RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om hur samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet fungerar /* COM/2013/0209 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om hur samförståndsavtalet om försäljning av
varumärkesförfalskade varor via internet fungerar
(Text av betydelse för EES) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1........... Inledning......................................................................................................................... 4 2........... Samförståndsavtalet........................................................................................................ 5 2.1........ En ny samarbetsstrategi................................................................................................... 5 2.2........ Samförståndsavtalets omfattning och
struktur................................................................... 6 2.3........ Självreglering utifrån
samförståndsavtalet......................................................................... 8 3........... Samförståndsavtalets funktion och
verkan........................................................................ 8 3.1........ Att få samförståndsavtalet att
fungera.............................................................................. 8 3.2........ Förfaranden för anmälan och
avlägsnande av olagligt material – en av samförståndsavtalets hörnstenar 9 3.3........ Proaktiva och förebyggande åtgärder
– en kritisk åtgärd för effektiv bekämpning av varumärkesförfalskning 11 3.4........ Upprepade intrång........................................................................................................ 12 3.5........ Samarbete, inklusive utbyte av
information..................................................................... 14 3.6........ Konsumenternas förtroende,
konsumentinformation och konsumentskydd...................... 14 3.7........ Extern kommunikation och ökad
medvetenhet............................................................... 15 3.8........ Jämförelser av samförståndsavtalets
effekter.................................................................. 16 4........... Vägen framåt................................................................................................................ 18 Bilaga: Förteckning över webbplatser och
varumärken som omfattas av samförståndsavtalet......... 20 Varumärken som omfattas av samförståndsavtalet........................................................................ 20 Webbplatser som omfattas av samförståndsavtalet....................................................................... 22 1. Inledning I den här rapporten utvärderas hur
samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet
(maj 2011) fungerar, nedan kallat samförståndsavtalet[1]. Försäljningen av varumärkesförfalskade varor
via internet skadar alla legitima parter, inklusive internetplattformar och immateriella
rättighetsinnehavare och, framförallt, konsumenterna. Varumärkesförfalskning
via internet är ett dynamiskt fenomen som ständigt förändras och anpassas
för att komma åt nya affärsmodeller. De företag som sysslar med olaglig
varumärkesförfalskning är sofistikerade. De anpassar sig efter befintliga skyddsstrategier
mot varumärkesförfalskning. Syftet med samförståndsavtalet är att upprätta
en uppförandekod i kampen mot försäljningen av varumärkesförfalskade varor via
internet. Tanken är att öka samarbetet mellan avtalsparterna för att de på ett
effektivt sätt ska kunna ta itu med detta ständiga hot. Det råder stor enighet om att samarbete
är mycket bättre än rättstvister, som varken ökar effektiviteten på
marknaden eller konsumenternas förtroende. Den huvudsakliga målsättningen är
att skapa förtroende på marknaden. Samförståndsavtalet bidrar till att skapa förtroende
på internetmarknaden genom detaljerade åtgärder mot försäljningen av
varumärkesförfalskade varor och genom att öka skyddet för konsumenter som
oavsiktligt köper en förfalskad produkt. Samförståndsavtalet omfattar ledande
e-handelsplattformar och stora varumärken inom snabbrörliga konsumentvaror, konsumentelektronik,
mode, lyxartiklar, sportvaror, film, programvaror, spel och leksaker, som alla är
verksamma på både global och regional nivå[2]. Under utvärderingsperioden[3] sammanträdde avtalsparterna
regelbundet. Sammanfattningar av dessa möten har offentliggjorts på webbplatsen
för generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster[4]. I denna rapport analyseras samförståndsavtalets
framsteg, genomförande och funktion. Den ger även en överblick över
avtalsparternas utvärdering av hur effektivt avtalet är när det gäller att
minska internetförsäljningen av varumärkesförfalskade varor inom EU. Rapporten
är strikt begränsad till samförståndsavtalet och omfattar inte angränsande
politiska frågor. Rapporten visar att strategin i samförståndsavtalet
fungerar, men att internetplattformar och rättighetsinnehavare måste fortsätta
att vara uppmärksamma och vaksamma. Slutsatsen av rapporten är att
samförståndsavtalet bör fortsätta i två år till och att det bör utökas med
ytterligare parter. Kommissionen överväger ytterligare insatser för att bekämpa
varumärkesförfalskningen på bredare front och kan komma att lägga fram ett förslag
till initiativ senare i år. 2. Samförståndsavtalet 2.1. En ny
samarbetsstrategi Kommissionen betonade, både i sitt meddelande
från 2009 om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter
på den inre marknaden[5]
och i sitt meddelande från 2011 om en inre marknad för immateriella rättigheter[6], vikten av att rättighetsinnehavare
och andra berörda parter, till exempel internetplattformar, grossister,
detaljhandlare och konsumenter samt branschorganisationer, upprättar frivilliga
strategier och samarbetsstrategier för att bekämpa varumärkesförfalskning. I meddelandet från 2009 ansåg kommissionen att
berörda parter inom teknik och handel där utvecklingen går snabbt bör tillämpa
en strategi som bygger på samarbete snarare än rättstvister. För att
hitta möjliga icke bindande överenskommelser föreslogs en arbetsmetod som
bygger på dialog mellan berörda parter, dvs. en konstruktiv dialog där
man fokuserar på konkreta problem och genomförbara och praktiska lösningar som
måste vara realistiska, välavvägda och rättvisa för alla inblandade. En sådan
gemensam, inkluderande och delaktighetsfrämjande strategi stämmer väl överens
med kommissionens agenda om bättre lagstiftning. När det gäller detta samförståndsavtal intog
kommissionen en ny funktion som hjälpresurs för dessa dialoger genom att erbjuda
administrativt och logistiskt stöd och genom att, om så krävs, säkerställa en
korrekt avvägning mellan olika berörda intressen, inklusive EU-medborgarnas
legitima rättigheter och förväntningar. Kommissionens roll som hjälpresurs garanterar
också att dialogerna med berörda parter och eventuella senare överenskommelser
är öppna och helt förenliga med den befintliga rättsliga ramen, med full
respekt för grundläggande fri- och rättigheter. Både Europaparlamentet[7] och rådet[8] ställde sig bakom kommissionens
strategi. Som ett första exempel på samarbetsstrategin
lanserade kommissionen en dialog med berörda parter om försäljningen av
varumärkesförfalskade varor på internet. Detta resulterade i ett
samförståndsavtal mellan 33 företag och branschorganisationer som omfattar 39
olika webbplatser. 2.2. Samförståndsavtalets
omfattning och struktur Internethandeln har gett företag och
konsumenter nya möjligheter att köpa och sälja varor nationellt, över den inre
marknadens inre gränser, och internationellt. Inom den inre marknaden minskar
internet de praktiska hindren för handel över medlemsstaternas gränser. Tyvärr har internet även blivit en av de
största kanalerna för varumärkesförfalskade varor. Större delen av den e-handel
som sker via internetplattformar är helt laglig. Olagliga eller bedrägliga
kommersiella handlare som säljer varumärkesförfalskade varor utnyttjar dock
även e-handelns fördelar för att sälja varumärkesförfalskade produkter direkt
till konsumenterna. Avtalsparterna påpekar till exempel att det finns en ny
generation av (småskaliga) försäljare av varumärkesförfalskade varor som
införskaffar dessa varor billigt på internet eller via mer traditionella
distributionskanaler i mindre kvantiteter och därefter lägger ut dem till
försäljning på internet. Varken den ursprungliga säljaren av varorna eller de
varumärkesförfalskade varorna befinner sig nödvändigtvis på EU:s territorium. Lagliga
internetplattformar och rättighetsinnehavare som erbjuder tjänster till säljare
och köpare kan därmed råka ut för handlare som säljer varumärkesförfalskade
produkter, vilket går ut över konsumenterna, rättighetsinnehavarna,
leverantörerna av e-handelstjänster, ekonomin och samhället. Internetplattformar och rättighetsinnehavare
vidtog åtgärder mot internetförsäljningen av varumärkesförfalskade varor redan
innan samförståndsavtalet trädde ikraft. Till följd av dialogen med berörda
parter har det dock växt fram en allmän medvetenhet om att man skulle kunna
åstadkomma mer. Samförståndsavtalet är inriktat på att störa
och avskräcka utbudssidan av marknaden för varumärkesförfalskade varor. Man
försöker med andra ord få bort försäljningen av varumärkesförfalskade varor på
internet så snart som möjligt. Avtalet innehåller proportionella, avskräckande
åtgärder mot aktörer som vid upprepade tillfällen försöker sälja
varumärkesförfalskade varor. Dessutom syftar det till att skapa ett bättre
skydd för konsumenter som oavsiktligt köper en förfalskning och för lagliga
säljare av varor som känner att de på ett otillbörligt sätt förhindras/försenas
när de ska lägga ut en produkt till försäljning på internet. Strategin i samförståndsavtalet bygger på tre
försvarslinjer. De ska se till att det inte finns några olagliga produkter till
försäljning på internet, och om det ändå gör det, att de tas bort så snart som
möjligt, åtminstone tillräckligt snabbt för att förhindra att det hinner ske ytterligare
transaktioner. Alla åtgärder sker samtidigt och i realtid. För det första är det mycket viktigt
att kunder, dvs. säljare och köpare, förstår vad varumärkesförfalskning
innebär, vilka risker detta fenomen medför för konsumenterna och vilka negativa
effekter det får för rättighetsinnehavarna. Kunderna kan vara aktiva i
kampen mot varumärkesförfalskning. Därför är internetplattformarna måna om att potentiella
säljare och köpare ska kunna ta del av lämplig information på ett enkelt
sätt, och i förekommande fall i samarbete med rättighetsinnehavarna. De bör
förklara att det är olagligt att sälja varumärkesförfalskade varor och föreslå
försiktighetsåtgärder som köparna bör vidta för att undvika att köpa dem. Välinformerade
säljare på internetplattformarna bör åta sig att inte sälja sådana varor. Välinformerade
konsumenter bör känna till vilka verktyg de ska använda och hur de ska gå till
väga om de har köpt varumärkesförfalskade varor. Samförståndsavtalet är helt i
linje med kommissionens senaste konsumentpolitiska strategi, där mellanhänder
och handlare uppmanas att göra mer än att bara följa lagstiftningen och
utarbeta självreglerande åtgärder för att öka konsumentskyddet[9]. Den andra försvarslinjen handlar om proaktiva
och förebyggande åtgärder för att snabbt och adekvat sätta stopp för försöken
att sälja varumärkesförfalskade varor, antingen innan de läggs ut till
försäljning eller kort därefter. Genom att vidta sådana åtgärder försöker
rättighetsinnehavare och internetplattformar att minska utbudet av förfalskade
varor på internet. Dessa åtgärder kan vara tekniska och/eller procedurmässiga
och kräver ofta mänskliga insatser. De är ofta specifika för respektive
affärsmodell och rättighetsinnehavarnas och/eller internetplattformarnas
organisation. Ett exempel på proaktiva och förebyggande åtgärder är kontrollen
av säljare innan de tillåts sälja på en internetplattform och, i vissa fall, en
fortlöpande utvärdering av åtgärdernas resultat. Effektiva proaktiva och
förebyggande åtgärder är ofta avancerade. De kräver ofta betydande resurser och
ett effektivt samarbete mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar. Proaktiva
och förebyggande åtgärder används för att se till att varumärkesförfalskade
varor inte läggs ut till försäljning på internet. För det tredje kan
varumärkesförfalskade varor fortfarande vara tillgängliga för
allmänheten på en internetplattform, trots information till kunderna och
proaktiva och förebyggande åtgärder. I sådana fall kan rättighetsinnehavare och
konsumenter underrätta den berörda internetplattformen om förekomsten av sådana
varor. På så sätt kan plattformen vidta lämpliga åtgärder, bland annat ta bort
varan från den berörda webbplatsen. Förfaranden för anmälan och avlägsnande
av olagligt material är tänkta att vara ett enkelt, rättvist och snabbt sätt
att ta bort varumärkesförfalskade varor som läggs ut till försäljning på
internet. Samförståndsavtalet kompletterar dessa
åtgärder genom att skapa ett bättre konsumentskydd, bland annat en
möjlighet att erhålla en ersättningsprodukt eller få pengarna tillbaka enligt
vissa villkor. Samförståndsavtalet innehåller även avskräckande insatser vid
upprepade intrång. Samförståndsavtalets parter har åtagit sig att
samarbeta för att upptäcka upprepade intrång. Internetplattformarna åtar sig
att genomföra och verkställa avskräckande åtgärder enligt sina interna
riktlinjer. Policyer för att förhindra upprepade intrång måste vara objektiva
och proportionella och ta hänsyn till alla omständigheter. Informationsutbytet
om aktörer som begår upprepade intrång enligt samförståndsavtalet sker helt i
enlighet med dataskyddslagstiftningen. Konsumenterna bör ta del av all information
som finns när de köper varor på internet för att undvika att köpa
varumärkesförfalskade varor, men kan trots det lida skada. De kan ha blivit
vilseledda och ha köpt varumärkesförfalskade varor oavsiktligt, och därmed
lidit ekonomisk eller annan skada. Samförståndsavtalet innehåller vissa
minimibestämmelser för konsumentskydd. Vilken ersättning som ges för ekonomisk
eller annan skada beror på de enskilda avtalsparternas policy. En konsument kan
även ha lagt ut en vara till försäljning som misstänks vara varumärkesförfalskad
och därför avlägsnas. Konsumenten kan ha lidit skada om det visar sig att
produkten avlägsnats felaktigt. Slutligen garanterar samförståndsavtalet att
avtalsparterna under utvärderingsperioden inte inleder nya rättstvister
mot varandra i frågor som omfattas av samförståndsavtalet. Detta
moratorium för rättstvister är en viktig bestämmelse som understryker
avtalsparternas ömsesidiga åtagande att arbeta tillsammans i god tro. 2.3. Självreglering
utifrån samförståndsavtalet Det är ofta svårt att få ett stort antal
berörda parter med olika intressen och affärsmodeller att samarbeta på
frivillig basis. Det tar tid att bygga upp det förtroende som behövs för att
ett sådant samarbete ska fungera. Den process som föregick undertecknandet av samförståndsavtalet
och själva undertecknandet i sig har visat sig vara nödvändiga steg på vägen
mot att bygga upp ett klimat av ömsesidigt förtroende mellan avtalsparterna. Den
strukturerade dialogen har gjort att de berörda parterna har fått en ökad förståelse
för varandras intressen och varandras tekniska, organisatoriska och
kommersiella begränsningar. Ömsesidigt förtroende är den enande faktorn.
Utan det är det frivilliga samarbetet dömt att misslyckas. Andra kritiska framgångsfaktorer har varit
följande: · Ett tydligt incitament för varje avtalspart till följd av det icke
bindande avtalet. · Skyddsåtgärder i avtalet för att skydda varje avtalsparts viktiga
intressen, för att passa olika affärsmodeller och handelspolicyer, och för att garantera
rättssäkerheten i syfte att övervinna motståndet inom respektive organisation. · Ett icke bindande avtal med ett tydligt fokus, bland annat ett
väldefinierat syfte, i kombination med tydligt formulerade, realistiska
skyldigheter, proportionellt fördelade mellan parterna (smart genomförande). · Ett brett samförstånd och ett stort engagemang inom de företag som
undertecknar avtalet. · Tillräcklig flexibilitet i avtalet för att möjliggöra anpassningar till
följd av förändrade omständigheter, utan att behöva omförhandla avtalet. Dessutom har Europeiska kommissionen genom
att fungera som hjälpresurs bidragit till att strukturera och driva
dialogerna och förhandlingarna, samt uppmuntra berörda parter att övervinna
hindren. Politiskt stöd från nationella myndigheter och parlament kan också
bidra till framgång. Extern insyn ökar
trovärdigheten och säkerställer ansvarighet och ansvar gentemot berörda parter,
nationella myndigheter och parlament samt samhället i stort. Det kan även få
nya parter att ansluta sig till det icke bindande avtalet och den bästa praxis
som främjas genom avtalet. 3. Samförståndsavtalets
funktion och verkan 3.1. Att
få samförståndsavtalet att fungera Samförståndsavtalet är begränsat till
avtalsparter som tillhandahåller tjänster och varor i EU/EES. För att förtydliga
samförståndsavtalets tillämpningsområde har avtalsparterna angett de
webbplatser och varumärken som omfattas av avtalet (se bilagan). En förteckning över kontaktpunkter har
upprättats för att göra det lättare för avtalsparterna att kommunicera i frågor
som rör samförståndsavtalet och för att möjliggöra operativ direktkontakt
mellan personer som arbetar med varumärkesskydd för rättighetsinnehavare i
olika medlemsstater och de webbplatser som internetplattformarna driver. Tillgången på denna grundläggande information
i lättillgänglig och regelbundet uppdaterad form har hjälpt avtalsparterna att
tillämpa samförståndsavtalet under driftsmässiga förhållanden. Det har också
gjort avtalsparternas lokala organisationer medvetna om samförståndsavtalet och
dess potential och möjligheter. Internetplattformar och rättighetsinnehavare
har deltagit i bilaterala möten för att upprätta kontakter, utbyta
information och diskutera operativa frågor. Dessa möten, i kombination med en
konsekvent användning av internetplattformarnas respektive program för rättighetsskydd,
har gjort att avtalsparterna kunnat samla sin kunskap, identifiera trender och
till följd av detta avlägsna misstänkta försäljningserbjudanden, för att på så
sätt öka det förebyggande skyddet. På det hela taget har samförståndsavtalets
parter signalerat att detta väsentligt har förbättrat kommunikationen
mellan avtalsparterna, vilket har underlättat samarbetet. I vissa fall har man
vidtagit gemensamma åtgärder, till exempel snabba insatser vid plötsliga ökningar
av en viss typ av varumärkesförfalskningar. 3.2. Förfaranden
för anmälan och avlägsnande av olagligt material – en av samförståndsavtalets
hörnstenar Alla avtalsparter anser att förfarandena för
anmälan och avlägsnande av olagligt material är oumbärliga åtgärder för att
bekämpa försäljningen av varumärkesförfalskade varor på internet. Samförståndsavtalet
innehåller regler för anmälan och avlägsnande av olagligt material, bland annat
i) en mekanism för att avlägsna enskilda
försäljningserbjudanden om produkter som misstänks vara varumärkesförfalskade
från internetplattformarnas webbplatser och ii) en mekanism för att underrätta
internetplattformarna om användare som säljer varumärkesförfalskade produkter
(säljarbaserade underrättelser). Detta är det verktyg som främst ska tillämpas
när det på internet dyker upp försäljningserbjudanden om varor som misstänks
vara olagliga. Dessutom har avtalsparterna noterat att det har visat sig vara
ett användbart verktyg inom ramen för samförståndsavtalet. Reglerna om anmälan
och avlägsnande av olagligt material bör inte vara alltför preskriptiva och de
måste innehålla vissa mekanismer för att ta itu med missbruk av systemet. Företagen
har utarbetat sina egna skräddarsydda metoder för att ta itu med intrång på sina
webbplatser. Avtalsparterna har rapporterat att
internetplattformarna mottar tusentals anmälningar och begäranden om att
avlägsna olagligt material, av alla typer av skäl. Inom ramen för samförståndsavtalet
och i enlighet med EU:s regelverk[10]
är syftet med förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt material att
avlägsna försäljningserbjudanden om varor som misstänks vara
varumärkesförfalskade från internetplattformarnas webbplatser på ett snabbt,
effektivt och verkningsfullt sätt. Alla internetplattformar hade redan innan
samförståndsavtalet trädde ikraft någon form av mekanism för anmälan och
avlägsnande av olagligt material för att ge rättighetsinnehavare och andra
drabbade personer och organisationer möjlighet att anmäla misstänkta
varumärkesförfalskningar. Medan vissa var lätta att hitta på webbplatserna
fanns det många andra system för anmälan och avlägsnande av olagligt material
som inte ansågs fungera tillfredställande. Dessutom var det inte alla
rättighetsinnehavare som använde det system som fanns. Anmälningarna var
ofullständiga, inte tillräckligt specifika, svåra att behandla, ibland
inriktade på enskilda produkter och ibland på hela produktkataloger. Uppföljningen
av anmälningarna varierade mellan internetplattformarna och ansågs inte alltid vara
tillfredsställande av de anmälande rättighetsinnehavarna. Försäljningserbjudandena
avlägsnades inte alls, tog för lång tid att avlägsna eller dök snabbt upp igen
efter avlägsnandet. Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har
vissa internetplattformar rapporterat att det tar dem upp till 24 timmar att
avlägsna ett försäljningserbjudande på internet (även kallat en post), ibland dock
upp till 48 timmar. För andra tar det 2–5 timmar. Andra säger att ifrågasatta
försäljningserbjudanden tas bort samma dag eller tidigt nästföljande dag. Rättighetsinnehavare
har dock rapporterat att samma internetplattform har olika behandlingstid i
olika medlemsstater. Internetplattformarna har dessutom påpekat att
de har noterat att vissa rättighetsinnehavare uppvisar stora variationer i det
genomsnittliga antalet anmälningar av försäljningserbjudanden om förfalskade
produkter per månad (från en till flera hundra). Sedan samförståndsavtalet
trädde ikraft avslår de väldigt sällan en begäran om avlägsnande och behöver
sällan be om mer information för att behandla anmälan. I de fall de behöver be
om mer information så rör det sig i regel om anmälningar från
rättighetsinnehavare som är obekanta med förfarandet för anmälan och
avlägsnande av olagligt material. Vissa rättighetsinnehavare menar att det i
vissa fall har krävts onödiga detaljer. När ett
försäljningserbjudande om en vara som misstänks vara olaglig har avlägsnats
från internet informerar internetplattformen bland annat den berörda säljaren,
och förklarar varför erbjudandet har avlägsnats. Anmälningar av användare som säljer
varumärkesförfalskade produkter – till skillnad från anmälningar av specifika
försäljningserbjudanden – har varit relativt sällsynta. I regel anses
anmälningar av enskilda säljare vara besvärliga, eftersom det nästan alltid
krävs ytterligare utredning av säljarens enskilda försäljningserbjudanden innan
ett beslut kan fattas. Eftersom aktörer som begår upprepade intrång (och som
konstateras vara oärliga säljare) kommer att bestraffas i alla fall (till följd
av anmälningar av enskilda försäljningserbjudanden) ser man inte några
väsentliga fördelar med anmälningar av enskilda säljare. Tvärtom rapporterade
en rättighetsinnehavare att det är oklart i vilken utsträckning
internetplattformarna vidtar åtgärder till följd av anmälningar av enskilda
säljare som säljer varumärkesförfalskade varor, eftersom samarbetet när det
gäller anmälan och avlägsnande av olagligt material fungerar effektivt för enskilda
olagliga produkter. Enligt de villkor som de olika internetplattformarna
tillämpar är det klart förbjudet att sälja produkter som gör intrång i tredje
parts rättigheter. Det framgår också tydligt att intrångsgörande produkter
kommer att tas bort. Vissa internetplattformar tillhandahåller formulär som
rättighetsinnehavarna kan använda vid anmälningar. Dessa är dock ofta ganska grundläggande
och främst avsedda för rättighetsinnehavare som inte har undertecknat
samförståndsavtalet. Även om den faktiska behandlingen av anmälningar är ett
internt förfarande tillhandahåller de större internetplattformarna information
på internet om hur förfarandet för anmälan och avlägsnande av olagligt material
går till. Denna fungerar som en referenspunkt, särskilt för
rättighetsinnehavare som inte har undertecknat samförståndsavtalet. Informationen
kan även ingå i den specifika internetplattformens program för rättighetsskydd
eller webbplatsens hjälpavsnitt. Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har
alla avtalsparter rapporterat att det skett förbättringar inom alla dessa
områden i fråga om anmälan och avlägsnande av olagligt material. Flera
internetplattformar har sett över och ofta effektiviserat sina verktyg och
förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material. En
internetplattform har gjort om sitt förfarande för anmälan och avlägsnande av
olagligt material och infört ett gemensamt förfarande för alla sina europeiska
webbplatser[11]. Rättighetsinnehavarna har rapporterat att
anmälan och avlägsnande av olagligt material på det hela taget fungerar väl på
internetplattformarnas webbplatser som omfattas av samförståndsavtalet[12]. För
rättighetsinnehavarna är det dock ofta dyrt att ha ett övervakningsprogram. 3.3. Proaktiva
och förebyggande åtgärder – en kritisk åtgärd för effektiv bekämpning av
varumärkesförfalskning Proaktiva och förebyggande åtgärder är
åtgärder och förfaranden som ger internetplattformar och rättighetsinnehavare
möjlighet att förhindra att olagliga försäljningserbjudanden läggs ut på
internet eller begränsa den tid som de ligger ute. Dessa åtgärder och förfaranden
har varierat, inte bara mellan olika avtalsparter utan ibland till och med
mellan en viss internetplattforms olika webbplatser. Enligt avtalsparterna räcker det inte med
enbart reaktiva anmälningar och avlägsnanden av olagligt material för att
komma till rätta med problemet med försäljningen av varumärkesförfalskade varor
på marknadsplatser på internet. För att bekämpa varumärkesförfalskningen på
internet är det lika viktigt att det finns tillräckliga proaktiva
skyddsåtgärder för att förhindra att varumärkesförfalskade varor läggs ut till
försäljning på marknadsplatser på internet. Proaktiva och förebyggande åtgärder är starkt kopplade
till de berörda internetplattformarnas och rättighetsinnehavarnas enskilda
affärsmodeller och affärsmetoder. De är ett sätt för internetplattformarna att
särskilja sig från sina konkurrenter på marknaden. De kan ha stor inverkan på
kundnöjdheten och konsumenternas förtroende för försäljningserbjudandena på en
viss webbplats. Flera internetplattformar är relativt öppna med sina proaktiva
och förebyggande åtgärder. Internetplattformarna har även uppgett att dessa
åtgärder, för att vara effektiva i längden, ofta måste vara avancerade och
snabbt kunna anpassas när förhållandena förändras. Därför är proaktiva och
förebyggande åtgärder ofta dyra att genomföra. För rättighetsinnehavarna är
åtgärderna en del av arbetet med att skydda varumärket och är nära förknippade
med strategier och verksamheter för varumärkesskydd. Alla avtalsparter betonade om och om igen att utbytet
av information mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar är avgörande
för de proaktiva och förebyggande åtgärdernas effektivitet. Flera
avtalsparter observerade att åtgärdernas effektivitet tycktes variera både över
tid och mellan internetplattformarnas olika webbplatser. Detta är inte förvånande
med tanke på hur snabba och anpassningsbara säljarna av varumärkesförfalskade
varor är. Det visar att avtalsparterna hela tiden måste vara på sin vakt och
att det finns ett behov av fortsatt samarbete. En avtalspart rapporterade att investeringarna
i proaktiva och förebyggande åtgärder till följd av samförståndsavtalet både
ökat och lett till konkreta resultat. En internetplattform påpekade att den numera
avlägsnar fler potentiellt problematiska poster frivilligt och proaktivt än
reaktivt[13]. Proaktiva och förebyggande åtgärder kan handla
om tekniska åtgärder, till exempel en internetplattforms förmåga att upptäcka
användningen av vissa nyckelord eller innehåll som läggs ut till försäljning
innan det har släppts. Det kan också handla om informationsutbyte med
internetplattformar om tecken på varumärkesförfalskade produkter och om de
metoder som säljare av varumärkesförfalskade varor använder. Vissa
internetplattformar har rapporterat att de använder viss teknik för att upptäcka
produkterna och avlägsnar dem i förebyggande syfte. Några avtalsparter var oroade över att de
genom att vidta proaktiva åtgärder för att förhindra försäljningen av
varumärkesförfalskade varor skulle kunna anses ha faktisk kännedom om den
olagliga verksamheten och därmed skulle hamna utanför ansvarsbegränsningen
enligt e-handelsdirektivet. 3.4. Upprepade
intrång Enligt artikel 35 i samförståndsavtalet ska
internetplattformarna beakta anmälningar om upprepade intrång och genomföra och
verkställa policyer om avskräckande åtgärder för aktörer som begår upprepade
intrång. De olika internetplattformarnas policyer mot
upprepade intrång innehåller i regel avskräckande åtgärder (till exempel en
tillfällig kontoavstängning) mot säljaren (och inte bara det aktuella
försäljningserbjudandet) efter ett andra intrång. Kraftfullare avskräckande
åtgärder kan tillämpas om det konstateras att en säljare återigen säljer
varumärkesförfalskade varor. Alla internetplattformar vidtar åtgärder för att
förhindra att bannlysta säljare registrerar sig på nytt. Samtidigt som det är viktigt och till och med
nödvändigt med avskräckande åtgärder hävdar internetplattformarna att det finns
andra sätt att komma till rätta med aktörer som gör upprepade intrång än att
bara stänga av ett användarkonto. Det kan till exempel handla om utbildning,
säkerhetsåtgärder, avskräckande åtgärder eller restriktioner. Policyn om avskräckande åtgärder beskrivs i
internetplattformens villkor på den berörda webbplatsen. Vissa
internetplattformar sammanfattar dessutom systemet på andra delar av sina
webbplatser, till exempel i program för rättighetsskydd eller hjälpavsnitt. Internetplattformarna tillämpar inte sin
policy om avskräckande åtgärder automatiskt. Enskilda korrigeringar är ibland
nödvändiga och vidtas på det sätt som anses lämpligt. En säljare som
uppenbarligen handlar i ond tro kan bannlysas direkt, medan en aktör som begår
upprepade intrång och vars första småskaliga intrång begicks för länge sedan
kan varnas igen innan kontot stängs av. En del internetplattformar hanterar
alla påföljder från fall till fall, om än med liknande resultat och
effektivitet. När man ska besluta vilka avskräckande åtgärder som ska
tillämpas finns det flera aspekter att ta hänsyn till. Till exempel ska
hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen av policyn är, hur många misstänkta
intrång det rör sig om, om det rör sig om en aktör som begår upprepade intrång,
hur lång tid som gått sedan tidigare intrång, vad säljaren har att säga, om språkbruket
tyder på ett tydligt uppsåt, hur omfattande den lagliga verksamheten är och om
det finns andra misstänkta beteenden, till exempel åtgärder för att undvika
upptäckt. Därför har det inte gått att anta en gemensam enhetlig definition
av avskräckande åtgärder. Kommunikationen mellan rättighetsinnehavare
och internetplattformar är återigen avgörande när det gäller att genomföra
effektiva policyer mot upprepade intrång. Internetplattformarna behöver få information
från de berörda rättighetsinnehavarna. Annars är deras policyer för upprepade
intrång mindre effektiva. Flera internetplattformar har utvecklat särskilda
rapporteringsverktyg och gjort dessa tillgängliga för rättighetsinnehavarna för
att underlätta det ömsesidiga informationsutbytet, inklusive återkopplingen
till den anmälande rättighetsinnehavaren, samtidigt som de inblandade
personernas rättmätiga intressen respekteras. Avskräckande åtgärder påverkar säljarna
omedelbart, oavsett om åtgärderna är befogade eller ej. Säljarna kan förlora en
möjlighet att sälja den aktuella produkten, förlora tid som investerats i
obligatorisk utbildning eller extra säkerhetsåtgärder och förlora förtroende, vilket
leder till minskat förtroende bland konsumenterna och därmed till lägre
genomsnittliga försäljningspriser. Säljarna kan utsättas för säljrestriktioner
som begränsar verksamheten, vilket kan leda till överskott av varor. De kan
även drabbas av förlorade investeringar och ekonomiska förluster. Permanenta
avstängningar kan äventyra hela företag (och därmed deras anställda och
affärspartner). Därför tillämpar internetplattformarna avskräckande åtgärder
restriktivt och omsorgsfullt. För rättighetsinnehavarna är det mycket
viktigt med policyer mot aktörer som begår upprepade intrång, eftersom det är
dem som skadar rättighetsinnehavarna mest, särskilt om de genom bedrägliga
metoder fortsätter att handla med varumärkesförfalskade produkter. Rättighetsinnehavarna
hävdar fortfarande att det finns aktörer som begår upprepade intrång som har
sålt varumärkesförfalskade varor på olika internetplattformar under många olika
namn under lång tid. Rättighetsinnehavarna gör egna utredningar och underrättar
internetplattformarna om aktörer som begår upprepade intrång, bland annat om
avlägsnade försäljningserbjudanden dyker upp igen. Det är dock inte alltid
möjligt för rättighetsinnehavarna att upptäcka, och därmed identifiera, aktörer
som begår upprepade intrång, till exempel om den berörda webbplatsen inte har
någon sökfunktion för säljarnas uppgifter. Internetplattformarna anses vidta
kraftfullare åtgärder än tidigare mot aktörer som begår upprepade intrång, antingen på eget initiativ eller på den berörda
rättighetsinnehavarens initiativ, men de använder sitt eget omdöme och beaktar
alla specifika omständigheter i fallet[14].
Därför leder inte alla anmälningar om upprepade intrång till att ett konto
stängs av eller avslutas. Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har
internetplattformarna blivit öppnare gentemot rättighetsinnehavarna om sin
policy om avskräckande åtgärder och tillämpningen av denna. Vissa internetplattformar
och rättighetsinnehavare utbyter information om enskilda fall på bilateral
basis. Detta tycks dock inte vara allmän praxis. Alla internetplattformar har infört tekniska
och procedurmässiga åtgärder för att upptäcka aktörer som begår upprepade intrång
och för att förhindra att bannlysta aktörer registrerar sig på nytt på deras
webbplatser. Dessa åtgärder fungerar bara i viss mån på grund av de ohederliga
säljarnas förtäckta metoder. Enda sättet att förbättra situationen är att öka
det ömsesidiga utbytet av information och det direkta samarbetet mellan
internetplattformar och rättighetsinnehavare. Avtalsparterna investerar i verktyg och
metoder för att bekämpa upprepade intrång. Under det senaste året har dessa
gemensamma insatser gett allt bättre resultat. I vissa fall har man gjort
anmärkningsvärda framsteg[15].
Trots det kan det vara lämpligt att förtydliga det praktiska genomförandet för
att se till att åtgärderna mot upprepade intrång ger ett bättre praktiskt resultat. 3.5. Samarbete,
inklusive utbyte av information Samarbete och informationsutbyte är avgörande
för de proaktiva och förebyggande åtgärdernas effektivitet. Alla
internetplattformar har antagit och publicerat sin policy för immateriella
rättigheter på sina respektive webbplatser. Alla ger tydlig information om
sin policy. Plattformarnas policy framgår också tydligt av användarvillkoren
för de berörda webbplatserna, samt av kontrakten med säljarna. Alla
internetplattformar upprätthåller sin policy för immateriella rättigheter. Flera internetplattformar har utvecklat
särskilda samarbetsprogram för rättighetsskydd, som
ofta är grunden till ökat samarbete mellan den berörda internetplattformen och
varumärkesinnehavare i allmänhet. Rättighetsinnehavarnas deltagande i dessa
program varierar mellan olika webbplatser. Sedan samförståndsavtalet trädde
ikraft har flera rättighetsinnehavare anslutit sig till programmen, beroende på
deras specifika behov[16]. Samförståndsavtalet hindrar inte
avtalsparterna från att utbyta annan eller mer detaljerad information, till
exempel på bilateral basis och enligt ytterligare villkor. En del
internetplattformar har presenterat statistiska analyser av borttagna
försäljningserbjudanden (både proaktivt och efter anmälan och begäran om
avlägsnande av olagligt material) och denna information har visat sig vara
användbar. Internetplattformarna har kommit överens om att på begäran avslöja misstänkta
intrångsgörares identitet och kontaktuppgifter, i den mån det är tillåtet
enligt tillämplig dataskyddslagstiftning. Endast i ett fall har avtalsparterna
rapporterat problem med denna aspekt av samförståndsavtalet[17]. 3.6. Konsumenternas
förtroende, konsumentinformation och konsumentskydd Konsumenternas förtroende är en viktig
framgångsfaktor för alla avtalsparter. Det innebär att
alla avtalsparter försöker skydda konsumenterna mot varumärkesförfalskade varor
och ersätta konsumenter som handlat i god tro och oavsiktligt köpt
varumärkesförfalskade varor. Alla internetplattformar informerar
konsumenterna om hur man bäst använder deras tjänster på ett säkert sätt och om
att vara vaksamma på misstänkta försäljningserbjudanden. Alla större internetplattformar har
ersättningssystem för skador. Alla dessa skyddssystem
för köpare är dock väldigt olika i fråga om omfattning och förfaranden. En internetplattform
erbjuder till exempel en fullständig garanti mot varumärkesförfalskning och
håller pengarna i deposition tills transaktionen är avslutad och köparen är
nöjd. Utöver ersättningar via systemet för internetbetalningar kompenserar
internetplattformarna konsumenterna genom att ha egna skyddsprogram för köpare
eller en heltäckande returpolicy. Flera internetplattformar hjälper
konsumenterna att returnera varan till den berörda säljaren. Här bör det
noteras att EU-lagstiftningen innehåller minimiregler för att skydda
konsumenter som köper varumärkesförfalskade varor från professionella säljare. I
de fall en internetplattform agerar professionell säljare ger direktiv
1999/44/EG om försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier
konsumenten rätt att få varorna ersatta med en äkta vara eller, om detta inte
är möjligt, få pengarna tillbaka. Rättighetsinnehavare som inte är inblandade i
en viss försäljning kontaktas ofta av besvikna konsumenter som har köpt
varumärkesförfalskade varor[18].
Rättighetsinnehavarna har uppenbarligen inte någon generell skyldighet att
erbjuda ersättning eller att hjälpa konsumenten att få upprättelse. Flera
rättighetsinnehavare vidtar dock särskilda åtgärder. Flera internetplattformar uppmuntrar
systematiskt konsumenterna att rapportera varumärkesförfalskade varor till de
lokala brottsbekämpande myndigheterna. Några nationella myndigheter, till
exempel konkurrens- och konsumentskyddsmyndigheter, brukar också rapportera misstänkta
överträdelser av konsumentskyddet, inklusive vilseledande reklam, otillbörliga
affärsmetoder och överträdelser av märkningsreglerna. Alla avtalsparter är överens om att ett av de
huvudsakliga målen med samförståndsavtalet är att förbättra konsumentskyddet. Avtalsparterna
har inte rapporterat om några klagomål från konsumenterna[19]. En internetplattform har till
och med rapporterat att antalet klagomål mot säljare och ersättningsanspråk
från missnöjda köpare har minskat med 30 % sedan början av 2011. 3.7. Extern
kommunikation och ökad medvetenhet Branschorganisationer spelar en viktig roll för att nå samförståndsavtalets mål. Flera
branschorganisationer har hjälpt till att bygga upp konstruktiva relationer
mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar. Eftersom vissa
branschorganisationer faktiskt skyddar sina medlemmars rättigheter och alla
även företräder medlemmarnas intressen och samordnar de gemensamma ståndpunkter
som ska tas för medlemmarnas räkning när det gäller samförståndsavtalet, spelar
branschorganisationerna en central roll när det gäller att sprida de idéer som
samförståndsavtalet vilar på och uppmuntra sina medlemmar att respektera dess
principer. De flesta branschorganisationer har tillkännagett
samförståndsavtalets framsteg och informerat om dess fördelar genom
uppdateringar på sin webbplats, e-postutskick och informationssessioner under
sina konferenser. Avtalsparterna har insett hur viktigt det är
att involvera nationella myndigheter i kampen mot varumärkesförfalskning
på internet och att hålla immaterialrättsliga organ, samt Europaparlamentets
ledamöter, fullt informerade om samförståndsavtalet och utvecklingen kring
detta. De har alla framhävt fördelarna med att öka informationsinsatserna efter
antagandet av denna rapport. På EU-nivå har samförståndsavtalet omnämnts i
olika meddelanden på området[20].
Även på medlemsstatsnivå har det tagits liknande initiativ[21]. På internationell nivå
främjas samförståndsavtalet i internationella forum, såsom WIPO[22] och WTO, samt i diskussionerna
med EU:s främsta handelspartner. 3.8. Jämförelser
av samförståndsavtalets effekter Avtalsparterna har inför den här rapporten
försett kommissionen med omfattande uppgifter som visar hur samförståndsavtalet
fungerar och hur det påverkar deras verksamhet. De flesta uppgifterna anses
konfidentiella på grund av att de är kommersiellt känsliga och kan därför inte
citeras direkt. Trots alla insatser har alla
internetplattformar fortfarande varumärkesförfalskade varor till försäljning på
sina webbplatser. Säljarna av sådana varor har blivit skickligare på att presentera
sina försäljningserbjudanden på ett sådant sätt att det utifrån erbjudandet på
internet inte alltid går att avgöra om produkten är äkta eller oäkta. Med tanke
på detta har det visat sig att proaktiva och förebyggande åtgärder baserade på
nyckelord eller bilder och priser har sina begränsningar. Många avtalsparter har investerat i att
utveckla lämpliga indikatorer (så kallade centrala resultatindikatorer)
i ett försök att mäta samförståndsavtalets framsteg, genomförande och funktion
på ett tillförlitligt och öppet sätt. Eftersom man vid användningen av sådana
indikatorer måste ta hänsyn till de olika affärsmodellernas särdrag och till
vilka varor och sektorer det rör sig om har man inte kunnat använda samma
indikatorer för de olika avtalsparterna. Därför har det ännu inte gått att
skapa några nyckeltal som en kvantitativ vektor för att bedöma och kommunicera
samförståndsavtalets effekter. För att bevaka trender i
försäljningserbjudanden om varumärkesförfalskade varor på
internetplattformarnas respektive webbplatser har flera rättighetsinnehavare
upprättat systematiska testköpsprogram som har upprepats flera gånger
under jämförbara omständigheter. De har varit värdefulla när det gäller att
identifiera trender. En internetplattform menade att man sedan mitten
av 2011 konstaterat att rättighetsinnehavarnas anmälningar och begäranden om
avlägsnande av olagligt material minskat märkbart (20 %), vilket troligtvis
motsvarar en minskning av antalet misstänkta poster på plattformen. Under samma
period konstaterade man att antalet proaktiva borttagningar av misstänkta
poster med hjälp av proaktiva och förebyggande åtgärder nästan fördubblats. En
rättighetsinnehavare rapporterade att dennes varumärken under förra året gjort
nästan 120 000 anmälningar om intrångsgörande innehåll till mellanhänder
på internet. Av dessa var det endast 0,005 % som saknade grund. En annan stor internetplattform rapporterade
att över 8 600 säljare fick sina konton blockerade eller kraftigt
inskränkta under tredje kvartalet 2012 efter att man konstaterat att de
lagt upp misstänkta poster med varor försedda med varumärken tillhörande
samförståndsavtalets parter. Även om det inte finns någon specifik statistik
för samförståndsavtalets parter för samma period tidigare år så visar en
försiktig extrapolering av dessa siffror att det skett en ökning jämfört med
tidigare år. En rättighetsinnehavare rapporterade att antalet aktörer som begår
upprepade intrång har halverats sedan samförståndsavtalet trädde ikraft,
kvartalsvis räknat. En annan rättighetsinnehavare påpekade också att antalet
aktörer som fortfarande är aktiva och begår upprepade intrång på samma
internetplattformar minskat betydligt. I maj 2012 var 15,7 % av dessa aktörer
aktiva och i augusti 2012 var denna siffra endast 5 %. Samförståndsavtalets effekt på det faktiska
antalet försäljningserbjudanden om varumärkesförfalskade varor på
internetplattformarnas webbplatser har varierat enligt avtalsparternas
rapporter. En rättighetsinnehavare rapporterade att antalet
varumärkesförfalskningar i en specifik produktkategori minskat från 40 %
till 0 % på en stor internetplattform. Samma rättighetsinnehavare
rapporterade att det skett en generell minskning av antalet
varumärkesförfalskade varor på en annan stor internetplattforms webbplatser. En
annan rättighetsinnehavare rapporterade att antalet bedrägliga säljare minskat
med 50 % och att antalet olagliga försäljningserbjudanden minskat med
30 % på samma internetplattform. Ännu en annan rättighetsinnehavare hade
identifierat ca 12 000 unika aktiva säljare av varor försedda med
innehavarens varumärke på en viss internetplattform under en vecka hösten 2012.
Av dessa handlade 9 % med varumärkesförfalskade varor på fem stora
EU-marknader. Dessa resultat visar att försäljningen av varumärkesförfalskade
varor tenderar att flytta till internetplattformar som har en mindre sträng
påföljdspolicy (och som ofta inte omfattas av samförståndsavtalet). Detta kan
tyda på att samförståndsavtalet främjar god praxis och därför behöver utökas
med nya avtalsparter för att kunna fortsätta att vara effektivt som frivillig
åtgärd. Endast en internetplattform presenterade
siffror över klagomål på köparna (en minskning med 30 % sedan
början av 2011). Avtalsparternas rapporter visar att företagen
prioriterar arbetet med att aktivt bekämpa varumärkesförfalskade varor olika
högt. De finansiella och mänskliga resurser som satsas på detta
återspeglar dessa prioriteringar. Det är dyrt att skydda sitt varumärke. En
rättighetsinnehavare rapporterade att man spenderade över 3 miljoner euro om
året på åtgärder för att skydda sitt varumärke, inklusive övervakning av
internettjänster och anmälningar om intrångsgörande försäljningserbjudanden. En
internetplattform uppgav att man totalt sett haft personalkostnader för plattformens
program för att bekämpa varumärkesförfalskning på belopp i samma
storleksordning. En annan stor rättighetsinnehavare hävdade att man haft en
årlig kostnad på 1 miljon euro. I andra änden av spektrumet påstod sig en
rättighetsinnehavare endast spendera några tusen euro per år på åtgärder för
att skydda sitt varumärke. Internetplattformarna tycks investera betydande
resurser i åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning. Mer än en
internetplattform rapporterade att omkring 40 anställda på ett eller annat sätt
deltog i åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning. En plattform har
bildat en särskild operativ arbetsgrupp för bekämpning av
varumärkesförfalskning. Arbetsgruppen ska ge operativt stöd till arbetsgruppen
som ansvarar för relationerna med rättighetsinnehavarna. Alla
internetplattformar fortsätter att investera i extra datorfunktioner, till
exempel när det gäller anmälningar och avlägsnanden av olagligt material,
proaktiva och förebyggande åtgärder, övervakning och rapportering av aktörer
som begår upprepade intrång och kundservice. De belopp som spenderas står
uppenbarligen i proportion till plattformens storlek och geografiska täckning. Detta
gäller i tillämpliga delar även enskilda rättighetsinnehavare. Flera plattformar uppgav att man gjort ganska
betydande investeringar i åtgärder för att öka medvetenheten, till
exempel kampanjer mot varumärkesförfalskning i samarbete med designer,
utbildningsworkshoppar för små och medelstora företag samt en årlig konferens
mot varumärkesförfalskning. Branschorganisationerna arbetar också aktivt med
att öka medvetenheten bland sina medlemmar. Några enskilda rättighetsinnehavare
har talat om samförståndsavtalet vid offentliga konferenser. 4. Vägen
framåt Varumärkesförfalskningen på internet är en
rörlig måltavla. Den teknik och de affärsmodeller som varumärkesförfalskarna
använder förändras hela tiden. Internetplattformarna och rättighetsinnehavarna
måste därför hela tiden vara uppmärksamma och vaksamma för att vara
beredda och kunna vidta omedelbara och lämpliga åtgärder vid behov. Samförståndsavtalets prövotid är slut. Det
fungerar tillfredsställande på grund av att avtalsparterna är måna om att få
det att fungera. Än så länge finns det inte något uppenbart behov av att
ändra samförståndsavtalets lydelse. De nuvarande bestämmelserna har
formulerats på ett sådant sätt att det går att vidta snabba åtgärder mot nya
fenomen. Trots det går det fortfarande att göra förbättringar av det operativa
genomförandet om det ska erkännas som bästa praxis. Det bästa sättet att förbättra skyddet mot
försäljningen av varumärkesförfalskade varor verkar vara att befästa det man
åstadkommit hittills och få samförståndsavtalet att fungera ännu bättre. Avtalsparterna
föreställer sig därför följande arbetsflöden: Förläng samförståndsavtalet och se över
det efter ytterligare två år Baserat på samförståndsavtalets nuvarande
version är avtalsparterna fast beslutna om att fortsätta att tillämpa det i
ytterligare två år[23].
Under denna period vill avtalsparterna träffas två gånger om året under
kommissionens överinseende. Under våren ska de allmänna policyfrågorna ses
över vid ett plenarsammanträde. Under höstsammanträdet bör tonvikten ligga på
mer operativa frågor[24]. Samförståndsavtalets parter och kommissionen
är överens om att de regelbundet bör granska om samförståndsavtalet
fortfarande är tillräckligt för att bekämpa försäljningserbjudanden om
varumärkesförfalskade varor på internet. Kommissionen kommer därför att planera
en andra granskning enligt samma princip som denna i slutet av 2014. Då bör man
ha fastställt en gemensam ram för centrala resultatindikatorer som kan
användas för att mäta avtalsparternas åtagande. Denna granskning har visat att det fortfarande
finns utrymme för förbättringar när det gäller samförståndsavtalets
genomförande. De bilaterala mötena mellan avtalsparterna bör fortsätta
så att de kan informera varandra om specifika frågor och gemensamt hitta
praktiska lösningar. Dessutom kan det vara effektivt att vid behov utöka
kommissionens roll som hjälpresurs och låta den utvecklas till en mer medlande
funktion vid korrigerande åtgärder i vissa fall. Detta kan vara lämpligt i
känsliga frågor som rör en begränsad grupp avtalsparter. Avtalsparterna och kommissionen kommer
gemensamt att utveckla en förbättrad kommunikationsstrategi. Denna bör
göra det möjligt att utnyttja samförståndsavtalets fördelar fullt ut för att
försöka skapa en bästa praxis för rättighetsinnehavare och internetplattformar i
kampen mot varumärkesförfalskade varor på internet. Utöka samförståndsavtalets parter Baserat på sina erfarenheter hittills har avtalsparterna
kommit överens om att det vore lämpligt att utöka samförståndsavtalet med
nya internetplattformar, distributörer, rättighetsinnehavare och
branschorganisationer. Att bredda samförståndsavtalet genom att ta in nya
avtalsparter, särskilt från andra sektorer eller territorier som vill och kan
följa dess bestämmelser, ses som ett viktigt nästa steg för att göra avtalet
mer effektivt. Fokus bör ligga på företag och branschorganisationer som kan
hjälpa till att nå samförståndsavtalets mål och som skulle ge det mervärde. För att sprida bästa praxis och göra det
lättare att ansluta sig till samförståndsavtalet kommer avtalsparterna och
kommissionen att försöka hjälpa internetplattformar och rättighetsinnehavare
som inte undertecknat samförståndsavtalet att anpassa sina affärsprocesser
och stödverktyg i förekommande fall. Europeiska observatoriet avseende intrång
i immateriella rättigheter bör också spela en viktig roll i detta. För att fortsätta att förbättra samförståndsavtalets
konsumentskyddsdimension och för att se till att dess användning ger ett
rigoröst skydd av grundläggande rättigheter kommer kommissionen att
fortsätta att arbeta för att få representativa konsumentorganisationer och
medborgarrättsgrupper att delta, helst fullt ut. Internetplattformar och
rättighetsinnehavare bör även försöka hitta nya sätt att förbättra
konsumentskyddet utöver det som man redan kommit överens om i
samförståndsavtalet. Bilaga: Förteckning över webbplatser och
varumärken som omfattas av samförståndsavtalet Varumärken som
omfattas av samförståndsavtalet Adidas group 1. Adidas 2. Y-3 3. Reebok 4. Rockport 5. Taylor Made 6. CCM Allianz Amer Sports group 1. ARC’TERYX 2. MAVIC 3. SALOMON 4. SUUNTO 5. PRECOR 6. ATOMIC 7. WILSON 8. BONFIRE Burberry 1. Burberry Gant 1. GANT 2. GANT RUGGER Lacoste 1. Lacoste Lego group 1. Lego LVMH group 1. Louis Vuitton 2. Dior Couture Mattel, Inc. 1. Barbie 2. Hot Wheels 3. Fisher-Price 4. Matchbox 5. Corolle 6. UNO 7. Scrabble 8. Monster High Microsoft 1. Microsoft 2. XBOX 3. Microsoft Windows 4. Microsoft Office 5. Microsoft Windows Server Nike 1. NIKE 2. CONVERSE 3. UMBRO Nokia 1. NOKIA 2. CONNECTING PEOPLE 3. VERTU 4. V Procter & Gamble 1. Gillette 2. OralB 3. Olay Richemont 1. Alfred Dunhill 2. Azzedine Alaia 3. Baume Mercier 4. Cartier 5. Chloe 6. IWC 7. Jaeger LeCoultre 8. Lancel 9. Lange & Sohne 10. Montblanc 11. Panerai 12. Piaget 13. Purdey 14. Roger Dubuis 15. Shanghai Tang 16. Vacheron Constantin 17. Van Cleef & Arpels Unilever 1. Dove 2. Axe/Lynx 3. Sure/Rexona 4. Vaseline 5. Pond’s 6. Radox 7. Duschdas 8. St Ives 9. Persil (endast Storbritannien, Irland och Frankrike; ägs annars av Henkel) 10. Surf 11. Omo 12. Comfort 13. Cif 14. Sunsilk 15. VO5 16. TRESemmé 17. Nexxus 18. Brylcreem 19. Knorr 20. Lipton 21. PG Tips 22. Slimfast 23. Signal 24. Close Up 25. Prodent 26. Mentadent 27. Pepsodent 28. Zwitsal 29. Fissan Webbplatser som omfattas av samförståndsavtalet MIH group 1. allegro.pl 2. aukro.bg 3. aukro.cz 4. aukro.sk 5. osta.ee 6. qxl.dk 7. qxl.no 8. ricardo.ch 9. ricardo.gr 10. teszvesz.hu 11. tuktuk.lt 12. vatera.hu eBay 1. ebay.at 2. ebay.be 3. ebay.ch 4. ebay.cz 5. ebay.de 6. eim.ebay.dk 7. eim.ebay.fi 8. ebay.fr (exkl. småannonser) 9. eim.ebay.gr 10. eim.ebay.hu 11. ebay.ie 12. ebay.it/classico (exkl. radannonser) 13. ebay.nl 14. eim.ebay.no 15. ebay.pl 16. eim.ebay.pt 17. ebay.es/classico (exkl. radannonser) 18. eim.eBay.se 19. ebay.co.uk Price Minister/ Rakuten 1. http://www.priceminister.com 2. http://www.priceminister.fr 3. http://www.priceminister.es Amazon 1. amazon.co.uk 2. amazon.fr 3. amazon.de 4. amazon.it 5. Amazon.es. [1] I enlighet med artikel 41 i samförståndsavtalet,
http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/docs/memorandum_04052011_en.pdf. [2] Samförståndsavtalet omfattar följande parter: the Adidas
group, AIM (European Brands Association), die Allianz Deutscher Produzenten –
Film & Fernsehen e.V, the Amer Sports group, the Anti-Counterfeiting Group
(ACG), Amazon, the International Bureau of Societies Managing Recording and
Mechanical Reproduction Rights (BIEM), Burberry, Business Action to Stop
Counterfeiting and Piracy (BASCAP), eBay, the European Textile and Clothing
Confederation (EURATEX), the Federation of Sports and Play Associations (FSPA),
the Federazione Moda Italia, the Federation of the European Sporting Goods
Industry (FESI), Gant AB, der Bundesverband der Schuhindustrie e.V., the
Interactive Software Federation (ISFE), the International Video Federation
(IVF), the Italian Association of Foreign Trade (AICE), Lacoste, the Lego
group, the LVMH group, Mattel Inc, Microsoft, the MIH group, the Motion Picture
Association (MPA), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), Nike, Nokia,
Price-Minister – Rakuten group, Procter & Gamble, Richemont, Svenska
Föreningen mot Piratkopiering (SACG) och Unilever. [3] Enligt artikel 40 i samförståndsavtalet ska
undertecknandet av samförståndsavtalet (den 4 maj 2011) följas av en
utvärderingsperiod på tolv månader. Även om den inledande utvärderingsperioden
hade fastställts till tolv månader beslutade avtalsparterna enhälligt att
förlänga denna period med ytterligare sex månader för att hinna testa alla
åtgärderna i samförståndsavtalet ordentligt. [4] http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/stakeholders/index_en.htm. [5] KOM(2009) 467 slutlig av den 11 september 2009 om att
stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre
marknaden. [6] KOM(2011) 287 slutlig, 24.5.2011: En inre marknad för
immateriella rättigheter – Att genom att främja kreativitet och innovation
skapa ekonomisk tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen och förstklassiga
produkter och tjänster i Europa. [7] Europaparlamentets
resolution av den 22 september 2010 om säkerställande av skyddet för
immateriella rättigheter på den inre marknaden:
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=sv&reference=P7-TA-2010-0340. [8] Rådets resolution av den 1 mars 2010 om säkerställande
av skyddet för immateriella rättigheter på den inre marknaden, EUT C 56,
6.3.2010, s. 1. [9] Meddelande från kommissionen En strategi för
konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten, COM(2012) 225
final. [10] Direktiv 2000/31/EG, kapitel II, avsnitt 4, EGT
L 178, 17.7.2000, s. 1. [11] Detta gemensamma förfarande gjorde att internetplattformen
kunde få fler webbplatser att ansluta sig till samförståndsavtalet. [12] Denna slutsats gäller endast anmälan och avlägsnande av
olagligt material inom ramen för detta samförståndsavtal och påverkar inte
förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material inom andra områden
eller för aktörer som inte undertecknat samförståndsavtalet. Den påverkar till
exempel inte kommissionens slutsatser i samband med initiativet om förfaranden
för anmälan och åtgärder (http://ec.europa.eu/internal_market/e-commerce/notice-and-action/index_en.htm). [13] Tredje
kvartalet 2011: 65/35, dvs. 65 % av alla misstänkta poster gällande
varumärken som tillhör samförståndsavtalets parter avlägsnades proaktivt medan
35 % avlägsnades reaktivt.
Tredje kvartalet 2012: 80/20, dvs. 80 % av alla misstänkta poster gällande
varumärken som tillhör samförståndsavtalets parter avlägsnades proaktivt medan
20 % avlägsnades reaktivt. [14] En internetplattform uppgav i sin årsrapport om sitt
arbete med att bekämpa varumärkesförfalskning att man 2011 stängde ned
1 715 konton, vilket är 14 % fler än 2010. En annan internetplattform
stängde av eller kraftigt inskränkte flera tusen säljare av varor tillhörande
samförståndsavtalets parter under tredje kvartalet 2012, vilket också tyder på
en ökning jämfört med samma period året före. [15] Flera rättighetsinnehavare konstaterade att antalet
aktörer som begår upprepade intrång minskat på flera internetplattformar. En
rättighetsinnehavare uppgav till och med att antalet aktörer som begår
upprepade intrång på dennes varumärken minskat med 50 % på en stor
internetplattform. [16] På en internetplattform har alla rättighetsinnehavare nu
anslutit sig till programmet för rättighetsskydd. På en annan internetplattform
har flera rättighetsinnehavare som haft stora problem med varumärkesförfalskade
varor anslutit sig sedan samförståndsavtalets ikraftträdande. Andra använder
förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt material utan att formellt
ha anslutit sig till programmet för rättighetsskydd. En minoritet har varken
anslutit sig till programmet eller använder sig av förfarandena. [17] Mer bakgrundsinformation finns i Europeiska
datatillsynsmannens synpunkter av den 13 september 2012 om generaldirektoratet
för inre marknaden och tjänsters offentliga samråd om förfaranden för anmälan
och åtgärder vid olagligt innehåll som lagras av mellanhänder på internet;
http://www.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Comments/2012/12-09-13_Comments_DG_MARKT_EN.pdf. [18] Typiska exempel är defekt konsumentelektronik eller illa
sydda sporttröjor som köparen klagar på hos den påstådda tillverkaren. Vid
inspektion visar det sig att den berörda produkten inte har tillverkats av
tillverkaren utan är förfalskad. [19] Inga
konsumentskyddsorganisationer har undertecknat samförståndsavtalet. [20] COM(2012) 537
final, 26.9.2012: Att främja de kulturella och kreativa sektorerna för att
främja tillväxt och sysselsättning i EU.
SWD(2012)286 final, 26.9.2012: Competitiveness of the European High End
Industries.
COM(2012) 582 final, 10.10.2012: Uppdatering av meddelandet om
industripolitiken – En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk
återhämtning.
COM(2012) 784 final, 18.12.2012: The Digital Agenda for Europe –
Driving European growth digitally.
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2012 om
att fullborda en inre e-marknad. P7-TA(2012)0468, punkt 56. [21] Till exempel den franska stadgan om bekämpning av
varumärkesförfalskning på internet (2009) som kompletteras av särskilda stadgor
om webbplatser med småannonser och postoperatörer (2012). [22] http://www.wipo.int/meetings/en/2012/sct_info_net_ge_12/index.html. [23] Enligt artikel 44 i samförståndsavtalet kan varje
avtalspart när som helst säga upp sitt deltagande i samförståndsavtalet genom
att underrätta övriga avtalsparter och kommissionen. [24] Enligt artikel 42 i samförståndsavtalet kan avtalet efter
utvärderingsperiodens slut förlängas på obestämd tid, sammanträden ska hållas
två gånger om året och kommissionen ska utfärda regelbundna rapporter.