Offentliggörande av ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2012/C 180/12

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”FIN GRAS”/”FIN GRAS DU MÉZENC”

EG-nr: FR-PDO-0005-0545-30.03.2006

SGB ( ) SUB ( X )

1.   Beteckning:

”Fin gras”/”Fin gras du Mézenc”

2.   Medlemsstat eller tredjeland:

Frankrike

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1   Produkttyp:

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

Ursprungsbeteckningen ”Fin gras” eller ”Fin gras du Mézenc” får endast användas för nötkött från minst 24 månader gamla kvigor eller minst 30 månader gamla kastrerade handjur.

Det rör sig om en säsongsprodukt. Djuren slaktas mellan den 1 februari och den 1 maj. Dessförinnan har de under vintern genomgått en långsam uppgödning i stallet, huvudsakligen baserad på hö.

De levande djuren genomgår en strikt sortering i olika livsstadier, framför allt före och i slutet av uppgödningsfasen, på grundval av kriterier som gäller skelettutveckling, muskelutveckling, fettansättningsgrad bedömd genom tryck, funktionella förmågor och allmäntillstånd.

Slaktkropparnas och köttets egenskaper härrör från en lång och gradvis uppgödning på hö från Mézenc och en strikt sortering av de levande djuren i olika livsstadier.

Slaktkropparna ska ha följande egenskaper:

Köttet är klarrött till purpurrött. Det är marmorerat (dvs. har insprängt intramuskulärt fett). Köttet säljs kylt, med undantag av tinat kylt kött.

Beroende på om det serveras rått, i gryta eller grillat är köttet mört till mycket mört, fylligt och saftigt och har intensiva och bestående aromer.

Detaljstyckningen av köttet sker i samband med försäljningen till slutkonsumenten.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter):

Ej tillämpligt.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Nötkreaturen föds huvudsakligen upp på gräs, vilket ger en begränsad sammanlagd belastning på jordbruksanläggningen. Gräsmarken för slåtter och bete uppgår till minst 70 ar per djur.

Djurhållningen växlar under året mellan bete och uppstallning, vilket gör det möjligt att utnyttja potentialen i den naturliga miljön, som kännetecknas av långa och stränga vintrar. Djuren betar åtminstone mellan den 21 juni och den 21 september. De går på naturlig betesmark och på återväxta slåtterängar. De är uppstallade åtminstone mellan den 30 november och den 30 mars. Under denna period ges hö genom självutfodring.

Djurens basfoder består uteslutande av gräsbete och hö.

Den gräsmark för slåtter och bete som utnyttjas för utfodring av djuren ligger i det geografiska området och består av en helt naturlig flora som är specifik för Mézenc. Ängarna underhålls regelbundet och gödslingen anpassas på så sätt att florans mångfald upprätthålls. Höet, som endast kommer från den första slåttern, torkas på ängen och lagras skilt från annat hö som kan finnas på anläggningen.

Under slutgödningen baseras fodret huvudsakligen på hö, som väljs ut av uppfödaren för sin kvalitet. Djuren trågutfodras individuellt. Det hö som används under denna uppgödningsfas ska ges minst fyra gånger om dagen. Överblivet hö avlägsnas. Vegetabiliskt fodertillskott bestående av fyra råvaror, varav minst två sorters spannmål, med fastställt näringsvärde får ges i begränsad mängd för att balansera fodret. Mängden fodertillskott får inte överstiga 700 g per 100 kg levande vikt.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Födsel, uppfödning, uppgödning, slakt.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Ej tillämpligt.

3.7   Särskilda regler för märkning:

Slaktkropparna och styckningsdelarna ska, ända tills de når slutdistributören, vara försedda med en etikett med minst följande uppgifter:

4.   Kort beskrivning av det geografiska området:

Det geografiska området innefattar följande distrikt och kommuner:

5.   Samband med det geografiska området:

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området:

Det geografiska området ligger längs Centralmassivets västra del, inte långt från Puy en Velay, och har sitt centrum på Mézencplatån.

Boskapsuppfödningen i detta geografiska område kännetecknas av påverkan från Mézencplatån. Här har särskilda uppfödnings- och uppgödningsmetoder utvecklats grundade på bete och hö från mark som ligger 1 100–1 500 meter över havet. Området kännetecknas dessutom av traditionen att konsumera ”Fin gras” som säljs i traditionella slakteributiker, traditionerna när det gäller slakten av ”Fin gras” samt traditionen att uppfödarna åtföljer djuren vid transporten till slakterierna.

De högt belägna markerna är kuperade och morfologiskt och geologiskt enhetliga. De var tidigare vulkaniska, och jordarna är djupa och lätt sura.

Klimatet är kontinentalt med medelhavsinslag. Juli månad och övergången mellan juni och juli kännetecknas av vattenunderskott och höga temperaturer, och det är därför en lämplig tid för slåtter på ängarna i Massif du Mézenc. Dessa naturliga förhållanden ger en mångskiftande och speciell flora i bergmassivet och möjliggör slåtter på ovanligt hög höjd.

Betet i Mézenc har varit känt för sin kvalitet ända sedan 1700-talet. En ”inventering av floran på gräsmark för slåtter och bete i Mézenc” som gjordes 1995 visar att floran i det svala bergsklimatet är anmärkningsvärt mångskiftande (viol, stor ormrot, björnrot, parkgröe). En analys av hö från Mézenc har tydligt bekräftat dess näringsvärde, som är högre än det genomsnittsvärde för hö från bergsområden som fastställts av INRA (Institut National de la Recherche Agronomique). Björnroten (Meum Athamanticum Jacq.), som lokalt kallas ”cistre”, är symbolen för Mézencs slåtterängar. Mézencs speciella läge, där slåtter sker på upp till 1 500 meters höjd, gör att denna växt förekommer i höet och äts av djuren (som ratar den i färskt tillstånd). Den gör höet särskilt välsmakande. I andra bergmassiv förekommer denna växt på sommarbetet och konsumeras alltså inte.

Ett ursprungligt driftssystem har utvecklats i området, där slåtterängar utnyttjas för boskapsuppfödning på mark på hög höjd (över 1 100 meter) som på andra håll endast används för sommarbete.

Uppfödningen syftar inte till ett maximalt utnyttjande av djurens tillväxtpotential utan till ett optimalt utnyttjande av de tillgängliga foderresurserna. Djurens tillväxt är regelbunden eftersom det under sommarbetet nästan aldrig råder brist på gräs till följd av långvarig torka. Fettansättningen är regelbunden även om den är intensivare under slutfasen.

Uppfödarna i området har utvecklat särskilda slåttermetoder med torkning på ängen och lägger undan det bästa höet för uppgödningsperioden. De djur som väljs ut ska ha en morfologi som möjliggör en långsam uppgödning på hö under vintern. Uppfödarna sorterar därför sina djur under hela deras livstid med utgångspunkt i kriterier som gäller muskelutveckling, skelettutveckling, funktionella förmågor, fettansättningskapacitet och allmäntillstånd. Vid uppstallningen ska de ha en tillräckligt låg fettansättningsgrad för att en långsam slutgödning på hö under vintern ska vara möjlig.

Endast vissa djur väljs varje år ut vid varje uppfödningsanläggning för produktion av ”Fin gras” eller ”Fin gras du Mézenc”. Den långsamma uppgödningen på hö under vintern pågår i minst 110 dagar räknat från uppstallningen, som sker senast i början av november. Under denna fas sköts djuren individuellt och inte i grupp och ges utvalt hö. Utfodringen är tidsstyrd för ett maximalt höintag. Det foder som ges under uppstallningen är anpassat till varje djurs fettansättningsgrad och beräknade försäljningsdatum. Den traditionella uppgödningen av ”Fin gras” möjliggör utveckling av ett fettlager som under mognaden skyddar slaktkroppen från oxidering. Det ger slaktkroppar som lämpar sig för lång mognad (upp till 20 eller 30 dagar) utan försämring.

Slakten av ”Fin gras” sker med traditionella metoder som gör att köttet behåller sin lämplighet för lång mognad. Slaktkropparna får framför allt inte duschas, utom vid oavsiktlig förorening, och det yttre fettet får inte avlägsnas. Slaktkropparna kyls ned varsamt.

Både den traditionella beteckningen ”Fin gras” och den traditionella beteckningen ”Fin gras” åtföljd av det geografiska namnet ”Mézenc” används om detta speciella nötkött.

5.2   Specifika uppgifter om produkten:

Köttet kommer från djur som föds upp på gräs och hö från mark på hög höjd som på andra håll endast används för sommarbete.

Slaktkropparna har liten till ordinär fettansättning utan fettansamlingar. Det yttre fettet är vitt till gräddvitt. Köttet är klarrött till purpurrött. Det är marmorerat (dvs. har insprängt intramuskulärt fett).

Kött med beteckningen ”Fin gras” eller ”Fin gras du Mézenc” har särskilda egenskaper som hänger samman med de växter som konsumeras på platåerna och med uppfödningssystemet. Detta har bekräftats vid provsmakning av rått och tillagat kött, samt vid laboratorieanalyser.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Höjdförhållandena och de geologiska och klimatmässiga förhållandena på Mézencplatån ger upphov till en varierad flora som särskilt lämpar sig för produktion av hö av utmärkt kvalitet som torkas på ängen. Undersökningar har påvisat ett samband mellan terpenprofilen i hö producerat i Mézenc (där björnroten är den kännetecknande växten) och terpenprofilen i köttets fett.

Ett särdrag i produktionen är den långsamma uppgödningen under vintern som baseras på välsmakande hö av utmärkt kvalitet. Det möjliggör en optimal fettansättning hos djuren efter 110 dagars uppstallning. De utfodringsmetoder som tillämpas gör att djuren konsumerar stora mängder hö.

Djuren sköts individuellt och sorteras strikt under hela livet på grundval av sina egenskaper, så att bara de djur som är bäst lämpade för långsam uppgödning på hö behålls. På så sätt får man högkvalitativa djur och kan producera ett välsmakande kött.

Produktens egenskaper hänger samman med miljöförhållandena och den naturliga flora de ger upphov till, men även med de uppfödningsförhållanden som utvecklats i denna miljö (produktion av högkvalitativt hö, sortering av djuren, lång uppgödning på hö under vintern osv.). Den långsamma uppgödningen på hö av vuxna djur ger ett vitt fettlager och slaktkroppar med liten till ordinär fettansättning (utan fettansamlingar), vilket hänger nära samman med köttets marmorering och dess särpräglade smak.

Tack vare en begränsad transporttid till slakterierna och hänsynsfulla metoder genom hela slaktkedjan behåller slaktkropparna sina speciella egenskaper och sin lämplighet för mognad.

Uppfödarna, slakterierna och kötthandlarna är nödvändiga länkar i den kedja som möjliggör produktion av ”Fin gras du Mézenc”. Produkten säljs också genom traditionella försäljningskanaler: de lokala kötthandlarna vänder sig till de slakterier som ligger närmast deras försäljningsställen för slakt av djur som de kunnat välja ut under uppfödningen. Än i dag presenteras påskdekorerade djur utanför slakteributikerna. De boskapsmässor som fortfarande arrangeras samlar de olika aktörer som är verksamma inom denna ansedda säsongsproduktion.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

http://agriculture.gouv.fr/IMG/pdf/CDC_Fin_gras_du_Mezenc.pdf

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.