MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om inrättande av ett europeiskt utbildningsprogram för tjänstemän inom brottsbekämpning

1.           Inledning

Den internationella brottsligheten kan endast bekämpas genom att polisen, tullen, gränskontrolltjänstemännen och andra myndigheter samarbetar över gränserna. Om dessa myndigheter inte har fått en lämplig utbildning och inte litar på varandra, kommer ett sådant samarbete inte att vara effektivt.

I EU har stora framsteg redan gjorts med att införa utbildning i gränsöverskridande frågor. Exempelvis har gemensamma kursplaner och utbytesprogram för tjänstemän inom brottsbekämpningen utvecklats och genomförts under ett antal år. Både medlemsstaterna och EU-organ som Europeiska polisakademin (Cepol), Europeiska polisbyrån (Europol) och Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) deltar i denna gemensamma satsning. 2012 anordnades fler än 300 utbytesprogram för tjänstemän inom brottsbekämpningen inom hela EU. Nya inlärningsmetoder som t.ex. Cepols internetseminarier användes av fler än 3 000 deltagare 2012. Deltagandet i EU-utbildningar har ökat med fler än 5 000 deltagare vid Cepol och 3 000 vid Frontex förra året.

Man måste dock göra mer, exempelvis lyfta fram EU-instrumenten för polissamarbete och de EU-organ som inrättats för att stödja de brottsbekämpande myndigheternas arbete. Fler tjänstemän bör använda befintliga resurser för att nå sin fulla potential. Utbildningen bör motsvara utbildningsbehoven och utgöra ett starkare stöd för prioriteringar, som kampen mot it-brottslighet[1] och narkotika- och människohandeln, som man enats om på EU-nivå för det operativa samarbetet. Det behövs en effektiv samordning mellan medlemsstaterna och EU-organen, med beaktande av det arbete som utförs av internationella organisationer som t.ex. Interpol och Förenta nationerna (FN), för att skapa en enhetlig strategi för utbildning av högsta möjliga kvalitet på EU-nivå.

I detta meddelande lägger kommissionen därför fram ett förslag till ett europeiskt utbildningsprogram för tjänstemän inom brottsbekämpningen (nedan kallat utbildningsprogrammet) för att ge tjänstemän inom brottsbekämpningen de kunskaper och färdigheter de behöver för att effektivt förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet genom ett effektivt samarbete med sina kollegor inom EU. Utbildningsprogrammet ska effektivisera EU:s sätt att tackla säkerhetsproblem, förbättra polisarbetet inom hela EU och främja utvecklingen av en gemensam brottsbekämpningskultur för att främja ömsesidigt förtroende och samarbete. Programmet ska identifiera och avhjälpa brister i den befintliga utbildningen om gränsöverskridande brottsbekämpning genom stöd och, i förekommande fall, samordning av utbildningen genom europeiska och nationella expertcentrum.

Utbildningsprogrammet är ett svar på Europeiska rådets uppmaning i Stockholmsprogrammet[2] om att intensifiera utbildningen i EU-frågor och att systematiskt göra dem tillgängliga för alla berörda yrkesverksamma inom brottsbekämpningen, och på Europaparlamentets önskemål om en starkare EU-ram för rättslig utbildning och polisutbildning[3]. Programmet ska huvudsakligen se till att:

· de samarbetsinstrument för brottsbekämpning som EU har utvecklat över tiden, t.ex. Prüminformationsutbytet[4] och Europols databaser över kriminalunderrättelser, är kända och används både i bilaterala och multilaterala kontakter mellan medlemsstaterna,

· de tjänstemän i EU som arbetar med brottsbekämpning har de färdigheter och kunskaper som krävs för att hantera de gränsöverskridande brott som vållar mest skada för offren och hela samhället,

· de tjänstemän inom brottsbekämpningen som samarbetar med tredjeländer, eller deltar i EU:s civila uppdrag i länderna, har utbildats på lämpligt sätt.

Det utbildningsprogram som läggs fram i detta meddelande gäller samtliga tjänstemän inom brottsbekämpningen, såväl polistjänstemän som gränskontrolltjänstemän och tulltjänstemän samt, i förekommande fall, andra statliga tjänstemän som exempelvis åklagare[5]. Utbildning som bistås av eller tillhandahålls genom utbildningsprogrammet bör bygga på befintlig utbildning på nationell nivå och på EU-nivå och bör grundas på regelbundna bedömningar av utbildningsbehovet. Utbildning bör erbjudas med hjälp av moderna och effektiva läromedel, såsom specialkurser, gemensamma läroplaner, webbaserade läromedel och utbytesprogram.

För att genomföra de utbildningsinsatser som planeras i detta meddelande behövs det ett EU-organ med ett lämpligt rättsligt bemyndigande och nödvändiga resurser. Parallellt med detta meddelande föreslår kommissionen därför en ny rättslig ram för Europol, vilket ger den befogenhet att arbeta med utbildningar som överskrider Cepols befogenhet – som i nuläget är det EU-organ som ensamt ansvarar för utbildning i brottsbekämpning. Genom att Cepol samtidigt stängs kommer det att uppstå synergieffekter när utbildningen närmare motsvarar det operativa arbetet och ingår i en större struktur, medan de administrativa kostnaderna sjunker, varigenom resurser för att tillhandahålla mer utbildning inom ramen för programmet frigörs.

Ett nytt utbildningsdirektorat vid Europol, Europolakademin, ska därför genomföra utbildningsprogrammet, med fokus på kvalitet. Innan rådet och Europaparlamentet godkänt den föreslagna sammanslagningen, och innan den trätt ikraft kommer Cepol att i möjligaste mån ha denna roll. Programmets genomförande kommer att kräva gemensamma insatser från nätverket för nationella utbildningsakademier, de nationella akademierna för gränskontrolltjänstemän och tullen (nedan kallat nätverket för nationella utbildningsakademier), Europolakademin och andra organ för rättsliga och inrikes frågor — särskilt Frontex. Kommissionen kommer främst att övervaka hur genomförandet fortskrider.

Detta meddelande bygger på en kartläggning av utbildningsbehov och utbildningssätt som utförts av Cepol[6], samt samråd med medlemsstaternas experter och organ för rättsliga och inrikes frågor vid fyra expertmöten och tre konferenser 2011 och 2012 där Europaparlamentets ledamöter deltog.

Europolakademin kommer att fungera som samordnande EU-enhet för utbildningen i brottsbekämpning. Frontex kommer dock att även fortsättningsvis ansvara för att utbilda gränskontrolltjänstemännen i enlighet med dess rättsliga ram.

2.           EU:s strategiska prioriteringar avseende brottslighet och säkerhet och utbildningsklyftan

2.1.        EU:s nuvarande utbildning

Det finns strukturer för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpningen i alla medlemsstater samt ett systematiskt samarbete med EU:s organ på området för rättsliga och inrikes frågor. På EU-nivå deltar följande organ aktivt i utbildningen av tjänstemän inom brottsbekämpningen.

Cepol samarbetar nära med nätverket för nationella utbildningsakademier. År 2012 anordnade Cepol 86 kurser för 2 059 deltagare om olika ämnen, däribland särskilda tekniker inom brottsbekämpningen, t.ex. polisförhör och tekniker vid mordutredningar, utbildning om ekonomisk brottslighet, såsom återvinning av tillgångar, penningtvätt och krishantering. Cepol har också byggt upp expertis i att utbilda utbildare, genomfört utbytesprogrammet för polistjänstemän med Erasmus som förebild[7] och inrättat utbildningsmoduler på internet om t.ex. it-brottslighet, gemensamma utredningsgrupper och rörliga brottssyndikat. Sådana utbildningar är endast tillgängliga för högre polistjänstemän eftersom Cepols rättsliga bemyndigande är begränsat och antalet kurser är begränsat på grund av budgetrestriktioner.

Europol samarbetar nära med Cepol med att ge kurser inom ramen för Cepol och har utvecklat flera kurser som rör brottsanalys och särskilda brottstyper, bl.a. it-brottslighet. Frontex har ett särskilt uppdrag att utbilda gränskontrolltjänstemän[8] och har utvecklat gemensamma läroplaner som genomförs av medlemsstaterna, inklusive en kvalitetsram för gränsbevakning[9]. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) driver två särskilda program som rör utbildning om kampen mot förfalskningar av euron och skyddet av EU:s finansiella intressen. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter erbjuder utbildare av polistjänstemän verktyg för utbildning om grundläggande rättigheter. Både Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) och Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) är involverade i utbildning om särskilda ämnen som är relevanta för deras uppdrag.

På nationell nivå där merparten av utbildningen av personal inom brottsbekämpningen fortfarande sker, behandlas i allmänhet särskilda ärenden som narkotikahandel, it-brottslighet, ekonomisk brottslighet och penningtvätt, utredningar om gränsöverskridande organiserad brottslighet och rättsliga EU-frågor och genomförs ofta som en del av det bilaterala samarbetet mellan medlemsstaterna. Samråd med experter visar dock tydligt att det behövs mer utbildning, med hjälp av EU-stöd, inom dessa områden.

På internationell nivå tillhandahåller organisationer som Interpol och FN utbildning om brottsbekämpning, terrorismbekämpning och krishantering. Interpol tillhandahåller kurser på internet om olika ämnesområden som t.ex. narkotikautredningar, förhör och terrorismrelaterade ämnen. FN har ett stort kursutbud om krishantering. Sådana kurser är värdefulla för EU:s brottsbekämpande myndigheter som ett komplement till annan utbildning, men omfattar sällan särskilda EU-instrument och har vanligtvis inte utformats mot bakgrund av EU:s standarder för polisarbete.

2.2.        Utbildningsbehovet i EU:s inre och yttre prioritetsområden

Ett effektivt gränsöverskridande brottsbekämpningssamarbete börjar med att tjänstemännen får grundläggande kunskaper om polissamarbetet inom EU och om tillgängliga verktyg, till exempel Europol och Eurojust, eller instrumenten för informationsutbyte, t.ex. Prümbesluten[10]. Som utgångspunkt är det nödvändigt att de tjänstemän som ska delta i det gränsöverskridande samarbetet, både bilateralt och multilateralt, har kunskaper om och en insikt i det gränsöverskridande polissamarbetet för att även kunna bygga upp ett ömsesidigt förtroende.

EU har fastställt prioriteringar för åtgärder mot gemensamma hot på områdena grov och organiserad brottslighet, terrorism, it-brottslighet, gränssäkerhet och krishantering. Dessa prioriteringar kommer att ses över regelbundet, på grundval av den hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten (Socta) som Europol tar fram vart fjärde år (från och med 2013). För att minska den skada som dessa hot orsakar och för att stödja de operativa prioriteringar som man enats om på EU-nivå för att bekämpa dem bör en särskild utbildning vid behov anordnas.

EU stödjer kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer genom handledning och rådgivning och genom att bistå med etableringen av hållbara civila polisstrukturer i enlighet med internationella standarder. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) samordnar civila uppdrag i tredjeländer. Varje år utplaceras över 1000 tjänstemän inom brottsbekämpningen på uppdrag till exempelvis (2012) södra Sudan, Kosovo, Niger och Irak. De brottsbekämpande myndigheternas roll i dessa uppdrag är inriktad på polisarbete, rättsstatsprincipen, civil förvaltning och civilskydd. Medlemsstaterna samarbetar också bilateralt med tredjeländer för att bistå med att bygga upp de brottsbekämpande myndigheternas kapacitet i områden där EU deltar, till exempel i de framväxande demokratierna i Nordafrika.

2.3.        Utbildningsluckor

Trots nationella, europeiska och internationella aktörers insatser och samarbetet dem emellan finns det fortfarande stora luckor mellan utbildningsbehoven och den utbildning som finns tillgänglig i EU[11].

Oftast innehåller medlemsstaternas utbildningsprogram grundläggande information om EU:s instrument och det dagliga polisarbetets EU-dimension, men det finns ingen enhetlig standard för utbildningen.

Brottsbekämpande myndigheter och EU-organ har påpekat att det saknas kvalificerade utbildare och enhetliga läromedel om gränsöverskridande utredningar. Utbildning av EU:s organ om särskilda polisiära frågor, såsom ekonomisk brottslighet, penningtvätt, människohandel och narkotikahandel har stor efterfrågan. Om Europolakademin samordnar och tillhandahåller sådan utbildning, kommer kostnaderna att minska eftersom medlemsstaternas behov att investera i liknande program minskar.

Utbytesprogram för polistjänstemän, gränskontrolltjänstemän och tulltjänstemän med utredningsbefogenheter bidrar redan till att sprida bästa praxis och bygga upp ett förtroende. Förutsatt att det finns tillgängliga medel, bör sådana program göras tillgängliga i större utsträckning, i princip för samtliga tjänstemän och mellan alla organ som omfattas av utbildningsprogrammet.

Mer allmänt är språkkunskaper, däribland engelska, som allt oftare används i det gränsöverskridande samarbetet, en viktig kompetens för alla tjänstemän inom brottsbekämpningen som deltar i det gränsöverskridande samarbetet. I många medlemsstater har dock fortfarande alltför få tjänstemän tillräckliga språkkunskaper.

Samordningen och standardiseringen av utbildning inför civila uppdrag är ofta bristfällig, vilket leder till oacceptabla olikheter i den utstationerade personalens beredskap.

Biståndet till de tredjeländer som bett om hjälp med att bygga upp sin brottsbekämpningskapacitet skulle kunna bli mer konsekvent och effektivt genom att de erbjuds utbildning eller ett utbyte av kunskaper och bästa praxis.

I allmänhet saknar EU en öppen kvalitetsram för utbildare på EU-nivå och ett systematiskt förfarande för att identifiera och åtgärda strategiska utbildningsbehov som ständigt utvecklas.

3.           EU-utbildningens fyra delar

För att påskynda utvecklingen, tillhandahållandet och utvärderingen av utbildningsmöjligheterna för att bemöta EU:s gränsöverskridande utmaningar inom brottsbekämpningen, bör utbildningsprogrammet vara inriktat på att förbättra kunskaper, färdigheter och kvalifikationer[12] i fyra delar. Metoderna varierar från allmänna kunskaper till mycket specialiserade kvalifikationer och alla bygger på befintlig utbildning på nationell, EU- och internationell nivå.

3.1.        Del 1: Grundläggande kunskaper om brottsbekämpningens EU-dimension

Någon gång under sitt arbetsliv kan vem som helst av de 1,9 miljoner tjänstemännen vid EU:s brottsbekämpande myndigheter[13] behöva ta itu med gränsöverskridande brottslighet. Kunskaper om EU och polisarbetets gränsöverskridande aspekter är en central kompetens för den operativa effektiviteten och karriärutvecklingen. Dessa kunskaper bör omfatta principerna om effektivt samarbete vid brottsbekämpning, grundläggande rättigheter, Europols, Frontex och Eurojusts roller och användning av EU:s verktyg för informationshantering och kanaler som det ”svenska initiativet”[14] och Schengens informationssystem[15]. Utan dessa kunskaper finns det en allvarlig risk för att det gränsöverskridande polisarbetet blir ineffektivt.

Därför bör en standardiserad miniminivå för kunskaper och färdigheter om brottsbekämpningens EU-kontext utarbetas för samtliga tjänstemän inom brottsbekämpningen. Detta bör bidra till att en gemensam brottsbekämpningskultur utvecklas.

Kommissionen kommer att uppmana medlemsstaterna att genomföra denna kompetens i sin grundutbildning och yrkesutbildning för tjänstemän samt vid utbildningsdagar för tjänstemän som redan är verksamma. Europolakademin kommer att övervaka och utvärdera uppföljningen och resultaten kommer att ingå i en rapport från kommissionen vart tredje år (se avsnitt 5.4).

Under det första halvåret 2014 kommer Cepol, i samarbete med medlemsstaterna och Frontex, att lägga fram ett förslag om standardiserade kunskaper och färdigheter på EU-nivå om brottsbekämpningens EU-dimension för alla tjänstemän inom brottsbekämpningen.

3.2.        Del 2: Ett effektivt bilateralt och regionalt samarbete

Framgången för gränsöverskridande polisinsatser beror delvis på hur väl tjänstemännen inom brottsbekämpningen kan tillämpa EU-lagstiftning eller internationella instrument, t.ex. den europeiska arresteringsordern[16], framställningar om rättslig hjälp[17] och återtagandeförfaranden[18]. Tjänstemän inom brottsbekämpningen bör också ha mer specifika kunskaper om bilaterala överenskommelser mellan medlemsstaterna och kunna kommunicera på relevanta språk samt vara medvetna om kulturella skillnader och särskilt känsliga områden.

Medlemsstaterna kommer att uppmanas att tillhandahålla lämplig nationell utbildning som är grundligare än standardbehörigheten för del 1 och att vidareutveckla bilaterala och regionala utbildningsprojekt för det gränsöverskridande samarbetet. Europolakademin kommer att på begäran stödja medlemsstaterna genom att tillhandahålla läromedel och att samla in och sprida bästa praxis.

Före utgången av 2013 måste Cepol lägga fram en arbetsplan till stöd för bilateral och regional utbildning för ständiga kommittén för inre säkerhet. 2014 bör Cepol lägga fram en uppdaterad översikt över bilateral utbildning och utbildningsbehov i medlemsstaterna och därefter aktivt erbjuda bästa praxis som uppfyller dessa behov. På medlemsstaternas begäran kan CEPOL ställa lämpliga läromedel till förfogande.

3.3.        Del 3: EU:s tematiska polisiära inriktning

EU:s prioriteringar för det gränsöverskridande brottsbekämpningssamarbetet definieras i strategin för inre säkerhet[19] och EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet[20] som bygger på Europols hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten (Octa) och från och med 2013, på hotbildsbedömningen avseende den grova och organiserade brottsligheten (Socta). Var och en av dessa prioriteringar visar att det behövs en effektiv, målinriktad utbildning på en specialiserad, tematisk nivå för en begränsad grupp tjänstemän. Utbildning om särskilda teman, såsom narkotikahandel, människohandel och skjutvapen, it-brottslighet, korruption, förverkande av tillgångar från brottslig verksamhet och ekonomiska undersökningar kommer att samla experter från medlemsstaterna som kommer att utbyta bästa praxis utöver att de själva får utbildning och bygger nätverk, vilket kommer att stärka det ömsesidiga förtroendet. En sådan utbildning skulle också, om det är särskilt relevant för prioriteringen i fråga, kunna omfatta samarbete mellan olika brottsbekämpande myndigheter på nationell eller europeisk nivå, t.ex. polis, gränskontroll och tull.

I nära samarbete med nätverket för nationella utbildningsakademier bör Europolakademin utvärdera utbildningsbehoven för att kartlägga luckor mellan befintlig specialiserad utbildning på medlemsstatsnivå och utbildning på internationell nivå och de färdigheter och kunskaper som krävs inom dessa områden. Utbildningen bör ges via nätverket för nationella utbildningsakademier eller i förekommande fall direkt av Europolakademin. Undervisningen bör normalt ske i form av kurser och kompletteras med e-lärande. Denna del kommer stegvis att kräva certifiering genom en specialiserad utbildning enligt överenskomna kvalitetsnormer som godkänns av alla medlemsstater (se avsnitt 4.2). Europolakademins årliga budget, som är en del av Europols totala budget, bör i första hand användas för att genomföra denna programdel.

När prioriteringarna för EU:s politik avseende grov och organiserad brottslighet för perioden 2013–2017 fastställts, bör Cepol, före utgången av 2013, genomföra och överlämna en analys av luckorna till ständiga kommittén för inre säkerhet. På denna grundval kan Cepol och nätverket för nationella polisakademier från och med 2014 utarbeta den utbildning som ingår i del 3.

3.4.        Del 4: Civila uppdrag och kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer

För alla tjänstemän inom brottsbekämpningen som deltar i EU:s civila uppdrag i tredjeländer borde det vara en förutsättning för utplacering att ha genomgått en förberedande utbildning. Medlemsstaterna och Europolakademin bör godkänna, stödja och bygga vidare på befintliga utbildningsinitiativ som Europas nya utbildningsinitiativ för civil krishantering[21], ett EU-finansierat program som för samman experter från hela EU, FN och andra internationella organ för att förbereda personal som deltar i civila uppdrag. Utbildningsinstitut för krishantering i medlemsstaterna som tillhandahåller utbildning inför ett civilt uppdrag skulle kunna fungera som expertcentrum för genomförandet av del 4 och utbilda tjänstemän från de medlemsstater som inte har sådana centrum, med Europolakademin som samordnare.

För att säkra en enhetlig EU-strategi bör Europolakademin också tillhandahålla vägledning och expertis till EU-finansierade stödprogram för brottsbekämpning.

Slutligen bör Europolakademin hålla kontakt med medlemsstaterna och Frontex vad gäller begäran från tredjeländer om bistånd med att bygga upp brottsbekämpningskapacitet. Den bör se till att svaren på begäran om utbildning och kunskapsutbyte är så effektiva som möjligt och att berörda parter inte utför dubbelarbete.

Europolakademin (samordnare) och Europeiska avdelningen för yttre åtgärder i samarbete med Frontex bör ta fram en gemensam läroplan för förberedande utbildning inför utplacering och för annan uppdragsspecifik utbildning som ska genomföras 2015.

Genom att bygga vidare på Cepols kartläggning 2012 bör Cepol och Europolakademin inkludera utbildning om del 4 i framtida (strategiska) analyser om utbildningsbehov.

4.           En effektiv strategi för utbildning i enlighet med EU:s prioriteringar

För var och en av de fyra delarna ovan bör utbildningsprogrammet genomföras enligt fyra vägledande principer.

4.1.        Identifiera behoven

All utbildning i brottsbekämpning på EU-nivå bör anpassas till ändrade behov. Vart fjärde år bör Europolakademin genomföra en samordnad strategisk analys de brottsbekämpande myndigheternas utbildningsbehov i EU i nära samarbete med medlemsstaterna, Frontex, Eurojust, Europeiska avdelningen för yttre åtgärder, Easo, byrån för grundläggande rättigheter och kommissionen. Analysen bör behandla den långsiktiga kompetensutvecklingen för personal inom brottsbekämpningen, hur utbildningens kvalitet kan förbättras (se avsnitt 4.2) och de brister i utbildningen som har samband med strategier och politik för rättsliga och inrikes frågor. Statistiska uppgifter som ger en översikt bör därför offentliggöras varje år särskilt vad gäller antalet utbildade polistjänstemän och vilken typ av utbildning som de fått. Detta kommer att hjälpa kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska avdelningen för yttre åtgärder att bestämma hur man ska fördela resurser och vilka tjänstemän som bör få särskild utbildning. Inom denna strategiska ram bör Europolakademin och Frontex årligen genomföra en regelbunden utvärdering av utbildningsbehoven för att fastställa vilken slags utbildning de ska erbjuda inom sitt respektive uppdrag. Den årliga utvärderingen bör anpassas till EU:s policycykel avseende prioriteringar för den allvarliga och organiserade brottsligheten så fort detta definierats 2013. I alla analyser bör följande anges:

1.           Nya läranderesultat som ska utvecklas.

2.           Resultatskillnader och hur de kan avlägsnas med hjälp av högkvalitativ utbildning som kompletterar befintliga EU-program eller nationella program och

3.           vilka resurser som behövs.

Den första samordnade strategiska utvärderingen av de brottsbekämpande myndigheternas utbildningsbehov i EU bör läggas fram 2014 för ständiga kommittén för inre säkerhet och godkännas av rådet.

4.2.        Hög kvalitet

Det finns ett behov av att ömsesidigt erkänna färdigheter och kunskaper inom brottsbekämpningen. Medlemsstaterna utnyttjar redan befintliga allmänna akademiska initiativ såsom Bologna- och Köpenhamnsprocesserna[22], varigenom jämförbara och likvärdiga standarder för examina och andra kvalifikationer på olika nivåer utarbetas (på grundval av den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande[23])och yrkesinriktad utbildning, med hjälp av det europeiska systemet för överföring av studiemeriter som godkänns i hela Europa (ECTS)[24].

Utbildningsprogrammet bör bygga vidare på dessa initiativ för erkännande av kvalitet med tonvikt på livslångt lärande. Kommissionen anser att jämförbara kvalifikationer på EU-nivå för utbildning inom brottsbekämpning (dvs. en sektoriell ram för kvalifikationer) bör upprättas och genomföras före utgången av 2020. Detta gäller delarna 3 och 4. Som ett första steg bör Europolakademin se till att utbildningsmodulerna och kurserna på EU-nivå har utformats i enlighet med systemet för ECTS-poäng och mot bakgrund av tydliga läranderesultat. Medlemsstaterna uppmanas också att vidta åtgärder för att tillämpa systemet för ECTS-poäng i sina nationella utbildningsprogram.

Dessutom bör de utbildare på EU-nivå som arbetar inom ramen för utbildningsprogrammet ha en särskild profil. Programmet bör innehålla en definition av pedagogiska färdigheter, specialistkunskaper och språkkunskaper. Vid behov bör utbildare erbjudas utbildning för att optimera dessa färdigheter. Europolakademin bör i nära samarbete med medlemsstaterna och Frontex utveckla denna profil och genomföra ett system för slutligt urval, övervakning och utvärdering av utbildare före det första halvåret 2014.

För att förbättra kvaliteten på den utbildning som ges inom ramen för programmet kommer Cepol och andra aktörer att uppmuntras att dra nytta av expertisen hos, och ingå partnerskap med, privata aktörer som t.ex. finansinstitut och it-företag.

I samråd med medlemsstaterna och organen för rättsliga och inrikes frågor bör Cepol år 2014 lägga fram en handlingsplan för ständiga kommittén för inre säkerhet om inrättande av en gemensam kvalitetsram för utbildning inom brottsbekämpningen som ska genomföras senast 2020.

4.3.        Förbättra karriärutvecklingen för tjänstemän inom brottsbekämpningen

Mot bakgrund till utvecklingen av de kvalitetsramar som beskrivits i avsnitt 4.2 bör medlemsstaterna godkänna att en EU-portfölj med de färdigheter, kunskaper och den kompetens som förvärvats inom ramen för utbildningsprogrammet ingår i tjänstemännens nationella portfölj. Den utbildning som erbjuds genom programmet bör bli ett naturligt inslag i utbildningsportföljen för en tjänsteman inom brottsbekämpningen, i enlighet med principen om livslångt lärande. Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja olika utbildningsverktyg t.ex. e-lärande, gemensamma läroplaner och utbytesprogram eller utnyttja konceptet om att utbilda utbildaren. Utbildning inom del 3 i programmet kommer särskilt att bidra till att fylla luckor mellan utbildningsbehov och den utbildning som finns tillgänglig på nationell och internationell nivå.

4.4.        Använda resurser effektivt

Utbildningsprogrammet syftar till att uppnå effektivitetsvinster genom en ökad specialisering, en effektivare samordning, utnyttjande av synergieffekter och undvikande av dubbelarbete och genom att utbildningen anpassas till utbildningsbehoven. Europolakademin och de nationella polisakademierna bör utnyttja de effektivaste utbildningsmetoderna för att uppnå läranderesultat, med hjälp av till exempel e-lärandeverktyg.

Enligt en extern undersökning som utförts på uppdrag av kommissionen uppskattas de totala direkta kostnaderna för att genomföra och administrera utbildningsprojektet uppgå till 3,4 miljoner euro (i löpande priser) för perioden 2013 – 2020. Detta omfattar kostnaderna för en ny vetenskaplig kommitté (90 000 euro per år), som inrättats som ett rådgivande organ för den verkställande direktören och styrelsen. Enligt samma undersökning uppgår de totala årliga effektivitetsbesparingarna för polisarbetet i EU[25] till 23 miljoner euro jämfört med att behålla nuläget.

I kommissionens förslag till fonden för inre säkerhet[26] (ISF) 2014-2020 ingår ett mål om genomförande av utbildningsprogram om EU:s utbildningspolitik. Medlemsstaterna bör rapportera till kommissionen om antalet tjänstemän inom brottsbekämpningen som utbildas i gränsöverskridande ämnen med hjälp av fonden. Möjligheter att på vissa villkor stödja utbildning av personal inom brottsbekämpning genom Europeiska socialfonden[27] bör också utnyttjas.

5.           Genomföra utbildningsprogrammet: roller och ansvarsfördelning

Utbildningsprogrammet kommer att genomföras gemensamt av kommissionen, Europol, organen för rättsliga och inrikes frågor och medlemsstaterna.

5.1.        Europeiska akademin vid Europol

Europolakademin kommer att driva och samordna genomförandet av utbildningsprogrammet, i nära samarbete med andra EU-organ och nätverket för nationella utbildningsakademier. Sex huvuduppgifter föreslås:

1.           Europolakademin bör själv sträva efter att bli EU:s expertcentrum för utbildning i brottsbekämpning (gränsöverskridande ärenden). Den bör eftersträva att bli en myndighet för yrkesverksamma inom detta område och agera för utbyte av bästa praxis. Europolakademin bör samordna EU:s strategiska problem vad gäller utbildning i brottsbekämpning och vid behov stödja andra EU-organ, bl.a. genom att samordna strategiska analyser av de brottsbekämpande myndigheternas utbildningsbehov i EU.

2.           I samråd med berörda parter bör Europolakademin fastställa ett paket med grundläggande kunskaper, däribland läranderesultat för del 1. Cepol bör lägga fram en första version av paketet under det första halvåret 2014.

3.           Europolakademin bör stödja de medlemsstater som genomför del 2 genom spridning av bästa praxis vid gränsöverskridande samarbete och vid behov tillhandahålla utbildningsverktyg.

4.           Europolakademin bör tillsammans med andra expertcentrum i nätverket för nationella utbildningsakademier tillhandahålla EU-utbildning för tjänstemän samt för utbildarna själva. Som en del av delarna 3 och 4 bör Europolakademin ange nivån på varje kurs med hänvisning till den europeiska referensramen för kvalifikationer, i samarbete med nätverket för nationella utbildningsakademier. Europolakademin bör säkerställa att kurserna har planerats väl och att utbildarna får stöd, utvärderas och ersätts på lämpligt sätt.

5.           Europolakademin bör utarbeta förfaranden och vägledning för definiering av utbildningsprioriteringar, roller och ansvarsfördelning för att kunna samordna och stödja genomförandet av utbildningsprogrammets alla delar.

6.           Tillsammans med berörda parter bör Europolakademin följa upp handlingsplanen för att genomföra den ram för kvalitetssäkring som föreslås av Cepol för 2014 och som beskrivs i avsnitt 4.2.

5.2.        Nationella akademier som expertcentrum

Specialiserad utbildning inom programmet bör tillhandahållas av det mest kvalificerade organet som ingår i nätverket för nationella utbildningsakademier och, i förekommande fall, av Europolakademin. Nationella brottsbekämpningsakademier som är inriktade på särskilda prioriterade teman i polisarbetet som ingår i delarna 3 eller 4, som t.ex. penningtvätt, utbildning inför civila uppdrag eller särskilda gränsbevakningsfrågor, kan beviljas ställning som expertcentrum under en överenskommen tid och tillhandahålla utbildning för hela EU på Europolakademins vägnar. Expertcentrumens verksamhet bör uppfylla den gemensamma kvalitetssäkring som utarbetats inom ramen för utbildningsprogrammet och beskrivits i punkt 4,2. De nationella akademierna bör kunna utstationera experter eller utbildare till Europolakademin.

5.3.        Medlemsstaterna

Medlemsstaterna kommer att ansvara för genomförandet av delarna 1 och 2 i kursplanerna för grundutbildning och vidareutbildning och uppmuntras att använda EU-finansiering för detta[28]. Vad gäller del 2 uppmuntras medlemsstaterna att starta utbildningsrelaterade bilaterala projekt för att förbättra det gränsöverskridande samarbetet inom ett stort antal områden, t.ex. övervakning, förföljande över gränserna och informationsspridning med hjälp av centrum för polis- och tullsamarbete. Medlemsstaterna kommer också att ansvara för att välja ut de tjänstemän som är kvalificerade att delta i civila uppdrag och för att utse de tjänstemän som är kvalificerade att vara utbildare på EU-nivå för kurser som ingår i delarna 3 och 4.

5.4.        Europeiska kommissionen

Kommissionen kommer att regelbundet utvärdera hur genomförandet av utbildningsprogrammet, däribland åtgärderna i detta meddelande, fortskrider. Kommissionen kommer särskilt att utvärdera de åtgärder som utarbetats för att säkra kvaliteten och att Europolakademins samordning fungerar effektivt. Den kommer att rapportera till rådet och Europaparlamentet vart tredje år, den första rapporten läggs fram 2016.

5.5.        EU-organ

Frontex, ECNN, byrån för grundläggande rättigheter och Easo har också en betydande roll då de tillhandahåller sin unika sakkunskap för att skapa en högkvalitativ utbildning och läranderesultat för tjänstemän inom brottsbekämpningen. Alla organ bör hålla regelbunden kontakt och arbeta för att öka effektiviteten och identifiera synergieffekter i överlappande områden. Exempelvis polistjänstemän, gränskontrolltjänstemän och tulltjänstemän bör samarbeta för att bekämpa människohandeln. Europolakademin kommer att ha en övergripande samordnande roll som beskrivits i avsnitt 5.1.

5.6.        Europeiska avdelningen för yttre åtgärder

Europeiska avdelningen för yttre åtgärder, Europeiska kommissionen och EU:s organ arbetar gemensamt för att förbättra samarbetet, med särskild inriktning på kapacitet och utbildning[29]. När tjänstemän inom brottsbekämpningen deltar i planerade civila EU-uppdrag bör Europolakademin bidra med utbildning på ett tidigt stadium och vara beredd att bistå med ytterligare specialiserad utbildning för att säkerställa att deltagarna i dessa uppdrag har likadana sakkunskaper. Europeiska avdelningen för yttre åtgärder bör aktivt vara involverad i denna process och befintliga initiativ, t.ex. från kommittén för de civila aspekterna av krishantering, bör beaktas.

6.           Slutsats

EU:s respons på gemensamma säkerhetsutmaningar effektiviseras om medlemsstaterna, organen för rättsliga och inrikes frågor och andra berörda parter inom EU deltar i arbetet på ett komplett och konstruktivt sätt, varigenom de begränsade budgetmedlens nytta maximeras. Detta skulle öka medvetenheten om polisarbetet i EU och om gränsöverskridande polisfrågor, säkra att en specialiserad utbildning inom prioriterade områden godkänns, höja polisarbetets allmänna kvalitet i hela EU, öka förtroendet mellan brottsbekämpande myndigheter och stimulera framväxten av en gemensam brottsbekämpningskultur. Det skulle stärka den operativa förmågan för brottsbekämpningen i EU att motarbeta organiserad och allvarlig gränsöverskridande brottslighet och terrorism.

Kommissionen kommer att följa upp detta meddelande i nära samarbete med särskilt Europaparlamentet, medlemsstaterna och organen för rättsliga och inrikes frågor.

[1]               Med beaktande av den europeiska strategin för it-säkerhet: Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. EU:s strategi för it-säkerhet: En öppen och säker cyberrymd. 7.2.2013 JOIN (2013) 1 final.

[2]               Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd, EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.

[3]               Se t.ex. Europaparlamentets resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar (2010/2311 (INI)).

[4]               Rådets beslut 2008/615/RIF och rådets beslut 2008/616/RIF, EUT L 210, 6.8.2008, s. 1 respektive s. 12.

[5]               Därmed kompletteras EU:s politik för rättslig utbildning, se Skapa förtroende för en EU-övergripande rättvisa: en ny dimension för den europeiska rättsliga utbildningen, KOM(2011) 551 slutlig.

[6]               Europeiskt utbildningsprogram – kartläggning av utbildningen i brottsbekämpning i EU, Cepol 2012.

[7]               8309/1/10 REV 1 ENFOPOL 93.

[8]               Artikel 5 i förordning nr 1168/2011 om ändring av rådets förordning nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser av den 25 oktober 2011, EUT L 304, 22.11.2011, s. 1.

[9]               Branschspecifikt kvalifikationssystem för gränskontrolltjänstemän. www.frontex.europa.eu/training

[10]             Rådets beslut 2008/615/RIF och rådets beslut 2008/616/RIF, EUT L 210, 6.8.2008, s. 1 respektive s. 12.

[11]             Källa: Cepols övning, se fotnot 6.

[12]             Läranderesultat i enlighet med den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande där kunskaper, färdigheter och kvalifikationer ingår.

[13]             Eurostat – uppskattning på 1,9 miljoner.

[14]             Rådets rambeslut 2006/960/RIF, EUT L 386, 29.12.2006, s. 89.

[15]             Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

[16]             Rådets rambeslut 2003/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.

[17]             En framställning om rättslig hjälp är en formell begäran från en domstol i ett land till ”de lämpliga rättsliga myndigheterna” i ett annat land om krav på vittnesmål, skriftliga eller andra bevis eller delgivning av stämning.

[18]             Ett återtagandeavtal reglerar återlämnande och återtagande av personer mellan två eller flera stater i ett internationellt fördrag.

[19]             Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 22 november 2010, EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa, KOM(2010) 673 slutlig.

[20]             Rådets slutsatser om EU:s prioriteringar för bekämpning av organiserad brottslighet 2011–2013, 11050/11, av den 6 juni 2011.

[21]             http://www.entriforccm.eu.

[22]             Bolognaförklaringen av den 19 juni 1999 och Köpenhamnsförklaringen den 29 och 30 november 2002.

[23]             Referensramen utgör en gemensam referensram som underlättar jämförelser mellan nationella kvalifikationssystem, ramar och nivåer i EU genom att kvalifikationerna blir mer lättbegripliga oberoende av land och system.

[24]             ECTS tillhandahåller giltiga och godkända förfaranden för tillgodoräknande av studier som studenter genomgått vid kurser utanför hemlandet.

[25]             Studie om ändring av rådets beslut 2005/681/RIF om inrättande av Cepols verksamhet, GHK, den 10 april 2012. I denna kostnad ingår en ny vetenskaplig kommitté (90 000 euro per år) som ska ge råd till Europols verkställande direktör och styrelsen, se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete och utbildning inom brottsbekämpning (Europol).

[26]             Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering.

[27]             www.ec.europa.eu/esf.

[28]             Se fotnot 26 om förslaget till fonden för inre säkerhet.

[29]             Den 30 november 2011 utfärdade ständiga kommittén för inre säkerhet ett yttrande om att stärka banden mellan aktörerna inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och aktörerna inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, dok. 17884/11 JAI 906 COSI 112.