Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Rumäniens nationella reformprogram 2013 med avgivande av rådets yttrande om Rumäniens konvergensprogram för 2012–2016 /* COM/2013/0373 final - 2013/ () */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Rumäniens nationella reformprogram 2013
med avgivande av rådets yttrande om Rumäniens konvergensprogram för 2012–2016 EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr
1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga
finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt artikel 9.2, med beaktande av Europeiska kommissionens
rekommendation[2], med beaktande av Europaparlamentets
resolutioner[3], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs
yttrande, efter att ha hört ekonomiska och finansiella
kommittén, och av följande skäl: (1) Den 26 mars 2010 godkände
Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och
sysselsättning – Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den
ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder
behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och
konkurrenskraft i Europa. (2) Rådet antog den 13 juli 2010,
på grundval av kommissionens förslag, en rekommendation om de allmänna
riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014)
och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas
sysselsättningspolitik[4],
vilka tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna
uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska
politik och sysselsättningspolitik. (3) Den 29 juni 2012 antog stats-
och regeringscheferna en tillväxt- och sysselsättningspakt som ger en enhetlig
ram för insatser nationellt, inom EU och euroområdet. Den innehåller alla
tillgängliga medel, instrument och politik. De beslöt om insatser som ska
utföras på medlemsstatsnivå och förband sig särskilt att uppnå målen i
strategin Europa 2020 och genomföra de landsspecifika rekommendationerna. (4) Den 6 juli 2012 antog rådet
en rekommendation om Rumäniens nationella reformprogram för 2012 och avgav sitt
yttrande om Rumäniens uppdaterade konvergensprogram för 2011–2015. (5) Den 28 november 2012 antog
kommissionen den årliga tillväxtöversikten[5]
som markerar inledningen av 2013 års europeiska planeringstermin för samordning
av den ekonomiska politiken. Den 28 november 2012 antog kommissionen rapporten
om varningsmekanismen[6],
på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011. I rapporten angavs inte Rumänien
som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. (6) Den 14 mars 2012 godkände
Europeiska rådet prioriteringarna för att garantera finansiell stabilitet,
konsolidering av de offentliga finanserna och tillväxtfrämjande åtgärder. Det
betonade behovet av att eftersträva differentierad och tillväxtfrämjande
konsolidering av de offentliga finanserna, återställa normala lånevillkor i
ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, ta itu med arbetslösheten och
krisens sociala följdverkningar samt modernisera den offentliga förvaltningen. (7) Den 30 april 2013 lade
Rumänien fram sitt konvergensprogram för 2013 som omfattar perioden 2012–2016
och även sitt nationella reformprogram för 2013. För beaktande av inbördes samband
har de båda programmen bedömts samtidigt. (8) På grundval av bedömningen av
konvergensprogrammet för 2013 enligt rådets förordning (EG) nr 1466/97 anser
rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmets
beräkningar av de offentliga finanserna är rimligt och överensstämmer med
bedömningen i Europeiska kommissionens senaste prognos. Tack vare omfattande
konsolideringsinsatser och i enlighet med rådets rekommendation minskade
Rumänien underskottet i den offentliga sektorn till under 3 % år 2012.
Konvergensprogrammet syftar till att uppnå ett medelfristigt budgetmål på
-1 % av BNP (tidigare -0,7 % av BNP), vilket uppfyller kraven i
stabilitets- och tillväxtpakten. Målet med den budgetstrategi som beskrivs i
programmet är att uppnå det medelfristiga budgetmålet senast 2014, vilket efter
en omräkning av kommissionen på grundval av den gemensamt överenskomna metoden
innebär att det medelfristiga budgetmålet uppnås 2015. Framstegen i
strukturella termer mot det medelfristiga budgetmålet överstiger 0,5 % av BNP
2013 och ligger på omkring 0,4 % år 2014. Riktmärket för utgifter under
programperioden uppfylldes. Anpassningen har sin tyngdpunkt under 2013 då
inkomstökande åtgärder vidtas, bl.a. minskningar av möjliga skatteavdrag, förbättring
av jordbruksbeskattningen, införande av en avgift för icke-förutsebara
inkomstökningar efter avregleringen av gaspriserna samt införande av en
särskild skatt på el- och gasöverföring. De största riskerna för konvergensprogrammet
hänger samman med ytterligare möjliga finansiella korrigeringar i samband med
utnyttjandet av EU-medel, eller finansiering av prioriterade projekt genom den
nationella budgeten, nya ackumuleringar av betalningseftersläpningar, särskilt
inom den lokala förvaltningen, och begränsade framsteg med omstruktureringen av
statligt ägda företag. Rumäniens statsskuld är fortsatt relativt liten (37,8 %
av BNP 2012). Den förväntas stiga till 38,6 % år 2014 men kommer fortsatt att
ligga klart under tröskeln på 60 % av BNP under programperioden. (9) Efter en begäran av Rumänien
den 17 februari 2011 förhandlade Europeiska kommissionen och IMF fram ett
förebyggande ekonomiskt anpassningsprogram med de rumänska myndigheterna. Inom
ramen för EU:s förebyggande stöd åtog sig Rumänien att genomföra ett
övergripande ekonomisk-politiskt program med särskild inriktning på
strukturella reformåtgärder för att förbättra arbets- och produktmarknadernas
funktion och öka den rumänska ekonomins motståndskraft och tillväxtpotential.
Genom programmet garanteras det samtidigt att konsolideringen av de offentliga
finanserna fortsätter, att förvaltningen och kontrollen av de offentliga
finanserna förbättras samt att reformer genomförs inom utrikes- och
penningpolitiken och inom den politik som rör finansiell stabilitet och
finansmarknaderna. I mars 2013 begärde Rumänien formellt en tremånaders
förlängning av IMF-programmet. Möjligheten att utnyttja medel inom
EU-programmet upphörde vid utgången av mars 2013 och den slutliga översynen av
programmet kommer att göras i slutet av juni 2013. (10) Rumäniens finansiella
ställning har förbättrats – budgetunderskottet minskade under 3 % år 2012
och en ytterligare konsolidering av de offentliga finanserna väntas 2013. Dålig
uppfyllelse av skatteskyldigheten är en stor utmaning för Rumäniens
skattesystem, särskilt när det gäller mervärdesskatt och beskattning av arbete.
Miljöbeskattningen ligger under EU-genomsnittet. Rumäniens statsskuld är
fortsatt liten – 37,4 % av BNP år 2011. Den förväntas stiga till 38 % år
2014 men kommer fortsatt att ligga under tröskeln på 60 % av BNP. Även om
Rumänien inte löper risk för finanspolitiska påfrestningar på kort eller
medellång sikt, löper landet en medelhög risk på lång sikt på grund av
åldersrelaterade utgifter. Det finns tvivel på pensionssystemets hållbarhet och
tillräcklighet på grund av den låga andelen förvärvsaktiva bidragsbetalare
jämfört med den andel personer som uppbär pension. Rumänien är nu en av två
medlemsstater som ännu inte har beslutat att ge kvinnor och män samma pensionsålder
och sysselsättningsgraden hos äldre arbetstagare (41,4 % år 2012) ligger
betydligt under EU-genomsnittet. (11) I Rumäniens hälso- och
sjukvårdssektor råder stora orättvisor i fråga om tillgången till och
kvaliteten på de tillhandahållna tjänsterna. Detta beror också på ineffektiv
resursanvändning och dålig förvaltning. Reformer för att effektivisera hälso-
och sjukvårdssektorn har inletts men fortsatta ansträngningar krävs. Man skulle
kunna öka systemets kostnadseffektivitet genom att minska den överdrivna
användningen av sluten sjukhusvård och stärka primärvårds- och
remitteringssystemet. (12) Rumäniens sysselsättningsgrad
var fortsatt låg (63,8 %) 2012, även om en liten förbättring konstaterades
jämfört med det föregående året (då den låg på 62,8 %). Landets Europa 2020-mål
på 70 % senast 2020 är fortfarande svårt att nå. Rumäniens arbetsproduktivitet
är fortfarande en av de lägsta i EU. Kvaliteten på de offentliga tjänsterna för
aktivering av arbetslösa, arbetsförmedling och omskolning är fortfarande relativt
låg. Till följd av den begränsade administrativa kapaciteten kan man inte föra
en effektiv aktiv arbetsmarknadspolitik genom högkvalitativa individuellt
anpassade tjänster och inte heller bättre integrera den aktiva och passiva
arbetsmarknadspolitiken. Vuxnas deltagande i livslångt lärande ligger kvar på
mycket låga nivåer (1,6 % år 2011), vilket är betydligt under EU-genomsnittet
(8,9 %). Sysselsättnings- och aktivitetsgraden för ungdomar var 2012 bland de
lägsta i EU (23,9 % respektive 30,9 %), medan ungdomsarbetslösheten var hög –
22,7 % år 2012. En stor och växande andel av Rumäniens ungdomar är varken i
förvärvsarbete eller i allmän eller yrkesinriktad utbildning (16,8 % år 2012). (13) Fattigdomsminskning är
fortsatt en stor utmaning. År 2011 befann sig 40,3 % av befolkningen i
farozonen för fattigdom och social utslagning, vilket var nästan två
tredjedelar mer än EU-genomsnittet på 24,2 %. Barn är särskilt utsatta (49,1
%). Effekten av de sociala transfereringarna (exklusive pensioner) när det gäller
att minska fattigdom ligger fortfarande betydligt under EU-genomsnittet, både
för befolkningen som helhet (23,7 % i Rumänien jämfört med 37,5 % för EU år
2011) och för barn (22 % jämfört med 42,8 % för EU). Det låga utnyttjandet av
sociala förmåner och deras begränsade omfattning och tillräcklighet är en
fortsatt utmaning när det gäller de sociala förmånernas effektivitet i fråga om
fattigdomsminskning. På området socialt bistånd antogs flera lagstiftningsakter
2012 som en uppföljning av reformen 2011. Genom att anta den återstående
lagstiftningen skulle man ta ett steg mot ett slutförande av reformen. Dock
skulle kopplingen till aktiveringsåtgärderna kunna stärkas ytterligare.
Genomförandet av den nationella strategin för integrering av romer inleddes
2012, men resultaten är ganska blygsamma. Det krävs bättre samordning mellan
olika berörda parter för att strategin ska genomföras på ett effektivt sätt,
även när det gäller finansieringsanslagen. (14) Utbildningslagen från 2011,
som var en viktig reform med ett långsiktigt program för en höjd kvalitet på
utbildningen på alla nivåer, tillämpas ännu inte fullt ut. För att
utbildningsreformen ska lyckas måste erforderliga ekonomiska och mänskliga
resurser ägnas åt att bygga upp den administrativa kapaciteten och
beslutsfattandet. Att höja kvaliteten på systemet för allmän och yrkesinriktad
utbildning är en stor utmaning för Rumänien. Skolavhopp är ett stort problem:
2012 var andelen elever med avbruten skolgång 17,3 %, vilket är avsevärt mer än
både EU-genomsnittet på 13,5 % och det nationella målet på 11,3 %. Det
finns fortfarande problem, särskilt på landsbygden och i avlägsna områden samt
när det gäller romer. Rumänien saknar också en lämplig mekanism för insamling
av uppgifter om elever som slutar skolan i förtid. En övergripande strategi,
som ska antas i år, bör förbättra denna situation. Tillgången till kvalitativ
förskoleutbildning och barnomsorg till ett överkomligt pris är fortfarande ett
problem. Bristen på överensstämmelse mellan kompetens och efterfrågan på
arbetsmarknaden kännetecknar en stor del av programmen för yrkesinriktad och
högre utbildning. Den låga yrkeskompetensen är en särskild utmaning. Den höga
arbetslösheten bland personer med högskoleexamen och andelen överkvalificerade
personer gör att en ytterligare anpassning av den högre utbildningen till
arbetsmarknaden är en viktig prioritering. Framsteg, om än långsamma sådana,
konstaterades i fråga om övergången från institutionell till alternativ omsorg
för barn som inte tas om hand av sina föräldrar, men det krävs ytterligare
ansträngningar. (15) Den låga administrativa
kapaciteten är ett centralt problem för Rumänien. Den offentliga förvaltningen
kännetecknas av en inkonsekvent rättslig ram, en återkommande användning av
undantagsförordningar, begränsat samarbete mellan ministerierna och en alltför
stor byråkrati. Den försvagas också av bristande kompetens, bristande öppenhet
i personalrekryteringen och stor omsättning på personer i ledande befattningar.
Den låga administrativa kapaciteten bidrar till ett lågt utnyttjande av
EU-medel. Man var långt ifrån att nå det mål för utnyttjande av EU-medel vid
2012 års utgång som överenskommits inom ramen för EU:s program för ekonomiskt
stöd. Det sammanlagda utnyttjandet vid 2012 års utgång låg på 5,53 miljarder
euro eller 20,2 % av de totala tillgängliga struktur-, sammanhållnings- och
jordbruksfonderna. Detta var 2,47 miljarder euro lägre än programmets mål på 8
miljarder euro vid 2012 års utgång. Utnyttjandet av struktur- och
sammanhållningsfonderna är ännu lägre och låg på 13 % vid utgången av mars
2013. Utnyttjandet av EU-medel stagnerade under större delen av andra halvåret
2012, efter att flera brister i förvaltnings- och kontrollsystemen och den
offentliga upphandlingen hade konstaterats av inhemska och europeiska
revisorer. Det finns en betydande risk för att en avsevärd del av medlen ur
struktur- och sammanhållningsfonderna kommer att frigöras 2013. (16) Rumänien står
inför en rad utmaningar när det gäller landets ekonomiska konkurrenskraft eftersom
produktiviteten i industrin och tjänstesektorn är fortsatt låg. Ett svagt
företagsklimat och ett lågt stöd för forskning och utveckling är stora
utmaningar. Förbättringar av företagsklimatet bör integreras med en bredare,
sammanhängande e-förvaltningsstrategi för att främja en förvaltningskultur med
öppenhet och rättssäkerhet och för att tillhandahålla bättre offentliga
tjänster på internet. Rumänien bör också göra insatser för att underlätta
tillgången till finansiering och för att minska små och medelstora företags
administrativa börda. Forsknings- och utvecklingsintensiteten är extremt låg
(0,48 % år 2011) och investeringarnas effektivitet och verkningsfullhet
måste förbättras avsevärt. FoU-investerare måste prioritera verksamhet som kan
locka till sig privata investeringar. Rumänien bör också stärka den
immaterialrättsliga ramen för att öka kommersialiseringen av
forskningsresultaten. (17) Konkurrensen och
effektiviteten i Rumäniens energi- och transportsektorer är svag.
Ineffektiviteten hos och bristen på insyn i förvaltningen av de statsägda
företagen i dessa sektorer är en stor utmaning. Ökad energieffektivitet i
byggnader och när det gäller fjärrvärme, industri och transport är en annan
viktig utmaning. Rumänien är den tredje mest energiintensiva ekonomin i EU med
en energiintensitet på 2,5 gånger EU-genomsnittet. Det är också den tredje mest
kolintensiva ekonomin i EU. De rumänska bostäderna förbrukar åtta gånger så
mycket energi som genomsnittet i EU-15 på grund av ett ineffektivt
fjärrvärmesystem och otillräckligt isolerade byggnader. Integreringen av
Rumäniens el- och gasmarknader i EU:s marknader är fortfarande ofullständig och
de gränsöverskridande gasförbindelserna har ännu inte genomförts. (18) Inom ramen för den europeiska
planeringsterminen har kommissionen gjort en omfattande analys av Rumäniens
ekonomiska politik. Den har bedömt konvergensprogrammet och det nationella
reformprogrammet. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar
finanspolitik och socioekonomisk politik i Rumänien utan även i vilken
utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av
behovet av att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom
att beakta synpunkter på EU-nivå när framtida nationella beslut fattas. Kommissionens
rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen avspeglas i
rekommendationerna 1 till 8 nedan. (19) Mot bakgrund av denna
bedömning har rådet granskat konvergensprogrammet och dess yttrande[7] avspeglas särskilt i
rekommendation 1 nedan. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Rumänien att
vidta följande åtgärder under perioden 2013–2014: 1. Slutföra EU:s/IMF:s program
för ekonomiskt stöd. 2. Garantera en
tillväxtfrämjande konsolidering av de offentliga finanserna och genomföra
budgetstrategin för 2013 och därefter enligt plan, och därigenom garantera att
målet på medellång sikt uppnås senast 2015. Förbättra skatteuppbörden genom att
genomföra en övergripande strategi för uppfyllelse av skatteskyldigheter och
bekämpa odeklarerat arbete. Parallellt utforska metoder att öka användningen av
miljöskatter. Ge män och kvinnor samma pensionsålder och underbygga
pensionsreformen genom att främja äldre arbetstagares anställbarhet. 3. Fortsätta med reformerna av
hälso- och sjukvårdssektorn för att öka dess effektivitet, kvalitet och
tillgänglighet, särskilt för utsatta personer samt avlägsna och isolerade
samhällen. Minska den överdrivna användningen av sjukhusvård, bl.a. genom att
stärka öppenvården. 4. Öka förvärvsfrekvensen samt
arbetskraftens anställbarhet och produktivitet, genom att se över och stärka
den aktiva arbetsmarknadspolitiken, tillhandahålla utbildning och
individanpassade tjänster samt främja livslångt lärande. Stärka de nationella
arbetsförmedlingarna för att höja kvaliteten på och öka omfattningen hos dess
tjänster. Utan dröjsmål genomföra den nationella planen för sysselsättning
bland ungdomar för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, också genom t.ex. en
ungdomsgaranti. Förbättra de sociala transfereringarnas verkningsfullhet och
effektivitet för att minska fattigdomen, med särskild inriktning på barn.
Slutföra reformen av det sociala biståndet genom att anta relevant lagstiftning
och stärka kopplingen till aktiveringsåtgärder. Se till att den nationella
strategin för integrering av romer faktiskt genomförs. 5. Påskynda utbildningsreformen,
bl.a. genom att bygga upp den administrativa kapaciteten på både central och
lokal nivå samt genom att utvärdera reformernas effekter. Stärka reformerna av
yrkesutbildningen. Ytterligare anpassa den högre utbildningen till
arbetsmarknadens behov och förbättra tillgången för missgynnade personer.
Genomföra en nationell strategi mot skolavhopp med inriktning på bättre
tillgång till kvalitativ förskoleutbildning, också för romska barn. Påskynda
övergången från institutionell omsorg till alternativ omsorg för föräldralösa
barn. 6. Stärka styrningen av och
kvaliteten på institutionerna och den offentliga förvaltningen, särskilt genom
att förbättra kapaciteten för strategisk och budgetmässig planering, genom att öka
den offentliga förvaltningens professionalism via en bättre personalpolitik
samt genom att stärka rutinerna för samordning mellan olika förvaltningsnivåer.
Avsevärt förbättra kvaliteten på bestämmelserna genom användning av
konsekvensbedömningar och systematiska utvärderingar. Öka ansträngningarna för
att påskynda utnyttjandet av EU-medel, särskilt genom att stärka förvaltnings-
och kontrollsystemen och genom att förbättra den offentliga upphandlingen. 7. Förbättra och förenkla
företagsklimatet särskilt genom att minska små och medelstora företags
administrativa börda och genom att genomföra en sammanhängande
e-förvaltningsstrategi. Underlätta och diversifiera tillgången till
finansiering för små och medelstora företag. Säkerställa närmare förbindelser mellan
forskning, innovation och industri, särskilt genom att prioritera forskning och
utveckling som kan locka till sig privata investeringar. Öka insatserna för att
förbättra rättsväsendets kvalitet, oberoende och effektivitet när det gäller
att handlägga ärenden och bekämpa korruption mer effektivt. 8. Främja konkurrensen och
effektiviteten i nätverksindustrierna genom att trygga de nationella
tillsynsmyndigheternas oberoende och kapacitet, och genom att fortsätta
reformen av bolagsstyrningen inom de statsägda företagen inom energi- och
transportsektorerna. Anta en övergripande och långsiktig transportplan och
förbättra bredbandsinfrastrukturen. Fortsätta att avskaffa reglerade gas- och
elpriser och öka energieffektiviteten. Stärka den gränsöverskridande integrationen
av energinäten och påskynda genomförandet av gassammanlänkningsprojekten. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [2] COM(2013) 373 final. [3] P7_TA(2013)0052 och P7_TA(2013)0053. [4] Rådets beslut 2013/208/EU av den 22 april 2013. [5] COM(2012) 750 final. [6] COM(2012) 751 final. [7] Enligt artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.