MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN EU:S RYMDINDUSTRIPOLITIK RYMDSEKTORNS POTENTIAL FÖR EKONOMISK TILLVÄXT /* COM/2013/0108 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN EU:S RYMDINDUSTRIPOLITIK RYMDSEKTORNS POTENTIAL FÖR EKONOMISK
TILLVÄXT 1. En strategisk industri som
bidrar till strategin Europa 2020 Rymden är inte bara en teknikfråga. Rymden har haft och kommer att ha
ett starkt politiskt inslag, som dock hittills inte utvecklats tillräckligt på
europeisk nivå. Europeiska rymdorganisationen (ESA) har utformats som en
mellanstatlig forsknings- och utvecklingsbyrå som gjort det möjligt för Europa
utveckla en viss unik vetenskaplig och teknisk kapacitet och ställt oss på
jämställd fot med världens ledande rymdnationer. Däremot är inte ESA en
politisk aktör. De senaste årtiondena har de politiska aspekterna av rymden styrts
enligt den nationella politiken i de europeiska länder som är mest aktiva i
rymden. I takt med den ökande konkurrensen från nya rymdländer är kanske deras
individuella politiska tyngd inte längre tillräcklig för att möta framtidens
utmaningar. En rymdpolitik på EU-nivå kan därför stärka den europeiska
identiteten på den internationella politiska arenan. Samtidigt kan EU:s
insatser ge rymdverksamheten ett starkare politiskt inslag, t.ex. genom att
skapa förutsättningar att behålla och utveckla rymdverksamheten i Europa och
bevara den europeiska industrins konkurrenskraft på världsmarknaden. Här kan
den nya artikel 189 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
bidra, eftersom den ger EU ett tydligt mandat att verka i rymdfrågor. Rymden står i den europeiska allmänhetens tjänst. Många av de system
och tjänster som i dag är nödvändiga för vårt välbefinnande och vår
säkerhet är direkt eller indirekt beroende av rymden. Utan att vara medvetna om
det litar vi européer på rymdteknik när vi använder våra mobiltelefoner,
handlar, flyger, tittar på väderprognoser eller letar efter närmaste restaurang.
Rymden har flyttat in i vardagen. Rymden driver tillväxt och innovation, och bidrar direkt till målen i
strategin Europa 2020 för smart och hållbar tillväxt för alla[1]. Rymdindustrin driver på det
vetenskapliga framåtskridandet och möjliggör dessutom system och tjänster med
tillväxtpotential inom bl.a. telekommunikation, navigering och jordobservation.
Systemen och tjänsterna garanterar EU:s självständighet och säkerhet. De
hjälper oss att ta itu med viktiga samhällsutmaningar som klimatförändring,
resursbrist, hälsa och demografiskt åldrande. De ger oss strategiskt viktig
kunskap som underlag för EU:s yttre förbindelser på områden som utvecklingsbistånd
och humanitärt bistånd. De främjar innovation och konkurrenskraft långt utanför
själva rymdindustrin och bidrar till tillväxt och sysselsättning i nästan alla
näringsgrenar. I december 2008 framhävde Europeiska rådet rymdens potential att bidra
till innovation och ekonomisk återhämtning. I maj 2009 uttalade rymdrådet vid
sitt sjätte möte ”att det är nödvändigt att utnyttja befintliga
innovationsstödjande mekanismer på europeisk, nationell och regional nivå, och
att diskutera nya stödinstrument för att garantera en korsbefruktning av
kunskap, innovation och idéer mellan rymdsektorer och andra sektorer, och
mellan rymdindustri och ledande forskningsorganisationer och universitet”. Sedan kommissionen antog sitt flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen
har den lagt fram ett förslag till programmet Horisont 2020 för forskning och
innovation inom nästa fleråriga budgetram. Av totalt 80 miljarder euro
föreslås 1,7 miljarder euro till rymdforskning och rymdinnovation. Rymdindustrin har också blivit en global näring. Den europeiska
rymdindustrin står inför tilltagande konkurrens från nya rymdnationer som Kina
och Indien. EU:s rymdpolitik bör i samverkan med EU-ländernas och ESA:s
inriktas på att stärka den europeiska rymdindustrins konkurrenskraft på världsmarknaden. Denna globala närings särdrag och strategiska vikt kräver en särskild
industripolitisk strategi som bygger på behovet att garantera
kostnadseffektivitet och konkurrensduglighet på världsmarknaden och samtidigt
sörja för en jämn konsolidering och utveckling av toppmoderna färdigheter och
kompetenser för att underbygga en stark ekonomisk tillväxt enligt Europa 2020-strategin.
Kommissionen har tillkännagett sin avsikt att föra en rymdindustripolitik som
utformas i samarbete med ESA och EU:s medlemsstater i meddelandet om EU:s
industripolitik från oktober 2010[2].
I april 2011 gav kommissionen ut meddelandet En rymdstrategi för europeiska
unionen i allmänhetens tjänst[3]
med ytterligare idéer om en europeisk rymdindustripolitik. Medlemsstaterna gav
sitt stöd till denna modell i rådets slutsatser i maj och december 2011[4]. Det här meddelandet bygger också på kommissionens industripolitiska
meddelande En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk
återhämtning[5]. Således bör EU:s rymdindustripolitik inriktas på fem särskilda mål: 1.
Inrätta enhetliga och stabila regler. 2.
Vidareutveckla en konkurrenskraftig, solid, effektiv
och balanserad industribas i Europa och stödja de små och medelstora företagens
medverkan. 3.
Stödja den europeiska rymdindustrins konkurrenskraft
på världsmarknaden genom att uppmuntra branschen att bli mer kostnadseffektiv
längs värdekedjan. 4.
Utveckla marknader för rymdtillämpningar och
rymdtjänster. 5.
Garantera tekniskt oberoende och självständigt tillträde
till rymden. Vad det sistnämnda målet beträffar är det mycket viktigt att EU bevarar
sin handlingsfrihet i strategiska delar av rymdindustrin såsom
bärraketstjänster. EU:s rymdindustripolitik bör därför trygga tillgången till
ett tillförlitligt, säkert och kostnadseffektivt bärraketssystem. Den bör skapa
förutsättningarna (även finansiella) för att bevara och stärka ett självständigt
europeiskt tillträde till rymden efter institutionella behov. Därför bör
styrningen av verksamheten inom europeiska bärraketer utvecklas i riktning mot
ökad ekonomisk effektivitet i förvaltningen av användarprogrammen. Förr eller
senare måste de europeiska rymdpolitiska aktörerna ta fram en verklig europeisk
bärraketspolitik, eftersom en sådan politik finns i de flesta rymdnationer. En rymdindustripolitik på EU-nivå kan bara få avsedd verkan om den
bygger på effektivt samarbete mellan de tre europeiska rymdaktörerna: EU, ESA och
deras respektive medlemsstater. Enligt fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt får EU ”främja gemensamma initiativ, stödja forskning och teknisk
utveckling samt samordna de nödvändiga insatserna för att utforska och utnyttja
rymden”. Vidare ska EU ”upprätta alla lämpliga kontakter med Europeiska
rymdorganisationen”. Man bör finna former för samordningen inom EU:s ram så att
de åsikter som medlemsstaterna uttrycker inom internationella organisationer,
såsom ESA, är förenliga med och stödjer EU:s rymdpolitik. 2. En
högteknologisk industri i global konkurrens 2.1. En
industri med internationella utmaningar Den europeiska rymdindustrin skiljer sig från
sina största internationella konkurrenter genom att den har mindre budget, bygger
mer på kommersiell försäljning, har en lägre andel militära anslag och har
betydligt mindre utvecklad samverkan mellan civila och militära tillämpningar. Till
skillnad från USA har den europeiska nedströmsmarknaden inom navigering och
jordobservationstjänster knappt kommit ur startgroparna. Det förklarar varför
den europeiska industrin har svårigheter i fråga om lönsamhet och innovation. 2.1.1. Risker
på de kommersiella marknader som EU:s tillverkningsindustri är starkt beroende
av Rymdtillverkningsindustrin (satelliter, bärraketer och marksegment) är
en strategisk, högteknologisk, riskintensiv och kapitalintensiv näringsgren med
långa utvecklingstider och låg produktionstakt. I alla rymdfartsnationer är
rymdindustrin främst beroende av institutionella program, som finns i två
varianter: finansiering av forsknings- och utvecklingsprogram respektive inköp
av rymdprodukter och rymdtjänster som industrikunder[6]. På rymdforskningsområdet är institutionell FoU-politik ett av de
viktigaste sätten att forma sektorn. Europeisk FoU står för uppskattningsvis
omkring 10 % sammanlagt av icke sammanlagd försäljning i EU:s rymdsektor. I
en internationell jämförelse är de europeiska anslagen till FoU oerhört låga
jämfört med de amerikanska. Av USA:s civila rymdbudget går omkring 25 %
till FoU[7].
Per capita är NASA:s civila rymdbudget[8]
omkring fyra gånger högre än alla europeiska civila rymdbudgetar tillsammans
(medlemsstaterna, ESA och EU:s sjunde ramprogram för FoU). Jämfört med andra rymdländer är den europeiska institutionella
marknaden också relativt liten. Den amerikanska budgeten 2009 var nästan tio
gånger högre än den europeiska. Även om rymden är en global marknad är det dessutom
svårt att säga att det finns en europeisk marknad. Den institutionella
marknaden är fragmenterad, eftersom det finns många offentliga parter och
medlemsstaterna och ESA bedriver sina egna rymdpolitiska insatser utan att
nödvändigtvis samordna dem. Därför är enbart den europeiska marknaden inte
tillräcklig för att bevara den europeiska rymdindustrins nuvarande höga
kvalitet. Dessutom är de flesta rymdfartsnationers institutionella marknader
inte heller öppna för andra länders rymdindustri. Följaktligen måste den
europeiska industrin lita till kommersiell försäljning och export, som enligt
Eurospace står för 45 % av dess verksamhet, ett helt annat läge än dess
konkurrenters. Överlag har de europeiska
tillverkningsindustrierna och bärrakettillverkarna stått sig väl i den globala
kommersiella konkurrensen: marknadsandelarna för satelliter (främst
telesatelliter) har ökat och andelen för kommersiella uppskjutningar har legat
stabil på omkring 50 %. Försäljningen på den kommersiella marknaden, som
är livsviktig för den europeiska rymdindustrin, äventyras eftersom den
kommersiella försäljningen följer konjunkturen i nedgångarna och eftersom den
kommersiella försäljningen och exporten står inför ökad och ibland aggressiv[9] konkurrens från andra
rymdfartsnationer. På grund av de långa utvecklingstiderna i branschen (10–15 år
för att utveckla komplexa system) måste man i god tid föregripa utvecklingen på
marknaden. Situationen kan dessutom ändras mycket snabbt inom vissa strategiska
segment, bl.a. bärraketer[10]. 2.1.2. Hålla
ställningarna: en teleindustri i världsklass De satellitbaserade tjänstenäringarna har stor betydelse för EU:s
ekonomi, eftersom de omvandlar investeringarna i rymdinfrastruktur till
konkreta tillämpningar och tjänster i allmänhetens tjänst. Tillverkningsindustrin
inom satellitkommunikation har avgörande betydelse för hela den europeiska
rymdindustrins fortlevnad. Enligt Eurospace utgjorde försäljning av
telesatelliter mer än 60 % av de europeiska satellittillverkarnas
omsättning det senaste årtiondet. Europa har en industri i världsklass som kan
utveckla och tillhandahålla satellitkommunikation. De här tjänsterna förmedlar
information, en av de viktigaste resurserna för det framväxande digitala
samhället. De bidrar också till flera av åtgärderna i den digitala agendan för
EU, bl.a. att få ut bredband i glesbygden. Satellitkommunikation är en bra
lösning när markbunden teknik är för dyr eller obefintlig[11], och den kan också möjliggöra
digitala tjänster över nationsgränserna. Den utgör också en tålig, tillförlitlig
reservlösning om andra nät skulle falla bort (t.ex. vid naturkatastrofer eller
terroristangrepp). Förutom den ökande konkurrensen står den
europeiska satellitkommunikationsindustrin inför en teknisk och politisk fråga:
brist på radiospektrum[12],
som är en livsviktig resurs för effektiv drift och utveckling av satellitkommunikation.
För att branschens konkurrenskraft ska kunna bibehållas måste denna fråga lösas. 2.1.3. Nya
möjligheter: EU:s industri på nya marknader för navigering och jordobservationstillämpningar
(varor och tjänster) De europeiska satellitnavigerings-
och jordobservationstjänsterna är en ny bransch med stor potential till
tillväxt och nya jobb i hela världen, främst i de små och medelstora företag
och nya företag som är vår ekonomis ryggrad. De får allt större betydelse för
ekonomin och allmänhetens välbefinnande. Branschexperter spår att den här
marknaden om tio år kommer att vara värd 300 miljarder dollar[13]. Uppskattningsvis
är redan i dag 6–7 % av BNP i västländerna, dvs. 800 miljarder
euro i EU, beroende av satellitnavigering[14].
Nyttan med ett fullskaligt operativt Copernicusprogram (tidigare kallat GMES) till
och med 2030 skattas till 34,7 miljarder euro, ungefär 0,2 % av BNP i
EU[15]. Utbyggnaden av
infrastruktur för satellitnavigering och Copernicus kommer snart att skapa nya
möjligheter för branschen i Europa. Galileo och Egnos förväntas skapa ekonomisk
nytta och samhällsnytta för omkring 60–90 miljarder euro de kommande 20 åren[16]. Europa har inte råd att
försitta det tillfälle som tillväxten inom rymdverksamhet och närstående
tjänster utgör. Även om vissa privata tillämpningar har visat sig
framgångsrika, är satellitbaserade varor och tjänster fortfarande till stor del
beroende av offentliga kunder på nationell och lokal nivå i detta
utvecklingsskede. I Europa finns det flera hinder för nyskapande
tillämpningar och marknadstillväxt: osäkerheten kring tjänsternas
tillgänglighet och de juridiska reglerna, den bristande insikten hos
potentiella användare om möjligheterna, det bristande samarbetet mellan
rymdsektorn och andra sektorer, det bristande samarbetet mellan
dataleverantörer, tjänsteutvecklare och slutanvändare samt det otillräckliga
stödet till nyföretagande och utveckling av snabbväxande företag. 2.2. Europa
bör därför nå tekniskt oberoende, försörjningstrygghet och fortsatt
självständigt tillträde till rymden Tekniskt oberoende, försörjningstrygghet och
självständigt tillträde till rymden[17]
uppfyller inte bara målet om strategiskt oberoende utan är förutsättningarna
för den europeiska rymdindustrins långsiktiga utveckling. 2.2.1. Ledande
teknik, försörjningstrygghet och oberoende kräver långsiktiga satsningar och
kompetensförsörjning För att hantera den ökande konkurrensen på världsmarknaden måste den
europeiska industrin bevara sin ledande teknik och leda teknikloppet på valda
områden. Industrins problem är bl.a. hur man ska garantera tekniskt oberoende
och försörjningstrygghet, behovet att ersätta eller uppdatera teknik och
produkter, utveckling av nya produkter samt upprätthållande av nyckelkompetens
på en marknad med långa ledtider och starkt varierande orderingång. Inte heller
tas synergierna mellan civila och militära tillämpningar till vara i dag i
tillräcklig mån, vilket hindrar Europa från att utvecklas till en sann rymdmakt.
Den låga graden av korsbefruktning mellan rymdsektorn och andra sektorer
begränsar dessutom gemensam FoU och möjligheterna till teknikspridning åt bägge
hållen. Sektorns tekniska oberoende är inte garanterat. På flera kritiska
områden är de europeiska programmen beroende av en enda leverantör[18]. Enligt den europeiska rymdteknikplattformen
importeras nu i medeltal uppskattningsvis 60 % av elektroniken i en
europeisk satellit från USA, eftersom det inte är lönsamt att utveckla de
komponenterna i Europa. Vidare regleras importen av ITAR-bestämmelserna, som
ändras enligt vad USA prioriterar, och det leder ofta till förseningar i inköp
och gör på kort sikt den europeiska industrin ännu mer beroende av den
föränderliga amerikanska dagspolitiken. Rymdindustrin är också en liten sektor
av näringslivet i världen och ofta en liten del av de stora industriföretagens
omsättning. Den måste därför leva med förändringar där dess särskilda behov
inte beaktas. Mer än andra branscher måste rymdindustrin föregripa framtiden,
t.ex. när det gäller tillgängliga produkter och regler som Reach[19], vilket blir desto svårare med
tanke på den långa utvecklingstiden för rymdprodukter. I ett sådant läge kan
förändringar av marknadsställning eller lagstiftning eller finansiella svårigheter
i centrala företag eller brist på lönsamhet på grund av små marknadsandelar
äventyra de europeiska rymdprogrammen och leda till förseningar och fördyringar.
Av både industriella och strategiska skäl bör satsningarna på att utveckla
alternativa försörjningsvägar för teknik och material i samarbete med ESA och
Europeiska försvarsbyrån stärkas inom Horisont 2020. Utan tillräcklig orderingång kommer
rymdindustrins kvalificerade arbetskraft att skingras, och det kommer att ta
lång tid och krävas stora resurser för att återsamla den personal som behövs
för att bygga upp nya program. Kompetensen inom den nya sektorn för navigering
och jordobservation är för närvarande otillräcklig. Samtidigt hämtar de nya
rymdländerna snabbt in de industrialiserade ländernas forskarförsprång. 2.2.2. Europas
självständiga tillträde till rymden måste behållas och stärkas på lång sikt I alla rymdfartsnationer har utveckling och drift av bärraketer varit
och är fortfarande offentligt finansierad; den kommersiella sektorn skulle inte
existera annars. De priser som tas ut på marknaden täcker inte heller de
fullständiga kostnaderna, särskilt inte utvecklingskostnaderna. De
institutionella anslag som rymdländerna ger till bärraketer är ett uttryck för
deras vilja att ha självständigt tillträde till rymden. I alla konkurrentländer
är offentlig upphandling avgörande för branschens fortlevnad, och den lokala
bärraketbranschen skulle inte klara sig utan de institutionella program som i
praktiken är stängda för utländska företag. I Europa är bärraketer i institutionellt hänseende en fråga för EU, ESA
och dessas medlemsstater på två sätt: för det första på grund av det politiska
ansvaret för Europas självständiga tillträde till rymden, och för det andra i
egenskap av bärraketbranschens kunder, då man vill genomföra sina program och
få satelliter uppskjutna kostnadseffektivt. Privata operatörer berörs också som
kunder. De skulle gynnas av ett europeiskt självständigt tillträde till rymden,
eftersom det ökar deras möjligheter att förhandla fram lägre bärraketpriser på
världsmarknaden. EU och dess medlemsstater stöder det politiska målet att upprätthålla
ett självständigt tillträde till rymden, vilket sagts i flera resolutioner från
rådet (rymd) och rådet (konkurrenskraft)[20].
Historiskt har de europeiska bärrakettjänsterna grundats för att garantera
Europas förmåga att ta fram satellitbaserade tjänster, sedan andra länder
vägrat att skjuta upp europeiska kommersiella satelliter. Alldeles bortsett
från säkerhetspolitiska och strategiska överväganden kan Europa utan ett
självständigt tillträde till rymden få se tillträde vägras igen, vilket skulle
försena våra rymdprogram, öka kostnaderna och äventyra Europas ställning på
tillverknings- och tjänstemarknaderna. Tillgången till tillförlitliga,
konkurrenskraftiga europeiska bärraketer är därför även nu en förutsättning för
utvecklingen av en europeisk rymdindustri och satellitbaserade tillämpningar i
världsklass. I egenskap av kunder behöver EU, ESA och deras
respektive medlemsstater för att kunna genomföra sina program i tid och utan
fördyringar, ha tillgång till ett bärraketsystem som är ·
tekniskt tillförlitligt, ·
säkert, vilket kan kräva att uppskjutningarna sker
från en rymdhamn på europeisk mark, ·
tillgängligt och självständigt, både i fråga om
kontroll över nyttolasten och behovet av att undvika aktörer med motstridiga
industripolitiska eller geopolitiska mål, och ·
kostnadseffektivt, eftersom det bidrar till överkomliga
priser. I dag sker inte tillräckligt många institutionella uppskjutningar i
Europa för att den europeiska bärraketen Ariane 5 ska vara lönsam[21]. Arianespace står inför en
ökad internationell konkurrens och har svårt att få budgeten att gå ihop. Det
nuvarande utbudet av bärraketer behöver ersättas senast 2025 för att den
europeiska bärraketkapaciteten ska behållas, och den frågan måste börja lösas
nu. Med över 30 satelliter att skjutas upp kan EU i sig bli den
europeiska rymdindustrins största institutionella kund framöver. Som sades i
slutsatserna från mötet i rådet (konkurrenskraft) i november 2010 och maj 2011 uppmanas
alla europeiska institutionella aktörer att, för att bibehålla ett självständigt,
tillförlitligt och kostnadseffektivt tillträde till rymden till överkomliga
kostnader, som en prioritet överväga användning av bärraketer utvecklade i
Europa och att utreda frågor som rör deras eventuella deltagande i verksamhet
som gäller utnyttjande av bärraketer. Bärraketer utvecklade i Europa måste
därför anpassas för att kunna skjuta upp några av dessa satelliter. Ett självständigt europeiskt tillträde till rymden medför en kostnad på
kort sikt, eftersom våra konkurrenter för en aggressiv kommersiell politik,
ofta grundad på lägre kostnader. En del av dessa merkostnader kan motiveras
objektivt (tryggad europeisk kompetens och tillförlitlighet på lång sikt, lägre
arbetskraftskostnader i en del konkurrentländer, subventionernas storlek i
konkurrentländerna[22]
och den institutionella marknaden). Andra merkostnader beror på ineffektiv
industri, något som bör avhjälpas. På medellång sikt torde dock självständighet
få positiv ekonomisk inverkan för både institutioner och privata företag. Europa
skulle gynnas av rymdbaserade tillämpningar, få ökad trygghet (fler
leverantörer) och få ökad press på leverantörerna att erbjuda
konkurrenskraftiga priser på den europeiska marknaden, vilket skulle gynna
privata operatörer. I vissa program finns det dessutom av säkerhetsskäl inget
alternativ till europeiska bärraketer. 3. EU:s
industripolitiska mål på området Med tanke på rymdindustrins strategiska betydelse, dess beroende av
offentliga medel och den tilltagande globala konkurrensen på den kommersiella
marknaden kommer EU att upprätta en rymdindustripolitik för att stödja sektorns
utveckling och därigenom främja ekonomisk tillväxt. Denna politik bör inte bara
omfatta tillverkningsindustrin på området utan även tjänstenäringarna. Målen
för en sådan politik har bedömts i olika studier. Frågan tas också upp i
resolutionerna från det sjunde rymdrådsmötet och mötet i rådet
(konkurrenskraft) i maj 2011. Därför bör EU:s rymdindustripolitik inriktas på fem särskilda mål: –
Enhetliga regler Rymdverksamhetens expansion, särskilt den växande marknaden för
rymdprodukter och rymdtjänster, föranleder juridiska frågor som inte behandlas
fullständigt på europeisk nivå och bara delvis på nationell nivå av några
länder i nationell lagstiftning utformad efter nationella intressen. Kommissionen
kommer, med hänsyn tagen till befintlig lagstiftning och under iakttagande av
de olika aktörernas behörigheter, att undersöka om det behövs åtgärder för att
förbättra den rättsliga enhetligheten och främja framväxten av en europeisk
marknad för rymdprodukter och rymdtjänster. –
Vidareutveckling av en konkurrenskraftig,
effektiv och balanserad industribas i Europa och stöd till de små och
medelstora företagens medverkan Europa behöver en starkare industribas. Den europeiska rymdindustrin torde
förbättra sina resultat ytterligare om miljön kan göras mindre splittrad. Med
en balanserad industribas menas inte en jämn fördelning av denna nischindustri
över hela Europa utan en näring som tar vara på konkurrensfördelarna i hela
leveranskedjan och ger rättvis tillgång för små och medelstora företag för att
hålla sektorn dynamisk och innovativ och framför allt utveckla rymdtjänsterna. Att
små och medelstora företag ingår i leveranskedjan är en förutsättning för att
den europeiska rymdindustrin ska vara konkurrenskraftig och också för att
expandera och inte bara bevara en utbildad arbetskraft. –
Stöd till den europeiska rymdindustrins
konkurrenskraft på världsmarknaden och uppmuntran till sektorn att bli mer
kostnadseffektiv längs värdekedjan Den europeiska rymdindustrin bör bevara och öka sin andel av
världsmarknaden; den bör förbli ledande inom teknikutveckling och kunna ta fram
nyskapande teknik och aktivt bedriva korsbefruktning med andra branscher. Den
bör sträva efter att bli mer kostnadseffektiv längs värdekedjan. Industrin bör
också ha tillgång till tillräckligt mycket kvalificerad personal, särskilt inom
de nya segmenten navigering och jordobservation. Politiken bör understödja
bättre marknadstillträde. –
Mogna marknader för rymdtillämpningar och
rymdtjänster Det europeiska näringslivet måste kunna ta vara på den potential som
rymdinfrastrukturen erbjuder inom kommunikation, navigering och jordobservation
för att tillhandahålla tillförlitliga, kostnadseffektiva tjänster som
tillgodoser ekonomiska och samhälleliga behov. För vissa slag av tjänster
innebär det inte bara att ny kapacitet måste tillföras befintlig industri utan
också att Copernicusdata måste bli bättre, att förutsättningarna måste skapas
för att sprida ny satellitteknik och locka nya operatörer till sektorn,
särskilt med tanke på småföretagens betydelse. Tillsammans med det andra målet
kommer detta mål att bidra till att göra rymdinvesteringar attraktiva för alla
medlemsstater. –
Tekniskt oberoende och självständigt tillträde
till rymden För att Europa ska kunna genomföra strategiska
politiska initiativ och tillhandahålla möjliggörande tjänster till nytta för
allmänheten måste vi ha självständigt tillträde till rymden. Dessutom bör det
europeiska näringslivet stimuleras att vidareutveckla sitt tekniska oberoende,
särskilt inom kritisk teknik, för att även fortsättningsvis kunna
tillhandahålla de varor och tjänster som krävs för ekonomisk tillväxt och
allmänhetens välbefinnande. 4. EU:s
industripolitik: måluppfyllelse För att nå de här målen i samarbete med ESA och
medlemsstaterna kan EU använda de instrument som står till buds, främst förbättring
av de övergripande villkoren, stöd till forskning och innovation, främjande av
bättre användning av finansieringsinstrument samt befintlig
upphandlingslagstiftning[23]. 4.1. Bättre
övergripande villkor I takt med att
rymdverksamheterna ökar behöver de befintliga reglerna ses över så att
verksamheten är trygg, säker och hållbar och kan utvecklas ekonomiskt. 4.1.1. Bättre
regler för tjänstesektor och tillverkningsindustri Rymdverksamhetens expansion,
särskilt den växande varu- och tjänstemarknaden, föranleder rättsliga frågor
som inte har lösts helt på europeisk nivå och bara behandlas delvis i nationell
lagstiftning av de mest aktiva medlemsstaterna. De flesta medlemsstaterna har
ännu inte tagit fram någon rymdlagstiftning. Denna framväxande nationella
rymdrätts räckvidd och mål är också skiftande och får följdverkningar utöver
nationsgränserna. Enbart nationell lagstiftning kan inte skapa
en enhetlig täckning av de rymdrättsliga frågorna eller ett harmoniserat
regelverk för alla medlemsstater. En inkonsekvent lagstiftning kan hämma den
inre marknadens funktion. Därför kan det bli nödvändigt att börja bygga upp
sammanhängande EU-rymdrättsliga regler för att ta vara på möjligheterna i en
inre rymdmarknad genom att avhjälpa rättsliga brister på ett enhetligt sätt,
förebygga att nationella regler utvecklas åt olika håll och skydda nationella
och europeiska säkerhetsintressen. Exempelvis har några europeiska länder
nationell skadeståndslagstiftning enligt vilken fysisk skada orsakad av
rymdverksamhet ska täckas. Några länder begränsar i vissa situationer skadeståndsansvaret
till ett visst belopp eller ställer offentliga garantier. Det förekommer också
att länder kräver försäkring eller någon annan form av ekonomisk garanti för
eventuella skadestånd. Avsaknaden av enhetliga regler i EU-länderna kan
snedvrida konkurrensen på den inre marknaden och leda till forumshopping. Överväga lagstiftning om vissa aspekter
som påverkar framväxten av en inre marknad för rymdvaror och rymdtjänster Kommissionen kommer därför att bedöma hur
mycket denna splittrade miljö hindrar den inre marknaden från att fungera väl
och om det är motiverat att EU griper in. Det första steget kan vara lagstiftning om
sammanställning och spridning av privata satellituppgifter (se nedan) och en
förordning om tredjepartsansvar i samband med EU:s satellitnavigeringssystem[24]. EU kan också behöva agera i fråga om
exportkontroll av varor som kan användas både civilt och militärt samt i fråga
om spektrumpolitik. Inom andra områden, t.ex. kommersiell rymdfart, bör det
övervägas ytterligare om det är lämpligt att EU griper in. För att rymdbaserad information ska kunna
utnyttjas och användarna ska få bättre tillgång till rymdbaserade data och
tjänster, kan EU överväga en övergripande politik för tillgång till uppgifter.
En sådan politik kan bygga på bl.a. följande principer: garanterad fri och
öppen tillgång för offentliga organisationer på EU-nivå och nationell nivå (minst)
med begränsningar av inskränkningar när tjänsterna är helt ibruktagna och drivs
med offentliga EU-medel, särskilda villkor för tillgång till data (i alla fall
för offentliga organisationer) när EU varit inblandat i utvecklingen av
rymdsegment eller marknader. Överväga lagstiftning om sammanställning
och spridning av privata satellituppgifter Vid sammanställning och spridning av
satellituppgifter uppkommer tre frågor. För det första att de restriktioner som
nationella myndigheter inför på satellituppgifter på grund av nationell
säkerhet kan hämma konkurrenskraften och innovationen (t.ex. utvecklingen av en
nedströmsmarknad för tjänster), medföra ett oklart rättsläge på den inre
marknaden och leda till frågor om skadestånd för exempelvis skada som vållats
av inkorrekta uppgifter. För det andra att oavsiktlig spridning av uppgifter
från satelliter (t.ex. genom högupplösta bilder) kan hota EU:s och
medlemsstaternas säkerhet. För det tredje att utbyte av satellituppgifter,
eftersom flera länder berörs, kräver samarbete mellan de länder som berörs av
jordobservation. Ett sådant samarbete leder till att konkurrenskraftens krav blir
förenliga med säkerhetens. Enbart nationell lagstiftning kan inte garantera
enhetliga regler för jordobservation på EU-nivå, varför EU kan agera i enlighet
med subsidiaritetsprincipen. Om EU griper in på detta område kan det tillföra
ett tydligt mervärde i fråga om rättssäkerhet, utveckling av nedströmsmarknader
och nationell säkerhet. Bättre regler
för exportkontroll och överföring inom EU Många komponenter i rymdsystemen har dubbla
eller militära användningsområden och ska därför uppfylla de nya reglerna om
överföring inom EU och export av produkter med dubbla användningsområden[25]. Från och med 2012 gäller
enklare regler och rutiner för överföring av militära komponenter inom EU[26]. Det kommer att öka
konkurrenskraften för de europeiska företagen, särskilt de små och medelstora. Enligt artikel 25 i förordningen om produkter
med dubbla användningsområden ska kommissionen lägga fram en rapport om
genomförandet av EU:s exportkontrollsystem, och följaktligen har den lagt fram en
grönbok[27]
som underlag för en bred offentlig debatt om hur EU:s nuvarande system fungerar.
En formell rapport till Europaparlamentet och rådet planeras till september 2012.
Under tiden bör den här förordningens inverkan på rymdindustrin bevakas noga så
att problem kan upptäckas och lösningar föreslås. Tillgång till spektrum För att ett störningsfritt radiospektrum för
rymdverksamhet ska vara tillgängligt, så att de alleuropeiska systemen kan
utnyttja stordriftsfördelar och få lägre driftskostnader, kommer kommissionen
och EU:s medlemsstater att undersöka hur de framtida spektrumbehoven för
satellitkommunikation kan tillgodoses inom programmet för radiospektrumpolitik
och bidra till förberedelserna inför Internationella teleunionens nästa
världsradiokonferens för att tillvarata EU:s intressen inom spektrumtilldelning
på global och regional nivå. Behövs regler för kommersiell rymdfart? Projekt för suborbitala plan och kommersiell rymdfart börjar dyka upp,
främst i USA. Suborbital rymdfart är en lovande marknad för i) vetenskapliga experiment,
mikrogravitation, astronaututbildning och test av satellitnyttolaster, ii) rymdturism
och iii) framtidens rena luftfartsystem med hög höjd och hög hastighet
utan mellanlandningar. Dessutom kan suborbitala farkoster erbjuda billigare
tillträde till rymden för bl.a. små satelliter. Bara den amerikanska federala luftfartsmyndigheten FAA och dess
avdelning för kommersiell rymdfart har utfärdat regler för suborbitala
farkoster, och reglerna gäller naturligtvis bara i USA. De bygger på
besättningens och passagerarnas ”informerade samtycke”[28]. Reglerna tryggar alltså inte
passagerarsäkerheten. Några europeiska industriaktörer har uppmanat EU att införa strängare
regler, med en certifiering som bygger på bästa praxis inom luftfarten, för att
skydda passagerarsäkerheten bättre. Industrin hävdar att förutsägbara regler är
en förutsättning för privata investeringar, eftersom det skulle driva på teknik
och utveckling. Andra europeiska aktörer uppmanar EU att införa mer
innovationsvänliga regler. Denna uppmaning är för närvarande inte
prioriterad i regleringsprogrammet för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA).
Kommissionen kommer att granska frågan närmare för att avgöra om den behöver
lösas inom den närmaste framtiden. 4.1.2. Standardisering Standardiseringens betydelse för den europeiska rymdsektorn ökar i takt
med att EU, ESA, de nationella rymdorganen och det europeiska näringslivet
ställs inför nya tekniska utmaningar inom allt snävare ekonomiska ramar. Standardisering kan leda till effektivare användning av rymdteknik och
rymdbaserade tillämpningar och tjänster och kan därigenom stärka den europeiska
rymdindustrins konkurrensförmåga på världsmarknaden, bl.a. genom längre och därmed
billigare serier och genom att hjälpa små och medelstora företag att ta sig in
på vissa segment av rymdmarknaden. Rymdstandardisering stöder spridningen av
rymdbaserade innovativa tjänster och tillämpningar. Rymduppdrag
är dessutom riskabla företag där tekniken pressas till det yttersta och det
finns mycket få möjligheter att rätta till problem efter uppskjutningen.
Standardisering är därför ett sätt att minska risken för misslyckande, garantera
rymdprodukternas tillförlitlighet och minska utvecklings- och driftskostnaderna.
Eftersom den europeiska rymdindustrin är uppdelad på flera länder kan slutligen
nya standardiserade rutiner bidra till att åtgärda ineffektiva länkar i dagens
värdekedja. De största europeiska rymdmyndigheterna och
rymdindustrin startade 1993 European Cooperation for Space Standardisation
(ECSS). Över 120 standarder har offentliggjorts. Den traditionella rymdverksamheten
täcks in, men nedströmsverksamheter som system och tjänster behöver fortfarande
standardiseras. Ett förslag till heltäckande standardiseringsprogram lades fram
i mars 2010, och i det anges tio sektorer där standardisering kan utföras av fackinstanserna
inom de europeiska standardiseringsorganen CEN/Cenelec, ETSI och ECSS. Programmet
omsattes den 1 september 2011 i det nya mandatet M/496 till de europeiska
standardiseringsorganen. Arbetet inleddes 2012 och bör ta tre år. 4.1.3. Kompetensförsörjning Tillgången till utbildad arbetskraft påverkar direkt den europeiska
rymdindustrin, medan rymdverksamhet i sin tur direkt påverkar den europeiska
ekonomins arbetskraftsförsörjning tack vare de spetsteknologiska programmens
inverkan på kunskapsbasen. För att bevara sin konkurrenskraft måste Europa ta
itu med tre frågor: bevara och öka sina resurser (i fråga om färdigheternas
nivå och antalet personer), utveckla ny kompetens för nya sektorer och
attrahera begåvningar från utomeuropeiska länder. De institutionella rymdprogrammen kan bidra till att bevara en
tillräckligt stor industriell verksamhet, attrahera ledande begåvningar till de
europeiska högskolorna och forskningscentren samt underlätta övergångar mellan
länder och mellan offentlig sektor och näringsliv. De europeiska institutionella kunderna bör förse industrin med en
långsiktig, tydlig planering för den institutionella marknaden i Europa. EU kan
kartlägga läget och regelbundet informera leveranskedjan så att Europa håller
rätt nivå på sin självständighet, expertis och konkurrenskraft. Tillsammans med EU-länderna och regionerna bör
EU ta itu med bristen på högutbildade flyg- och rymdingenjörer och tekniker med
examen från de europeiska utbildningssystemen, främja allmänt erkända
akademiska rymdkvalifikationer i Europa, ta med åtgärder där en del av
forskningen ska utföras av doktorander inom kommande FoU-ramprogram, stimulera
program för livslångt lärande genom ökat samarbete mellan näringsliv och
högskolor samt stärka attraktionskraften för utomeuropeiska forskare. 4.1.4. Den
europeiska industrin på världsmarknaden Den europeiska rymdindustrin måste bevara och stärka sin position på
den kommersiella marknaden. De största utomeuropeiska ländernas institutionella
marknader är inte öppna för det europeiska näringslivet. Några medlemsstater
har föreslagit exportfrämjande åtgärder för att hjälpa industrin att få
tillträde till världsmarknaden. Möjligheten att utveckla sådana åtgärder bör
utredas ytterligare. Handelsavtal och handelsförhandlingar kan bidra till lika spelregler
för den europeiska rymdindustrin på världsmarknaden, förutsatt att EU har en
tillräckligt stark ställning i de internationella förhandlingarna. Kommissionen
antog därför nyligen ett förslag om tillträde för länder utanför EU till EU:s marknad
för offentlig upphandling[29].
Om parlamentet och rådet antar förslaget kommer det på sikt att förbättra
villkoren för EU-företagens deltagande i offentliga upphandlingar utanför EU
genom att stärka EU:s position i förhandlingar om tillträde till andra länders
marknader för offentlig upphandling och genom att i enlighet med EU:s strategi
Europa 2020 stärka möjligheterna för EU-företagen på världsmarknaden och skapa
nya jobb. Mer allmänt kommer det internationella
samarbetet att tjäna som marknadsöppnare för Europas rymdteknik och
rymdtjänster och stärka denna strategiskt viktiga industrigren. EU måste
inarbeta rymdfrågor bättre i sin politik för yttre åtgärder. 4.2. Forskning
och innovation Forskning, utveckling och innovation är inte
bara förutsättningar för rymdindustrins konkurrenskraft utan också centrala
inslag i en hållbar ekonomisk tillväxt, både på kort och lång sikt. De påverkar
inte EU:s förmåga att förbli konkurrenskraftigt i en alltmer globaliserad
ekonomi. Rymdbudgeten inom Horisont 2020 (efterföljaren till det sjunde
ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling) föreslås bli 1 737 miljoner
euro i dagens priser (1 548 miljoner euro i 2011 års priser) på sju
år. Rymdverksamheten inom Horisont 2020 omfattar FoU och innovation med
följande mål: ·
Möjliggöra europeisk konkurrenskraft i rymden, oberoende och innovation i rymdverksamhet, med inriktning på
industriell forskning och innovation med tonvikt på små och medelstora företag. ·
Möjliggöra framsteg inom rymdteknik från teknisk grundforskning till tillämpad teknik för framtidens
satelliter inom Copernicus/GMES och Galileo. ·
Ta vara på rymddata från
bl.a. vetenskapliga uppdrag och kommersiella tillämpningar av rymddata. ·
Möjliggöra europeisk FoU inom internationella
rymdpartnerskap (såsom Internationella rymdstationen, rymdlägesbild och globala
utforskningsprogram med robotar). Vad gäller internationella partnerskap bör det
noteras att den senaste rymdtekniken alltmer förekommer i en internationell
ram, vilket gör att tillträde till sådana program är en viktig förutsättning
för de europeiska forskarnas och företagens konkurrenskraft på området. 4.2.1. En
konkurrenskraftig europeisk rymdindustri på världsmarknaden genom innovation
och europeiskt oberoende inom kritisk teknik Målet är att hålla en världsledande ställning genom att bevara och
utveckla en konkurrenskraftig rymdindustri och forskarmiljö och genom att
främja rymdbaserad innovation. För det första måste det europeiska teknikberoendet av andra länder
minska för att en konkurrenskraftig kommersiell europeisk rymdindustri ska
överleva och de europeiska institutionella kunderna ska kunna utföra sina
uppdrag. Det är särskilt viktigt att kartlägga vilken teknik som är kritisk och
se till att Europa på de områdena utvecklar och upprätthåller sina egna
tekniklösningar och sin egen tillverkningskapacitet. När tekniken väl har
utvecklats bör den sedan användas konsekvent av europeiska institutioner och
företag, så att den inte går förlorad. Kommissionen har i samarbete med ESA och Europeiska försvarsbyrån tillsatt
en arbetsgrupp som ska ta fram en lista över kritisk teknik som bör utvecklas
med förtur. Det arbetet inleddes 2009. En lista över prioriterade åtgärder har
överenskommits och använts som utgångspunkt för den fjärde ansökningsomgången
inom det sjunde ramprogrammet om kritisk teknik. Det här initiativet bör
fortsätta. För det andra är satellitbaserade varor och
tjänster en ny marknad som fortfarande är begränsad och splittrad. För
närvarande är marknaden till stor del beroende av offentliga nationella och
lokala kunder. I USA har incitament skapats för nya marknader som använder
rymdbaserade tjänster tack vare en långsiktig politik för främjande av
offentlig användning, något som lett till en god cirkel av stimulans till privata
företag som i sin tur lett till ännu mer rymdbaserad infrastruktur. De
initiativen ökar användningen av rymden för offentliga syften och gör de berörda
företagen mer konkurrenskraftiga på exportmarknaderna. Det bör undersökas om det
europeiska näringslivet kan få liknande incitament. För att öka utnyttjandet av satellitinfrastrukturen och utveckla
marknaden för satellitbaserade tjänster bör EU i högre grad främja rymdbaserade
tillämpningar i sina politiska insatser. Nya tillämpningar bör marknadsföras
gentemot potentiella offentliga och privata användare och nya målgrupper (t.ex.
lokala och regionala myndigheter eller branscher av näringslivet) genom
särskilda åtgärder som kuponger till lokala myndigheter eller små och
medelstora företag så att slutanvändarna börjar utnyttja de nya tjänsterna. Utveckling
och ibruktagande av nya tjänster, även på små och medelstora företag, behöver
ett konsekvent stöd så att de får långvariga effekter på skapandet av
högkvalificerade jobb. Dessutom behöver den nya europeiska rymdinfrastrukturens innovationspotential
tas till vara. Ett första steg i den riktningen är kommissionens åtgärdsplan
för satellitnavigering som ska främja utveckling och spridning av tillämpningar
som bygger på Egnos och Galileo. Det behövs mycket större satsningar som samordnas på EU-nivå och
nationell och lokal nivå. Det förutsätter en rad innovationsfrämjande åtgärder[30] för näringslivet med särskild
tonvikt på små och medelstora företag. För att motverka detta
marknadsmisslyckande bör dock innovationsstödet styras till de tjänster som
annars inte skulle ha uppstått på marknaden. Åtgärderna bör särskilt stödja
innovation på efterfrågesidan, utnyttjande av befintliga finansieringskällor
inklusive regionalfonderna, samling av efterfrågan samt utveckling av nya
företag. Slutligen har ett antal rymdtekniska problem
motsvarigheter inom jordbunden teknik. Korsbefruktning bör uppmuntras genom
stöd till innovativa varor och tjänster som bygger på satellitinfrastruktur. Som
det står i bilagan till förslaget till rådets beslut om inrättande av det
särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020[31]: ”Dessa likheter ger
möjligheter, framför allt för små och medelstora företag, till tidig samordning
av teknikutveckling som berör organisationer både inom och utanför
rymdtekniken, vilket gör att banbrytande innovationer kan åstadkommas snabbare
än när de framkommer som sidoeffekter i en senare fas.” 4.2.2. Framsteg
inom rymdteknik Målet är att garantera förmågan att nå rymden och driva rymdsystem till
nytta för det europeiska samhället under de kommande årtiondena. EU avser bl.a.
att satsa på tekniska framsteg på ett antal strategiska områden och bidra till
de erforderliga satsningarna på rymdforskning, särskilt inom genombrottsteknik.
Med Horisont 2020 tänker EU exempelvis stödja europeisk samverkan inom
rymdforskning och därigenom komplettera ESA och de nationella rymdprogrammen. Viktig
möjliggörande teknik ses allmänt som en förutsättning för
alla satsningar på industriell konkurrenskraft i Horisont 2020, men även för
innovativ rymdteknik. Rymdindustripolitiken bör därför understödja spridning av
möjliggörande teknik till rymdtekniken. Horisont 2020 kan bl.a. främja FoU-stöd till industrin och till
rymdforskningsorganisationerna, stödja utvecklingen av tillämpningsinriktade
rymdtekniska FoU-program på högskolorna och främja övergången från prototyp
till färdig produkt på marknaden. Eftersom användarna vill ha mogen, beprövad
och godkänd teknik bör system för FoU-stöd också medge stöd till validering och
certifiering. Konceptet med hosted payloads[32] kan bidra till att demonstrera
den erforderliga historiken för allt fler varor och tjänster. För att minska
risken med ny teknik för resten av nyttolasten bör man överväga
kostnadseffektiva bärraketlösningar för att ta ombord och pröva ny teknik. Dessutom kan Horisont 2020 användas för att
hitta alternativ till sådana beståndsdelar som förtecknas i Reach[33] och som kan komma att behöva
ersättas. 4.2.3. Rymddata
och innovativa tillämpningar Här är målet att rymddata från nuvarande och
kommande europeisk rymduppdrag ska användas mer inom vetenskaplig, offentlig
och kommersiell verksamhet. I bilagan till förslaget till rådets beslut om
inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 står
följande: ”En gemensam ansträngning att koordinera och organisera bearbetning,
validering och standardisering av rymddata från europeiska uppdrag skulle i hög
grad kunna öka utnyttjandet av dessa data. Innovationer avseende insamling och
bearbetning av data, datafusion och dataöverföring, även med hjälp av
IKT-baserade samarbetsformer, kan säkerställa en högre avkastning på
investeringar i rymdinfrastruktur.” 4.3. Fler
och bättre utnyttjade finansieringsinstrument Finansiering av rymdinfrastruktur är en annan sak än finansiering av
rymdkomponenter och rymdtjänster. Storskalig infrastruktur måste byggas,
utvecklas, drivas och underhållas så att tjänster och tillämpningar kan drivas
avbrottsfritt, och det kräver stora anslag under lång tid, kontinuerlig
finansiering av både operativa och finansiella skäl (alla försenade
utbetalningar medför extrakostnader) samt möjligheter till flexibilitet och
beredskap för oförutsedda händelser med tanke på riskerna. De befintliga
finansieringsformerna på marknaden passar inte alltid dessa behov, särskilt på
grund av den långa tiden mellan beslutet att utveckla sådana projekt och
avkastning på investeringen genom ett tillräckligt antal nedströmstjänster. Här
har marknaden misslyckats, och det krävs offentliga medel innan den långsiktiga
tillväxtpotentialen i sådana projekt förverkligas. Andra rymdnationer har löst
frågan på sina egna sätt[34].
Kommissionen föreslår i sitt förslag till nästa fleråriga budgetram en ny form
av instrument, EU-initiativet för projektobligationer, som kan användas för att
uppbåda medel till infrastrukturprojekt av strategiskt europeiskt intresse
genom offentlig-privat samverkan för att stärka EU:s konkurrenskraft, tillväxt
och hållbarhet. Även om initiativet i sitt första steg inte är tänkt att täcka
rymdteknik, kan rymdindustrin i ett andra steg få möjlighet att använda
instrumentet, förutsatt att kriterierna om bl.a. avkastning är uppfyllda[35]. De små och medelstora företagens bör uppmuntras att
delta i tillverkningsindustrins leveranskedja, särskilt i nischtillämpningar, och
i den snabbväxande sektorn för satellitbaserade tjänster. Finansieringsinstrumenten
i ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och
finansieringsinstrumentet för riskdelning finns tillgängliga för att stärka
industrins och de små och medelstora företagens innovationsförmåga och
konkurrenskraft. Från och med 2014 kan små och medelstora företag också ansöka
om medel från EU:s finansieringsinstrument (lån och eget kapital) i programmet
för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag samt Horisont 2020,
där även riskkapital ingår. Lokala myndigheter har stor betydelse för att stärka rymdindustrins
konkurrenskraft. Regionerna är också viktiga. EU har tagit fram en rad
instrument för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella
sammanhållningen, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och
system inom den som Jeremie (gemensamma europeiska resurser för mikroföretag
till medelstora företag). Då det främsta målet för EU:s sammanhållningspolitik
är att minska de stora ekonomiska, sociala och territoriella skillnader som
fortfarande råder mellan regionerna i EU, har sammanhållningspolitiken också
stor betydelse för att förverkliga målen i Europa 2020 i hela EU. Den kan
därför genom att stödja de små och medelstora företagens konkurrenskraft och innovation
bidra till finansieringen av rymdprojekt och främja användningen av
rymdbaserade tjänster i enlighet med reglerna för stöd från strukturfonden (t.ex.
styrkt social och ekonomisk inverkan på regionen eller inverkan på regional
innovation). Rymdprojekt kan vara relevanta för att främja forskning och innovation
inom nationella eller regionala strategier för smart specialisering. 4.4. Bättre
användning av upphandlingspolitiken I flera resolutioner från rymdrådet har det
betonats att EU behöver ta fram lämpliga instrument och finansieringssystem som
är anpassade till rymdsektorns behov. Inom rymdsektorn är upphandling ett sätt
att nå de industripolitiska målen, kanske det viktigaste sättet eftersom den
överväldigande merparten av offentliga medel styrs till industrin inom sektorn
genom just upphandling. Därför måste det övervägas om formerna för
rymdupphandling kan förbättras. Liksom försvars- och säkerhetssektorerna har
rymden strategisk betydelse, och upphandling av rymdsystem och
rymdtillämpningar för offentliga behov liknar de två förstnämnda sektorerna,
särskilt vad gäller oberoende, nationell säkerhet och intensiva, långsiktiga
FoU-investeringar. Det bör också analyseras hur EU-direktiven om offentlig
upphandling och försvarsupphandling[36]
påverkar de nationella och europeiska rymdmarknaderna. EU:s egen upphandling styrs av
budgetförordningen och dess tillämpningsföreskrifter, som överensstämmer med
Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling. Dessa rättsakter
bygger på principen om icke-diskriminering och tillåter inte några geografiska hänsyn.
EU bör i egenskap av kund till den rymdindustri som ska leverera programmen
utveckla och förse industrin med en långsiktig, tydlig planering av den
institutionella marknaden. Program som omfattar medel från både kommissionen
och ESA bör dessutom samordnas så att övergången mellan utvecklingsfasen och
driftsfasen blir smidig. 4.5. En
verklig europeisk politik för bärraketer Att EU bevarar sin handlingsfrihet inom
strategiska sektorer som bärraketer har avgörande betydelse. Därför bör EU i
sin rymdindustripolitik sikta på följande mål: i) Se till att det finns
bärraketsystem som är tillförlitliga, säkra, tillgängliga och
kostnadseffektiva. ii) Skapa förutsättningar, särskilt finansiella, för
att bevara och stärka ett självständigt europeiskt tillträde till rymden i
linje med institutionella behov och tillhandahålla en utvecklad förvaltning av
de europeiska bärraketerna så att användarnas program får en finansiellt
effektiv förvaltning. En verklig europeisk politik för bärraketer
måste som i de andra rymdnationerna fastställas av institutionerna, så att man
undviker kortsiktigt eller inkonsekvent beslutsfattande som strider mot de
ovannämnda målen. EU bör inse den politiska betydelsen av självständigt
tillträde till rymden när man genomför offentliga program som Galileo eller Copernicus.
Medlemsstaterna bör överväga att ta på sig en del av ansvaret genom att anpassa
sin politik för bärraketsköp till målet om självständigt tillträde till rymden
och genom att ge EU de medel som krävs för att kunna bidra till det målet. Bärraketsindustrins
styrning, särskilt när det gäller drift och effektivisering av tillverkningen,
måste också utvecklas så att finansieringen av driften blir långsiktigt
bärkraftig. 4.6. Långsiktig rymdverksamhet i
Europa I takt med det ökade beroendet av rymdbaserade
system och tjänster blir det allt viktigare att de fungerar på lång sikt. Allt
bortfall av ens en del av den rymdinfrastruktur som ett brett utbud av tjänster
bygger på kan få stora följder för ekonomin och allmänhetens säkerhet. Rymdinfrastrukturen
hotas alltmer av kollisioner på grund av det tilltagande beståndet av
satelliter och den ökande mängden rymdskrot i de mest trafikerade
omloppsbanorna. För att minska kollisionsrisken måste
satelliter och rymdskrot identifieras, övervakas, lägesbestämmas och spåras (vad
gäller bana) om en kollisionsrisk har identifierats, så att
satellitoperatörerna kan varnas och flytta sina satelliter. Detta kallas space
surveillance and tracking (SST). Eftersom det inte finns några fungerande
europeiska SST-tjänster använder de europeiska satellitoperatörerna nu främst
amerikansk SST-information. Behovet av sådana tjänster för att få bättre SST-information
i Europa har vid flera tillfällen framhävts av EU:s medlemsstater i rådets
slutsatser. Därför tänker kommissionen lägga fram ett förslag till organisation
för inrättande och drift av en europeisk SST-tjänst i samverkan med
medlemsstaterna. Tjänsten är tänkt att bygga på medlemsstaternas befintliga
resurser och kunnande. 5. SLUTSATSER Rymdindustripolitiken stöder målen i strategin Europa 2020 för
smart och hållbar tillväxt för alla. Den är en del av det industripolitiska
flaggskeppsinitiativet, där man efterlyste en europeisk industripolitik som skapar
förutsättningarna för att behålla och utveckla en stark, konkurrenskraftig och
diversifierad industribas i Europa och för att öka sysselsättningen och
kunnandet i sektorn. I strategin Europa 2020 påpekas också att
rymdpolitiken bidrar till det europeiska näringslivets konkurrenskraft långt
utöver rymdsektorn i egentlig mening. BILAGA Åtgärder inom
rymdindustripolitiken 1. Bättre
övergripande villkor 1.1. Bättre
lagstiftning för tjänstesektorn och tillverkningsindustrin 1.1.1. En
rymdlagstiftning som stärker den europeiska rymdmarknaden · Lägga fram förslag till lagstiftning om sammanställning och spridning av privata satellituppgifter · Överväga lagstiftning om vissa aspekter som påverkar framväxten av en inre marknad för rymdvaror och rymdtjänster, bl.a. krav på försäkring, registrering och godkännande av rymdverksamheter, påföljder och miljöfrågor 1.1.2. Exportkontroll
och överföring inom EU · Övervaka hur rymdindustrin påverkas av rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden och direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen. 1.1.3. Tillgång
till spektrum · Undersöka hur satellitkommunikationens behov av spektrum bäst kan beaktas inom programmet för radiospektrumpolitik. · Bidra till förberedelserna inför Internationella teleunionens nästa världsradiokonferens för att tillvarata EU:s intressen av global och regional radiospektrumtilldelning. 1.1.4. Behövs
regler för kommersiell rymdfart? · Inleda en undersökning för att bedöma marknadspotentialen hos suborbital rymdfart för att avgöra om den behöver regleras på europeisk nivå. 1.2. Standardisering · Fortsätta att ta fram europeiska standarder för rymdindustrin med utgångspunkt i arbetet inom det europeiska samarbetet ECSS (European Cooperation for Space Standardisation) och det tredje mandatet till CEN/Cenelec och ETSI. 1.3. Kompetensförsörjning · Ta fram och förse industrin med en långsiktig och tydlig vision för den institutionella marknaden i EU. · Utföra och uppdatera en kartläggning av försörjningskedjan så att Europa håller rätt nivå i fråga om självständighet, kunnande och konkurrenskraft. · Stödja utvecklingen av den kompetens som krävs inom rymdsektorn och främja upprättandet av ömsesidigt erkända akademiska rymdkvalifikationer i Europa (starta utvecklingen av rymdhögskolor och samordna dem med medlemsstaterna). · I kommande FoU-ramprogram ta med särskilda åtgärder där en del av forskningen ska utföras av doktorander, precis som sker nu inom flygledning. · Uppmuntra utvecklingen av program för livslångt lärande genom utökat samarbete mellan näringsliv och högskolor, särskilt inom det nya området satellitbaserade tillämpningar. · Stärka EU:s attraktionskraft för utomeuropeiska forskare. 1.4. Hjälpa
den europeiska industrin att ta sig ut på världsmarknaden · Analysera medlemsstaternas åtgärder och bra praxis för stöd till tillträde till världsmarknaden. · Se till att rymdsektorns och den europeiska rymdindustrins särskilda egenskaper beaktas vid handelsförhandlingar och i handelsavtal så att spelreglerna blir lika för alla. 2. Forskning
och innovation 2.1. Möjliggöra
ett konkurrenskraftigt Europa i rymden, bl.a. genom oberoende inom kritisk
teknik och stöd till innovation · Fortsätta att samordna kommissionens och medlemsstaternas, ESA:s och Europeiska försvarsbyråns satsningar på att kartlägga kritiska rymdkomponenter och se till att de finns tillgängliga. · Granska om det är genomförbart att stärka den framväxande europeiska jordobservationsmarknaden genom incitament som långsiktiga avtal med den europeiska jordobservationsbranschen. · Främja användningen av rymdbaserade tillämpningar i EU:s politiska insatser. · Stödja informationskampanjer för att uppmärksamma tänkbara användare (bl.a. kommuner, regioner och branscher i näringslivet) på de rymdbaserade tillämpningarnas potential och på så sätt stimulera deras efterfrågan på tillämpningarna och underlätta slutanvändarnas ibruktagande av nya tjänster genom särskilda åtgärder (t.ex. kuponger för lokala myndigheter eller småföretag). · Stödja utvecklingen av innovationsfrämjande åtgärder för industrin på EU-nivå och nationell och regional nivå med särskild tonvikt på små och medelstora företag som tillhandahåller satellitbaserade nedströmstjänster. · Genomföra kommissionens handlingsplan för satellitnavigering för att främja utveckling och ibruktagande av satellitnavigeringstillämpningar med hjälp av Egnos och Galileo. · Stödja korsbefruktning inom rymdteknik och avknoppningar och inknoppningar genom FoU- och innovationsprogrammen. 2.2. Framsteg
inom rymdteknik · Öka satsningarna på rymdforskning, särskilt inom genombrottsteknik. · Stödja utvecklingen av alternativ till konkurrenternas teknik. · Främja FoU-stöd till industrin och rymdforskningsorganisationerna, bl.a. nedströmstjänsterna, stödja utvecklingen av tillämpningsinriktade FoU-program på högskolor med rymdteknisk anknytning samt främja övergången från prototyp till produkt och marknad. · Bedöma lönsamheten i hosted payloads, utforska potentialen för vidare institutionell och vetenskaplig användning och kartlägga bästa sätt att ta itu med framtidens svårigheter, bl.a. rättsliga frågor eller offentliga och militära krav. · Bedöma andra kostnadseffektiva uppskjutningssätt där ny teknik kan provas. · Ta vara på Horisont 2020 för att påskynda ersättningar för de råvaror som behöver ersättas, bl.a. de som förtecknas i Reach. 2.3. Rymddata
och innovativa tillämpningar · Se till att rymddata från befintliga och framtida europeiska rymduppdrag utnyttjas mer inom forskning, samhälle och näringsliv. 3. Fler
och bättre utnyttjade finansieringsinstrument · Överväga möjligheterna att underlätta tillgången till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, genom att främja vidareutveckling av innovativa finansieringsinstrument och utnyttjande av befintliga instrument. · Uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att öka användningen av strukturfonderna och innovativa finansieringsinstrument för att främja de små och medelstora företagens utveckling av innovativa satellitbaserade tjänster. · Se till att EU:s projektobligationsinitiativ snabbt utökas till att omfatta rymdinfrastruktur. 4. Bättre användning av
upphandlingspolitiken · Ta fram och förse industrin med en långsiktig, tydlig planering av den institutionella marknaden. · Bedöma hur direktiven om offentlig upphandling och försvarsupphandling påverkat de nationella och europeiska rymdmarknaderna. · Program som finansieras av både kommissionen och ESA bör samordnas tidigt så att övergången mellan utvecklingsfasen och driftsfasen blir smidig. 5. En verklig europeisk politik
för bärraketer · I samarbete med andra institutioner utforma en verklig europeisk politik för bärraketer, som den som finns i de andra rymdnationerna. 6. Stöd till uppbyggnad och
drift av en europeisk sst-tjänst · Bidra med de organisatoriska formerna (styrningen) till uppbyggnad och drift av en europeisk SST-tjänst med utgångspunkt i befintliga nationella resurser och kunskaper, och utforma en tillhörande datapolicy där nationella säkerhetsintressen beaktas. [1] Europa
2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020. [2] KOM(2010) 614. [3] KOM(2011) 152. [4] Rådets resolution om riktlinjer om rymdens mervärde och
fördelar för europeiska medborgares säkerhet, 18232/11, 6 december 2011, där
rådet ”anser att industripolitiken för rymden bör beakta rymdsektorns särdrag
och alla medlemsstaters intresse av att investera i rymdtillgångar, och syfta
till följande gemensamma mål: stödja den europeiska kapaciteten att utforma,
utveckla, lansera, driva och utnyttja rymdsystem, stärka den europeiska
industrins konkurrenskraft för både hemmamarknaden och exportmarknaden samt
främja konkurrens och balanserad utveckling och mobilisering av kapacitet inom
Europa, [och] understryker behovet av att undersöka huruvida lämpliga åtgärder
är nödvändiga på europeisk och internationell nivå för att garantera
hållbarheten hos och den ekonomiska utvecklingen av rymdverksamhet, inklusive
den som bedrivs av den europeiska kommersiella sektorn”. [5] En starkare europeisk industri för tillväxt och
ekonomisk återhämtning Uppdatering av meddelandet om industripolitiken, COM(2012) 582
final, 10 oktober 2012. [6] The Space Economy at a Glance 2007, OECD. [7] NASA:s budgetrapport 2009, Euroconsult 2009 och ESA:s
skattningar av rymdteknikbudgetar 2009. [8] Det bör dock noteras att en avsevärd andel av de
offentliga medlen till rymdforskning inte kommer från NASA utan direkt från
andra offentliga organ. [9] Högteknologiska konkurrentprodukter kan släppas ut på
marknaden till marginalkostnad, eftersom institutionella program redan tagit på
sig utvecklingskostnaden. Det så kallade marknadspriset är godtyckligt och
sätts efter nationens strategiska och politiska mål. [10] Eftersom alla bärraketsoperatörer skjuter upp få raketer (den
europeiska operatören skjuter upp mindre än tio bärraketer om året) har varje
uppskjutning enorm betydelse. En minskning med en uppskjutning under ett år
äventyrar branschsegmentets och i förlängningen den europeiska rymdindustrins
fortlevnad, vilket kan få dramatiska konsekvenser för Europas strategiska
oberoende. [11] På öppet hav är exempelvis satellitkommunikation det enda
alternativet. Satellitkommunikation till rimligt pris kan dessutom stödja EU:s
strategi för ”blå tillväxt” inom sjöfarten. [12] Spektrumet används av allt fler trådlösa tillämpningar på
många områden, både kortdistansanordningar och elektroniska
kommunikationstjänster som satellitkommunikation och markbunden telekommunikation. [13] Len Jacobson, GNSS Markets and Applications (GNSS
Technology and Applications), Artech House Inc, 2007. [14] Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet:
Halvtidsöversyn av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen, KOM(2011) 5
slutlig, 18.1.2011. [15] Undersökning av PriceWaterhouseCoopers, Socioeconomic
benefits analysis of GMES, finns på http://esamultimedia.esa.int/docs/GMES/261006_GMES_D10_final.pdf,
s. 180. [16] Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet:
Halvtidsöversyn av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen, KOM(2011) 5
slutlig, 18.1.2011. [17] Här menas med självständighet att all nödvändig rymdteknik utvecklas i Europa, medan oberoende
innebär att Europa har fri, obegränsad tillgång till all nödvändig rymdteknik. [18] Det gäller
t.ex. Galileosatelliternas atomur, den viktigaste nyttolasten för de
satelliterna, som tillverkas i Europa av en enda leverantör som inte är baserad
i EU men som också säljer till Kina och Indien. [19] Vissa komponenter och material som används i
rymdtillämpningar (i satelliter eller bärraketer) står förtecknade i Reach och
bör i möjligaste mån ersättas. [20] Bl.a. mötena i rymdrådet 2007, 2008 och 2010 samt mötet i
rådet (konkurrenskraft) i maj 2011. [21] En minsta
omfattning på de institutionella rymdskotten och utvecklingsprogrammen behövs,
annars kan inte tillförlitligheten tas för given och kompetensbasen inte
bevaras. [22] Subventionernas verkliga omfattning måste bedömas längs
hela värdekedjan, bl.a. offentlig finansiering av utveckling, offentligt stöd
till produktion och rymdhamnar, företräde för inhemska bärraketer samt
marknadstillträde. [23] De initiativ som nämns här kommer att inrättas och
genomföras i enlighet med EU-reglerna om statligt stöd, särskilt när
medlemsstaternas medel berörs. [24] EU:s satellitnavigeringssystem får
global täckning. Anspråk kan resas i vilket land som helst i världen i lokal
domstol enligt tillämplig lokal rätt. EU håller på att
utarbeta en förordning om tredjepartsansvar i samband med EU:s
satellitnavigeringssystem. Liknande diskussioner har förts inom Unidroit (Internationella institutet för harmonisering av privaträtten)
om alla tjänster som satellitnavigeringssystemet erbjuder.
Diskussionerna i detta forum har skjutits upp i avvaktan på resultaten från
eventuella regionala initiativ. [25] Förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om
upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring,
förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden och direktiv
2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av
försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen. [26] De tidigare kraven innebar stora administrativa bördor för
företagen (uppskattningsvis 225 timmar per licens, enligt
konsekvensbedömningen till direktiv 2009/43/EG om förenkling av villkoren för
överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen). De krävde också
en lång framförhållning, ofta flera månader, för att få ut licenser för
överföring eller export. [27] System för exportkontroll för produkter med dubbla
användningsområden från Europeiska unionen: säkerhet och konkurrenskraft i en
föränderlig värld, KOM(2011) 393 slutlig. [28] För att få en
licens behöver en operatör av en suborbital farkost bara informera passagerarna
om riskerna med uppskjutning och återinträde och farkosttypens
säkerhetshistoria. Passagerarna skriver sedan på en handling där de godtar
risken. [29] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om
tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad
för offentlig upphandling och förfaranden till stöd för förhandlingar om
tillträde för varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för
offentlig upphandling, COM(2012)124 final. [30] Bl.a.
marknadsintroduktion, förkommersiell upphandling, kluster, levande laboratorier
och andra användardrivna innovationsmekanismer. [31] KOM(2011) 811. [32] Dvs. att tillgängligt utrymme på kommersiella satelliter
används för ytterligare transpondrar, instrument och andra föremål som ska upp
i rymden. [33] I Reach tas enskilda ämnen upp i olika förteckningar
beroende på handläggning. För några förteckningar, t.ex. kandidatförteckningen
eller bilaga XIV (ämnen som kräver tillståndprövning), innebär det faktum
att ett ämne finns i förteckningen att det krävs information om föremål
(beståndsdelar) eller att det krävs tillstånd för att ämnet ska få användas i
EU. [34] T.ex. de två tioårskontrakt som
den amerikanska regeringen nyligen tilldelade två kommersiella
satellitbildsföretag. [35] KOM(2011) 659, KOM(2011) 660 och KOM(2011) 662
om projektobligationsinitiativet inom Europa 2020. [36] Direktiven 2004/18/EG och 2009/81/EG.