11.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 177/52

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén instämmer i att rådets beslut (1) från 2005 om nya psykoaktiva ämnen måste uppdateras. Kommittén håller med om att det behövs bättre samordnade insatser mellan de berörda EU-organen, en stramare tidsplan för informationsinsamling och möjlighet till en mer detaljerad intern klassificering i ämnen med låga, måttliga eller allvarliga risker. Åtgärder för att begränsa utbudet av dessa ämnen bör följa denna klassificering, genomföras snabbt och vara proportionella.

1.2

EESK noterar också att de uppgifter som legat till grund för konsekvensbedömningen ofta var otillgängliga, att användningen av nya psykoaktiva ämnen varierar inom EU, och att allmänhetens attityder och de politiska reaktionerna är mycket olika. Kommissionen påpekar helt korrekt vad som är politiskt möjligt att uppnå inom ramen för EU-fördraget och de nuvarande finansiella begränsningarna, men den borde gå längre och fastställa vad som verkligen behövs.

1.3

Kommittén anser att man kan lära sig något av utvecklingen i länder utanför EU, och att detta bör betonas i eventuella framtida konsekvensbedömningar. Under tiden är det viktigt att förbättra och tilldela bättre resurser till datainsamlingen inom EU vad gäller alla faktorer (tillgång till ämnen, försörjningsvägar, ekonomiska möjligheter och sociala behov), kommunikationsvägar (internet och sociala medier) och resultat (mätbara sjukdomar och andra skador).

1.4

Det finns ett antal tekniska frågor som måste klargöras om förslaget till förordning inte ändras. Dessa behandlas i avsnitt 5 i detta yttrande. Hur bra förordningen lyckas beror på det politiska stödet, tillhandahållandet av uppgifter och medlemsstaternas finansiering. Man måste också komma överens om de praktiska målen. Forskningen måste fortsätta och bästa (och värsta) praxis för tillsyn och behandling måste fastställas. Planerna för och resultaten av EU-finansierade forskningsprogram, såsom eSBIRTes, Orion och ALICE-RAP, bör regelbundet spridas till andra inom samma område och bättre införlivas i konsekvensbedömningar och eventuella efterföljande lagstiftningsförslag. Datainsamlingen, riskbedömningen och kunskapsöverföringen bör fortsätta i realtid via civilsamhällesforumet om narkotika (eller t.ex. via en mer omfattande plattform för nya psykoaktiva ämnen) och involvera alla aktörer, i synnerhet de direkt berörda icke-statliga organisationerna och stödgrupperna. Detta bör omfatta alla nya psykoaktiva ämnen, också dem som redan är kända som separata ämnen, i blandningar eller som tillsatsämnen i andra nya psykoaktiva ämnen. Man bör oftare komma överens med medlemsstaterna om prioriteringar och möjligheter till åtgärder och överväga olika alternativ eller komplement till en gemensam EU-omfattande insats, som begränsas till att minska utbudet.

2.1

Ett ämne, vare sig det förekommer naturligt eller har framställts på syntetisk väg för något lagligt eller olagligt ändamål, sägs vara ”psykoaktivt” om det, när det konsumeras av människor i vilket som helst syfte, utöver andra fysikaliska, kemiska, toxikologiska och miljömässiga egenskaper, kan stimulera eller ge funktionsnedsättningar i det centrala nervsystemet, vilket kan leda till hallucinationer och/eller ändringar av de motoriska funktionerna, tankeförmågan, beteendet eller sinnesstämningen.

2.2

Dessa effekter kan uppfattas som nyttiga om ämnet bereds, ordineras och används under kontrollerade förhållanden som läkemedel för att behandla specifika tillstånd – eller onyttiga och potentiellt eller faktiskt farliga, till och med mycket farliga, om de doseras på egen hand bara för att uppnå de förväntade fördelarna av ovannämnda effekter. Riskerna blir mycket större om ämnena också är beroendeframkallande och om användningen kan utnyttjas ekonomiskt.

2.3

Ämnen såsom morfin, heroin, kokain, ecstacy och cannabis och deras många derivat och prekursorer är därför, tillsammans med en rad andra amfetaminer, barbiturat, bensodiazepiner och andra ”psykedeliska” droger underkastade kontroll (med varierande framgång) genom två FN-konventioner (2) (1961, 1971) och ett protokoll (3) (1972), som genomförts i olika grad på nationell nivå runt om i världen.

2.4

Alla psykoaktiva ämnen som inte har förts in i förteckningen eller underkastas ovannämnda kontroll beskrivs i EU:s (och en del annan) lagstiftning som ”nya” – oavsett hur länge de har varit kända eller använts för andra, ofta lagliga, ändamål. De benämns ”nya psykoaktiva ämnen” först när det bekräftas (eller misstänks) att de marknadsförs eller sprids enbart för sina psykoaktiva egenskaper för användning av enskilda konsumenter utan medicinsk eller annan övervakning.

2.5

Alkohol, tobak och koffein, som i olika doser uppfyller alla ovannämnda kriterier för nya psykoaktiva ämnen och långsiktiga skador, undantas uttryckligen från FN:s och EU:s definitioner. Det är svårare att bortse från dem ”på gatan” eller i akademiska undersökningar, där användning och effekter blandas – och där alkoholens och tobakens hälsoeffekter och sociala effekter långt överträffar effekterna av de flesta nya psykoaktiva ämnen. Forskare och lagstiftare är emellertid inte alltid ense om dessa frågor. Därför behövs det nu så fort som möjligt en gemensamt överenskommen process för att bedöma skador och risker på kvantitativ grund.

2.6

Man har identifierat mer än 300 nya psykoaktiva ämnen som används (eller har använts) tillfälligt eller långvarigt i EU. Antalet nya anmälningar från medlemsstaterna uppgår för tillfället till omkring 1 per vecka. Eftersom ämnena inte kontrolleras är det inte olagligt att använda dem. De är alltså tillåtna och kan beskrivas som ”lagliga” – med det felaktiga antagandet att de också är ”säkra” eller ”godkända”. I de flesta fall finns för få vetenskapliga data för att bekräfta eller bestrida dessa antaganden. Nya molekyler kan i vissa fall snabbt framställas på syntetisk väg som varianter till ämnen som uttryckligen är förbjudna, och importeras från Kina eller Indien på beställning från organiserade grupper eller enskilda personer i EU. Befintliga molekyler kan också börja användas för annat än lagliga ändamål inom EU. I regel är motivationen att tjäna pengar, andra gånger är den huvudsakliga utmaningen att kringgå lagen. Nationella kontaktpunkter inom Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox) ger tidiga varningar och delar information om nya psykoaktiva ämnen som identifierats.

2.7

Nya psykoaktiva ämnen marknadsförs under många icke-systematiska, förkortade och/eller främmande handelsnamn, ofta i blandningar med andra förbjudna, nya eller uteslutna produkter såsom örtprodukter, medicinskt verksamma ämnen, livsmedelstillsatser, tobak, koffein och inaktiva fyllmedel. Innehållet är inte överensstämmande eller kontrollerat och varningar saknas eller finns endast för att möjliggöra försäljning (”får inte användas som livsmedel”). Märkningen kan vara avsiktligt vilseledande (”badsalt” eller ”rökelse” för produkter som sannolikt är avsedda att inhaleras, rökas eller injiceras).

2.8

Försäljningen sker genom specialiserade handlare eller kommersiella försäljningsställen (s.k. ”head shops”, ”smart shops” eller ”smoke shops” tillsammans med tobakstillbehör) och på internet (där man kan köpa med kreditkort, läsa bedömningar om produkter och leverantörer och få snabb hemleverans). Anonyma webbplatser är ett särskilt problem. Priserna per dos är ofta låga jämfört med olaglig narkotika. Sociala medier bidrar till att nya trender stärks och erfarenheter sprids. Användningen (av lagliga droger, klubbdroger, partydroger eller rekreationsdroger/syntetiska droger) varierar kraftigt i EU och tycks växa långsamt. Användningen rapporteras vara över genomsnittet i Irland, Polen, Lettland och Storbritannien. Antalet personer som tas in på sjukhus som en direkt följd av användningen av sådana droger är fortfarande relativt låg (vilket, i brist på tillförlitliga uppgifter, möjligtvis kan vara en verklig indikator på de verkliga skadorna).

2.9

I enlighet med ovannämnda och jämfört med personer som regelbundet använder och är beroende av olagliga droger har användare av nya psykoaktiva ämnen (i synnerhet i Storbritannien, där datainsamlingen också är omfattande) hittills tenderat att vara unga, relativt välbeställda och icke-kriminella personer som med större sannolikhet söker behandling om nödvändigt. Eftersom de fortfarande är integrerade i familje- och arbetslivet är deras chanser till återhämtning i allmänhet goda. När det inträffar olyckor eller dödsfall betraktas de ofta som oväntade personliga tragedier, och de får ofta stor uppmärksamhet i medierna, och därför också på politiskt plan, av samma orsaker.

2.10

Mot bakgrund av ovanstående är det knappast överraskande att allmänhetens attityder och de politiska attityderna i EU:s medlemsstater och i hela världen varierar kraftigt när det gäller övervakning av nya psykoaktiva ämnen. Uruguay har nyligen legaliserat cannabis. Nya Zeeland kommer att tillåta ”acceptabla” och kvalitetskontrollerade nya psykoaktiva ämnen med små risker. Irland har drastiskt minskat antalet försäljningsställen och Nederländerna och Kanada överväger att göra det samma. Storbritannien har traditionellt sett föredragit att förbjuda produkter, var för sig eller i grupper, men tittar nu på alternativa strategier. Belgien planerar att förbjuda grupper av produkter. Insatser har gjorts för att begränsa internethandeln med olagliga droger via anonyma webbplatser. Den lagliga försäljningen kommer sannolikt dock att öka.

3.1

Genom rådets beslut (4) från 2005 infördes en ram för informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen. Beslutet har visat sig vara svårt att tillämpa, med begränsad mängd insamlad information, dåligt kategoriserade risker och få möjligheter till inskränkande åtgärder. År 2011 uppmanade rådet kommissionen att uppdatera beslutet.

3.2

I detta förslag fastställs åtgärder som anses nödvändiga, bland annat ett förslag till direktiv om ändring av rådets rambeslut (5) om minimibestämmelser för narkotikahandel. Förslaget utvidgar definitionen av ”narkotika” till att omfatta nya psykoaktiva ämnen som medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker och är föremål för permanenta marknadsbegränsningar i EU, så att de placeras under samma kategori som ämnen som redan regleras av FN:s relevanta konventioner och protokoll.

3.3

Förslaget till förordning, som särskilt fokuserar på nya psykoaktiva ämnen, åtföljs av en intern konsekvensbedömning som betonar skillnaderna i fråga om tillgång till uppgifter, faktisk användning, hälsokostnader och offentliga och nationella åtgärder i hela EU. Om inga uppgifter finns tillgängliga ges en uppskattning. Olika politiska åtgärder utvärderas mot bakgrund av hur effektiva de är när det gäller att uppnå målen, mot bakgrund av deras ekonomiska, finansiella och sociala konsekvenser samt proportionaliteten och i vilken grad de godtas av berörda aktörer.

3.4

Förslaget grundar sig på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som ska säkerställa en välfungerande inre marknad med en hög nivå av hälsa, säkerhet och konsumentskydd. Förslaget syftar till att förkorta reaktionstiden på EU-nivå, ge möjlighet till riktade och lämpliga lösningar, hantera problemen med dubbla användningsområden och bristande säkerhet för lagliga aktörer och att koppla marknaden för nya psykoaktiva ämnen till den mer omfattande inre marknaden.

3.5

I förslaget fastställs en tidsram för insamling av uppgifter till en gemensam rapport från kommissionen, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN), Europol och andra involverade EU-byråer (för läkemedel, kemikalier och livsmedelssäkerhet) som bygger på tidiga varningar från medlemsstaterna om nya psykoaktiva ämnen som nyligen identifierats.

3.6

Rapporten kan leda till en formell riskbedömning som utförs av ECNN och som skulle tjäna som underlag för kommissionens insatser. Det föreslås kriterier för att skilja mellan låga, måttliga och allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker. Om risken anses vara låg kommer inga åtgärder att vidtas. Om risken är måttlig eller allvarlig kan kommissionen införa ett tillfälligt eller permanent förbud mot försäljning av särskilda nya psykoaktiva ämnen och, i särskilda fall, mot produktionen, distributionen, importen och exporten av dessa.

3.7

Enligt förslaget ska man kunna omvärdera risknivån om det framkommer ny information och man ska regelbundet rapportera och bedöma förordningens genomförande, tillämpning och effektivitet. Forskningen och analyserna kommer att fortsätta. Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att fastställa nödvändiga förvaltningsrättsliga påföljder för att övervaka att marknadsbegränsningarna följs samt se till att dessa påföljder är ändamålsenliga, proportionerliga och avskräckande. Förslaget beskrivs inte ha några direkta konsekvenser för EU:s budget.

3.8

Förordningen träder i kraft 20 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och är bindande i alla medlemsstater. Rådets ursprungliga beslut (6) kommer att upphävas och ersättas.

4.1

EESK välkomnade kommissionens meddelande från 2011 om ”Kraftfullare europeiska insatser mot narkotika” och förslaget till en förordning om narkotikaprekursorer från 2012. Kommittén såg fram emot förslag om ”nya psykoaktiva ämnen” och föreslog övergripande riktlinjer för effektiva åtgärder på EU-nivå och medlemsstatsnivå.

4.2

När det gäller narkotikaprekursorer betonades särskilt i hur hög grad de berörda parterna (kommissionen och ett begränsat antal lagliga tillverkare, handlare och slutanvändare) hade efterlevt kraven i artikel 12 i FN:s konvention från 1988 (7) i fråga om att samarbeta för att uppnå de eftersträvade målen. I detta särskilda fall, särskilt när det gäller avledning av små mängder ättiksyraanhydrid i syfte att framställa heroin, kunde dessa definieras ganska exakt.

4.3

Detta är ännu inte fallet för nya psykoaktiva ämnen, där situationen när det gäller den verkliga användningen och de offentliga och politiska åtgärderna varierar kraftigt mellan medlemsstaterna och globalt. Viktiga data blir ofta inte insamlade och sammanställda, personliga tragedier får medieuppmärksamhet och politiska åtgärder har inte alltid stöd i, och går ibland direkt emot, vetenskapliga och professionella råd. Andra störfaktorer, bland annat den långt mer utbredda och skadliga användningen av alkohol och tobak, anses vara för känsliga för att införlivas i en gemensam regleringsstrategi. Dessutom finns en tydlig generationsklyfta när det gäller marknadsföring på internet och de sociala mediernas roll för den personliga uppfattningen, risktagandet och den rekreationella konsumtionen av psykoaktiva ämnen, såväl gamla som nya.

4.4

I detta uppenbarligen mycket svåra läge för dem som försöker hantera nya psykoaktiva ämnen tycks två kommentarer från EESK:s tidigare yttranden vara särskilt relevanta, nämligen: ”staten [får] inte [...] orsaka större skador och risker än dem den ska skydda mot” (8), och, som när det gäller många andra lagstiftningsrelaterade frågor, ”De politiska strategierna bör bygga på uppgifter och fakta – inte tvärtom.” (9) Det kan vara lättare sagt än gjort.

4.5

Problemet med de aktuella förslagen är inte att de kommer att orsaka skada, utan snarare att de inte kommer att vara tillräckligt effektiva – och att de kan fördröja antagandet av sådana bredare samhällsövergripande och tvärvetenskapliga strategier som bygger på fakta och som behövs för att nå en överenskommelse om såväl den nuvarande situationen som långsiktiga mål för särskilda befolkningsgrupper. Om denna överenskommelse inte kan nås på förhand och man inte får något politiskt och finansiellt stöd, bör detta erkännas i alla lagstiftningsförslag på EU-nivå.

4.6

EESK konstaterar att förslaget har andra mål, bland annat att ta itu med problemen med dubbla användningsområden, avledningen av lagliga substanser inom EU och bristen på säkerhet för ”lagliga aktörer”. Dessa kvantifieras dock inte i konsekvensbedömningen och får föga uppmärksamhet i förslaget. Andra möjligheter att fylla de luckor som annan lagstiftning har lämnat granskas inte alls. Därför är det svårt att bedöma om den rättsliga grund som valts (artikel 114 i EUF-fördraget) är lämplig eller inte. Statistiska data om de 300 ämnen som hittills registrerats skulle kunna användas för att förtydliga denna och andra punkter.

4.7

Kommittén är övertygad om, och har upprepade gånger påpekat, att reglering av utbudet bara är en del av lösningen – och i sig själv knappast tillräcklig för att skapa nyttiga eller mätbara resultat. Man måste ägna större uppmärksamhet åt att förstå efterfrågan och föreslå bättre sätt för att säkerställa att den kan mötas med så låga risker som möjligt. Som alltid kan risker aldrig helt undvikas, men de kan minskas märkbart. Bättre data som sprids effektivare skulle hjälpa.

4.8

EESK noterar också att när straffrättsliga påföljder tillämpas måste dessa begränsas till dem som strävar efter ekonomisk vinst från försäljning av ämnen som redan är förbjudna eller sannolikt kommer att orsaka allvarliga hälsoskador för människor. Detta gäller i synnerhet nya psykoaktiva ämnen vars risker för närvarande ser ut att vara lägre än för ”gamla” eller uteslutna psykoaktiva ämnen. I sådana fall skulle ett fängelsestraff för användare vara det värsta resultatet på personligt och samhälleligt plan, eftersom de oundvikligen skulle komma i kontakt med ”gamla” psykoaktiva ämnen. Detta bör framgå tydligt av förslaget, om man vill att åtgärderna ska vara trovärdiga för de berörda befolkningsgrupperna i EU, särskilt direkt berörda unga människor.

5.1

I förslaget finns definitioner på några men inte alla av de centrala termer som används. Det förklaras dock inte hur de ska användas på denna ovanligt strukturerade, snabbväxande, delvis lagliga, delvis olagliga, delvis öppna, delvis reglerade marknad för produkter som huvudsakligen tillverkas utanför EU. Termen ”ekonomisk aktör” definieras inte, och det kan alltså handla om både lagliga aktörer (handlare som säljer nya psykoaktiva ämnen direkt eller genom en ”head shop” eller internet) och olagliga aktörer (säljare av olaglig narkotika). Vad innebär ”tillhandahållande på marknaden” i fråga om försäljning via internet av produkter från hela världen? Varför måste en ”blandning” uteslutande bestå av två eller flera nya psykoaktiva ämnen och inte t.ex. ett nytt psykoaktivt ämne plus olika mängder tobak, koffein, örter eller fyllmedel? Skulle det vara bättre att fokusera på ”användare” i betydelsen ”personer som konsumerar nya psykoaktiva ämnen utan medicinsk övervakning” än på den bredare gruppen ”konsumenter” (”personer som handlar för ändamål som inte omfattas av deras näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrkesverksamhet”), som ofta inte påverkas av denna aktivitet? Om förslaget ska vara proaktivt och inte reaktivt, borde det inte fokusera också på nya psykoaktiva ämnen som ”på basis av vetenskaplig bedömning rimligen kan förväntas uppstå”? En kritisk punkt är varför bevisbördan övergått från leverantörer, som borde åläggas att visa att deras produkter har ”låga risker”, till ECNN och kommissionen, vilket kan uppfattas som att de godkänner produkterna.

5.2

Definitionen av nya psykoaktiva ämnen skulle också kunna förtydligas. Kanske kunde man i stället för ”nya”, som bara används i relation till befintliga FN-konventioner, skriva ”anmälda inom ramen för detta EU-förslag”. Eftersom ämnen inte testas (och inte heller kan eller bör testas) systematiskt för sina psykoaktiva egenskaper inom ramen för Reach eller annan lagstiftning om ämnen, finns det begränsad information om hur många molekyler som småningom uppvisar (eller kan marknadsföras som att de uppvisar) dessa effekter i varierande grad. Eftersom termen ”psykoaktiva ämnen” endast gäller när effekterna upplevs av människor är begränsningarna med djurförsök uppenbara.

5.3

EESK noterar med viss oro att förslaget fokuserar på enskilda ämnen i stället för på de blandningar som marknadsförs i stor utsträckning. Det fastställs en tidsplan för byråerna att agera – men inte för kommissionen för att inleda varken den gemensamma rapporten eller riskbedömningen. Processen inleds om ”flera” medlemsstater har identifierat samma nya psykoaktiva ämne. Varför räcker inte bara en medlemsstat, om den är hårt drabbad? Hur många är ”flera”? Det är oklart hur kommissionen kommer att fatta beslut i den (sannolika) avsaknaden av ytterligare information från byråerna, och än mer kritiskt, avsaknaden av politiska bidrag från medlemsstaterna. Det föreskrivs inga åtgärder i annan lagstiftning på EU-nivå eller medlemsstatsnivå, t.ex. lagstiftning om varumärkning, lagar om försäljning av varor, allmänt konsumentskydd eller annan lagstiftning om hälsa och säkerhet när det gäller kemikalier, läkemedel och livsmedel. Om ”head shops” tillåts fortsätta sin verksamhet bör de fullt ut efterleva gällande konsumentskyddslagstiftning.

5.4

Kommittén är särskilt bekymrad över bristen på ytterligare medel för detta arbete. Om det kan utföras med befintliga budgetar, varför följer man inte dessa förfaranden redan nu? Kan man uppnå betydande resultat utan sådan finansiering? Är en förordning (riktad till medlemsstaterna) väsentlig för att fastställa hur de olika EU-organen ska samspela – eller kan dessa interna processer ändras snabbare i samförstånd mot bakgrund av erfarenheterna?

5.5

Kommittén konstaterar att den konsekvensbedömning som förslaget bygger på saknar jämförbara uppgifter från alla medlemsstater om användningen, effekterna och hälsokostnaderna av nya psykoaktiva ämnen. Om man kunde bevisa att de är allmänna och betydande skulle EU-organen kunna erbjuda en kostnadseffektiv lösning. Kommittén är bekymrad över att förslaget inte fastställer minimistandarder för rapportering, vilket skulle betyda ett bättre erkännande av och stöd för de i hög grad frivilliga nationella kontaktpunkter som tillhandahåller viktiga data via ”Reitox”.

5.6

EESK håller med om att nya psykoaktiva ämnen bör klassificeras internt på grundval av på förhand avtalade kriterier i ämnen som medför låga, måttliga eller allvarliga risker, enligt tillgänglig information. Detta får dock inte uppfattas som ett godkännande av laglig eller säker försäljning, vilket bör framgå av alla offentligt tillgängliga register. Med tanke på bristen på tillgängliga data och svårigheterna med en kvantitativ riskbedömning bör man förvänta sig en ny klassificering på basis av ytterligare bevisning.

5.7

EESK instämmer också i ECNN:s gällande anvisningar om riskbedömning av nya psykoaktiva ämnen, där det framgår att ”gamla” eller uteslutna men allmänt använda och mer kända psykoaktiva ämnen bör inkluderas som markörer på samma skala – inklusive t.ex. heroin, kokain, cannabis, ecstasy, alkohol och tobak. Om detta inte är möjligt med tanke på all tillgänglig information så ska det inte heller göras för nya psykoaktiva ämnen, om vilka informationen är liten, ofullständig och ofta motstridig. Nya psykoaktiva ämnen som nyligen börjat marknadsföras kan ha få sociala, kriminella eller miljömässiga effekter men kan ändå utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, om de används på detta sätt.

5.8

EESK anser att detta mer övergripande tillvägagångssätt när det gäller beroende och narkotikamissbruk också kan leda till bättre finansierade förebyggande strategier och behandlingsmetoder på nationell nivå. Att förstå olika åldersgruppers (10–18, 18–25 och 25+) beteenden och attityder kommer att vara viktigt. Den roll som sociala medier och onlinetjänster för marknadsföring och rådgivning spelar när det gäller att skapa trender eller sprida varningar är redan betydande och kommer mer och mer att dominera det personliga beslutsfattandet inom detta område. Projekt för att övervaka detta bör uppmuntras och finansieras fullt ut. Ett ordentligt skydd av hälsan bör ges företräde framför rättvisa och den inre marknaden.

5.9

EESK erkänner att det i sinom tid kan komma att behövas lagstiftning på detta område, men behovet och utformningen av den är långt ifrån tydlig. Medlemsstaterna uppfattar problemen på olika sätt, föredrar olika lösningar och måste tillåtas att vidta åtgärder med olika tidsramar. Runt om i världen finns stora kontraster mellan begränsning och tillåtelse. Det skulle vara nyttigt att följa utvecklingen i två närliggande, ekonomiskt och kulturellt liknande, länder på södra halvklotet, nämligen Australien och Nya Zeeland. Det kommer att vara mycket viktigt med ett nära samarbete med USA och andra länder som tillåter försäljning via internet. Handelssamtal med Kina och Indien bör omfatta åtgärder för att begränsa tillverkningen och försäljningen av gamla, uteslutna och nya psykoaktiva ämnen.

5.10

Detta är framför allt ett globalt problem, och alla framtida konsekvensbedömningar och förslag till förordning bör innehålla dessa dimensioner och överväga ett bredare spektrum av alternativ, även om de till en början betraktas som för svåra att genomföra på EU-nivå. ECNN kommer att spela en viktig roll i detta. Om det krävs ytterligare finansiering bör den tillhandahållas. Relevanta forskningsprogram bör samordnas bättre och resultaten spridas i högre grad. Om det behövs lagstiftning, på vilken nivå som helst, kommer den förhoppningsvis att vara mer faktabaserad för att man ska kunna lösa ovanstående frågor.