19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/122

1.1

EESK har med intresse tagit del av handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020. Det saknas emellertid ett kapitel om den sociala dimensionen av tillhandahållandet av tjänster och om en ytterligare utveckling av social omsorg och hälso- och sjukvård.

1.2

EESK påminner om att det främst är medlemsstaterna som har ansvar för att se till att den nya handlingsplanen blir framgångsrik, även om kommissionen spelar en viktig stödjande och samordnande roll.

1.3

Den mänskliga dimensionen bör stå i centrum för e-hälsan. Risken för ”opersonlig” behandling och otillräckligt beaktande av de psykologiska faktorerna måste undvikas.

1.4

EESK beklagar särskilt att antalet anställda inom hälso- och sjukvården minskar samtidigt som kraven på hälso- och sjukvårdssystemen ökar.

1.5

EESK påpekar att meddelandet endast innehåller allmänna hänvisningar till hur den nya handlingsplanen kommer att finansieras. Det krävs en allmän översikt för att fastställa vad den offentliga sektorns och den privata sektorns bidrag förväntas uppgå till och, i förekommande fall, vad patienterna och skattebetalarna i allmänhet förväntas bidra med.

1.6

EESK betonar att de program, aktiviteter och arbetsgrupper som anges i meddelandet måste vara fullständigt samordnade för att undvika risken för överlappning.

1.7

I fråga om standardisering av de nödvändiga funktionerna i fråga om IT-utrustning bör man understryka behovet av lämplig kontroll från myndigheternas sida för att undvika missbruk av dominerande marknadsställning, vilket redan förekommer inom vissa IKT-områden.

1.8

EESK välkomnar beslutet att ta itu med en annan grundläggande aspekt av interoperabilitet, nämligen de viktigaste rättsliga frågor som förhindrar genomförandet av system för tillhandahållande av telemedicin över gränserna.

1.9

EESK välkomnar kommissionens förslag om att utveckla företagsstrukturen på e-hälsoområdet, särskilt genom stöd till små och medelstora företag, men i avsaknad av konkreta uppgifter och siffror är det inte möjligt att göra en mer exakt bedömning

1.10

När det gäller fonden för ett sammankopplat Europa betonar EESK att arbetet inte får begränsas till att ”sammankoppla systemen”, utan att även medborgarna måste få möjlighet att lära känna, förstå och dra nytta av fördelarna med att EU-medborgarna kopplas samman.

1.11

Målet för det nya programmet för e-hälsa bör vara att garantera ökad jämlikhet för EU-medborgarna i fråga om tillgången till hälsovårdstjänster. I detta sammanhang kommer bredbandsspridningen att spela en avgörande roll.

För att undvika att den befintliga ojämlikheten i tillgång till hälsovård även uppstår inom e-hälsovården krävs mer omfattande åtgärder och större investeringar än vad som är möjligt via Eruf (Europeiska regionala utvecklingsfonden).

1.12

Förbättring av digital hälsokompetens. a) för patienterna: med tanke på erfarenheten från Sustains-projektet är det mycket viktigt att utbilda människor i hur de kan få tillgång till och använda sina egna uppgifter, som för närvarande är ”inlåsta” i hälsovårdens informationssystem, b) för yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården: det är absolut nödvändigt att inbegripa utbildning om digital kompetens i utbildningsprogrammen.

2.1

Framsteg har gjorts sedan EU lanserade den första handlingsplanen för e-hälsa (2004), men det finns fortfarande hinder för utvecklingen av ett integrerat europeiskt system, bland annat av följande skäl:

2.2

Spridningen i Europa av inkompatibla produkter är en oundviklig följd av den fragmenterade marknaden och avsaknad av – eller bristande kunskap hos de stora inköparna om – standarder för kommunikation och informationsutbyte. Detta leder till att IT-system i länder, angränsande regioner eller till och med hälsovårdsinrättningar ofta inte kan ansluta sig till varandra. Det finns exempel på sjukhus som har skräddarsydd programvara på sina röntgenavdelningar som inte kan kommunicera med program som används av andra avdelningar på samma sjukhus.

2.3

Enligt målen i Europa 2020-strategin och den digitala agendan för Europa är syftet med den nya handlingsplanen att ta itu med och undanröja dessa hinder, förtydliga den politiska ramen och blåsa nytt liv i visionen för e-hälsa i Europa.

2.4

Världsmarknaden för e-hälsa, som expanderar kraftigt, kan vara värd 27,3 miljarder US-dollar 2016. En del av de stora europeiska företagen är världsledande, och man uppskattar att det finns sammanlagt cirka 5 000 företag inom denna sektor.

3.1

Kommissionen lyfter fram de utmaningar som de europeiska hälso- och sjukvårdsystemen står inför. De offentliga utgifterna för hälso- och sjukvården i EU:s 27 medlemsstater kan komma att uppgå till 8,5 % av BNP 2060 på grund av den demografiska utvecklingen och andra faktorer, samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder minskar och andelen personer över 65 år ökar. En annan utmaning är att uppnå ett aktivt europeiskt deltagande på världsmarknaden för e-hälsa.

3.2

Mål:

3.3

Åtgärder: underlätta gränsöverskridande interoperabilitet (tekniska och semantiska nivåer, kvalitetsmärkning, certifiering), anta en grönbok om hälsa, förbättra marknadsvillkoren för företagen och öka medborgarnas digitala kompetens (ramprogrammet för innovation och konkurrenskraft samt Horisont 2020), bland andra.

4.1

EESK har med intresse tagit del av handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020.

4.2

EESK anser emellertid att planen bör innehålla ett kapitel om den sociala dimensionen av tillhandahållande av tjänster. Det handlar rent konkret om t.ex. lämpliga lösningar för att minska den digitala klyftan, tillgång till teknik, förmåga att använda tekniken samt en analys av de sociala ojämlikheter på hälsoområdet som riskerar att öka. Handlingsplanen bör också omfatta en ytterligare utveckling av social omsorg och hälso- och sjukvård, som i mycket hög grad skulle kunna underlättas genom användning av IKT.

4.3

EESK påminner om att det till följd av befogenhetsfördelningen främst är medlemsstaterna som har ansvaret för att se till att den nya handlingsplanen blir framgångsrik. För närvarande finns det avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om införandet av e-hälsa.

Kommissionen har en oumbärlig stödjande och samordnande roll enligt den rättsliga ramen, främst artiklarna 114, 168, 173 och 179 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Medlemsstaterna och kommissionen bör ha ett heltäckande samarbete och delta aktivt inom ramen för e-hälsonätet (direktiv 2011/24/EU).

4.4

E-hälsa bör främja ett ömsesidigt förtroende mellan patienter och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården genom att man undviker risken för ”opersonlig” behandling och i tillräcklig grad beaktar de psykologiska faktorerna. Den mänskliga dimensionen bör stå i centrum för e-hälsan. EESK konstaterar emellertid att vissa europeiska patientorganisationer, till exempel Europeiskt patientforum, anser att processen snarare drivs av tekniken än patienternas behov. Det är en oroande aspekt som man bör ta hänsyn till.

4.5

Personalbrist får inte kompenseras med informationsteknik. EESK beklagar särskilt att antalet anställda inom hälso- och sjukvården minskar samtidigt som kraven på hälso- och sjukvårdssystemen ökar. IKT är bara ett verktyg för att hjälpa de kvinnor och män som varje dag utför ett självuppoffrande arbete i vården av patienterna och bidrar till att underlätta patienternas kontakter med de anställda inom hälso- och sjukvårdssystemen.

4.6

EESK påpekar att meddelandet endast innehåller allmänna hänvisningar till hur den nya handlingsplanen kommer att finansieras. Det krävs en allmän översikt för att fastställa vad den offentliga sektorns respektive den privata sektorns bidrag förväntas uppgå till och, i förekommande fall, vad patienterna och skattebetalarna i allmänhet förväntas bidra med.

4.7

När det gäller de program, aktiviteter, projekt och arbetsgrupper som anges i meddelandet betonar EESK att de måste vara fullständigt samordnade för att undvika risk för överlappning.

4.8

För att den nya handlingsplanen för e-hälsa ska bli framgångsrik är det av grundläggande betydelse att tillhandahållarna av hälso- och sjukvård genomför organisatoriska förändringar. Den högsta förvaltningsnivån och befolkningen i egenskap av slutanvändare kan inte ensamma vara ansvariga för att förverkliga tillgången till e-hälsovård. De intermediära organisationer som tillhandahåller hälso- och sjukvård måste göra en insats för att deras strukturer och personal ska anpassa sig till de nya tjänstemodellerna.

5.2.1

EESK anser att de forskningsområden, som kommissionen föreslår ska stödjas i enlighet med ”Hälsa, befolkningsutveckling och välbefinnande” i Horisont 2020, är lämpliga.

5.2.2

EU:s anslag för medicinsk forskning för perioden 2014–2020 har ännu inte fastställts, men EESK påpekar att Förenta staternas National Institute of Health årligen investerar 30 900 miljoner US-dollar för detta ändamål.

5.2.3

Mot bakgrund av förslag från representativa organisationer inom hälsovårdssektorn, såsom EPHA (European Public Health Alliance), föreslår EESK att bland annat följande faktorer beaktas inom ramen för forskningsprogrammen:

5.5.1

Syftet med det nya programmet e-hälsa måste vara att säkerställa ökad jämlikhet mellan EU-medborgarna när det gäller tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster. Såsom kommittén redan har påpekat står det klart att bredbandsanslutning i alla länder och full uppkoppling är avgörande förutsättningar för utvecklingen av telemedicin. Den digitala utrustningen i regionerna, särskilt i landsbygdsområdena och de yttersta randområdena, måste därför förstärkas (8).

5.5.2

Den nuvarande programperioden för Eruf löper snart ut, och inför perioden 2014–2020 förlitar sig EESK på att de befintliga förslagen om att bygga ut den senaste tekniken i stor skala inom hela EU kommer att genomföras, samt framför allt att tillräckliga budgetmedel anslås. För att undvika att den ojämlikhet som redan finns i tillgången till hälso- och sjukvård även uppstår på e-hälsoområdet krävs mer allsidiga åtgärder och större investeringar än vad Eruf kan erbjuda.

5.6.1

När det gäller patienterna anser EESK att det är mycket viktigt att utbilda människor i hur de kan få tillgång till och använda sina egna uppgifter, som för närvarande ofta är ”inlåsta” i hälsovårdens informationssystem. I detta sammanhang vill EESK uppmärksamma Sustains-projektet, som för närvarande är etablerat i 13 europeiska regioner och som syftar till att underlätta människors tillgång till sina medicinska uppgifter genom ”personliga läkarjournaler” och andra mertjänster i webbmiljöer.

5.6.2

Beträffande de yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården är det absolut nödvändigt att inbegripa utbildning om digital kompetens i utbildningsprogrammen både för sjukhuspersonal och för chefer.

5.7.1

EESK anser att fastställande av gemensamma värden och utvärderingsprogram – som ska genomföras av kommissionen – om fördelarna med e-hälsa är en av de mest intressanta frågorna, eftersom den snabba tekniska utvecklingen ofta gör det omöjligt att bedöma teknikens verkliga användbarhet. Undersökningar visar att allmänhetens och läkarsamfundets stöd för e-hälsa är direkt kopplat till åsikten att e-hälsa kommer att medföra en påtaglig förbättring av hälso- och sjukvårdssystemen.

5.7.2

EESK vill även framhålla att god kunskap om de modeller och tekniker som har en positiv inverkan och en tydlig insats för att främja dem är grundläggande förutsättningar för IKT-baserade hälsovårdsmodeller. För att uppnå denna fördel krävs det flexibla och dynamiska utvärderingsmetoder och att man framför allt fokuserar på en övergripande bedömning av de tjänster som tillhandahålls, inte så mycket på tekniken i sig. Det är också nödvändigt att utvärdera tjänsternas effektivitet, med beaktande av deras totala finansiella kostnader och fördelar, även om ekonomisk effektivitet naturligtvis inte får vara det enda kriteriet för att rekommendera användning av IKT-baserade hälsovårdsmodeller.

5.7.3

Bland myndigheter, branschsektorer och representativa organisationer är den allmänt dominerande åsikten att e-hälsa (som omfattar ett stort antal olika applikationer) kan innebära hälsofördelar. EESK instämmer i den åsikten, men påpekar att det är viktigt att även ta hänsyn till kritiska åsikter, baserade på verkliga erfarenheter, som ifrågasätter kostnadsbesparingar och lyfter fram vissa problem: IT-fel, ”kloning” av rapporter, bedrägerimöjligheter, höga kostnader, etc.