6.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 67/11

1.1

EESK välkomnar inrättandet av den europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd, även kallat EU-frivilliga för humanitärt arbete, och anser att detta kan uppmuntra EU-medborgare att delta i humanitärt arbete, framför allt genom det civila samhällets organisationer, t.ex. specialiserade icke-statliga organisationer.

1.2

Den europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd bör vara ett verktyg som bidrar till att inkludera de medlemsstater där det inte finns någon större tradition av humanitärt arbete. EESK anser därför att man bör överväga att vidta specifika åtgärder för att dels uppmuntra frivilliga i dessa länder att delta, dels stödja ländernas sociala och humanitära organisationer.

1.3

För att främja medborgarnas stöd för humanitärt arbete och ett erkännande av frivilligarbetets roll rekommenderar EESK att man även bör överväga insatser för att sprida mer kunskap om dessa frågor till allmänheten.

1.4

EESK stöder och instämmer i synpunkterna i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd när det gäller mål och medel för det humanitära arbetet. EESK anser också att det humanitära biståndet ska inbegripa skydd av offer vid humanitära kriser samt skydd av deras värdighet och respekt för deras rättigheter.

1.5

EESK betonar denna breda betydelse av humanitärt arbete som går utöver att enbart ge hjälp, och påminner om hur viktigt det är med respekt för de humanitära principerna om medmänsklighet, opartiskhet, neutralitet och oberoende samt de rättsliga normer som styr det humanitära arbetet.

1.6

EESK vill åter framhäva det genuina i frivilligarbete och de risker som finns att detta blandas ihop med annan typ av arbete. I tider av ekonomisk kris, som i dag, är detta en särskilt relevant aspekt, både inom unionen och i unionens yttre åtgärder.

1.7

EESK vill framhålla att olika medlemsstaters varierande lagstiftning när det gäller frivilligarbete kan inverka negativt på initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete.

1.8

Frivilligarbetarnas deltagande bör alltid vara behovsbaserat och föregås av en analys och utvärdering av den drabbade befolkningens situation och behov när katastrofer eller svåra kriser inträffar.

1.9

I förslaget till förordning (1) betonas behovet av att inrätta standarder för alla steg processen när det gäller frivilligarbetarnas deltagande. EESK instämmer i detta och anser att dessa standarder bör grundas på god praxis inom den humanitära sektorn och de kvalitetsinitiativ som redan finns.

1.10

Frivilligarbete är en form av samarbete som utförs inom ramen för sociala organisationer och, i mindre grad, offentliga civila institutioner. Institutionernas kvalitet är särskilt viktig för att arbetet ska lyckas. EESK instämmer i behovet av att utveckla certifieringsmekanismer för organisationerna på grundval av de erfarenheter som gjorts och regelverket för den humanitära sektorn. Kriterierna för certifiering bör även kunna tillämpas – om än i anpassad form – på mottagarorganisationer i de drabbade länderna.

1.11

Kommittén är övertygad om att certifieringsmekanismen bör baseras på alla dessa erfarenheter. När den börjar tillämpas bör den uppfylla de viktigaste kriterierna i fråga om öppenhet, fri konkurrens och lika möjligheter samt ansvarsskyldighet. Initiativet bör ge impulser åt de icke-statliga organisationerna i länder med mindre erfarenhet av frivilligarbete att delta.

1.12

Förutom tekniskt orienterad yrkesutbildning, som naturligtvis är viktig, bör man även inkludera och lägga större fokus på att förmedla värderingar och sprida kunskaper om den drabbade befolkningen, den interkulturella dimensionen, hänsynstagande samt biståndets psykosociala aspekter – kort sagt många av de frågor som omger det humanitära arbetet men som inte är av teknisk natur.

1.13

Vad gäller deltagande av företag som har erfarenhet av frivilligarbete, genom egen medverkan eller på annat sätt, anser EESK att detta är en fråga som bör utvärderas noga och att man i detta sammanhang även bör värdesätta den roll som små och medelstora företag spelar.

2.1

Trots att frivilligarbete har ingått i gemenskapens regelverk och de europeiska institutionerna sedan flera årtionden tillbaka har startat många projekt och program inom detta område, finns det bara en specifik hänvisning till frivilligarbete i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nämligen i artikel 214.5 i avsnittet om humanitärt bistånd. Där föreslås inrättandet av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd för att, som det sägs, främja europeiska ungdomars deltagande i humanitära biståndsåtgärder.

2.2

Detta inlägg i fördraget möttes med förvåning av olika skäl: det var den enda hänvisningen till frivilligarbete i fördraget. Humanitärt arbete är kanske ett av de mest professionellt präglade samarbetsområdena. Det fanns inga hänvisningar till frivilligarbete inom andra sektorer där det faktiskt fanns erfarenhet på europeisk nivå, såsom arbete med ungdomar, socialt arbete osv. EU:s institutioner har dock sedan Lissabonfördragets ikraftträdande påbörjat genomförandet av detta initiativ. Kommissionen inledde olika undersökningar om initiativets genomförbarhet och eventuella konsekvenser, och den har satt igång olika pilotprojekt i syfte att dra lärdomar och konkretisera tillämpningen (2). En ändring är att initiativet nu kallas "EU-frivilliga för humanitärt bistånd". Dessutom har diskussionerna om en förordning om hur initiativet ska genomföras gått framåt.

2.3

EESK vill påminna om att frivilligarbete alltid har varit en del av verksamheten inom många europeiska sociala organisationer. EESK har därför intresserat sig för att främja och stödja detta arbete.

2.4

EESK har samtidigt fastställt sina ståndpunkter i olika yttranden om frågor som rör utvecklingssamarbetet och unionens yttre åtgärder, med särskilt fokus på områden som omfattas av dess mandat: det civila samhällets roll, arbetsrelaterade och sociala rättigheter m.m.

2.5

Humanitärt bistånd ingår i unionens yttre åtgärder och det är just ett av de områden där det europeiska civila samhället deltar tydligast och är som mest framträdande. Mer än 47 % av det humanitära biståndet från Europeiska kommissionen fördelas via icke-statliga organisationer (3) och detsamma gäller i de flesta medlemsstater. Humanitärt bistånd är dessutom ett av de områden inom EU-politiken som har störst stöd hos medborgarna, vilket framgår av Eurobarometerundersökningarna (4).

2.6

Sedan 1996 har Europeiska kommissionen, genom antagandet av förordning (EG) nr 1257/96, haft en solid grund för sitt humanitära arbete. Förordningen kompletterades genom antagandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, som undertecknades 2007 av tre institutioner (rådet, kommissionen och parlamentet) och som utgör den allmänna ramen för biståndspolitiken. I texten fastställs den gemensamma visionen, de politiska målen och principerna för EU:s humanitära bistånd. Den innehåller en vision om att EU ska reagera på humanitära hjälpbehov på ett mer effektivt sätt och med en enda röst. I texten definieras även medlemsstaternas och de gemensamma institutionernas roll. I artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs slutligen det humanitära biståndet som eget politiskt område.

2.7

EESK delar och stöder följande formuleringar i det europeiska samförståndet: "Målet för EU:s humanitära bistånd är att upprätthålla en behovsbaserad beredskap i syfte att rädda liv, förebygga och lindra mänskligt lidande och slå vakt om den mänskliga värdigheten varhelst ett behov uppstår för den händelse regeringar och lokala aktörer dignar under bördor och inte kan eller vill gripa in. EU:s humanitära bistånd omfattar biståndsinsatser, hjälp- och skyddsinsatser för att rädda och skydda människoliv vid och omedelbart efter humanitära kriser, men också insatser som syftar till att underlätta eller möjliggöra tillträde till nödlidande människor och fri framkomlighet för denna hjälp. EU:s humanitära bistånd sätts in vid katastrofer som människan orsakat (inklusive komplicerade krissituationer) och vid naturkatastrofer, allt efter omständigheterna." (5) EESK välkomnar hänvisningarna till skydd av offer och skydd av mänsklig värdighet som innebär något mer än att enbart ge hjälp.

2.8

Mot bakgrund av detta vill EESK understryka att förutom de definitioner inom internationell humanitär rätt som definierar offrens rättigheter, eller de rättsliga EU-instrument som citeras ovan, gäller även följande för vissa erkända humanitära organisationer, såsom Läkare utan gränser: "Humanitärt arbete är en gest från det civila samhället till det civila samhället, från en person till en annan, vars syfte är att rädda liv och mildra lidandet. Till skillnad från annan typ av hjälp syftar det inte till att förändra ett samhälle, utan att hjälpa det att klara sig igenom en kritisk period." Man inriktar sig på personerna, inte staterna. Det civila samhällets uppgift är grundläggande för den humanitära hjälpen.

2.9

EESK vill betona att den humanitära hjälpen har utvecklats under de senaste årtiondena. Den inbegriper nu förebyggande aspekter och riskreducering, stöd, skydd och återställande efter katastrofer och krig. Europeiska unionen har varit ledande på detta område genom det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. Samtidigt fokuserar det humanitära biståndet inte bara på att uppfylla behoven, utan innehåller även delar från den så kallade "rättighetsbaserade strategin" och strävan efter att återupprätta den mänskliga värdigheten. EESK kan på ett unikt sätt bidra till denna strategi baserad på mänskliga rättigheter.

2.10

EESK vill även lyfta fram att det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd eller initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete kan bidra till att dessa frågor även tas upp i medlemsstater som har mindre erfarenhet av denna typ av arbete, men en stor potential att bidra med nya idéer, dynamik och frivilligarbetare. Detta bör vara en av möjligheterna i initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete, nämligen att uppmuntra medborgare i hela EU att delta i frivilligarbete på det humanitära området.

2.11

EESK välkomnar därför initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete och vill införliva sina förslag i utarbetandet av en förordning om detta initiativ och framför allt behandla de frågor som har en särskilt stark ställning inom kommitténs verksamhet och ligger närmast dess erfarenheter i egenskap av EU:s organ för samråd med det europeiska civilsamhället.

3.1

EESK ställer sig bakom den definition av frivilligarbete som ges i förslaget till förordning och som kommittén har behandlat i andra yttranden. EESK vill åter framhäva det genuina i frivilligarbete och de risker som finns att detta blandas ihop med annan typ av arbete. I tider av ekonomisk kris, som i dag, är detta en särskilt relevant aspekt, både inom unionen och i unionens yttre åtgärder. EESK föreslår därför att man i vissa fall utvärderar den eventuella ekonomiska inverkan som det europeiska frivilligarbetet kan få i mottagarländerna.

3.2

EESK vill påminna om behovet av samstämmighet mellan lagstiftningarna om frivilligarbete inom EU, framför allt det frivilligarbete som utförs internationellt. EESK vill framhålla att olika medlemsstaters varierande lagstiftning när det gäller frivilligarbete kan inverka negativt på initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete (6).

3.3

Samtidigt är kommittén övertygad om att ett initiativ som detta bör kunna leda till att frågor om frivilligarbete och humanitärt bistånd aktualiseras i medlemsstater med mindre tradition på detta område. Initiativet bör sträva efter att ge organisationerna i dessa länder möjlighet att delta och främja deltagande av frivilligarbetare i hela EU på grundval av principen om lika möjligheter. EESK föreslår att man genomför särskilda insatser för att främja deltagande av såväl organisationer som frivilligarbetare i de medlemsstater där man hittills har engagerat sig i mindre utsträckning i humanitär verksamhet.

3.4

Trots att fördraget om Europeiska unionens funktionssätt från början var begränsat till frågor som gällde humanitärt bistånd fokuserar många av de finansierade pilotprojekten och många av de uppgifter som getts till frivilligarbetarna på områden som utvecklingssamarbete, katastrofförebyggande, återställande och återuppbyggnad, lindring, skadetålighet m.m. EESK anser att denna anpassning är logisk och föreslår att man undersöker hur frivilligarbetet i framtiden kan utvecklas inom ramen för utvecklingssamarbetet på EU-nivå.

3.5

Frivilligarbetet inom det europeiska humanitära biståndet och inom utvecklingssamarbetet i allmänhet bör vara förenligt med den övriga verksamheten vid EU:s institutioner samt komplettera den och integreras i den. EESK anser att frivilligarbete kan vara användbart på andra områden av det internationella utvecklingssamarbetet, men att deltagandet bör följa försiktighetskriterier om att "inte göra någon skada" och att visa aktsamhet, och att man bör begränsa de sammanhang där frivilliga deltar.

3.6

EESK välkomnar således att Europaparlamentet har begränsat frivilligarbetares deltagande vid konflikter, hot mot säkerheten och svåra nödsituationer. Säkerheten för stödmottagarna, frivilligarbetarna och personalen rent generellt måste sättas i första rummet, särskilt på de platser där humanitärt arbete utförs.

3.7

EESK föreslår därför att man går vidare i arbetet med att fastställa vilka typer av projekt som är mest lämpade för frivilligarbetare, eller åtminstone fastställer tydligare vilka typer av insatser där frivilligarbetare som omfattas av initiativet inte bör delta. Det humanitära biståndet är mycket omfattande och varierande, och man bör försöka fastställa vilka sammanhang på detta område som är mest lämpliga för frivilligarbete.

3.8

EESK välkomnar även att man har framställt ungdomars frivilligarbete på ett mer realistiskt sätt än i fördraget och tagit upp olika typer av frivilligarbete, vilken kapacitet som krävs, olika värderingar o.s.v. EESK anser att man bör arbeta för att uppnå en jämnare könsfördelning i projektet.

4.1

EU:s institutioner har föreslagit ett försiktigt tillvägagångssätt för att genomföra initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete. Utvärderingen av pilotprojekten och de initiativ som har genomförts hittills bör utgöra grunden för planeringen och genomförandet av några av de framtida målen. Alla berörda parter bör ta del av resultaten av dessa utvärderingar och man bör diskutera de lärdomar som dras.

4.2

Frivilligarbetarnas deltagande bör alltid vara behovsbaserat och ske på begäran, samt föregås av en analys och utvärdering av den drabbade befolkningens situation och behov när katastrofer eller svåra kriser inträffar. Sambandet med samordningsmekanismerna på både europeisk nivå (t.ex. COHAFA och mekanismerna inom GD ECHO) och internationell nivå genom Kontoret för samordning av humanitära frågor (Ocha) är av största vikt.

4.3

Man bör fastställa tydliga mekanismer med specialiserade nätverk inom den humanitära sektorn såsom (för närvarande) Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, VOICE (Voluntary Organisations in Cooperation in Emergencies) eller Internationella rådet för frivilligorganisationer (ICVA), bland andra.

4.4

I förslaget till förordning betonas behovet av att inrätta standarder för alla steg i mobiliseringen av frivilligarbetare till tredjeländer. EESK instämmer i detta och anser att dessa standarder bör grundas på god praxis inom den humanitära sektorn och de relevanta kvalitetsinitiativ som redan finns (7).

4.5

När det gäller dessa standarder bör man lägga extra vikt vid frågor som gäller säkerhet och försäkran om tillfredsställande förutsättningar för att frivilligarbetarna ska kunna bedriva sin verksamhet och tillföra ett mervärde till de humanitära projekten.

4.6

Frivilligarbete är en form av samarbete som utförs inom ramen för sociala organisationer och, i mindre grad, offentliga civila institutioner. Institutionernas kvalitet är särskilt viktig för att insatserna ska lyckas. EESK instämmer i behovet av att utveckla certifieringsmekanismer för organisationerna på grundval av de erfarenheter som gjorts och regelverket för den humanitära sektorn. EESK föreslår att man analyserar och utvärderar GD ECHO:s erfarenhet i fråga om ramavtalen för partnerskap med de icke-statliga organisationerna och FN-organen (8).

4.7

Kommittén är övertygad om att certifieringsmekanismen bör baseras på alla dessa erfarenheter. När den börjar tillämpas bör den uppfylla de viktigaste kriterierna i fråga om öppenhet, fri konkurrens och lika möjligheter samt ansvarsskyldighet. Initiativet bör ge impulser åt de icke-statliga organisationerna i länder med mindre erfarenhet av frivilligarbete att delta. EESK föreslår därför att man vidtar särskilda åtgärder för att sprida initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete och de humanitära insatserna, särskilt i dessa medlemsstater.

4.8

Kriterierna för certifiering bör även kunna tillämpas – om än i anpassad form – på mottagarorganisationer i de drabbade länderna. Insatser som stärker mottagarorganisationernas kapacitet bör vara prioriterade och få tekniskt, logistiskt och ekonomiskt stöd från projektet. Initiativet kan vara ett verktyg för att stödja partnerländerna i syd och bidra till en förstärkning av mottagarsamhällena. EESK har särskilt uppmärksammat denna fråga och antagit flera yttranden i ämnet (9).

4.9

EESK betonar att de institutioner som skickar och tar emot frivilligarbetare bör vara civila för att garantera att man bevarar de humanitära principerna och värderingarna, samt att institutionerna måste accepteras av de drabbade samhällena.

4.10

Vad gäller deltagande av företag som har erfarenhet av frivilligarbete, genom egen medverkan eller på annat sätt, anser EESK att detta är en fråga som bör utvärderas ingående för att man ska kunna föreslå mekanismer för detta deltagande. I alla händelser anser EESK att man även bör stimulera de små och medelstora företagens roll och inte endast, vilket ibland har skett, de stora företagen som har avdelningar för samhällsansvar eller liknande.

4.11

Det är viktigt att de kandidater som ska delta i initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete utbildas för att insatserna ska utvecklas väl. Förutom tekniskt orienterad yrkesutbildning, som naturligtvis är viktig, bör man även inkludera och lägga större fokus på att förmedla värderingar och sprida kunskaper om den drabbade befolkningen, den interkulturella dimensionen, hänsynstagande samt biståndets psykosociala aspekter – kort sagt många av de frågor som omger det humanitära arbetet men som inte är av teknisk natur. Något som utmärker det humanitära biståndet är just denna betoning av principer och värderingar som bör stå i centrum vid utbildningen av frivilligarbetarna.

4.12

Därför behövs de organisationer som redan har erfarenhet inom området i de olika medlemsstaterna och de europeiska utbildningsnätverken, som inte bara omfattar universitetsnätverk utan även nätverk mellan organisationer utan vinstintresse. Man bör särskilt beakta utvärderingen av de utbildningar som har ingått i de pilotprojekt som redan har genomförts. EESK anser att man så snart som möjligt bör insamla exempel på bästa praxis på detta område som kan användas som referens för framtida förslag.

4.13

I förslaget till förordning övervägs inrättandet av en databas över potentiella volontärer som i ett senare skede ska kunna skickas ut genom de ackrediterade organisationerna eller eventuellt kommissionens avdelningar. EESK vill betona att frivilligarbetare inte bör skickas till en organisation enbart på grundval av de tekniska behoven. Det måste även finnas viss samstämmighet i fråga om bland annat värderingar och erkännande av institutionens mandat och uppdrag. Oavsett hur kommissionens databas över frivilligarbetare slutligen kommer att vara utformad är kommittén övertygad om att denna aspekt bör beaktas.

4.14

Genomförandet av initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete utgör en möjlighet att utöka satsningarna på att informera och utbilda EU:s medborgare i frågor som rör solidaritet, behovet av att fortsätta att ge bistånd utan avbrott även i kristider och främjande av universella värderingar. Förutom själva "synliggörandet" av insatserna vill EESK även betona, såsom kommittén har gjort i tidigare yttranden, behovet av att stärka banden till medborgarna. Det civila samhällets organisationer, varav många finns representerade inom EESK, spelar en mycket viktig roll i detta sammanhang. EESK stöder att dessa satsningar på att informera allmänheten lägger fokus på de medlemsstater som hittills har mindre erfarenhet av humanitärt arbete.