(1)

Genom förordning (EG) nr 2371/2002 (4) inrättades ett gemenskapssystem för bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

(2)

Den gemensamma fiskeripolitikens tillämpningsområde omfattar bevarande, förvaltning och utnyttjande av de marina biologiska resurserna och förvaltning av fisket efter dem . Tillämpningsområdet sträcker sig också när det gäller marknadsåtgärder och ekonomiska åtgärder till stöd för den gemensamma fiskeripolitikens mål, till limniska biologiska resurser och vattenbruk och till beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter från verksamhet som äger rum på medlemsstaternas territorier eller i unionens vatten, inbegripet verksamhet som bedrivs av fiskefartyg som för ett tredjelands flagg och som är registrerade i ett tredjeland, eller av unionsfiskefartyg eller verksamhet som bedrivs av medborgare i en medlemsstat, utan att detta påverkar flaggstatens primära ansvar i enlighet med bestämmelserna i artikel 117 i Förenta nationernas havsrättskonvention. [Ändr. 2]

(3)

Den gemensamma fiskeripolitiken bör säkra att fisket och vattenbruket bidrar till långsiktigt hållbara ekonomiska, sociala långsiktig miljömässig, ekonomisk och social och miljömässiga villkor hållbarhet . Den bör också bidra till ökad produktivitet innehålla bestämmelser som syftar till att säkerställa spårbarhet, säkerhet och kvalitet på produkter som unionen importerar , skälig levnadsstandard för fiskesektorn, livsmedelssäkerhet, stabila marknader, tryggad livsmedelsförsörjning och skäliga konsumentpriser. [Ändr. 3]

(4)

Unionen är avtalsslutande part i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (Unclos) (5) och har ratificerat Förenta nationernas avtal om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd av den 4 augusti 1995 (6) (nedan kallat FN:s avtal om fiskbestånd). Unionen har också godtagit FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations avtal om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet av den 24 november 1993 (7). I dessa internationella avtal föreskrivs huvudsakligen bevarandeskyldigheter, som till exempel skyldigheten att vidta bevarande- och förvaltningsåtgärder i syfte att återställa och bevara fiskeresurserna på sådana nivåer att man kan uppnå maximalt hållbart uttag både i de vatten som omfattas av nationell lagstiftning och på det fria havet, skyldigheten att samarbeta med andra stater kring detta, skyldigheten att i stor utsträckning tillämpa försiktighetsansatsen avseende bevarande, förvaltning och utnyttjande av fiskbestånden, skyldigheten att se till att bevarande- och förvaltningsåtgärderna är förenliga i de fall då de marina resurserna förekommer i havsområden med olika domsrätt samt skyldigheten att ta hänsyn till andra legitima användare på haven. Den gemensamma fiskeripolitiken bör bidra till att säkra att unionen kan fullgöra sina skyldigheter enligt dessa internationella avtal. När medlemsstaterna antar bevarande- och förvaltningsåtgärder i enlighet med de befogenheter som de har tilldelats inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken bör de också agera på ett sätt som är fullt förenligt med de internationella bevarande- och samarbetsskyldigheter som anges i nämnda internationella avtal.

(5)

Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 förband sig unionen och dess medlemsstater att vidta åtgärder mot att många fiskbestånd fortsätter att minska. Unionen bör därför se det som ett prioriterat mål att förbättra sin gemensamma fiskeripolitik på ett sådant sätt att det är möjligt att återställa och bevara utnyttjandenivåerna för de marina biologiska resurserna på sådana nivåer att man till 2015 fastställa nivåer för fiskeridödlighet som skulle göra det möjligt för fiskbestånden att senast 2020 återhämta sig till nivåer som är högre än dem som gör att man kan uppnå maximalt hållbart uttag från de bestånd som fiskas och göra det möjligt att bevara alla återhämtade bestånd på dessa nivåer . Om vetenskaplig information saknas kan det vara nödvändigt att använda approximativa värden för maximalt hållbart uttag. [Ändr. 5]

(5a)

Begreppet maximalt hållbart uttag, i den form det fastställs i Unclos, har fungerat som ett rättsligt bindande fiskeriförvaltningsmål för unionen sedan ratificeringen 1998. [Ändr. 6]

(5b)

Endast genom att anta fiskdödlighetsnivåer under de nivåer som krävs för att fiskbestånden ska kunna bevaras på nivåer som är högre än de som behövs för att uppnå maximalt hållbart uttag är det möjligt att säkerställa att fiskerinäringen blir långsiktigt ekonomiskt lönsam och klarar sig utan statligt stöd. [Ändr. 232]

(5c)

Fleråriga planer bör vara det viktigaste instrumentet för att se till att man till 2015 fastställer nivåer för fiskeridödlighet som skulle göra det möjligt för fiskbestånden att senast 2020 återhämta sig till nivåer som är högre än dem som gör att man kan uppnå maximalt hållbart uttag och göra det möjligt att bevara alla återhämtade bestånd på dessa nivåer. Först med ett tydligt och bindande åtagande till dessa årtal säkerställs att omedelbara åtgärder vidtas och att återhämtningsprocessen inte försenas ytterligare. Med avseende på de bestånd som ännu inte omfattas av någon flerårig plan är det nödvändigt att rådet fullt ut respekterar målen för den gemensamma fiskeripolitiken när det fastställer fiskemöjligheter för dem. [Ändr. 7]

(5d)

För att skapa stabilare villkor för fiskerisektorn bör fleråriga planer också kunna innehålla bestämmelser om begränsning av de årliga fluktuationerna av den totala tillåtna fångstmängden för bestånd som har återhämtat sig. Exakta begränsningar för sådana fluktuationer bör anges i de fleråriga planerna. [Ändr. 8]

(5e)

Vid förvaltningsbeslut beträffande maximalt hållbart uttag (MSY) inom blandfiske bör man beakta svårigheten i att fiska alla bestånd i blandfiske samtidigt med maximalt hållbart uttag, i de fall där vetenskapliga rön indikerar att det är mycket svårt att undvika kvotbegränsade arter genom att förbättra de använda fiskeredskapens selektivitet. Under sådana omständigheter bör Ices och den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen, STECF, ombes ge rekommendationer om lämpliga nivåer för fiskeridödlighet. [Ändr. 9]

(5f)

Europeiska unionen och dess medlemsstater bör, om fiskemöjligheterna måste minskas drastiskt under en övergångsperiod för att uppnå maximalt hållbart uttag, se till att lämpliga sociala och finansiella åtgärder vidtas för att hålla tillräckligt med företag vid liv genom hela produktionskedjan så att man når en balans mellan flottkapaciteten och de tillgängliga resurserna när maximalt hållbart uttag har uppnåtts. [Ändr. 10]

(6)

Mål för fisket har fastställts i det beslut som fattades av partskonferensen till konventionen om biologisk mångfald om en strategisk plan för biologisk mångfald 2011–2020 (8) och den gemensamma fiskeripolitiken bör därför utformas på ett sådant sätt att den överensstämmer med de mål för den biologiska mångfalden som antagits av Europeiska rådet (9) och med de mål som fastställs i kommissionens meddelande ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020” (10), särskilt vad gäller målet att uppnå maximalt hållbart uttag till 2015.

(7)

Ett hållbart utnyttjande av de marina biologiska resurserna bör alltid bygga på försiktighetsansatsen i enlighet med den försiktighetsprincip som avses i artikel 191.2 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) , samtidigt som tillgängliga vetenskapliga rön beaktas . [Ändr. 12]

(8)

Den gemensamma fiskeripolitiken bör bidra till att skydda den marina miljön , till att förvalta alla kommersiellt utnyttjade arter på ett hållbart sätt och i synnerhet till att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (11). [Ändr. 13]

(8a)

Den gemensamma fiskeripolitiken bör även bidra till att trygga försörjningen på unionsmarknaden av livsmedel med ett högt näringsvärde och minska livsmedelsberoendet på den inre marknaden samt skapa direkta och indirekta arbetstillfällen samt främja ekonomisk utveckling i kustsamhällena. [Ändr. 14]

(9)

Det bör införas en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen, fiskeverksamhetens miljöpåverkan bör begränsas och andelen oönskade fångster bör för att bidra till att människornas verksamhet får minimala konsekvenser för de marina ekosystemen och oönskade fångster förebyggs, minimeras och , där så är möjligt successivt elimineras, och till att man successivt uppnår en situation där alla fångster landas . [Ändr. 15]

(10)

Det är viktigt att förvaltningen av den gemensamma fiskeripolitiken genomsyras av principerna om god förvaltning. Bland dessa återfinns principerna om att beslut bör fattas på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, brett deltagande av olika aktörer och ett långsiktigt perspektiv. För att den gemensamma fiskeripolitiken ska kunna förvaltas framgångsrikt är det nödvändigt att tydligt definiera de olika ansvarsområdena på EU-nivå och på nationell, regional och lokal nivå samt att se till att de åtgärder som vidtas sinsemellan är förenliga och överensstämmer med övrig EU-politik.

(11)

Den gemensamma fiskeripolitiken bör ta full hänsyn till, om så behövs, djurhälsa, djurskydd, livsmedels- och fodersäkerhet.

(12)

Den gemensamma fiskeripolitiken bör genomföras på ett sätt som rent allmänt är förenligt med övrig unionspolitik och som särskilt tar hänsyn till hur den samverkar med unionens verksamhet på andra andra av havspolitikens områden; något som tas upp i meddelandet En integrerad havspolitik för Europeiska unionen  (12) , i vilken det konstateras , mot bakgrunden att alla frågor som rör Europas hav påverkar varandra, även fysisk planering i kust- och havsområdena. Samverkan och integrering bör säkerställas i förvaltningen av sektorspolitiken för de olika områdena i Östersjön, Nordsjön, Keltiska havet, Biscayabukten, vid kusterna kring Iberiska halvön, i Medelhavet och i Svarta Havet. [Ändr. 17]

(13)

Unionsfiskefartyg bör ha lika tillträde till unionsvatten och till de fiskeresurser som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken.

(14)

De regler som finns och som innebär att en medlemsstat kan begränsa tillträdet till ett område tolv sjömil från dess baslinje har fungerat bra och har inneburit att det har varit möjligt att bevara resurserna genom att fiskeansträngningen begränsas i de mest känsliga områdena av unionens vatten. Härigenom har det också varit möjligt att bevara det traditionella fiske som vissa kustsamhällen är beroende av för sin sociala och ekonomiska utveckling. De reglerna bör därför fortsätta att gälla och bör, vid behov, utökas för att ge förmånstillträde för fiskare som bedriver småskaligt och icke-industriellt fiske eller kustfiske . [Ändr. 18]

(14a)

Definitionen av småskaligt fiske måste breddas så att kriterier utöver fartygsstorlekskriteriet beaktas, bl.a. rådande väderförhållanden, fiskemetoders inverkan på det marina ekosystemet, fartygens tid till sjöss och egenskaperna hos den ekonomiska enhet som utnyttjar resurserna. Särskild hänsyn bör tas till små öar utanför kusten som är beroende av fisket och de bör ges ekonomiskt stöd och ytterligare resurstilldelning, så att deras framtida överlevnad och utveckling säkras. [Ändr. 19]

(15)

Mot bakgrund av de strukturella, sociala och ekonomiska villkor som gäller för Azorerna, Madeira och Kanarieöarna bör de marina biologiska resurserna i vattnen kring öarna skyddas även i framtiden, då dessa bidrar till att bevara öarnas lokala ekonomier. Det är därför lämpligt att behålla bestämmelserna om att viss fiskeverksamhet i vattnen kring Azorerna, Madeira och Kanarieöarna är begränsad till fiskefartyg som är registrerade i hamnar på öarna.

(16)

Målet hållbart utnyttjande av de marina biologiska resurserna uppnås mest effektivt genom en flerårig strategi för fiskeriförvaltningen . I detta syfte bör medlemsstaterna, i nära samarbete med offentliga myndigheter och de rådgivande nämnderna, även på lokal nivå, skapa förutsättningar för hållbarhet , med i första hand fleråriga förvaltningsplaner som tar hänsyn till de enskilda fiskenas särdrag. Detta skulle kunna uppnås genom gemensamma åtgärder på regional nivå och, på ett mer bindande sätt, beslutsprocesser som leder till utarbetandet av fleråriga planer. [Ändr. 20]

(17)

De fleråriga planerna bör om möjligt omfatta flera bestånd om dessa bestånd utnyttjas samtidigt. De fleråriga planerna bör utgöra grunden för fastställandet av fiskemöjligheter och kvantifierbara mål för ett hållbart utnyttjande av de berörda bestånden och marina ekosystemen och de bör innehålla tydliga tidsramar och skyddsåtgärder för oförutsedd utveckling. De fleråriga planerna bör även styras av exakt definierade förvaltningsmål för att bidra till ett hållbart utnyttjande av de bestånd och marina ekosystem som berörs. När förvaltningsscenarierna kan få socioekonomiska följder för regionerna, bör dessa planer upprättas i samråd med aktörer i fiskerinäringen, med forskarvärlden och med institutionella aktörer. [Ändr. 21]

(18)

Det behövs åtgärder som kan begränsa och eliminera den nu mycket stora andelen oönskade fångster och gradvis eliminera bruket att kasta fisk överbord. Den tidigare lagstiftningen har tyvärr ofta tvingat fiskare att kasta värdefulla resurser överbord. Oönskade fångster och uUtkast är ett stort slöseri med resurserna och motverkar ett hållbart utnyttjande av de marina biologiska resurserna och de marina ekosystemen och påverkar också fiskets ekonomiska livskraft negativt. Det bör införas en skyldighet att landa alla fångster av förvaltade bestånd som görs vid fiske i unionsvatten eller som görs av unionsfiskefartyg, och skyldigheten bör genomföras gradvis. I första hand bör man utveckla, främja och uppmuntra åtgärder och incitament som syftar till att överhuvudtaget undvika oönskade fångster. [Ändr. 22]

(18a)

Skyldigheten att landa alla fångster bör införas gradvis för olika typer av fisken. Fiskarna bör ha rätt att fortsätta att kasta de arter överbord för vilka de bästa tillgängliga vetenskapliga rönen visar på en hög överlevnadsgrad när de släpps tillbaka i havet under villkor som fastställts för ett specifikt fiske. [Ändr. 23]

(18b)

För att skyldigheten att landa alla fångster ska bli genomförbar och för att mildra effekten av varierande årliga fångstsammansättningar bör medlemsstaterna ha rätt att överföra kvoter mellan år upp till en viss procentandel. [Ändr. 24]

(19)

Aktörerna bör inte få full ekonomisk vinst för landning av oönskade fångster. Landningar av fångster av fisk som är mindre än minimireferensstorleken för bevarande bör endast få avsättas för vissa ändamål och bör inte få säljas för livsmedelsändamål. Varje medlemsstat bör få bestämma om den vill tillåta kostnadsfri avsättning av fångsterna till filantropiska eller välgörande ändamål. [Ändr. 25]

(20)

Vad gäller bevarandet av bestånden och möjligheten att anpassa flottorna och fiskena bör det fastställas tydliga mål för vissa tekniska åtgärder och styrnivåerna bör anpassas till förvaltningsbehoven . [Ändr. 26]

(21)

För de bestånd för vilka det inte har fastställts några fleråriga planer bör man säkra att utnyttjandenivåerna ger maximalt hållbart uttag genom att det fastställs begränsningar för fångst och/eller fiskeansträngning. Om de tillgängliga uppgifterna är otillräckliga bör fisket förvaltas med användning av approximativa standarder. [Ändr. 27]

(21a)

Unionen bör öka sina insatser för att få till stånd ett effektivt internationellt samarbete och en effektiv förvaltning av bestånden i de hav som utgör gräns för både medlemsstater och tredjeländer och, i förekommande fall, inrätta en regional fiskeriförvaltningsorganisation för denna typ av områden. Unionen bör särskilt argumentera för skapandet av en regional fiskeriförvaltningsorganisation för Svarta havet. [Ändr. 28]

(22)

På grund av det svåra ekonomiska läge som en del av fiskerinäringen befinner sig i och att vissa kustområden är beroende av fisket bör det skapas relativ stabilitet för fiskeverksamheten genom att fördela fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna på grundval av principen att varje medlemsstat tilldelas en förutsebar andel av bestånden. [Ändr. 29]

(23)

Syftet med denna relativa stabilitet i fiskeverksamheten bör, med tanke på den rådande biologiska situationen för bestånden, vara att ta hänsyn till de särskilda behoven i regioner där lokalbefolkningen är särskilt beroende av fiske och närliggande verksamheter enligt rådets resolution av den 3 november 1976 om vissa externa aspekter av inrättandet av en fiskezon på 200 sjömil inom gemenskapen (13), med verkan från den 1 januari 1977, särskilt bilaga VII. Begreppet relativ stabilitet i fiskeverksamheten bör därför tolkas mot denna bakgrund.

(24)

Medlemsstaterna bör ges möjlighet att lämna in motiverade begäranden till kommissionen om att denna ska vidta åtgärder i enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken för åtgärder som enligt medlemsstaterna krävs för att fullgöra de skyldigheter rörande särskilda skyddsområden som följer av artikel 4 i rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (14), de skyldigheter avseende särskilda bevarandeområdena som följer av artikel 6 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (15) samt skyddade havsområden enligt artikel 13.4 i direktiv 2008/56/EG.

(25)

Kommissionen bör efter samråd med berörda rådgivande nämnder och medlemsstater kunna anta tillfälliga åtgärder om det till följd av fiskeverksamheten råder allvarlig fara för bevarandet av de marina biologiska resurserna eller för det marina ekosystemet och detta kräver omedelbara åtgärder. Dessa åtgärder bör fastställas inom ramen för fastlagda tidsspann och bör genomföras under en fastställd tidsperiod. [Ändr. 30]

(26)

Efter att relevanta rådgivande nämnders och aktörers synpunkter vederbörligen har beaktats bör Mmedlemsstaterna bör kunna anta bevarandeåtgärder och tekniska åtgärder för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken så att det i fiskeripolitiken kan tas bättre hänsyn till de faktiska förhållandena och de enskilda fiskenas och de olika havsområdenas särskilda egenskaper och därmed förbättra efterlevnaden av fiskeripolitiken. [Ändr. 31]

(26a)

Medlemsstaterna bör uppmuntras att samarbeta med varandra på regional nivå. [Ändr. 32]

(27)

Medlemsstaterna bör inom sin tolvmilsgräns ha rätt att anta bevarande- och förvaltningsåtgärder som gäller för alla unionsfiskefartyg, förutsatt att dessa åtgärder – när de gäller unionsfiskefartyg från andra medlemsstater – inte är diskriminerande och har föregåtts av samråd med berörda medlemsstater, och att unionen inte har antagit särskilda bevarande- och förvaltningsåtgärder inom just det tolvmilsområdet.

(28)

Varje medlemsstat bör ges möjlighet att anta bevarande- och förvaltningsåtgärder för bestånd i unionsvatten som endast är tillämpliga för de unionsfiskefartyg som för medlemsstatens flagg.

(28a)

Fiskemöjligheter bör baseras på öppna och objektiva miljömässiga och sociala kriterier som ett sätt att främja ett ansvarsfullt fiske, vilket skulle säkerställa att de aktörer som fiskar på det mest miljövänliga viset och ger de största samhällsfördelarna uppmuntras. [Ändr. 234]

(29)

Senast den 31 december 2013 bör det införas ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för merparten av de bestånd som förvaltas inom den gemensamma fiskeripolitiken och systemet bör gälla för alla fartyg med en längd på tolv meter eller mer och för alla fiskefartyg med släpredskap. Medlemsstaterna får utesluta fartyg på upp till 12 meters längd som inte har släpredskap från systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter. Systemet bör bidra till att fiskerinäringen själv reducerar flottkapaciteten och ökar den ekonomiska lönsamheten samtidigt som det skapas ett juridisk säkert och exklusivt system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för medlemsstaternas årliga fiskemöjligheter. Då de marina biologiska resurserna är en gemensam tillgång bör de överlåtbara fiskenyttjanderätterna endast avse nyttjanderätt till en medlemsstats del av årliga fiskemöjligheter och den bör kunna återkallas i enlighet med fastställda regler. [Ändr. 33]

(29a)

I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör varje medlemsstat kunna välja vilken metod den vill använda för att fördela de fiskemöjligheter som medlemsstaten tilldelats, utan att vara bunden av ett fördelningssystem på unionsnivå. Därmed står det medlemsstaterna fritt att välja om de vill införa ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter eller inte. [Ändr. 37]

(30)

Fiskenyttjanderätterna bör vara överlåtbara och kunna leasas; syftet med detta är att överföra förvaltningen av fiskemöjligheterna till fiskerinäringen och se till att de fiskare som lämnar näringen inte blir beroende av offentligt ekonomiskt bistånd inom den gemensamma fiskeripolitiken. [Ändr. 35]

(31)

Mot bakgrund av vissa småskaliga flottors särskilda egenskaper och socioekonomiska sårbarhet är det motiverat att det obligatoriska systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter begränsas till stora fartyg. Systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter bör endast gälla för bestånd för vilka det tilldelas fiskemöjligheter. [Ändr. 36]

(31a)

Kommissionen bör genomföra flottbedömningar för att erhålla trovärdiga uppgifter avseende exakt hur överkapaciteten ser ut på unionsnivå, så att lämpliga och riktade verktyg för att reducera den kan föreslås. [Ändr. 34]

(31b)

Det bör införas ett obligatoriskt system för utvärdering av flottregistren och för kontroll av kapacitetstaken, i syfte att säkerställa att varje medlemsstat respekterar de kapacitetstak som den tilldelats och stärka fiskekontrollsystemet så att fiskekapaciteten anpassas till tillgängliga resurser. [Ändr. 38]

(32)

För de unionsfiskefartyg som inte fiskar inom systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter bör det kunna antas Medlemsstaterna måste i vissa fall fortfarande anta särskilda åtgärder för att anpassa antalet unionsfiskefartyg sin fiskekapacitet till de tillgängliga resurserna. I de åtgärderna bör det fastställas obligatoriska maximitak för flottkapaciteten och nationella system för in- och utträde med avseende på det stöd för fartyg som tas ur bruk som beviljas inom ramen för Europeiska fiskerifonden. Därför bör kapaciteten utvärderas för varje bestånd och havsområde i unionen. Denna utvärdering bör baseras på gemensamma riktlinjer. Varje medlemsstat bör kunna välja de åtgärder och instrument den önskar tillämpa för att minska alltför stor fiskekapacitet . [Ändr. 39]

(33)

Medlemsstaterna bör registrera viss grundläggande information om de unionsfiskefartyg som för medlemsstatens flagg och om den verksamhet som fartygen bedriver. Uppgifterna bör stå till kommissionens förfogande så att kommissionen kan övervaka storleken på medlemsstaternas flottor.

(34)

För att kunna förvalta fisket utifrån bästa tillgängliga vetenskapliga fullständig och exakt vetenskaplig rådgivning krävs harmoniserade, tillförlitliga och korrekta data. Medlemsstaterna bör därför samla in data om flottorna och om deras verksamhet, särskilt biologiska data om fångster, inbegripet utkast, undersökningsuppgifter om bestånden och om fiskets potentiella effekter på de marina ekosystemen. Kommissionen bör främja nödvändiga förutsättningar för en harmonisering av data i syfte att få till stånd en ekosystembaserad tolkning av resurserna. [Ändr. 40]

(35)

I de data som samlas in bör ingå data som underlättar den ekonomiska bedömningen av de alla företag som är verksamma inom fiske, vattenbruk och beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter , oberoende av deras storlek, och uppgifter om sysselsättningstrender inom sektorn liksom om följderna av utvecklingen för fiskesamhällena . [Ändr. 41]

(36)

Medlemsstaterna bör förvalta insamlade data och ställa dem till förfogande för de vetenskapliga slutanvändarna, på grundval av ett flerårigt unionsprogram , och förse berörda parter med de relevanta resultaten . De regionala myndigheternas deltagande i datainsamlingen bör stärkas. Medlemsstaterna bör också samarbeta med varandra för att samordna datainsamlingen. I lämpliga fall bör medlemsstaterna också samarbeta kring datainsamlingen med de tredjeländer som berörs av ett och samma havsområde , om möjligt genom ett regionalt organ som inrättats i detta syfte, med beaktande av behovet av att följa internationell rätt, i synnerhet Unclos . [Ändr. 42]

(37)

Den politikinriktade fiskeriforskningen bör stärkas genom nationellt antagna program för fiskerivetenskaplig datainsamling, oberoende forskning och innovation samordnade med andra medlemsstater och med unionens ramprogram för forskning och innovation liksom genom en nödvändig harmonisering och systematisering av data som kommissionen ska genomföra . [Ändr. 43]

(38)

Unionen bör främja den gemensamma fiskeripolitikens mål på internationell nivå. Unionen bör i detta syfte sträva efter att förbättra regionala och internationella organisationers insatser vad gäller bevarande och hållbar förvaltning av internationella fiskbestånd genom att främja vetenskapsbaserat beslutsfattande, bättre efterlevnad, ökad insyn och större delaktighet ett effektivt deltagande från aktörernas sida samt genom att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU). [Ändr. 44]

(39)

Det bör genom de avtal om hållbart fiske som ingås med tredjeländer säkerställas att den fiskeverksamhet som unionen bedriver i tredjeländers vatten grundas på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning så att de marina biologiska resurserna utnyttjas och bevaras på ett hållbart sätt , med iakttagande av den princip om överskott som avses i Unclos . Avtalen om hållbart fiske, som ger tillträdesrätter i utbyte mot ett ekonomiskt bidrag från unionen, bör säkra att det inrättas ett högkvalitativt system för insamling av vetenskapliga uppgifter och en högkvalitativ ram för styrningen som inriktas på effektiv övervakning, kontroll och tillsyn. [Ändr. 45]

(40)

Införandet av en klausul om de mänskliga rättigheterna i avtalen om hållbart fiske bör vara fullt förenlig med unionens övergripande mål på utvecklingspolitikens område.

(41)

Respekten för de demokratiska principerna och mänskliga rättigheterna så som de fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra gällande internationella instrument för de mänskilga rättigheterna, samt rättsstatsprincipen, bör utgöra en viktig del av avtal om hållbart fiske och omfatttas av en särskild klausul om de mänskliga rättigheterna.

(41a)

Mot bakgrund av det allvarliga problem med piratverksamhet som drabbar unionsfartyg som fiskar enligt bilaterala eller multilaterala avtal i tredjeländer och det faktum att dessa fartyg är särskilt sårbara för piratangrepp, krävs kraftigare åtgärder och insatser för att skydda dessa fiskefartyg. [Ändr. 46]

(42)

Vattenbruket bör bidra till att unionens livsmedelsproduktionspotential förblir hållbar i hela unionen så att EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning inklusive livsmedelstillgång, samt tillväxt och sysselsättning är tryggad på lång sikt och för att bemöta den ökande internationella efterfrågan på livsmedel från havet. [Ändr. 47]

(43)

I kommissionens strategi för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket (16), som antogs 2009 och som välkomnades av rådet och Europaparlamentet och som godkändes av rådet, noteras att det finns behov av att skapa jämlika villkor för vattenbruket som gynnar utvecklingen av denna näring.

(44)

Den gemensamma fiskeripolitiken bör bidra till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla och hjälpa till att nå målen i den strategin (17).

(45)

Vattenbruket inom unionen påverkas av att villkoren inte är desamma i alla medlemsstaterna, bland annat när det gäller tillstånd för aktörerna, och det bör därför tas fram strategiska EU-riktlinjer för nationella strategiska planer i syfte att stärka vattenbrukets konkurrenskraft, främja utveckling och innovation i vattenbruket, och främja ekonomisk aktivitet, diversifiering, och verka för bättre livskvalitet i kust- och landsbygdsområden; vidare bör det upprättas mekanismer för utbyte av information och goda metoder mellan medlemsstaterna genom en öppen metod för samordning av nationella åtgärder rörande företagssäkerhet, tillträde till unionens vatten och områden, samt förenkling av förfarandena för licensbeviljande.

(46)

Vattenbruket har vissa särdrag som gör att det behövs en rådgivande nämnd för samråd med aktörerna om den unionspolitik som kan beröra vattenbruket.

(46a)

Med tanke på de yttersta randområdenas särdrag, särskilt deras geografiska avskildhet och fiskets betydelse för deras ekonomier, bör det inrättas en rådgivande nämnd för de yttersta randområdena som delas upp i tre sektioner för vart och ett av havsområdena västra Atlanten, östra Atlanten och Indiska oceanen. Ett av syftena för denna rådgivande nämnd bör vara att bidra till åtgärder mot det olagliga, odeklarerade och orapporterade fisket i världen. [Ändr. 48]

(47)

Det finns ett behov att stärka fiskeri- och vattenbrukssektorns konkurrenskraft och för förenkling för att bättre förvalta produktion och saluföring inom sektorn . Det är därvidlag nödvändigt att säkerställa ömsesidighet i handeln med tredjeländer för att skapa likvärdiga förutsättningar på unionsmarknaden med avseende på både fiskeriverksamhetens hållbarhet och hälsokontroller . Den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter bör säkerställa att det råder lika villkor för alla fiskeri- och vattenbruksprodukter som saluförs i unionen, oavsett om de härrör från unionen eller från tredjeländer, se till att konsumenterna kan göra väl underbyggda val på grundval av spårbarhet och bör främja ansvarstagande konsumtion och förbättra de ekonomiska kunskaperna om och förståelsen för unionens marknaderna i hela distributionskedjan. Den del av denna förordning som avser den gemensamma marknadsordningen bör innehålla bestämmelser som innebär att fiskeri- och vattenbruksprodukter endast får importeras om de uppfyller internationella sociala och miljömässiga regler. [Ändr. 49]

(48)

Den gemensamma marknadsordningen bör genomföras i enlighet med unionens internationella åtaganden, särskilt Världshandelsorganisationens bestämmelser. För en framgångsrik fiskeripolitik krävs ett effektivt system för kontroll, inspektion och tillsyn, även för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Följaktligen bör existerande lagstiftning på detta område genomföras på ett effektivt sätt och Ddet bör inrättas ett unionssystem för kontroll, inspektion och tillsyn för att säkra att den gemensamma fiskeripolitikens regler efterlevs. [Ändr. 50]

(49)

Inom ramen för unionssystemet för kontroll, inspektion och tillsyn bör användningen av modern och effektiv teknik främjas. Medlemsstaterna och kommissionen bör ha möjlighet att genomföra pilotprojekt avseende ny kontrollteknik och system för datahantering. [Ändr. 51]

(50)

För att säkerställa att de berörda aktörerna deltar i unionssystemet för kontroll, inspektion och tillsyn bör medlemsstaterna kunna kräva att innehavare av fiskelicens för unionsfiskefartyg med en längd på tolv meter eller mer som för medlemsstatens flagg deras aktörer bidrar proportionellt till kostnaderna för driften av systemet. [Ändr. 196]

(51)

Medlemsstaterna kan inte uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål i tillräcklig utsträckning på grund av problemen när det gäller utvecklingen och förvaltningen av fiskerinäringen och på grund av medlemsstaternas begränsade ekonomiska resurser. För att de målen ska kunna uppnås bör det beviljas ett flerårigt ekonomiskt stöd från unionen till de mål som är prioriterade i den gemensamma fiskeripolitiken , vilket ska vara anpassat till fiskerinäringens särdrag i varje medlemsstat . [Ändr. 52]

(51a)

Unionens ekonomiska stöd bör underlätta utvecklingen av allmännyttiga varor och tjänster i fiskerinäringen och särskilt stödja kontroll- och övervakningsåtgärder, datainsamling samt forskning om och utveckling av verksamhet som är inriktad på att säkerställa ett marint ekosystem i gott tillstånd. [Ändr. 245]

(52)

Ekonomiskt stöd från unionen bör endast beviljas på villkor att medlemsstaterna och aktörerna , däribland fartygsägarna, efterlever den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser. Det ekonomiska stödet bör därför avbrytas, dras in eller korrigeras om medlemsstaterna inte iakttar reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken och om aktörerna begår allvarliga överträdelser av bestämmelserna. [Ändr. 53]

(53)

Dialog med aktörerna har visat sig vara av stor betydelse för förverkligandet av den gemensamma fiskeripolitikens mål. Mot bakgrund av de många olika förhållanden som råder i unionens vatten och ökad regionalisering av den gemensamma fiskeripolitiken bör de rådgivande nämnderna se till att alla aktörers kunskap och erfarenheter kommer den gemensamma fiskeripolitiken till godo , särskilt i samband med utarbetandet av de fleråriga planerna . [Ändr. 54]

(54)

Med tanke på särdragen hos de yttersta randområdena, vattenbruket, inlandsfisket och Svarta havet är Ddet förefaller lämpligt att kommissionen bemyndigas att genom delegerade akter inrätta en ny rådgivande nämnd för var och ändra de existerande rådgivande nämndernas behörighetsområden, bland annat med tanke på Svarta havets särdrag en av dessa . [Ändr. 55]

(55)

För att nå målen för den gemensamma fiskeripolitiken bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 209 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att ange fiskerirelaterade åtgärder för att mildra effekten av fiskeverksamhet i särskilda bevarandeområden för att, när tvingande skäl till skyndsamhet föreligger, minska ett allvarligt hot mot bevarandet av de marina biologiska resurserna eller mot det marina ekosystemet , anpassningen av skyldigheten att landa alla fångster för att fullgöra unionens internationella åtaganden, antagandet av övergripande bevarandeåtgärder inom ramen för de fleråriga planerna eller tekniska åtgärder, omräkningen av flottkapacitetstaken, definitionen av grundläggande information om unionsfiskefartygen och om deras verksamhet, reglerna för genomförandet av pilotprojekt om ny kontrollteknik och nya system för datahantering, ändringar av bilaga III när det gäller de rådgivande nämndernas behörighetsområden samt de rådgivande nämndernas sammansättning och funktion. [Ändr. 56]

(56)

Det är synnerligen viktigt att kommissionen genomför relevanta samråd under sitt förberedande arbetet inför antagandet av delegerade akter, även på expertnivå.

(57)

Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerande akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på lämpligt sätt till Europaparlamentet och rådet.

(58)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de tekniska driftskraven för överföringen av information rörande registren över fiskeflottan och uppgiftskraven inom ramen för fiskeriförvaltningen bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (18).

(59)

För att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens grundläggande mål, dvs. att säkra långsiktigt hållbara ekonomiska, sociala och miljömässiga villkor för fisket och vattenbruket och bidra till livsmedelsförsörjningen är det nödvändigt och lämpligt att anta regler för bevarande och utnyttjande av havets biologiska resurser liksom regler som säkerställer ekonomisk och social hållbarhet i unionens fiskeri- och skaldjursnäring, samt vid behov tillräcklig finansiering [Ändr. 57]

(60)

I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen går inte denna förordning utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(61)

Rådets beslut 2004/585/EG av den 19 juli 2004 om inrättande av regionala rådgivande nämnder inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (19) bör upphävas när motsvarande regler i denna förordning träder i kraft.

(62)

Förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken  (20) bör upphävas, men bör fortsätta att tillämpas avseende de nationella program som antagits för insamling och hantering av data för åren 2011–2013. [Ändr. 58]

(63)

På grund av ändringarnas antal och omfattning bör rådets förordning (EG) nr 2371/2002 upphöra att gälla.

(a)

Bevarande av marina biologiska resurser, ett hållbart utnyttjande samt en hållbar förvaltning av fiske efter sådana och utnyttjande av marina biologiska resurser.

(b)

Limniska biologiska resurser, vattenbruk och beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksresurser i samband med marknadsåtgärder och ekonomiska åtgärder till stöd för den gemensamma fiskeripolitikens mål , strukturåtgärder och förvaltningen av flottkapaciteten .

(ba)

Fiskeriverksamhetens sociala och ekonomiska livskraft, främjande av sysselsättning i, och utveckling av, kustsamhällen, samt de specifika problem som berör småskaligt och icke-industriellt fiske och vattenbruk. [Ändr. 59]

(a)

medlemsstaternas territorier, eller

(b)

i EU:s vatten, även av fiskefartyg som för ett tredjelands flagg och är registrerade i tredjeland, eller

(c)

av unionsfiskefartyg utanför unionens vatten, eller

(d)

av medborgare i medlemsstaterna, utan att detta påverkar flaggstatens primära ansvar.

(a)

förhindra, minimera och i största möjliga utsträckning eliminera oönskade fångster av kommersiella bestånd och gradvis se till att alla fångster av sådana bestånd landas,

(aa)

se till att alla fångster av skördade och reglerade bestånd landas, samtidigt som bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning beaktas, samt undvika skapandet av nya marknader eller utvidgandet av redan befintliga marknader,

(b)

skapa förutsättningar för en effektiv och miljömässigt hållbar fiskeverksamhet i unionen för att återupprätta en ekonomiskt livskraftig och konkurrenskraftig fiskerinäring, och säkerställa rättvisa villkor på den inre marknaden,

(c)

främja utvecklingen av vattenbruksverksamheten och näringar som är knutna till den, samt se till att de är miljömässigt hållbara och att de bidrar i unionen i syfte att bidra till tryggad livsmedelsförsörjning och sysselsättningen i kust- och landsbygdsområden,

(d)

främja en rättvis fördelning av marina resurser i syfte att bidra till en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fiskeverksamheten,

(e)

ta hänsyn till konsumenternas intressen,

(f)

säkerställa en systematisk, och harmoniserad , regelbunden och pålitlig insamling av data och en öppen hantering av data , samt ta itu med de problem som uppstår till följd av förvaltningen av bestånd beträffande vilka data är bristfälliga,

(fa)

främja småskaligt kustfiske.

(fb)

bidra till att god miljöstatus uppnås och upprätthålls i enlighet med vad som fastställs i artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG. [Ändr. 61 och 235]

(a)

En tydlig avgränsning av ansvaret på unionsnivå liksom på regional , på nationell, regional och lokal nivå, med iakttagande av den konstitutionella ordningen i varje medlemsstat .

(aa)

Behovet av ett decentraliserat och regionaliserat förhållningssätt till fiskeriförvaltning.

(b)

Antagande av åtgärder i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning.

(c)

Ett långsiktigt perspektiv.

(ca)

En minskning av de administrativa kostnaderna.

(d)

Ett brett lämpligt deltagande av aktörer från i synnerhet rådgivande nämnder och arbetsmarknadens parter i alla stadier av politiken från grundidé till genomförande av åtgärder , vilket säkerställer att hänsyn tas till regionala särdrag genom ett regionaliserat förhållningssätt .

(e)

Flaggstatens primära ansvar.

(f)

Förenlighet med den integrerade havspolitiken och annan EU-politik.

(fa)

Behovet av att genomföra miljömässiga och strategiska konsekvensbedömningar.

(fb)

Den interna och externa dimensionen hos den gemensamma fiskeripolitiken bör vara förenliga med varandra, så att de standarder och genomförandemekanismer som tillämpas inom unionen också tillämpas externt då detta är möjligt.

(fc)

Öppen datahantering och insynsvänligt beslutsfattande i enlighet med konventionen som utarbetats av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och möjlighet till rättslig prövning avseende miljöfrågor (Århuskonventionen), som godkändes på unionens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG  (21) . [Ändr. 62 och 220]

1.

unionsvatten: de vatten och den havsbotten som omfattas av medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion, med undantag för vatten de som gränsar till de territorier som anges i bilaga II till fördraget. [Ändr. 63]

2.

marina biologiska resurser: tillgängliga och åtkomliga levande marina akvatiska arter, inklusive anadroma och katadroma arter under samtliga stadier i deras livscykel.

3.

limniska biologiska resurser: tillgängliga och åtkomliga levande limniska akvatiska arter.

4.

fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för yrkesmässigt fiske efter marina biologiska resurser.

5.

unionsfiskefartyg: varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i unionen.

5a.

fiskare: varje person som utövar yrkesfiske ombord på ett fartyg för yrkesmässigt fiske, i den mening som medlemsstaten avser, eller som yrkesmässigt men utan fartyg skördar marina organismer, i den mening som medlemsstaten avser. [Ändr. 64]

5b.

inträde i fiskeflottan: registrering av ett fiskefartyg i en medlemsstats register över fiskefartyg. [Ändr. 65]

6.

maximalt hållbart uttag: den maximala fångst det i teorin högsta balanserade uttag som fortlöpande kan tas ( i genomsnitt) ur ett bestånd under obegränsad tid rådande (genomsnittliga) miljöförhållanden utan att detta avsevärt påverkar fortplantningsprocessen . [Ändr. 66]

6a.

fiskade arter: arter som utsätts för fisketryck/utnyttjas, inklusive arter som fångas som bifångst eller påverkas av ett fiske men som inte landas. [Ändr. 67]

7.

försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen: en ansats som beskrivs i artikel 6 i FN:s avtal om fiskbestånd och som innebär att avsaknaden av tillförlitlig vetenskaplig information inte får tas som intäkt för att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, associerade arter eller arter som är beroende av dessa, icke-målarter samt deras livsmiljö. [Ändr. 68]

8.

ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen: en ansats som säkerställer hög nytta från levande akvatiska resurser samtidigt som fiskeinsatsernas direkta och indirekta inverkan på de marina ekosystemen är låg och inte skadar ekosystemens framtida funktion, mångfald och struktur att man i beslutsfattandet beaktar inverkan av fiske, annan mänsklig verksamhet och miljöfaktorer på målbestånd och alla andra arter som hör till samma ekosystem eller som är associerade till eller beroende av målbestånden, för att säkerställa att det sammantagna trycket från sådan verksamhet hålls på nivåer som är förenliga med uppnåendet av god miljöstatus . [Ändr. 237]

9.

fiskeridödlighet: fångsterna av ett bestånd under en viss period i förhållande till det genomsnittliga bestånd som finns tillgängligt för fisket under den perioden andelen biomassa eller enskilda exemplar som avlägsnas från beståndet genom fiskeinsatser . [Ändr. 70]

9a.

fiskeridödlighet som kan ge maximalt hållbart uttag: den fiskeridödlighet som är förenlig med att uppnå maximalt hållbart uttag. [Ändr. 71]

10.

bestånd: en marin biologisk resurs med särskiljande egenskaper i ett visst förvaltningsområde. [Ändr. 72]

11.

fångstbegränsning: en kvantitativ begränsning av landningarna fångsterna av ett bestånd eller en grupp av bestånd under en viss tidsperiod. [Ändr. 73]

11a.

oönskade fångster: fångst av arter vars storlek understiger den minsta referensstorleken för bevarande eller den minsta landningsstorleken, eller av förbjudna eller skyddade arter, eller fångst av icke kommersiella arter eller av exemplar av kommersiella arter som inte uppfyller kraven i unionens fiskerilagstiftning som fastställer tekniska åtgärder, kontrollåtgärder och bevarandeåtgärder. [Ändr. 74]

12.

referenspunkt för bevarande: de värden på populationsparametrar för fiskbestånd (t.ex. biomassa (B), lekbiomassa (SSB) eller fiskeridödlighet (F) ) som används i fiskeriförvaltningen för att definiera , t.ex. med avseende på en godtagbar biologisk risknivå eller en önskvärd uttagsnivå. [Ändr. 75]

12a.

gränsreferenspunkt: de värden på populationsparametrar för fiskbestånd (t.ex. biomassa eller fiskeridödlighet) som används i fiskeriförvaltningen för att fastställa en tröskel över eller under vilken fiskeriförvaltningen är förenlig med ett förvaltningsmål, såsom en godtagbar biologisk risknivå eller en önskvärd uttagsnivå. [Ändr. 76]

12b.

bestånd inom säkra biologiska gränser: ett bestånd som innebär att den uppskattade biomassan för lekbeståndet i slutet av det föregående året med stor sannolikhet är högre än gränsreferenspunkten för biomassa (Blim), och att den uppskattade fiskeridödligheten för samma år är lägre än gränsreferenspunkten för fiskeridödlighet (Flim). [Ändr. 77]

13.

skyddsåtgärd: en åtgärd som är avsedd att förebygga eller förhindra skydda mot en oönskad händelse. [Ändr. 78]

14.

tekniska åtgärder: bestämmelser som reglerar fångsternas artsammansättning, storlekssammansättning och fiskets inverkan på delar av ekosystemen eller deras funktion genom att fastställa villkor för fiskeredskapens användning och utformning egenskaper och genom att tidsmässigt eller fysiskt begränsa tillträdet till fiskeområden. [Ändr. 79]

14a.

viktiga livsmiljöer för fisk: de utsatta och mycket viktiga marina livsmiljöer som måste skyddas till följd av deras betydelse för fiskarters ekologiska och biologiska behov, inklusive lek-, yngel- och födoområden. [Ändr. 80]

14b.

fiskeskyddat område: ett geografiskt avgränsat havsområde i vilket all eller viss fiskeverksamhet är tillfälligt eller permanent förbjuden eller begränsad för att förbättra utnyttjandet och bevarandet av levande akvatiska resurser eller för att skydda marina ekosystem. [Ändr. 81]

15.

fiskemöjlighet: en kvantifierad laglig rätt att fiska efter ett visst fiskbestånd , uttryckt som begränsning av fångst och/eller eller fiskeansträngning, och de villkor som är funktionellt förbundna därmed och som är nödvändiga för att kvantifiera dem på en viss nivå för ett visst förvaltningsområde . [Ändr. 82]

16.

fiskeansträngning: produkten av ett fiskefartygs kapacitet och aktivitet. För en grupp av fartyg är fiskeansträngningen summan av fiskeansträngningen för alla fartyg i gruppen.

17.

överlåtbara fiskenyttjanderätter : återkallbara rätt till en viss del av de fiskemöjligheter som en medlemsstat tilldelats eller som fastställts i en förvaltningsplan som antagits av en medlemsstat i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 1967/2006  (22) , som innehavaren får överlåta till andra godkända innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter. [Ändr. 83]

18.

individuella fiskemöjligheter : de årliga fiskemöjligheter som tilldelas innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter i en medlemsstat på grundval av medlemsstatens fiskemöjligheter. [Ändr. 84]

19.

fiskekapacitet: ett fartygs förmåga att fånga fisk, mätt i termer av fartygsegenskaper, däribland fartygets dräktighet i bruttoton, och dess maskinstyrka i kW enligt artiklarna 4 och 5 i rådets förordning (EEG) nr 2930/86 av den 22 september 1986 om definition av fiskefartygs egenskaper (23) , samt egenskaperna hos och storleken på fartygets fiskeredskap och övriga parametrar som påverkar fartygets förmåga att fånga fisk . [Ändr. 85]

19a.

personalutrymmeskapacitet: de utrymmen ombord som enkom är avsedda för uppehälle och vila för besättningen. [Ändr. 86]

20.

vattenbruk: uppfödning eller odling av vattenlevande organismer med metoder som är avsedda att öka produktionen av organismen i fråga utöver miljöns naturliga kapacitet, varvid organismerna förblir en fysisk eller juridisk persons egendom under uppfödningen eller odlingen och fram till och med skörden. [Ändr. 87]

21.

fiskelicens: en licens i enlighet med artikel 4.9 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (24).

22.

fisketillstånd: ett tillstånd i enlighet med artikel 4.10 i förordning (EG) nr 1224/2009.

23.

fiske: insamling eller fångst av vattenlevande organismer i dessas naturliga miljö, eller avsiktlig användning av varje metod för sådan insamling eller fångst.

24.

fiskeriprodukter: vattenlevande organismer som erhålls genom fiskeverksamhet.

25.

aktör: en fysisk eller juridisk person som driver eller innehar ett företag som bedriver verksamhet som har samband med produktion, beredning, saluföring, distribution av eller detaljhandel med fiskeri- och vattenbruksprodukter i något skede , eller någon annan organisation som företräder yrkesfiskare, som är juridiskt erkänd och som ansvarar för att hantera tillträdet till fiskeresurserna samt yrkesmässig fiske- och vattenbruksverksamhet . [Ändr. 88]

26.

allvarlig överträdelse: en överträdelse enligt definitionen i artikel 42.1 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (25) och i artikel 90.1 i förordning (EG) nr 1224/2009.

27.

slutanvändare av vetenskapliga data: ett organ med forsknings- eller förvaltningsrelaterat förvaltningsorgan med ett intresse av vetenskaplig analys av data inom fiskerisektorn. [Ändr. 89]

28.

överskott av den tillåtna fångstmängden: den del av den tillåtna fångstmängden som en kuststat inte har kapacitet att skörda fiska under en viss tidsperiod , vilket leder till att den övergripande utnyttjandegraden för enskilda bestånd hålls under nivåer vid vilka bestånden kan återhämta sig själva och populationerna bevaras i de bestånd som skördas över nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag . [Ändr. 90]

29.

vattenbruksprodukter: vattenlevande organismer som, oavsett i vilket stadium i livscykeln de befinner sig, erhålls genom vattenbruksverksamhet.

30.

lekbiomassa: en uppskattning av den biomassa av en viss resurs som reproducerar är tillräckligt mogen för att reproducera sig vid en viss tidpunkt, inbegripet både hon- och hanfiskar och levandefödande fiskar. [Ändr. 91]

31.

blandfiske: fiske inom vilket där det i området ett visst område förekommer flera arter fler än en art som kan fångas i fiskeredskapen samtidigt . [Ändr. 92]

32.

avtal om hållbart fiske: internationella avtal som ingåtts med en annan stat för att få tillträde till resurser eller vatten för att hållbart utnyttja en del av överskottet av marina biologiska resurser i utbyte mot ekonomisk ersättning från unionen och som ska stödja den lokala fiskerinäringen, med särskild betoning på insamling av vetenskapliga data, övervakning och kontroll eller för att få ömsesidigt tillträde till resurser eller vatten genom utbyte av fiskemöjligheter mellan unionen och tredjelandet . [Ändr. 93]

32a.

bifångst: fångst av alla icke-målorganismer, oavsett om de behålls och landas eller om de kastas överbord. [Ändr. 95]

32b.

fångst: en marin biologisk resurs som fångas genom fiske. [Ändr. 96]

32c.

skonsamt fiske: användning av selektiva fiskemetoder som har en minimal skadlig inverkan på de marina ekosystemen och som resulterar i låga bränsleutsläpp. [Ändr. 97]

32d.

selektivt fiske: att fiska med en fiskemetod eller ett fiskeredskap som inriktar sig på och fångar organismer av en viss storlek och en viss art vid fiskeverksamhet, så att organismer utanför målarten kan undvikas eller släppas oskadda. [Ändr. 98]

(a)

Antagande av fleråriga förvaltningsplaner enligt artiklarna 9–11.

(b)

Fastställande av mål för ett hållbart utnyttjande och bevarande av bestånden samt skydd av den marina miljön från fiskeverksamhetens inverkan .

(c)

Antagande av åtgärder för anpassning av antalet fiskefartyg och/eller typer av fiskefartyg efter de tillgängliga fiskemöjligheterna.

(d)

Skapandet av incitament, även ekonomiska, för att främja ett mer selektivt eller skonsamt fiske och fiskemetoder som har begränsad inverkan på de marina ekosystemen och fiskeresurserna, däribland förmånstillträde till nationella fiskemöjligheter och ekonomiska incitament .

(e)

Antagande av åtgärder för Ffastställande och fördelning av fiskemöjligheter , enligt vad som anges i artikel 16 .

(f)

Antagande av tekniska åtgärder enligt artikel artiklarna 8 och 14.

(g)

Antagande av åtgärder avseende skyldigheter att landa alla fångster för att uppnå målen enligt artikel 15 .

(h)

Genomförande av pilotprojekt för alternativa typer av fiskeriförvaltningsmetoder och för redskap som ökar selektiviteten eller minimerar fiskeverksamhetens inverkan på den marina miljön .

(ha)

Antagande av åtgärder som hjälper medlemsstaterna att uppfylla miljölagstiftningens krav.

(hb)

Antagande av andra åtgärder som bidrar till att nå målen i artiklarna 2 och 3. [Ändr. 102]

(a)

Regler om maskstorlekar och om Definitionen av fiskeredskapens egenskaper och regler för användningen av fiskeredskap dem .

(b)

Begränsningar Specifikationer av fiskeredskapens utformning, bland annat

(c)

Förbud mot att använda eller begränsning av användningen av vissa fiskeredskap i vissa områden eller under vissa perioder annan teknisk utrustning .

(d)

Förbud mot eller begränsning av fiskeverksamhet i vissa områden och/eller under vissa perioder.

(e)

Skyldighet för fiskefartyg att sluta att bedriva fiske i ett bestämt område under en viss minimiperiod för att skydda en tillfällig aggregering viktiga livsmiljöer för fisk, tillfälliga aggregeringar av en sårbar marin resurs , utrotningshotade eller lekande arter eller ungfisk .

(f)

Särskilda åtgärder för att minska minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på den marina biologiska mångfalden och de marina ekosystemen , i synnerhet de som fastställts som biogeografiskt känsliga såsom undervattensbergen runt de yttersta randområdena, vars resurser bör tas till vara av den lokala fiskeflottan genom selektiva och icke-målarter miljövänliga fiskeredskap, tillsammans med åtgärder för att undvika, minska och i möjligaste mån förhindra oönskade fångster .

(g)

Andra tekniska åtgärder för att skydda den marina biologiska mångfalden. [Ändr. 104 och 295]

(a)

en grund för fastställandet av fiskemöjligheterna för de berörda fiskbestånden, utifrån fastställda referenspunkter , och/eller gränsreferenspunkter för bevarande som ska vara förenliga med målen i artikel 2 och i enlighet med den vetenskapliga rådgivningen, och

(b)

åtgärder som effektivt motverkar överskridande av gränsreferenspunkterna och syftar till att uppnå referenspunkterna för bevarande.

(a)

Uppgift om den fleråriga planens räckvidd, dvs. vilket geografiskt område, vilka bestånd, fisken och marina ekosystem som den gäller för.

(b)

Mål som är förenliga med de mål som fastställs i artiklarna 2 och 3 och med relevanta bestämmelser i artiklarna - 7a, 9 och 10 .

(ba)

En utvärdering av flottkapaciteten och, om fiskekapaciteten inte är i faktisk balans med de tillgängliga fiskemöjligheterna, en plan för kapacitetsminskning med en tidsram och de specifika åtgärder som varje berörd medlemsstat ska vidta för att anpassa fiskekapaciteten till de tillgängliga fiskemöjligheterna enligt en bindande tidsplan. Utan att det påverkar tillämpningen av de krav som anges i artikel 34 bör en sådan bedömning också innehålla en utvärdering av de socioekonomiska aspekterna av den flotta som är föremål för bedömning.

(bb)

En utvärdering av de socioekonomiska följderna av åtgärderna i den fleråriga planen.

(c)

Kvantifierbara mål uttryckta som

(d)

Tydliga tidsramar för när de kvantifierbara målens samtliga kvantifierbara mål ska vara uppnådda.

(da)

Bestämmelser om att systematiskt minska fiskemöjligheterna när kvaliteten på eller mängden data från fisket sjunker.

(e)

Bevarande och Ttekniska åtgärder, inbegripet som ska vidtas för att uppnå de mål som anges i artikel 15 och åtgärder som utformats för att eliminera undvika och i möjligaste mån eliminera oavsiktliga fångster.

(f)

Kvantifierbara indikatorer för periodisk övervakning och utvärdering av de framsteg som har gjorts för att uppnå den fleråriga planens mål och av dess socioekonomiska konsekvenser .

(g)

I förekommande fall Ssärskilda åtgärder och mål för den del av livscykeln som anadroma och katadroma arter tillbringar i sötvatten.

(h)

Åtgärder för minimering av att minska fiskets effekter på ekosystemen.

(i)

Skyddsåtgärder och kriterier för när skyddsåtgärderna ska tillämpas.

(ia)

Åtgärder för att säkerställa efterlevnad av den fleråriga planen.

(j)

Andra åtgärder som är lämpliga och proportionella för att uppnå den fleråriga planens mål.

(a)

bidra till att fiskbestånden bevaras eller återställs till nivåer över de nivåer som krävs för maximalt hållbart uttag genom att storleksurvalet och, i lämpliga fall, arturvalet förbättras,

(b)

reducera fångsterna av för små exemplar,

(c)

reducera fångsterna av oönskade marina organismer,

(d)

minska minimera fiskeredskapens inverkan på ekosystemen och den marina miljön, med särskild inriktning på att skydda biologiskt känsliga bestånd och utsatta livsmiljöer , i synnerhet de som fastställts som biogeografiskt känsliga såsom undervattensbergen runt de yttersta randområdena, vars resurser bör tas till vara av den lokala fiskeflottan genom selektiva och miljövänliga fiskeredskap . [Ändr. 296]

(a)

Senast från och med den 1 januari 2014:

(b)

Senast från och med den 1 januari 2015: torsk, kummel och tunga 1 januari 2016 .

(c)

Senast från och med den 1 januari 2016: kolja, vitling, glasvar, marulk, rödspätta, långa, gråsej, lyrtorsk, bergskädda, piggvar, slätvar, birkelånga, dolkfisk, skoläst, atlantisk soldatfisk, liten hälleflundra, lubb, kungsfisk och demersala bestånd i Medelhavet 1 januari 2017, fiske som inte omfattas av punkt 1a i unionens vatten och vatten utanför unionen .

—

De arter som fångats för att användas som levande bete.

—

De arter som enligt tillgängliga vetenskapliga rön har stora möjligheter att överleva efter fångsten, med beaktande av fiskeredskapens och fiskemetodernas egenskaper och förhållandena i fiskeområdet.

(a)

En förteckning över icke-målarter med liten naturlig förekomst som kan avräknas mot kvoten för målarterna för det berörda fisket om

(b)

Regler om incitament för att motverka fångster av ungfisk, däribland en ökning av de kvotandelar som ska dras av från en fiskares kvot vid fångst av ungfisk.

(i)

ska försiktighetsansatsen för fiskeriförvaltning tillämpas,

(ii)

ska approximativa standarder baserade på de metoder som fastställs i punkterna 3.1 och 3.2 i del B i bilagan till kommissionens beslut 2010/477/EU av den 1 september 2010 om kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten  (30) antas och fiskeridödligheten minskas ytterligare med utgångspunkt i försiktighetsprincipen, eller hålls på en stabil nivå när det finns indikationer på att beståndens status är tillfredsställande,

(iii)

ska kommissionen och medlemsstaterna utvärdera hindren för forskning och erhållande av kunskap samt vidta åtgärder för att se till att ytterligare uppgifter om bestånd och ekosystem blir tillgängliga utan dröjsmål.

(a)

är förenliga med de mål som fastställs i artiklarna 2 och 3 samt med principerna för god förvaltning i artikel 4 ,

(b)

är förenliga med den fleråriga planens tillämpningsområde och mål,

(c)

är sådana att den fleråriga planens övergripande och kvantifierbara mål nås på ett effektivt sätt och inom angiven tidsram , och

(d)

inte är mindre strikta än övrig unionslagstiftning.

(a)

medlemsstaternas åtgärder, på grundval av en utvärdering enligt artikel 19, inte anses vara är förenliga med den fleråriga planens mål, eller

(b)

medlemsstaternas åtgärder, på grundval av en utvärdering enligt artikel 19, inte anses uppfylla uppfyller de övergripande och kvantifierbara mål som fastställs i de fleråriga planerna på ett effektivt sätt, eller

(c)

skyddsåtgärder i enlighet med artikel 11 i vidtas.

(a)

är förenliga med de mål som fastställs i artiklarna 2 och 3,

(b)

är förenliga med de mål som fastställs för de åtgärder som antas i enlighet med artikel 14,

(c)

uppfyller de mål som fastställts för de åtgärder som antas i enlighet med artikel 14 på ett effektivt sätt, och

(d)

inte strider mot och inte är mindre strikta än övrig unionslagstiftning,

(a)

inte anses vara är förenliga med de mål som fastställs i ramverket för tekniska åtgärder, eller

(b)

inte uppfyller målen i ramverket ett sådant ramverk för tekniska åtgärder på ett effektivt sätt.

(a)

endast tillämpas på fiskefartyg som för alla fartyg som fiskar de bestånd i den berörda medlemsstatens flagg eller, om det gäller fiskeverksamhet som inte bedrivs av ett fiskefartyg, på personer som är etablerade i det berörda territoriet vatten för vilka de har tilldelats fiskemöjligheter , [Ändr. 131]

(b)

är förenliga med de mål som fastställs i artiklarna 2 och 3, och

(c)

inte är mindre strikta än övrig unionslagstiftning.

(a)

alla fartyg med en längd på tolv meter eller mer, och

(b)

alla fiskefartyg med en längd på mindre än tolv meter som fiskar med släpredskap.

(a)

de utnyttjade marina biologiska resursernas nuvarande tillstånd, [Ändr. 143]

(b)

fiskenivån , med en tydlig åtskillnad mellan industriellt och icke-industriellt fiske, och fiskeverksamhetens inverkan på de marina biologiska resurserna och de marina ekosystemen, och [Ändr. 224]

(c)

fiske-, vattenbruks- och beredningssektorernas nuvarande socioekonomiska prestation i och utanför unionens vatten. [Ändr. 144]

(a)

säkerställa att insamlade data är korrekta, och tillförlitliga och fullständiga och att de samlats in i rätt tid och på ett samordnat sätt i alla medlemsstater , [Ändr. 145]

(aa)

se till att vetenskapliga data och metoder tar hänsyn till sådana faktorer som försurning och vattentemperaturerna i havet när uppgiftsinsamlingen sker, för att säkerställa att uppgifter insamlas från olika regioner året runt, [Ändr. 146]

(b)

fastställa samordningsmekanismer för att se till att samma data inte samlas in flera gånger för olika ändamål, [Ändr. 147]

(c)

se till att insamlade data lagras säkert och i tillämpliga fall skyddas och görs konfidentiella att de görs tillgängliga för allmänheten, förutom i undantagsfall när de kan behöva skyddas och göras konfidentiella, under förutsättning att skälen för sådana begränsningar anges , [Ändr. 148]

(d)

se till att kommissionen eller de organ som utsetts av kommissionen har tillträde till de alla nationella databaser och system som används för bearbetning av insamlade data så att de kan kontrollera att datan finns och deras kvalitet, [Ändr. 149]

(da)

ställa relevanta data och respektive datainsamlingsmetoder till förfogande för de berörda parterna, och samtidigt ta hänsyn till eventuella kompletterande data som de berörda parterna tillhandahåller. [Ändr. 150]

(a)

aktivt stödja, främja och bidra till att bästa möjliga vetenskapliga kunskaper utvecklas,

(b)

främja åtgärder för att se till att fiskeriresurserna bevaras i enlighet med målen i artikel 2, särskilt punkt 2, och i artikel 4.

(c)

främja arbetet med att upprätta och stärka tillämpningskommittéer för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, periodiska oberoende granskningar av arbetet och lämpliga avhjälpande åtgärder, inklusive avskräckande och effektiva sanktioner som måste tillämpas på ett öppet och icke-diskriminerande sätt,

(d)

förbättra den politiska överensstämmelsen mellan unionens initiativ, särskilt när det gäller miljö-, utvecklings- och handelsåtgärder,

(e)

i samtliga internationella fora främja och stödja alla åtgärder som krävs för att utrota IUU-fiske, för att i detta syfte säkerställa att ingen produkt som härrör från IUU-fiske får tillträde till unionsmarknaden, och på så sätt bidra till en hållbar fiskeverksamhet som är ekonomiskt lönsam och främjar sysselsättningen inom unionen,

(f)

uppmuntra och aktivt delta i gemensamma internationella insatser för att bekämpa piratverksamhet till havs, i syfte att garantera människors säkerhet och förhindra att fartygen tvingas avbryta sin fiskeverksamhet,

(g)

främja ett effektivt genomförande av internationella fiskeriinstrument och internationell fiskerilagstiftning,

(h)

se till att fiskeverksamhet utanför unionens vatten följer samma principer och standarder som tillämpas i unionens vatten, samtidigt som man främjar regionala fiskeriförvaltningsorganisationers tillämpning av samma principer och standarder som tillämpas i unionens vatten.

(a)

Inrättande av och stöd till nödvändiga vetenskaps- och forskningsinstitutioner.

(b)

Övervaknings-, kontroll- och tillsynskapacitet.

(c)

Andra kapacitetsuppbyggande åtgärder för utvecklingen av en hållbar fiskeripolitik i berört tredjeland.

(a)

ett krav på efterlevnad av principen om att tillträdet ska begränsas till resurser som enligt vetenskapliga belägg utgör överskott för kuststaten i enlighet med bestämmelserna i Unclos,

(b)

en klausul som förbjuder beviljande av fördelaktigare villkor för de olika flottor som fiskar i sådana vatten, än de villkor som beviljas unionens ekonomiska aktörer, när det gäller bevarande, utveckling och förvaltning av resurser och de ekonomiska avtal, avgifter och andra rättigheter som rör utfärdandet av fisketillstånd,

(c)

en villkorsklausul som kräver att ett ingående av ett avtal är beroende av respekt för de mänskliga rättigheterna i överensstämmelse med internationella avtal om mänskliga rättigheter, och

(d)

en exklusivitetsklausul. [Ändr. 167]

(a)

betala delar av kostnaden för tillgång till fiskeriresurser i tredjeländers vatten, och

(b)

upprätta en styrningsram, som även omfattar inrättandet och upprätthållandet av nödvändiga vetenskaps- och forskningsinstitutioner, kapacitet för kontroll och övervakning , mekanismer för insyn, deltagande och ansvarighet samt andra kapacitetsuppbyggande åtgärder av betydelse för utvecklingen av en hållbar fiskeripolitik som drivs av tredjelandet. Denna typ av finansiellt bistånd ska villkoras till uppnåendet av specifika socioekonomiska och miljömässiga resultat och ska komplettera och vara förenligt med projekt och program för utveckling som genomförs i det berörda tredjelandet . [Ändr. 176]

(a)

stärka vattenbruksnäringens konkurrenskraft och stödja utveckling och innovation i sektorn förenkla lagstiftningen i sektorn och minska den administrativa bördan på unionsnivå,

(b)

uppmuntra ekonomisk verksamhet, uppmuntra användningen av icke-köttätande arter och minska användningen av fiskeriprodukter som fiskfoder,

(c)

främja diversifiering och förbättrad livskvalitet i kust- och landsbygdsområden, och integrera vattenbruksverksamhet i andra politiska områden, till exempel i politik inriktad på kustområden, havsstrategier och riktlinjer för fysisk planering i kust- och havsområden, genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område  (38) (vattenramdirektivet) och miljöpolitiken,

(d)

skapa lika konkurrensvillkor för vattenbruksaktörer vad gäller tillträde till vatten och områden.

(a)

senast 2014 fastställa tydliga och allmänna kvalitetskriterier för vattenbruk för att bedöma och minimera vattenbrukets och jordbrukets miljöpåverkan,

(b)

säkerställa att konsumenterna ges tillgång till varor till skäliga priser, och

(c)

fastställa regler om spårbarhet, säkerhet och kvalitet för vattenbruksprodukter från unionen och importerade vattenbruksprodukter genom lämplig märkning i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter  (39) . [Ändr. 179 och 242]

(a)

Minskad byråkrati och administrativ förenkling, i synnerhet när det gäller licenser.

(b)

Säkerhet för vattenbruksaktörerna vad gäller tillträde till vatten och områden , i överensstämmelse med unionens politik för förvaltning av kustområden och fysisk planering i kust- och havsområden .

(c)

Indikatorer för kvalitet och miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.

(ca)

Åtgärder för att vattenbruket ska bedrivas helt enligt unionens gällande miljölagstiftning.

(d)

Bedömning av andra eventuella gränsöverskridande effekter på marina biologiska resurser och marina ekosystem i angränsande medlemsstater.

(da)

Främjande av forskning, utveckling och innovation samt samarbete mellan forskarsamfundet och näringen.

(db)

Livsmedelssäkerhet.

(dc)

Djurs hälsa och välbefinnande.

(dd)

Miljöhållbarhet. [Ändr. 181]

(a)

bidra till förverkligandet av de mål som fastställs i artiklarna 2 och 3,

(b)

hjälpa fiskeri- och vattenbruksnäringen att tillämpa den gemensamma fiskeripolitiken på rätt nivå,

(c)

stärka konkurrenskraften och främja kvalitetsstrategier för unionens fiskeri- och vattenbruksnäring, i synnerhet producenterna via produktions- och marknadsföringsplaner, med särskild hänsyn tagen till producenterna, [Ändr. 183]

(d)

förbättra öppenheten och insynen och stabiliteten på marknaderna, särskilt när det gäller ekonomisk kunskap om och förståelse för unionsmarknaderna för fiskeri- och vattenbruksprodukter längs hela distributionskedjan , främja en rättvis fördelning av mervärdet längs sektorns värdekedja samt konsumentinformation och konsumenternas medvetenhet, med hjälp av skyltning och/eller märkning som innehåller begriplig information, [Ändr. 184]

(e)

bidra till att säkerställa lika konkurrensvillkor och lika sanitära, sociala och miljömässiga villkor för alla produkter som saluförs i unionen genom att främja ett hållbart utnyttjande av fiskeresurser, [Ändr. 185]

(ea)

tillförsäkra konsumenten ett utbud av fiskeri- och vattenbruksprodukter som är varierat och kravmärkt med avseende på kvalitet och ursprung och som innehåller tillräckligt med information för att konsumentens beslut ska bidra till att målen i denna förordning uppnås,

(eb)

säkerställa att de produkter som importeras från tredjeländer härrör från fiskeverksamhet och industrier som uppfyller samma miljömässiga, ekonomiska, sociala och hälsorelaterade krav som de som gäller för unionens flottor och företag, och att dessa produkter härrör från lagligt, deklarerat och reglerat fiske, som bedrivs i enlighet med samma standarder som de som gäller för unionens fartyg,

(ec)

säkerställa att alla fiskeri- och vattenbruksprodukter kan spåras genom hela leveranskedjan, tillhandahålla verifierbara och exakta uppgifter om produkternas ursprung och produktionssätt samt märka dem i enlighet med detta, med tonvikt på tillförlitlig miljömärkning. [Ändr. 186 och 270]

(a)

näringens organisation inbegripet marknadsstabiliserande åtgärder,

(b)

gemensamma handelsnormer , med beaktande av lokalsamhällenas särdrag, [Ändr. 187]

(ba)

gemensamma regler i syfte att införa en miljömärkning av fiskeri- och vattenbruksprodukter från unionen,

(bb)

konsumentinformation,

(bc)

handelsåtgärder mot tredjeländer som inte bedriver hållbart fiske. [Ändr. 188]

(a)

en global och integrerad ansats som bör medföra att antalet kontroller är kopplat till flottornas storlek i olika medlemsstater , [Ändr. 225]

(b)

mer effektivt utnyttjande av redan befintlig utrustning på varje fiskefartyg samt, vid behov, användning av modern effektiv teknik för att kontrollera tillgången till och kvaliteten på fiskeridata och vattenbruksdata , [Ändr. 189]

(ba)

en harmonisering på unionsnivå av bestämmelserna för kontroll och sanktioner, [Ändr. 190]

(bb)

kontroller till havs och på land som kompletterar varandra, [Ändr. 191]

(c)

en riskbaserad strategi som fokuseras på systematiska och automatiserade korskontroller av alla tillgängliga data av relevans,

(d)

utveckling av ett klimat bland alla fartygsaktörer, fartygsägare och fiskare aktörerna som utmärks av gemensamt ansvarstagande, av efterlevnad att bestämmelserna efterlevs och av samarbete , [Ändr. 192]

(da)

ett standardiserat system för efterlevnad och tillsyn för varje medlemsstat. [Ändr. 193]

(e)

införande av effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.

(ea)

lika villkor för alla, inbegripet handelssanktioner när det konstateras att tredjeländer uppträtt oansvarigt. [Ändr. 226]

a)

årligen granska varje medlemsstats efterlevnad i syfte att upptäcka eventuella brister i efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken,

b)

granska de åtgärder som vidtagits efter att brister i efterlevnaden upptäckts, och

c)

vidarebefordra sina slutsatser till Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 243]

(a)

En rådgivande nämnd för de yttersta randområdena, som ska vara uppdelad i tre sektioner för vart och ett av havsområdena västra Atlanten, östra Atlanten och Indiska oceanen.

(b)

En rådgivande nämnd för vattenbruk och inlandsfiske.

(c)

En rådgivande nämnd för marknader.

(d)

En rådgivande nämnd för Svarta havet.

(a)

lämna rekommendationer och förslag till kommissionen eller berörda medlemsstater om frågor som rör fiskeriförvaltning och de socioekonomiska aspekterna och bevarandeaspekterna av fiskeri och vattenbruk,

(b)

informera kommissionen och medlemsstaterna om problem som rör fiskeriförvaltning , socioekonomiska aspekter och bevarandeaspekter av fiskeri och, i tillämpliga fall, av vattenbruk inom deras behörighetsområde, och samt föreslå lösningar för att komma till rätta med problemen ,

(c)

i nära samarbete med forskare bidra till insamling, tillhandahållande och analys av de data som behövs för utvecklingen av bevarandeåtgärder,

(ca)

avge yttranden om utkast till bevarandeåtgärder enligt artikel 17.2b och om utkast till tekniska åtgärder enligt artikel 21.1b, och överlämna dem till kommissionen och de medlemsstater som berörs direkt av fisket eller området i fråga.

(a)

organisationer som företräder fiskeriaktörer och i tillämpliga fall vattenbruksaktörer, och

(b)

andra intressegrupper som påverkas av den gemensamma fiskeripolitiken , t.ex. miljöorganisationer och konsumentsammanslutningar .