INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... Inledning......................................................................................................................... 2

2........... Att uppnå Barcelonamålen: en nödvändighet.................................................................... 3

3........... Lägesbeskrivning............................................................................................................ 4

4........... Kvaliteten: fortfarande ojämn i Europa........................................................................... 11

5........... Att uppnå Barcelonamålen, ett förnyat engagemang inom Europa 2020-strategin............ 14

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt

1.           Inledning

Tillgång till barnomsorg av god kvalitet till ett överkomligt pris för barn mellan 0 år och den obligatoriska skolåldern[1] är en Europeiska unionens prioriteringar. Dessa tjänster omfattar daghem eller annan dagtidsbarnomsorg, inbegripet familjedaghem, utbildade barnvårdare, förskola eller motsvarande, obligatorisk skolundervisning och fritidshem.

År 2002 fastställdes följande mål på området vid Europeiska rådets möte i Barcelona: ”(…) medlemsstaterna [bör] undanröja hinder för kvinnor att börja förvärvsarbeta och ha som mål att det, med hänsyn till efterfrågan på barnomsorgsmöjligheter och i enlighet med nationella mönster, senast 2010 skall finnas barnomsorg för minst 90 % av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och för minst 33 % av barnen under tre år[2].”

Sedan dess har uppnåendet av ”Barcelonamålen” utgjort ett centralt inslag i Lissabonstrategin och följaktligen också i Europa 2020-strategin[3]. I själva verket beror medlemsstaternas förmåga att varaktigt och i betydande omfattning höja sysselsättningsgraden bland annat på kvinnor och mäns möjligheter att förena arbetsliv och privatliv. Tillgång till barnomsorg av god kvalitet är därför avgörande i detta sammanhang. Den ingår tillsammans med ett utbud av flexibla arbetsformer och införandet av ett lämpligt system för familjeledighet i den kombination av åtgärder för förenande av arbetsliv och privatliv som stöds på EU-nivå. Den utgör samtidigt en ytterst viktig investering för barnens utveckling och för kampen mot avhopp från skolan och mot ojämlikheter som förs över från en generation till nästa[4].

Vissa framsteg har gjorts sedan 2002, men trots detta och trots medlemsstaternas engagemang i form av två på varandra följande europeiska jämställdhetspakter[5] nådde barnomsorgsutbudet i EU 2010 fortfarande inte upp till målen. Dessutom verkar situationen ha försämrats i vissa medlemsstater under 2011.

Man bör ge nytt liv åt debatten om bristerna och deras orsaker genom att även lägga fram lösningar och politiska riktlinjer för att uppnå målen. Denna tredje europeiska planeringstermin innebär en politisk möjlighet att på nytt bekräfta vikten av barnomsorg och av hur barnomsorgen bidrar till uppnåendet av EU:s mål.

I detta sammanhang, och i enlighet med vad som meddelades i strategin för jämställdhet 2010–2015[6], ger denna rapport en lägesbeskrivning i fråga om Barcelonamålens genomförande i medlemsstaterna. I rapporten fastställs de hinder och utmaningar som medlemsstaterna står inför i samband med utvecklingen av barnomsorgen. Rapporten betonar behovet av att på nytt bekräfta målen och erinrar om kommissionens åtaganden för att stödja medlemsstaterna. Tillsammans med kommissionens nya och kompletterande initiativ, såsom förslaget till direktiv om jämställdhet mellan kvinnor och män i styrelser[7], utgör rapporten ett betydande bidrag från kommissionen till uppnåendet av Europa 2020-strategins mål och till främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män.

2.           Att uppnå Barcelonamålen: en nödvändighet

… för att uppnå Europa 2020-strategins mål

Målet om en sysselsättningsgrad på 75 % kommer inte att uppnås fram till 2020 utan kvinnors deltagande[8]. Politiska åtgärder för att göra det möjligt att förena arbetsliv och privatliv är väsentliga för att främja kvinnors sysselsättning.

Framför allt är tillgången till barnomsorg den viktigaste faktorn för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. En ökning av de offentliga utgifterna för dessa tjänster leder till ökat heltidsarbete bland kvinnor[9].

Bättre tillträde för kvinnor till arbetsmarknaden innebär ett bättre och mer diversifierat kompetensutbud vilket ger företagen tillgång till bättre resurser och möjlighet att öka sin konkurrenskraft, samtidigt som det innebär en garanterad återbäring på staternas utbildningsinvesteringar.

Politiska åtgärder för förenande av arbetsliv och privatliv i allmänhet och barnomsorgsutbudet i synnerhet gör det möjligt för kvinnor och män att bli ekonomiskt självständiga och bidra till uppnåendet av ett annat av Europa 2020-strategins centrala mål: att skydda minst 20 miljoner människor som riskerar fattigdom och social utestängning. En ökning av föräldrars och särskilt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden minskar risken för fattigdom under hela livet, möjliggör social inkludering för alla medlemmar i hushållet och förbättrar barnens framtidsutsikter[10]. Detta är viktigt inte minst för särskilt utsatta grupper (familjer med en förälder, romer, migranter).

Investeringar i barnomsorg av god kvalitet innebär även en investering i uppbyggnaden av framtidens humankapital: alla barn ges därigenom en bättre start i livet och en god grund med avseende på utbildning, social inkludering och personlig utveckling, vilket i förlängningen innebär anställbarhet[11]. Det är fråga om en social investering med stor potential.

Tillhandahållandet av tjänster av god kvalitet och allmän tillgång till förskoleutbildning av god kvalitet har fastställts som förebyggande politiska åtgärder mot avhopp från skolan[12] vilket även bekräftas av Europeiska unionens råd[13].

… för att uppnå målet om jämställdhet mellan kvinnor och män

Kvinnors deltagande i avlönat arbete hör ihop med fördelningen av familjeansvaret mellan kvinnor och män. Det är alltjämt kvinnorna som anpassar sitt arbete för barnen genom att ta ut olika typer av ledighet, arbeta deltid eller genom att dra sig tillbaka från arbetsmarknaden. Detta får konsekvenser för deras lön och framtida pension. Lönegapet mellan kvinnor och män är fortfarande oacceptabelt stort i EU (i genomsnitt 16,2 % per timme[14]). De största löneskillnaderna återfinns i de länder där barnomsorgsutbudet är dåligt[15]. Bristen på främjandet av politiska åtgärder för förenande av arbetsliv och privatliv i allmänhet, och bristen på barnomsorg i synnerhet, utgör ett stort hinder för kvinnors ekonomiska självständighet och framsteg mot ledande befattningar[16].

… för att bemöta den demografiska utmaningen

Slutligen bidrar tillgången till barnomsorg till familjebildning, mot bakgrund av den demografiska inbromsning som Europa genomgår. Det förefaller i själva verket som att det är i de medlemsstater där man har gjort det lättare att förena arbetsliv och privatliv, och där en hög andel av kvinnorna arbetar, som barnafödandet för närvarande är högst.

3.           Lägesbeskrivning

År 2008 visade en första lägesbeskrivning[17] att efterfrågan på formella barnomsorgssystem var långt ifrån tillfredsställd, särskilt för barn under 3 år. I lägesbeskrivningen uppmärksammades föräldrarnas höga utgifter och barnomsorgens öppettider, vilka bedömdes som otillräckliga för att kunna förenas med avlönat heltidsarbete. Fem år senare är utmaningarna fortfarande lika stora trots påtagliga framsteg.

Det krävs fortfarande betydande insatser i fråga om tillgången till barnomsorg för barn under 3 år …

… Enligt uppgifter från EU:s medlemsländer[18] var det 2010 bara 10 av dem (DK, SE, NL, FR, ES, PT, SI, BE, LU och UK) som hade uppnått Barcelonamålet för barn under 3 år. 15 medlemsstater nådde inte upp till 25 % (diagram 2). Tillgången är mycket bristfällig framför allt i Polen, Tjeckien och Slovakien, där andelen barn som deltar i barnomsorg understiger 5 %. I majoriteten av länderna föreligger det dessutom en stor skillnad mellan stadsområden och områden på landsbygden och/eller mellan olika regioner (till exempel i Tyskland och Italien).

Mellan 2006 och 2010 skedde en blygsam ökning av andelen barn under 3 år som deltar i barnomsorg …

… från 26 % till 29 % i genomsnitt inom EU[19]. Likväl kan man notera en betydande utveckling i vissa medlemsstater, särskilt i Frankrike där andelen barn som deltar i barnomsorg ökade från 31 % år 2006 till 43 % år 2010. Denna ökning torde fortsätta tack vare en omfattande utvecklingsplan som gick ut på att skapa 200 000 nya barnomsorgslösningar mellan 2009 och 2012. En anmärkningsvärd utveckling har även ägt rum i Slovenien (+8 %), sannolikt tack vare en ändring av daghemslagen 2008 som innebär att staten övertar barnomsorgsavgiften från och med det andra barnet.

Det franska systemet, som präglas av mångfald och decentralisering, omfattar både individuell och kollektiv barnomsorg för barn mellan 0 och 3 år. Barnomsorg i form av dagbarnvårdare dominerar. Denna barnomsorgsform, som infördes 1991, omfattar omkring en tredjedel av de barn under 3 år vars båda föräldrar arbetar. De föräldrar som väljer denna form av barnomsorg erhåller ett månadsbidrag som varierar beroende på dagbarnvårdarens ställning och taxa, barnets ålder och hushållets inkomst. Yrket dagbarnvårdare har utvecklats väsentligt under årens lopp. Antalet utbildningstimmar som krävs enligt lag har fördubblats och ett arbetsavtal med föräldrarna kommer fortsättningsvis att vara obligatoriskt. Hälso- och säkerhetskontroller genomförs regelbundet. Ändå finns det kvardröjande problem: yrket har lågt anseende och låginkomstfamiljer ställer sig emellanåt tveksamma inför denna form av barnomsorg. Dessutom kommer ett stort antal || dagbarnvårdare att gå i pension de närmaste åren. Antalet platser 2010

Kollektiv barnomsorg och barnomsorg i hemmiljö || Kollektiv barnomsorg || 86 767

varav företagsdaghem || 8 315

Organiserad barnpassning || 30 484

Förskoledaghem || 8 030

Komb. daghem/org. barnpassning || 177 984

Barnomsorg i hemmiljö || 59 060

Platser hos dagbarnvårdare || 855 400*

              *:antalet platser i teorin – Källa: La Direction de la recherche, des études, de l’évaluation et des statistiques (Drees)2012

De franska myndigheterna uppmuntrar sedan ett antal år tillbaka privata företag att bekosta daghem för sina anställda. Dessa så kallade företagsdaghem inrättas av privata eller offentliga företag eller av sjukhus för att erbjuda barnomsorg för de anställdas barn.

Barnomsorgsutnyttjandet ökar med barnens ålder …

Vad gäller barn mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern[20] hade 11 medlemsstater (BE, ES, FR, SE, DE, EE, NL, SI, IE, DK och UK) uppnått målet om 90 % oberoende gällande antalet utnyttjandetimmar 2010. Under 2011 uppnåddes målet även av Italien, medan andelen barn som deltar i barnomsorg däremot minskade avsevärt i Nederländerna, Spanien och Irland, och understeg på nytt målet om 90 %. 13 medlemsstater når inte upp till 80 % och måste fortfarande vidta omfattande åtgärder. I Polen och Kroatien ligger nivån på under 50 %. (Diagram 3)

.

Andelen barn som deltar i barnomsorg bland barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern är närmast oförändrad …

… från 84 % år 2006 till 86 % år 2010 i genomsnitt inom EU[21]. Denna mycket svaga ökning av genomsnittet döljer mer omfattande förändringar i länder där en kombination av åtgärder har genomförts. I Luxemburg (+22 %) inrättades fritidshem (s.k. maison relais) under 2005, skolsystemet omorganiserades under 2009 (verksamheten för 3-åringar, som fortfarande är frivillig, har integrerats i grundskolans första stadium) och barnomsorgscheckar infördes samma år. I Österrike (+13 %) har det införts ett federalt bidrag för att öka antalet daghemsplatser (24 500 nya platser skapades för barn mellan 0 och 6 år mellan 2008 och 2010). Dessutom kan det kostnadsåtagande avseende 20 timmars barnomsorg per vecka som infördes 2009 ha haft en positiv inverkan på antalet barn som deltar i barnomsorgen. Mellan 2010 och 2011 kan man notera en minskning av andelen barn som deltar i barnomsorg i flera länder, särskilt i Rumänien (–25 %), Spanien (–9 %), Cypern (–8 %) och Irland (–8 %).

Systemet med en barnomsorgscheck infördes i Luxemburg den 1 mars 2009 av familje- och integrationsministern i samarbete med kommunerna. Systemet ger rätt till 3 timmars gratis pedagogisk barnomsorg per vecka. För de efterföljande 21 timmarna pedagogisk barnomsorg betalar föräldrarna en kraftigt reducerad taxa på högst 3 euro per timme. Beräkningen av denna taxa varierar utifrån hushållets inkomst och barnets plats i syskonskaran. Systemet infördes för att gynna de barn som riskerar fattigdom eller som hotas av uteslutning. Dessa barn får tack vare systemet tillgång till fler timmars hjälp per vecka under skolåret och skolloven.

I januari 2011 omfattade systemet 69,27 % av alla barn i åldrarna 0–12 år[22]. Denna politik åtföljs av en kontinuerlig ökning av antalet barnomsorgsplatser, inbegripet i verksamheten för barn i den obligatoriska skolåldern upp till 12 år.

En bild av situationen i medlemsstaterna 2011 vad gäller Barcelonamålen …

· I följande 6 medlemsstater har man uppnått de två målen: Sverige, Belgien, Frankrike, Slovenien, Danmark och Storbritannien.

· I en annan grupp om 7 medlemsstater har man uppnått ett av de två målen. Det rör sig om Portugal, Spanien, Nederländerna och Luxemburg beträffande den yngsta åldersgruppen och Tyskland, Italien och Estland beträffande de äldre barnen.

· I följande 3 medlemsstater är man på väg att uppnå ett av målen: I Finland omfattar barnomsorgen mer än 25 % av den yngre åldersgruppen, medan barnomsorgen omfattar mer än 80 % av den äldre åldersgruppen i Irland och Österrike.

· I 11 medlemsstater återstår fortfarande mycket att göra, i synnerhet i Polen, Bulgarien, Grekland, Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Kroatien.

Tjänsterna utnyttjas nästan uteslutande i form av deltid …

... i vissa länder som har uppnått målet. Den tid som barnomsorgen utnyttjas skiftar kraftigt mellan olika länder. I flera länder utnyttjas tjänsterna i form av deltid, och täcker inte en hel arbetsvecka. I Storbritannien, Nederländerna och Irland utnyttjas barnomsorgen i regel i form av deltid, oavsett åldersgrupp. Det bör framhållas att utnyttjandetiden i vissa fall ligger långt under 30 timmar per vecka. I till exempel Storbritannien tillhandahålls många platser för mindre än 20 timmar för de yngsta barnen. Det är viktigt att ta reda på om deltidsutnyttjandet av barnomsorgen beror på ett val eller på begränsningar. I det senare fallet skulle bristen på heltidsbarnomsorg kunna fungera som ett hinder för heltidsarbete, särskilt för ensamstående mödrar.

Alternativa barnomsorgsstrategier för de yngre barnen …

… skulle kunna införas. Mot bakgrund av detta behöver en relativt låg andel barn som deltar i barnomsorg inte nödvändigtvis bero på en bristande tillgång till barnomsorgsplatser. Till exempel kan rätten till familjeledighet påverka efterfrågan på barnomsorg för de yngsta barnen. Det är vanligt både i de nordiska länderna och i Slovenien att föräldrarna stannar hemma med sitt barn under det första levnadsåret, varefter barnet har rätt till en plats inom kollektiv barnomsorg. I andra länder erbjuds mycket längre ledighet samtidigt som en brist på barnomsorgsplatser kan inverka negativt på kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Det framstår därför som viktigt att inte bara tillhandahålla barnomsorg i anslutning till föräldraledigheten, utan att också ge föräldrarna möjlighet till familjeledighet.

Utnyttjandet av informell barnomsorg[23] (huvudsakligen genom mor- och farföräldrars försorg) är viktig för båda åldersgrupperna, men i de flesta fallen handlar det om en deltidslösning som inte är tillräcklig för att föräldrarna ska kunna arbeta heltid. Utvecklingen mot ett aktivt liv allt högre upp i åldrarna kan dessutom stå i vägen för möjligheten att få hjälp från mor- eller farföräldrar.

I majoriteten av länderna varierar inställningen utifrån barnets ålder …

… Daghem och annan formell barnomsorg uppfattas i allmänhet som någonting positivt för ”större barn”, medan inställningen är mindre positiv när det handlar om mycket små barn. Detta trots att barns utveckling gynnas av en barnomsorg av god kvalitet (särskilt barn från utsatta grupper), vilket tydligt har kunnat påvisas[24]. Av diagram 6 framgår ett visst samband mellan å ena sidan graden av samtycke till att kvinnor med små barn arbetar heltid och å andra sidan andelen barn som deltar i barnomsorg bland barnen under tre år samt sysselsättningsgraden bland mödrar: I DK, FI, SE och SI förenas ett starkt samtycke med en hög andel barn som deltar i barnomsorg samt en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor. Av diagram 6 framgår även att graden av ogillande överstiger 50 % i Nederländerna, Österrike och Estland. Även om heltidsarbete bland unga mödrar är allmänt accepterat i länder som Polen och Cypern behöver tillgången till barnomsorg fortfarande utvecklas för att mödrar som vill arbeta ska kunna delta på arbetsmarknaden.

Kostnaden är fortfarande ett hinder för många föräldrar …

… Bara om den har ett överkomligt pris innebär formell barnomsorg för yngre barn en möjlighet för föräldrar att komma in på och/eller stanna kvar på arbetsmarknaden. Av de mödrar som uppger att de inte arbetar alls eller bara arbetar deltid på grund av skäl med anknytning till formell barnomsorg[25] betraktar 53 % priset som ett hinder. Denna siffra överstiger 70 % i Irland, Nederländerna, Rumänien och Storbritannien.

I de flesta medlemsstaterna stöder staten formell barnomsorg (i form av direkta bidrag, inkomstrelaterad föräldrapenning, skattelättnad eller barnomsorgscheckar). Av diagram 7 framgår att familjernas kostnader förblivit höga, särskilt i Storbritannien och Irland där de motsvarar mer än 41 % av nettoinkomsten för ett hushåll där båda föräldrarna arbetar. Dessutom bör barnomsorgskostnaderna betraktas i förhållande till andra social- och skattepolitiska åtgärder som också inverkar på en familjs inkomster. Även med en starkt subventionerad barnomsorg kan föräldrarnas vinst från arbetet, särskilt för föräldern med lägre inkomst, bli väldigt liten om arbetet är högt beskattat.

Kostnaden för barnomsorg påverkar inte höginkomsthushåll och låginkomsthushåll på samma sätt …

… och skillnadernas omfattning är slående. I Frankrike till exempel har 64 % av hushållen inom den femtedel av hushållen som har högst inkomster tillgång till barnomsorg medan siffran för femtedelen med lägst inkomster bara uppgår till 15 %. Situationen är liknande i andra länder med en hög andel barn som deltar i barnomsorg såsom Belgien, Finland och Irland, men också i länder där andelen barn i barnomsorg är lägre. Omvänt är andelen barn som deltar i barnomsorg mycket hög bland den femtedel av hushållen som har lägst inkomster i Danmark, medan andelen är lika hög bland alla hushåll i Sverige, Slovenien och Tyskland[26]. Barcelonamålen kommer inte att kunna uppnås utan tillgänglighet, inte minst ur ekonomisk synvinkel, till barnomsorg för alla samhällsgrupper.

Prioriteringskriterier kan också utgöra ett hinder …

… när det rör sig om bristande platsutbud, särskilt för inaktiva eller arbetslösa föräldrar, när tillträde prioriteras för föräldrar med anställning och i synnerhet för hushåll med två inkomster, vilket hindrar den förälder som har haft lägre inkomst från att återinträda i arbete.

I Belgien (Flandern) överstiger efterfrågan på barnomsorg platsutbudet. Strukturella åtgärder har genomförts på regional nivå i Flandern för att öka tillgången till barnomsorg. Å ena sidan har det införts ett system för föräldrars ekonomiska deltagande utifrån inkomst för kollektiv och familjebaserad (icke) subventionerad barnomsorg, som redan fanns inom den subventionerade sektorn. Å andra sidan har det inrättats ett officiellt prioriteringssystem inom den barnomsorg som tillämpar systemet med föräldrars ekonomiska deltagande: 20 % av platserna ska förbehållas familjer med en förälder och låginkomstfamiljer (i båda fallen då föräldrarna är arbetslösa eller genomgår yrkesintegration osv.)

4.           Kvaliteten: fortfarande ojämn i Europa

Upplevd kvalitet påverkar fortfarande föräldrars val …

… även om denna faktor inte kommer främst när föräldrar väljer bort formell barnomsorg. Kvaliteten framstår som ett problem för i genomsnitt 27 % av EU:s invånare, efter kostnaden (59 %), tillgången (58 %) och tillgängligheten/avståndet eller öppettiderna (41 %)[27]

Att mäta kvalitet: ett omfattande forskningsområde …

… Många pågående arbeten behandlar kvaliteten på förskola och barnomsorg inom EU.

I sitt meddelande om förskolan[28] upprepade kommissionen behovet av att ytterligare förbättra tillgången för att kunna erbjuda barnomsorg åt alla. Kommissionen har pekat ut nyckelområden beträffande kvaliteten såsom undervisningsplaner, personal, styrning och finansiering, där politiskt samarbete på EU-nivå skulle kunna förbättra tillgången till barnomsorg och barnomsorgens kvalitet. På uppmaning av utbildningsministrarna[29] har kommissionen nyligen inom ramen för den öppna samordningsmetoden inrättat en tematisk arbetsgrupp bestående av politiska beslutsfattare, akademiker och yrkesverksamma inom området förskola och barnomsorg med målet att upprätta en europeisk kvalitetsram för förskola och barnomsorg.

Bland barnomsorgens strukturella kännetecken varierar barngruppens storlek mellan i genomsnitt 10–14 barn i åldersgruppen 0–3 år och 20–25 barn i åldersgruppen 3–6 år[30] och antalet barn per anställd i förskolan ligger runt 15/1 i majoriteten av medlemsstaterna, från 6/1 i Estland till 21,5/1 i Frankrike[31].

Många okvalificerade personer arbetar fortfarande inom sektorn …

… Utbildningsnivån hos dem som arbetar inom förskola och barnomsorg varierar stort mellan länderna och ofta ställs låga kunskapskrav på den biträdande personalen (som står för 40–50 % av arbetskraften), samtidigt som forskningen och internationella politiska dokument förordar att minst 60 % av personalen ska ha en 3-årig eftergymnasial utbildning[32]. Den biträdande personalen (som ofta ansvarar för omsorgsuppgifter och föräldrakontakter) har ofta låg eller ingen grundläggande utbildning och begränsad tillgång till vidareutbildning i motsats till den ofta högt kvalificerade pedagogiska personalen (som ansvarar för arbetet med barnen), som drar nytta av dessa möjligheter[33].

Arbetsförhållandena inom sektorn är fortfarande osäkra …

… i de flesta länderna. Hög personalomsättning på grund av deltidsanställningar eller atypiska anställningsformer är vanligt och inverkar negativt på barnomsorgens kvalitet. Karriärmöjligheterna är för övrigt starkt begränsade och sektorn förmedlar inte någon bild av att erbjuda arbetstillfällen av hög kvalitet[34].

Sektorn kännetecknas av en hög andel kvinnlig personal …

… med endast 2–3 % män bland de anställda förutom i Danmark (8 %). Experterna är eniga om att andelen män som arbetar inom sektorn borde öka till 10 % för att bekämpa könsstereotyperna[35].

Danmark, där förskolan och barnomsorgen är integrerad i socialförsäkringssystemet, utgör ett föregångsland i fråga om kompetensutveckling för de yrkesverksamma inom sektorn (pædagoguddannelsen). Det allmänna upplägget[36] (enligt vilket studenterna blir behöriga att arbeta inom en rad olika pedagogiska sammanhang, samtidigt som möjligheten till rörlighet mellan yrken blir större) och erkännandet av tidigare erfarenhet har bidragit till att attrahera jämförelsevis fler män till förskola och barnomsorg i Danmark än i andra EU-medlemsstater.

Direkt offentlig finansiering av barnomsorgen möjliggör en mer effektiv styrning …

… från offentliga myndigheter samt stordriftsfördelar, en bättre kvalitet nationellt sett, en bättre fortutbildning av pedagoger och ett rättvisare tillträde än genom system som ger stöd till föräldrar[37].

År 2009 var den andel av BNP som spenderades på förskola och barnomsorg särskilt hög i Danmark, Sverige, Storbritannien och Frankrike. I dessa länder överträffas det mål om 1 % som experterna förordar[38]. Emellertid skiljer sig dessa utgifter åt till sin form och har därför inte samma inverkan på utvecklingen av barnomsorgen och på dess kvalitet.

Integrerade system verkar ge större enhetlighet …

… mellan barnomsorgen och resten av utbildningssystemet, mer resurser för barnen under 3 år och en bättre fortutbildning för personalen[39]. Den uppdelade modellen, där barnomsorgen för de yngre barnen (under tre år) och förskolan (fram till den obligatoriska skolåldern) skiljs åt, är förhärskande i Europa. I andra länder har de politiska beslutsfattarna rört sig i riktning mot ett system där utbudet för de yngre barnen är integrerat i utbildningssystemet – exempelvis gäller detta i Lettland, Slovenien, Skottland och Sverige – eller i det mer omfattande ”pedagogiska systemet” som i Finland. Bara i ett fåtal länder förekommer båda systemen parallellt (Danmark, Grekland, Spanien, Cypern och Litauen). Integrationen av barnomsorgen i en större enhet förutsätter en enhetlig struktur och en gemensam strategi i fråga om tillträde, bidrag, planer och personal. Detta leder till större ekonomisk effektivitet[40]. Även med ett uppdelat system tycks det nödvändigt att främja en interaktion mellan barnomsorg och förskola för att man ska kunna tillfredsställa alla behov (kognitiva, sociala, emotionella och fysiska)[41].

Ansvaret för att utarbeta politiken för förskola och barnomsorg är delat …

… mellan staten och lokala myndigheter i många länder. En av de positiva följderna av decentraliseringen har varit integrationen av barnomsorg och förskola på lokal nivå samt ett större beaktande av de lokala behoven. Decentraliseringen kan även medföra vissa risker. Delegeringen av befogenheter och ansvar kan leda till ökade skillnader mellan olika regioner i fråga om tillträde och kvalitet[42]. Man bör följaktligen anta en mer integrerad, övergripande strategi vad gäller förskola och barnomsorg på lokal, regional och nationell nivå, i vilken alla inblandade parter deltar, inbegripet familjerna, och föra ett nära och sektorövergripande samarbete mellan olika områden såsom utbildning, kultur, samhällsfrågor, sysselsättning, hälsa och rättsväsende.[43]

5.           Att uppnå Barcelonamålen, ett förnyat engagemang inom Europa 2020-strategin

Mer än 10 år efter antagandet av Barcelonamålen har de i en majoritet av medlemsstaterna ännu inte uppfyllts. Situationen försämras rent av i flera medlemsstater. Omfattande insatser kvarstår för att man ska nå upp till tillfredsställande tillgänglighetsnivåer, särskilt för barn under 3 år. Dessutom har kostnaderna för dessa tjänster förblivit ett betydande hinder för föräldrarna. Detta gäller även öppettiderna, som fortfarande inte alltid går att förena med föräldrarnas yrkesmässiga krav. Investeringarna i en förskola och barnomsorg av god kvalitet och till överkomligt pris för alla måste fortsätta. Denna insats bör ingå i en omfattande åtgärd på medlemsstatsnivå. Kommissionen kommer att stödja denna insats på flera håll.

Barnomsorgens utveckling står under övervakning inom ramen för den europeiska planeringsterminen …

Att underlätta deltagandet på arbetsmarknaden och tillgången till arbete för den andra inkomsttagaren i ett hushåll genom lämpliga skatte- och bidragsincitament och tillhandahållande av barnomsorg av god kvalitet till ett överkomligt pris utgör en fastställd prioritering i den årliga tillväxtöversikten[44]. Nio medlemsstater (AT, CZ, DE, HU, IT, MT, PL, SK, UK) fick en rekommendation om kvinnors sysselsättning och om tillgången till och kvaliteten på barnomsorg under 2012. Sju av dessa länder fick en rekommendation redan 2011, medan Malta och Slovakien fick en rekommendation för första gången 2012.

Strukturfonderna utgör en viktig hävstång …

… Under perioden 2007–2013 bedöms 2,6 miljarder euro från Europeiska socialfonden ha lagts på åtgärder för att främja kvinnors sysselsättning och varaktiga deltagande på arbetsmarknaden, och på förenandet av arbete och privatliv, inbegripet åtgärder för att underlätta tillträdet till barnomsorg och till vård av närstående. Dessutom har omkring 616 miljoner euro från Europeiska regionala utvecklingsfonden ställts till medlemsstaternas förfogande mellan 2007 och 2013 för finansiering av barnomsorgsinfrastruktur[45]. Nästan alla medlemsstater har avsatt medel till barnomsorgen. Emellertid varierar de samlade utgifterna starkt mellan medlemsstaterna, beroende på tillgänglig budget från strukturfonderna och det rådande barnomsorgsutbudet.

ESF spelar en viktig roll vid inrättandet och driften av institutionaliserad barnomsorg i Polen inom ramen för det operativa programmet Mänskligt kapital (HC OP).

Sedan 2012 möjliggörs, via en budget på 46 miljoner euro, samfinansiering (85 %) av projekt med följande innehåll:

– Stöd till inrättande och drift av daghem och barngrupper, inbegripet betalning av barnomsorgsutgifterna för barn under 3 år om minst en av föräldrarna återvänder till arbetsmarknaden efter ett avbrott med anknytning till barnets födelse eller uppfostran.

– Stöd vid anlitande av dagbarnvårdare.

Den första förslagsinfordran kommer att möjliggöra inrättandet av 171 daghem, 23 barngrupper och 7 avtal för tillhandahållande av dagbarnvårdstjänster. Denna åtgärd ingår i ett bredare initiativ för reformerad lagstiftning och större mångfald och utbud i fråga om barnomsorg (programmet ”Malush”).

Det finns en liknande åtgärd för samfinansiering av förskoleprojekt för barn mellan 3 och 5 år, med en budget på 369 miljoner euro.

Kommissionen eftersträvar samarbete med arbetsmarknadens parter …

… som spelar en nyckelroll för att komplettera de offentliga myndigheternas insatser för att det ska gå att förena arbetsliv och privatliv.

Kommissionen kommer dessutom att förstärka samarbetet mellan sina avdelningar …

… med ansvar för politikområden av relevans för förskola och barnomsorg (såsom rättsväsende, grundläggande rättigheter och medborgarskap, utbildning och kultur, sysselsättning och socialpolitik, hälsa osv.).

Kommissionen kommer att fortsätta uppföljningen av Barcelonamålen …

… genom att hjälpa medlemsstaterna att utveckla sin statistiska kapacitet via förbättrad uppgiftsinsamling och ett förbättrat mått på barnomsorgsutnyttjandet inom ramen för undersökningen EU–Silc, framför allt genom insamling av jämförbar information om hindren för tillträde till dessa tjänster (kostnad, otillfredsställd efterfrågan osv.).

Kommissionen kommer att fortsätta stödja medlemsstaterna …

· Närhelst det behövs under de europeiska planeringsterminerna kommer kommissionen att fortsätta anta specifika rekommendationer för att uppmana medlemsstaterna att genomföra Barcelonamålen och upprätthålla de offentliga investeringarna trots krisen.

· Inom programplaneringen för de europeiska fonderna kommer kommissionen att arbeta i samförstånd med medlemsstaterna för att fullt ut utnyttja de samfinansieringsmöjligheter som erbjuds genom strukturfonderna och övriga gemenskapsprogram, till exempel ”Erasmus för alla”, också under nästa programplaneringsperiod, i syfte att utveckla förskola och barnomsorg samt tjänster för andra personer i beroendeställning, utbilda personal och förbättra kvaliteten på tjänsterna.

För att kunna möjliggöra kvinnor och mäns fria val av hur de ska förena arbete och privatliv räcker det inte med att utveckla barnomsorgen för barn som inte har uppnått den obligatoriska skolåldern. Man måste även beakta de svårigheter som uppträder vid olika stadier i livet. Kommissionen bör därför

· främja en kombination av åtgärder som gör det möjligt att förena arbetslivet och privatlivet genom flexibla arbetsformer, ett system för familjeledighet och tillgängliggörandet av omsorgstjänster av god kvalitet till överkomligt pris för barn i förskoleåldern, men även för skolbarn upp till tonåren utanför schemalagd skoltid samt för andra personer i beroendeställning,

· även uppmuntra medlemsstaterna att undanröja hindren (också de skattemässiga) för kvinnors yrkesverksamhet och stimulera fäder att ta ett större familjeansvar, framför allt genom att ta ut familjeledighet i samma utsträckning som kvinnor.

Denna rapport är ett uttryck för kommissionens engagemang för att, inom ramen för dess befogenheter, stödja uppnåendet av Barcelonamålen och utvecklingen av barnomsorg av god kvalitet till ett överkomligt pris för alla, i syfte att undanröja hindren för föräldrars arbete, underlätta social inkludering och främja jämlikhet mellan kvinnor och män.

[1]               I denna rapport används i den franska källtexten ett par uttryck (services de garde, services d'accueil) som på svenska motsvaras av ”barnomsorg”. Ett tredje uttryck (services d'éducation et d'accueil des jeunes enfants,EAJE) har översatts med ”förskola och barnomsorg för yngre barn”.

[2]               http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ec/71025.pdf

[3]               KOM/2010)2020

[4]               COM(2013) 83

[5]               2011/C 155/02

[6]               KOM(2010) 491

[7]               COM(2012) 614

[8]               Mellan 1998 och 2008 ökade sysselsättningen för kvinnor (mellan 20 och 64 år) med 7,2 procent medan motsvarande siffra för män var 2,4 procent.

[9]               OECD (2012) Closing the Gender GAP: Act Now

[10]             COM(2013)778

[11]             KOM(2011)66

[12]             KOM(2011)18

[13]             2011/C 191/01

[14]             Eurostat, 2011 tsdsc340

[15]             OECD (2012) Closing the Gender Gap: Act Now

[16]             COM(2012)615

[17]             KOM(2008)638

[18]             Mätningen visar andelen barn som deltar i formell barnomsorg under de former som räknades upp inledningsvis.

[19]             EU-25, år 2011 deltog i genomsnitt 30 % av barnen inom EU-25 och EU-27 i barnomsorg.

[20]             Den obligatoriska skolåldern varierar mellan 4, 5, 6 och 7 år i de olika medlemsstaterna.

[21]             EU25. År 2011 uppgick andelen barn som deltar i barnomsorg till 86 % inom EU25 och till 83 % inom EU27.

[22]             Ministère de l’égalité des chances (Ministeriet för lika möjligheter), 2011.

[23]             Det som avses är barnomsorg genom en dagbarnvårdare (som inte omfattas av ett formellt system) hemma hos barnet eller dagbarnvårdaren, barnomsorg som utförs av mor- eller farföräldrar, andra medlemmar i hushållet, andra släktingar, vänner eller grannar.

[24]             OECD (2012) Starting strong III

[25]             Källor: AKU ad hoc-modul 2010 om att förena arbetsliv och privatliv. 23 % respektive 18 % av de mödrar vars yngsta barn är yngre än 3 år gammalt respektive mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern arbetar deltid eller avstår helt från att arbeta på grund av skäl med anknytning till barnomsorg.

[26]             EU-Silc, 2010

[27]             Eurofounds tredje livskvalitetsundersökning, 2012

[28]             KOM(2011)66.

[29]             (2011/C 175/03)

[30]             EGGE 2009

[31]             SWD(2012) 373

[32]             ISCED nivå 5

[33]             CORE study for EC/DG EAC2011

[34]             Eurofound 2012

[35]             CORE study for EC/DG EAC2011

[36]             I motsats till ett specialistinriktat upplägg där de yrkesverksamma utbildas och kvalificeras för att arbeta med en specifik åldersgrupp inom en bestämd institutionell miljö (t.ex. daghem, förskola). CORE study for EC/DG EAC2011

[37]             OECD 2011 Improving the welfare of families

[38]             Kommissionens nätverk för barnomsorg 1996. La qualité des services pour les jeunes enfants (barnomsorgens kvalitet).

[39]             Kaga Y., Bennett J. och Moss P. (2010), Caring and Learning Together, A Cross-national Study of Integration of Early Childhood Care and Education within Education, Paris, Unesco

[40]             Eurydice 2009 – Early Childhood Education and Care in Europe: Tackling Social and Cultural Inequalities

[41]             KOM(2011)66

[42]             OECD Starting strong, volym II

[43]             Rådets slutsatser om förskola och barnomsorg: 2011/C 175/03

[44]             COM(2012)750

[45]             Vid utgången av 2011 hade 74 % av denna budget avsatts till utvalda projekt.