26.4.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 126/42

1.

Transport av avfall är ett av de viktigaste områden inom avfallslagstiftningen där kontrollen av efterlevnaden måste förbättras. I vissa medlemsstater är kontrollen av avfallstransporterna tillräcklig, men inte i andra länder, vilket leder till s.k. port hopping. Det finns tydliga belägg för olaglig transport av avfall som direkt strider mot Baselkonventionen och förordningen om transport av avfall, särskilt export av farligt avfall (t.ex. elektriskt och elektroniskt avfall) utanför OECD under föregivande av återanvändning, och export av icke-farligt avfall till utvecklingsländer för bortskaffande eller behandling på ett icke miljövänligt sätt.

2.

Vid de gemensamma inspektioner som utförts av Impel-TFS (1) i samarbete med 22 medlemsstater avslöjades 863 överträdelser bland de 3 454 transporter som inspekterades, en överträdelsefrekvens på 25 %.

3.

En effektiv kontroll av efterlevnaden av förordningen om transport av avfall skulle bidra till att

4.

ReK ser fördelar med kontroller i ett tidigt skede, vid avfallsproducenternas och avfallsinsamlarnas anläggningar, för att minska trycket vid hamnarna.

5.

Kommittén uppmanar till starkt och aktivt samarbete med avfalls- och resurshanteringsindustrin, eftersom en begränsning av olagliga transporter gynnar behandlingsföretag i EU som använder sig av miljömässigt sunda metoder.

6.

Vi noterar resultatet av det offentliga samrådet om de föreslagna ändringarna, där 90 % av de berörda aktörerna uttryckte sitt stöd för EU-lagstiftningsåtgärder beträffande avfallstransporter.

7.

Regionkommittén välkomnar den föreslagna skyldigheten att fastställa inspektionsplaner, med en EU-omfattande definition av obligatoriskt innehåll, för att främja regelbunden och enhetlig planering av inspektioner i alla medlemsstater. Ordentlig inspektionsplanering kommer att hjälpa myndigheterna att öka sin kapacitet att utföra effektiva inspektioner.

8.

Dålig kontroll av efterlevnaden i en medlemsstat kan leda till ytterligare arbete och kostnader i en annan medlemsstat, varför det finns ett gemensamt intresse av att utveckla harmoniserade inspektionsförfaranden och förbättrat samarbete och utbyte av underrättelser över gränserna.

9.

Inspektionsplaner är en central del av Impels riktlinjer för inspektioner av avfallstransporter (2), men tilldelningen av personal till planering av inspektioner får inte minska de tillgängliga personalresurserna för att utföra inspektioner.

10.

Kommittén stöder förslaget om att inspektionsplanerna bör omfatta hela den berörda medlemsstatens geografiska område, men vill föreslå en kompletterande ordalydelse så att detta kan ske på regional basis.

11.

Planerna bör också innehålla mätbara mål, i linje med gällande bästa praxis, vilket säkerställer att beslutsfattarna kan utvärdera resultaten.

12.

ReK stöder starkt bestämmelsen om att inspektionsplanerna ska omfatta en riskbedömning av särskilda avfallsflöden och källor till olagliga transporter med hjälp av underrättelsebaserade uppgifter från polismyndigheterna, och uppmanar de behöriga myndigheterna att tillämpa Impels rekommendationer på detta område, för att bättre prioritera användningen av de begränsade inspektionsresurserna.

13.

Transporter på vattenvägar bör också ingå i inspektionsplanerna, i enlighet med Impels rekommendationer.

14.

Kommissionen uppmanas att införa en korrelationstabell mellan tullkoder och avfallskoder så att de internationella tulltaxenummer som tullmyndigheterna använder kan användas för att välja ut högrisktransporter för inspektion.

15.

Regionkommittén delar rådets (3) farhågor att offentliggörandet av inspektionsplanerna skulle kunna hjälpa dem som ägnar sig åt olaglig transport av avfall. Man bör därför offentliggöra inspektionsplaner på strategisk och inte operativ nivå.

16.

De lokala och regionala myndigheterna är skyldiga att värna om sina medborgare och se till att material som deponeras hos dem för återanvändning, materialåtervinning, återvinning eller bortskaffande hanteras på ett sätt som respekterar miljön och människors hälsa. Medborgarnas aktiva samarbete vad gäller återvinnings- och avfallssystemen påverkas negativt av medvetenheten om att olagligt transporterat avfall behandlas på ett miljöskadligt sätt.

17.

Man bör därför offentliggöra en årsrapport om de inspektioner som utförts, resultatet av dessa inspektioner och de ålagda påföljderna.

18.

Regionkommittén välkomnar förslaget om att kräva att den som ansvarar för transporten ska bevisa att en produkt som exporteras för påstådd återanvändning är fullt fungerande. Detta är fallet för elektrisk och elektronisk utrustning (snarare än elektriskt och elektroniskt avfall) och för bilar (snarare än uttjänta fordon). Denna omvända bevisbörda bör hjälpa inspektionsmyndigheterna att identifiera illegal export av produkter som inte fungerar, dvs. avfall, som annars skulle kunna vara avsedda för undermålig återvinning eller behandling utanför EU. Sådana produkter bör behandlas i en europeisk anläggning för att undvika läckage av värdefulla råvaror samt för att skydda miljön och människors hälsa i tredjeländer.

19.

Kommittén välkomnar förslaget om att den behöriga myndigheten vid transporter avsedda för återvinning som misstänks vara olagliga får begära in bevis från den som ansvarar för transporten om de metoder, tekniker och normer för behandling som kommer att tillämpas i bestämmelselandet. Detta bör införas för alla relevanta transporter enligt förordningen om transport av avfall, och slutdestinationen för all återvinning bör offentliggöras för att öka insynen och allmänhetens förtroende för avfalls- och resurskedjan.

20.

Regionkommittén stöder utvecklingen av elektroniskt datautbyte för avfallstransporter som skulle kunna utgöra en säker databas för elektronisk deklaration av transporter som omfattar leverantören, transportören, handlarna och slutdestinationen för materialet, och betonar vikten av omfattande samråd med lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter under utarbetandet.

21.

En sådan databank bör vara tillgänglig för alla berörda offentliga myndigheter (miljöinspektioner, tull, polis) och innehålla inspektionsresultaten för att hjälpa myndigheterna att målinrikta sina inspektioner.

22.

Fyra länder använder redan elektroniskt datautbyte för anmälan av avfall (4), som om det skulle tillämpas i hela EU uppskattas kunna spara företagen mer än 40 miljoner euro per år i administrativ börda (5). Högnivågruppen för administrativa bördor har uppmanat alla medlemsstater att använda elektroniskt datautbyte.

23.

Regionkommittén upprepar att en viktig kompletterande åtgärd till ändringen av förordningen om transport av avfall är att stärka Impel ytterligare genom att sörja för ett tillräckligt långsiktigt ekonomiskt stöd i syfte att öka Impels systematiska användning av inbördes inspektioner och dess arbete med att fastställa och utbyta god praxis, med en ytterligare utvidgning till de lokala och regionala nivåerna (6).

24.

Kommissionen uppmanas återigen att lägga fram ett allmänt EU-regelverk för miljöinspektioner och miljöövervakning, inklusive inspektionsbefogenheter för kommissionen, för att stödja de lokala och regionala myndigheternas roll i genomförandet av EU:s miljölagstiftning, minska illojal konkurrens till följd av olika eller obefintliga inspektionssystem och säkerställa rättvisa när det gäller rättsliga åtgärder (7).

25.

Regionkommittén påminner om att miljöpolitiken är ett område där befogenheten delas mellan EU och medlemsstaterna och att subsidiaritetsprincipen därför är tillämplig.

26.

Avfallstransporter är internationella, och om inte genomförandet av lagstiftningen och kontrollen av dess efterlevnad sker på samma sätt i alla medlemsstater kommer inte villkoren att vara lika, och inte heller kommer riskerna för människors hälsa och miljön att hanteras. Därför behövs det åtgärder på EU-nivå.

27.

Konsekvenserna för de lokala och regionala myndigheternas befogenheter måste beaktas fullt ut i genomförandet av det elektroniska datautbytet genom en delegerad kommissionsakt. Därför måste ett direkt samråd ske med de lokala och regionala myndigheterna eller deras företrädare innan en delegerad akt läggs fram.