuffertar, som fortfarande är små vid en regional jämförelse, och deras beroende av staten för kapital utgör ett betydande hot mot ekonomin. Upprepade rekapitaliseringsbehov har varit koncentrerade till statsägda inhemska banker. Även om den totala privata skuldsättningen ligger under genomsnittet för euroområdet och under tröskelvärdena enligt resultattavlan över makroekonomiska obalanser, finns det ett problem av strukturell natur. Merparten av skulden är koncentrerad till företagssektorn, och många företag är överskuldsatta, vilket leder till ytterligare ökningar av nödlidande lån. I slutet av 2012 omfattades 23,7 % av företagsupplåningen av betalningseftersläpningar på 90 dagar eller mer. En återupplivad kreditgivning till företagssektorn är nödvändig för att underlätta investeringar och öka produktiviteten och konkurrenskraften. Ytterligare rekapitaliseringar planeras vidare inom ramen för stabilitetsprogrammet. Myndigheterna har skriftligen bekräftat åtagandet att bistå med ytterligare kapital om det behövs. Kredittillgången fortsätter att minska, och växelverkan mellan svaga banker och statsskulden har intensifierats. Räntesatserna för företagskunder (för lån på mer än 1 miljon euro) ligger mer än 2 procentenheter högre i Slovenien än i euroområdet som helhet, och denna differens har ökat igen under 2012. En ramlagstiftning för omstrukturering av bankerna har antagits, men måste också genomföras effektivt. Kapitalförvaltningsbolaget för bankerna är fortfarande den centrala institutionella plattformen för omstrukturering av banker. I det nationella reformprogrammet, och i ny information som lagts fram av regeringen beskrivs planer för överföringar till kapitalförvaltningsbolaget med utgångspunkt i stresstester som organiseras av Sloveniens centralbank och som delvis bygger på interna bedömningar från bankerna. Myndigheterna har skriftligen bekräftat att de står redo att samarbeta med kommissionen och ECB för att se till att oberoende översyner av tillgångarnas kvalitet utförs i ett urval banker. Arbetet bör inledningsvis vara systemomfattande, för att garantera en varaktig stabilitet i banksektorn. I andra länder har ett sådant tillvägagångssätt spelat en avgörande roll för att återskapa förtroende, trovärdighet och marknadstillträde. Som underlag för en övergripande strategi för finanssektorn krävs därför den information som kan inhämtas genom en grundlig, extern utvärdering.

(14)     I det nationella reformprogrammet redogörs inte för några ytterligare åtgärder för att stärka banktillsynen, vilket identifierades som en nödvändig åtgärd i 2013 års fördjupade granskning. I fråga om tillsynsåtgärder i banksektorn är Sloveniens centralbanks stresstester den enda nya informationen som ges i programmet. Det framgår dock inte att man skulle ha gjort någon ytterligare genomgång av möjliga åtgärder, till exempel av makroprudentiell natur.

(15)     En arbetsmarknadsreform antogs i mars 2013, i syfte att minska segmenteringen av arbetsmarknaden och öka flexibiliteten. Reformen försvagar det skydd som permanenta anställningskontrakt ger genom att förenkla uppsägningsförfaranden vid individuella och kollektiva uppsägningar, och genom att minska kostnaderna i samband med uppsägning. Regleringen av visstidsanställningar har samtidigt gjorts strängare för att motverka missbruk, och användningen av arbetskraft från bemanningsföretag är begränsad. Även om reformen går i rätt riktning återstår det att se om den är tillräckligt långtgående för att ha en betydande inverkan på segmenteringen och flexibiliteten på arbetsmarknaden, och göra Slovenien mer attraktivt för utländska direktinvesteringar. Inga åtgärder har ännu vidtagits för att ta itu med den parallella arbetsmarknaden som orsakas av reglerade studentarbeten. I det nationella reformprogrammet föreslås åtgärder som går i rätt riktning. Ungdomsarbetslösheten i Slovenien ökade kraftigt, med 4,9 procentenheter till 20,6 % 2012, medan den totala arbetslösheten ökade med 0,7 procentenheter till 9 % 2012. Trots den stigande arbetslösheten konstaterades enligt preliminära nationella uppgifter en betydande minskning av antalet arbetslösa som deltog i de aktiva arbetsmarknadsåtgärder som samfinansierades av Europeiska socialfonden. Inga åtgärder har vidtagits för att anpassa arbetsförhållandena till ett längre yrkesliv, och inga skräddarsydda åtgärder för livslångt lärande eller aktiva arbetsmarknadsåtgärder har införts för att öka sysselsättningen bland unga universitets- och högskoleutbildade, äldre arbetstagare och lågutbildade arbetstagare. Slovenien har vidtagit vissa åtgärder för att förbättra matchningen av kompetens och arbetsmarknadens behov. Ett pilotprojekt för att utvärdera dessa behov genomförs av arbetsförmedlingarna, men samarbetet med intressenterna måste utvecklas ytterligare. Det krävs också större insatser för att göra de berörda programmen för utbildning och yrkesutbildning mer attraktiva. Ytterligare yrkesvägledningsåtgärder i små och medelstora företag håller på att genomföras, och arbetsgivarnas roll inom yrkesutbildningen behöver fortfarande generellt stärkas. Förbättringar på dessa områden skulle öka produktiviteten och konkurrenskraften.

(16)     De politiska åtgärder som behövs för att förbättra konkurrenskraften på kostnadssidan har bara delvis genomförts. Under 2012 sänkte regeringen de nominella bruttolönerna per anställd inom den offentliga sektorn med omkring 3 %. I mitten av maj 2013 enades man med arbetsmarknadens parter om en ytterligare minskning av arbetskostnaderna inom den offentliga sektorn. Minimilönen är bland de högsta i EU räknat som procent av genomsnittslönen. Den är också kopplad till inflationen, och var föremål en kraftig diskretionär höjning 2010. Även om tillväxttakten för den nominella ersättningen per anställd var negativ under 2012 (- 0,4 %) noterades samma år en måttlig ökning av den nominella enhetsarbetskostnaden (0,7 %) på grund av den större negativa produktivitetstillväxten (- 1,1 %). Åtgärder för att stärka produktivitetstillväxten och varaktiga framsteg för att pressa ned enhetsarbetskostnader skulle bidra till att återvinna konkurrenskraft.

(17)     Statligt ägande har en viktig roll i den slovenska ekonomin, och många sådana strukturer har förblivit oförändrade sedan övergångsperioden under 1990-talet. De verktyg för privatisering och omstrukturering av företag som infördes på 1990-talet resulterade i att statens dominerande ställning ändå bestod, särskilt inom finanssektorn. Under 2011 stod statsägda företag för en sjättedel av det totala mervärdet i den slovenska ekonomin och omkring hälften av de totala förlusterna inom företagssektorn, samtidigt som de sysselsatte en av åtta. Dessutom har statskontrollerade medel och företag en inverkan på de offentliga finanserna genom en samverkan mellan höga skuldnivåer, rekapitaliseringsbehov och stora statliga garantier. De statsägda företagens storlek och betydande svagheter håller tillbaka den ekonomiska utvecklingen och tillväxten, och bidrar till de obalanser som konstaterats. Statlig dominans och en ofta bristfällig förvaltning av statens tillgångar hämmar privata inhemska och utländska investeringar, vilket inverkar negativt på produktivitet och konkurrenskraft. Det korsvisa ägande som ofta råder mellan statsägda företag i den icke-finansiella sektorn och statsägda finansinstitut riskerar att skapa spridningseffekter, begränsningar möjligheterna till justeringar och snedvrider resursfördelningen, särskilt när det gäller nyinvesteringar.

(18)     I det nationella reformprogrammet skisseras ett antal politiska prioriteringar i fråga om statligt ägande och skuldsanering i företagssektorn, men det ges ingen detaljerad information om de åtgärder som planeras. I 2013 års fördjupade granskning redogörs för de ekonomiska resultat som är kopplade till statligt ägande, i form av direkta och eventuella kostnader för den offentliga sektorn och i form av snedvridning av normal kommersiell verksamhet. I det nationella reformprogrammet hänvisas endast till bristen på samordning som en nackdel med att staten kontrollerar icke-finansiella företag. Även om det nationella reformprogrammet innehåller positiva element saknas tillräcklig information om den strategiska inriktningen för de företag som kommer att bli kvar i statlig ägo, och det saknas också detaljerade, tidsbundna åtaganden att förbättra deras ekonomiska resultat och förvaltning. Några första steg har tagits för att förbättra företagsstyrningen – vilket rekommenderades i de landsspecifika rekommendationerna för 2012 – samt för att privatisera vissa statsägda företag. Bestämmelser som reglerar inrättandet av det framtida Slovenia Soverign Holding (Slovenskem državnem holdingu) har antagits, men återstår fortfarande att genomföra på ett effektivt sätt. Ett register över tillsättningar i ledningsgrupper och styrelser i statsägda företag, med krav på offentliggörande av intressen, skulle bidra till ökad insyn. Enligt det nationella reformprogrammet ska en privatiseringsstrategi sammanställas det sista kvartalet 2013. Denna plan kommer nu att tidigareläggas till det tredje kvartalet, i linje med skrivelsen av den 23 maj 2013. Under tiden har regeringen lagt fram en förteckning till parlamentet över 15 företag man föreslår bör privatiseras. Förutom minoritetsinnehav och små och medelstora företag innehåller denna förteckning även viktiga företag som den näst största banken, NKBM.

(19)     Slovenien har ett stort antal reglerade yrken, och det finns utrymme för en långtgående avveckling av många inträdeshinder, vilket skulle få positiva effekter på sysselsättningen och konkurrensen. De slovenska myndigheterna har inlett en reformprocess under 2012 i syfte att se över många reglerade yrken i syfte att dels bättre definiera befintliga reglerade yrken, minska de administrativa kostnaderna och förenkla tillträdet till vissa yrken. En första omgång nya bestämmelser inom områdena hantverk, turism och byggsektorn skulle enligt planerna antas av parlamentet i början av 2013. Reformen är dock försenad med undantag för hantverkssektorn. Slovenien har fastställt de rättsliga grundvillkoren för ett oberoende konkurrenstillsynsorgan, men måste också se till att tillräckliga personalresurser kontinuerligt ställs till förfogande. Bestämmelserna bör också ändras på så sätt att det nya organet ges en separat budgetpost, eftersom detta är nödvändigt för att garantera dess finansiella oberoende. När det gäller rättsliga förfaranden i tvistemål av civil och kommersiell natur och konkursförfaranden tar behandlingen i första instans orimligt lång tid. Trots en synlig positiv utveckling när det gäller att påskynda behandlingen av sådana mål krävs det ytterligare insatser för att ta itu med dessa problem, eftersom de hämmar företagandet och gör Slovenien mindre attraktivt för utländska direktinvesteringar. I detta sammanhang skulle den planerade minskning av antalet domare per invånare som anges i det nationella reformprogrammet behöva kompenseras genom betydande effektivitetsökningar.

(20)     I det nationella reformprogrammet understryks behovet av att omstrukturera icke-finansiella företag i ekonomiska svårigheter. De politiska utmaningarna och den nödvändiga responsen när det gäller omstruktureringar behöver utvecklas mer i detalj, med utgångspunkt i marknadsbaserade lösningar. Det behövs ytterligare åtgärder för att locka till sig privata investeringar, inklusive utländska direktinvesteringar, och man behöver också garantera att det finns tillräckliga resurser för privat ansvarsfördelning, för att skydda skattebetalarna. Omstruktureringen bör således leda till att de omstrukturerade bolagen säljs utan inblandning av offentliga medel.

(21)     Slovenien håller på att ändra lagstiftningen för att effektivisera insolvensförfaranden. Regeringen ändrade i april 2013 lagen om finansiella transaktioner, insolvensförfaranden och obligatorisk avveckling. Genom ändringarna förtydligas definitionen av insolvens, och det införs också incitament för chefer att lämna in konkursansökningar i tid. De nuvarande rambestämmelserna innehåller nämligen otillräckliga incitament och påföljder för att påverka företagen att anmäla insolvens i ett tidigt skede. Ackordsförfaranden i domstol är komplicerade och gynnar ofta gäldenärerna, särskilt i fråga om små och medelstora företag och mikroföretag. Det finns också otillräckliga incitament för tidig uppgörelse utanför domstol, en lösning som annars skulle kunna underlätta fortsatt verksamhet i livskraftiga företag. Man har anmält att det kommer ny lagstiftning som ska göra det möjligt att finansiellt omstrukturera överskuldsatta företag i ett tidigt skede under förfarandet, och lagändringar som ska underlätta rekonstruktionsförfaranden utanför domstol och konvertering av skulder kommer att föreslås av justitieministeriet i slutet av maj 2013. En lämplig rättslig ram som ger proportionella incitament även till borgenärer, ägare och företagsledningar skulle vara viktig för att underlätta finansiell omstrukturering av illikvida men livskraftiga företag.

(22)     Kommissionen har inom den europeiska planeringsterminen gjort en fördjupad analys av Sloveniens ekonomiska politik. Den har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet samt lagt fram en fördjupad granskning. Den har inte bara beaktat programmens relevans för en hållbar finanspolitisk och socioekonomisk politik i Slovenien utan också i vilken utsträckning EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen avspeglas i rekommendationerna 1–9 nedan.

(23)     Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat stabilitetsprogrammet och dess yttrande[9] avspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan.

(24)     Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet och stabilitetsprogrammet. Dess rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 avspeglas i alla rekommendationer nedan.

(25)     Inom ramen för den europeiska planeringsterminen har kommissionen också gjort en analys av den ekonomiska politiken i euroområdet som helhet. På denna grundval har rådet utfärdat särskilda rekommendationer till de medlemsstater som har euron som valuta. Även Slovenien bör se till att genomföra dessa rekommendationer snabbt och fullständigt.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Slovenien att vidta följande åtgärder under perioden 2013–2014:

1.           Från 2013 och framåt genomföra och stärka den finanspolitiska strategin, med stöd av tillräckligt preciserade strukturåtgärder för att se till att varaktigt korrigera det alltför stora underskottet senast 2015 och förbättra av det strukturella saldot enligt rådets rekommendation inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott. Efter korrigeringen av det alltför stora underskottet eftersträva en strukturell anpassning som gör det möjligt för Slovenien att nå det medelfristiga målet senast 2017. En varaktig korrigering av de finanspolitiska obalanserna kommer att kräva omfattande strukturreformer – reformer som också skulle stärka ekonomins anpassningsförmåga och öka den potentiella tillväxten och sysselsättningen. Bibehålla sådana utgifter som främjar tillväxten, införa åtgärder som förbättrar efterlevnaden av skattelagstiftningen samt genomföra åtgärder på utgiftssidan med stöd av ett system för systematisk översyn av de offentliga utgifterna på alla förvaltningsnivåer. För att göra konsolideringsansträngningarna mer trovärdiga: slutligt anta den planerade bestämmelsen om att det offentliga saldot ska vara i balans eller visa överskott i strukturella termer, göra de medelfristiga finanspolitiska rambestämmelserna bindande, allomfattande och tydliga, samt stärka de oberoende organens roll i övervakningen av finanspolitiken senast i slutet av 2013. Vidta åtgärder för att reducera statens eventualförpliktelser.

2.           Stärka pensionssystemets långsiktiga hållbarhet efter 2020 genom ytterligare anpassningar av alla relevanta parametrar, bl.a. genom att koppla den lagstadgade pensionsåldern till den ökade förväntade medellivslängden, samtidigt som man upprätthåller en tillräcklig nivå på pensionerna. Hålla kontroll över åldersrelaterade utgifter för långtidsvård och förbättra tillgången till tjänster genom att omorientera en del av sjukvården till öppen vård i hemmet, skärpa målstyrning och behovsprövning av förmåner och vidareutveckla förebyggande arbete för att reducera antalet fall av funktionshinder, arbetsoförmåga och vårdberoende.

3.           Se till att löneutvecklingen, inklusive minimilönerna, håller en nivå som gynnar konkurrenskraften och skapandet av arbetstillfällen. Noggrant övervaka effekterna av den senaste tidens arbetsmarknadsreformer och vid behov identifiera de områden där ytterligare åtgärder behövs för att främja sysselsättning och bekämpa segmentering, bland annat genom reglering av studentarbeten. Vidta ytterligare åtgärder för att öka sysselsättningen bland unga med universitets- eller högskoleexamen, äldre personer och personer med låg utbildning genom att satsa resurser på mer skräddarsydda aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som samtidigt bör göras mer effektiva. Avhjälpa kompetensglappet genom att göra det mer attraktivt att delta i program för utbildning och yrkesutbildning och vidareutveckla samarbetet med berörda aktörer för att kartlägga arbetsmarknadens behov.

4.           Med bidrag från europeiska partner vidta de steg som krävs för att senast i juni 2013 skriva kontrakt med en oberoende extern rådgivare om att genomföra en systemomfattande översyn av kvaliteten på bankernas tillgångar. Slutföra detta analysarbete före 2013 års utgång, och därvid gå snabbast fram med de banker som redan omfattas av statliga stödförfaranden, för att påskynda saneringen av deras balansräkningar. Vara redo att tillhandahålla ytterligare kapital i fall där överföringen av tillgångar eller översynen av tillgångarnas kvalitet visar på ytterligare underskott. Alla åtgärder, inklusive de objektiva bedömningarna av kapitalbehov, överföringarna av tillgångar till kapitalförvaltningsbolaget för bankerna, systemet för skydd av tillgångar och det praktiska genomförandet av omstruktureringsåtgärderna bör genomföras i enlighet med reglerna för statligt stöd, i de fall där statliga stödkomponenter ingår. Senast i mars 2014 parallellt utforma och genomföra en övergripande sektorsstrategi som garanterar marknadsmässig förvaltning av de rekonstruerade bankerna, samt avsevärt förbättra styrning, riskhantering och lönsamhet inom sektorn, inklusive genom sammanslagningar där så krävs. Inom kort förbereda den aviserade privatiseringen av NKBM, och senast i september 2013 sätta upp en ambitiös tidsplan för avyttringen av direkta och indirekta statliga aktieinnehav i banker.

5.           Före slutet av 2013 se över regelverket för banker, och utifrån denna översyn stärka tillsynsmyndighetens kapacitet samt öka öppenheten, även i fråga om utlämning av statistiska uppgifter.

6.           Påskynda reformen av reglerade yrken och påtagligt reducera hindren för att komma in på sådana marknader. Förbättra företagsklimatet, bland annat genom att ge det nya konkurrenstillsynsorganet tillräckligt oberoende och finansiell autonomi.

7.           Bygga vidare på tidigare insatser för att påskynda behandlingen i första instans av tvistemål av civil och kommersiell natur och minska antalet oavslutade ärenden, i synnerhet ärenden som gäller verkställande.

8.           Som en del av regeringens planerade strategi, vilken ska vara färdigställd i september 2013, klassificera de statliga tillgångar som kopplas – respektive inte kopplas – till statens kärnverksamhet, i syfte att successivt sälja ut de tillgångar som inte hör till kärnverksamheten. Se till att Slovenia Sovereign Holding blir operativ i tid och överföra både ägandet och förvaltningen av ägarandelar dit, eventuellt med undantag för dem som anges i förteckningen för omedelbar och fullständig privatisering. Garantera en professionell förvaltning av Slovenia Sovereign Holding från början, eventuellt med stöd av internationell expertis, samt skapa ett väl definierat och marknadsmässigt förhållande till de berörda företagen. Utveckla sektorsspecifika strategier för att förbättra lönsamheten och företagsstyrningen när det gäller särskilt viktiga tillgångar. Införa ett obligatoriskt och offentligt register över tillsättningar i företagsledningar och styrelser, med krav på offentliggörande av intressen. Se till att regelverket gör det lättare att avyttra lågprioriterade statliga tillgångar och att de administrativa hindren minimeras.

9.           Identifiera och börja undanröja alla rättsliga och administrativa hinder för att varaktigt omstrukturera överskuldsatta eller underkapitaliserade men livskraftiga företag genom marknadsbaserade lösningar.  Vidta åtgärder för att säkra tillräcklig privat bördefördelning, öka privata investeringar inklusive utländska direktinvesteringar, och uppnå effektivitetsvinster i företag i svårigheter som en del av omstruktureringen. Senast i september 2013 anta all nödvändig lagstiftning om förfaranden för omstrukturering av företag utanför domstol, säkerställa att detta överensstämmer med befintliga bestämmelser om insolvens och skapar incitament för både långivare och aktieägare att nå omstruktureringsöverenskommelser utanför domstol. Förbättra verkställandet av insolvens- och ackordsförfaranden för företag, bl.a. genom att snabbt lösa pågående konkursförfaranden i domstol, för att maximera återbetalningarnas värde och för att underlätta snabb och effektiv reglering av nödlidande lån.

Utfärdad i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]           EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

[2]           EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.

[3]           COM(2013) 374 final.

[4]           P7_TA(2013)0052 och P7_TA(2013)0053.

[5]           Rådets beslut 2013/208/EU av den 22 april 2013.

[6]           COM(2012) 750 final.

[7]           COM(2012) 751 final.

[8]           SWD(2013) 122 final.

[9]           Enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.