MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen

1.           Inledning

1.1.        Inre säkerhet i dagens sammanhang

Strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen ska göra det möjligt för EU att bemöta dagens utmaningar och framväxande hot med gemensamt deltagande av både EU-aktörer och aktörer på nationell och lokal nivå.

Strategin bygger på gemensamma värderingar: respekten för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen, solidaritet och ömsesidigt stöd. Kommissionen kommer även i fortsättningen att garantera att dessa värderingar, särskilt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, till fullo respekteras.

Ett av de största hoten mot vår inre säkerhet är den organiserade brottsligheten och dess skadliga effekter på EU:s ekonomi, bland annat snedvridningar av den inre marknaden.

FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) uppskattar exempelvis att vinningen av brott 2009 sannolikt stod för ungefär 3,6 procent av den globala bruttonationalprodukten, vilket motsvarar omkring 2,1 biljoner dollar. Korruption, bedrägerier och smuggling leder till enorma förluster för medlemsstaterna just när stabila inkomster och skatteunderlag behövs som mest för att de ska kunna ta itu med sina budgetunderskott.

Att försöka få tag i dessa pengar och återvinna vinningen av brott är även fortsättningsvis ett huvudmål i EU:s strategi mot de organiserade kriminella nätverken.

Kommissionen har redan lagt fram initiativ och instrument för att uppnå detta, exempelvis direktivet om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen, det fjärde direktivet om bekämpning av penningtvätt och direktivet om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen.

Även administrativa insatser, som gör det möjligt att upptäcka och bemöta kriminell infiltration av ekonomin, återställer obalanser som bland annat orsakas av den organiserade brottsligheten och skapar förutsättningar för den inre marknadens utveckling. Det nyligen inrättade Europeiska it-brottscentrumet (EC3) vid Europol ska öka EU:s förmåga att skydda sina medborgare, företag och stater samt deras infrastruktur mot it-attacker som kan orsaka enorma ekonomiska förluster.

Strategin för inre säkerhet bygger på fem strategiska mål, nämligen att motverka kriminella nätverk på internationell nivå, förebygga terrorism, förbättra it‑säkerheten, stärka gränssäkerheten och öka EU:s förmåga att stå emot kriser och katastrofer. Enligt 2011 års rapport om genomförandet av strategin för inre säkerhet var kampen mot organiserad brottslighet och it-brottslighet de två största utmaningarna under det kommande året. Sedan dess har en hel del åstadkommits, även åtgärder för att uppnå övriga mål i strategin.

2.           Strategin för inre säkerhet under det gångna året

2.1.        Strategiskt mål 1: Störa de kriminella nätverken på internationell nivå

Den verksamhet som bedrivs av kriminella nätverk anses vara mer komplex, mångskiftande och internationell till sin utsträckning än någonsin. Den internetbaserade organiserade brottsligheten kommer exempelvis att fortsätta öka i takt med den ökade användningen av bredband och mobilenheter.

EU:s policycykel avseende grov och organiserad brottslighet gör det lättare att samordna det operativa samarbetet inriktat på brottsföreteelser som berör hela EU. Medlemsstaterna bekämpar tillsammans prioriterad gränsöverskridande brottslighet med stöd av EU:s organ och institutioner. Prioriterade brottsföreteelser fastställs genom hotbildsbedömningar av Europol (särskilt Socta, hotbildsbedömningen avseende den grova och organiserade brottsligheten) som baseras på information från medlemsstaterna. För närvarande genomförs en kort policycykel för 2011–2013 som inlärningsfas för en fullständig policycykel för 2013‑2017.

I början av 2013 antog kommissionen förslag till ett fjärde direktiv om bekämpning av penningtvätt[1] och en förordning om penningöverföringar[2]. Den sistnämnda ska senare under 2013 kompletteras med ett förslag till direktiv om kriminalisering av penningtvätt. Genom detta paket bemöts nya risker och hot, särskilt genom att insynen i juridiska personer förbättras. Utrikestjänsten vidtar även åtgärder mot penningtvätt utanför EU i samarbete med regionala plattformar i Afrika och Latinamerika.

Ett förslag till direktiv om penningförfalskning[3] antogs också i början av 2013. Genom förslaget införs framför allt nya straffrättsliga påföljder. Ett annat viktigt inslag är medlemsstaternas skyldighet att se till att effektiva utredningsverktyg finns tillgängliga för att upptäcka fall av penningförfalskning. Dessa verktyg ska vara likvärdiga med dem som används för att bekämpa organiserad eller annan grov brottslighet.

Förslagen till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen[4] och ett direktiv om straffrättsliga påföljder för insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan[5] är andra straffrättsliga verktyg för sårbara nyckelpunkter i handeln på den inre marknaden respektive finansmarknaderna.

Kommissionen har fortsatt verkat för ett nytt strategiskt initiativ för korruptionsbekämpning i EU. Detta sker på två sätt. I EU:s rapport om insatserna mot korruption bedöms regelbundet medlemsstaternas insatser mot korruption. Korruptionsbekämpningen betonas dessutom starkare inom EU:s inre och yttre politikområden. En grupp med 17 experter på korruption och ett lokalt forskarnätverk i samtliga medlemsstater inrättades för att utarbeta EU:s första rapport om insatserna mot korruption, som ska läggas fram 2013.

Transparency International avslutade 2012 projektet European National Integrity Systems (Enis), som samfinansierades av kommissionen och omfattade 23 EU-medlemsstater samt Norge och Schweiz. Sammanlagt 13 institutioner och sektorer i varje land analyserades och poängsattes enligt sina förutsättningar att motverka korruption. Transparency International publicerade bedömningar av enskilda länder och en jämförande analys. Rekommendationerna och slutsatserna från bedömningarna används som källor i arbetet med EU:s rapport om insatserna mot korruption.

Vinning av brott kan förverkas för att effektivt bekämpa brottsligheten, eftersom denna åtgärd är riktad mot brottslingarnas ekonomiska incitament, skyddar ekonomin mot infiltration och korruption och bidrar till att den sociala rättvisan återupprättas. Kommissionen antog ett förslag till direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen[6] för att göra det lättare att frysa och förverka vinningarna av grov och organiserad brottslighet i Europeiska unionen genom gemensamma minimiregler och därigenom skydda den lagliga ekonomin.

Insatserna på EU-nivå går hand i hand med medlemsstaternas initiativ, bland annat nya kontor och grupper för återvinning av tillgångar i Österrike, Rumänien och Estland, och Europols stöd till medlemsstaterna genom Europols byrå för tillgångar som härrör från brott. Vissa medlemsstater har även infört mekanismer för återvinning av förverkade tillgångar för offentliga och sociala ändamål.

Kommissionen samfinansierade det spanska projektet Centre of Excellence on Asset Recovery and Training (Ceart), som lade fram en rapport om kontor för återvinning av tillgångar med en detaljerad beskrivning av varje kontors verksamhet. Ceart-projektet omfattade även en internationell kurs om återvinning av tillgångar och finansiella utredningar. Det var en av de första europeiska kurserna för dem som sysslar med återvinning av tillgångar.

EU ingick nya avtal med Förenta staterna och Australien om användning och överföring av passagerarregister[7], och är på väg att slutföra förhandlingarna med Kanada. Dessa avtal gör att våra partner kan analysera passageraruppgifter för att förebygga, upptäcka och utreda grova gränsöverskridande brott, bland annat terroristbrott. Passageraruppgifterna bidrar till att snabbare och effektivare störa den verksamhet som bedrivs av kriminella nätverk, inte minst genom de brottsbekämpande myndigheterna får möjlighet att identifiera tidigare okända personer som utgör en säkerhetsrisk.

EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016, som antogs i juni 2012, ska öka lagföringen av människohandlare, hjälpa och skydda offer för människohandel samt förebygga människohandel, och utvidgar och kompletterar det direktiv som antogs 2011[8]. EU-samordnaren för kampen mot människohandel ska förbättra samordningen och sammanhållningen bland berörda aktörer, vilket är centralt när strategin genomförs. Den operativa handlingsplanen för människohandel, som leds av Storbritannien och Nederländerna, är ett av de åtta prioriterade områdena i EU:s policycykel avseende grov och organiserad brottslighet. För att stärka inriktningen och öka samstämmigheten i EU:s yttre politik när det gäller åtgärder mot människohandel enades medlemsstaterna, i nära samarbete med kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och EU-organen, om en förteckning över prioriterade tredjeländer.

Gränsöverskridande informationsutbyte inom EU är avgörande för kampen mot grov och gränsöverskridande brottslighet. Det finns dock utrymme för förbättringar. I sitt meddelande om den europeiska modellen för informationsutbyte (EIXM) gör kommissionen upp en plan till bättre genomförande av befintliga EU-instrument, mer systematisk användning av Europolkanalen för informationsutbyte och nationella kontaktpunkter som sammanför huvudkanalerna för informationsutbyte[9].

EU:s nya narkotikastrategi för 2013–2020 är bland annat inriktad på dynamiken på marknaderna för olaglig narkotika, bland annat förändringar i smugglingsvägar för narkotika, gränsöverskridande organiserad brottslighet samt användningen av ny kommunikationsteknik för att underlätta distributionen av olaglig narkotika och nya psykoaktiva ämnen. Strategin har flera mål, bland annat att bidra till en mätbar minskning av efterfrågan på narkotika, av narkotikaberoende och av narkotikarelaterade hälso- och samhällsfaror och skador på hälsan och samhället, att bidra till att skapa störningar på marknaden för olaglig narkotika och till att mätbart minska tillgången till olaglig narkotika samt att uppmuntra samordning genom aktiva samtal och analyser av utvecklingen och utmaningarna på narkotikaområdet på EU-nivå och internationell nivå.

EU:s rapport om narkotikamarknaderna från januari 2013 var ett stort steg framåt för samordningen mellan organen på inrikesområdet i kampen mot organiserad brottslighet och olaglig narkotikahandel. Rapporten utarbetades gemensamt av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) och Europol och belyste en rad nya trender, bland annat den rörliga produktionen av amfetamin och ecstasy och den explosionsartade ökningen av nya psykoaktiva ämnen som aggressivt marknadsförs till ungdomar via internet. Europeiskt samarbete och en klar förståelse av utvecklingen på narkotikamarknaden är centralt för effektiv brottsbekämpning på detta föränderliga område.

Europol underlättar det gränsöverskridande informationsutbytet i EU genom system för utbyte och lagring av information och en rad operativa stödtjänster och analysprodukter. Detta är en viktig uppgift. I slutet av tredje kvartalet 2012 hade Europol förmedlat utbytet av fler än 200 000 operativa meddelanden och nästan 12 000 ärenden hade inletts. Genom operativt stöd och fler än 600 operativa analyser stödde Europol fler[10] operationer i medlemsstaterna med stor täckning i massmedierna. Medlemsstaterna bidrog totalt med 40 procent mer information till analysregistren efter att de överenskomna prioriteringarna i EU:s policycykel hade genomförts, och med uppemot 60 procent mer information på området för människohandel.

Det gränsöverskridande samarbetet och informationsutbytet främjas även genom utbildning på EU-nivå som anordnas av Cepol. Under 2012 utbildade Cepol nästan 6 000 deltagare i fler än 100 olika utbildningsaktiviteter om olika ämnen: från ekobrott och narkotikahandel till gemensamma utredningsgrupper, människohandel och it-brottslighet.

Eurojust är även fortsättningsvis en viktig aktör inom det rättsliga samarbetet i brottmål. Kampen mot grov och organiserad brottslighet har varit och är en prioritering för fallstudier vid Eurojust. Brottssyndikat uppträder inte endast fristående, utan även som ett övergripande inslag som ger andra brott en allvarligare karaktär. Under 2012 registrerade Eurojust 231 ärenden som avsåg organiserad brottslighet, jämfört med 197 ärenden 2011.

Ett annat effektivt verktyg för spårning av brottslingar är gemensamma utredningsgrupper. Finansieringen från Eurojust underlättar inrättandet av gemensamma utredningsgrupper enligt operativa behov – även med kort varsel. Fram till februari 2013 har Eurojust via det andra gemensamma utredningsprojektet gett stöd till 87 gemensamma utredningsgrupper på grundval av 252 mottagna ansökningar om medel. De flesta utredningsgrupper är inriktade på narkotika och människohandel, men de arbetar även med penningtvätt, bedrägerier, korruption och organiserad stöld.

I det så kallade Tokyofallet samarbetade Belgien, Frankrike och Storbritannien samt Eurojust och Europol för att utreda ett nätverk av smugglare som en liga rekryterade i Belgien och Frankrike för internationell narkotikasmuggling från Brasilien och vissa länder i Centralafrika till Japan via London. En gemensam operation ägde rum, som ledde till flera gripanden i Belgien och Storbritannien. Två personer dömdes senare till åtta års fängelse och böter på 3 780 euro respektive sex år och sex månaders fängelse och böter på 30 000 euro.

Kommande åtgärder under 2013

Kommissionen kommer att

· offentliggöra EU:s första rapport om insatserna mot korruption med rekommendationer till medlemsstaterna,

· föreslå ett direktiv om straffpåföljder för penningtvätt,

· föreslå en reform av Eurojust,

· utforma ett politiskt initiativ för bekämpning av den olagliga vapenhandeln så att den inre säkerheten i EU garanteras,

· föreslå två lagstiftningsakter om ändring av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen och rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel,

· lägga fram en förordning om inrättande av ett europeiskt åklagarkontor för att stärka skyddet av EU:s budget och förbättra lagföringarna på området,

· anta ett meddelande om en omfattande strategi för att bekämpa cigarettsmuggling.

Medlemsstaterna uppmanas att

· snabbt förhandla fram förslaget till reform av Europol och Cepol, med starkare tonvikt på utbildningen av tjänstemän inom brottsbekämpningen, för att stärka det gränsöverskridande samarbetet,

· slutföra diskussionerna med Europaparlamentet om direktivet om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen och om direktivet om användande av passageraruppgifter i brottsbekämpningssyfte,

· fortsätta utveckla resurserna och befogenheterna för sina kontor för återvinning av tillgångar,

· följa upp rekommendationerna i meddelandet om den europeiska modellen för informationsutbyte (EIXM),

· vidta åtgärder i linje med EU:s strategier för att ta itu med människo‑ och narkotikahandeln,

· följa upp rekommendationerna i EU:s kommande första rapport om insatserna mot korruption 2013, och

· genomföra operativa handlingsplaner inom policycykeln avseende människohandel, rörliga brottssyndikat, smuggling av handelsvaror i containerform, syntetiska droger, smugglingsvägar för narkotika från Västafrika och brott som härrör från västra Balkan.

2.2.        Strategiskt mål 2: Förebygga terrorism och hantera radikalisering och rekrytering

Det totala antalet terroristattacker i EU:s medlemsstater har minskat under senare år. Enligt Europol är dock terroristhotet för närvarande högst mångfasetterat (al-Qaida-inspirerad, höger- och vänsterbetonad eller anarkistisk och separatistisk terrorism samt terrorism som är knuten till en enda fråga). Det finns risk för att antalet dåd av ensamma gärningsmän och små, autonoma grupper kommer att öka. Dessutom påverkar den geopolitiska utvecklingen i Mellanöstern, Sahel och på Afrikas horn säkerhetsläget i Europa. Radikaliserade EU‑medborgare som reser till och deltar i konflikter och därefter återvänder till Europa med krigserfarenhet (så kallade utländska kombattanter), utgör framför allt ett fortsatt hot mot EU.

Terrorismbekämpningen har varit en fortsatt prioritering för EU under ett år då attackerna i Toulouse och Burgas på ett tragiskt sätt påmint om att terroristhotet är en realitet.

Efter attacken i Burgas gav Europol mycket uppskattat operativt stöd till de bulgariska myndigheterna. EU:s Airpol-nätverk, som består av polismyndigheter med ansvar för säkerheten på och kring flygplatser, utfärdade dessutom riktlinjer om nya säkerhetsåtgärder och rutiner som ska förhindra liknande attacker inom 24 timmar.

Airpol inledde sin verksamhet enligt ett beslut av rådet efter fraktflygsattackerna i Jemen 2010. Nätverket delar bästa praxis och ägnar sig åt kapacitetsuppbyggnad med hjälp av medel från kommissionens program för förebyggande av brott (Isec).

Terrorism är även fortsättningsvis en av prioriteringarna i det operativa arbetet inom Eurojust[11]. Under 2012 vidareutvecklade dessutom Eurojust konceptet för och innehållet i Terrorism Convictions Monitor (TCM), som ger en översikt över terrorismrelaterad rättslig utveckling i medlemsstaterna samt rättslig analys av utvalda mål.

I december 2012 organiserade Eurojust och Europol tillsammans en workshop för yrkesverksamma på området. Den sammanförde specialister på terrorismbekämpning från Indien och från EU. Syftet var att främja rättsligt samarbete genom att ringa in gemensamma intressen och reflektera över standarder.

EU:s policy för terrorismbekämpning bygger på förebyggande arbete. EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering (RAN) inrättades för att etablera kontakter mellan aktörer som på fältet sysslar med att motverka radikalisering och våldsam extremism i hela Europa (rättstillämpare, sakkunniga, socialarbetare, akademiker, icke-statliga organisationer och så vidare). Nätverket har åtta temagrupper och ger en unik möjlighet till utbyte av erfarenheter och resultat. De hittillsvarande resultaten av nätverkets arbete återrapporterades också till de politiskt ansvariga och diskuterades vid en högnivåkonferens i slutet av januari 2013.

Nätverkets rekommendationer, särskilt från arbetsgruppen om utländska kombattanter, kommer också att bidra till EU:s insatser för att stärka synergierna mellan strategier för inre och yttre säkerhet.

Isec-programmet har gett stöd till projekt som hanterar radikalisering och våldsam extremism, särskilt genom bättre utbildning och medvetandehöjande insatser för rättstillämpare, avhopp och avradikalisering, ökning av medborgarnas och det civila samhällets insatskapacitet, spridning av vittnesmål från dem som drabbats av terrorism och motverkande av terroristpropaganda. Sådana projekt genomförs av deltagande organisationer från bland annat Belgien, Danmark, Tyskland och Storbritannien.

Ett annat exempel på terrorismförebyggande insatser är att EU genom sin förordning om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer[12] har infört det mest avancerade systemet i global skala för att begränsa tillgången till prekursorer för sprängämnen som kan användas av terrorister.

Kommissionen och medlemsstaterna arbetar för närvarande tillsammans på nya förslag om kemisk, biologisk, radiologisk, nukleär och sprängämnesrelaterad (CBRN-E) säkerhet på EU-nivå. Arbetet inriktas på de mest relevanta åtgärderna under de kommande åren och på synergieffekter från arbetet som rör CBRN-E, bland annat detektion, med utgångspunkt i två lägesrapporter från 2012.

Kommissionen har inlett en översyn av direktivet om skydd av kritisk infrastruktur[13] i syfte att föreslå en ny strategi under första halvåret 2013. Målet är att se till att tjänster som är centrala för samhället upprätthålls. Förlust eller försämring av kritisk infrastruktur kan få allvarliga konsekvenser för samhället.

I projektet Poseidon, som samfinansierades genom programmet för skydd av kritisk infrastruktur, identifierades hot och sårbara punkter i både kritisk infrastruktur och beslutsmekanismer för att förbättra säkerheten i den gränsöverskridande passagerartrafiken i Östersjöregionen. Resultaten ingår i pilotstudien (Preventing Terrorism in Maritime regions – Case Analysis of Project Poseidon) och avser exempelvis strategier för terrorismbekämpning i samband med färjetrafik.

De nödvändiga förbindelserna mellan olika transportslag kräver en robust strategi för terrorismbekämpning för att skydda handelsstabiliteten och bevara förtroendet för transportnätets säkerhet. År 2012 lade kommissionen fram ett arbetsdokument om transportsäkerhet[14], som tog fasta på flera centrala områden för effektiv begränsning av terrorhot. I arbetsdokumentet föreslås bland annat en allmän säkerhetsram för transportföretagen, såsom säkerhetsprogram, utbildning om och övningar i säkerhetsmedvetande, beredskapsplaner och återhämtningsplaner.

Inom flygindustrin drivs utvecklingen framåt av nya hot och detektionsteknikerna måste hålla jämna steg med den kontinuerliga innovation som uppvisas av terroristgrupperna. Ett system för harmoniserad certifiering av utrustning för säkerhetskontroll på flygplatser i EU håller på att fullbordas. Det internationella samarbetet ska rationalisera forskningsinsatserna. Kommissionen och medlemsstaterna stöder aktivt försök med innovativ teknik för att förbättra detektionen av de olika hoten (exempelvis i last, i bagage och på personer).

Utöver flera forskningsinsatser för testning av innovativ teknik har kommissionen tillsammans med medlemsstaterna startat förebyggande detektionsverksamhet med flera operativa försök, både under Europamästerskapet i fotboll 2012 och för säkerhet i kollektivtrafik och offentliga byggnader, i syfte att ta fram de effektivaste säkerhetsmodellerna.

Kommissionen genomför exempelvis Itrap (Illicit Trafficking Radiation Assessment Programme) för att göra en oberoende bedömning av på marknaden tillgänglig utrustning för strålningsdetektering, som används för detektering och identifiering av nukleära och radioaktiva material.

Utbildning är grunden för ett effektivt genomförande av säkerhetssystemen. Ett exempel på en konkret utbildningsåtgärd med stöd av kommissionen är inrättandet av ett europeiskt centrum för säkerhetsutbildning (Eusectra), vars syfte är att ta fram ett program för säkerhetsutbildning för tjänstemän inom brottsbekämpningen.

EU:s Atlasnätverk av insatsstyrkor för terrorismbekämpning, som inrättades 2008 och sedan dess finansieras av kommissionen genom Isec-programmet, förbättrar samarbetet mellan de särskilda insatsenheterna i EU och främjar deras samverkan i krissituationer (exempelvis en terroristattack eller tagande av gisslan) när en medlemsstat behöver hjälp. Genom nätverket upprättas även gemensamma plattformar för utbildning, delad användning av utrustning och nära samarbete i medlemsstaternas gränsområden.

Kommande åtgärder under 2013

Kommissionen kommer att

· uppdatera EU:s strategi för bekämpning av våldsam extremism genom att ta fram en europeisk ”verktygslåda” som bygger på bästa praxis i medlemsstaterna,

· föreslå åtgärder för CBRN-E,

· ta fram verktyg som förbättrar detektionen av terroristhot på alla områden, även standarder för flygsäkerhet, och

· föreslå en ny strategi för skydd av europeisk kritisk infrastruktur.

Medlemsstaterna uppmanas att

· öka sina insatser för att förhindra och motverka våldsam extremism,

· införa EU:s handlingsplan för att öka säkerheten för flygfrakt, och

· upprätta de nödvändiga administrativa strukturerna för ett genomförande av förordningen om sprängämnesprekursorer.

2.3.        Strategiskt mål 3: Förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet

En mängd olika typer av internetbedrägerier blir allt vanligare, bland annat olagliga internettransaktioner, användning av bulvaner för penningtvätt och falska webbplatser. Under de senaste två åren har även antalet olaga intrång i datasystem och internetbaserade olagliga aktiviteter ökat.

Kamp mot it-brottslighet handlar inte endast om att minska brottsligheten i onlinemiljön, utan även om att göra internet säkert, så att ekonomisk och social verksamhet kan utvecklas. Detta är även fortsättningsvis en prioritering för kommissionen och medlemsstaterna och eftersträvas även genom den digitala agendan för Europa. Det är viktigt att dela resurser på EU-nivå för att förbättra det förebyggande arbetet och stärka insatskapaciteten. Betydelsefulla åtgärder har vidtagits på både strategisk och operativ nivå.

I strategin för it-säkerhet i Europeiska unionen, som antogs i februari 2013[15], finns en övergripande vision. De nödvändiga åtgärderna bygger på ett starkt skydd och främjande av medborgarnas rättigheter för att göra EU till världens säkraste onlinemiljö. Strategins syfte är att stärka förmågan att motstå angrepp och förbättra nät- och informationssäkerheten, drastiskt minska it-brottsligheten, utarbeta en policy för it-försvar, bygga upp de industriella och tekniska resurserna för it-säkerhet, främja forskning och utveckling (FoU) och förbättra EU:s internationella internetpolicy.

I strategin betonas behovet av stärkt samarbete och utbyte av information mellan berörda aktörer för att möjliggöra tidig upptäckt och mer samordnade motåtgärder. Strategimålen stärker ömsesidigt varandra. I målet att stärka förmågan att motstå angrepp och förbättra nät- och informationssäkerheten ingår exempelvis åtgärder som ska stärka offentlig-privata partnerskap och bidra till inrättandet av nationella incidenthanteringsorganisationer (Cert). Detta främjar i sin tur kampen mot it-brottsligheten.

Dessa mål framhölls i det förslag till direktiv om nät- och informationssäkerhet[16] som åtföljde strategin. Förslagets övergripande mål är att se till att den inre marknaden fungerar smidigt. Syftet är att öka beredskapen på nationell nivå, stärka samarbetet på EU‑nivå och se till att operatörer av viktiga samhällstjänster och kritisk infrastruktur vidtar tillräckliga åtgärder för riskhantering och rapporterar allvarliga incidenter till de behöriga nationella myndigheterna.

Ett viktigt steg i kampen mot it-brottslighet var att inrätta Europeiskt centrum mot it‑brottslighet (EC3) vid Europol i början av 2013. Centrumet ska i nära samarbete med Eurojust stödja EU:s kapacitet att hantera det växande och komplexa hot som it-brottsligheten utgör och fungera som sambandspunkt i it-brottsrelaterade frågor. Det kommer att förbättra den operativa stödkapaciteten på EU-nivå för hantering av gränsöverskridande it‑brottslighet, strategisk utvärdering, bedömning av hotbilder och mer målinriktad utbildning samt forskning och utveckling som resulterar i specialiserade redskap för att motverka it-brottsligheten. Centrumet ska också inleda ett samarbete med alla berörda aktörer, även med dem som inte har ansvar för brottsbekämpning. Med hänsyn till fenomenets gränsöverskridande karaktär och behovet av internationellt samarbete kommer EC3 att kunna sammanföra de brottsbekämpande organen i EU med andra internationella aktörer, såsom Interpol, och dra nytta av åtgärder från andra aktörer, t.ex. IKT-företagen och organisationen Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN).

EC3 kommer att kunna ta upp problem och via kommissionen ge förslag i frågor som rör internetförvaltning. EC3 kommer också att samverka med Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa), som samordnar och genomför analys av nät- och informationssäkerheten samt stöder medlemsstaterna i att utveckla enhetliga metoder för brottsrapportering, bygga upp incidenthanteringsorganisationer (Cert) och öka slutanvändarnas medvetenhet. Genom att som planerat förnya Enisas mandat kommer byrån att kunna ge medlemsstaterna och kommissionen fortsatt stöd de kommande åren.

Ett annat exempel på strategiska åtgärder under 2012 är EU:s och Förenta staternas initiativ att inrätta en global allians mot sexuella övergrepp mot barn på internet (Global Alliance against Child Sexual Abuse Online). När alliansen inrättades anslöt sig 48 länder runtom i världen för att verka för globalt samarbete i kampen mot barnpornografi på internet. Länderna ska enas om ett antal syften och mål som leder till att fler minderåriga offer hittas och räddas, till effektivare lagföring av förövarna, till att brotten förebyggs bättre och till att färre bilder på sexuella övergrepp mot barn finns på internet. Den europeiska strategin för ett bättre internet för barn[17] stärker de förebyggande åtgärderna ytterligare genom att fastställa åtgärder för barns säkerhet utifrån självbestämmande och skydd, för att på så vis uppmuntra barnen att använda internet på ett ansvarsfullt sätt.

Europaparlamentet och rådet håller nu på att förhandla fram förslaget till direktiv om angrepp mot informationssystem[18], som syftar till att tillnärma medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser på området it‑brottslighet. Förslaget till direktiv omfattar definitioner av och sanktioner för intrång i informationssystem, olaglig system- och datastörning samt olaglig avlyssning. Dessutom innebär förslaget att det blir straffbart att tillverka, sälja och anskaffa i syfte att använda samt att importera och distribuera verktyg som kan användas för att begå brotten i fråga. Det är bara sex EU-medlemsstater som ännu inte har ratificerat Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet.

It-brottslighet är dessutom ett av de åtta operativa samarbetsområdena inom EU:s policycykel för organiserad och grov internationell brottslighet. Medlemsstaterna ska under ledning av Rumänien genomföra särskilda åtgärder, bland annat införa nationella rapporteringssystem om personuppgiftsbrott, it-incidenter och it-brottslighet för juridiska personer och medborgare, vilket ska stärka förvaltningen av internet så att användarna kan identifieras av medlemsstaternas myndigheter för legitima brottsbekämpningsändamål. Åtgärderna syftar även till att minska förekomsten av sådana verktyg (botnät) som gör det enklare att utföra storskaliga it‑attacker.

Genom Isec-programmet beviljas samfinansiering för att hjälpa medlemsstaterna att bygga upp kapacitet för att hantera it-brottslighet och främja gränsöverskridande och offentlig‑privat samarbete. Inom ramen för framgångsrika projekt som nyligen genomförts har man upprättat ett nätverk av nationella kunskapscentrum för att främja den typ av samarbete mellan forskarsamfundet, högskolor och brottsbekämpande myndigheter som resulterar i konkreta verktyg för att förstå, upptäcka och bekämpa it-brottslighet. För närvarande finns det sammanlagt åtta sådana centrum som får finansiellt stöd från kommissionen. Hittills har kommissionen bidragit med nära 5 miljoner euro till att bygga upp kapacitet för utbildning och forskning om it‑brottslighet i medlemsstaterna.

Kommande åtgärder under 2013

Kommissionen kommer att

· se till att det europeiska centrumet mot it‑brottslighet (EC3) vid Europol vidtar viktiga åtgärder så att det fungerar fullt ut,

· genomföra EU:s strategi för cybersäkerhet i Europeiska unionen,

· stödja antagandet av förslaget till direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen och ge Enisa förnyat mandat, och

· fortsätta att stödja, utveckla och utöka den globala alliansen mot sexuella övergrepp mot barn på internet.

Medlemsstaterna uppmanas att

· ha ett nära samarbete med Europeiskt centrum mot it‑brottslighet (EC3),

· ha ett nära samarbete med Eurojust och Enisa,

· genomföra den operativa handlingsplanen om it-brottslighet inom ramen för policycykeln,

· arbeta för de gemensamma politiska målen i den globala alliansen mot sexuella övergrepp mot barn på internet och vidta särskilda åtgärder för att uppnå dem, och

· stödja ratificering och genomförande av Europarådets konvention om it‑relaterad brottslighet.

2.4.        Strategiskt mål 4: Stärka säkerheten genom gränsförvaltning

I december 2011 lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag om ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur). Förslaget väntas bli antaget under 2013 och kommer att ge medlemsstaterna och EU-organen en gemensam ram för informationsutbyte i nära realtid och samarbete mellan myndigheter på nationell och europeisk nivå i syfte att bekämpa illegal migration och gränsöverskridande brottslighet. Eurosur ska också bidra till att bättre skydda och rädda livet på migranter.

De 18 Schengenländer utmed EU:s södra och östra yttre gränser som först anslöt sig till Eurosur har inrättat nationella samordningscentrum för gränsövervakning, som knyter samman ett antal nationella myndigheter, t.ex. gränsbevakning, polis, kustbevakning och marinen. Frontex har på försök anslutit dessa 18 nationella samordningscentrum till Eurosur‑nätverket.

Inom ramen för Eurosur har viktiga regionala övervakningssystem finansierats genom Fonden för yttre gränser, vilket har gett bättre kontroll över Schengenområdets yttre gränser. Fonden för yttre gränser har använts för att finansiera det spanska integrerade övervakningssystemet SIVE (Sistema Integrado de Vigilancia Exterior), som har varit särskilt inriktat på Gibraltar sund, Kanarieöarna, Balearerna och Medelhavets södra kust. Fonden för yttre gränser har också bidragit väsentligt till det franska kustbevakningssystemet.

I början av 2013 antog kommissionen det så kallade paketet för smarta gränser (Smart Borders Package) som består av två lagstiftningsförslag: en förordning om ett in‑ och utresesystem och en förordning om ett program för registrerade resenärer. Förslagen har två syften, dels att förbättra säkerheten vid gränserna, dels att förenkla tredjelandsmedborgares inresa till EU.

Efter många års arbete med utveckling och tester kommer andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) att fungera till fullo och ge ytterligare möjligheter till gränsförvaltning. Samtidigt kommer säkerheten att stärkas ytterligare genom att informationssystemet för viseringar (VIS) färdigutvecklas så att det kan användas i hela världen.

Kommissionen hjälper Grekland att genomföra handlingsplanen för asyl‑ och migrationsförvaltning, som också omfattar en gränsbevakningsdel, i syfte att ge Grekland en bättre förmåga att kontrollera sina yttre gränser, särskilt gränsen mot Turkiet.

På området tullförvaltning har man fortsatt arbetet med att införa en gemensam riskhantering, och kommissionen har lagt fram ett meddelande om riskhantering på tullområdet och säkerhet i leveranskedjan[19]. Meddelandet syftar till att främja debatten med institutionen om de rekommendationer som ska säkerställa villkoren för att gemensamt förbättra den nuvarande situationen. Dessutom, och i enlighet med högnivågruppens plan för flygfraktsäkerhet, fortsätter arbetet med transportmyndigheter och handelsföretag för att se till att kvaliteten förbättras på de data som tullen får i förväg.

Frontex har främjat säkerheten genom olika verksamheter, och dess utökade befogenheter har underlättat detta arbete. I synnerhet har Frontex fortsatt att utveckla sitt nätverk för riskanalys i nära samarbete med medlemsstaternas gränsförvaltningstjänster och tillhandahållit regelmässiga och tillfälliga riskanalyser när det gäller illegal migration vid EU:s yttre gränser. Gemensamma insatser har gjorts vid alla högt utsatta områden vid de yttre gränserna. Frontex har samarbetat operativt med andra relevanta EU‑organ, såsom Europol, Europeiska stödkontoret för asylfrågor och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. Frontex har också hjälpt medlemsstaterna att organisera gemensamma återsändningsinsatser i enlighet med EU:s återvändandepolitik.

Under 2011 och 2012 genomfördes ett framgångsrikt samarbete inom den gemensamma Frontex-operationen Indalo med inriktning på illegal migration och narkotikasmuggling. Efter detta uppmanade kommissionen Frontex, Europol, Centre de Coordination pour la Lutte Antidrogue en Méditerranée (CeCLAD-M) och Maritime Analysis and Operation Centre Narcotics (MAOC‑N) att formalisera samarbetet i linje med den föreslagna Eurosur‑förordningen.

När den ändrade Frontex-förordningen hade trätt i kraft i slutet av 2011 uppmanade kommissionen också Frontex och Europol att färdigställa de funktioner som krävs för att överföra personuppgifter från Frontex till Europol i samband med gränsöverskridande brottslig verksamhet som underlättar illegal migration och människohandel.

Under 2012 har man gjort viktiga framsteg med att genomföra de nya bestämmelserna om grundläggande rättigheter i den ändrade Frontex-förordningen. Forum för grundläggande rättigheter har inrättats och har påbörjat sitt arbete. Man har även utsett ett ombud för grundläggande fri- och rättigheter.

Ansträngningarna för att förbättra samarbetet mellan gränsbevakningen och tullen har haft stor betydelse även under 2012. Syftet är att underlätta för handel och resor och förbättra EU:s säkerhet, bl.a. genom synkroniserade kontroller, informationsutbyte, utbildning, gemensam riskanalys och gemensamma insatser. Vissa medlemsstater har redan avancerade lösningar som fungerar som exempel på bästa praxis. I Finland har man t.ex. inrättat en polis‑ och tullgränsbevakning med underrättelse-, undersöknings- och analysenheter som bidrar till ökad effektivitet i kampen mot grov brottslighet.

Medlemsstaterna fick stöd ur Fonden för yttre gränser till arbetet med att bekämpa användningen av förfalskade identitets- och resehandlingar, särskilt till köp av särskild utrustning för att kontrollera handlingars äkthet vid gränsbevakningen och vid konsulat. Fonden för yttre gränser bidrog även till utvecklingen av Fado (falska och äkta handlingar online), ett webbaserat verktyg som underlättar för medlemsstaterna att utbyta information om avslöjade dokumentförfalskningar.

Kommande åtgärder under 2013

Kommissionen kommer att

· ge sitt stöd till att Eurosur införs från och med den 1 oktober 2013, och

· se till att andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) fungerar fullt ut under våren.

Medlemsstaterna uppmanas att

· se till att alla nationella myndigheter med ansvar för gränsövervakning samarbetar via de nationella samordningscentrumen,

· göra snabba framsteg i förhandlingarna om förslagen till in‑ och utresesystem och programmet för registrerade resenärer,

· enas om gemensamma rekommendationer och bästa praxis för samarbete mellan gränsbevakningen och tullen för att garantera samma nivå av säkerhet och service vid EU:s alla yttre gränser och för att minska kostnaderna för kontroller,

· diskutera och enas om gemensamma rekommendationer för att förbättra riskhanteringen på tullområdet och säkerheten i leveranskedjan, och

· genomföra den operativa handlingsplanen om illegal invandring inom ramen för policycykeln.

EU:s organen bör

· intensifiera sitt samarbete för att avslöja och förhindra illegal migration och gränsöverskridande brottslighet vid de yttre gränserna (Frontex, Europol, MAOC-N och CeCLAD-M), och

· vidta de nödvändiga åtgärderna för att tillåta överföring av personuppgifter till Europol i enlighet med den ändrade Frontex‑förordningen (Frontex och Europol).

2.5.        Strategiskt mål 5: Öka EU:s förmåga att stå emot kriser och katastrofer

När det gäller både naturliga katastrofer och katastrofer som orsakats av människan har EU förbättrat sin riskhanteringskapacitet i syfte att fördela resurserna mer effektivt och stärka EU:s kapacitet för förebyggande åtgärder och beredskap.

Förslaget om att genomföra åtgärderna för solidaritetsklausulen (artikel 222 i EUF‑fördraget) kommer att ge en övergripande ram för situationer med extrema hot eller skador som överstiger insatskapaciteten i den medlemsstat eller de medlemsstater som drabbats. I december 2012 antogs ett gemensamt förslag från kommissionen och EU:s utrikesrepresentant om närmare bestämmelser för hur unionen ska genomföra solidaritetsklausulen[20].

Man måste införa och tillämpa en tålig riskbedömningsmetod för att se till att säkerhetsriskerna hanteras effektivt. EU håller på att utveckla en gemensam metodik för att bedöma dessa säkerhetsrisker. Ett betydande arbete har utförts när det gäller riskbedömning i samband med hot med ont uppsåt, inte minst på flygsäkerhetsområdet (flygfrakt, vätskeförbud etc.). I december 2012 uppmanade rådet kommissionen att tillämpa denna metod på allt som rör flygsäkerhet.

När det gäller att bygga upp motståndskraften mot naturliga katastrofer och katastrofer som orsakats av människan har ett antal åtgärder vidtagits för att genomföra EU:s politiska ram för hantering av katastrofrisker[21]. Medlemsstaterna har kommit olika långt med att göra nationella riskbedömningar i enlighet med kommissionens riktlinjer från 2010[22]. Hittills har tolv länder som deltar i unionens civilskyddsmekanism (Tjeckien, Danmark, Estland, Tyskland, Ungern, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Slovenien, Sverige och Storbritannien) lämnat bidrag med olika detaljeringsgrad till kommissionen avseende den nationella riskanalys som belyser behovet av tillförlitligare katastrofdata och komparativa riskhanteringsmetoder. Med utgångspunkt i detta förbereder kommissionen nu en första sektorsöverskridande sammanställning av naturliga risker och risker orsakade av människan som unionen kommer att ställas inför i framtiden. Sammanställningen beräknas bli klar under 2013 och kan följas upp 2014 med ett mer omfattande arbete med fördjupad analys av säkerhetsriskerna.

I kommissionens förslag om en ny civilskyddsmekanism för unionen[23] ges förebyggande åtgärder lika hög prioritet som beredskapsåtgärder och katastrofinsatser. Förslaget innefattar även bestämmelser om att utveckla riskbedömningen ytterligare inom civilskyddspolitiken.

Kommissionen har också konsekvent främjat inbördes utvärdering som ett effektivt sätt att utbyta erfarenheter och förbättra förvaltning och beslutsfattande på området katastrofriskhantering. Storbritannien var 2012 det första landet som erbjöd sig att medverka i en sådan utvärdering på försök. Utvärderingen gjordes av motsvarande enheter (i Italien, Finland och Sverige) med stöd av kommissionen i samarbete med UNISDR (FN:s kontor för katastrofriskreducering) och OECD. En rapport med resultaten samt exempel på god praxis, förbättringsområden och rekommendationer om hur man kan göra ytterligare framsteg väntas vara klar våren 2013. Resultaten kommer även att användas i kommissionens pågående arbete med att på grundval av god praxis utarbeta en vägledning för förebyggande av katastrofer.

Under 2013 kommer kommissionen dessutom att öppna centrumet för katastrofberedskap med utgångspunkt i det befintliga övervaknings- och informationscentrumet (generaldirektoratet för humanitärt bistånd), som ska stärka EU:s katastrofinsatskapacitet ytterligare.

Ingående arbete har utförts för att bättre rationalisera och förstärka synergierna mellan EU:s olika krishanteringskapaciteter. En mer integrerad och effektiv strategi är målet med EU:s ändrade krissamordningsförfaranden och inrättandet av en integrerad kapacitet för medvetenhet och analys.

Under 2012 vidtogs åtskilliga viktiga åtgärder för att förstärka samarbetet mellan sektorsövergripande och sektorspecifika centrum vid kommissionen och berörda EU-organ. Åtgärderna bestod bland annat i att ingå avtal om samarbete kring risk- och krishantering samt inrätta nya högeffektiva och motståndskraftiga kommunikationsmetoder. Det centrum för strategisk analys och insatskapacitet som inrättades 2012 vid kommissionens generaldirektorat för inrikes frågor har gjort det möjligt att införa nya metoder och rutiner för bedömning av säkerhetsrisker och säkerhetsförvaltning, med hjälp av samlad expertis från de relevanta avdelningarna vid kommissionen och sakkunniga inom t.ex. transport‑ och energiområdet, och att ta del av hotbildsbedömningar från EU:s underrättelseanalyscentrum, EU-organen och medlemsstaternas underrättelsetjänster.

För att förbättra EU:s förmåga till krishantering och riskbedömning krävs kapacitet att utbyta sekretessbelagda uppgifter. Ett viktigt steg framåt i detta avseende är att inrätta en rättslig ram som ger EU‑organen rätt att utbyta sekretessbelagda uppgifter.

Kommande åtgärder under 2013

Kommissionen kommer att

· stödja insatser som syftar till att förbättra riskbedömningsmetoderna och utbyta erfarenheter mellan EU-medlemsstaterna, men även mellan EU‑medlemsstaterna och andra länder, av verksamhet som rör riskhantering,

· utarbeta en första sektorsöverskridande sammanställning av naturliga risker och risker som orsakats av människor i EU,

· utarbeta vägledning om katastrofförebyggande åtgärder utifrån god praxis, och

· fortsätta att främja EU:s kapacitet att genomföra bedömningar av säkerhetsrisker.

Medlemsstaterna uppmanas att

· slutföra och regelbundet uppdatera sina nationella riskbedömningar och vidta åtgärder för att förbättra förståelsen av katastrof‑ och säkerhetsrisker, främja riskhanteringsplanering, med hjälp av EU-stöd investera i en katastroftålig infrastruktur, erbjuda sig att göra inbördes utvärderingar av varandras nationella riskhanteringsstrategier, och

· anta förslaget om genomförande av bestämmelserna om solidaritetsklausulen.

3.           Att effektivisera och rationalisera genomförandet av säkerhetspolitiken

Den inre säkerhetspolitiken bygger på en gemensam agenda för samtliga aktörer: EU‑institutionerna, medlemsstaterna och EU-organen. Under 2012 lade Europaparlamentet fram sitt första yttrande om strategin för inre säkerhet, där man i stort sett uttalar sitt stöd för de fem målen i strategin[24].

Samarbete mellan medlemsstaterna kommer att ha stor betydelse vid hanteringen av hot mot EU:s inre säkerhet. Att samla resurser och samordna åtgärder på EU‑nivå kan vara effektivare och mindre kostsamt än att agera på egen hand. EU‑organen har en särskild roll i detta avseende.

3.1.        Att effektivisera arbetet

I mars 2013 lade kommissionen fram dels ett förslag om reformering av Europol och Cepol, där man föreslår att de två enheterna slås ihop till en, dels ett meddelande om ett europeiskt utbildningsprogram för brottsbekämpning (Lets – Law Enforcement Training Scheme).

Det övergripande syftet med att reformera Europol, och likaså Eurojust, är att förbättra verksamhetens resultat och byråernas effektivitet när det gäller att hantera de säkerhetshot som utgörs av grov och organiserad brottslighet och terrorism. Att Europol får bättre förmåga att kartlägga brottsliga hot och trender stärker både EU:s och medlemsstaternas insatser mot kriminella nätverk och deras skadliga inverkan på samhället och ekonomin, eftersom det gör att Europol kan stödja medlemsstaterna bättre, att samordningen och synergierna ökar mellan operationer som genomförs av medlemsstaterna och att stödet förbättras till EU:s policycykel för organiserad och grov internationell brottslighet.

Cepols och Europols uppdrag kompletterar varandra på så vis att Cepol genom utbildning främjar utvecklingen av en samarbetskultur inom det brottsförebyggande arbetet i EU. Den sammanslagning av Cepol och Europol som föreslås skulle göra utbildningen mer inriktad på och anpassad till det faktiska utbildningsbehovet, vilket också fastslås i det europeiska utbildningsprogram för brottsbekämpning (Lets) som kommissionen samtidigt antog. Detta skulle innebära att man kunde samordna de knappa ekonomiska resurserna och personalresurserna så att EU kan tillhandahålla fler utbildningar överlag. Om Europols tjänster blir mer operativa och utbildningen anpassas efter EU:s prioriterade behov kan resurser frigöras på nationell nivå och omfördelas efter behov.

Europeiskt centrum mot it‑brottslighet (EC3) är ytterligare ett exempel på effektivisering i syfte att nå bättre resultat vid bekämpningen av it‑brott. Utredningar om internetbedrägerier, övergrepp mot barn och andra brott omfattar ofta samtidigt hundratals offer och misstänkta i många olika delar av världen. Nationella polisstyrkor kan inte på egen hand genomföra operationer av denna omfattning med framgång. Inga brott är så gränslösa som it‑brott, vilket gör att de brottsbekämpande myndigheterna måste ha en samordnad strategi med samarbete över gränserna, även med offentliga och privata aktörer.

Att effektivisera bestämmelserna om finansiering är ett sätt att se till att resurserna används mer målinriktat. Under 2012 lade kommissionen fram förslag för fonden för inre säkerhet inför den nya budgetramen 2014–2020. En av de nyheter som föreslås är delad förvaltning av alla fonderna (tidigare ingick inte Isec-fonden), vilket innebär att en allt större del av de tillgängliga resurserna förvaltas direkt av medlemsstaterna.

3.2.        Att se till att det råder enhetlighet mellan inre och yttre säkerhetsaspekter

Eftersom hoten delvis kommer från platser utanför EU är ökat samarbete med de säkerhetsaktörer, länder och organisationer som finns utanför EU en förutsättning för att man ska kunna föra en framgångsrik säkerhetspolitik.

Inom ramen för en bredare insats för att göra de inre och yttre aspekterna av säkerhetspolitiken mer enhetliga har kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) och den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten arbetat med att genomföra färdplanen för att stärka banden mellan den gemensamma säkerhets‑ och försvarspolitiken och de aktörer som ägnar sig åt frihet, säkerhet och rättvisa, samt med att ytterligare öka synergierna på sådana områden som it‑säkerhet, skydd av kritisk infrastruktur och terrorismbekämpning. Europeiska utrikestjänsten och relevanta organ (t.ex. Europol och Frontex) har också knutits närmare varandra. Kusp och den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten höll under 2012 två möten, där man tog upp utbyte när det gäller de geografiska aspekterna (västra Balkan, Sahel och Libyen) av EU:s verksamheter, och i februari 2013 ett möte om säkerhetsläget i Mali.

Frågor om inre säkerhet har nu förts upp systematiskt på agendan för politisk dialog med relevanta länder och organisationer utanför EU och tas även upp inom relevanta strategiska partnerskap och avtal. Samarbetet med yttre partner i frågor om inre säkerhet kan också stärkas genom dialogerna för partnerskap kring rörlighet, migration och säkerhet med de sydliga Medelhavsländerna. Andra kraftfulla verktyg för att hjälpa länder utanför EU att anpassa sin rättsliga ram och operativa kapacitet till EU:s regelverk och standarder för säkerheten är föranslutningsförfarandet och särskilt det pågående arbetet med mekanismen för uppföljning av viseringsliberaliseringen för fem länder på västra Balkan, genomförandet av färdplanen för viseringsliberalisering för Kosovo och den positiva agendan med Turkiet.

Särskilda åtgärder som vidtas mot globala hot och som ökar EU:s inre säkerhet finansieras i lika hög grad utanför EU inom ramen för EU:s stabilitetsinstrument.

3.3.        Förberedelser inför framtiden: Program för säkerhetsforskning inom sjunde ramprogrammet och därefter

Sedan 2007 har kommissionen satsat upp till 1,4 miljarder euro på säkerhetsforskning inom sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013). Mer än 250 projekt har finansierats och det har funnits ett betydande engagemang från aktörernas sida. Man har behandlat merparten av de ämnen som tas upp i denna rapport, t.ex. åtgärder mot sprängattentat, åtgärder mot kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot, radikalisering och gränssäkerhet.

I juli 2012 offentliggjorde kommissionen meddelandet ”En politik för säkerhetsindustrin – Handlingsplan för en innovativ och konkurrenskraftig säkerhetsindustri”[25]. Handlingsplanen omfattar ytterligare åtgärder för att harmonisera EU:s säkerhetsmarknad och för att överbrygga klyftan mellan forskning och marknad, framför allt genom standardiseringsåtgärder när det gäller skydd mot kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot, gränssäkerhet och krishantering/civilskydd.

4.           Slutsats

Arbetet med att genomföra strategin för inre säkerhet är på god väg. Som denna rapport visar har mycket uträttats för att nå de fem målen, men en del återstår. Inför 2013 betraktas organiserad brottslighet fortfarande som en av de största utmaningarna i arbetet för EU:s inre säkerhet. Penningtvätt, korruption, människohandel och mobila organiserade kriminella grupper är bara några av de hot som förutses. It‑brottsligheten fortsätter att vara ett särskilt oroväckande problem. En annan viktig utmaning inför 2013 är att förbättra verktygen för att nå bättre resultat i kampen mot den tilltagande våldsamma extremismen.

Nästa rapport om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen är den sista i ordningen och läggs fram i mitten av 2014. Den rapporten kommer att innehålla en utvärdering av huruvida man har nått målen i strategin och även behandla framtida utmaningar som rör den inre säkerheten.

Bilaga 1: Grafisk översikt över alla planerade åtgärder för 2011‑2014

 

[1]               COM(2013) 45/3.

[2]               COM(2013) 44/2.

[3]               COM(2013) 42 final.

[4]               COM(2012) 363 final.

[5]               KOM(2011) 654 slutlig.

[6]               COM(2012) 85 final.

[7]               EUT L 186, 14.7.2012, s. 4 (Australien) och EUT L 215, 11.8.2012, s. 5 (Förenta staterna).

[8]               Direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.

[9]               COM(2012) 735 final.

[10]             En ökning med 43 procent jämfört med 2011.

[11]             Sammanlagt 32 terrorismrelaterade mål registrerades hos Eurojust 2012, bland annat mål som rör finansiering av terrorism.

[12]             2010/0246 (COD).

[13]             Direktiv 2008/114/EG om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna.

[14]             SWD(2012) 143 final.

[15]             JOIN(2013) 1 final.

[16]             COM(2013) 48 final.

[17]             COM (2012) 196.

[18]             KOM(2010) 517 slutlig.

[19]             COM(2012) 793 final.

[20]             JOIN(2012) 39 final.

[21]             Fastställs i meddelandet En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer, KOM(2009) 82 slutlig.

[22]             SEK(2010)1626 slutlig, tillgänglig via: http://ec.europa.eu/echo/civil_protection/civil/pdfdocs/prevention/COMM_PDF_SEC_2010_1626_F_staff_working_document_en.pdf

[23]             KOM(2011) 934 slutlig.

[24]             Betänkande av föredraganden Rita Borsellino, Europaparlamentets resolution av den 22 maj 2012 om Europeiska unionens strategi för inre säkerhet ((2010)2308 (INI)).

[25]             COM(2012) 417 final.