12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/52

1.1

Medborgarna står i centrum för den europeiska integrationen. I rapporten om EU-medborgarskapet understryks att EU-medborgarskapet medför nya rättigheter och möjligheter för medborgarna. Rapporten fäster uppmärksamheten på att den rätt som personer som bor i medlemsstaterna känner bäst till är rätten att flytta och leva fritt inom EU: möjligheten att resa fram och tillbaka mellan EU:s medlemsstater för kortare eller längre perioder, för att arbeta, studera, utbilda sig, åka på affärsresa eller shoppa på andra sidan en gräns (1).

1.2

I rapporten om EU-medlemskapet 2013 presenteras tolv nya åtgärder på följande sex områden, i syfte att undanröja ytterligare hinder som står i vägen för medborgarnas utövande av sina EU-rättigheter, inklusive möjligheten att röra sig fritt över gränserna. Dessa områden är (2):

1.3

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om främjande av den fria rörligheten för medborgare och företag genom förenkling av godtagande av vissa officiella handlingar i Europeiska unionen och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012, COM(2013) 228 final – 2013/0119 (COD).

1.4

Förslaget är i linje med rapporten om EU-medborgarskapet eftersom det inför åtgärder som kommer att förbättra EU-medborgarnas möjligheter att i praktiken åtnjuta den sanna innebörden i de rättigheter de har som EU-medborgare.

1.5

Även om Lissabonfördraget och EU:s stadga om grundläggande rättigheter förstärkte de rättigheter EU-medborgarna hade enligt Maastrichtfördraget, inklusive rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU, så har de administrativa förfaranden som avser denna rättighet inte ändrats på samma sätt. Uppvisandet av en apostill – en formalitet baserad på Haagkonventionen om apostill från 1961 och utformad för att underlätta rörlighet över internationella gränser i en värld utan teknik – avspeglar inte det faktum att EU saknar inre gränser, och det försvårar därför snarare än underlättar utövandet av EU-medborgarskapsrättigheten att röra sig fritt inom EU.

1.6

Att i enlighet med förslaget förenkla följande officiella handlingar inom EU är en viktig åtgärd som kommer att leda till en mer enhetlig rättslig ram, vilket kommer att underlätta rätten att röra sig inom EU:

En förenkling av dessa officiella handlingar kommer otvivelaktigt att underlätta den fria rörligheten för medborgare och företag eftersom det kommer att ytterligare öka handeln på den inre marknaden och göra det lättare för medborgare i alla medlemsstater att skaffa dessa handlingar.

1.7

Att införa en förenklad ram för godkännande av vissa officiella handlingar även på de lokala myndigheternas nivå bör betraktas som ett viktigt strategiskt instrument eftersom det:

1.8

EESK beklagar att de reformer som enligt förslaget ska genomföras för att underlätta för medborgarna och företagen att utöva sin rätt till att röra sig fritt inom EU kommer 20 år efter lanseringen av EU-medborgarskapet och 42 år efter Haagkonventionen. EU har inte hållit jämna steg med de tekniska framstegen, vilket borde ha varit möjligt i syfte att minska eller undanröja de bördor som medborgarna och företagen drabbas av om de vill utöva sin rätt till rörlighet. EESK understryker att informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett viktigt verktyg som bör utnyttjas mer offensivt så att EU-medborgarna kan utöva sina grundläggande rättigheter.

1.9

EESK drar därför slutsatsen att den policyrekommendation som kommissionen lagt fram

1.10

EESK rekommenderar följande:

2.1

I Stockholmsprogrammet från 2009, "Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd" (6), betonas vikten av att införa ett unionsmedborgarskap och sätta medborgarna i centrum för EU:s politik inom rättviseområdet. I den åtföljande handlingsplanen (7) bekräftas detta mandat. Där anges också att ett välfungerande europeiskt rättsligt område bör "komma medborgarna och företagen till godo genom att bidra till att främja ekonomisk verksamhet på den inre marknaden (…)". Som svar bekräftade EU-kommissionen sitt åtagande att underlätta den fria rörligheten i fråga om officiella handlingar inom EU i sin rapport om medborgarskapet 2010, och kommissionen presenterade i december 2010 en konkret vision för allmänheten i grönboken "Minskad byråkrati för medborgarna: att underlätta fri rörlighet i fråga om officiella handlingar och erkännande av verkningarna av civilståndshandlingar" (8).

2.2

Parallellt med detta inrättades även inremarknadsakten (9), som syftar till att stärka medborgarnas förtroende för den inre marknaden och maximera dess potential som drivkraft för unionens ekonomi. Detta förutsätter bland annat att man undanröjer oproportionerliga barriärer som hindrar unionens medborgare och företag från att utnyttja den inre marknadens friheter. Att främja människors och företags rörlighet inom EU är en av hörnstenarna i inremarknadsakten II (10).

2.3

Kommissionens handlingsplan för europeisk bolagsrätt och företagsstyrning (11) är inriktad på att stödja europeiska företag, särskilt när det gäller att stärka rättssäkerheten i samband med deras gränsöverskridande verksamhet. Den digitala agendan (12) för Europa hänvisar till den föreslagna lagstiftningen om elektronisk identifiering och e-signaturer (13), vilket omfattar införande av en lagstiftningsram för gemensamma administrativa instrument som används för elektronisk identifiering av medborgare och företag.

2.4

I den nya handlingsplanen för företagande 2020 (14) understryks att en av de första punkterna på kommissionens politiska dagordning är att minska den alltför stora tillsynsbördan. I handlingsplanen efterfrågas en eliminering eller minskning av byråkratin närhelst det är möjligt för alla företag, särskilt för mikroföretag. Såväl att minska byråkratin, förenkla förfarandena för gränsöverskridande användning och godtagande av officiella handlingar mellan medlemsstaterna som en harmonisering av tillhörande regler bidrar därför till alla de åtgärder vars mål är en vidareutveckling mot ett medborgarnas Europa och en väl fungerande inre marknad för europeiska företag.

2.5

I rapporten om EU-medborgarskapet understryks att EU-medborgarskapet medför nya rättigheter och möjligheter för medborgarna. Rapporten fäster uppmärksamheten på att den rätt som personer som bor i medlemsstaterna känner bäst till är rätten att flytta och leva fritt inom EU: möjligheten att resa fram och tillbaka mellan EU:s medlemsstater för kortare eller längre perioder, för att arbeta, studera, utbilda sig, åka på affärsresa eller shoppa på andra sidan en gräns. I rapporten om EU-medlemskapet 2013 presenteras tolv nya åtgärder på följande sex områden, i syfte att ytterligare undanröja hinder som står i vägen för medborgarnas utövande av sina EU-rättigheter, inklusive möjligheten att fritt röra sig och driva företag över gränserna. Dessa områden är (15):

2.6

Även om Lissabonfördraget och EU:s stadga om grundläggande rättigheter förstärkte de rättigheter EU-medborgarna hade enligt Maastrichtfördraget, inklusive rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU, så har de administrativa förfaranden som avser denna rättighet inte ändrats på samma sätt. Det finns fortfarande en splittrad rättslig ram i EU eftersom medlemsstaterna fortsätter att tillämpa administrativa formaliteter, t.ex. presentation av en apostill för att bestyrka kopior och översättningar, en formalitet som grundar sig på Haagkonventionen om apostill från 1961, utformad för att underlätta rörlighet över internationella gränser. Detta är en formalitet som inte avspeglar det faktum att EU saknar inre gränser, och det försvårar därför snarare än underlättar utövandet av EU-medborgarskapsrättigheten att röra sig fritt inom EU.

2.7

För närvarande måste t.ex. medborgare som flyttar till en annan medlemsstat ägna mycket tid och pengar åt att se till att officiella handlingar från ursprungsmedlemsstaten är bestyrkta. Företagen och medborgarna kommer otvivelaktigt att ha glädje av en ram av enhetliga och insynsvänliga bestämmelser avseende vissa officiella handlingar som är viktiga för flödet av varor, tjänster och människor inom EU och på den inre marknaden.

2.8

EU har inte hållit jämna steg med de tekniska framstegen, vilket borde ha varit möjligt i syfte att minska eller undanröja de bördor som medborgarna och företagen drabbas av om de vill utöva sin rätt till rörlighet. EESK anser att IMI – en webbaserad applikation som möjliggör för nationella, regionala och lokala myndigheter att snabbt och lätt kunna kommunicera med sina motsvarigheter utomlands – är en lämplig IKT-plattform som kommer att underlätta det administrativa samarbetet när förslaget väl genomförs. IMI kommer också att fungera som ett arkiv med mallar för de mest använda nationella officiella handlingarna inom EU, inklusive översättning av dem till unionens alla officiella språk, i syfte att hjälpa myndigheter med otillräcklig lingvistisk sakkunskap att bedöma korrektheten eller kvaliteten på översättningar av officiella handlingar som presenteras för dem (16).

2.9

EESK beklagar att de reformer som enligt förslaget ska genomföras för att underlätta för medborgarna och företagen att utöva sin rätt till att röra sig fritt inom EU kommer 20 år efter lanseringen av EU-medborgarskapet och 42 år efter Haagkonventionen.

3.1.1

EESK håller med om att definitionen av "officiella handlingar" i förslagets artikel 3.1 omfattar de viktiga officiella handlingar som rör EU-rättigheterna för medborgarna och företagen inom EU.

3.1.2

EESK understryker dock att de officiella handlingar som identifierats i förslaget i praktiken bör vara de första av en rad officiella handlingar som bör ingå i ett förenklingsförfarande som syftar till att öka rörligheten inom EU och den gränsöverskridande verksamheten samt skapa en välfungerande inre marknad.

3.1.3

EESK understryker att framtida insatser för att förenkla officiella handlingar bör inriktas på viktiga officiella handlingar, t.ex. de som rör arbetstagares rörlighet inom EU (vilket är av stor betydelse för tillväxten inom gränsöverskridande företagande och handel) eller personer med funktionshinder eftersom dessa officiella handlingar inte omfattas av andra EU-direktiv. Sådana officiella handlingar skulle t.ex. kunna vara nationella utbildningsintyg och officiella handlingar rörande social trygghet.

3.2.1

EESK framhåller att de nuvarande kraven på presentation av en apostill avspeglar internationella förfaranden och sålunda inte utvecklingen av EU som en inre marknad. Det finns cirka 12,5 miljoner EU-medborgare som bor i en annan medlemsstat än sin egen och över 380 000 mikroföretag samt små och medelstora företag som är involverade i underleverantörsverksamhet över gränserna mellan medlemsstaterna. Dessa stöter ständigt på krånglig och onödig byråkrati vid flytt från en medlemsstat till en annan eller då de vill göra affärer över gränserna. Denna situation avspeglar inte ett EU utan gränser.

3.2.2

EESK instämmer därför i kommissionens förslag att undanta de officiella handlingarna från de rättsliga och administrativa krav som finns i de olika medlemsstaterna. EESK betraktar detta som en första fas i ett pågående program för att förenkla officiella handlingar.

3.2.3

EESK instämmer i att man bör införa bestämmelser som gör att nödvändig verifiering sker i fall av rimliga tvivel. EESK inser att det kommer att finnas tillfällen där det krävs administrativt samarbete mellan medlemsstaterna för att se till att en officiell handling eller en bestyrkt kopia av den är äkta.

3.2.4

EESK stöder kraftfullt principen om att en medborgare eller ett företag ska kunna känna sig helt säkra på att officiella handlingar som presenteras är undantagna från alla former av legalisering eller liknande formaliteter. Denna säkerhet kommer att möjliggöra för en medborgare eller ett företag att i förväg planera sina aktiviteter och på detta vis se till att de materiella och immateriella fördelar som anges i kommissionens konsekvensbedömning verkligen uppnås (17).

3.2.5

Inom det nuvarande systemet leder 99 % av de ungefärligen 1,4 miljoner apostillor som presenteras för aktiviteter inom EU inte till några problem. EESK anser därför att det alternativ som kommissionen lägger fram för det administrativa samarbetet (vilket baseras på IMI i fall av rimligt tvivel på äktheten i officiella handlingar på grundval av flerspråkiga formulär) bör leda till förbättrade resultat.

3.2.6

EESK rekommenderar att definitionen av "rimligt tvivel" som den formulerats i kommissionens förslag görs tydlig för att undvika osäkerhet. I detta syfte föreslår EESK följande ändring:

3.2.7

Om en medlemsstat vill framföra en officiell begäran rörande rimligt tvivel, på grundval av denna nya definition, till de berörda myndigheterna i den medlemsstat där handlingen upprättades, måste medlemsstaten uttryckligen informera den berörda personen om varför denna begäran framförs.

3.2.8

Kommittén är övertygad om att så snart IMI har genomförts i medlemsstaterna och de löpande framstegsrapporterna visar att systemet är stabilt och välfungerande och att medlemsstaternas personal har förvärvat de kunskaper som behövs, så kommer begärandena om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna att utföras mycket mer effektivt än den maximala tidsfrist på en månad som fastställs i förslaget. Om resultaten visar på en sådan betydande förbättring rekommenderar EESK sålunda att kommissionen minskar den fastställda maximala tidsfristen till två veckor. En sådan revidering skulle sända ett kraftfullt budskap både till medborgare och företag om att EU verkligen ser till att EU-medborgarskapet är effektivt och att unionen sätter medborgarna i centrum för EU-politiken.

3.2.9

EESK fäster stor vikt vid behovet av ett balanserat ansvarssystem som bedömer om medlemsstaterna genomför förslaget på ett effektivt sätt. EESK rekommenderar att kommissionen årligen utfärdar riktmärken för medlemsstaternas prestationer vad gäller genomförandet.

3.6.1

EESK instämmer i att utbyte och överföring av information och handlingar mellan medlemsstaterna ska ha till ändamål att verifiera officiella handlingars äkthet via informationssystemet för den inre marknaden (artikel 19). Kommittén instämmer också i att medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka centrala myndigheter de har utsett och om alla eventuella ändringar av dessa uppgifter, och att kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter (artikel 20). Slutligen håller EESK med om att kommissionen senast vart tredje år ska lägga fram en rapport om denna förordning till Europaparlamentet (artikel 21).

3.6.2

EESK understryker att man i artikel 19 om skydd av personuppgifter måste säkerställa att utbytet och överföringen av information och handlingar mellan medlemsstaterna som en följd av förslaget är i enlighet med EU:s principer om skydd av personuppgifter.